Visar inlägg med etikett Vandring. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Vandring. Visa alla inlägg

söndag 18 oktober 2015

Kyrkrundan

Tidigare i veckan, i torsdags närmare bestämt, tog jag ut min "nationaldagsledighet". Ni vet den man får om nationaldagen infaller en lördag eller söndag och man är schemalagd på annandag pingst, som ju numer inte längre är en helgdag. Och den som spar hon har. Fast i mitt fall handlar det om att jag glömt av att ta ut den... Men nu så. Hur som helst. Jag var inte bara ledig i torsdags, nej nej, solen sken ju också. Och då kände jag att jag inte kunde sitta inne och uggla hela dagen. Och nu var det ju alldeles för längesedan jag var ute på en promenad längre än till affären eller busshållplatsen... Så jag letade fram den där gamla kartan "till fots i Jönköping och Huskvarna" och letade upp en runda som inte var alltför lång, eller utmanande. Jag fick upp ögonen för "Kyrkrundan, 4 km", som beskrivs så här på kartan:

En lättgången vandring på vägar med grus och asfalt, biltrafik förekommer. Börja på Smedstorpsgatan. Följ grusvägen österut om Egna Hems Bollklubbs fotbollsanläggning, passera förbi betesmarkerna vid Hakarps kyrkängar som har en rik blomsterflora.
Fortsätt förbi Hakarps säteri och kyrka som har anor från 1600-talet. Hakarps kyrka har helt unika takmålningar och fristående klockstapel från 1700-talet. I Hakarps kyrkby finns prästgården, den gamla skolbyggnaden och lärarbostaden bevarad. Följ sedan Fagerslättsvägen förbi den nya bostadsbebyggelsen på Fagerslätt tillbaka till Egna Hem.
Busslinje 32, hållplats Skolgatan."

Sagt och gjort. Efter att ha spanat in kartan kom jag fram till att jag inte skulle orka gå från Esplanaden, utan jag planerade att ta bussen till Skolgatan, men jag hade en svag känsla av att linje 32 inte längre finns. Och jag hade rätt. Busslinje 32 finns inte längre. Jag kom fram till att 33:an är "nya" 32:an, men då JLT:s hemsida laggade så kunde jag inte se exakt hur bussen går. Istället kollade jag på JLT-appen på mobilen och kom fram till att 33:an faktiskt stannar vid Skolgatan.

Jag tar då 101:an till Esplanaden och sedan byter jag buss till 33:an och åker mot Egna Hem och hoppar av vid Skolgatan, för att upptäcka att bussen sedan kör längs Smedstorpsgatan... Men, som sagt, det är bättre att ta det säkra före det osäkra. Nu såg jag dock en skylt med texten "Utsikten" och hade faktiskt, tro det eller ej, hyfsat koll på vart jag var i förhållande till Utsiken, så jag tog beslutet att faktiskt ta en liten omväg dit!
Mot Utsikten
Mot Utsikten. Det går såklart uppför...
Utsikten, är som namnet, en plats där man har utsikt över Huskvarna och ut mot Vättern och bort mot Jönköping. Och här kan man stå länge och bara njuta, men jag hade ju en promenad att tänka på, så efter en liten stund började jag gå tillbaka till Smedstorpsgatan och började traska norrut. I uppförsbacke. Jag är inget fan av uppförsbackar. När jag sedan hittar grusvägen som ska ta mig till till Egna Hem BK:s fotbollsplaner så ser jag att bussen minsann gick ända dit... Men, men, ingen har väl dött av en liten extra promenad.

Utsikten över Huskvarna!
Smedstorpsgatan (dock fotad efter att jag gått hela gatan fram)
Grusvägen mot Runnåkra.
Och visst går det uppför!
Vid Runnåkra IP som fotbollsanläggningen heter tvekade jag en mycket kort stund vart jag skulle ta vägen men kom snabbt fram till att det ju bara är att följa grusvägen. Jag kom snabbt fram till Hakarps kyrkängar och strax därpå såg jag Hakarps kyrka där ute. Och det är något att se en kyrka torna upp sig ute i landskapet. Vid Hakarps säteri hittade jag snabbt vägen mot kyrkan, och efter att ha kikat lite på kyrkogården så upptäckte jag att det kom ut två personer från kyrkan. Så jag tog mod till mig och frågade personalen som jobbade på kyrkogården om det var möjligt att gå in i kyrkan. Och se det var det!

Runnåkra. Och visst blev jag sugen på att spela lite fotboll!

Hakarps kyrkängar
Hakarps kyrka.
Jag älskar sådana här vyer!
Hakarps Säteri
Hakarps kyrka

Så förstå min lycka när jag faktiskt kunde komma in i kyrkan som invigdes 1694, och jag fick nu möjlighet att spana in de fina takmålningarna lite bättre. Jag har varit inne i kyrkan vid två tillfällen tidigare, första gången när min kompis S gifte sig där och så förra året, exakt samma datum som nu, när jag var och lyssnade på Dick Harrison. Jag skriver mer om Hakarps kyrka i ett separat inlägg.

Hakarps kyrka
Takmålning i Hakarps kyrka
Hakarps kyrka, sett från vänstra läktaren!

Efter att ha tillbringat en bra stund inne i kyrkan så beslutade jag mig för att börja promenera tillbaka till Huskvarna och Egna Hem. Jag hittade Fagerslättsvägen, men jag tvekade lite vid ett tillfälle hur jag skulle, men jag gick på magkänslan och hoppades på det bästa. Det är inte alltid min inre kompass är så bra nämligen. Efter kanske fem minuters ytterligare promenad så var det ytterligare en plats jag var osäker på vilken väg jag skulle välja, men chansade, och det visade sig vara rätt väg. Tyvärr blev det inga foton tagna efter det att jag lämnade Hakarp och att jag kom tillbaka till Skolgatan. Tillbaka där jag hoppade av bussen några timmar tidigare såg jag på tidtabellen att det skulle dröja ca 30 min innan bussen kom. Och då jag var lite trött i fötter och knän så funderade jag ett par minuter på hur jag skulle göra. Skulle jag vänta på bussen? Eller skulle jag trots allt gå ner till Esplanaden? Jag valde att gå. Så jag tog Smedstorpsgatan söderut tills jag kom till Ådalsvägen, och så gick jag litegrann på den, tills jag kom till ett ställe där Pustaleden går så jag vek av där och gick genom skogen över en jätteotäck bro (turistbron?) och vidare ner till Husqvarna Fabriksmuseum innan jag var tillbaka till Esplanaden!

Är det någon som är förvånad att det återigen går lite uppför?
Utsikt över Huskvarna från Smedstorpsvägen
Det går nedför! :-)
Otäck bro. Ingen jag gärna går över igen...
Den här gillade jag bättre...
Gamla fabriksbyggnaden.
Idag Husqvarna Fabriksmuseum
Gamla Smedjan
Inget jättetryck i Huskvarnafallet idag...

Och det som var tänkt att bli en promenad på fyra kilometer och ta knappt en timme, tog alltså lite drygt tre timmar och blev en promenad på knappt nio kilometer. Men så blev det ju en liten avstickare till Utsikten, och jag hade inte räknat med att komma in i kyrkan. För de har ju en viss förmåga att vara stängda. Framför allt så här års.

Om jag kan rekommendera den här promenaden? Absolut. Och det var i princip helt omöjligt att gå fel, så länge man tittar lite på den där "Till fots i Jönköping och Huskvarna". Att jag tvekade berodde mest på att jag vet jag att inte har det allra bästa lokalsinnet... Och ja, det var faktiskt en lättvandrad slinga, och även om jag tyckte att det gick mycket uppför, så var det inga jättebranta backar. :-) Observera dock att det här är en omarkerad slinga.

söndag 29 juni 2014

Grännabergsleden

Just nu har jag och min syster en liten utmaning som innefattar att vi under tre veckor ska motionera minst 12 ggr, vilket innebär i snitt fyra gånger per vecka. Och då jag inte har något gymkort för tillfället, inte är redo för att börja springa igen så återstår cykling och promenader... Jag skulle ju visserligen kunna åka in till Rosenlundsbadet och simma lite, men det lockar inte... Och varför inte förena nytta med nöje? Så häromdagen tog jag beslutet att vandra den ganska nyinvigda Grännabergsleden. Som namnet antyder så går den utmed Grännaberget i Gränna, och det finns såklart en karta för leden. I kartan kan man läsa följande om Grännabergsleden:
 
Grännabergsleden har de vackraste vyerna! Leden är inte färgmarkerad men ändå lätt att hitta eftersom den följer en välanvänd gammal färdled. Idag är det en naturstig och vi rekommenderar lämpliga skor.
     En audioguide med 9 berättelser om landskapet, kultur och staden Gränna finns vid leden. Den når du via QR-koder på skyltarna. Lämplig app att ladda ner är Barcode Scanner och du kommer åt att lyssna på berättelserna.
     Flera motionsspår och vandringsleder börjar på berget, bland annat Västanåleden, en 15 km lång slinga i trakten. En annan trevlig utflykt är Tegnértornet, ett par kilometer öster om Grännaberget. Härifrån har du milsvid utsikt i flera väderstreck.
     Grännabergsleden ligger inom Biosfärområdet Östra Vätterbranterna.
 
För att ta mig upp till berget tog jag de 243 trappstegen från Södra parken upp till Grännaberget. Nu har jag aldrig fått det till 243 trappsteg. Jag har försökt räkna ett par gånger, men jag har alltid full sjå med att andas... =) Inte blir det bättre av att varje gång jag flåsandes tar mig upp för trappan så är det nån hurtbulle som springer förbi mig!
 
Trappan upp till Grännaberget
Om man vill så kan man pausa lite längs vägen då det finns ett par terrasser där man kan stå och njuta av utsikten. Eller hämta andan som det oftast är för mig. Och det var inte ett dugg bättre på den tiden som jag bodde i Gränna och faktiskt var uppe på berget emellanåt!
 
Utsikt över Södra parken
Nästan uppe så hittar man en byst av Erik Dahlberg, landshövding i Jönköpings län 1687-1693. Han utverkade hos kungl. Maj:t stadsprivilegier åt Gränna 1693. Gränna fick visserligen stadsrättigheter redan 1652 av greve Per Brahe d.y., men efter att han avled 1680 så infördes reduktionen och även Grännas stadsrättigheter... Men 1693 återfick då Gränna sina stadsrättigheter. Denna gången kungliga sådana.
Byst över Erik Dahlberg
Första skylten (vilka jag inte fotade den här gången) hittar man vid klockstapeln och texten på den handlar om Grännabergets friluftsmuseum. På kartan finns det mycket kortfattad information om varje "stopp" och på punkt ett står det följande: Grännabergets Friluftsmuseum används för evenemang och fest. Sommartid är kaffestugan öppen.

Röttlegården, Grännabergets friluftsmuseum
Jag promenerade norrut förbi kaffestugan för att ta mig mot nästa stopp på leden, Oscarshöjd, då jag gått där några gånger tidigare så vek jag faktiskt av från den "större" stigen och tog en lite mindre än, och strax före jag kommer till Oscarshöjd så kommer jag till en minnessten som är uppsatt till minne av Gränna stads grundläggande 1652.
 
 
Utsiktsplatsen Oscarshöjd hette tidigare Kyrkbacken, men bytte namn efter att kung Oscar II:s besök 1895. Förutom minnesstenen över stadens grundläggande 1652 finns här en sten med Oscar II:s namnteckning på!

Lusthus på Oscarshöjd

Utsikt från Oscarshöjd
Vid punkt nummer tre på kartan kan man läsa följande: Vätterns östra strand har gett ett gott odlingsklimat. Även krävande grödor växer bra. På 1700-talet var tobak en av stadens exportvaror. Under en period var päron en av Grännas symboler.
 
Utsikt vid punkt 3
Jag traskade så snabbt jag orkade vidare norrut  och mot nästa stopp där man har en fin vy över torget!

Gränna torg
Under 1800-talet förändrades Gränna. Göta kanal var färdigbyggd och ångbåtstrafiken på Vättern tog fart, vilket gynnade industri, handel och hantverk. Gränna blev också en välkänd turistort kan man läsa på kartan vid punkt nummer fem.
Utsikt från punkt 5
Vid sista stoppet kan man på kartan läsa att: Vättern har stor betydelse för yrkesfiske, sportfiske och ekoturism. Sjön tillsammans med landskapets branta topografi påverkar lokalklimatet och naturen. Vättern är skyddad i Natura 2000.

Vid sista stoppet. Eller första om man kommer norrifrån!
Efter att ha stått och njutit av utsikten en liten stund var det bara att påbörja vandringen ner för berget igen. Och här i norr är det inga trappor utan en väg ner. Själva Grännabergsleden är inte mer än 1 km lång, men det är kuperat och inte tillgänglighetsanpassat. Trots detta är det helt klart värt promenaden. Utsikten härifrån är fantastisk! Vad man ska tänka på är också att leden går väldigt nära bergskanten och det finns inga skyddsräcken...

På väg ner...
Nu hittar jag på Grännaberget, men jag hade nog ändå uppskattat om det var uppmarkerat. Det är kanske inte helt självklart vart man ska ta vägen om man kommer från trapporna. Det är visserligen bara att följa kartan (om man har den) men den är ändå ganska grov... Men, det är bara min åsikt!

onsdag 26 juni 2013

Kyrkogårdsvandring på Dunkehalla kyrkogård

Varje sommar anordnas det kyrkogårdsvandringar på kyrkogårdar i Jönköping. Vad jag har förstått så är dessa väldigt populära. Jag hade planer att gå på en sån här redan förra året, men eftersom jag lyckades jobba varje gång det var en sådan vandring så blev det aldrig av. Men i år, så jobbar jag bara kontorstid, så i år har jag planerat att hänga på dessa.

Igår (25/6) var det dags för en kyrkogårdsvandring med teater på Dunkehalla kyrkogård. Och trots att jag visste att dessa är poppis, så hade jag ingen aning om hur poppis. Jag kom till kyrkogården vid 18.20, och det var bara att följa strömmen. Nu är jag verkligen ingen höjdare på att uppskatta det där med hur många vi var, men nånstans mellan 100-150 pers var vi säkert, om inte fler. Förvånansvärt många ungdomar dessutom.

Den här vandringen kombinerade "vanlig" guidning bland gravarna, och teaterinslag. Vi fick träffa personligheter som levt i Jönköping kring förra sekelskiftet. Och förutom de skådespelare som hade talroller så gick det omkring tidstypiskt klädda personer på kyrkogården. Detta förstärkte bara känslan att vi förflyttat oss tillbaka i tiden.

I början av vandringen fick vi träffa två väninnor som berättade om invigningen av kyrkogården 1893, och om varför kyrkogården kom till och så vidare.

Därefter fick vi möta personligheter som levt (eller kan ha levt) i Jönköping vid den här tiden. Vid ett par tillfällen stannade vi till vid en speciell gravsten och så fick vi veta lite mer om just den personen.

Som jag skrev tidigare så var det även "vanlig" guidning, vid ett par gravar, och då handlade det väl egentligen mest om stilen på graven/gravstenen. Men det var intressant att få veta hur tankarna gick och hur framtiden verkar se ut.

Copyright: Jenny Karlsson

Copyright: Jenny Karlsson

Copyright: Jenny Karlsson
Mycket folk på plats!

Copyright: Jenny Karlsson

Copyright: Jenny Karlsson
"Moster Pehrson"

Copyright: Jenny Karlsson
Och även om jag inte har en aning om vilka dessa personer är som är begravda här så var detta en mycket intressant vandring. För även om jag då inte har så stor koll så älskar jag historia, så det spelar liksom ingen större roll om jag inte visste vilka personerna i sig var. Storyn var väldigt bra gjord, och skådisarna -  elever vid Kulturskolan - var superduktiga. Vilket hästjobb de har lagt ner.

Guiden som gick med oss runt på kyrkogården och liksom visade vägen så vi inte sprang omkring som yra höns, gjorde en sak som jag uppskattade, och det var att han snabbt stannade till vid Stefan Livs grav. För han visste att folk vill veta vart han är begravd. Och det ska jag säga att även om jag kanske inte var Stefans störst fan här på jorden, så blev det väldigt känslosamt när jag stod där vid graven. Det är overkligt på något sätt. Han var född samma år som min syster, och så går han och dör i en flygolycka.
Copyright: Jenny Karlsson
Stefan Livs grav
Imorgon, den 27 juni kl. 18.30 finns det en ny möjlighet att gå på denna kyrkogårdsvandring på Dunkehalla, sedan kommer det vara kyrkogårdsvandringar med musikaliska inslag på Slottskyrkogården den 2 juli, Skogskyrkogården den 9 juli, Östra kyrkogården 6 augusti och Skogskyrkogården den 6 och 15 augusti. Tiden är 18.30.

söndag 9 december 2012

Stadsvandring i Jönköping

Förra veckan när jag var inne i Jönköping och "praktiserade" på turistbyrån där så passade jag på att gå en stadsvandring med hjälp av en Audioguide. En lysande idé i mitt tycke. Nu kan man ju gå i sin egna takt, utan att behöva ta hänsyn till en guide som antingen rusar för fort fram eller masar sig fram genom staden.

Den här stadsvandringen går genom både de västra och östra delarna av centrum, den är ungefär 4 km lång och sägs ta ca 1 timma och 45 minuter enligt guiden i lurarna. Till audioguiden hör en karta så man vet hur man ska gå genom stadens gator, med hjälp av guiden i lurarna som berättar hur man ska ta sig vidare.

Det var bara det att jag missade att det hörde en karta till audioguiden, och jag orkade inte gå in och hämta den, när jag väl kommit ut. Och hur svårt kan det vara att hitta i Jönköping? Nu har jag ju ändå varit en del i stan och traskat... Det visade sig svårt nog för mig. Jag gick fel det första gjorde. Jag gick faktiskt fel vid ytterligare nåt tillfälle innan jag fick helt koll på läget!

Den lilla mp3-spelaren där stadsvandringen är inspelad.
Jag kommer inte skriva om alla platser jag passerade, utan jag har valt ut några stycken. Jag tycker ju såklart du ska gå den här vandringen. Men, med kartan då!
 
Ett av de första stoppen var vid Tändsticksområdet, som ju fått sitt namn, efter den tändstickstillverkning som skett här. 1844-45 startade bröderna Johan och Carl Lundström tändstickstillverkning i Jönköping, och tillverkningen höll på fram till 1971. Idag sker tändstickstillverkningen i Tidaholm och Vetlanda, fick jag veta! I den första tändsticksfabriken från 1848 finns idag Tändsticksmuseet, som berättar om tändstickans historia och om de som arbetade på fabriken. I området finns det idag butiker, café, restauranger och ett radiomuseum.

Tändsticksmuseet
På väster, eller man säger kanske i västra centrum, finns Sofiakyrkan i nygotisk stil från 1880-talet. Kyrkan är uppkallad efter Oscar II:s gemål, drottning Sofia. Kyrkans arkitekt heter G.F. Dahl. Intill Sofiakyrkan ligger en lite mindre kyrka, som jag tycker är minst lika intressant. Varför ligger det en kyrka så tätt intill? Fanns den här före Sofiakyrkan? Blev den för liten för församlingen?
 
Den lilla kyrkan är S:t Johannes kyrka, och på en skylt uppsatt på kyrkan kan man läsa:
"SANKT JOHANNESKYRKAN
Byggnadsår: 1877, tillbyggd 1894, 1953
Arkitekt: C O Hedvall, 1894 F Sundberg
Denna kyrkobyggnad i nygotisk stil uppfördes för Jönköpings Metodistförsamling. Med sina spetsbågiga fönster och sin portal är kyrkobyggnaden synnerligen representativ för Metodismen och en av de få bevarade i sitt slag i landet."

Sofiakyrkan och Sankt Johanneskyrkan
Jag vandrade vidare på väster och hamnade vid restaurangen Pallas Athena. Första gången jag var där och åt så reagerade jag på de stora ytorna. Vad hade det egentligen varit här tidigare? Danspalats? Av en kollega på turistbyrån fick jag veta att det faktiskt varit ett ridhus! Ja ni läste rätt. Ridhus. "Mitt i stan". Fast frågan är ju hur centralt det var när det uppfördes i slutet av 1870-talet. Det uppfördes av en disponent på Tändsticksfabriken - Bernhard Hayes. Det enda som idag talar om att det en gång varit ridhus är hästhuvudena som finns på fasaden!

Hästhuvud på fasaden till gamla ridhuset
Jag vandrade vidare och hamnade vid ett i mina ögon ganska fult hus, som det står "Automobilpalatset" på. Jag har trott att det kanske varit en bilförsäljningsfirma som en gång haft sina lokaler här. Jag har inte varit helt fel ute. Man har faktiskt haft biltillverkning här. Och ett, vad man idag skulle säga "show room", i bottenvåningen, eller i anslutning till, nu minns jag inte, så har det även funnits en bensinstation här. Idag är det om jag inte minns fel ett garage i byggnaden.

Automobilpalatset
Det blev självklart ett stopp i Rådhusparken från 1870-talet med Rådhuset från 1864-67 i nyrenässans. Det har inte alltid varit rådhus, utan har även fungerat som läroverk!

Rådhuset
Promenaden gick från Västra Centrum över till Östra Centrum, och jag fick veta mer om Munksjön, Jönköpings slott, Rättscentrum och Spira, men vid Munksjön blåste det så förbannat mycket att jag ides inte plocka fram kameran.
 
I slutet av vandringen stannade jag till vid Hovrättstorget. Här hittar man gamla rådhuset och Hovrätten. Gamla rådhuset uppfördes 1696-1699 av Erik Dahlberg, efter att den tidigare byggnaden i trä brunnit upp. Byggnaden i holländsk klassicism fungerade som rådhus framt ill 1914. Idag har bl.a. Svenska kyrkan caféverksamhet här.
 
Göta Hovrätts bastanta byggnad togs i bruk redan 1650, och är därmed den byggnad i Sverige som under längst tid används för rättsskipning.

Gamla rådhuset

Göta Hovrätt
Vid Hovrättstorget finns ytterligare en rejäl byggnad, och det är Grand Hotel och Jönköpings Teater. Denna byggnad invigdes 1904, och tanken var redan från början att det skulle finnas både hotell och teater i samma byggnad. Jag gissar att det var för att långväga teaterbesökare skulle ha någonstans att övernatt i anslutning till teatern.

Grand Hotel och Jönköpings Teater
Jag promenerade nu tillbaka till Resecentrum där Turistbyrån ligger, via Smedjegatan, Hoppets torg och Hamnparken! Smedjegatan är nu en mysig gågata där man hittar butiker, frisörer och restauranger, men från början fanns här smedjor där man bl.a. tillverkade vapen. Hoppets Torg sägs ha fått sitt namn tack vare alla de banker som ligger runt om torget...

Som jag skrev i inledningen av inlägget tycker jag det här är en lysande idé. Trots att jag hade svårt att följa anvisningar och gick fel vid ett par tillfällen. Jag reagerade också på ett ställe där guiden bad mig att stanna vid uteserveringen. Vilken uteservering? Och nu syftade jag inte på att det var slutet av november utan att det sommartid, finns två uteserveringar där jag skulle stanna... Jag förstår att man kanske inte vill säga företagsnamnet, men guiden kunde ju kanske sagt vid de röda trähusen... Jag rekommenderar dig dock att se till att få med dig kartan, så att du mer konkret kan se hur du ska gå!