Tyska kyrkan

Jag har i flera år gått förbi Tyska kyrkan i Gamla stan, Stockholm, men aldrig vågat mig in. Förrän nu. Och jag ångrar mig inte. Eller jo det gör jag. Jag ångrar att jag inte vågat mig in tidigare.


Tyska kyrkan, eller S:ta Gertruds kyrka, hittar du i Gamla stan i Stockholm i ett kvarter omgivet av Prästgatan, Svartmangatan, Tyska Stallplan och Tyska Brinken. Kyrkan tillhör Tyska S:ta Gertruds församling som grundades 1571. Det är en av fem icke territoriella församlingar inom svenska kyrkan. Församlingen följer svenska kyrkans vanliga gudstjänstordning, men de flesta gudstjänster hålls på tyska. De övriga icke territoriella församlingarna är: Karlskrona amiralsförsamling, Tyska Christinae församling i Göteborg, Finska kyrkan och Hovförsamlingen. En icke territoriell församling är en församling som är bildad oboeroende av medlemmarnas geografiska förankring (alltså var de bor).

Tyska kyrkans torn. Det är inte lätt
att fota kyrkan...

Kyrkan, eller rättare sagt församlingen, grundades som jag redan skrivit 1571, och var från början, dvs under Hansans medeltida storhetstid, ett gilleshus för tyska handelsmän i Stockholm. Det här gilleshuset hade en byggnad med en festsal på platsen där kyrkan ligger idag. Gudstjänsterna hölls i ett eget kapell  i Storkyrkan. I samband med reformationen 1527 drogs S:ta Gertruds gillesstuga in till kronan. Gillesstugan kom nu att användas för gudstjänster av den finska församlingen mellan 1560-1607. Från 1576 blev även den tyska församlingen hänvisad hit och de fick då dela den med den finska församlingen. 1607 fick man av kungen ensamrätt till denna kyrkolokal. Gilleshusets källvarvalv finns bevarade under kyrkan!

Tornet, sett från innergården.

På innergården...

Kyrkan fick sitt nuvarande utseende (bortsett från tornhuven) efter en ombyggnation 1638-1642, då Jacob Kristler från Strassbourg anlitades som arkitekt. Den stora invigningen ägde rum 1642. Kyrkan fick en tysk-nederländsk renässansstil blandat med gotikens fornelement, och det enskeppiga kapellet blev en tvåskeppig hallkyrka. Fasaden i mörkrött tegel, är indelad av strävpelare och har detaljer och hörnkedjor av grå sandsten. En brand natten den 7 oktober 1878 gjorde att tornet brann ned, och kyrkan fick sitt nuvarande torn i samband med en renovering av kyrkan 1878-1887. Den kopparklädda spiran från 1887 flankeras av fyra tureller och kröns av en tupp. Arkitekt för det nya tornet med sin slanka tornspira är ingen mindre än Julius Carl Raschdorff från Berlin. Han är även arkitekten för Berliner Dom! Tornet som är 96 meter högt är idag högsta punkten i Gamla stan. I samband med renoveringen kläddes yttermurarna, förutom södra väggen, med maskinslaget tegel. Fönstren har gjutjärnsbågar. Kyrkans huvudportal finns i sydvästfasaden (inne på innergården) med skulpturer i sandsten.

Ingången till kyrkan

Över grinden mot Tyska Brinken som leder in till kyrkan och dess gård finns en förgylld tysk text: "Fürchtet Gott! Ehret den König!" vilket betyder "Frukta Gud, Vörda Konungen". Detta är kyrkans motto. Av någon anledning så fotade jag inte detta. Fråga mig inte varför, för jag vet inte. Antagligen tänkte jag väl att jag gör det när jag lämnar kyrkan, men så glömdes det bort!


När man kommer in i kyrkan möts man av en nästan kvadratisk hall som är indelad av stjärnvalv. Här finns hur mycket som helst att se och utforska. Fantastiska fönstermålningar, predikstolen, altartavlan, kungsläktaren bara för att nämna några!

Interiör Tyska kyrkan

Målat kyrkfönster

Detalj inne i kyrkan

Detalj inne i kyrkan

Tittar man lite noggrannare ser man att stjärnvalven vilar på halvkolonner av kalksten. Golvet är av svart, vit och brun mönsterlagd marmor, och inredningen är präglad av senrenässansens "staplande arkitektur".

Interiör Tyska kyrkan

Predikstolen är skänkt av borgaren Peter Hansen. Den är gjord i marmor och alabaster av Christoffer Behm.

Predikstolen

Detalj, predikstolen.

Altartavlan stod klar 1659, men hade faktiskt påbörjats redan 1641. Altartavlan är gjord i trä med oljemålning av nattvarden, dopet och korsfästelsen och förgyllda statyetter. Utformningen av altaret är ritat av Hans Jacob Kristler, som också stod för ombyggnaden 1638-1642.

Altartavlan

Kungsläktaren är det som påtalade min uppmärksamhet närapå så fort jag klev innanför kyrkans dörrar. Den kungsläktare vi ser idag är från 1672 och arkitekten bakom den är ingen mindre än Nicodemus Tessin d.ä., som även var församlingsmedlem här. Kungsläktaren är precis som det låter: en plats för kungen och drottningen när de besöker kyrkan.

Kungsläktaren

Kyrkbänkarna är från 1649 och formgivna av Christoffer Wellendorf från Nederländerna.


Orgeln är inte äldre än 11 år (från 2004), men är en rekonstruktion av den barockorgel som byggdes till Tyska kyrkan, ursprungligen år 1608. Den är gjord av Grönlunds Orgelbyggeri i Gammelstad. Originalorgeln såldes i slutet av 1700-talet och står sedan 1781 i Övertorneå kyrka där den fortfarande är i full funktion. Efter lite mer googlande har jag nu fått fram att det faktiskt finns inte mindre än tre fungerade orglar i Tyska kyrkan. Där ser man...

Kyrkorgeln från 2004

Fler målade kyrkfönster.
Och en liten del av en av de tre orglarna.

Kyrkan har tre kyrkklockor, varvid storklockan med en vikt på ca 5,5 ton är den näst största i Sverige. Diametern är 2,08 meter och den är tillverkad i Dresden. Kyrkan har också ett klockspel bestående av 24 klockor som donerades av riksgrevinnan Wilhelmina von Hallwyl och det spelar fyra gånger per dag.


Men vem var då S:ta Gertrud som gett kyrkan dess namn? Jo, hon var de väg- och sjöfarandes skyddshelgon. Hon var från början en abedissa från Nivelles (nuvarande Belgien) på 600-talet. Hon kännetecknas oftast av att hon har ett sjukhus/kyrka i den vänstra handen och en abedissastav i den högra.

Skogskyrkogården

Skogskyrkogården, eller Södra kyrkogården som den kallades i början, invigdes den 19 september 1920. Området var dock inte helt klart förrän 20 år senare. Kyrkogårdens arkitekter blev Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz efter att ha vunnit en arkitekttävling över Skogskyrkogården med deras förslag "Tallum". De skapade en enhet av landskap och byggnader som blivit en av världens stora arkitekturplatser. Här är det den nordiska skogen som är huvudupplevelsen och gravplatserna är ordnade i kvarter i tallskogen. Skogskyrkogården har stått modell för många kyrkogårdar runtom i världen. Skogskyrkogården är så speciell att den togs upp på UNESCO:s Världsarvslista 1994. Lewerentz var landskapsarkitekt och den som utformade merparten av landskapen, Uppståndelsekapellet och meditationsplatsen. Asplund ritade de övriga huvudbyggnaderna - Skogskapellet, Skogskrematoriet med de tre tillhörande kapellen, Tallumpaviljongen och det stora granitkorset.


Jag har länge velat besöka Skogskyrkogården, men jag har inte lyckats övertala någon att hänga med, läs: jag har inte försökt så hårt att övertala min ständiga följeslagare - syrran. Jag har också trott att det är besvärligt att ta sig dit om man inte har bil. Läs: jag har inte ens kollat så noga... Jag har bara vetat att den legat söder om Stockholm... Fast å andra sidan trodde jag det skulle vara svårt att ta sig till Norra begravningsplatsen. Jag menar, den kyrkogården ligger ju ändå i Solna... :-)


Men, inför min soloresa till Stockholm i september 2015 så kollade jag upp kyrkogården lite bättre och kom fram till att: om det blir en dag med sol och blå himmel, då drar jag till Skogskyrkogården. Och, den tredje september, bäst som jag gick på Maria Magdalena kyrkogård på Söder så upptäckte jag att solen sken från en blå himmel! Så det var bara att leta upp Slussens T-bana och ta tunnelbanan söderut.


För en gångs skull hade jag inga förväntningar på det här besöket. Och så fort jag klev innanför grindarna blev jag förälskad! Där var kullen med träddungen, det stora granitkorset och krematoriet med Trons, Hoppets och Heliga korsets kapell. Det jag inte såg var skogen...

Skogskyrkogården

Innanför grinden finns det en stor infotavla samt besökskartor att ta med. Självklart roffade jag åt mig en sådan, tyvärr är den tillfälligt på vift. Jag hade också fått tipset/infon av en kompis att jag måste ta/gå stigen mot Uppståndelsekapellet, så självklart letade jag upp Sju brunnars stig som den heter. Stigen kantas först av björk och sedan av barrträd ju närmare kapellet de sörjande kommer. Tanken är att de sörjande på så vis ska bli mer vemodiga ju närmare kapellet och avskedsceremonin de kommer. Efter ceremonin leds de sörjande ut ur kapellets västra port för att gå en annan väg tillbaka. Det ska hjälpa de sörjande att släppa sorgen och gradvis gå tillbaka till sina vanliga liv igen. Stigen är 888 meter lång, och rak. Och vacker.

Sju brunnars stig

Gravarna ute i skogen.

Gravar. Själva gravarna och gravkvarteren imponerade inte
så mycket på mig. Men, med tanke på när kyrkogården
uppförd, så är jag väl medveten att det ser ut så här. Men,
de ligger otroligt vackert ute i skogen!

Uppståndelsekapellet: stod klar 1925. Det har en har en klassisk tempelarkitektur. Lewerentz fick i uppdrag att uppföra ett större kapell då man ganska snart insåg att det första kapellet - Skogskapellet var för litet. Lewerentz ville ha ett genomgångskapell, där man har en ingång, och en utgång så att man inte tar samma väg ut. Man "lämnar" det gamla bakom sig. Förhallen har tolv kolonner och själva kapellet har ett vackert mosaikgolv och ett enda fönster. Det markerar kapellets förbindelse med himlen. Orgelläktaren sitter högt och är dold, motivet för detta är att himmelsk musik faller ner över de sörjande. Lewerentz hade planerat att kapellet skulle ha en nord-sydlig riktning - besökaren går in i norr och ut i söder. Men, det gick inte an. Kapellet skulle byggas enligt kristen tro i öst-västlig riktning, med altaret i den östra änden - soluppgångens och återuppfödelsens riktning. Men, Lewerentz gav sig inte så lätt. Kapellet är visserligen uppfört enligt kristen tradition, men portiken är riktad i nord-syd. Man går in i norr, och ut i väst.


Det gick inte att komma in i något av kapellen (enbart öppna lördag-söndag i september), så jag fick nöja mig med att kika på utsidan. Och av respekt för de sörjande som stod utanför Uppståndelskapellet så nöjde jag mig med att kika på avstånd.

Uppståndelsekapellet

Planen var nu att leta upp Greta Garbos grav, och trots en relativt odetaljerad karta så hittade jag dit direkt. Och jag var inte ensam om att "hälsa på" Ingrid. Anhalten därpå var Skogskapellet.

Här vilar Greta Garbo.

Skogskapellet: ritades av Gunnar Asplund, och invigdes 1920. Det är kyrkogårdens första och minsta kapell. Från början hade arkitekten tänkt sig ett stenkapell, men fick veta att det skulle bli för dyrt. Efter sin bröllopsresa, och ett besök på Liselunds gård på Mön i Danmark fick han idén till kapellets utformning. Det blev ett enkelt träkapell placerat mitt i skogen.


Förhallen bärs upp av tolv kolonner och på taket över entrén sitter kapellets enda utsmyckning, Carl Milles "Dödsängel". På 1920-talet var skulpturen mycket utmanande och omdiskuterad. Det är en kvinnlig figur som öppnar sin välkomnande famn mot besökaren. Själva kapellet är kvadratiskt och har en cirkelrund ljuskupol som släpper in ljus. Kapellet har många detaljer och symboler. Nyckelhålet i dörren är ögat på en dödskalle som öppnar upp för döden. Kapellet omgärdas av en låg betongmur och alldeles innanför muren är skogen tät, men öppnar sig succesivt, så att man efter ceremonin gradvis förs tillbaka till egna livet. Kistförvaringen påminner om en gammal jordkällare, vilket symboliserar den dödas återvändande till jorden.


Jag gick sedan vidare till Tron, Hoppets och Heliga korsets kapell och Skogskrematoriet.

Ingången till Skogskapellet

Skogskapellet. Och nu när jag vet att det har en dansk förlaga,
så kan jag mycket tydligt se danska drag i byggnaden!

Kistförvaringen

När jag lämnat barrskogen bakom mig och närmade mig
Skogskrematoriet såg jag den här fina vägvisaren.

Skogskrematoriet: med sina tre kapell är ritade av Asplund, och invigdes 1940. Tanken var från början att Asplund och Lewerentz skulle göra detta tillsammans, men Lewerentz förbisågs, så det blev Asplund som genomförde projektet helt ensam. Anläggningen är uppförd i en funkisstil, inte så konstigt kanske, med tanke på tiden för uppförandet. Den är flexibel och praktisk - funkisens signum. Anläggningen saknar skarpa hörn vilket ger en mjuk känsla. Även landskapet utanför utstrålar detta. Man har t.ex. olika höjd på byggnaderna, vilket betonar markens sluttning. För att man, ostört, ska kunna ha ceremonier samtidigt i de tre kapellen har man skapat små trädgårdar och väntrum mellan kapellen.


Kapellens portar är dekorerade med bronsreliefer av Bror Hjorth. I förhallen till Heliga korsets kapell finns skulpturgruppen "Uppståndelsen" av John Lundqvist, som även har gjort krucifixets förgyllda Kristusfigur inne i kapellet. Den stora muralmålningen "Liv-död-liv" är gjord av Sven "X:et" Erixson. Hoppets kapell är prytt med en marmormosaik av Otto Sköld som också skapat altarkrucifixet i emalj. Stuckaturen i Trons kapell liksom altarkrucifixet i onyx har Ivar Johnsson som upphovsman.

"Uppståndelsen"

Utsikten från förhallen till Skogskrematoriet.

Almhöjden och granitkorset.

Almhöjden

Skogskrematoriet och de tre kapellen...

 

Här kan man ha "utomhusbegravning" fick jag berättat för
mig av två män som besökte Greta Garbos grav
samtidigt som mig.

Alldeles intill Trons kapell ligger Gunnar Asplund begravd, som dog fyra månader efter att Skogskrematoriet och de tre kapellen där invigdes.

Gunnar Asplunds gravplats.

Intill Skogskrematoriet står ett stort granitkors. Granitkorset ritades av Asplund 1939 och skänktes av en anonym givare! Skogskyrkogården är en multietnisk kyrkogård och riktar sig till fler trossamfund än den kristna protestantiska, men korset är inte tänkt som en trossymbol utan mer som en symbol för livets kretslopp liv-död-liv.

Granitkorset

Almhöjden: är en meditationslund som du har strax till höger från huvudentrén. Kullen anlades av Lewerentz. Man når toppen av kullen via en lång trappa. Ju högre man kommer i trappan desto lägre blir varje trappsteg. Detta för att man inte ska bli uttröttad av stigningen. Så här i efterhand ångrar jag mig att jag inte tog mig tiden att gå upp till Almhöjden. Men, det är alltid lätt att vara efterklok.

Trappan upp till Almhöjden

Runt hela kyrkogården löper en 3,6 kilometer lång råstensmur. Den är till större delen uppförd som nödhjälpsarbete 1923-1932 under den svåra arbetslösheten. Dessvärre tog jag aldrig någon bild på muren, för jag ansåg inte att det var något speciellt med den under mitt besök. Informationen om muren har jag tagit till mig efter det att jag kommit hem igen.


Jag kan varmt rekommendera ett besök här, det är riktigt behagligt att promenera här. Och den dagen jag var här, såg och mötte jag många som var här på en promenad. Det var även många "ungdomar" på kyrkogården som fotade överallt, och jag gissar att de var där under lektionstid.

Stockholm dag 4

När den här extradagen väl dök upp, så visste jag helt enkelt inte riktigt vad jag skulle hitta på egentligen. Och det är ju bara så typiskt mig. Men, efter att jag lämnat in väskan i en förvaringsbox på Åhléns så styrde jag stegen mot S:ta Klara kyrka alldeles i närheten av Åhléns faktiskt.

S:ta Klara kyrka (Klara kyrka): är uppförd på 1500-talet och byggherre var Johan III. På platsen fanns det redan på 1200-talet ett nunnekloster som Gustav Vasa sedan lät riva 1527. Tornet är hela 116 meter och detta gör att kyrkan är Sveriges högsta och Skandinaviens näst högsta kyrka. Kyrkan var dessvärre stängd för besökare när jag var där, så jag fick nöja mig med att spatsera på kyrkogården där jag efter lite lite letande så hittade jag Carl Michael Bellmans grav. Ett separat inlägg kommer.

Klara kyrka

Bellmans grav

Sedan tog jag faktiskt tunnelbanan in till Gamla stan, även om jag ju var där och spatserade på onsdagen. Det var ett par platser som jag missade då, och som jag ändå ville spana in lite mer. Jag började med att leta upp Kornhamnstorg 51/Västerlånggatan 68: och anledningen till att jag ville kolla in denna fastighet är, att den franske filosofen Descartes ska ha bott här. Han kom till Sverige på inbjudan av drottning Kristina och skulle tjänstgöra som hennes lärare och rådgivare. Men, han klarade inte av det bistra svenska klimatet och dog i lunginflammation efter bara några månader i Sverige och Stockholm. Han låg faktiskt begravd på det som idag är Adolf Fredriks kyrkogård mellan 1650 och 1666.

Var det här Descartes bodde?

Jag letade sedan upp den berömda runstenen och kanonröret som finns vid Prästgatan 17/Kåkbrinken 1. Runstenen är från 1000-talet och man kan tyda: "Torsten och Frögunn lät resa denna sten över sin son...". På 1600-talet tillkommer kanonröret där i hörnet på huset. Förmodligen för att skydda stenen...

Runstenen i väggen...

Inför resan till Stockholm hade jag såklart läst ett gäng guideböcker och i någon av dem så läste jag om
Axel Oxenstiernas palats: från 1653 och som jag var tvungen att spana in. Huset är nämligen uppfört i en stil som kallas för romersk manerism och är ritad av Jean de la Vallé.

Axel Oxenstiernas palats

Axel Oxenstiernas palats

Om man är i Stockholm måste man ju bara ta en bild på kungliga slottet och på vägen dit så hann jag fota Storkyrkan med, så där i farten bara...

Storkyrkan

Storkyrkan

Stockholms slott

Stockholms slott

Stockholms slott med Storkyrkan och obeliskan

Vid slottet finns Tessinska palatset: uppfört åt Tessin som ju ritade/byggde kungliga slottet. Det här palatset sägs vara den vackraste privatbostaden norr om Paris, och är Sveriges bäst bevarade palats från stormaktstiden. Byggnaden som uppfördes 1694-97 är idag residens för landshövdingen i Stockholms län.

Tessinska palatset

Granne med Tessinska palatset är Finska kyrkan, som uppfördes som bollhus till slottet. Byggnaden är Slottsbackens äldsta och uppfört på 1640-talet. Detta var även operans första hemvist, men är sedan 1725 hemvist för den finska församlingen.

Finska kyrkan

Nu var jag på jakt efter att komma in i Tyska kyrkan, men det visade sig att den inte öppnade förrän 11.00 så då spatserade jag omkring lite på måfå där i Gamla stan och jag hamnade återigen vid Brända tomten och bäst som jag gick där utmed Själagårdsgatan så ser jag en plakett på ett hus. Och ser man på. Jag har hittat huset där den första synagogan låg! Äntligen, om jag säger som så! 1795 får den judiska församlingen möjligheten att hyra övervåningen i den gamla auktionskammarens hus på Själagårdsgatan 19, på 25 år. Men, redan 1812 köper man hela fastigheten, som faktiskt rymde Stockholms gäldstuga (bysättningshäkte) på 1600-talet för att då sedan övertas av auktionskammaren 1674-1790...

Platsen för första synagogan. Enligt skylten...

Jag hamnade sedan vid Södra Benickebrinken 4 (Köpmantorget) där svartmunkarna (dominikanerna) hade ett klosterkonvent och kyrka under medeltiden. Gustav Vasa konfiskerar klostret på 1520-talet och kör ut munkarna från konventet. Inte nog med det, han rev stora delar av deras byggnader. Det gamla härbärget för sjömän och pilgrimer som är inrymt i källarvalven på Södra Benickebrinken 4 finns faktiskt kvar.

Södra Benickebrinken 4

Nu hade klockan då passerat 11.00 och Tyska kyrkan hade öppnat så då var det bara för min del att traska dit. Kyrkan uppfördes åt Tyska S:t Gertruds församling som grundades 1571. Det är en av 43 kyrkor i Stockholms innerstad som är särskilt skyddade under kulturmiljölagen. Invigningen av dagens kyrkan skedde 1642 och den är uppförd i en tysk-nederländsk renässansstil, blandat med gotikens former. Kyrktornet brann ned 1878 och 1886 fick kyrkan sitt nuvarande torn... När jag kom in i kyrkan så blev jag närapå knockad. Jag har nog aldrig tidigare sett sådan här fantastisk interiör i en kyrka. Och då brukar jag "gå igång på" gamla medeltida kyrkor med bevarade vägg- och takmålningar från 1400-talet. :-)

Tyska kyrkan.
Bilden är dock tagen första dagen
i Sthlm...

Hur ska jag förklara inredningen? Det kändes guldigt! Och det kan ju bero på konungaläktaren och orgeln. Just nu vet jag inte riktigt hur jag ska förklara kyrkan, mer än att den är helt fantastisk. Är ni i Stockholm, så missa inte denna juvel. :-) Separat inlägg om tyska kyrkan kommer.

Kungaläktaren

Vackert fönster

När jag beundrat Tyska kyrkan en stund så ansåg jag att nu får det vara nog med Gamla stan för den här gången, nu ska Skeppsholmen utforskas något litet... Så jag tog faktiskt tunnelbanan från Gamla stan till Kungsträdgården, visst jag sparade några minuter men även för att jag köpt ett SL-kort och ville nyttja det så mycket som möjligt. När jag klev ut från tunnelbanestationen i Kungsträdgården så hörde jag musik! Med en gång förstod jag att det här är ju en musikkår som är kopplad till vaktavlösningen på slottet, så jag tog några raska kliv mot "Kungsan" och hann precis se musikkåren passera. Jag älskar musikkårer!

På väg mot slottet och vaktavlösningen

Jag tog sedan en liten liten omväg mot Blasieholmstorg där två av Stockholms äldsta palats finns. Palatset på Blasieholmstorg 8 uppfördes i mitten av 1600-talet av fältmarskalken Gustaf Horn. Det byggdes dock om ett sekel senare och fick sin prägel av franskt 1700-talspalats. Det kallas idag för ibland för Utrikeshotellet då utländska ambassadörer och ministrar hyrde in sig här under 1700-talet och att det även var representationslokaler för utrikesförvaltningen en period. Idag håller Musikaliska akademins kansli till här.

Utrikeshotellet
Det gula huset som skymtas är Bååtska huset

Intill torget, på Blasieholmsgatan 6 ligger det exteriört nyligen renoverade Bååtska palatset från 1669. Det här är ett verk av Nicodemus Tessin d.ä. och är ombyggt1876-77 av F.W. Scholander. Scholander byggde om det på uppdrag av Frimurarorden, som alltjämt har sitt stamhus här. Det här är nog en av de vackraste barockbyggnaderna i Stockholm.

Nu blev det en halvrask promenad ut mot Skeppsholmen. Jag visste att jag inte skulle hinna med hela ön, men jag tänkte att jag kan ju i alla fall gå bort och kika lite lite närmare på vandrarhemmet af Chapman. På vägen dit så har man en underbar utsikt över Skeppsbron och Gamla stan, med slottet i förgrunden!

Kungliga slottet

Skeppsbron

af Chapman då... Är detta Sveriges vackraste vandrarhem? Förutom det gamla frakt- och skolskeppet från 1888 så kan bo i ett f.d. amiralitetshus uppfört 1647-50, senast ombyggt 1844-46. Jag har faktiskt bott här en gång, men just då så renoverades skeppet så vi var "tvungna" att bo i amiralitetshuset. Båten byggdes i Whitehaven i Storbritannien och gick som fraktskepp. Hon kom till Sverige 1915 och tjänstgjorde då som skolskepp fram till 1934. Vandrarhem blev hon 1949. Namnet då? Jo det kommer från Fredrik Henrik af Chapman, en skeppsbyggare i Göteborg.

af Chapman

Från af Chapman har man även fantastisk utsikt över Söder med Katarinakyrkan som tornar upp sig! Nu började det närma sig hemresa något och dessutom skulle jag hinna med att äta lunch. Så jag gick tillbaka till centrum och gick då förbi Nationalmuseum och Grand Hotel (som jag givetvis passerade även ut till Skeppsholmen) och så tog jag mig till Hötorgshallen där jag åt lunch. Mätt och belåten var det sedan dags att bege sig mot Cityterminalen och bussen hem till Jönköping.

Plattan.
Visste du att på platsen för T-centralens tunnelbanenedgång här
låg ett hotell som hette Regina? Här bodde Lenin under sin vistelse
i Stockholm i april 1917. Här i Sthlm passar han även på att
ekipera sig på PUB... Senare samma år tar han makten  i
Ryssland med hjälp av bolsjevikerna...

Det här var fyra helt fantastiska dagar i Stockholm. Visst det började med ett rejält regn men sedan hade jag bra väder hela tiden. Och nej, jag har inga som helst problem att åka iväg så här på egen hand. Jag trivs faktiskt väldigt bra med det. Det enda som jag kan tycka är lite tråkigt är när man ska äta. Det är väl inte alltid så roligt att göra helt själv. Men framför allt känns det som att alla tittar så på en för att man är ute och äter ensam... Som sagt, jag trivs med att strosa omkring/åka tunnelbana/buss ensam och se och göra det jag känner för. :-)