Hotel Goldener Adler, Innsbruck

I september 2018 åkte jag, syrran och våra föräldrar på en bussresa till Österrike. En av dagarna åkte vi till Innsbruck, där vi bl.a. fick en guidning i staden. Ett av stoppen var vid Hotel Goldener Adler.

Hotel Goldener Adler (Gyllene Örnen) öppnade redan 1390 och är Innsbrucks äldsta hotell. Det är även ett av Europas äldsta hotell. Det ligger i Altstad (Gamla stan) Innsbruck, inte långt från "Gyllene Taket".

Här har många kändisar bott genom århundradena, vilket man stolt visar upp på en stenplatta utanför hotellet. Några av alla de som övernattat här är: ärkehertig Ferdinand II av Tyrolen, kejsar Josef II, Leopold Mozart, Johann Wolfgang Göthe, Maria Augusta von Trapp, Jean Paul Sartre och drottning Silvia.

På den tiden man reste med häst och vagn låg Innsbruck väldigt bra till, mittemellan Tyskland och Italien. Hotel Goldener Adler skaffade sig snabbt ett bra rykte och det var naturligt för folk att övernatta här.


Senaste besök: 4 september (var aldrig inne).

Gasthof Weisses Kreutz, Innsbruck

I september 2018 åkte jag, syrran och våra föräldrar på en bussresa till Österrike. En av dagarna åkte vi till Innsbruck, där vi bl.a. fick en guidning i staden. Ett av stoppen var vid Gasthof Weisses Kreutz.

Gasthof Weisses Kreutz i Altstadt (Gamla stan) Innsbruck öppnade redan 1465! Hotellet är idag kanske mest känd för att Wolfgang Amadeus Mozart bodde här tillsammans med sin far Leopold Mozart i december 1679. Den då 13-årige Mozart ska ha hållit en konsert på hotellet.

Senaste besök: 4 september 2018 (var aldrig inne).

Palais Trapp

I september 2018, åkte jag, min syster och våra föräldrar på en bussresa till Österrike. En av dagarna åkte vi till Innsbruck, där vi bl.a. fick en guidad tur i staden. Ett av stoppen var vid Palais Trapp.

På Maria Theresien Strasse 38 i Innsbruck står ett hus med en skylt som säger Palais Trapp. Har det något med familjen von Trapp, ni vet Sound of Music-familjen, att göra? Jag har ingen aning, då jag inte hittat så mycket information om huset.

Palatset uppfördes 1625 av Berchtold von Wolkenstein. År 1700 byggdes det om till ett barockpalats. Den u-formade layouten, vestibulen och barockträdgården är mycket typisk för verk av mästerbyggaren Gumpp. Sedan 1804 ägs huset av grevarna Trapp. Jag kan dock inte svära på att det fortfarande är så. Det kan vara jag som inte riktigt lyckats med översättningen från tyska...


Senaste besök: 4 september 2018 (var aldrig inne).

Hofburg

I september 2018, åkte jag, syrran och våra föräldrar på en bussresa till Österrike. En av dagarna åkte vi till Innsbruck, där vi bl.a. fick en guidning i staden. Ett av stoppen var vid Hofburg.

Hofburg (Kejsarpalatset) är ett tidigare Habsburgspalats i Innsbruck. Det räknas som en av de tre viktigaste kulturella byggnaderna i Österrike, tillsammans med Hofburgpalatset i Wien och Schönbrunns slott.

Hofburg är huvudbyggnaden i ett bostadsområde som tidigare användes av Habsburgarna. Än idag finns här bl.a. silverkapellet, Hofkirche med kejsar Maximilians minnesgravvård, teologiska universitetet, det tyrolska folkmuseet och Hofgarten.

Hofburg uppfördes omkring 1460 och har byggts om och ut flera gånger sedan dess. Idag är Hofburg ett museum som bl.a. visar Maria Theresa's rum från 1700-talet, kejsarinnan Elisabeths lägenhet från 1800-talet, en möbelutställning, ett galleri med målningar och ett släktgalleri. Museet visar upp den politiska och kulturella historien av det forna kejsarpalatset, som var i Habsburgarnas ägo i mer än 450 år.

Fick tyvärr inte bättre bilder än så här den här gången. Men, om jag kommer till Innsbruck nån mer gång, ska jag ta lite fler bilder.


Senaste besök: 4 september 2018. (Vi var aldrig inne).

Ottoburg

I september 2018, åkte jag, syrran och våra föräldrar på en bussresa till Österrike. En av dagarna åkte vi till Innsbruck, där vi bl.a. fick en guidning i staden. Ett av stoppen var vid Ottoburg.

Ottoburg är (enligt vår lokalguide) Innsbrucks äldsta hus. Efter att ha googlat ett annat stopp är jag inte helt säker på den saken... Men, det tar vi en annan gång. Huset uppfördes på 1400-talet på order av Maximilian I. Det uppfördes vid den gamla stadsmuren. På platsen fanns tidigare ett litet slott som ägdes av Andechsgrevarna. Huset är täckt med vildvin. Fönsterluckorna har Habsburgarnas färger.

Utanför huset kan man se två statyer av skulptören Christian Plattner. De är uppförda till minne av kriget mot den franska armén och Napoleon. De föreställer en far och son som spanar efter fienden.

Idag hyser huset en restaurang och vinbar.

Kan det vara det äldre slottet vår guide syftar på? Finns det rester kvar av slottet, och det är i så fall tack vare dessa rester som han anser att det här är Innsbrucks äldsta hus?


Senast besök: 4 september 2018 (Var aldrig inne)

Basilica di Wilten

I september 2018, åkte jag, syrran och våra föräldrar på en bussresa till Österrike. En av dagarna åkte vi till Innsbruck, där vi bl.a. fick en guidning i staden. Ett av stoppen var vid Basilica di Wilten.

Basilica di Wilten i Innsbruck har lockat pilgrimer till Tyrolen ända sedan 1300-talet. Den första kyrkan på platsen uppfördes redan på 400-talet. Dagens kyrka är resultatet av en renovering på 1750-talet. Basilikan är uppförd i rokokostil av Franz de Paula Penz.

En av kyrkans mest berömda sevärdheter är  den sengotiska statyn av Jungfru Maria, som ramas in av fyra förgyllda pelare och en utsirad marmorbaldakin. Konstverk i form av väggmålningar, statyer och detaljerade gipsverk visas upp runt statyn och i hela kyrkan.

Jag vet inte vad jag hade förväntat mig när jag klev in i kyrkan, men jag slogs av häpnad. Här finns flertalet altare runt om i kyrkan, guld, takmålningar, helgonbilder över allt. Det var svårt att ta in allt som finns där inne. Nackdelen med att besöka en sådan här plats i samband med en stadsvandring, är att det oftast är "snabbt in, snabbt ut". Lite så var det den här gången. Jag hade gärna vandrat runt lite längre i kyrkan och tagit del av allt det fantastiska...

Senaste besök: 4 september 2018

Kirchbergs kyrka

I september 2018, åkte jag, min syster och våra föräldrar på en bussresa till Österrike. En av eftermiddagarna utforskade vi byn Kirchberg, där vi bodde, lite grann. Icke helt oväntat hamnade vi vid Kirchbergs kyrka.

Kirchbergs församlingskyrka, Den helige Ulriks kyrka, står på en höjd och syns över hela orten. Den första kyrkan i Kirchberg uppfördes på 1200-talet, i romansk stil. I början av 1500-talet byggdes den om till en gotisk kyrka som var klar 1511. På 1800-talet genomgick kyrkan ytterligare en förändring då den fick en barockstil. 1977-1980 renoverades och förstorades kyrkan under ledning av den tyrolske  professorn Clemens Holzmeister. På kyrkans torn finns en stor Madonnamålning av  Kirchbergsonen, kyrkomålaren Michael Lackner.

Enligt legenden så uppförde man den första kyrkan på den plats där varuhuset Bechlschmied ligger. Innan man hade täckt hela taket med bältrosbitarna i trä så tog duvor dessa bitar till berget där kyrkan ligger idag. Kirchbergborna såg detta som ett tecken från Gud och och byggde kyrkan på den nya platsen istället.

Vi var aldrig inne i kyrkan, jag var mer än nöjd att njuta av den från utsidan. Om vi skulle komma tillbaka till Kirchberg blir det kanske ett besök inne i kyrkan. Det är ingen som vet!


Senaste besök: 6 september 2018

Liten vandring i Tyrolen

I september 2018, åkte jag, min syster och våra föräldrar på en bussresa till Österrike. En av dagarna kunde man välja att följa med på en vandring.

Från början hade jag inte tänkt att hänga med på den här utflykten. Jag tycker helt enkelt inte det är speciellt att vara ute flera timmar och vandra. Och vandra i alperna? Med mitt dåliga flås. Skulle inte tro det. Men, så började vår reseledare lirka med oss (mig och syrran), och helt plötsligt hade vi bestämt oss för att hänga med. Vi var nämligen lovade att det skulle bli en lätt vandring. Det skulle vara en grusväg typ hela vägen. Och sträckan som planerats var ca 6 km och vi skulle vandra mellan Kirchberg och Kitzbühel. 6 km skulle jag väl klara av, även om det är lite upp och ner...

Efter att ha samlat ihop gänget som skulle med på vandringen så tog vi bussen från Kirchberg "centrum" till Fleckalmbahn där vi skulle ta linbanan upp på berget. Vi började på 800 m.ö.h. och när vi klev ur gondolen så var vi uppe på 1 800 m.ö.h.

Vi var lite osäkra redan från start vart vi skulle börja gå, då det fanns ett par alternativ på väg. En skylt visade Hahnenkamm 40 min, en annan visade Hahnenkamm 50 min. Och Hahnenkamm var målet. men till slut så valde vi faktiskt ett tredje alternativ. Vi följde vägen som "alla andra" gick. Vi fick för oss att de också skulle bort till Hahnenkamm...

Efter att ha vandrat i kanske 15-20 minuter så kom vi till ett vägskäl, där det på en skylt stod Hahnenkamm 1 h, och en annan Hahnenkamm 1 h 15 min.  Det tyckte jag var lite konstigt. Hur kan det ta längre tid att ta oss till slutmålet när vi redan vandrat en stund. (Jag är lite osäker på tidsangivelserna, men de hade ökat...)

Vi hade tur att det kom en grupp med vandrare på ena stigen som vi funderade på, och jag frågade honom om han visste vilken väg/stig som skulle ta oss till Hahnenkamm. Det visade sig att båda två skulle göra det. Den med den kortare tidsangivelsen skulle vara en väg hela tiden. Den längre skulle vara mer i naturen.

Gruppen valde den längre, och mer i naturen-stigen. Och då de övriga i gruppen traskade iväg den stigen så hängde jag, syrran och mor och far på. De hade också bestämt sig för att hänga med till slut. Det trodde vi faktiskt inte. Inte med tanke på mammas dåliga knä...

I början gick det bra. Men sedan var det verkligen bara en liten stig, och det gick både upp och ner. Det var blött i marken vilket gjorde mig rädd för att halka, i alla fall när vi skulle gå nerför. Och som om det inte vore nog med mina egna bekymmer, hur skulle mamma klara det? Men ner kom hon, och pappa till slut.

Gruppen var ganska utspridd och det bestämdes att vi skulle mötas upp vid en restaurang, som låg kanske lite mer än halvvägs på promenaden. När jag, syrran, mor och far äntligen kom till det vi trodde var restaurangen, så fick inte syrran upp grinden. Det såg dessutom öde ut. Och då vi var tveklöst sist i gruppen, så valde vi att promenera vidare. Kanske att restaurangen låg lite längre bort?

Och, nu hade vi gått nerför ett tag, det kunde bara sluta på ett sätt. Vi skulle uppför igen. Och nu blev det jobbigt. Efter att ha bemästrat en svår trappa så hade vi (mest syrran) fått med oss mor och far, vi fortsatte uppåt, men valde att sätta oss ner och vila lite när vi såg vilken backe vi skulle ta oss upp för... Vi började vår mödosamma vandring uppåt, och när vi kommit kanske halvvägs upp, så ser vi vår grupp komma. Det som vi kanske 20-30 minuter tidigare hade avfärdat som restaurangen var nog restaurangen trots allt. Och övriga gruppen hade stannat där ett tag innan de vandrade vidare. Större gruppen kom ikapp oss, och traskade iväg...

Till vår stora glädje möttes vi efter ett tag av en riktig (grus)väg och nu var det riktigt lätt att vandra. Och innan vi visste ordet av så var vi framme vid Hahnenkamm! Vi hade överlevt. Ca 2,5 timme hade vi varit ute och vandrat i de tyrolska alperna. Nu, skulle vi "bara" leta upp starthuset för Hahnenkamm-Rennen. Hahnenkamm-Rennen är det tuffaste störtloppet för herrarna i den alpina världscupen. Att få komma till starthuset för Hahnenkamm-Rennen var målet för pappa, som var mer än lyrisk att få stå i huset och kika ut där starten går!

Efter att ha imponerats över alpinåkarnas mod att kasta sig ut och köra Hahnenkamm-Rennen, tog vi linbanan ner till Kitzbühel. Jag och syrran var lite sugna på att upptäcka Kitzbühel när vi ändå var där, men mor och far kände sig nöjda. Vi hade även vår "grand-old-lady" på 80+ med oss som gärna ville tillbaka till Kirchberg och hotellet för att vila lite. Så jag och syrran tog tåget tillbaka med mamma, pappa, Inga och en till i vår grupp tillbaka till Kirchberg och vårt hotell.

Efter att ha vilat lite på vårt hotellrum och bytt lite kläder så tog faktiskt jag och syrran bussen till Kitzbühel på seneftermiddagen för att stifta lite närmare bekantskap, nu när det ändå bara tar ca 15 minuter med bussen.

Just då kanske jag inte njöt till fullo av vandringen. Jag hade full sjå att se till att jag inte skulle ramla ner vi gick nerför. Samtidigt var jag orolig för mor och far. Mamma har ett väldigt dåligt knä efter ett benbrott. Pappa har allmänt (ut)slitna leder i fötter och knän... Men, jag är så otroligt stolt över dem. Att de faktiskt klarade av vandringen. För oss ovana vandrare var det kanske inte den lättaste vandringen. Nu så här ett par veckor efter hemkomsten och jag ser tillbaka på vandringen så var det en fantastisk dag. Trots att dimman gjorde att vi inte hade bästa sikten... Det var en fantastisk miljö att vandra i. Och jag ångrar inte att jag hängde med på vandringen till slut!

Senaste besök: 3 september 2018

Gyllene Taket, Innsbruck

I september 2018 var jag, min syster och våra föräldrar på en bussresa till Österrike. En av dagarna var vi på en utflykt till Innsbruck...

På det centrala torget i Gamla stan i Innsbruck (Altstadt von Innsbruck), hittar man Innsbrucks mes berömda sevärdhet - Goldenes Dachl (Gyllene taket).

Det är en tre våningar hög balkong, täckt av ett gyllene tak, bestående av 2567 förgyllda kopparplattor. I slutet av 1400-talet använde kejsar Maximilian I balkongen för att beskåda turneringarna på torget nedanför. Det var inför sitt bröllop med Bianca Maria Sforza av Milano som han lät förgylla kopparplattorna.

Under kanten på taket finns reliefer som skildrar händelser under Maximilians liv. Bilden där han står mellan sina två hustrur är den mest framträdande. Denna bild var ett medvetet försök att inte väcka anstöt hos gamla allierade man fått vid det första äktenskapet.

Huset där balkongen och taket finns uppfördes i början av 1400-talet av hertig Fredrik IV för att användas som residens för de tyrolska kejsarna. Idag hyser huset ett museum, där man får lära sig mer om byggnadens (inte bara Gyllene takets) historia.

Senaste besök: 4 september 2018 (var aldrig inne i huset/museet.)

Hitta hit: Herzog-Friedrich-Strasse 15, Innsbruck, Österrike.