När man första gången ser Kungagraven, eller Kiviksgraven, som den också kallas för, första gången så är det svårt att inte bli imponerad. Självklart blev jag det med, och ville naturligtvis alltid in i graven, men av någon anledning så lyckades jag länge komma dit när det var stängt. Men så kunde jag ju inte ha det, utan en ledig sommardag tog jag bussen från Tomelilla till Brösarp, för att där byta buss som sedan tog mej till Kivik. Det var samma dag som jag var och besökte Ängakåsen, som jag skrivit om tidigare här på bloggen. Och vad passar inte bättre än en dimmig dag att besöka gamla gravfält och gravplatser...
Det är Sveriges största bronsåldersgrav, ca 3000 år gammal, och den är faktiskt hela 75 meter i diameter, och den största runda graven vi känner till i Sverige.
Man vet inte vem eller vilka som ligger begravda här inne, och det gör det ju faktiskt lite mer spännande, man har länge trott att det varit en kung som legat begravd här inne, med tanke på storleken! Lite nyare analyser av människoben som man funnit inne i gravkammaren tyder dock på att graven använts under en längre period och att de som ligger begravda här var tonåringar.
När man på 1930-talet gjorde arkeologiska undersökningar av graven så var den kraftigt raserad och plundrad, och man vet därför inte heller om det funnits några dyrbarheter eller skatter eller inte. Graven upptäcktes först på 1740-talet...
Det är Sveriges största bronsåldersgrav, ca 3000 år gammal, och den är faktiskt hela 75 meter i diameter, och den största runda graven vi känner till i Sverige.
Man vet inte vem eller vilka som ligger begravda här inne, och det gör det ju faktiskt lite mer spännande, man har länge trott att det varit en kung som legat begravd här inne, med tanke på storleken! Lite nyare analyser av människoben som man funnit inne i gravkammaren tyder dock på att graven använts under en längre period och att de som ligger begravda här var tonåringar.
När man på 1930-talet gjorde arkeologiska undersökningar av graven så var den kraftigt raserad och plundrad, och man vet därför inte heller om det funnits några dyrbarheter eller skatter eller inte. Graven upptäcktes först på 1740-talet...
Själva gravkammaren består av tio stenhällar som är ristade med symboler, som eggar fantasin. Vad betyder symbolerna? Och vem har ristat dem?Inför mitt första besök inne i själva gravkammaren, hade jag ganska stora förväntningar, jag menar röset i sig är ju ganska stort, så visst borde själva kammaren också vara det. Det är den inte. Så jag måste erkänna att jag blev liten besviken. Så inför besöket här inne i september 2009, var jag väl inte så jätteentusiastisk, men guiden var helt fantastisk, och lyckades verkligen fånga mej. Så jag rekommenderar verkligen en guidad visning!
Alldeles i anslutning till gravröset finns det ett flertal skulpturer, jag är inte helt på det klara varför de står där, men de ger en skön inramning till platsen.
Här finns även "Sågmöllan", som idag fungerar som café, och man kan även köpa presentartiklar, vykort och böcker från Riksantikvarieämbetet.
Om man klättrar upp på toppen av röset så har men skön utsikt över Kivik! Var bara lite försiktig, för stenarna ligger lösa...
Mer information om Kungagraven hittar du på Riksantikvarieämbetets hemsida: http://www.raa.se/. Klicka på fliken: se och besök.
Öppet? Området kring graven är öppet året om, caféet och själva gravkammaren är öppen under sommaren.
Hitta hit: Det är skyltat från väg 9 i Kivik.
2008 var det David Chipperfield och Anthony Gormley som stod för den nya huvudattraktionen, ett 16 meter högt utsiktstorn. Det är indelat i tre delar, alla med lika stor volym, men formen är olika. Utsikten härifrån sägs vara fantastisk. 
2009 tillkom tre nya verk - skulpturer av den brittiska konstnären Julian Opie och Matti Suuronens plasthus Venturo. Ventura fungerar idag som café och information.
Dock så vaktades gravfältet av familjen ko, just denna dag jag tänkte gå omkring lite bland stensättningarna, men jag är inte så vidare värst kaxig i närheten av just kor. Inte för att jag vet vad de skulle göra mot mej, men jag går inte gärna in i en kohage...
