Östra kyrkogården i Göteborg

En oktoberlördag 2018 åkte jag till Göteborg. En av anledningarna till detta Göteborgsbesök var att besöka Östra kyrkogården.

Östra kyrkogården är Göteborgs tredje största kyrkogård. Här finns 17 717 gravar på det 25 hektar stora området. Den karaktäriseras av två cirkelformade anläggningar samt två större kullar, där den västra kullen, som fått smeknamnet "Rikemanskullen", med sina ståtliga gravmonument fått mest uppmärksamhet.

Kyrkogården invigdes i november 1860 av domprosten Peter Wieselgren. J H Strömberg, stadsarkitekt i Göteborg ritade kyrkogården som en oregelbunden parkkyrkogården med höjdvariationer efter naturens förutsättningar.

Året därpå, 1861, stod Östra kapellet färdigt att tas i bruk. Kapellet ritades av stadsarkitekt J H Strömberg. Det är uppfört i en nygotisk stil. Vid en tillbyggnad 1955 målades väggmålningarna över, vilket gav rummet en helt ny karaktär. Det är mycket efterfrågat som begravningskapell. Sedan hösten 2017 är kapellet avsakraliserat. Kapellet är för närvarande (oktober 2018) stängt efter en brand som ägde rum under Valborgsmässoafton 2018.

Här på Östra kyrkogården ligger många "kända göteborgare" begravda - köpmän, skeppsredare, industriidkare, skådespelare, konstnärer, författare, idrottsmän m.fl.

I den södra änden av kyrkogården finns en judisk begravningsplats. Jag hann tyvärr inte med något besök här, denna gången. Men, det var nog inte sista gången jag besökte denna kyrkogård...

Jag tog spårvagnen från Göteborgs Central och klev av den vid Redbergsplatsen. Jag började med att titta lite på en karta över området för att få ett hum om kyrkogården. Jag visste sedan tidigare att det finns en slinga som man kan följa med informationsskyltar utmed slingan, och jag hade bestämt mig för att gå den här slingan. Kartorna var tyvärr slut vid den ingången där jag gick in, men jag fotade av den från den stora informationsskylten.

Det här inlägget kommer nu att följa min vandring utefter den här slingan.

I nordvästra delen av kyrkogården (vid Redbergsplatsen) finns en askgravlund, där anhöriga är välkomna att närvara vid gravsättningen. Individuella namnskyltar sätts sedan upp på trä- eller betongpelare.

Efter att askgravlunden gick jag vidare mot Rikemanskullen och "Våran Gustafssons grav".

Västra kullen, "Rikemanskullen", är anlagd i engelsk parkstil med slingrande gångar som följer landskapet väl. Här ligger större delen av äldre göteborgsaristokratin begravd.

Carl Fredrik Gustafsson (1805-1903) var en legendarisk idrottsprofil i Göteborg. Han var profesionell brottare, som 1894 var med och bildade GAIS. Han var ordförande i klubben ett antal år. Denna plats har blivit lite av en kultplats för GAIS:are.

På vägen mot Karin Boyes grav gick jag förbi en grav där jag reagerade på namnet. Det var Adrian C. Petersons grav.

Adrian Crispin Peterson (1835-1912) var en svensk arkitekt och kommunpolitiker. Peterson ritade över 35 nybyggnader av kyrkor, främst i Bohuslän och Halland, men var upphovsman till många profana byggnader. Några av de byggnader som Adrian C. Peterson ritat är: Örgryte nya kyrka, Fjällbacka kyrka, Lysekils kyrka, Hasselbladshuset på Ö. Hamngatan i Göteborg, Nolhaga slott, Villa Elfhög (som den trollhättetös jag är så måste jag ju nämna denna byggnad), Pumphuset i Uppsala, Societetshuset i Varberg och samtliga stationshus Västergötland-Göteborgs järnvägar (Västgötabanan), invigda 1900.

Karin Boye (1900-1941), författare och poet, räknas till den andra generationens modernister i Sverige. Den delvis självbiografiska "Kris" och den dystopiska framtidsskildringen "Kallocain" är hennes mest kända romaner, men allra mest känd är hon ändå som poet. I diktsamlingen "För trädets skull" från 1935 finns den berömda dikten "Ja visst gör det ont när knoppar brister". Efter att hon begått självmord i Alingsås så blev hon begravd här i familjegraven på Östra kyrkogården. Detta är en av de mest efterfrågade gravplatserna på Östra kyrkogården.

Viktor Rydberg (1828-1895) var en av Sveriges viktigaste författare under slutet av 1800-talet. Den här gravplatsen var faktiskt den stora anledningen till att jag åkte hit. Viktor Rydberg föddes ju i Jönköping och växte upp under ganska svåra förhållanden som fosterbarn efter att hans mor hade gått bort i kolera och hans far inte riktigt kunde hantera detta. Fadern tog till alkoholen och förlorade vårdnaden om sina barn... Förutom författare var Viktor även riksdagsman, professor i kultur- och konsthistoria, ledamot i Svenska Akademien, journalist, religionsfilosof och översättare. Hans mest kända verk är romanen "Singoalla", dikterna "Betlehems stjärna" ("Gläns över sjö och strand") som tonsattes av Alice Tegnér och "Tomten". Det sägs att dikten Tomten kom till en kall februaridag i Slottsskogen här i Göteborg. Mausoleet är ritat av Hans Hedlund, och Sigrid Blomberg har stått för en del av utsmyckningen.

Axel Ludvig Broström (1838-1905) startade Broströmskoncernen genom enkel insjötrafik på Vänern. Han såg möjligheterna med Göteborg och Västerhavet, USA och Mexico...

Intill Broström ligger Carl Leopold Berggren (1830-1915) begravd. Han var skeppsredare och grundare av Göteborgs Kex. I slutet av 1800-talet lade staten höga tullar på kex och andra bakverk. Berggren hade kontakter i Skottland och köpte en fabrik där som han monterade ner och tog hem till Sverige. På sin mark i Kungälv uppförde han fabriken, som idag är Göteborgs Kex.

I närheten av dessa gravar ligger den legendariske VD:n för Volvo tillika Pehr G Gyllenhammars svärfar, Gunnar Engellau (1907-1988) begravd.

Promenaden gick sedan vidare till den första graven på Östra kyrkogården. Den 17 februari 1861 skedde den första begravningen här på Östra kyrkogården. Det var den f.d. artilleristen N Mobergs son - Frans Ludvig, endast 20 dagar gammal som gravsattes.

Alldeles till vänster om denna grav ligger TV-legendaren Ulf Thorén (1929-1978) begravd. Hans mest kända program var "Hvar fjortonde dag". En återkommande gäst i detta program var Cornelis Vreeswijk.

Promenaden gick sedan vidare till Sven Rydells grav. Sven Rydell (1905-1975) är en av Sveriges allra största fotbollsspelare, som gick under namnet "Trollgubben". Han spelade för Örgryte IS. Mellan 1923 och 1932 spelade Sven 43 landskamper och gjorde 49 mål. Den enda som gjort fler mål i landslaget är Zlatan. Rydell avslutade sin karriär som idrottsreporter på GT och skrev under signaturen "The Dribbler".

Efter att ha lämnat Rikemanskullen så hamnade jag då i en av "cirklarna" och i mitten av den första cirkeln finns en skulptur av Caroline Bäckman.

Skulpturen "Omoss" är tillverkad i finhuggen Bohusgranit. Den är placerad mitt i dammen i den första cirkeln. Bäckman ville fånga lugnet i platsen. Formen är mjuk, för döden är inte hård och kall... På platsen fanns det tidigare en bronsskulptur kallad "Framme", men den blev stulen. Man ville då ha en ny skulptur i ett material som inte var lika stöldbegärligt.

Jag skulle nu gå tillbaka till Rikemanskullen och gå upp mellan kvarter A och K, för att komma till nästa punkt på kartan. Men här hamnade jag fel. Jag hittade flera andra punkter, men inte punkt 10 som jag skulle till. Och då jag ville gå rundan i rätt turordning så var det bara att irra mig fram och tillbaka tills jag kom rätt... Till slut så kom jag till Bengt Erland Fogelbergs grav.

Bengt Erland Fogelberg (1786-1854) var en skulptör som gjort Gustaf II Adolfs-statyn, på Gustav Adolfs torg i Göteborg. Han har även tillverkat Birger Jarls-statyn som står på Riddarholmen i Stockholm.

På informationsskylten om Bengt Erland Fogelberg, stod det två andra namn, vars gravar jag inte hittade. Hade jag lyssnat på ljudfilerna som man får tillgång till genom att scanna QR-koderna som finns vid varje informationsskylt så hade jag nog hittat dem...

Oscar von Sydow (1873-1936) var en av de gravar jag inte hittade. 1921 var han något så unikt som statsminister och landshövding (i Göteborg och Bohuslän) samtidigt. Det har inte hänt vare sig före eller efter. Han var faktiskt farfars far till Ebba von Sydow.

Nästa person jag inte lyckades lokalisera var Ivar Arosenius (1878-1909), konstnär och bilderboksförfattare. Hans mest kända verk är "Kattresan". Många av hans konstverk finns utställda på Göteborgs konstmuseum.

Promenaden gick sedan vidare till Sven Renströms grav. Sven Renström (1793-1869) var en en framgångsrik affärsman, som var en av alla dem som skänkte pengar till Göteborg. Vid sin död donerade han 1,5 miljoner kronor, vilket idag motsvarar ca 70 miljoner kronor! Feskekörka, fyra badhus - varav Hagabadet är det mest kända, Renströmska sjukhuset, Naturhistoriska museet och S:t Pauli kyrka är några av de byggnader som tillkommit tack vare den Renströmska fonden.

Jag fortsatte promenaden på "Rikemanskullen" bort till Seatons familjegrav.

Seatons familjegrav. Grosshandlaren George Seaton lät uppföra detta mausoleum till minne av sin far Arthur Seaton, som avled 1912. Arthur och hans hustru begravdes först på Örgryte gamla kyrkogård, men flyttades hit 1914 när mausoleet var klart. Det kostade 1,5 miljoner kronor, ungefär 65-70 miljoner kronor i dagens mått mätt. Med sina 250 kvadratmeter är gravplatsen Nordens största gravplats på en allmän kyrkogård. Mausoleet innehåller fyra rum vars väggar är täckta med guldmosaik. Här inne finns åtta kistor och de som är begravda här är: George Seaton själv, hans föräldrar Arthur och Maria Seaton, systern Eleonor Ankarcrona och hennes make kommendörkapten Nils Ankarcrona, deras dotter Ebba Ankarcrona, systern Maud Kruckenberg och hennes make ryttmästare Carl-Gustaf Kruckenberg. 1978 lämnades gravplatsen tillbaka till Göteborgs kyrkoförvaltning som numer sköter om gravplatsen.

Efter att jag hade beundrat den Seatonska familjegraven tog jag trapporna som är alldeles intill graven och kom till nästa stopp på rundan.

Sven Adolf Hedlund (1821-1900) var riksdagsman, kommunalman och huvudredaktör för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. Han kom att bli mycket nära vän med författaren Viktor Rydberg, som även jobbade på denna tidning. Graven kallas för smörasken, då man måste skruva loss locket för att kunna sätta ner nya urnor. Hedlund var med och tog beslutet att låta uppföra Östra kyrkogården istället för att bygga ut Stampens kyrkogård. Det sägs att han egentligen villa bygga ut Stampens kyrkogård. Men han blev övertalad och fick sin gravplats på kyrkogårdens högsta punkt.

Alldeles till höger om Sven Adolf Hedlunds grav hittar man Nils Otto Gustaf Nordenskjölds grav. Nordenskjöld var geolog, polarforskare, professor samt rektor vid Göteborgs Handelshögskola. Mest känd är Nordenskjöld som ledaren för den första svenska Antarktisexpeditionen 1901 med fartyget "Antartica".

Nu gick jag ner för samma trappa som jag gick upp och tog direkt till höger, där nästa stopp på promenaden var.

Dan (1870-1925) och Anna-Ida Broström (1882-1965) representerar den andra generationen i Broströmskoncernen. Deras son Dan-Axel (1915-1976) representerar den tredje generationen. Under Dan-Axels ledning utvecklades koncernen kraftigt och flottan bestod 1965 av 81 fartyg, vilket var mer än 1/3 av Sveriges hela handelsflotta. När Broströmskoncernen var som störst i  mitten av 1960-talet var det den största arbetsgivaren i Göteborg med ca 18 000 anställda. I koncernen ingick då bl.a. rederierna Svenska Amerikalinjen och Svenska Orientlinjen, Göteborgs Bogserings- och Bärgnings AB, Svenska Lloyd och skeppsvarvet Eriksbergs mekaniska verkstad.

Promenaden tog mig sedan vidare till Röhsska mausoleet som var sista stoppet.

Den Röhsska familjen kom ursprungligen från Schleswig i Tyskland. Familjen skapade sig en förmögenhet på järn- och trävaruhandel. Vid sekelskiftet 1800-1900 donerade familjen 1,5 miljoner till Göteborgs stad. Donationerna gick i kulturens och lärdomens tecken - drift av Stadsbiblioteket, Röhsska museet, Göteborgs konstmuseum samt Nationalmuseum i Stockholm. Graven är tillverkad av arkitekten Hans Hedlund, och utsmyckningen är gjord av Sigrid Blomberg, som vann en tävling i konkurrens med bl.a. Carl Milles. Människofigurerna på vardera sidan av öppningen visar sorgen och hoppet, samt uppståndelsen på toppen av monumentet. Det här nog en av de vackraste gravarna på hela kyrkogården.

Jag tog sedan trapporna ner och gick förbi Östra kapellet innan jag gick igenom askgravlunden och tog spårvagnen in mot city.

Trots att jag tillbringade nästan två timmar här, så hann jag inte med hela kyrkogården. Hungern tog tyvärr över och jag hade även ett par andra stopp jag tänkt mig innan jag åkte hem igen, så jag lämnade kyrkogården trots allt. Men, nu har jag ju en orsak att återvända hit...

Senaste besök: 13 oktober 2018

Hitta hit: Jag tog 1:ans spårvagn från Göteborgs Central, mot Östra Sjukhuset och hoppade av vid Redbergsplatsen.

Rysskyrkogården på Visingsö

Under Karl XII:s tid – mellan åren 1716 och 1718 – hyste Visingsborgs slott på Visingsö, uppåt 2 000 krigsfångar. Den större delen av dem var ryssar. Ca 300 av fångarna avled under sin vistelse på Visingsö. De avled av svält orsakad av missväxt och epidemier som följde i dess kölvatten. De krigsfångar som avled på Visingsö begravdes på den sk rysskyrkogården, ett par km in på ön.

På rysskyrkogården finns ett träkors rest av Visingsö Hembygdsförening 1965. Det är tillverkat av Anders Lycksäter, Bertil Bäckman och Uno Svensson. Bronsplattan är tillverkad av Olof Fong i Gränna. Korset är tillverkat i modell efter ett litet silverkort från Konstantinopel.

På kyrkogården finns också en minnessten med det rysk-ortodoxa korset uthugget. Monumentet restes 1994 i samarbete med Braheskolan och Ryska ambassaden i Stockholm, och har bekostats av ryska företag. Monumentet är ritat av den ryske konstnären A I Veslov.

Vägbeskrivning Följ hamnvägen från hamnen och inåt land, tag vänster vid skylt ”Näs”, vid nästa korsning, kör rakt över vägen. Rysskyrkogården ligger till vänster ett par hundra meter in i skogsdungen.

Senaste besöksdatum 30 juni 2015

Skogskyrkogården

Skogskyrkogården, eller Södra kyrkogården som den kallades i början, invigdes den 19 september 1920. Området var dock inte helt klart förrän 20 år senare. Kyrkogårdens arkitekter blev Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz efter att ha vunnit en arkitekttävling över Skogskyrkogården med deras förslag "Tallum". De skapade en enhet av landskap och byggnader som blivit en av världens stora arkitekturplatser. Här är det den nordiska skogen som är huvudupplevelsen och gravplatserna är ordnade i kvarter i tallskogen. Skogskyrkogården har stått modell för många kyrkogårdar runtom i världen. Skogskyrkogården är så speciell att den togs upp på UNESCO:s Världsarvslista 1994. Lewerentz var landskapsarkitekt och den som utformade merparten av landskapen, Uppståndelsekapellet och meditationsplatsen. Asplund ritade de övriga huvudbyggnaderna - Skogskapellet, Skogskrematoriet med de tre tillhörande kapellen, Tallumpaviljongen och det stora granitkorset.


Jag har länge velat besöka Skogskyrkogården, men jag har inte lyckats övertala någon att hänga med, läs: jag har inte försökt så hårt att övertala min ständiga följeslagare - syrran. Jag har också trott att det är besvärligt att ta sig dit om man inte har bil. Läs: jag har inte ens kollat så noga... Jag har bara vetat att den legat söder om Stockholm... Fast å andra sidan trodde jag det skulle vara svårt att ta sig till Norra begravningsplatsen. Jag menar, den kyrkogården ligger ju ändå i Solna... :-)


Men, inför min soloresa till Stockholm i september 2015 så kollade jag upp kyrkogården lite bättre och kom fram till att: om det blir en dag med sol och blå himmel, då drar jag till Skogskyrkogården. Och, den tredje september, bäst som jag gick på Maria Magdalena kyrkogård på Söder så upptäckte jag att solen sken från en blå himmel! Så det var bara att leta upp Slussens T-bana och ta tunnelbanan söderut.


För en gångs skull hade jag inga förväntningar på det här besöket. Och så fort jag klev innanför grindarna blev jag förälskad! Där var kullen med träddungen, det stora granitkorset och krematoriet med Trons, Hoppets och Heliga korsets kapell. Det jag inte såg var skogen...

Skogskyrkogården

Innanför grinden finns det en stor infotavla samt besökskartor att ta med. Självklart roffade jag åt mig en sådan, tyvärr är den tillfälligt på vift. Jag hade också fått tipset/infon av en kompis att jag måste ta/gå stigen mot Uppståndelsekapellet, så självklart letade jag upp Sju brunnars stig som den heter. Stigen kantas först av björk och sedan av barrträd ju närmare kapellet de sörjande kommer. Tanken är att de sörjande på så vis ska bli mer vemodiga ju närmare kapellet och avskedsceremonin de kommer. Efter ceremonin leds de sörjande ut ur kapellets västra port för att gå en annan väg tillbaka. Det ska hjälpa de sörjande att släppa sorgen och gradvis gå tillbaka till sina vanliga liv igen. Stigen är 888 meter lång, och rak. Och vacker.

Sju brunnars stig

Gravarna ute i skogen.

Gravar. Själva gravarna och gravkvarteren imponerade inte
så mycket på mig. Men, med tanke på när kyrkogården
uppförd, så är jag väl medveten att det ser ut så här. Men,
de ligger otroligt vackert ute i skogen!

Uppståndelsekapellet: stod klar 1925. Det har en har en klassisk tempelarkitektur. Lewerentz fick i uppdrag att uppföra ett större kapell då man ganska snart insåg att det första kapellet - Skogskapellet var för litet. Lewerentz ville ha ett genomgångskapell, där man har en ingång, och en utgång så att man inte tar samma väg ut. Man "lämnar" det gamla bakom sig. Förhallen har tolv kolonner och själva kapellet har ett vackert mosaikgolv och ett enda fönster. Det markerar kapellets förbindelse med himlen. Orgelläktaren sitter högt och är dold, motivet för detta är att himmelsk musik faller ner över de sörjande. Lewerentz hade planerat att kapellet skulle ha en nord-sydlig riktning - besökaren går in i norr och ut i söder. Men, det gick inte an. Kapellet skulle byggas enligt kristen tro i öst-västlig riktning, med altaret i den östra änden - soluppgångens och återuppfödelsens riktning. Men, Lewerentz gav sig inte så lätt. Kapellet är visserligen uppfört enligt kristen tradition, men portiken är riktad i nord-syd. Man går in i norr, och ut i väst.


Det gick inte att komma in i något av kapellen (enbart öppna lördag-söndag i september), så jag fick nöja mig med att kika på utsidan. Och av respekt för de sörjande som stod utanför Uppståndelskapellet så nöjde jag mig med att kika på avstånd.

Uppståndelsekapellet

Planen var nu att leta upp Greta Garbos grav, och trots en relativt odetaljerad karta så hittade jag dit direkt. Och jag var inte ensam om att "hälsa på" Ingrid. Anhalten därpå var Skogskapellet.

Här vilar Greta Garbo.

Skogskapellet: ritades av Gunnar Asplund, och invigdes 1920. Det är kyrkogårdens första och minsta kapell. Från början hade arkitekten tänkt sig ett stenkapell, men fick veta att det skulle bli för dyrt. Efter sin bröllopsresa, och ett besök på Liselunds gård på Mön i Danmark fick han idén till kapellets utformning. Det blev ett enkelt träkapell placerat mitt i skogen.


Förhallen bärs upp av tolv kolonner och på taket över entrén sitter kapellets enda utsmyckning, Carl Milles "Dödsängel". På 1920-talet var skulpturen mycket utmanande och omdiskuterad. Det är en kvinnlig figur som öppnar sin välkomnande famn mot besökaren. Själva kapellet är kvadratiskt och har en cirkelrund ljuskupol som släpper in ljus. Kapellet har många detaljer och symboler. Nyckelhålet i dörren är ögat på en dödskalle som öppnar upp för döden. Kapellet omgärdas av en låg betongmur och alldeles innanför muren är skogen tät, men öppnar sig succesivt, så att man efter ceremonin gradvis förs tillbaka till egna livet. Kistförvaringen påminner om en gammal jordkällare, vilket symboliserar den dödas återvändande till jorden.


Jag gick sedan vidare till Tron, Hoppets och Heliga korsets kapell och Skogskrematoriet.

Ingången till Skogskapellet

Skogskapellet. Och nu när jag vet att det har en dansk förlaga,
så kan jag mycket tydligt se danska drag i byggnaden!

Kistförvaringen

När jag lämnat barrskogen bakom mig och närmade mig
Skogskrematoriet såg jag den här fina vägvisaren.

Skogskrematoriet: med sina tre kapell är ritade av Asplund, och invigdes 1940. Tanken var från början att Asplund och Lewerentz skulle göra detta tillsammans, men Lewerentz förbisågs, så det blev Asplund som genomförde projektet helt ensam. Anläggningen är uppförd i en funkisstil, inte så konstigt kanske, med tanke på tiden för uppförandet. Den är flexibel och praktisk - funkisens signum. Anläggningen saknar skarpa hörn vilket ger en mjuk känsla. Även landskapet utanför utstrålar detta. Man har t.ex. olika höjd på byggnaderna, vilket betonar markens sluttning. För att man, ostört, ska kunna ha ceremonier samtidigt i de tre kapellen har man skapat små trädgårdar och väntrum mellan kapellen.


Kapellens portar är dekorerade med bronsreliefer av Bror Hjorth. I förhallen till Heliga korsets kapell finns skulpturgruppen "Uppståndelsen" av John Lundqvist, som även har gjort krucifixets förgyllda Kristusfigur inne i kapellet. Den stora muralmålningen "Liv-död-liv" är gjord av Sven "X:et" Erixson. Hoppets kapell är prytt med en marmormosaik av Otto Sköld som också skapat altarkrucifixet i emalj. Stuckaturen i Trons kapell liksom altarkrucifixet i onyx har Ivar Johnsson som upphovsman.

"Uppståndelsen"

Utsikten från förhallen till Skogskrematoriet.

Almhöjden och granitkorset.

Almhöjden

Skogskrematoriet och de tre kapellen...

 

Här kan man ha "utomhusbegravning" fick jag berättat för
mig av två män som besökte Greta Garbos grav
samtidigt som mig.

Alldeles intill Trons kapell ligger Gunnar Asplund begravd, som dog fyra månader efter att Skogskrematoriet och de tre kapellen där invigdes.

Gunnar Asplunds gravplats.

Intill Skogskrematoriet står ett stort granitkors. Granitkorset ritades av Asplund 1939 och skänktes av en anonym givare! Skogskyrkogården är en multietnisk kyrkogård och riktar sig till fler trossamfund än den kristna protestantiska, men korset är inte tänkt som en trossymbol utan mer som en symbol för livets kretslopp liv-död-liv.

Granitkorset

Almhöjden: är en meditationslund som du har strax till höger från huvudentrén. Kullen anlades av Lewerentz. Man når toppen av kullen via en lång trappa. Ju högre man kommer i trappan desto lägre blir varje trappsteg. Detta för att man inte ska bli uttröttad av stigningen. Så här i efterhand ångrar jag mig att jag inte tog mig tiden att gå upp till Almhöjden. Men, det är alltid lätt att vara efterklok.

Trappan upp till Almhöjden

Runt hela kyrkogården löper en 3,6 kilometer lång råstensmur. Den är till större delen uppförd som nödhjälpsarbete 1923-1932 under den svåra arbetslösheten. Dessvärre tog jag aldrig någon bild på muren, för jag ansåg inte att det var något speciellt med den under mitt besök. Informationen om muren har jag tagit till mig efter det att jag kommit hem igen.


Jag kan varmt rekommendera ett besök här, det är riktigt behagligt att promenera här. Och den dagen jag var här, såg och mötte jag många som var här på en promenad. Det var även många "ungdomar" på kyrkogården som fotade överallt, och jag gissar att de var där under lektionstid.