Skulptur i Pilane

Skulptur i Pilane är en konstutställning och skulpturpark på nordvästra Tjörn. Det drivs av Pilane Heritage Society. Det är en intressant och annorlunda konstupplevelse, och det är ingen traditionell park. Skulpturparken ligger mitt i ett bohuslänskt kulturlandskap med spår från stenåldern, och betande får. Från bergsområdet har man en vidunderlig utsikt över Västerhavet och den bohuslänska arkipelagen.

Varje sommar visas nya konstverk. Sedan 2007 har Skulptur i Pilane visat konst av bland annat Erwin Wurm, Tony Cragg, Magdalena Abakanowicz, Jaume Plensa, Alice Aycock, Bernar Venet och Laura Ford. 2016 utnämndes Skulptur i Pilane till en av Europas tio bästa skulpturparker av brittiska The Guardian.

Skulpturparken ligger mitt i ett gravfält från järnåldern. Här finns gravhögar, domarringar och resta stenar.

Det är helt magnifikt att promenera omkring mitt i detta kulturlandskap med betande får, gravfält och när man kommer upp på berget, så har man denna fantastiska utsikt! Jag kan verkligen rekommendera ett besök här!

Årets utställning har temat Universum etc och består av 14 stycken konstverk av konstnärer från Sverige, Storbritannien, Island, Spanien, Finland och Holland.

1. The Egg, aluminium och äggskal. Hedvig Bergman, Sverige

2. Olika leka bäst, brons. Kent Karlsson, Sverige

3. Connected-Disconnected, brons. Hanneke Beaumont, Holland

4. Observing, brons. Hanneke Beaumont, Holland

5. Stepping Forward, brons. Hanneke Beaumont, Holland

6. Universum i Människans Tanke, stål. Helgi Gislason, Island

7. Earth, brons. Ida Koitila, Finland

8. Holding On, rostfritt stål och järn. Maria Miesenberger, Sverige

9. Change of Direction, stål och järn. Maria Miesenberger, Sverige

10. Three Bears, brons. Laura Ford, Storbritannien

11. Ocean Audioscope, cortensstål. Per Svensson, Sverige

12. Pool, brons. Tony Cragg, Storbritannien

13. En Block, brons. Tony Cragg, Storbritannien

14. Anna, glasfiber och marmorpulver. Jaume Plensa, Spanien.

Här kan du läsa mer om Skulptur i Pilane!

Senaste besök: 11 juli 2018.

Vägbeskrivning: Kör till Stenungsund, håll mot Tjörn. Efter Tjörnbron, tag vänster vid trafikljusen och följ väg 169 mot Skärhamn. I höjd med Wallhamn, tag höger mot Kållekärr och följ därefter brunvita sevärdhetsskyltar "Pilane Gravfält" i riktning mot Kyrksund.

Garpedansberget

Pingsthelgen 2017 åkte jag, syrran och hennes C till Västervik med husbilen. På den här resan hade vi bestämt att var och en av oss skulle få bestämma en grej/plats som vi ville se/besöka. Garpedansberget var syrrans önskemål, och vi passade på att besöka det när vi var på väg till Norrköping för att se på lite fotboll. Syrran hade läst att det ska finnas en skulpturpark med bl.a. troll och älvor.

Garpedansberget, hittar du i Gamleby norr om Västervik, och är ett 80 meter högt berg med underbara vyer över Gamleby. Här har konstnären Jan Pol (Jerzy Przbyl) skapat en skulpturpark utmed en 300 meter lång bergvägg. Längs med bergväggen hittar du skulpturer föreställande figurer från lokala sägner. Här finns troll, nymfer, tomtar, lindormar, älvor och drakar m.m. De här figurerna smälter samman med naturen och bildar en händelserik gång längs berget. Det är stora och små figurer vart man än tittar! Allt som allt finns här 87 stycken fantasivarelser.

Det här är ett mycket trevligt besöksmål för både barn och vuxna, men det är en brant backe upp innan man kommer till "Garpes Vänner". Vi trodde inte på texten på informationsskylten vid "ingången", men den stämmer verkligen.

Väl uppe på toppen finns det flera utkiksplatser och ett lusthus med en underbar vy över Gamleby och Gamlebyviken. Här finns även flera picknickbord där du kan njuta av din medhavda fika. Så långt tänkte ju inte vi...

Vem är/var då Garpe? Jo men det är ju jätten som bor i berget...

Senaste besök: 4 juni 2017

Hitta hit: Norr om själva Gamleby centrum. Adressen till parkeringen är: Loftagatan 21, Gamleby

Offentlig konst i Helsingör

Under vår promenad i Helsingör i juli 2017 stötte vi på ett smakprov av den offentliga konst som Helsingör bjuder sina kommuninvånare och oss besökare på. Här kommer ett litet inlägg om de verk vi såg och fotograferade under den här dagen.

Öresundstullen - är en stor målning som tar upp en hel husgavel på ett hus som ligger på St. Anna Gade (alldeles i närheten av domkyrkan. Målningen visar den tidens kosmpolotiska, rika och mycket levande köpstad som Helsingör var, som i över 400 år levde gott på alla de skepp som var tvungna att betala Öresundstull. Tittar man noga på konstverket ser man flera kända personer, som t.ex. Hamlet och Tycho Brahe! Väggmålningen har utförts av de två italienska konstnärerna Lara Atzori och Piercarlo Carella.

Kyrkans historia - är en målning som du hittar på en mur i hörnet av Kirkestraede och Hestemöllestraede. Målningen skildrar tre viktiga tidsperioder i Helsingörs och kyrkans historia. Den är uppdelad i tre delar.
Den vänstra bilden symboliserar medeltiden, då munkarna hjälper en sjuk sjöman i land. Den slutna lådan är till för transport av sjuka och smittfarliga personer.
Mittenbilden visar hur Vor Frue Kloster användes som sjukhus efter reformationen. En läkare står centralt placerad med den klassiska masken, som innehöll örter i näsan, för att undvika smitta. Man kan se hur St. Mariae kyrka efter reformationen användes som häststall. Man ser en stackare och hans barn stå vid dörren till dagens stadsmuseum, och tigga. Det har tidigare fungerat som fattighus. Högra bilden handlar om Helsingör efter reformationen. Stadens sockenkyrka St. Olai utgör bakgrunden. En luthersk präst hälsar välkommen. Ett barn döps och bland personerna syns reformatorn Martin Luther. Den här målningen är fylld av fina detaljer. Väggmålningen har utförts av de två italienska konstnärerna Lara Atzori och Piercarlo Carella.

Kung Hamlet - på en liten "bakgata" hittade vi det här konstverket. Tyvärr minns jag inte vilken gata det var.

HAN - är en skulptur som du hittar längst ut på piren framför Kulturvarvet. Den föreställer en ung mansfigur och är gjord i blankpolerat stål. Skulpturen har skapats av den världsberömda konstnärsduon Elmgreen & Dragset och har sedan den avtäcktes 2012, blivit ett landmärke för Kulturhamn Kronborg och Helsingör. Med sin hållning och sitt känsliga uttryck är "HAN en klar referens till "Den Lille Havfrue" i Köpenhamn.

Helsingör Fish - ser man på promenaden utmed vattnet mellan Kronborgs Slot och stationen. Jag vet inte så mycket mer om det här konstverket mer än att det är tillverkat av återvunnet material.

Sveasöjlen - är en 11,75 meter hög kolonn, som du hittar på Hamnplatsen. Den består av elva kopparkolonner, tillverkade på Helsingörs varv, med ett kolonnhuvud (kapitäl) i brons. Kolonnen skapades av bildhuggaren M.S. Elo 1947 som ett minnesmärke över den hjälp Sverige gav de danska flyktingarna under andra världskriget. Bland annat tog Sverige emot över 7 000 danska judar i oktober 1943. De flesta smugglades över i fiskebåtar från kusten kring Helsingör, där kusten är som smalast. När mörkret faller, lyser kolonnen för att påminna om den hälsning genom tända eldar som, trots mörkläggningen, utväxlades från kust till kust varje julafton under krigsåren 1943-1945.

Hamlet och Ofelia - står utanför Helsingör Station, och det är väl inte så konstigt att de hälsar besökarna välkomna till Helsingör. Statyerna är skapade av den danske konstnären Rudolph Tegner (1873-1950).

Senaste besök: 10-11 juli 2017

Hitta hit: Centrala Helsingör

Wenersborgs Tändsticksfabrik

Många känner väl till att det funnits en tändsticksfabrik i Jönköping. Och att det var där som säkerhetständstickan ”uppfanns”. Men vad inte lika många vet (misstänker jag) är att det också funnits en tändsticksfabrik i Vänersborg. Jag fick veta det först vid mitt första besök på Tändsticksmuseet i Jönköping för en sisådär tre år sedan. Där läste jag på en skylt att det även funnits tändsticksfabrik i Vänersborg och Tidaholm. I Tidaholm finns den fortfarande kvar! Trots att jag kikat och läst den där skylten vid ett flertal tillfällen så har jag inte tagit reda på exakt vart tändsticksfabriken låg. Men, så i samband med att jag var hemmavid sist gång så fick jag för mig att faktiskt en gång för alla ta reda på vart den låg. Anledningen till mitt nyvunna intresse för tändsticksfabriken kom då jag var inne på Visit Trollhättan-Vänersborgs hemsida för att kika på vad Tvåstad anser att man inte får missa som besökare. Där läste jag om en skulptur som heter ”Tändsticksasken”.

Tändsticksfabriken, idag ligger Friskis & Svettis
i lokalerna.

1848 startades tändstickstillverkning vid Kasen, väster om Vänersborg, av Robert Bergmark. Redan i slutet av 1848 kunde fabriken försörja 65 anställda. 10 vuxna och 55 barn! Arbetstiden var lika lång för alla, oavsett om du var vuxen eller barn.

Från början skedde all tillverkning för hand på fabriken. Utöver de anställda på fabriken sysselsattes även ett stort antal hemarbetande med limning och etikettering av askar. Även fångarna i Vänersborgs fängelse deltog i tillverkningen. Det gav fabriken billig arbetskraft och det behövdes inga arbetslokaler.

Fem år senare, 1853, flyttas tillverkningen till nuvarande Östra vägen. Till en början skedde tillverkningen här för hand, men snart kom det maskiner som drevs med handkraft eller med dragdjur. 1856 installerades en ångmaskin, och det blev startskottet för en modernare mekanisering.

Arbetsmiljön var inte den bästa och man visste att tändsticksarbetare kunde drabbas av fosfornekros och gravida kvinnor kunde få missfall av kemikalierna, då fosfor användes i tillverkningen av tändstickorna. Det gjorde det såklart svårt att rekrytera personal. Det hjälpte inte att stadsläkaren intygade att arbetet inte var hälsofarligt, för det var ju inte sant.

1860 avlider Bergmark, och fabriken tas över av Anders Olof Andersson. När Andersson tar över fabriken har man 147 arbetare varav 55 barn, och en omsättning på 85 000 riksdaler. Fabriken utvidgades och mekaniserades alltmer, och fabriken blev den tredje största i Sverige. Som mest hade man nära 600 anställda. Tändsticksfabriken i Vänersborg var i början en stark konkurrent till Jönköpings tändsticksfabrik, men dämpades av att man inte kunde hålla samma kvalitet.

Tändstickstillverkning var minst sagt en brandfarlig industri, fabriken på nuvarande Östra vägen brann inte mindre än fyra gånger. Vid de två första bränderna byggde man upp fabriken i trä, men efter den tredje branden återuppbyggdes fabriken i sten och tegel och med brandgator. Men inte ens det hjälpte. Efter fjärde branden byggde man upp fabriken i sten och med dörrar och innertak av järnplåt, och då lyckades man förhindra fler bränder.

Efter Anderssons död 1891 tar svärsonen Wilhelm H.E. Nolting över företaget och fabriken. Under hans ledning blir stormtändstickor och bookmatches Vänersborgs specialitet.

1904 tog Jönköping Vulcan Tändsticksfabriks AB över tändsticksfabriken i Vänersborg. Det gav ökad ekonomisk styrka och man kunde modernisera maskinerna.

I och med fusionen med Jönköping kom Vänersborgsfabriken 1917 att bli en av Svenska Tändsticksaktiebolaget (STAB). 1929 tillverkade man 1,6 miljoner tändsticksaskar om dagen i Vänersborg. Fabriken lades ner den 31 augusti 1932, i efterverkningarna av Kreugerkraschen.

1859 anlade Bergmark en filial till fabriken i Åmål, men den brann under påskhelgen 1868 och återuppfördes aldrig.

Det finns en del industribyggnader kvar än idag, men mycket är förändrat och även rivet. Idag är området känt som Trenova Center.

På platsen där fabriken låg finns idag en skulptur på 170x100 cm, i form av en tändsticksask. Den är tillverkad av elever vid Birger Sjöberggymnasiets byggtekniska program. Skulpturen placerades först på Huvudnässkolans gård. Skulpturen skänktes till staden av Länsförsäkringar i samband med 350-årsjubileet 1994.

Skulpturen Tändsticksasken

Vägbeskrivning Östra vägen 1, Vänersborg

Besöksdatum 27 juni 2016

Berlin dag 2, del 1

Vår andra dag i Berlin valde jag och syrran att utforska lite mer på egen hand.Vi började dagen med att gå till H&M vid Kurfürstendamm, för att syrran ville prova ett par shorts. Kurfürstendamm är tydligen en av Berlins mest eleganta gator. Visst, jag har väl hört talas om Kurfürstendamm men aldrig riktigt brytt mig om vad det är för något. Avenyn byggdes på 1880-talet och här uppfördes snart imponerande byggnader och hotell. Efter andra världskriget ersattes de skadade husen med moderna byggnader, men det förändrade inte den utmärkande karaktären på Västberlins finaste gata. Under kalla kriget förvandlades gatan till en symbol för frimarknadskonsumerism (vad nu detta är) och Västberlins huvudhandelsgata. De eleganta affärerna och kaféerna med vackra sommarträdgårdar fortsätter att locka till sig en chick skara.

Det här kan vara sämsta bilden
någonsin på Kurfürstendamm,
men det bjuder jag på!

Vi tog sedan Tauentzienstrasse mot det stora och kända varuhuset KaDeWe. Tauentzienstrasse är en av den här delen av Berlins viktigaste affärs- och handelsgatorna. När vi gick på den här gatan så såg jag ett konstverk som jag frågade syrran om man (jag) skulle fota? Det tyckte hon då, hon läst något om det i den där guideboken jag hade med mig. Så då fotade jag skulpturen som fått namnet "Berlin". Skulpturen sägs symbolisera det gamla delade Berlin och uppfördes 1987 med anledning av Berlins 750-årsdag.

Till slut var vi då framme vid Kaufhaus des Westens, eller KaDeWe som det populärt kallas, som är ett av Europas största varuhus. Enligt vår guide dagen innan så är det bara Harrod's i London som är större. KaDeWe uppfördes 1907 men har genomgått åtskilliga utbyggnader genom åren. Varuhuset var ursprungligen Berlins mest exklusiva varuhus, med en omfattande samling varor till försäljning. Efter andra världskriget blev KaDeWe den passande symbolen för Västberlins framgångsrika ekonomiska uppsving. Här kan man fortfarande köpa det mesta, men huvudattraktionen är nog livsmedelsavdelningen, med Europas största utbud av matvaror. Man kan t.ex. köpa exotiska frukter och grönsaker, färsk fisk och skaldjur, 100 olika tesorter, över 2 400 viner och en uppsjö av gastronomiska fröjder. Här hittade vi faktiskt lakrits från lakritsfabriken i Helsingborg!

Nu skulle vi lämna Västberlins shoppinggator och åka till centrum för Östberlin, Alexanderplatz. Och för att komma dit valde vi att ta U-bahn (tunnelbanan) istället för buss. Så vi stegade iväg till tunnelbanestationen vid Wittenbergsplatsen och försökte köpa ett dagskort som gäller på både tunnelbanan och bussarna. Men se det gick inte att göra sig förstådd på engelska där i luckan, så jag fick plocka fram min gamla knackiga skoltyska (läste alltså tyska i högstadiet 1991-1993) och även om jag tvingas försöka mig på tyska på jobbet med jämna mellanrum perioden maj-augusti, så anser jag mig inte kunna prata tyska, även om jag förstår rätt så mycket när de pratar med mig. Men, till slut hade vi fått varsitt kort i alla fall, men då lyckades vi inte hitta rätt plattform så vi fick fråga en kille i en kiosk där på stationen, och nu gick det bra med engelska och vi kom ner till rätt plattform! Vi klarade till och med av att byta tåg och så vips så var vi på Alexanderplatz!

Enligt vår reseledare och guide så är tunnelbanestationen här vid Wittenbergplatzen, och flera andra för den delen, ritad av en Skövdebo. Dessvärre lyssnade jag inte så noga just här så jag hörde inte vad han hette. Men, en snabb googling nu, bekräftar detta. Det var en Skövdebo vid namn Alfred Grenander som ritade utbyggnaden 1912, liksom många andra tunnelbanestationer!

Fortsättning följer...