Jennys utflykter: Det stora Gotlandsäventyret, dag 8: Fårö

Söndagen den 12 juli hade vi vikt helt åt Fårö, så direkt efter frukost begav vi oss ut på Fårös vägar för att utforska ön. Första stoppet var vid
Langhammars raukområde: hittar man på norra Fårö och här är det kargt och "eländigt" men samtidigt helt fantastiskt vackert, och jag förstår att det här är ett av Gotlands mest besökta sevärdheter. Här finns raukar som är uppemot 8-10 meter höga! Vägen till Langhammars går inte heller av för hackor. Och säga vad man vill men jag gillar när det är kargt och "eländigt".

Raukar vid Langhammar

Rauk vid Langhammar

Klapperstensstrand vid Langhammar

Langhammar

Efter att ha beundrat raukarna vid Langhammars åkte vi vidare till nästa raukområde, men innan vi kom dit så stannade vi till vid Helgumannens fiskeläge som jag någonstans läst att det var Gotlands mest fotograferade fiskeläge. Självklart var jag tvungen att stanna till där!
Helgumannens fiskeläge: användes under 1800-talet och tidigt 1900-tal av bönder som under fiskesäsonger under några veckor vår och höst landade den fisk de behövde under året här. Helgumannen består av en sisådär 15 bodar och de är riktigt välbevarade. Här finns även några båtar och annan utrustning kvar. Jag förstår att det här är ett välfotograferat fiskeläge! Och helt öde står det inte heller. Idag bedrivs det fritidsfiske härifrån.

Helgumannens fiskeläge

Helgumannens fiskeläge.
Några i sällskapet har tröttnat...

Vi for sedan vidare till nästa raukområde, och det var inte vilket raukområde som helst, nej vi skulle nu till Gotlands, ja till och med Sveriges största raukområde:
Digerhuvud: Raukområdet är inte mindre än 3,5 kilometer långt och sträcker sig från Lauterhorn i söder till Helgumannen i norr. Här finns flera hundra raukar och de högsta är uppemot 8 meter. Raukarna står på en klippkant som är belägen under vattenytan så det blir väldigt snabbt djupt här, strax utanför vattenlinjen når havet ett djup på 50-60 meter. Här stannade vi även för en liten fika. Av någon anledning så var vi inte så jätteimpad av själva raukarna här. Åtminstone på den platsen vid Digerhuvud som vi stannade, här fanns det inga bjässar på uppemot 8 meter vad jag minns…

Digerhuvud

Men vi var ju inte nöjda med raukarna nu. Trots att vi nu åkt längs med Sveriges längsta raukområde så hade vi ett litet raukområde kvar på vår lista. Vi skulle till
Gamle hamn och raukarnas rauk – kaffepannan. Eller hunden som den också kallas. Ja, kär rauk har många namn! Var namnet på rauken kommer ifrån är väl inte så konstigt när man står och tittar på den. Vi tre fick det inte till någon kaffepanna, men väl en hund. Så för oss är det hunden. För att komma till Gamle hamn fick vi åka på en jätteliten väg och det var tillfällen då jag tänkte att nu kör vi fast med husbilen. Det här kommer aldrig gå vägen. Men det gjorde det. Och det var värt det!

Gamle hamn

Kaffepannan eller hunden och Jabba the hut?

Jag framför hunden!

Här är raukarnas rauk i all sin prakt!

Selfie med hunden och Jabba the hut!

Här i Gamle hamn finns det inte bara raukar minsann, nej nej, här finns även ett gravfält, bestående av elva gravrösen, tre runda stensättningar och en kantställd häll. Detta visste dock inte jag förrän jag läste på informationsskylten när vi kom tillbaka till parkeringen, och då ville jag inte tvinga på mina färdkamrater detta. Man tror att gravfältet är från vikingatiden!

Däremot fick jag se en kyrkoruin här. Eller ruin och ruin, var väl att ta i. Det var en liten upphöjning i marken som jag förstår är rester av kyrkans murar. Kyrka och kyrka var väl också att ta i när jag tänker efter. Det var ett kapell som funnits här och som kallas för S:t Olofs kyrka. Olof den helige besökte Gotland i början av 1000-talet, och självklart reste man ett kapell för att hedra detta. Kapellet mätte 16 gånger 11 meter och var uppfört i trä. Vallarna/upphöjningarna är omkring 3 meter breda och 0,5 meter höga. På kyrkogården finns det flera gravar i form av ytliga stenkistor.

Ruinen efter S:t Olofs kyrka

Klapperstensstranden vid Gamle hamn

Namnet Gamle hamn kommer från den vattensamling som under vikingatid och medeltid utgjorde en hamn här. Sedan 1300-talet har dock vattnets utlopp blockerats av landhöjningen och hamnen flyttades. Fynd som är gjorda här tyder på att området kring Gamle hamn har varit en handelsplats. Man har hittat fynd från medeltiden som en barlaststen från Baltikum, skärvor av tegel och tyska stengods.

Nästa stopp på vår tur var vid:
Fårö kyrka, men egentligen var det faktiskt kyrkogården som lockade. Till och med min syster hade innan avresan påpekat att hon minsann vill se vart Ingmar Bergman är begravd! Men när vi nu ändå var där så passade vi på att gå in i Fårö kyrka också.

Här vilar Ingrid och Ingmar Bergman

Kyrkan uppfördes på medeltiden, men har till skillnad från de flesta gotländska kyrkor genomgått en del förändringar sedan den uppfördes. Kyrkans äldsta delar är tornet och långhuset som uppfördes i början av 1300-talet. I mitten av 1800-talet byggde man ut med tvärskepp åt norr och söder och det är från denna utbyggnad som kyrkan har sitt nuvarande utseende. När man kommer in i kyrkan är det en "typisk" 1800-talskyrka tycker jag.

Fårö kyrka

Fattigbössan(?) i Fårö kyrka

Tavla i Fårö kyrka

Runsten i Fårö kyrka

Efter besöket i Fårö kyrka var det dags för mat och vi valde att äta på Ebbes som har både kafé, restaurang och en butik som säljer lite av varje men kanske ändå mest skinnprodukter. Mätta och belåtna var det dags att åka och bada. Syrran hade fått tipset om Norsta Auren på norra Fårö, så det var dit vi styrde husbilen. Men innan vi gick bort till sandstranden gick vi en runda runt:
Fårö fyr: som byggdes 1846-1847 och invigdes den 21 oktober 1847. 1953 blev den elektrifierad och 1977 avbemannades den, men den är allt jämt i bruk.

Fårö fyr

Klapperstensstrand vid Fårö fyr

Efter en promenad runt fyren och klapperstensstranden bytte vi om i husbilen och stegade iväg genom skogen och ut till:
Norsta Auren: som sägs vara kanske Fårös allra bästa sandstrand. Och ja, den är fin. Och den är lång, med fin sand och härliga sanddyner! Här kom även jag i vattnet, även om jag tyckte att det var lite väl kallt. Men syrran och C ansåg att jag minsann inte kunde ha varit på Gotland (och Fårö) i en vecka utan att ha badat. Jag ansåg dock att det var helt möjligt! Men, jag föll för "tjôtet" och tog mig i till slut.

Norsta Auren

Bad vid Norsta Auren

Färdigbadade åkte vi nu tillbaka till campingen och slappade lite innan någon tyckte det var en bra idé att bada även på Sudersand som också är en av Gotlands finaste stränder. Så det blev ett dopp även där för min del. Behöver jag säga att den kvällsduschen satt där den skulle sedan? Två kalla dopp, är minst ett kallt dopp för mycket för min del.

Bad vid Sudersand

Jennys utflykter

Sidor

onsdag 12 augusti 2015

Det stora Gotlandsäventyret, dag 8: Fårö

Inga kommentarer: