Falks grav

Allt sedan jag hamnade i Småland 2011 har jag hört talas om Falks grav eller Falkens grav. Eller jag har hört talas om platsen tidigare och då i samband med att jag sökt på spökplatser i Sverige. Fråga mig inte varför jag har sökt på det, då jag i själva verket inte alls är förtjust i spökerier. Men, samtidigt så har ju det här med Falks grav pockat på min nyfikenhet med ojämna mellanrum. Och så hade jag ju ändå bil den där veckan, och när jag nu ändå var på väg till Jönköping från Hjo så tänkte jag att jag passar på att spana in den där platsen. Men det är inte helt lätt att hitta hit... Vägbeskrivning kommer längst ner i inlägget.


Men vad är då denna mytomspunna plats? Jo det är platsen där rånmördaren Jonas Johansson Falk är begravd. Jonas Johansson Falk föddes den 4 mars 1828 i Karshults soldattorp i Skaraborgs län och han blev då avrättad den 21 november 1855 på Svedmon i Hökensås. Varför blev han då avrättad? Jo han och hans styvfar Anders Frid tyckte det var en briljant idé att råna postdiligensen vid Tunarp i Sandhems socken den 22 augusti 1854. På denna postdiligens fanns postiljonen A M  Nilssén och drängen Sven Larsson. Nilssén avled av sina skador på lasarettet i Jönköping den 8 september 1854.

En av vägarna i Hökensås

De båda rånarna fångades i Stockholm och dömdes till döden vid ting i Slättäng. Styvfadern benådades till livstids fängelse. Falk däremot, blev avrättad på Svedmon i Hökensås. Hans grav, i den glesa tallskogen, alldeles i närheten av själva avrättningsplatsen består av ett enkelt järnkors med texten "FALK - 1855". Det som är intressant med platsen är att det "alltid" ligger färska blommor på platsen. Jag vågar dock inte säga om det gäller året runt eller "bara" sommartid. Jag har nämligen läst lite olika historier om detta. Men visst fanns det blommor vid graven när jag var där. Vem som lägger dit blommorna? Det är det ingen som vet...

Falks grav

Falks grav

Även om jag är glad att jag faktiskt tog mig dit, så inser jag hur otroligt korkad jag egentligen var att jag gjorde det på egen hand. Men, det är alltid lätt att vara efterklok... Och vad menar jag med att det var korkat att åka dit på egen hand? Jo, därför att det här området är ett stort område med ett "virrvarr" av små grusvägar, och det var ju faktiskt ingen som visste att jag fått för mig att åka hit. Det är inte skyltat förrän man är alldeles vid platsen, och det var en ganska olustig känsla vid platsen. Inte var det bättre av att det fanns en Volvo 740 eller nåt i den stilen med ett gäng mycket nyfikna unga män i som såklart ville veta varför en ensam tjej skulle ut i skogen och kolla på en grav. Jag tyckte det var så otäckt att jag faktiskt för ett kort ögonblick funderade på att bege mig av igen utan att ens gå ur bilen. Men, så körde Volvon iväg. Och jag var snabbt ute ur bilen, gick med raska steg till graven, kikade lite, och fotade innan jag återigen var på plats i bilen så kom det två andra nyfikna på Falks grav. Men de här personerna skrämde mig inte. Jag behöver väl inte säga att jag var ganska snabbt därifrån, för jag hade ingen lust att möta de där killarna i Volvon igen!


Hur hittar man hit då? Från 195:an, ca 1 km norr om Fagerhult, följ avtagsväg mot Sved och följ den vägen ca 3 km.

Brandstorps kyrka

Brandstorps kyrka blev ett litet bonusstopp på min Hjoresa. Planen var inte att åka dit från början, men så kom jag på att visst har jag väl läst att det ska finnas en träkyrka där. Rödmålad. Så på vägen tillbaka från Hjo så svängde jag av 195:an och körde mot Brandstorps kyrka. Och visst hittade jag en träkyrka där i Brandstorps kyrkby. En rödmålad träkyrka dessutom.

Brandstorps kyrka sett från parkeringen

Dagens kyrka är från slutet av 1600-talet har en grekisk korsform med torn i mitten. Kyrkan har korsarmar som sträcker sig ut åt alla fyra väderstreck. Byggnadens olika delar täcks av branta valmade sadeltak som är klädda med tjärade sågade ekspån. Inne i kyrkan är väggar och tak täckta med målningar.

Takmålning

Istället för gardiner

Första kyrkan här i Brandstorp var ett kapell med medeltida anor som flyttades hit 1626 från byn Häldesholm och på order av ingen mindre än Per Brahe. Kapellet var dock i så dåligt skick att man rev det och byggde en ny kyrka 1694-98 under ledning av Anders Bengtsson, byggmästare från Jönköping. Under korgolvet inrättade man en gravkammare för familjen Hård. Under 1700-talet uppfördes vapenhuset, sakristian öster om koret och en dörr togs upp i den södra korsarmen 1774. Johan Kinnerus från Jönköping försåg kyrkans innertak med målningar 1748. 1877-78 genomfördes en modernisering av kyrkan som då fick en gul färg istället för röd, fönstren förstorades och takspånen byttes ut. Hängrännor och stuprör sattes upp och södra och norra korsarmen försågs med läktare.

Brandstorps kyrka

Djävulen finns avbildad...

1923 genomfördes en restaurering av kyrka som då återställde den till det skick den hade på 1700-talet. Läktarna som uppfördes 1877-78 togs bort, fönstren försågs med antikglas för att dämpa det kraftiga dagsljuset och ytterväggarna målades åter röda, bara för att nämna några saker som gjordes. Under 1900-talet har flera andra restaureringar gjorts.

Predikstolen är från 1702 och altaruppsatsen är från 1749. Dopfunten i snidad furu skänktes till kyrkan någon gång mellan 1766 och 1789. Här finns också ett krucifix från omkring 1700.

Brandstorps kyrka

Brandstorps kyrka

Brandstorps kyrka

Predikstolen

Utanför kyrkan står en fristående klockstapel som uppfördes 1708 och kläddes in 1860. Runt kyrkogården går en stockgärdesgård bestående av 51 balkar. Den kortaste är fyra meter och den längsta är tio meter. Sydväst om kyrkan finns ett bårhus från 1930 byggt av brädor som härstammar från äldre byggnader.

Kyrktornet sett inifrån kyrkan.

I vapenhuset

Det är de här enkla gravstenarna som allt som oftast
fångar min uppmärksamhet!

 

Brandstorps kyrka och kyrkogård

Det är inte svårt att hitta hit, det är skyltat från väg 195.

Habo kyrka

Häromdagen gick turen till Habo kyrka. Jag har velat besöka kyrkan i många år, men det har aldrig blivit av. Jag vet inte hur många gånger jag passerat skylten vid RV 47 med den där sevärdhetskringlan på. Sedan några år tillbaka har där varit en såndär brunvit vägskylt, som säger att här finns något "extra sevärt".

Innan jag fick körkort vågade jag mig nog inte ens på tanken att fråga pappa om vi kunde svänga av vägen till, eller från Kalmar/Öland. Jag har aldrig sett min käre far som en sådan person som springer omkring och kikar på gamla kyrkor.

Jag har haft körkort sedan 1999, men har trots allt inte lyckats svänga av RV 47, in mot kyrkan. Man har liksom bara hastat förbi...Och att köra till Habo enbart för kyrkans skull, det har liksom aldrig varit aktuellt. När jag känt att jag haft tid, ja, då har kyrkan varit stängd, och det här är ju en kyrka som man bara måste in i!

För ett par veckor sedan fick jag den briljanta(?) idén, att ta bussen från Kaxholmen till Habo och därifrån sedan cykla till kyrkan. Jag menar bussen går ju direkt till Habo, och visst borde det finnas en cykeluthyrning i Habo? Efter lite googling så hittade jag en sådan. Och visst ska jag väl klara av att cykla 4-5 km från Habo centrum till "kôrrka"! Sagt och gjort, jag ringde cykeluthyraren och reserverade en cykel. Och så tog jag bussen in till Habo. Ja, sedan var det bara att börja trampa!

Efter att ha cyklat i motvind i fyra kilometer (enligt vägskylten), så var jag äntligen framme vid Habo kyrka! Jag kom dessutom alldeles lagom till dagens första guidning i kyrkan. Det var dock ingen mer som var intresserad av en visning just då, så jag fick lite av en specialvisning kan man säga!

Jag hade egentligen bara en fråga innan guidningen, och det var "varför en så här stor kyrka, mitt ute i ingenstans"? Det skulle jag få svaret på under visningen. Först fick jag veta att det funnits en kyrka på platsen sedan i alla fall 1200-talet. Man vet dock inte så mycket om den första kyrkan. Man är inte ens säkra på om den var byggd i trä eller sten. I dagens kyrka är stensakristian kvar från den första kyrkan. Här inne finns bland annat en träskulptur föreställandes Johannes Döparen, som är från 1200-talet.

Sedan var det ju då det här med en stor "träkatedral" mitt ute i ingenstans. Kyrkan byggdes självklart ut och om under århundradena, och 1704 fick Habo en ny kyrkoherde, Martin Seth. Han insåg ganska snart att församlingens kyrka var för liten, och ville bygga en större. Detta hade dock inte församlingen råd med då det bara var 24 år sedan förra ombyggnaden.

Martinus gav sig inte och 1721 fick han igenom sina önskemål. Martinus var bestämd på en punkt. Kyrkan skulle byggas som en basilika, alltså med ett stort mittskepp och två lägre sidoskepp. Normalt så byggdes basilikor i sten, men församlingen var fattig, så det fick bli i trä istället.

Materialet donerades av församlingen, som sedan även byggde kyrkan. Fast det var kanske mest drängarna som fick slita med kyrkbyggandet? 1723 stod den 40 meter långa och 16 meter breda kyrkan klar. 

Ungefär 25 000 personer blir guidade varje år i Habo kyrka, hur många som bara kommer och beundrar kyrkan vet man inte. Och det är inte bara storleken på kyrkan som lockar folk, utan det är även målningarna. Hela kyrkan är fylld av målningar...

 

Jag tror knappt det finns en omålad yta faktiskt... Självklart fanns det en baktanke med detta. Det var för att underlätta i predikningarna. Målningarna illustrerar Luthers katekes - något som alla skulle kunna utantill på den tiden... På sidoväggarna finns Tio Guds bud, i taket under läktaren kan man se Trosbekännelsen, medan det på väggarna ovanför läktaren finns målningar till Fader Vår.

En av kyrkans mest kända målningar är den som illustrerar det tionde budet: "Du ska inte ha begär till din nästas hustru...". För om man tittar noga så ser man att det är en kvinna som är ute efter någon annans man! Ganska radikalt för att vara målad på 1700-talet. Men kyrkoherden ville påvisa att även kvinnan kan förföra en man... Bilden föreställer berättelsen om Josef och Potifars hustru från första Moseboken.

Du ska inte ha begär till din nästas hustru...

Inte ens taket klarade sig från att bli målat! Taket har fyra målningar. Framifrån sett är det: "Dopet", "Skriftermål och avlösning", "Nattvarden" och "Välsignelsen".

Dopet - Jesus döps av Johannes Döparen.

Nattvarden - Tittar man riktigt noga ser man djävulen
kika fram under bordet, samtidigt som Judas lämnar rummet.

Altartavlan i kyrkan är från 1723, samma år som kyrkan invigdes och visar Jesu korsfästelse, begravning och uppståndelse. Klockan i altartavlan är unik, den har nämligen bara en timvisare... Men det är inte så att den tappat sin minutvisare, utan den är gjord så! Altaret är från 1300-talet.

Fasaden till kyrkans orgel är från 1736, då den ursprungliga orgeln byggdes. Själva orgelverket är nytt, men piporna i fasaden är restaurerade och ljudande även i den nya orgeln från 1962.

Habo kyrka en så kallad pigläktare och en drängläktare, och där satt ju då pigorna och drängarna under gudstjänsterna. Enligt guiden så kunde det vara rätt så livat här uppe. Även om pigorna skulle sitta på norra läktaren och drängarna på den södra, så gick de fram och tillbaka, och det flörtades nog en del här...

Man får en helt annan blick över kyrkan om man tar sig upp på läktaren och blickar ut över kyrkorummet! Bänkarna på drängläktaren är original från 1700-talet. Jag glömde fråga om det var likadant på pigläktaren, men jag skulle tro att det är likadant där.

Drängläktaren med originalbänkar från 1700-talet.

Det finns en sägen i kyrkan som hör till målningen som föreställer "Utan fräls oss ifrån ondo". Det sägs att när målaren höll på att måla den kom Djävulen själv in i kyrkan. Han klättrade upp för stegen där målaren stod och sa: "Fuler är jag, men så fuler som du har målat mig, det är jag ändå inte. Och nu ska du bli ännu fulare!" Sedan knuffade han ner målaren, så att denne ramlade ner från stegen och slog sig i ansiktet.

Den här målningen syns bäst från drängläktaren, till vänster om predikstolen.

Ett sätt att finansiera kyrkan var att hyra ut loger. Och för den som hade råd, att hyra en sån här loge (man hade logen ett år i taget), så var det ett sätt att visa övriga i församlingen, att här är en familj med pengar!

Två av logerna och dopfunten

Kyrkans dopfunt i sandsten, är det äldsta föremålet i kyrkan, från mitten av 1200-talet. När kyrkan restaurerades 1908, bestämde man sig för att sätta in en ny dopfunt. Den gamla sattes ut i en bod, och glömdes. Den har faktiskt använts till att blanda rödfärg i. 1951 började man använda den gamla dopfunten igen, och det finns faktiskt fortfarande spår av rödfärg på insidan!

I en av de gamla logerna kan man idag se originalmodellen man byggde innan man satte igång med kyrkobyggandet.

Kyrktornet är faktiskt bara en prydnad, och där finns inga klockor. Kyrkklockorna finns i den fristående klockstapeln på kyrkogården från 1760.

Självklart blev det en liten promenad på kyrkogården, och hittade en gravsten där jag får veta att lägenhetsägaren Frans Hallberg och hushållerskan Selma Janson begravda.

Intill klockstapeln hittade jag ett gäng gamla gravstenar. Undrar vad som kommer att hända med dessa...

Har du inte besökt Habo kyrka, tycker jag verkligen du ska göra det. Den är absolut värt ett besök. Till och med värd att cykla till om man inte har bil! Men om du nu tar cykeln. Se till att ha hjälm!

Öppet/Tillgängligt: Året om

Entré: Fri entré

Hitta hit: Skyltat från centrala Habo, samt från RV47. Ca fyra kilometer utanför Habo centrum

P.S. Varför ligger kyrkan så långt utanför centrum? Allt är järnvägens fel. Naturligtvis. ;) När järnvägen kom, så flyttades samhället och ett centrum började byggas runt järnvägsstationen.