Mariestads domkyrka

Inför årets semester och eventuell(a) husbilstur(er) alt. dagsutflykter sade jag till min följeslagare (syrran) talat om att jag gärna skulle vilja åka till Mariestad. Och jag hade tur, det blev en liten husbilstur till Mariestad. Ett besök i Mariestads domkyrka var ett måste för min del. Mina medresenärer följde snällt med. Jag blev inte besviken.

Mariestads domkyrka ligger på stadens högsta punkt. Grundstenen till kyrkan lades i april 1593 på uppdrag av hertig Karl. En månad tidigare hade man på Uppsala Möte beslutat att Sverige skulle bli ett protestantiskt rike. Det är en storslagen och  mäktig kyrka. Kanske ett av Sveriges förnämsta byggnadsverk från sin tid. Både byggplats och byggnadssätt påverkades av det faktum att kyrkan redan från början var tänkt som domkyrka. Hertig Karl valde Klara kyrka i Stockholm som förebild.

Vid den här tiden befann sig det religiösa livet i Sverige i en omvandling. Reformationen inleddes i Sverige på 1520-talet, och man kan se Mariestads domkyrka som en symbol för reformationen och kampen som rådde mellan den katolska och den protestantiska läran i slutet av 1500-talet. Den lutherska läran hade inte mycket stöd hos folket och det var ett "medvetet drag" av hertig Karl och statsmakten att 1581 grunda ett nytt stift, en superintendentur*. Detta omfattades av Värmland och Vadsbo och Valle härad som i och med detta avskildes från Skara stift som fortfarande var katolskt. Ett par år senare blev den nya staden Mariestad stiftsstad. Mariestad och det nya stiftet kom att bli centrum för evangeliskt kyrkoliv och luthersk teologi. 1647 upphörde Mariestad att vara stiftsstad. Utöver Mariestad så har även Kalmar en domkyrka utan att vara stiftsstad.

Exteriört har kyrkan karaktären av en korskyrka i sengotisk stil, med flacka spetsbågar och strävpelare. Med sitt 82 meter höga torn intar kyrkan tionde plats bland våra svenska kyrkor. Läget och det höga tornet har gjort att kyrkan fungerat som sjömärke för sjöfarande på Vänern.

Predikstol och altare är uppförda i karolinsk stil och tillverkade av bildhuggaren och konstnären Börje Löfman år 1701.

Dopfunten är tillverkad 1646 och är ett av de föremål som klarade branden 1693.

Alla fönster i kyrkan har vetekärvar i grönt, gult och vitt. De olika färgerna visar på naturens gång samt på trons växt. Vetekärven är också Vasaättens symbol. Hertig Karl var ju son till Gustav Vasa.

I koret finns flera vackra gravhällar från den tid då gravsättningar ägde rum under kyrkan. De sista gravsättningarna inne i kyrkan ägde rum på 1700-talet.

* Stift som grundades efter reformationen kallades för superintendentur eller superintendentia.

Senaste besök: 28 juli 2018

Vägbeskrivning: I gamla stan, Mariestad. Nygatan 23.

St. Olai kyrka, Helsingör

På semestern 2017 fick jag äntligen till ett besök i Helsingör domkyrka! St. Olai kyrka som är kyrkans officiella namn, ligger på den plats där Helsingörs första kyrka uppfördes för mer än 800 år sedan.

St. Olai kyrka

Kyrkan fick sitt nuvarande utseende 1559, men dess äldsta väggar är dock från 1200-talet. När den första kyrkan restes här, var det på stranden till dåvarande Örekrog. Kyrkan har fått sitt namn efter sitt skyddshelgon, den norske vikingakungen och nationalhelgonet Olof den helige, som både förenade och kristnade Norge.

St. Olai kyrka

Den stora förvandlingen av St. Olai kyrka skedde när Erik av Pommern införde Öresundstullen. Kyrkan skulle nämligen matcha Helsingörs växande betydelse för landet, och kyrkan har utökats sedan dess flera gånger. Den 1 januari 1961 bildades Helsingörs stift, och då blev St. Olai kyrka upphöjd till domkyrka.

På kyrkans östra gavel finns en lucka som leder ner till en gravkällare. Över den sitter dödskalle, med en fransk text som lyder: Således blir vi alla.

Själva kyrkorummet domineras av den 11,5 meter höga altartavlan från 1664. Tavlan är uppbyggd av 19 reliefer som skildrar Jesu liv. Här finns även renässansskatter, och inte minst flertalet barockarbeten, till exempel predikstolen från 1567.

Kyrkorummet i St. Olai kyrka

Altartavlan

Predikstolen

Framtagen takmålning

Dopkapell

Dopkapell

Senaste besök: 11 juli 2017

Hitta hit: Centrala Helsingör, St. Anna Gade 12.

Den stora Amsterdamresan 2016, dag 8. Greven-Schleswig.

På den åttonde dagen var det dags att lämna Greven och fortsätta vår resa hem mot Sverige. Vi åkte "direkt" till Schleswig utan några direkta stopp, förutom att tanka och käka lunch. Så jag har inte så mycket spännande att berätta om timmarna på vägarna. Vi passerade Hamburg och var beredda på rejäla köer, men det flöt på bra.

Vi kom fram till ett soligt Schleswig, och hade inga problem att hitta vår ställplats, som syrran spanat in sedan tidigare. Vi visste att det var en populär ställplats så vi höll tummarna för att det skulle finnas en plats. Men, det såg kört ut. Vi körde runt hela ställplatsen utan att hitta en ledig plats. Men, precis när vi var på väg ut igen så såg vi två rutor utmed servicebyggnaden. Vi var osäkra på om man fick stå där, men tog beslutet att ställa oss där tillfälligt, och sedan stegade jag och syrran iväg till gästhamnskontoret där man betalar för sin plats för att kolla om det är ok att stå där. Och, det var det! Vi var mycket nöjda med det svaret, för vi hade ingen lust att åka vidare och dessutom behöva leta upp någon annan ställplats.

Infarten till ställplatsen. Vår husbil skymtar till vänster.

Del av ställplatsen. Fotad på kvällskvisten...

Lagom till att jag och syrran kom tillbaka till husbilen var det en man som kom fram till mig och sade att det faktiskt var en husbil som lämnat medans vi var iväg. Han hade försökt få kontakt med C, men C hade inte sett honom. Och med kontakt menar jag att han hade vinkat på honom... Vi bytte genast plats och när vi kopplat in elen så var det bara slappa i solen som gällde. För vissa. Syrran var glassugen, och "beordrade" mig och C att gå och köpa glass! Vi var inte de enda som var glassugna denna dag om jag säger som så.

Syrran och C njuter i solen!

Gästhamnen i Schleswig. Tänk att ha sin husbil på den här raden...

Vi var alla tre nyfikna på Schleswig och ställplatsen ligger väldigt centralt så självklart blev det en promenad in till centrum. Schleswig har gamla anor, och redan på 700-talet fanns här en handelsplats. Hedeby som platsen hette låg strax söder om dagens Schleswig, och det var våra danska vikingar som anlade den. Om jag kommer tillbaka till Schleswig vill jag gärna besöka Hedeby där det idag finns ett vikingamuseum bl.a. med rekonstruerade hus! Hedeby var faktiskt Nordens viktigaste handelsplats under 700- och 800-talen. På 900-talet flyttade man handelsplatsen till dagens Schleswig.

Vi började med att promenera lite i gamla delarna av Schleswig, och när vi gick där på gatorna och kikade på de gamla husen slog det mig att de här delarna av norra Tyskland varit danskt under en lång tid. På alla de hus med informationsskyltar så var infotexten på tyska och danska. Självklart visste jag att norra Tyskland varit danskt, men jag har liksom inte tänkt på i vilken utsträckning!

Gamla stan.

Gamla stan

Gamla stan

På vår promenad såg vi bl.a. rådhuset som liksom är sammanbyggt med ett gammalt gråbrödrakloster. Klostret grundades 1234, och var tillsammans med Viborg och Ribe ett av de största franciskanerklostren i Danmark. Någon fakta om Rådhuset har jag inte lyckats snoka reda på. Tyvärr.

Rådhuset, med gråbrödraklostret

Gråbrödraklostret

Torget vid Rådhuset.

I vanliga fall när jag är ute och promenerar så brukar jag fotografera skylten (om det finns någon sådan) vid sevärdheten, på så sätt kan jag ju när jag kommer hem läsa lite mer om sevärdheten. Men, denna gången gjorde jag inte det. Jag tänkte att det skulle inte vara något problem att hitta informationen på nätet. Men, tyvärr har jag gått bet! Så därför får det bara bli bilder utan någon infotext... Jag orkar inte ta mig till något bibliotek heller för att se om det kanske står något i någon resehandbok, så det får bli så här den här gången...

Gamla stan

Gamla stan

Hur som helst, på vår väg in mot centrum med butiker och restauranger så passerade vi S:t Petri Dom. Redan 984 blev Schleswig danskt biskopssäte. På danska heter staden förresten Slesvig. På 900-talet byggdes en enkel domkyrka. 1134 lades grunden för en stor domkyrka. Kyrkan har byggts om och till under århundradena till dagens treskeppiga hallkyrka. Kyrkans nuvarande utseende med det nygotiska västtornet fick kyrkan 1894, sedan kejsaren Wilhelm II önskat detta.

S:t Petri Dom

S:t Petri Dom

Efter lite velande så hittade vi till shoppinggatan, och vi hann in i några butiker innan de stängde. Jag fick faktiskt köpt mig en fin scarf. Innan vi gick tillbaka till husbilen så letade vi upp en restaurang för att få lite mat i oss. Vi hann även in i en affär för lite påfyllning av frukostgrejer och snacks!

Del av gågatan i centrum

Korsvirkeshus i centrum

Hus som fångade min uppmärksamhet!

Ännu ett hus som fångade min uppmärksamhet.
Förmodligen var det portiken som pockade på mig...

Lite mer hus bara...

Samma hus som tre bilder upp, fast i en annan vinkel..

Schleswig var en mycket trevlig bekantskap. Jag hade inte förväntat mig en stad med denna rika historia och fina bevarade hus. Hit måste jag tillbaka. Det finns så mycket som jag inte hann upptäcka. Som Johannesklostret, Vikingamuseet, Gottorfs slott och barockträdgården... Jag skulle gärna vilja komma in i Domkyrkan med...

Längs Göteborgs gator och torg, del 2!

Det här är alltså del två om när jag spatserade längs Göteborgs gator och torg...

På min väg mot Domkyrkan passerade jag Christinae kyrka, eller tyska kyrkan. Dagens kyrka stod klar 1783, men här har funnits en kyrka sedan 1600-talet.

Tyska kyrkan

Jag har länge velat gå in i Domkyrkan, och nu hade jag chansen. Kyrkans officiella namn är Gustavi kyrka, efter Göteborgs grundare Gustav II Adolf. Dagens kyrkobyggnad är från 1815, men här har det stått en kyrka sedan Göteborg grundades på 1620-talet. Denna första provisoriska kyrka ersattes av en domkyrka 1633, som brann 1721. Denna kyrka återuppbyggdes men även denna brann, denna gång 1802. Denna gången var murarna så illa åtgångna att man fick bygga en helt ny kyrka! Stilen är klassicistisk, med doriska kolonner i västportalen. Man lyckades rädda barockänglafigurerna på altaret från branden 1802.

Domkyrkan

Domkyrkan

Domkyrkan

Efter besöket i Domkyrkan gick jag vidare mot Feskekôrka så passerade jag fd Arsenalen, regementets tyghus, och engelska kyrkan, eller St. Andrews Church från 1857.

Fd Arsenalen

St Andrews church

Nu hade jag då äntligen kommit fram till dagens huvudmål: Feskekôrka! Det här är då en saluhall från 1874, för fisk och skaldjur. Och smeknamnet kommer ju från att byggnaden påminner om en norsk stavkyrka.

Feskekôrka

Nu var jag ju egentligen i mål, men nu insåg jag att jag var väldigt nära Haga, och Skansen Kronan, så det var ju bara att traska dit.

Haga var Göteborgs första förstad, där sjömän, fiskare och hantverkare slog sig ner här redan på 1600-talet. I slutet av 1800-talet förvandlades Haga till en myllrande och bohemisk men sliten och trångbodd arbetarstadsdel. När 1960-talets rivningshysteri härjade som värst så lyckades man här stoppa detta vansinne, och här finns därför många av de typiska landshövdingehusen kvar. Idag är Haga ett mysig område att strosa omkring i med många restauranger och caféer och butiker.

Haga

Haga

Högt över Haga reser sig Skansberget med Skansen Kronan på toppen. Fästningen togs i bruk 1698, men den behövdes aldrig användas i krig och avrustades 1806. Kronan, liksom Skansen Lejonet vid Olskroksmotet är ritade av Erik Dahlberg. Kronan har använts som fängelse, nödbostad och militärmuseum. Idag är det tydligen en evenemangslokal. Men, enligt en skylt nere vid trappans början stod det att det skulle vara öppet för besök, men det var igenbommat när jag kom upp.

Stairwayto heaven?

Skansen Kronan

Skansen Kronan

Utsikt från Skansen Kronan

Utsikt Skansen Kronan

Jag skulle ljuga om jag var helt oberörd när jag tagit mig upp för alla trappor. Men, det var värt mödan. Härifrån är en underbar utsikt över Göteborg! Nu var det bara att ta sig nerför berget igen. Väl nere igen så styrde jag stegen vidare mot Avenyn, eller Kungsportsavenyn som den egentligen heter och Poseidon. På vägen dit passerade jag bl.a. Haga kyrka från 1859.

Linnés park i Haga

Haga

Haga kyrka

Statyn Poseidon är tillverkad av Carl Milles och invigdes i september 1931. Poseidon hittar man på Götaplatsen och här finns även Stadsbiblioteket, Göteborgs stadsteater, Konstmuseet, Konsthallen och Konserthuset! Det här är också början, eller slutet av Avenyn som anlades på 1920-talet!

Poseidon!!

Avenyn!!

Karin Boye utanför biblioteket

Karl IX

Nu var jag rejält trött i mina fötter och ben och hade målet inställt på centralstationen och tåget till Öxnered. Och hade jag nu redan promenerat i timmar kunde jag lika gärna promenera sista biten med!