Östra kyrkogården i Göteborg

En oktoberlördag 2018 åkte jag till Göteborg. En av anledningarna till detta Göteborgsbesök var att besöka Östra kyrkogården.

Östra kyrkogården är Göteborgs tredje största kyrkogård. Här finns 17 717 gravar på det 25 hektar stora området. Den karaktäriseras av två cirkelformade anläggningar samt två större kullar, där den västra kullen, som fått smeknamnet "Rikemanskullen", med sina ståtliga gravmonument fått mest uppmärksamhet.

Kyrkogården invigdes i november 1860 av domprosten Peter Wieselgren. J H Strömberg, stadsarkitekt i Göteborg ritade kyrkogården som en oregelbunden parkkyrkogården med höjdvariationer efter naturens förutsättningar.

Året därpå, 1861, stod Östra kapellet färdigt att tas i bruk. Kapellet ritades av stadsarkitekt J H Strömberg. Det är uppfört i en nygotisk stil. Vid en tillbyggnad 1955 målades väggmålningarna över, vilket gav rummet en helt ny karaktär. Det är mycket efterfrågat som begravningskapell. Sedan hösten 2017 är kapellet avsakraliserat. Kapellet är för närvarande (oktober 2018) stängt efter en brand som ägde rum under Valborgsmässoafton 2018.

Här på Östra kyrkogården ligger många "kända göteborgare" begravda - köpmän, skeppsredare, industriidkare, skådespelare, konstnärer, författare, idrottsmän m.fl.

I den södra änden av kyrkogården finns en judisk begravningsplats. Jag hann tyvärr inte med något besök här, denna gången. Men, det var nog inte sista gången jag besökte denna kyrkogård...

Jag tog spårvagnen från Göteborgs Central och klev av den vid Redbergsplatsen. Jag började med att titta lite på en karta över området för att få ett hum om kyrkogården. Jag visste sedan tidigare att det finns en slinga som man kan följa med informationsskyltar utmed slingan, och jag hade bestämt mig för att gå den här slingan. Kartorna var tyvärr slut vid den ingången där jag gick in, men jag fotade av den från den stora informationsskylten.

Det här inlägget kommer nu att följa min vandring utefter den här slingan.

I nordvästra delen av kyrkogården (vid Redbergsplatsen) finns en askgravlund, där anhöriga är välkomna att närvara vid gravsättningen. Individuella namnskyltar sätts sedan upp på trä- eller betongpelare.

Efter att askgravlunden gick jag vidare mot Rikemanskullen och "Våran Gustafssons grav".

Västra kullen, "Rikemanskullen", är anlagd i engelsk parkstil med slingrande gångar som följer landskapet väl. Här ligger större delen av äldre göteborgsaristokratin begravd.

Carl Fredrik Gustafsson (1805-1903) var en legendarisk idrottsprofil i Göteborg. Han var profesionell brottare, som 1894 var med och bildade GAIS. Han var ordförande i klubben ett antal år. Denna plats har blivit lite av en kultplats för GAIS:are.

På vägen mot Karin Boyes grav gick jag förbi en grav där jag reagerade på namnet. Det var Adrian C. Petersons grav.

Adrian Crispin Peterson (1835-1912) var en svensk arkitekt och kommunpolitiker. Peterson ritade över 35 nybyggnader av kyrkor, främst i Bohuslän och Halland, men var upphovsman till många profana byggnader. Några av de byggnader som Adrian C. Peterson ritat är: Örgryte nya kyrka, Fjällbacka kyrka, Lysekils kyrka, Hasselbladshuset på Ö. Hamngatan i Göteborg, Nolhaga slott, Villa Elfhög (som den trollhättetös jag är så måste jag ju nämna denna byggnad), Pumphuset i Uppsala, Societetshuset i Varberg och samtliga stationshus Västergötland-Göteborgs järnvägar (Västgötabanan), invigda 1900.

Karin Boye (1900-1941), författare och poet, räknas till den andra generationens modernister i Sverige. Den delvis självbiografiska "Kris" och den dystopiska framtidsskildringen "Kallocain" är hennes mest kända romaner, men allra mest känd är hon ändå som poet. I diktsamlingen "För trädets skull" från 1935 finns den berömda dikten "Ja visst gör det ont när knoppar brister". Efter att hon begått självmord i Alingsås så blev hon begravd här i familjegraven på Östra kyrkogården. Detta är en av de mest efterfrågade gravplatserna på Östra kyrkogården.

Viktor Rydberg (1828-1895) var en av Sveriges viktigaste författare under slutet av 1800-talet. Den här gravplatsen var faktiskt den stora anledningen till att jag åkte hit. Viktor Rydberg föddes ju i Jönköping och växte upp under ganska svåra förhållanden som fosterbarn efter att hans mor hade gått bort i kolera och hans far inte riktigt kunde hantera detta. Fadern tog till alkoholen och förlorade vårdnaden om sina barn... Förutom författare var Viktor även riksdagsman, professor i kultur- och konsthistoria, ledamot i Svenska Akademien, journalist, religionsfilosof och översättare. Hans mest kända verk är romanen "Singoalla", dikterna "Betlehems stjärna" ("Gläns över sjö och strand") som tonsattes av Alice Tegnér och "Tomten". Det sägs att dikten Tomten kom till en kall februaridag i Slottsskogen här i Göteborg. Mausoleet är ritat av Hans Hedlund, och Sigrid Blomberg har stått för en del av utsmyckningen.

Axel Ludvig Broström (1838-1905) startade Broströmskoncernen genom enkel insjötrafik på Vänern. Han såg möjligheterna med Göteborg och Västerhavet, USA och Mexico...

Intill Broström ligger Carl Leopold Berggren (1830-1915) begravd. Han var skeppsredare och grundare av Göteborgs Kex. I slutet av 1800-talet lade staten höga tullar på kex och andra bakverk. Berggren hade kontakter i Skottland och köpte en fabrik där som han monterade ner och tog hem till Sverige. På sin mark i Kungälv uppförde han fabriken, som idag är Göteborgs Kex.

I närheten av dessa gravar ligger den legendariske VD:n för Volvo tillika Pehr G Gyllenhammars svärfar, Gunnar Engellau (1907-1988) begravd.

Promenaden gick sedan vidare till den första graven på Östra kyrkogården. Den 17 februari 1861 skedde den första begravningen här på Östra kyrkogården. Det var den f.d. artilleristen N Mobergs son - Frans Ludvig, endast 20 dagar gammal som gravsattes.

Alldeles till vänster om denna grav ligger TV-legendaren Ulf Thorén (1929-1978) begravd. Hans mest kända program var "Hvar fjortonde dag". En återkommande gäst i detta program var Cornelis Vreeswijk.

Promenaden gick sedan vidare till Sven Rydells grav. Sven Rydell (1905-1975) är en av Sveriges allra största fotbollsspelare, som gick under namnet "Trollgubben". Han spelade för Örgryte IS. Mellan 1923 och 1932 spelade Sven 43 landskamper och gjorde 49 mål. Den enda som gjort fler mål i landslaget är Zlatan. Rydell avslutade sin karriär som idrottsreporter på GT och skrev under signaturen "The Dribbler".

Efter att ha lämnat Rikemanskullen så hamnade jag då i en av "cirklarna" och i mitten av den första cirkeln finns en skulptur av Caroline Bäckman.

Skulpturen "Omoss" är tillverkad i finhuggen Bohusgranit. Den är placerad mitt i dammen i den första cirkeln. Bäckman ville fånga lugnet i platsen. Formen är mjuk, för döden är inte hård och kall... På platsen fanns det tidigare en bronsskulptur kallad "Framme", men den blev stulen. Man ville då ha en ny skulptur i ett material som inte var lika stöldbegärligt.

Jag skulle nu gå tillbaka till Rikemanskullen och gå upp mellan kvarter A och K, för att komma till nästa punkt på kartan. Men här hamnade jag fel. Jag hittade flera andra punkter, men inte punkt 10 som jag skulle till. Och då jag ville gå rundan i rätt turordning så var det bara att irra mig fram och tillbaka tills jag kom rätt... Till slut så kom jag till Bengt Erland Fogelbergs grav.

Bengt Erland Fogelberg (1786-1854) var en skulptör som gjort Gustaf II Adolfs-statyn, på Gustav Adolfs torg i Göteborg. Han har även tillverkat Birger Jarls-statyn som står på Riddarholmen i Stockholm.

På informationsskylten om Bengt Erland Fogelberg, stod det två andra namn, vars gravar jag inte hittade. Hade jag lyssnat på ljudfilerna som man får tillgång till genom att scanna QR-koderna som finns vid varje informationsskylt så hade jag nog hittat dem...

Oscar von Sydow (1873-1936) var en av de gravar jag inte hittade. 1921 var han något så unikt som statsminister och landshövding (i Göteborg och Bohuslän) samtidigt. Det har inte hänt vare sig före eller efter. Han var faktiskt farfars far till Ebba von Sydow.

Nästa person jag inte lyckades lokalisera var Ivar Arosenius (1878-1909), konstnär och bilderboksförfattare. Hans mest kända verk är "Kattresan". Många av hans konstverk finns utställda på Göteborgs konstmuseum.

Promenaden gick sedan vidare till Sven Renströms grav. Sven Renström (1793-1869) var en en framgångsrik affärsman, som var en av alla dem som skänkte pengar till Göteborg. Vid sin död donerade han 1,5 miljoner kronor, vilket idag motsvarar ca 70 miljoner kronor! Feskekörka, fyra badhus - varav Hagabadet är det mest kända, Renströmska sjukhuset, Naturhistoriska museet och S:t Pauli kyrka är några av de byggnader som tillkommit tack vare den Renströmska fonden.

Jag fortsatte promenaden på "Rikemanskullen" bort till Seatons familjegrav.

Seatons familjegrav. Grosshandlaren George Seaton lät uppföra detta mausoleum till minne av sin far Arthur Seaton, som avled 1912. Arthur och hans hustru begravdes först på Örgryte gamla kyrkogård, men flyttades hit 1914 när mausoleet var klart. Det kostade 1,5 miljoner kronor, ungefär 65-70 miljoner kronor i dagens mått mätt. Med sina 250 kvadratmeter är gravplatsen Nordens största gravplats på en allmän kyrkogård. Mausoleet innehåller fyra rum vars väggar är täckta med guldmosaik. Här inne finns åtta kistor och de som är begravda här är: George Seaton själv, hans föräldrar Arthur och Maria Seaton, systern Eleonor Ankarcrona och hennes make kommendörkapten Nils Ankarcrona, deras dotter Ebba Ankarcrona, systern Maud Kruckenberg och hennes make ryttmästare Carl-Gustaf Kruckenberg. 1978 lämnades gravplatsen tillbaka till Göteborgs kyrkoförvaltning som numer sköter om gravplatsen.

Efter att jag hade beundrat den Seatonska familjegraven tog jag trapporna som är alldeles intill graven och kom till nästa stopp på rundan.

Sven Adolf Hedlund (1821-1900) var riksdagsman, kommunalman och huvudredaktör för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. Han kom att bli mycket nära vän med författaren Viktor Rydberg, som även jobbade på denna tidning. Graven kallas för smörasken, då man måste skruva loss locket för att kunna sätta ner nya urnor. Hedlund var med och tog beslutet att låta uppföra Östra kyrkogården istället för att bygga ut Stampens kyrkogård. Det sägs att han egentligen villa bygga ut Stampens kyrkogård. Men han blev övertalad och fick sin gravplats på kyrkogårdens högsta punkt.

Alldeles till höger om Sven Adolf Hedlunds grav hittar man Nils Otto Gustaf Nordenskjölds grav. Nordenskjöld var geolog, polarforskare, professor samt rektor vid Göteborgs Handelshögskola. Mest känd är Nordenskjöld som ledaren för den första svenska Antarktisexpeditionen 1901 med fartyget "Antartica".

Nu gick jag ner för samma trappa som jag gick upp och tog direkt till höger, där nästa stopp på promenaden var.

Dan (1870-1925) och Anna-Ida Broström (1882-1965) representerar den andra generationen i Broströmskoncernen. Deras son Dan-Axel (1915-1976) representerar den tredje generationen. Under Dan-Axels ledning utvecklades koncernen kraftigt och flottan bestod 1965 av 81 fartyg, vilket var mer än 1/3 av Sveriges hela handelsflotta. När Broströmskoncernen var som störst i  mitten av 1960-talet var det den största arbetsgivaren i Göteborg med ca 18 000 anställda. I koncernen ingick då bl.a. rederierna Svenska Amerikalinjen och Svenska Orientlinjen, Göteborgs Bogserings- och Bärgnings AB, Svenska Lloyd och skeppsvarvet Eriksbergs mekaniska verkstad.

Promenaden tog mig sedan vidare till Röhsska mausoleet som var sista stoppet.

Den Röhsska familjen kom ursprungligen från Schleswig i Tyskland. Familjen skapade sig en förmögenhet på järn- och trävaruhandel. Vid sekelskiftet 1800-1900 donerade familjen 1,5 miljoner till Göteborgs stad. Donationerna gick i kulturens och lärdomens tecken - drift av Stadsbiblioteket, Röhsska museet, Göteborgs konstmuseum samt Nationalmuseum i Stockholm. Graven är tillverkad av arkitekten Hans Hedlund, och utsmyckningen är gjord av Sigrid Blomberg, som vann en tävling i konkurrens med bl.a. Carl Milles. Människofigurerna på vardera sidan av öppningen visar sorgen och hoppet, samt uppståndelsen på toppen av monumentet. Det här nog en av de vackraste gravarna på hela kyrkogården.

Jag tog sedan trapporna ner och gick förbi Östra kapellet innan jag gick igenom askgravlunden och tog spårvagnen in mot city.

Trots att jag tillbringade nästan två timmar här, så hann jag inte med hela kyrkogården. Hungern tog tyvärr över och jag hade även ett par andra stopp jag tänkt mig innan jag åkte hem igen, så jag lämnade kyrkogården trots allt. Men, nu har jag ju en orsak att återvända hit...

Senaste besök: 13 oktober 2018

Hitta hit: Jag tog 1:ans spårvagn från Göteborgs Central, mot Östra Sjukhuset och hoppade av vid Redbergsplatsen.

Gamla kyrkogården i Kalmar

Inför min lilla semestertripp till Kalmar och Öland så spanade jag in turistbyråns hemsida, och upptäcker där under kategorin sevärdheter "Gamla kyrkogården". Jag har naturligtvis sett den här rubriken tidigare, men har av någon anledning tänkt att det är kyrkogården alldeles intill Kalmar slott. Men, det visade sig att så inte är fallet. Så nu är frågan hur jag, som som älskar gamla kyrkogårdar, har missat att det finns en kyrkogård med anor från 1200-talet, bara ett par hundra meter från Kalmar Slott är en gåta. Så självklart blev det ett besök på denna för mig nya kyrkogård i Kalmar i samband med den lilla semestertrippen.

Gamla kyrkogården i Kalmar är Kalmars äldsta bevarade kyrkogård. Kyrkogården anlades under första halvan av 1200-talet, samtidigt som S:t Nikolaikyrkan, eller Bykyrkan började byggas.

Ena ingången till Gamla kyrkogården

Kyrkan och kyrkogården låg mitt i det medeltida Kalmar vid stadens torg. Vid den här tiden hade Kalmar vuxit till en av de viktigaste handelsstäderna i Sverige. Närheten till danska gränsen, idag gränsen mellan Småland och Blekinge, gjorde Kalmar till ett viktigt fäste.

Bykyrkan sprängdes 1678 då man var rädd att fienden skulle använda kyrkan som bas vid en ev. belägring av slottet. På kyrkogården finns det idag stenar som markerar var kyrkan stod. När kyrkan sprängdes var Domkyrkan på Kvarnholmen i princip klar. Kyrkogården blev kvar, och användes ända fram till 1860-talet då Södra kyrkogården, intill slottet, stod klar. 

Platsen för Bykyrkan.

Det finns flera olika typer av gravvårdar på kyrkogården. Flera gravhällar är av kalksten, många av dem är troligtvis gjorda av öländska mästare. Det är vanligt att gravvårdarna använts flera gånger. Här finns även gravvårdar i gjutjärn, i form av kors. Dessa var vanliga under 1800-talet och början av 1900-talet. 

 

En av kyrkogårdens mest praktfulla gravhällar är den över Christopher Andersson Grip och hans maka Gertrud Ulfsdotter Snakenborg. Grip tillhörde kung Sigismunds trogna män och avrättades därför av den blivande Karl IX då denne intog Kalmar 1599. Det sägs att Karl IX inte nöjde sig med att avrätta Grip utan slog sönder hällen som hämnd. 

Grips gravhäll

På kyrkogården finns ett gult kapell uppfördes för lektor Johan Stagnel, död 1795, och hans maka Anna Margareta Botin, död 1773. 

Gamla kyrkogården är idag en fornlämning, alltså en del av vårt lagskyddade kulturarv. Kyrkogården sköts av Kalmar kyrkogårds- och fastighetsförvaltning. Gräsmattor klipps, gamla träd tas bort och nya planteras. De gamla gravvårdarna rengörs varje år och ses regelbundet över. Vid större skador tas de omhand av konservatorer. Under vintern täcks flera av gravhällarna över för att skydda dem från väta. Detta gör att de utsätts för mindre slitage. En del är dock så skadade att de inte går att restaurera dem, men de får ligga kvar på kyrkogården. 

 

Vägbeskrivning Följ Kungsgatan från Kalmar slott. Precis efter "Söderport" är det en skylt som pekar mot kyrogården.

Senaste besöksdatum 21 augusti 2016

Midsommar i Leksand! Del 2

Midsommardagen började slött, även om ingen av oss hade druckit massa alkohol. Det är något med själva dagen tror jag. Vi hade bestämt oss för att ta oss in till centrum även denna dag. Jag ville såklart spana in kyrkan och även hembygdsgården. Vi hade även sett reklam för en båttur på Siljan som vi var lite nyfikna på, plus att vi ville fota majstången "framifrån" och inte bara ha bilder från sidan, från platsen där vi satt dagen innan. Då syrrans cykel fått punktering tog vi beslutet att promenera in till centrum, och för att slippa den jättejobbiga backen ut från campingen så tog vi strandpromenaden. Enligt en beskrivning vi läst skulle det ta ca 30  min... För oss tog det ca 45 minuter att ta oss till kyrkan... Nu gick vi inte så jättefort och vi hade några fotostopp med. Strandpromenaden löper utmed Siljans strand hela vägen från campingen och in till Leksands centrum. Vi vek av strandpromenaden och gick upp till kyrkan. Lagom till att vi kom fram så var midsommardagens gudstjänst slut och det vällde ut människor ur kyrkan! Jag hade gärna kikat lite närmare på kyrkogården och gått in i kyrkan. Men, en i sällskapet var extremt kissnödig (inte jag), så det var bara att leta reda på en toalett.

Strandpromenaden

Utsikt från strandpromenaden

Leksands kyrka som ligger på udden mellan Österviken och Österdalälven är förmodligen Siljandalens äldsta kyrka. Kyrkans äldsta delar är från 1200-talet, men är troligtvis byggd över ett hedniskt tempel. Man har hittat rester av en stenåldersboplats och vikingagravar i närheten av kyrkan.

Kyrkan har byggts om och till under århundradena, och efter en brand 1709 utökades kyrkan med bl.a. koret, och pelare och bågar omformades. Kyrkans nuvarande exteriör är från 1715, och den karakteristiska lökkupolen restes i samband med denna återuppbyggnad av kyrkan. Leksands kyrka är en av Sveriges största landsortskyrkor med plats för 2 300 besökare. Intill kyrkan står en klockstapel, uppförd 1628. Klockstapeln har tre klockor.

Leksands kyrka, med den berömda lökkupolen

Kyrkogården intill kyrkan

Leksands kyrka med klockstapeln

Kyrkogården

Kyrkogården

Utmed den natursköna kyrkudden löper "Via Sacra" - en kort pilgrimsled som startar vid klockstapeln.

Via Sacra

Via Sacra

Via Sacra

Där uppe på kullen ligger kyrkogården

När toabesöket var avklarat tog vi beslutet att ta oss till kajen där M/S Gustaf Wasa ligger förtöjd. Vi hade sett reklam för att M/S Gustaf Wasa körde specialturer midsommarafton och midsommardagen. Jag försökte ringa och boka plats under midsommaraftonen, men det var ingen som svarade. Jag hade visserligen kunde lämnat ett meddelande, men vi bestämde att vi åker med om det finns plats. Och det fanns det. Planen var att äta lunch också, men det visade sig att "Dagens lunchalternativ" som vi spanat in, inte serverades på helger... Det andra som fanns på menyn, tyckte vi var lite i dyraste laget...

M/S Gustaf Wasa byggdes 1876 i Stockholm. M/S Gustaf Wasa var från början ett ångfartyg som trafikerade på Siljan och transporterade gods och passagerare. Båten har genomgått flera förändringar genom åren. Inför säsongen 1958 så gjordes M/S Gustaf Wasa om till motorfartyg och fick då sitt nuvarande namn. Innan hette båten S/S Gustaf Wasa. Hösten 1982 eldhärjades fartyget och efter en stor insamlingskampanj för att rädda fartyget så genomgick hon en totalrenovering. Den 1 juni 1984 återinvigdes hon, med ett utseende som en ångbåt, trots att hon drivs av diesel idag... Naturligtvis är M/S Gustaf Wasa K-märkt.

M/S Gustaf Wasa

M/S Gustaf Wasa

Kyrkbåt på Österdalälven

Vid inloppet till Österdalälven

Stranden vid campingen

Siljan

När vi var tillbaka på land efter två timmar till sjöss, var det bara att leta rätt på någonstans att äta. Nu var vi rejält hungriga. Klockan var 14.45 och vi hade inte käkat något sedan frukost. Syrran och C hade vid ett tidigare besök i Leksand käkat på ett thaihak, där maten var mycket god. C var sugen på att gå dit igen, så det gjorde vi. Det var mycket folk på plats, och det fanns inga platser utomhus, så vi fick sitta inomhus. Humöret sjönk alltmer, då vi var hungriga som bara den, och det tog rätt så lång tid att få maten. Till råga på allt så fick jag inte den rätten jag valde. Men, jag får väl skylla mig själv när jag beställde extra cashewnötter. Det tog ett litet litet tag innan jag upptäckte att det var fel rätt jag fått. Det jag reagerade på var att det inte alls var starkt, och då hade jag valt en stark rätt. Men, då maten jag fått var riktigt god och jag var gôrhungrig så meddelade jag inte jag fått fel. När vi sedan betalade berättade ägaren att det tar lite tid att få maten där då de gör varje rätt från grunden. Det är alltså inte bara att värma upp maten i en wokpanna... Dessutom var det ju väldigt mycket matgäster när vi kom dit!

Mätta och belåtna, gick vi sedan mot "Gropen" där vi ju firade midsommar dagen innan, för att fota majstången. Därefter var det Hembygdsgården som lockade. Ja C, och syrran var kanske inte så jättepepp, men jag ville gärna spana in stället.

Leksands majstång

Leksands majstång

Leksands hembygdsgårdar vid kyrkan har anor sedan 1899, då Jones Mats Persson, grundade "Leksands Etnografiska Museum" - Dalarnas äldsta hembygdsgård. Jones Mats lilla gård flyttades till dagens plats för hembygdsgården 1963, och kompletterades med ytterligare en gårdsanläggning och en mängd byggnader som samlats för att ge en pedagogisk bild av den i Leksand högt utvecklade timringskonsten. Anläggningen invigdes 1965. Idag finns här byggnader från flera århundraden. De många härbrena, där gårdens matförråd och värdeföremål förvarades, är samlade för att visa varierande form och utseende!

Hembygdsgården

"Gattu-stugu", uppförd 1791-1793.

"Gattu-stugu"

Vagnslider och stolphärbren

"Jones-stugan", uppfört på 1750-talet.

"Fäbodstuga", från 1600-talet.

Källarstuga. "Jones liss-stuga", uppfört under 1700-talet.

Efter att vi strosat omkring lite bland byggnaderna, var det dags att traska tillbaka till campingen, men vi passade på att besöka toaletten (som vi nyttjade på förmiddagen) innan vi började traska. Vi valde en annan väg tillbaka till campingen. Vi valde en parallellväg till den vi cyklade till och från centrum på midsommarafton.

Väl tillbaka på campingen bytte jag och syrran om till badkläder. Syrran hade bestämt att man minsann inte kan ha tillbringat midsommar i Dalarna, vid Siljan, utan att bada i Siljan. Problemet är dock att jag är världens badkruka. Men, jag hade redan innan vi lämnade Västergötland, bestämt mig för att jag skulle bada! C, valde dock att avstå. Första biten gick bra att kliva i sjön, men sedan tog det tillfälligt stopp för mig, men jag kom i snabbt. Snabbt för att vara jag. Och sedan ville jag faktiskt inte gå upp. Jag hade kunnat bada ett bra tag till. Men, klockan var nästan 18.00 och syrran och C skulle spela minigolf. Jag var dock alldeles för trött för denna aktivitet, så jag stannade kvar vid husbilen och läste istället. För att middagen inte skulle bli alltför sent, så tände jag grillen och förberedde så mycket jag kunde innan de kom tillbaka!

Jag tog mig i till slut. Det är inte så djupt som det ser ut.
Sitter på huk i vattnet!

Efter maten var det hård Yatzykamp mellan C och syrran, jag valde att fortsätta läsa. Jag hade kommit in i ett läsflow. Då vi var rädda för att det skulle bli oväder under natten så valde vi att packa in våra campingmöbler, ta in mattorna och "dra in" markisen.

Men, ovädret vi var rädda för dök aldrig upp. Så inför frukosten på söndagen så drog vi fram våra möbler igen och njöt av frukosten utomhus. När frukosten var uppäten var det dags att börja förbereda för hemfärden minsann. Men, i och med att vi fixat det mesta redan på kvällen innan, så kom vi iväg ganska tidigt.

Av själva hemresan minns jag inte så mycket. Jag tror jag sov mig igenom halva resan om inte mer! Jag vet dock att vi hade ett stopp i Vansbro då syrran ville till Lykobutiken där, sedan hade vi ett fikastopp alldeles intill Västerdalälven innan Dala Järna(?). Vi tankade husbilen i någon gudsförgjäten håla, och sedan käkade vi lunch i Nils Ferlins Filipstad!

Ovädret vi var rädda för att det skulle dyka upp under mötte vi på vägen hem, då det regnade ganska rejält vissa stunder!

Det här var en helt fantastisk midsommar. Jag kunde inte haft det bättre. Fantastiskt resesällskap. Underbart väder. Magnifikt midsommarfirande. Båttur på Siljan, även om vi var lite besvikna på maten... Grillning. Bad i Siljan. Campingliv. Husbil.