Skörstorps kyrkby ligger på sydsluttningen av Gerumsberget, ett av Västergötlands karaktäristiska platåberg, omgärdad av öppna jordbruksslätter, fornlämningar och ett rikt kulturlandskap.
Skörstorp är en av Falbygdes många små församlingar. Bygdens tätt liggande kyrkor vittnar om att området under medeltiden var bland de rikast och tätast befolkade i Västergötland. Här passerade flera viktiga kommunikationsleder från söder åt norr.
På 1100-talet började bygdens kyrkor att uppföras i sten. Den lilla, enkla och vackra kyrkan i Skörstorp kan räkna sig till en liten och exklusiv skara kyrkor - rundkyrkorna. De finns i ett mycket begränsat antal över stora delar av Europa. Skörstorps kyrka från mitten av 1100-talet är den enda bevarade i sitt slag i Skara stift.
Man ansåg länge att den enda orsaken till den runda formen var att de byggdes som försvarskyrkor. Den runda muren är svårare att bräcka än den plana. Som försvarsborgar mot fientliga arméer och andra illasinnade förbipasserande har alla stenkyrkor spelat en viss roll. Kyrkomurarna har i orostider kunnat skydda byns befolkning. Genom små gluggar i fasaden kunde männen hålla uppsikt och försvara sig mot inkräktare.
Idag anser man att rundkyrkorna byggdes med Den Heliga Gravens Rotunda i Jerusalem som förebild. Den romerske Kejsar Konstantin lät nämligen bygga en rund kyrka över Jesu grav år 336 e.Kr. Efter Jerusalems erövring under det första korståget 1099 påbörjade korsriddarna en renovering av denna rundkyrka - ett arbete som blev klar ca 1150. Under det kommande århundradet blev det helt enkelt på modet att bygga just runda kyrkor på flera håll i Europa. Faktum är att majoriteten av Europas medeltida rundkyrkor verkar ha byggts under en 50-100-årsperiod från mitten av 1100-talet och framåt. Ett sammanträffande som verkar mer än bara en slump. En del av dessa kyrkor har bevisligen tillhört Tempelriddarorden. Var det en hemvändande korsriddare som lät bygga rundkyrkan här i Skörstorp?
Idag finns det åtta bevarade rundkyrkor i Sverige, samt ungefär lika många raserade. Falbygden verkar ha varit extremt rik på rundkyrkor. Rundkyrkorna i Dimbo och Agnestad, som idag är ruiner, vittnar om att ytterligare två rundkyrkor funnits i Falbygden. Dessa uppfördes av biskop Bengt den Gode (1157-1190). Även Bestorp och Falekvarna sägs ha haft rundkyrkor.
Kyrkan i Skörstorp uppfördes i mitten av 1100-talet och från början fanns bara det låga rundhuset, endast försett med små gluggar, av vilka en fortfarande är synlig på fasadens västra del. Norra sidan var dock helt utan gluggar för att även kvinnor och barn skulle ha en säker plats i kyrkan.
Den originellt utformade spiran, koret med absid och ett gravkor (numer sakristia) uppfördes på 1660-talet. Vapenhuset ska vara något yngre än så och på 1700-talet uppfördes klockstapeln. Klockstapelns vindflöjel är från 1794. I klocktornet hänger två klockor där den större gjöts av Johannes Bosson 1526 och den mindre 1930.
År 1899 fick vapenhuset en sandstensomfattad barockportal.
Sakristian vid södra sidan av koret byggdes som gravkor åt ätten Spens på Orreholmens Kungsgård, inte långt från Skörstorps kyrka. Redan 1703 var gravkoret så förfallet att det föranledde klagomål. 1731 medgav emellertid änkefrun och sonen generalmajor Axel Spens, att gravkoret fick användas som sakristia. Deras förbehåll var dock att de dödes ben skulle ligga kvar och graven fyllas igen. Detta skedde dock inte förrän prosten Mellin kom till församlingen 1810. Han lät då mura igen golvet och sedan dess har gravkoret använts som sakristia.
Dopfunten är från 1200-talet. I vapenhuset står en medeltida stavkorshäll samt en gravhäll från 1599. Predikstolen är snidad av Johan Ullberg d.ä. år 1709. Altartavlan är tillverkad 1748 och skänkt av änkefru, baronessa och generalinna Anna Fredrika von Schants. Den mindre ljuskronan är tillverkad på 1700-talet och från samma århundrade finns en svart mässhake bevarad. Skörstorps syförening har skänkt den stora ljuskronan 1935, dopfatet 1966 och en brudkrona 1970.
Inför mitt stopp vid Skörstorps kyrka så hade jag läst att den skulle vara öppen dagligen maj-september, men jag hittade inget årtal, så jag var inte helt säker på att det skulle vara så i år. Kyrkan ligger väldigt vackert. Det är något pittoreskt över det hela.
Alldeles intill dörren till kyrkan finns det en skylt som säger att kyrkan är öppen maj-september. Men, ytterdörren var ju stängd. Av någon outgrundlig anledning så är jag inte så vidare värst förtjust att försöka öppna en stängd ytterdörr, tänk om jag drar något larm? Varför det nu skulle gå så länge jag inte får upp dörren? Men, jag tog mod till mig och gick fram till dörren och visst var den upplåst. Jag vet inte vad jag förväntade mig att se när jag väl kom in i kyrkan, men det är ett litet ljust kyrkrum som man kommer in i. Här finns inga vägg- eller takmålningar att fästa blicken vid. Så fort jag klivit in i kyrkorummet är det som ett lugn kommer över mig, och nästan andäktigt tar jag in kyrkorummet. Jag vet inte vad det är med kyrkor, men jag får detta lugn inombords så fort jag kliver innanför en kyrka. Går man igång på stora svulstiga kyrkor med vägg- och takmålningar eller stora katedraler, då är inte det här kyrkan för dig. Men, jag gillar kontrasterna. Ena gången kliver in i en träkatedral med målningar från golv till tak, ja även hela taket är fullt med målningar. Nästa gång kliver jag in i en liten, enkel kyrka med helt vita väggar och tak och knappt mer än psalmtavlan på väggen...
Senaste besök: 25 juli 2018.
Vägbeskrivning: Från Falköping, ta väg 47 mot Jönköping. Efter ca 9 km sväng vänster (väg 193) mot Tidaholm. Kör ca 3 km. Skörstorps kyrka ligger på vänster sida av vägen.
Visar inlägg med etikett Falköping. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Falköping. Visa alla inlägg
söndag 12 augusti 2018
onsdag 1 augusti 2018
Luttra gånggrift
Luttra gånggrift, strax utanför Falköping, är en så kallad megalitgrav (storstensgrav), och uppfördes för ca 5 000 år sedan, det vill säga under stenåldern. Den har blivit en symbol för Falbygdens alla megalitgravar. Det är en av länets, ja Sveriges, bäst bevarade gånggrifter. Den har bland annat en takhäll som ligger i ursprungligt läge. Liksom de flesta gånggrifter är den omgärdad av en hög. Högen har en diameter på 18 meter och en höjd på två meter. Den fyra meter långa gången löper ut från kammarens östra sida.
Gånggriften undersöktes 1863 av Bror Emil Hildebrand, som genom att flytta gavelhällarna kunde konstatera att stenkammaren var hårt packad med jord och mindre stenar. Förutom ben efter gravlagda människor fann man bland annat lansspetsar av ben och flinta, pilspetsar av flinta, bennålar samt hängen av ben och djurtänder. Hildebrand uppskattade mängden individer till fler än 100.
Det här är ett fornlämningstätt område, bara ca 80 meter åt nordväst ligger ytterligare en gånggrift. Cirka 250 meter åt sydväst finns en gravhög. Gravhögen är inte samtida med gånggrifterna, utan hör hemma i brons- eller järnåldern.
Gånggriften ligger på privat mark, med boende runtomkring. Visa hänsyn, parkera på angiven plats och skräpa inte ner!
Senaste besök: 16 juli 2018
Hitta hit: Från Falköping, kör väg 46 mot Kinnarp. Ta vänster mot Vartofta och kör förbi Luttra kyrka. Gånggriften är belägen på vänster sida om vägen, drygt 350 meter efter kyrkan.
Gånggriften undersöktes 1863 av Bror Emil Hildebrand, som genom att flytta gavelhällarna kunde konstatera att stenkammaren var hårt packad med jord och mindre stenar. Förutom ben efter gravlagda människor fann man bland annat lansspetsar av ben och flinta, pilspetsar av flinta, bennålar samt hängen av ben och djurtänder. Hildebrand uppskattade mängden individer till fler än 100.
Det här är ett fornlämningstätt område, bara ca 80 meter åt nordväst ligger ytterligare en gånggrift. Cirka 250 meter åt sydväst finns en gravhög. Gravhögen är inte samtida med gånggrifterna, utan hör hemma i brons- eller järnåldern.
Gånggriften ligger på privat mark, med boende runtomkring. Visa hänsyn, parkera på angiven plats och skräpa inte ner!
Senaste besök: 16 juli 2018
Hitta hit: Från Falköping, kör väg 46 mot Kinnarp. Ta vänster mot Vartofta och kör förbi Luttra kyrka. Gånggriften är belägen på vänster sida om vägen, drygt 350 meter efter kyrkan.
Etiketter:
Falköping,
Fornminne,
Stenåldern,
Västergötland
söndag 16 september 2012
Ekornavallen
Det kan inte hjälpas men jag gillar verkligen att vandra omkring på gamla gravfält. Bara tanken på att jag går på samma plats som människan gjort i flera tusen år är kittlande. Så när jag såg på kartan att Ekornavallen inte låg långt bort från Gudhems klosterruin, ja då kunde jag inte låta bli. Jag var tvungen att göra ett besök. Och en sak vet jag. Jag kan lura med syrran till kyrkor och slott och sånt, ja en och annan ruin med, men att traska omkring på små kullar som ska föreställa gravar från järn- och bronsåldern, eller vad det nu kan vara, det tycker hon inte är lika kul alla gånger.
Här i området finns fyra gånggrifter, från yngre stenåldern (ca 3000 f.Kr), och i dessa, liksom hällkistorna, kunde flera generationer vara begravda. I gånggrifterna kunde man begrava de döda sittandes i avdelade rum. Den största gånggriften på Ekornavallen kallas för "Girommen", och man tror att det betyder jätteugnen.
Öppet/tillgängligt: Året om. En del gravar är förstås svåra att upptäcka/se vid snö!
Entré: Fri entré. Bidrag (frivillig entré) mottages gärna, och läggs i en liten bössa vid ingången till gravfältet.
Hitta hit: 15 km norr om Falköping. Skyltat från väg 46 och 184.
Ekornavallen är ett av Västergötlands märkligaste fornlämningsområden. Det är beläget på en höjdsluttning ned mot en å som heter Slafsan i Falköpingsbygden. Och det är vanligt att man under forntiden begravde sina döda just vid små höjder. Och i alla fall på de ställen jag har varit, så har det funnits vatten i närheten! Här finns gravar från stenåldern, bronsåldern och järnåldern. Här finns resta stenar, domarringar, treuddar, hällkistor, gånggrifter och ett bronsåldersöse.
Här på Ekornvallen finns tolv resta stenar, även kallade bautastenar. Dessa stenar står uppställda nästan i en rak linje. Förmodligen har här gått en forntida väg. Det sägs att stenarna blivit resta till minne av 19 riddare som stupade i slaget vid Falköping år 1389. Men om detta är sant vet man förstås inte! Sådana här resta stenar brukar härstamma från järnåldern. De kan stå ensamma, men kan också vara en del av domarringar och skeppssättningar.
![]() |
| Restra stenar |
En stensättningsform, eller gravtyp som jag inte sett så mycket tidigare, eller inte så tydliga i alla fall, är de så kallade treuddarna. Detta är en gravform från järnåldern. Stensättningar (av olika slag) är den vanligaste gravtypen under hela järnåldern!
![]() |
| Treudd |
Området har en enda hällkista, som var uppbyggd av stående stenblock med långa hällar till tak var fem meter lång och kan ha rymt upp till 60 personer! Idag ser man väl inte så mycket av hällkistan, men man kan ana konturerna i alla fall.
![]() |
| Hällkista |
Högt uppe på kullen kan man se ett stort röse, som är daterat till bronsåldern (1800-500 f.Kr.), det är inte mindre än 20 meter i diameter och två meter hög. Kan det vara så att bygdens storman ville visa sin makt med denna storslagna grav? Genom dess storlek och läge kan vi gissa att den döde antagligen fått med sig rika gravgåvor. Utsikten över Ekornavallen härifrån är riktigt fin.
![]() |
| Bronsåldersröse |
![]() |
| Girommen |
![]() |
| Girommen |
Som jag skrev tidigare i blogginlägget kan man även hitta en domarring här. Dessa brukar dateras till perioden 0-500 e.Kr. Namnet antyder att man förr i tiden trodde att tinget samlades här, och att dömde i olika frågor.
![]() |
| Domarring |
Ekornavallen har lockat forskare under en mycket lång tid, och det är omtalat och beskrivet i flera äldre avhandlingar. Det saknas dock rester efter bya, bostäder samt hägnader och annat som ska ha hört till.
Ekornavallen har aldrig grävts ut arkeologiskt. Däremot har en del gravar restaurerats av Riksantikvarieämbetet, och då har man funnit en del gravfynd av bärnsten, ornerade krukskärvor och en flintspånkniv.
![]() |
| Gånggrift |
Entré: Fri entré. Bidrag (frivillig entré) mottages gärna, och läggs i en liten bössa vid ingången till gravfältet.
Hitta hit: 15 km norr om Falköping. Skyltat från väg 46 och 184.
Etiketter:
Bronsåldern,
Falköping,
Fornminne,
Gravfält,
Järnåldern,
Stenåldern,
Västergötland
söndag 9 september 2012
Gudhems klosterruin
Det gäller att passa på att köra en liten omväg när man ändå har tillgång till bil. Så när jag lyckats tigga till mig pappas bil för att kunna få hem de sista(?) grejerna sedan flytten i februari så tog jag just en liten omväg när jag körde tillbaka till Trollhättan efter att ha varit hemma i Kaxholmen en sväng.
Så när jag kom till Falköping svängde jag av mot Gudhems klosterruin istället för mot Trollhättan, som jag brukar göra. Fast det står ju förstås inte Gudhems klosterruin där på skylten i rondellen... Efter att ha tittat lite mer noggrant i kartboken såg jag att jag minsann även kunde ta och besöka Ekornavallen, Naturum Hornborgasjön och Varnhems klosterruin och kyrka innan jag åter rattade mot Trollhättan, allt det här låg liksom "längs vägen".
Detta blogginlägg kommer då att handla om det första stoppet på den här lilla de-touren, nämligen Gudhems klosterruin. I ärlighetens namn så hade jag inte så jättestor koll på det här stället. Jag har väl i rätt många år vetat att det finns en klosterruin i närheten av Falköping, och efter att ha läst Arn-böckerna så vet jag ju också att Arns Cecilia blir satt där under 20 år.
Gudhems kloster grundades 1161 och tillhörde ursprungligen den äldre Benediktinorden, men övergick senare till Cistercienserorden. Det sägs vara Sveriges äldsta nunnekloster inom Cistercienserorden. Klostret växte kraftigt under mitten av 1200-talet då drottning Katarina, änka efter kung Erik Eriksson, skänkte stora summor pengar till slottet. Hon blev även begravd i klostret. En kopia av det skulpterade locket finns idag i ruinen. Originalet finns på Historiska museet i Stockholm.
1529 brann klostret och kyrkan, och klostret byggdes aldrig upp igen. Efter reformationen drogs klostret och dess egendomar in till kronan och förlänades 1540 till Per Brahe på Visingsö.
I ruinerna kan man se den kvadratiskt formade klostergården som omslöts av klostrets byggnader som: refektorium (matsal), kök, abbedissans rum, leksystrarnas länga och nunnornas länga samt kyrkan i söder. Det som återstår idag är låga murar och några vackra valvbågar, men jag tycker ändå att man får en rätt så bra uppfattning om klostrets uppbyggnad.
Intill ruinerna finns ett litet klostermusuem med fynd från utgrävningarna av klostret.
Kyrkan intill klosterruinen uppfördes från början redan under slutet av 1000-talet eller början av 1100-talet. Det var en typisk kyrka med långhus, förträngt kor och vapenhus, och saknade torn. Kyrkan har byggts om och till flera gånger under århundradenas lopp.
När jag klev in i kyrkan reagerade på hur "spartansk" och enkel den är. Men, det gjorde liksom ingenting. Jag hade dock förväntat mig att den skulle vara lite mer utsmyckad. Men, jag är väl för van vid Brahekyrkan på Visingsö...
Innan jag gick ut ur kyrkan kikade jag lite på materialet om kyrkan som fanns i vapenhuset. Då får jag bakom ytterdörren till kyrkan syn på något som ser ut som en runsten. Enligt ett litet informationsblad så är det mycket riktigt runstensfragment, en gravsten gjord av stenmästaren Harald under 1100-talet.
Det är lite spännande att besöka ruiner av olika slag, för man vet inte riktigt vad som väntar en. Hur mycket eller lite finns egentligen kvar? Jag minns när jag var ny på turistbyrån förra året, och en av mina kollegor pratade sig varm för Näs slottsruin på södra udden av ön, och hur fantastisk den var. Det är bara det att jag blir sjukt besviken när jag väl har cyklat dit, det finns ju typ ingenting kvar. Nån yttermur typ.
Precis tvärtom var det när jag var i Battle i England för ett tiotal år sedan. Jag var ju bara tvungen att besöka platsen för slaget vid Hastings. Inför resan dit hade jag läst att det mesta av kyrkan och övriga byggnader var borta, och att det var ytterst lite ruiner kvar. Jag tyckte det var rejäla ruiner, och då kan jag ju bara gissa hur stort det faktiskt var en gång i tiden.
Den här gången hade jag faktiskt inte några direkta förväntningar och jag gick därifrån med en positiv känsla. Jag tycker det var rätt så kraftiga ruiner. Visst det är mest låga murar, men man får ändå en känsla för klostrets uppbyggnad och hur stort det en gång varit.
Hitta hit: 8 km norr om Falköping, strax nö väg 184.
Öppet: Ruinen öppet året runt. Kyrkan var öppen när jag kom dit runt 15-15.30-tiden en måndag i början av september. Vågar inte svara på hur det är resten av året.
Så när jag kom till Falköping svängde jag av mot Gudhems klosterruin istället för mot Trollhättan, som jag brukar göra. Fast det står ju förstås inte Gudhems klosterruin där på skylten i rondellen... Efter att ha tittat lite mer noggrant i kartboken såg jag att jag minsann även kunde ta och besöka Ekornavallen, Naturum Hornborgasjön och Varnhems klosterruin och kyrka innan jag åter rattade mot Trollhättan, allt det här låg liksom "längs vägen".
![]() |
| Gudhems kyrka |
Gudhems kloster grundades 1161 och tillhörde ursprungligen den äldre Benediktinorden, men övergick senare till Cistercienserorden. Det sägs vara Sveriges äldsta nunnekloster inom Cistercienserorden. Klostret växte kraftigt under mitten av 1200-talet då drottning Katarina, änka efter kung Erik Eriksson, skänkte stora summor pengar till slottet. Hon blev även begravd i klostret. En kopia av det skulpterade locket finns idag i ruinen. Originalet finns på Historiska museet i Stockholm.
![]() |
| Drottning Katarinas gravlock |
![]() |
| Valvbågar |
![]() |
| Gudhems klosterruin |
![]() |
| Valvbåge |
Kyrkan intill klosterruinen uppfördes från början redan under slutet av 1000-talet eller början av 1100-talet. Det var en typisk kyrka med långhus, förträngt kor och vapenhus, och saknade torn. Kyrkan har byggts om och till flera gånger under århundradenas lopp.
![]() |
| Interiör, Gudhems kyrka |
När jag klev in i kyrkan reagerade på hur "spartansk" och enkel den är. Men, det gjorde liksom ingenting. Jag hade dock förväntat mig att den skulle vara lite mer utsmyckad. Men, jag är väl för van vid Brahekyrkan på Visingsö...
![]() |
| Interiör Gudhems kyrka |
![]() |
| Gravsten i vapenhuset |
Precis tvärtom var det när jag var i Battle i England för ett tiotal år sedan. Jag var ju bara tvungen att besöka platsen för slaget vid Hastings. Inför resan dit hade jag läst att det mesta av kyrkan och övriga byggnader var borta, och att det var ytterst lite ruiner kvar. Jag tyckte det var rejäla ruiner, och då kan jag ju bara gissa hur stort det faktiskt var en gång i tiden.
Den här gången hade jag faktiskt inte några direkta förväntningar och jag gick därifrån med en positiv känsla. Jag tycker det var rätt så kraftiga ruiner. Visst det är mest låga murar, men man får ändå en känsla för klostrets uppbyggnad och hur stort det en gång varit.
Hitta hit: 8 km norr om Falköping, strax nö väg 184.
Öppet: Ruinen öppet året runt. Kyrkan var öppen när jag kom dit runt 15-15.30-tiden en måndag i början av september. Vågar inte svara på hur det är resten av året.
Etiketter:
Falköping,
I Arns fotspår,
Kloster,
Klosterruin,
Kyrka,
Ruin,
Runsten,
Västergötland
tisdag 20 september 2011
Karleby gånggrifter
Ända sedan jag någon gång på lågstadiet såg min första hällkista eller om det var en gånggrift, någonstans i Falköping eller Skaratrakten, i samband med en skolresa har jag varit fascinerad av denna typ av fornminnen!
På den numer berömda bilresan mellan Trollhättan och Gränna en helt vanlig torsdag i mitten av september så passade jag på att titta lite närmare på gånggrifterna i Karleby, strax utanför Falköping. Falbygden är rikt på fornlämningar från bondestenåldern, här finns t.ex. tre fjärdedelar (ca 250) av Sveriges alla gånggrifter. I Karleby ligger gånggrifterna på rad! Här finns t.ex. Skandinaviens största gånggrift, den s.k. Ragnvalds kulle.
En gånggrift är en s.k. megalitgrav från yngre stenåldern. Och vad är en megalitgrav då frågar sig någon kanske? Ordet kommer från grekiskans mega = stor, li'thos = sten. Dvs stora stenar. Och man kan väl säga att det är gravkammare byggda av stora stenblock. Takblocken kan väga upp till 10-15 ton styck!
Jag besökte/såg tre stycken gånggrifter i Karleby; Klövagårdens gånggrift, Ragnvalds kulle och Logårds kulle.
Klövagårdens gånggrift har en kammare som var 6 meter lång och 2,5 meter bred. Vid en utgrävning på 1870-talet hittade man välbevarade benrester från ca 80 individer sägs det! Här på kullen, ovanpå gånggriften ska det ha stått en väderkvarn före 1862.
![]() |
| Klövagårdens gånggrift |
![]() |
| Klövagårdens gånggrift |
![]() |
| Klövagårdens gånggrift |
Ragnvalds kulle är Skandinaviens största gånggrift och kammaren mäter 16*2,5 meter. Själva gången är 11 meter lång! På en av takhällarna finns det även skålgropar, som kan ha använts vid offer.
![]() |
| Ragnvalds kulle |
![]() |
| Ragnvalds kulle |
Den sista gånggriften jag var vid var Logårds kulle med en kammare som mäter 11*2,5 meter. Även här har man funnit ben efter flera människor. Efter den arkeologiska undersökninge på 1800-talet så lämnades graven öppen, vilket bidrog till att den vittrade och delvis rasade samman. För att undvika att den rasar mer har man fyllt graven med småsten.
![]() |
| Logårds kulle |
![]() |
| Logårds kulle |
Öppet/tillgängligt: Året om
Hitta hit: Från RV 47 mellan Falköping och Jönköping, skyltat till Karleby. Efter kyrkan är det skyltat till gånggrifterna.
Etiketter:
Falköping,
Fornminne,
Västergötland
måndag 19 september 2011
Agnestad kyrkoruin
När man kommer farandes på RV 47 mot Jönköping efter rondellen vid McDonalds i Falköping så står det en "Kyrkoruin" med en sevärdhetskringla på en skylt som visar in till höger. Det här är ännu ett sådant ställe som jag bara har farit förbi. Och varje gång jag farit förbi har jag tänkt att jag minsann ska kolla upp vad det är för en kyrkoruin. Men det har jag ju aldrig kommit ihåg att göra. Men, nu beslutade jag mig verkligen för att svänga av och ta en liten närmare titt.
När jag svängt av vägen och kör på en liten grusväg ser jag ganska snart en gammal skylt med STF:s logga på och så: "Agnestad kyrkoruin". Jag har då aldrig hört talas om denna kyrka, men så har jag inte heller läst på speciellt mycket om Falköping och dess sevärdheter!
Kyrkplatsen här anses vara en av de äldsta i Västergötland. Idag återstår bara murarna och de som man ännu kan se ska ha tillkommit på 1100-talet. Vid utgrävningar av platsen har man upptäckt att det varit kristna begravningar här före dessa murar uppfördes. Detta tyder på att det funnits en äldre kyrka på platsen! Agnestad kyrka har troligen övergivits under andra halvan av 1500-talet.
När jag närmar mig kyrkoruinen upptäcker jag till min stora att glädje, och förvåning att muren är rund! Agnestads kyrka har alltså varit en rundkyrka! Rundkyrkor är inte så vanliga i Sverige, man vet bara om ett dussintal kända och bara ett fåtal av dessa är bevarade. Kyrkan var Sveriges minsta rundkyrka och dess innermått ska ha varit 7 meter och murarna var 1,1 meter tjocka! Ca 10 km öster om Agnestad finns Falbygdens enda bevarade rundkyrka - Skörstorp. Och ni kan ju gissa vem som kommer lägga Skörstorps kyrka på listan över nya utflyktsmål!
Varför byggde man rundkyrkor? Förmodligen fungerade dessa kyrkor även som försvarsbyggnader. Och det är lättare att försvara en rund byggnad än en "fyrkantig" byggnad!
Öppet/tillgängligt: Året om
Etiketter:
Falköping,
Kyrka,
Kyrkoruin,
Ruin,
Rundkyrka,
Udda sevärdhet,
Västergötland
Plats:
47, Falköping, Sverige
söndag 18 september 2011
Gökhems kyrka
På min resa mellan Trollhättan och Gränna häromdagen, stannade jag till vid Gökhems kyrka, strax före Falköping (från Trollhättan sett). Någonstans hade jag läst att den ska vara gammal, typ 1100-talet och att det ska finnas vackra takmålningar i den. Så när jag såg skylten där det stod Gökhem så svängde jag således av RV 47. Redan när jag kör in till parkeringen vid kyrkan och kyrkogården ser jag att det här är en sån där kyrka som jag gillar. Liten, kompakt vitmålad stenkyrka utan torn. Och även jag ser att den är från 1100-talet! Tyvärr var kyrkan inte öppen när jag var på plats, så jag fick nöja mej med att beundra den utifrån.
Väl tillbaka i Trollhättan, efter min snabbvisit i Gränna så var jag ju tvungen att hitta lite mer information om Gökhems kyrka, bl.a. för att ha något att skriva här. Jag får då veta att det är en romansk absidkyrka, byggd på 1100-talet. Och det lilla som jag lärt mig genom mina besök i kyrkor är att även jag skulle säga att det är en romansk absidkyrka från 1100-talet. Men på ett par ställen kan jag även läsa att Gökhems kyrka ska vara den äldsta kvarvarande stenkyrkan i Sverige, och att den ska vara från 1077! Och tänk om det är så. Lite häftigt faktiskt. Nu kanske den påläste påpekar att Dalby kyrka i Skåne är ju äldre, den är ju från 1060, men då ska vi komma ihåg att vid den här tiden var Skåne danskt...
Då jag aldrig kom in i kyrkan fick jag inte se de berömda valvmålningarna eller de övriga inventarierna. Jag kan dock lova att Gökhems kyrka ligger högt upp på nästa års utflyktslista! Jag måste ju självklart in i kyrkan.
Den fristående klockstapeln uppfördes 1720 av ryska krigsfångar sägs det.
I närheten av Gökhems kyrka, ska det finnas en ruin efter Överkyrke kyrka. Denna ruin måste jag självklart hitta...
![]() |
| Gökhems kyrka |
![]() |
| Klockstapeln i Gökhem |
Entré: Fri entré
Hitta hit: Skyltat till Gökhem från RV 47, väster om Falköping.
Etiketter:
Falköping,
Kyrka,
Romansk,
Västergötland
Plats:
1, 521 92 Falköping, Sverige
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)










































