söndag 14 augusti 2011

I Amalias fotspår

Som på många orter runt om i vårt avlånga land, kan man i Gränna under sommaren, följa med på en stadsvandring. Här har man passande nog valt att "följa" polkagrisens moder - Amalia Erikssons fotspår. Polkagrisens historia börjar 1859, då änkan Amalia Eriksson får tillstånd av magistratet, att tillverka finare bakverk, och den s.k. polkagrisen!

Då jag jobbade, och stängde turistbyrån, så missade jag tyvärr början av vandringen, men jag hann i fatt dem på torget i Gränna, och där berättade vår guide lite om en annan person som betytt mycket för Gränna - Per Brahe d.y. Det var nämligen han som grundade staden Brahe-Grenna år 1652, mitt i sin slottstriangel - Västanå slott, Brahehus och Visingsborg på Visingsö, och då är det kanske inte så konstigt att man har en byst över honom mitt på torget i Gränna.

Per Brahe d.y.
Längs med vandringen stannade vi till vid olika hus och fick veta mer om dessa, t.ex. vart Amalia Eriksson bott, var Grännas första allmänna skola var, Sveriges första vandrarhem låg. Man får också veta mer om Bolling, som var den som såg till att Vitöfynden från Andréexpeditionen kom till Gränna, var S.A. Andrée föddes. Och nu vet jag även vart Alf Svensson (KD:s före detta partiledare) bor. Vandringen avslutades lämpligtvis vid Södra Parken, där södra Tullstugan finns. Det var nämligen här som Amalia Eriksson började tillverka sina polkagrisar... Här finns sedan 1997 en bronsstaty över Amalia.

Grennaskolan, f.d. borgmästaregården
Stadsvandrare

Gamla folkskolan
Gamla vandrarhemmet
 
Franckska Gården. 1600-talsbyggnad som varit skola samt första platsen för Andréemuseet.
 
Andréegården. Här föddes S.A. Andrée 1854.


Södra Tullstugan, platsen där polkagristillverkningen tog sin början.
Jag tycker sådana här vandringar är kul, även om det mestadels lockar människor i övre medelåldern och pensionärer. Ibland undrar jag också varför en del går med på dessa vandringar. De vet ju redan allt, och de är även snabba på att lägga till sin kunskap om guiden "glömt" att berätta något. Ska jag vara ärlig, så har jag gått den här vandringen två gånger i sommar. Båda gångerna missade jag början... Och första vandringen jag var på så var det uppenbart enbart Grännabor som gick med på denna vandring, och det var ett par stycken som ideligen lade till information, intressant naturligtvis, men samtidigt lite irriterande. Och jag tycker att det är lite respektlöst mot guiden. För i mina ögon blir det som att han/hon som hela tiden lägger sig, inte tycker att guiden är kunnig nog... Fast de vill väl bara väl, och att vi andra ska få veta så mycket som möjligt om deras fantastiska stad.

Och varje gång jag går med på en sån här tur, så känner jag att jag vill jobba som guide... Men, att vara på en turistbyrå är minst lika bra!

Inga kommentarer: