Visar inlägg med etikett Fyr. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Fyr. Visa alla inlägg

fredag 18 augusti 2017

Smygehuk

På semesterns andra tur ner till Skåne blev det ett kort stopp i Smygehuk, Sveriges sydligaste udde. Här börjar, eller slutar, Sverige! Smygehuk är en flack sandudde som omges av steniga stränder. Självklart finns här en skylt som visar uddens position samt avstånd till olika städer i världen.


Smygehuk är en mysig liten plats med fiskrökeri, glasskiosk, caféer, souvenirbutik, turistbyrå och en hamn. På denna lilla plats finns mycket spännande att se här.



Smygehuks gamla fyr (17 meter hög) är öppen dagtid under sommaren samt efter överenskommelse vintertid. Det sägs vara en hänförande utsikt från fyrens plattform. Den gamla fyrvaktarbostaden är idag ett vandrarhem.


Här var ett fiskeläge redan på 1600-talet, och dagens hamn var faktiskt från början ett kalkbrott. Hamnen anlades på 1920-talet. Det finns fortfarande spår efter kalkbrytningen här i området, i form av nio kalkugnar. En av dessa finns mellan hamnen och Köpmansmagasinet. De andra kalkugnarna finns norr om Smygehamn, som ligger alldeles öster om Smygehuk. Kalkugnen i Smygehuk är den äldsta av de nio ugnarna, och uppfördes på mitten av 1800-talet. Kalksagan var all (som det heter så fint) 1954. Arbetarna flyttade till Trelleborgs Gummifabrik istället. Där de dessutom fick heltidsjobb.


Det gamla Köpmansmagasinet, öster om hamnen och kalkugnen, byggdes i början av 1800-talet. Det sägs att det fungerade som omlastningsplats för smuggelvaror under Napoleonkrigen...


Alldeles norr om hamnen står Axel Ebbes staty "Famntaget". Ryktet säger att skådespelerskan Uma Thurmans mormor stod modell för konstverket.


Senaste besök: 28 juli 2017

Hitta hit: Väg 9 mellan Trelleborg och Ystad.

söndag 13 augusti 2017

Kullaberg och Kullens fyr

I år (2017) blev det inte mindre än två resor ner till Skåne. Den andra turen blev med mamma och pappa. På den här turen, blev det ett kort stopp vid Kullaberg.

I närheten av Kullens fyr
Kullaberg är ett naturreservat i nordvästra Skåne med en omväxlande natur. Det är en urbergshorst som löper i samma riktning som de andra åsarna i Skåne. Högsta punkten, Håkull, är 187 meter över havet. Naturen uppe på Kullaberg är lummig med lövskog, barrskog, ljunghedar och mossar. Längs bergets kanter är naturen  desto mer dramatisk. Här finns 50-70 meter höga gnejsklippor, raviner och ett 20-tal grottor.

Utsiktsplats i närheten av Kullens fyr.
Utsikt i närheten av Kullens fyr
Det som gjorde att jag ville till Kullaberg var faktiskt Kullens fyr, som står längst ut på Kullabergs spets. Dagens fyr, som står 78,5 meter över havet, byggdes 1900 och är Skandinaviens ljusstarkaste fyr med 3,8 miljoner normalljus, och den syns på fem mils avstånd. Själva fyrplatsen har anor ända från 1500-talet. Den första fyren bestod av hängande järnkorg, så kallad papegojfyr, i vilken det eldades med ved eller stenkol. Det blev dock inget besök inne i själva fyren den här gången.

Kullens fyr
Om man vill lära sig lite mer om Kullaberg ska man besöka Naturum Kullaberg, som är ett besökscenter vid Kullens fyr. Utställningen visar Kullabergs naturreservat från himmel till hav. Här finns även moduler utplacerade där man kan gissa fågelläten, svampar, blommor eller märkliga djur i havet. Här kan man även få tips på vandringar och utflykter i naturen.

På vägen ner från Kullaberg, stannade vi till vid en
utsiktspunkt, där man har en fantastisk utsikt över Mölle.
Senaste besök: 27 juli 2017

Hitta hit: Kullaberg ligger 30 km NNV om Helsingborg, väg 111. Infart från Mölle på bergets sydsida.

onsdag 12 augusti 2015

Det stora Gotlandsäventyret, dag 8: Fårö

Söndagen den 12 juli hade vi vikt helt åt Fårö, så direkt efter frukost begav vi oss ut på Fårös vägar för att utforska ön. Första stoppet var vid
Langhammars raukområde: hittar man på norra Fårö och här är det kargt och "eländigt" men samtidigt helt fantastiskt vackert, och jag förstår att det här är ett av Gotlands mest besökta sevärdheter. Här finns raukar som är uppemot 8-10 meter höga! Vägen till Langhammars går inte heller av för hackor. Och säga vad man vill men jag gillar när det är kargt och "eländigt".

Raukar vid Langhammar

Rauk vid Langhammar
Klapperstensstrand vid Langhammar

Langhammar

Efter att ha beundrat raukarna vid Langhammars åkte vi vidare till nästa raukområde, men innan vi kom dit så stannade vi till vid Helgumannens fiskeläge som jag någonstans läst att det var Gotlands mest fotograferade fiskeläge. Självklart var jag tvungen att stanna till där!
Helgumannens fiskeläge: användes under 1800-talet och tidigt 1900-tal av bönder som under fiskesäsonger under några veckor vår och höst landade den fisk de behövde under året här. Helgumannen består av en sisådär 15 bodar och de är riktigt välbevarade. Här finns även några båtar och annan utrustning kvar. Jag förstår att det här är ett välfotograferat fiskeläge! Och helt öde står det inte heller. Idag bedrivs det fritidsfiske härifrån.
Helgumannens fiskeläge
Helgumannens fiskeläge

Helgumannens fiskeläge
Helgumannens fiskeläge
Helgumannens fiskeläge
Helgumannens fiskeläge.
Några i sällskapet har tröttnat...
Vi for sedan vidare till nästa raukområde, och det var inte vilket raukområde som helst, nej vi skulle nu till Gotlands, ja till och med Sveriges största raukområde:
Digerhuvud: Raukområdet är inte mindre än 3,5 kilometer långt och sträcker sig från Lauterhorn i söder till Helgumannen i norr. Här finns flera hundra raukar och de högsta är uppemot 8 meter. Raukarna står på en klippkant som är belägen under vattenytan så det blir väldigt snabbt djupt här, strax utanför vattenlinjen når havet ett djup på 50-60 meter. Här stannade vi även för en liten fika. Av någon anledning så var vi inte så jätteimpad av själva raukarna här. Åtminstone på den platsen vid Digerhuvud som vi stannade, här fanns det inga bjässar på uppemot 8 meter vad jag minns…
Digerhuvud
Digerhuvud
Digerhuvud
Men vi var ju inte nöjda med raukarna nu. Trots att vi nu åkt längs med Sveriges längsta raukområde så hade vi ett litet raukområde kvar på vår lista. Vi skulle till
Gamle hamn och raukarnas rauk – kaffepannan. Eller hunden som den också kallas. Ja, kär rauk har många namn! Var namnet på rauken kommer ifrån är väl inte så konstigt när man står och tittar på den. Vi tre fick det inte till någon kaffepanna, men väl en hund. Så för oss är det hunden. För att komma till Gamle hamn fick vi åka på en jätteliten väg och det var tillfällen då jag tänkte att nu kör vi fast med husbilen. Det här kommer aldrig gå vägen. Men det gjorde det. Och det var värt det!
Gamle hamn
Kaffepannan eller hunden och Jabba the hut?

Jag framför hunden!
Här är raukarnas rauk i all sin prakt!

Selfie med hunden och Jabba the hut!
Här i Gamle hamn finns det inte bara raukar minsann, nej nej, här finns även ett gravfält, bestående av elva gravrösen, tre runda stensättningar och en kantställd häll. Detta visste dock inte jag förrän jag läste på informationsskylten när vi kom tillbaka till parkeringen, och då ville jag inte tvinga på mina färdkamrater detta. Man tror att gravfältet är från vikingatiden!

Däremot fick jag se en kyrkoruin här. Eller ruin och ruin, var väl att ta i. Det var en liten upphöjning i marken som jag förstår är rester av kyrkans murar. Kyrka och kyrka var väl också att ta i när jag tänker efter. Det var ett kapell som funnits här och som kallas för S:t Olofs kyrka. Olof den helige besökte Gotland i början av 1000-talet, och självklart reste man ett kapell för att hedra detta. Kapellet mätte 16 gånger 11 meter och var uppfört i trä. Vallarna/upphöjningarna är omkring 3 meter breda och 0,5 meter höga. På kyrkogården finns det flera gravar i form av ytliga stenkistor.
Ruinen efter S:t Olofs kyrka

Klapperstensstranden vid Gamle hamn
Namnet Gamle hamn kommer från den vattensamling som under vikingatid och medeltid utgjorde en hamn här. Sedan 1300-talet har dock vattnets utlopp blockerats av landhöjningen och hamnen flyttades. Fynd som är gjorda här tyder på att området kring Gamle hamn har varit en handelsplats. Man har hittat fynd från medeltiden som en barlaststen från Baltikum, skärvor av tegel och tyska stengods.
Nästa stopp på vår tur var vid:
Fårö kyrka, men egentligen var det faktiskt kyrkogården som lockade. Till och med min syster hade innan avresan påpekat att hon minsann vill se vart Ingmar Bergman är begravd! Men när vi nu ändå var där så passade vi på att gå in i Fårö kyrka också.
Här vilar Ingrid och Ingmar Bergman
Kyrkan uppfördes på medeltiden, men har till skillnad från de flesta gotländska kyrkor genomgått en del förändringar sedan den uppfördes. Kyrkans äldsta delar är tornet och långhuset som uppfördes i början av 1300-talet. I mitten av 1800-talet byggde man ut med tvärskepp åt norr och söder och det är från denna utbyggnad som kyrkan har sitt nuvarande utseende. När man kommer in i kyrkan är det en "typisk" 1800-talskyrka tycker jag.
Fårö kyrka
Fårö kyrka

Fårö kyrka
Fårö kyrka

Fattigbössan(?) i Fårö kyrka
Tavla i Fårö kyrka
Runsten i Fårö kyrka
Efter besöket i Fårö kyrka var det dags för mat och vi valde att äta på Ebbes som har både kafé, restaurang och en butik som säljer lite av varje men kanske ändå mest skinnprodukter. Mätta och belåtna var det dags att åka och bada. Syrran hade fått tipset om Norsta Auren på norra Fårö, så det var dit vi styrde husbilen. Men innan vi gick bort till sandstranden gick vi en runda runt:
Fårö fyr: som byggdes 1846-1847 och invigdes den 21 oktober 1847. 1953 blev den elektrifierad och 1977 avbemannades den, men den är allt jämt i bruk.
Fårö fyr
Fårö fyr

Klapperstensstrand vid Fårö fyr
Efter en promenad runt fyren och klapperstensstranden bytte vi om i husbilen och stegade iväg genom skogen och ut till:
Norsta Auren: som sägs vara kanske Fårös allra bästa sandstrand. Och ja, den är fin. Och den är lång, med fin sand och härliga sanddyner! Här kom även jag i vattnet, även om jag tyckte att det var lite väl kallt. Men syrran och C ansåg att jag minsann inte kunde ha varit på Gotland (och Fårö) i en vecka utan att ha badat. Jag ansåg dock att det var helt möjligt! Men, jag föll för "tjôtet" och tog mig i till slut.
Norsta Auren

Norsta Auren
Bad vid Norsta Auren
Färdigbadade åkte vi nu tillbaka till campingen och slappade lite innan någon tyckte det var en bra idé att bada även på Sudersand som också är en av Gotlands finaste stränder. Så det blev ett dopp även där för min del. Behöver jag säga att den kvällsduschen satt där den skulle sedan? Två kalla dopp, är minst ett kallt dopp för mycket för min del.
Bad vid Sudersand

måndag 3 oktober 2011

Ölands skördefest 2011, del 1

Helgen vecka 39 var jag och kära syster på Ölands Skördefest! Vi har varit där flera gånger tidigare och vi tycker båda det är ett bra skäl till att åka till Öland för några dagar!

Vi åkte dit redan på torsdagen, och tjuvstartade det hela genom att tillbringa torsdagen i Kalmar. Förutom att vi sprang runt i typ varenda butik som säljer datorer, då jag är på jakt efter en mini-laptop så besökte vi Kalmar Slott. Eller besökte, och besökte, vi gick aldrig in i slottet då vi varit där många gånger tidigare, utan vi nöjde oss med att gå ett varv runt vallarna.

Kalmar Slott

Kalmar Slott
Vi hann även med att se den vackra domkyrkan, i italiensk barock från utsidan...
Kalmar Domkyrka
Innan vi åkte över till Öland och tittade på solnedgången över Kalmarsund!

Solnedgång över Kalmarsund
Hela fredagen tillbringades på Öland, förutom en kort vilopaus på vandrarhemmet en stund på eftermiddagen. Vi började med att passa på att ta ett par kort på Ölandsbron, som lämpligt nog fyllde 39 år just i fredags!

Ölandsbron sett från Kalmar
Vi valde att styra kosan söderut och första stoppet blev i Mörbylånga, vi var ju tvungna att fota en väderkvarn, och i Mörbylånga vet vi ett bra ställe där det även är lätt att parekera bilen. Väderkvarnar är väl nästan symbolen för Öland!

Väderkvarn i Mörbylånga
Nästa mål för dagen, var ett önskemål från min sida. Jag har sedan ett tag tillbaka varit lite nyfiken på Södra Bruket på södra Öland. Det är resterna av ett alunbruk som var i bruk mellan 1804 och omkring 1900. "Självklart" hade jag ju inte riktigt kollat upp exakt var dessa ruiner finns. Jag visste att det var någonstans i närheten av Degerhamn, så när vi såg skylten "Degerhamn 10" styrde vi kosan dit.

Efter några kilometer började jag fundera på om jag inte sett en skylt där det faktiskt står "Södra Bruket" från stora vägen. Och någon sådan skylt hade vi inte sett nu... Efter att ha passerat Degerhamn och åter kommit ut på stora vägen stannade vi till och tittade på kartan. Där kunde vi se att alunbruket skulle ligga strax söder om Södra Möckleby och vi hann väl inte köra många hundra meter förrän vi, mycket riktigt hittade en skylt där det stod "Södra Bruket"!
Ruin vid Södra Bruket
Efter en snabbvisit vid ruinerna for vi söderut mot Ölands södra udde där fyren Långe Jan finns! Självklart passerades Karl X Gustafs mur på vägen, som ju löper spikrakt tvärs över ön från öst till väst.
Karl X Gustafs mur
När vi kom till Karl X Gustafs mur ungefär möttes vi av dimma. Och ju längre söderut vi for, desto mer dimma blev det. Häftigt, men samtidigt lite småkusligt. För man såg i princip ingenting på vägen. Och sista biten ner mot fyren så måste man vara försiktig i vanliga fall, för det är en mycket smal väg, och här betar både kor och får. Och i Schäferiängarna betar hjortar. Och får någon av dessa djur för sig att passera vägen så gör de det! Och rätt var det var så hade man ett par gångare eller en bil framför sig.

På vägen ner mot udden finns ett stort järnåldersgravfält, som jag någon gång ska besöka lite närmare, samt resterna av S:t Johannes kapell. Vi (eller jag) hade tur, då det fanns en parkeringsplats precis intill ruinen, vilket gjorde att vi kunde parkera och ta en snabb titt på ruinen av kapellet som uppfördes på 1200-talet och som övergavs i samband med reformationen. Det sägs att man vid byggandet av fyren Långe Jan så använde man sig av stenar från kapellet!
S:t Johannes kapell
Det blev ett snabbt besök vid Långe Jan, för det var liksom ingen idé att ens gå upp, för vi hade ändå inte sett ett jota. Vi hade en tanke att vi skulle äta lite lunch, eller ta en fika här, men det var inget som direkt lockade oss.
Långe Jan
Istället för att äta lunch nere vid Ölands södra udde, blev det på en restaurang på Ölands köpstad! Efter att ha fått mat i magen så tog vi faktiskt och åkte över till Kalmar och vandrarhemmet där vi bodde för att vila ett par timmar.

Vi for över till Öland igen, för vi hade bestämt oss för att ta oss till Ismantorps borg och lyssna till övertonssång i skymningen. Vi hade varit på det här evenemanget vid ett tidigare besök på Ölands Skördefest och vi ville båda uppleva det igen. För att vara säkra på att få en parkeringsplats på den minimila parkeringen så åkte vi från Kalmar lite drygt en timma innan det hela började. Det innebar att vi hann strosa omkring lite i den gamla fornborgen, som man tror har använts mellan 300-500 e.Kr.

Fast det var mest jag som strosade. Vi upptäckte att en stor flock med får betade inne i fornborgen, och syrran litar inte riktigt på dessa ulliga små djur, så hon valde att hålla sig lite i bakgrunden. Vi passade även på att ta en fika i caféet strax intill borgen innan det hela började.

Och det är en mäktig upplevelse. Man står där i en öppen del av Mittlandsskogen, med en maffig stenmur framför dig. Och det blir fort mörkt där ute i skogsdungen och du har svårt att  urskilja något framför dig. Och helt plötsligt hör man en trumma och en flöjt lite dovt... Efter en liten stund hör man någon "sjunga" en bit bort... Och de kommer närmare...

Och sen ska man ju tillbaka genom skogen till bilen med. Tanken var att man skulle få med sig en fotogenlampa där i skogen, just för att det är mörkt. Men då jag och syrran kom så tidigt så var inte fotogenlampsutdelningen igång än. Istället fick vi förlita oss på vårt mörkerseende, marschallerna som var ganska glest utplacerade på stigen och våra iPhones... Jag snubblade självklart både en, två och tre gånger där på stenarna, och det lät jag alla i omgivningen få veta!
Ismantorps borg

Ismantorps borg
Från början var det tänkt att vi skulle åka tillbaka till Kalmar efter övertonssången där ute i skogen, men syrran var lite nyfiken på hur folkvimlet var i Eriksöre by. Så vi styrde bilen dit. Och vi var inte ensamma om jag säger så. Det var grymt mycket folk. Så mycket folk att vi faktiskt gav upp ganska snabbt och åkte hem till Kalmar trots allt. Vi hade dock bestämt oss för att återvända till Eriksöre under lördagen.

Dekoration, Eriksöre by
Det blir mer Ölands Skördefest i nästa inlägg!