Visar inlägg med etikett Kyrkogårdsvandring. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kyrkogårdsvandring. Visa alla inlägg

söndag 28 oktober 2018

Östra kyrkogården i Göteborg

En oktoberlördag 2018 åkte jag till Göteborg. En av anledningarna till detta Göteborgsbesök var att besöka Östra kyrkogården.

Östra kyrkogården är Göteborgs tredje största kyrkogård. Här finns 17 717 gravar på det 25 hektar stora området. Den karaktäriseras av två cirkelformade anläggningar samt två större kullar, där den västra kullen, som fått smeknamnet "Rikemanskullen", med sina ståtliga gravmonument fått mest uppmärksamhet.


Kyrkogården invigdes i november 1860 av domprosten Peter Wieselgren. J H Strömberg, stadsarkitekt i Göteborg ritade kyrkogården som en oregelbunden parkkyrkogården med höjdvariationer efter naturens förutsättningar.

Året därpå, 1861, stod Östra kapellet färdigt att tas i bruk. Kapellet ritades av stadsarkitekt J H Strömberg. Det är uppfört i en nygotisk stil. Vid en tillbyggnad 1955 målades väggmålningarna över, vilket gav rummet en helt ny karaktär. Det är mycket efterfrågat som begravningskapell. Sedan hösten 2017 är kapellet avsakraliserat. Kapellet är för närvarande (oktober 2018) stängt efter en brand som ägde rum under Valborgsmässoafton 2018.

Här på Östra kyrkogården ligger många "kända göteborgare" begravda - köpmän, skeppsredare, industriidkare, skådespelare, konstnärer, författare, idrottsmän m.fl.

I den södra änden av kyrkogården finns en judisk begravningsplats. Jag hann tyvärr inte med något besök här, denna gången. Men, det var nog inte sista gången jag besökte denna kyrkogård...


Jag tog spårvagnen från Göteborgs Central och klev av den vid Redbergsplatsen. Jag började med att titta lite på en karta över området för att få ett hum om kyrkogården. Jag visste sedan tidigare att det finns en slinga som man kan följa med informationsskyltar utmed slingan, och jag hade bestämt mig för att gå den här slingan. Kartorna var tyvärr slut vid den ingången där jag gick in, men jag fotade av den från den stora informationsskylten.

Det här inlägget kommer nu att följa min vandring utefter den här slingan.

I nordvästra delen av kyrkogården (vid Redbergsplatsen) finns en askgravlund, där anhöriga är välkomna att närvara vid gravsättningen. Individuella namnskyltar sätts sedan upp på trä- eller betongpelare.

Efter att askgravlunden gick jag vidare mot Rikemanskullen och "Våran Gustafssons grav".


Västra kullen, "Rikemanskullen", är anlagd i engelsk parkstil med slingrande gångar som följer landskapet väl. Här ligger större delen av äldre göteborgsaristokratin begravd.

Carl Fredrik Gustafsson (1805-1903) var en legendarisk idrottsprofil i Göteborg. Han var profesionell brottare, som 1894 var med och bildade GAIS. Han var ordförande i klubben ett antal år. Denna plats har blivit lite av en kultplats för GAIS:are.


På vägen mot Karin Boyes grav gick jag förbi en grav där jag reagerade på namnet. Det var Adrian C. Petersons grav.


Adrian Crispin Peterson (1835-1912) var en svensk arkitekt och kommunpolitiker. Peterson ritade över 35 nybyggnader av kyrkor, främst i Bohuslän och Halland, men var upphovsman till många profana byggnader. Några av de byggnader som Adrian C. Peterson ritat är: Örgryte nya kyrka, Fjällbacka kyrka, Lysekils kyrka, Hasselbladshuset på Ö. Hamngatan i Göteborg, Nolhaga slott, Villa Elfhög (som den trollhättetös jag är så måste jag ju nämna denna byggnad), Pumphuset i Uppsala, Societetshuset i Varberg och samtliga stationshus Västergötland-Göteborgs järnvägar (Västgötabanan), invigda 1900.



Karin Boye (1900-1941), författare och poet, räknas till den andra generationens modernister i Sverige. Den delvis självbiografiska "Kris" och den dystopiska framtidsskildringen "Kallocain" är hennes mest kända romaner, men allra mest känd är hon ändå som poet. I diktsamlingen "För trädets skull" från 1935 finns den berömda dikten "Ja visst gör det ont när knoppar brister". Efter att hon begått självmord i Alingsås så blev hon begravd här i familjegraven på Östra kyrkogården. Detta är en av de mest efterfrågade gravplatserna på Östra kyrkogården.



Viktor Rydberg (1828-1895) var en av Sveriges viktigaste författare under slutet av 1800-talet. Den här gravplatsen var faktiskt den stora anledningen till att jag åkte hit. Viktor Rydberg föddes ju i Jönköping och växte upp under ganska svåra förhållanden som fosterbarn efter att hans mor hade gått bort i kolera och hans far inte riktigt kunde hantera detta. Fadern tog till alkoholen och förlorade vårdnaden om sina barn... Förutom författare var Viktor även riksdagsman, professor i kultur- och konsthistoria, ledamot i Svenska Akademien, journalist, religionsfilosof och översättare. Hans mest kända verk är romanen "Singoalla", dikterna "Betlehems stjärna" ("Gläns över sjö och strand") som tonsattes av Alice Tegnér och "Tomten". Det sägs att dikten Tomten kom till en kall februaridag i Slottsskogen här i Göteborg. Mausoleet är ritat av Hans Hedlund, och Sigrid Blomberg har stått för en del av utsmyckningen.


Axel Ludvig Broström (1838-1905) startade Broströmskoncernen genom enkel insjötrafik på Vänern. Han såg möjligheterna med Göteborg och Västerhavet, USA och Mexico...

Intill Broström ligger Carl Leopold Berggren (1830-1915) begravd. Han var skeppsredare och grundare av Göteborgs Kex. I slutet av 1800-talet lade staten höga tullar på kex och andra bakverk. Berggren hade kontakter i Skottland och köpte en fabrik där som han monterade ner och tog hem till Sverige. På sin mark i Kungälv uppförde han fabriken, som idag är Göteborgs Kex.

I närheten av dessa gravar ligger den legendariske VD:n för Volvo tillika Pehr G Gyllenhammars svärfar, Gunnar Engellau (1907-1988) begravd.


Promenaden gick sedan vidare till den första graven på Östra kyrkogården. Den 17 februari 1861 skedde den första begravningen här på Östra kyrkogården. Det var den f.d. artilleristen N Mobergs son - Frans Ludvig, endast 20 dagar gammal som gravsattes.


Alldeles till vänster om denna grav ligger TV-legendaren Ulf Thorén (1929-1978) begravd. Hans mest kända program var "Hvar fjortonde dag". En återkommande gäst i detta program var Cornelis Vreeswijk.

Promenaden gick sedan vidare till Sven Rydells grav. Sven Rydell (1905-1975) är en av Sveriges allra största fotbollsspelare, som gick under namnet "Trollgubben". Han spelade för Örgryte IS. Mellan 1923 och 1932 spelade Sven 43 landskamper och gjorde 49 mål. Den enda som gjort fler mål i landslaget är Zlatan. Rydell avslutade sin karriär som idrottsreporter på GT och skrev under signaturen "The Dribbler".


Efter att ha lämnat Rikemanskullen så hamnade jag då i en av "cirklarna" och i mitten av den första cirkeln finns en skulptur av Caroline Bäckman.

Skulpturen "Omoss" är tillverkad i finhuggen Bohusgranit. Den är placerad mitt i dammen i den första cirkeln. Bäckman ville fånga lugnet i platsen. Formen är mjuk, för döden är inte hård och kall... På platsen fanns det tidigare en bronsskulptur kallad "Framme", men den blev stulen. Man ville då ha en ny skulptur i ett material som inte var lika stöldbegärligt.



Jag skulle nu gå tillbaka till Rikemanskullen och gå upp mellan kvarter A och K, för att komma till nästa punkt på kartan. Men här hamnade jag fel. Jag hittade flera andra punkter, men inte punkt 10 som jag skulle till. Och då jag ville gå rundan i rätt turordning så var det bara att irra mig fram och tillbaka tills jag kom rätt... Till slut så kom jag till Bengt Erland Fogelbergs grav.

Bengt Erland Fogelberg (1786-1854) var en skulptör som gjort Gustaf II Adolfs-statyn, på Gustav Adolfs torg i Göteborg. Han har även tillverkat Birger Jarls-statyn som står på Riddarholmen i Stockholm.


På informationsskylten om Bengt Erland Fogelberg, stod det två andra namn, vars gravar jag inte hittade. Hade jag lyssnat på ljudfilerna som man får tillgång till genom att scanna QR-koderna som finns vid varje informationsskylt så hade jag nog hittat dem...

Oscar von Sydow (1873-1936) var en av de gravar jag inte hittade. 1921 var han något så unikt som statsminister och landshövding (i Göteborg och Bohuslän) samtidigt. Det har inte hänt vare sig före eller efter. Han var faktiskt farfars far till Ebba von Sydow.

Nästa person jag inte lyckades lokalisera var Ivar Arosenius (1878-1909), konstnär och bilderboksförfattare. Hans mest kända verk är "Kattresan". Många av hans konstverk finns utställda på Göteborgs konstmuseum.

Promenaden gick sedan vidare till Sven Renströms grav. Sven Renström (1793-1869) var en en framgångsrik affärsman, som var en av alla dem som skänkte pengar till Göteborg. Vid sin död donerade han 1,5 miljoner kronor, vilket idag motsvarar ca 70 miljoner kronor! Feskekörka, fyra badhus - varav Hagabadet är det mest kända, Renströmska sjukhuset, Naturhistoriska museet och S:t Pauli kyrka är några av de byggnader som tillkommit tack vare den Renströmska fonden.




Jag fortsatte promenaden på "Rikemanskullen" bort till Seatons familjegrav.


Seatons familjegrav. Grosshandlaren George Seaton lät uppföra detta mausoleum till minne av sin far Arthur Seaton, som avled 1912. Arthur och hans hustru begravdes först på Örgryte gamla kyrkogård, men flyttades hit 1914 när mausoleet var klart. Det kostade 1,5 miljoner kronor, ungefär 65-70 miljoner kronor i dagens mått mätt. Med sina 250 kvadratmeter är gravplatsen Nordens största gravplats på en allmän kyrkogård. Mausoleet innehåller fyra rum vars väggar är täckta med guldmosaik. Här inne finns åtta kistor och de som är begravda här är: George Seaton själv, hans föräldrar Arthur och Maria Seaton, systern Eleonor Ankarcrona och hennes make kommendörkapten Nils Ankarcrona, deras dotter Ebba Ankarcrona, systern Maud Kruckenberg och hennes make ryttmästare Carl-Gustaf Kruckenberg. 1978 lämnades gravplatsen tillbaka till Göteborgs kyrkoförvaltning som numer sköter om gravplatsen.






Efter att jag hade beundrat den Seatonska familjegraven tog jag trapporna som är alldeles intill graven och kom till nästa stopp på rundan.

Sven Adolf Hedlund (1821-1900) var riksdagsman, kommunalman och huvudredaktör för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. Han kom att bli mycket nära vän med författaren Viktor Rydberg, som även jobbade på denna tidning. Graven kallas för smörasken, då man måste skruva loss locket för att kunna sätta ner nya urnor. Hedlund var med och tog beslutet att låta uppföra Östra kyrkogården istället för att bygga ut Stampens kyrkogård. Det sägs att han egentligen villa bygga ut Stampens kyrkogård. Men han blev övertalad och fick sin gravplats på kyrkogårdens högsta punkt.


Alldeles till höger om Sven Adolf Hedlunds grav hittar man Nils Otto Gustaf Nordenskjölds grav. Nordenskjöld var geolog, polarforskare, professor samt rektor vid Göteborgs Handelshögskola. Mest känd är Nordenskjöld som ledaren för den första svenska Antarktisexpeditionen 1901 med fartyget "Antartica".


Nu gick jag ner för samma trappa som jag gick upp och tog direkt till höger, där nästa stopp på promenaden var.

Dan (1870-1925) och Anna-Ida Broström (1882-1965) representerar den andra generationen i Broströmskoncernen. Deras son Dan-Axel (1915-1976) representerar den tredje generationen. Under Dan-Axels ledning utvecklades koncernen kraftigt och flottan bestod 1965 av 81 fartyg, vilket var mer än 1/3 av Sveriges hela handelsflotta. När Broströmskoncernen var som störst i  mitten av 1960-talet var det den största arbetsgivaren i Göteborg med ca 18 000 anställda. I koncernen ingick då bl.a. rederierna Svenska Amerikalinjen och Svenska Orientlinjen, Göteborgs Bogserings- och Bärgnings AB, Svenska Lloyd och skeppsvarvet Eriksbergs mekaniska verkstad.


Promenaden tog mig sedan vidare till Röhsska mausoleet som var sista stoppet.


Den Röhsska familjen kom ursprungligen från Schleswig i Tyskland. Familjen skapade sig en förmögenhet på järn- och trävaruhandel. Vid sekelskiftet 1800-1900 donerade familjen 1,5 miljoner till Göteborgs stad. Donationerna gick i kulturens och lärdomens tecken - drift av Stadsbiblioteket, Röhsska museet, Göteborgs konstmuseum samt Nationalmuseum i Stockholm. Graven är tillverkad av arkitekten Hans Hedlund, och utsmyckningen är gjord av Sigrid Blomberg, som vann en tävling i konkurrens med bl.a. Carl Milles. Människofigurerna på vardera sidan av öppningen visar sorgen och hoppet, samt uppståndelsen på toppen av monumentet. Det här nog en av de vackraste gravarna på hela kyrkogården.






Jag tog sedan trapporna ner och gick förbi Östra kapellet innan jag gick igenom askgravlunden och tog spårvagnen in mot city.


Trots att jag tillbringade nästan två timmar här, så hann jag inte med hela kyrkogården. Hungern tog tyvärr över och jag hade även ett par andra stopp jag tänkt mig innan jag åkte hem igen, så jag lämnade kyrkogården trots allt. Men, nu har jag ju en orsak att återvända hit...

Senaste besök: 13 oktober 2018

Hitta hit: Jag tog 1:ans spårvagn från Göteborgs Central, mot Östra Sjukhuset och hoppade av vid Redbergsplatsen.

fredag 4 juli 2014

Kyrkogårdsvandring på Dunkehalla

Häromdagen var jag på årets andra kyrkogårdsvandring för min del. Den här gången ägde det hela rum på Dunkehalla kyrkogård och den här gången var det inte teaterinslag utan musikinslag. Och jag måste säga att det var riktigt mysigt att komma in på kyrkogården och mötas av lite musik.

Dunkehalla kyrkogård
Efter en liten introduktion där det berättades om hur det gick till den dagen då Dunkehalla kyrkogård invigdes så började promenaden. Under promenaden så stannade vi till en del gravar där vår ciceron berättade lite om personen/personerna som ligger begravda. Och här finns både rejäla monument till lite mer diskreta, liggande gravstenar!

Dunkehalla kapell
Första stoppet var vid Lagermans familjegrav. Och Lagerman var en av de stora som ägde Tändsticksfabriken...

Lagermans grav
Vi traskade sedan vidare och hamnade vid den största gravplatsen i Jönköpings kommun och här ligger familjen Sandwall begravd. Sandwall ägde (drev?) Jönköpings Mekaniska Verkstad, där högskolan idag har sitt bibliotek.
Sandwalls grav
Mitt bland alla gravstenar hittar man en bänk med en fin inskription. Jag minns tyvärr inte om det här är en gravplats, eller bara en bänk vid en gravplats så man har någonstans att sätta sig, när man är och besöker graven.

Bänk
 En av alla de som ligger begravda här på Dunkehalla är Stefan Liv. Och varje gång jag går förbi hans gravplats så får jag en liten klump i hjärtat och jag vill liksom bara gråta en skvätt. Detta trots att jag inte hade han som idol el något sådant. Men, det är så fruktansvärt tragiskt med hela flygplansolyckan och allt...

Stefan Livs gravplats
Nu var det äntligen lite musik. Jag hade hoppats och trott på att det skulle vara lite mer musik än vad det var. Men, de var riktigt duktiga musikerna!

Musikunderhållning
Jag tycker ju att det är lite småtrevligt att traska omkring på en kyrkogård, och läsa på stenarna. Förr i tiden stod de ju oftast vilken titel man hade och var man lite bättre bemedlad var det bäst att man slog till på en rejäl sten, man vill ju inte gärna att grannen skulle bräcka en med sin gravsten...

Och man undrar ju ändå lite vad som hände den där dagen på Eslöfs bangård?


Och visst är den en helt bedårande sten till scouten Nils Carlsson?


Det som är kul med äldre gravstenar är ju att det oftast står titeln som personen hade... Och på den här stenen så ser man ju att gubben hade en skön titel: Detektivöverkonstapel...

Lägg till bildtext
På den här vandringen kan jag säga att medelåldern var något högre än teatervandringen förra veckan...
 Men å andra sidan är det kanske de som är mest intresserade av gamla fabrikmagnater...

torsdag 3 juli 2014

Kyrkogårdsvandring på Slottskyrkogården

Varje sommar ges det kyrkogårdsvandringar på flera av kyrkogårdarna i Jönköpings kommun. Ibland är det teaterinslag och ibland är det musikinslag. Förra veckan var jag på en kyrkogårdsvandring på Slottskyrkogården i centrala Jönköping.

Slottskyrkogården är verkligen en oas i centrala Jönköping, och jag kommer på mig själv att titt som tätt hamna här. Det är så fridfullt att bara strosa omkring på en kyrkogård. Eller varför inte sätta sig ner på en bänk och bara sitta?

Förra veckans kyrkogårdsvandring var en vandring med teaterinslag, med Teaterstickorna från Jönköping. I de här vandringarna får man möte kända Jönköpingsbor som är begravda på kyrkogården.

Slottskapellet från 1690-talet, ritat av Erik Dahlberg.
Efter en introduktion om kyrkogården och kapellet så började sedan själva vandringen och vi fick börja med att stifta bekantskap med Ida Ljungqvist, gift med Ottonin Ljungqvist, disponent på Munksjö pappersbruk. Ida avlider då hon är höggravid med parets elfte barn. Barnet överlever inte heller. Ottonin skänker sedan med sin nya hustru en grundplåt till det som kom att kallas Idas skola i Jönköping.

Ida Ljungqvist
Nästa teaterstopp blev vid Hays familjegrav. Här får vi ta del av en brevväxling mellan Clara Hay (gift med Bernhard Hay, starkt förknippad med tändsticksfabriken i Jönköping) och dottern, fröken Ebba Hay. Ebba Hay deltog för övrigt i de olympiska spelen i Stockholm 1912. Hon var vid 45 års ålder den äldsta kvinnliga deltagaren i olympiaden och hon ställde upp i mixed tennis.

Clara Hay
Vi fick också se inledningen av en pjäs, vars namn jag såklart inte kommer ihåg, men man vet att en skådespelare vid namn Anders Collberg spelade i denna pjäs. Varför man valde att spela upp inledningen av denna pjäs där Anders Collberg medverkar beror på att Collberg är mest känd för att vara den som smittade ner hela Jönköping med kolera! Han var med i ett resande teatersällskap, och hade förmodligen dragit sig på koleran i Göteborg! Han är begravd någonstans på Slottskyrkogården och man har rest ett gjutjärnskors till hans minne!

Anders Collberg...

Gjutjärnskors till Collbergs minne...
Det hela avslutades vid Hedvig Rydbergs grav. Hedvig var författaren Viktor Rydberg och hon var en av de som strök med i koleran. Viktor Rydberg besöker sin mors grav när han plötsligt får träffa henne igen. Och tro mig den här scenen var grymt bra. Det var inte långt från att tårarna rullade ner för mina kinder. Så känslosamt. Han som spelade Rydberg var, nej är, sjukt duktig. Hela scenen spelas på rim dessutom. Och när Hedvig sjunger "Gläns över sjö och strand" acapella (eller hur det nu stavas), ja då är det ståpäls! För den som inte vet så var det Viktor Rydberg som skrev texten till denna psalm, och det är Vättern han åsyftar på!

Hedvig och Viktor Rydberg
Förutom de här teaterinslagen så är det information om kyrkogården, den här gången berättade man om kyrkogårdens historia, olika stilar och trender på kyrkogårdar och varför man till exempel fällt en del almar på tex Slottskyrkogården.

Den här gången tyckte jag det var lite lite teaterinslag jämfört med vandringen jag gick på Dunkehalla förra året. Men det kanske finns mer att ta av på Dunkehalla...

Jag kan varmt rekommendera sådana här vandringar. Och även om jag inte har någon koppling till Jönköping så är det spännande att få ta del av stadens historia på det här sättet!