Den 23 juli 1814 besökte drottning Hedvig Charlotta Kinnekulle. Maken Karl XIII hade dagen innan rest via Kinnekulle för att med flottan inta Norge. Kronprinsen Carl Johan (Bernadotte) belägrade vid den här tiden Fredrikshald.
Drottningen kom över Valle härad, Axevall och Husaby till Kullatorp på Kinnekulle. Från Kullatorp promenerade hon upp till utsiktstornet. Hon var ledsagad av kammarherre Ehrenborg, grevinnorna Taube och Ruth samt livmedikusen Doktor Pontén.
För att hedra detta besök uppförde man den 23 september, den s.k. Drottningstenen. Drottningstenen står ca 100 meter från utsiktstornet på Kinnekulle.
På stenarna nedanför finns bl.a. Oscar Fredrik, Carl, Victoria och Daniels namn inristade.
Besöksdatum: 29 juli 2018
Hitta hit: ca 100 meter från utsiktstornet på Kinnekulle
Visar inlägg med etikett Götene. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Götene. Visa alla inlägg
lördag 20 oktober 2018
torsdag 18 oktober 2018
Andrées utgrävning på Kinnekulle
På en skylt i närheten av utsiktstornet på Kinnekulle står det "Andrées utgrävning". Andrées utgrävning? Den Andrée? Salomon August Andrée? Han som försökte flyga till Nordpolen med en vätgasballong? tänkte jag. Jag som jobbat på Grenna Museum, har helt missat att han ska ha varit på Kinnekulle och utfört en utgrävning. Han är ju ingen geolog...
Man vet inte så mycket om den här utgrävningen, men 1901 skriver geologen Gerhard Holm: "Diabasbäddens kontakt med underliggande skiffern har kunnat iakttas endast på ett ställe, nämligen invid Kullatorp, där öfveringenjör S A Andrée för några år sedan själf gjorde en inschacktning vid diababasväggens fot just i ändamål att blottlägga nämnda kontakt".
Troligen var hans syfte att försöka ta reda på om Kinnekulle var en vulkan. Man kunde konstatera att så var inte fallet.
Då Andrée inte var någon geolog bör han ha fått hjälp. Den 17 augusti 1895 så var sannolikt geologen Gerhard de Geer närvarande, och kunde bistå med sin kunskap.
Vem var det som beställde och bekostade det hela vet man inte riktigt. Men, det finns indikationer på att det var den dåvarande ägaren av Råbäck, Carl Gustaf Klingspor. Han gjorde mycket för turismen på Kinnekulle på den tiden. Han byggde ett utsiktstorn, turisthotell m.m.
Då utgrävningen låg strax bredvid stigen som gick från Råbäck upp till utsiktstornet och där dåtidens turister tog sig upp från sin inkvartering på Turisthotellet så var det kanske menat att Andrées utgrävning skulle vara ännu en turistattraktion på Kinnekulle, men då han förolyckades på sin polarexpedition och inte återvände i triumf så föll allt i glömska...
Det finns antydningar om att S A Andrée inte enbart var här för att göra en utgrävning... S A Andrée hade semester och skulle bege sig till Bergslagen, men man har konstaterat att han aldrig åkte dit. Troligen reste han till Kinnekulle (istället). Kanske skulle han träffa författarinnan Gurli Linder. Gurli var gift med den betydligt äldre språkmannen Nils Linder, men hon var mycket förälskad i S A Andrée. Det var kanske inte så konstigt att man lade ut dimridåer och villospår inför detta hemliga möte. Det finns ett brev från Gurli Linder till Andrée där hon i ett speciellt sammanhang nämner hans "regerande på Kinnekulle". Detta anses bekräfta att hon måste varit på plats när utgrävningen gjordes...
Besöksdatum: 29 juli 2018
Hitta hit: Skyltat från utsiktstornet på Kinnekulle
Man vet inte så mycket om den här utgrävningen, men 1901 skriver geologen Gerhard Holm: "Diabasbäddens kontakt med underliggande skiffern har kunnat iakttas endast på ett ställe, nämligen invid Kullatorp, där öfveringenjör S A Andrée för några år sedan själf gjorde en inschacktning vid diababasväggens fot just i ändamål att blottlägga nämnda kontakt".
Troligen var hans syfte att försöka ta reda på om Kinnekulle var en vulkan. Man kunde konstatera att så var inte fallet.
Då Andrée inte var någon geolog bör han ha fått hjälp. Den 17 augusti 1895 så var sannolikt geologen Gerhard de Geer närvarande, och kunde bistå med sin kunskap.
Vem var det som beställde och bekostade det hela vet man inte riktigt. Men, det finns indikationer på att det var den dåvarande ägaren av Råbäck, Carl Gustaf Klingspor. Han gjorde mycket för turismen på Kinnekulle på den tiden. Han byggde ett utsiktstorn, turisthotell m.m.
Då utgrävningen låg strax bredvid stigen som gick från Råbäck upp till utsiktstornet och där dåtidens turister tog sig upp från sin inkvartering på Turisthotellet så var det kanske menat att Andrées utgrävning skulle vara ännu en turistattraktion på Kinnekulle, men då han förolyckades på sin polarexpedition och inte återvände i triumf så föll allt i glömska...
Det finns antydningar om att S A Andrée inte enbart var här för att göra en utgrävning... S A Andrée hade semester och skulle bege sig till Bergslagen, men man har konstaterat att han aldrig åkte dit. Troligen reste han till Kinnekulle (istället). Kanske skulle han träffa författarinnan Gurli Linder. Gurli var gift med den betydligt äldre språkmannen Nils Linder, men hon var mycket förälskad i S A Andrée. Det var kanske inte så konstigt att man lade ut dimridåer och villospår inför detta hemliga möte. Det finns ett brev från Gurli Linder till Andrée där hon i ett speciellt sammanhang nämner hans "regerande på Kinnekulle". Detta anses bekräfta att hon måste varit på plats när utgrävningen gjordes...
Besöksdatum: 29 juli 2018
Hitta hit: Skyltat från utsiktstornet på Kinnekulle
onsdag 29 augusti 2018
Flygmonumentet på Kinnekulle
Alldeles intill utsiktstornet på Kinnekulle finns ett monument till minne av den flygkrasch som skedde på Kinnekulle 1944. Natten mot den 29 augusti 1944 störtade ett brittiskt flygplan av typen Lodestar på toppen av Kinnekulle. Planet hade startat från Bromma och hade med sig 12 unga norrmän och 3 besättningsmän.
Planet var på väg till Leuchers i Skottland när de hamnade i ett oväder och fick avbryta flygningen. De skulle försöka ta sig till Torslanda för att landa, men de flög rätt in i toppen av berget i den täta dimman. De missade utsiktstornet med en hårsmån...
11 av de 15 ombord omkom, varav en var en flicka. Räddningsaktionen var mycket svår, de skadade och omkomna fick transporteras med häst och vagn till lasarettet i Lidköping. Begravningen av de omkomna ägde rum i Lidköping den 4 september 1944.
Minnesmonumentet restes gemensamt av Sverige, Danmark och Norge 1945. De tre basstenarna symboliserar Sverige, Danmark och Norge. De 15 stenarna i pelarna motsvarar antalet passagerare i planet. De elva överst liggande stenarna symboliserar de omkomna.
Senaste besök: 29 juli 2018
Hitta hit: Vid utsiktstornet på Kinnekulles topp
Planet var på väg till Leuchers i Skottland när de hamnade i ett oväder och fick avbryta flygningen. De skulle försöka ta sig till Torslanda för att landa, men de flög rätt in i toppen av berget i den täta dimman. De missade utsiktstornet med en hårsmån...
11 av de 15 ombord omkom, varav en var en flicka. Räddningsaktionen var mycket svår, de skadade och omkomna fick transporteras med häst och vagn till lasarettet i Lidköping. Begravningen av de omkomna ägde rum i Lidköping den 4 september 1944.
Minnesmonumentet restes gemensamt av Sverige, Danmark och Norge 1945. De tre basstenarna symboliserar Sverige, Danmark och Norge. De 15 stenarna i pelarna motsvarar antalet passagerare i planet. De elva överst liggande stenarna symboliserar de omkomna.
Senaste besök: 29 juli 2018
Hitta hit: Vid utsiktstornet på Kinnekulles topp
Etiketter:
Götene,
Kinnekulle,
Minnesmärke,
Västergötland
måndag 27 augusti 2018
Kinnekulle Utsiktstorn
Gillar du utsikter och vida vyer? Då är Kinnekulle Utsiktstorn ett måste! Utsiktstornet ligger på toppen av Kinnekulle, och det är en liten promenad (uppförsbacke) om man parkerar på parkeringen vid skylten "utsiktstorn".
1892 uppförde Carl Klingspor ett utsiktstorn på Kinnekulles högsta topp. Det brann ned 1982. När dagens torn invigdes 1983, framkom det att det faktiskt är det tredje utsiktstornet här. Det första hade raserats i en storm 1741.
Tornet som är 19 meter högt står på Kinnekulles 306 meter höga topp, och när man väl bemästrat de 117 trappstegen möts man av en magnifik utsikt.
Vid klart väder ser man 8-9 mil över Vänern upp mot Skoghall och Karlstad samt hela Värmlandsnäs. Västerut finns Kålland och Kållandsö med Läckö Slott och Hindens rev. I horisonten syns hela Dalslands kust mot Vänern samt Halle- och Hunneberg. Vänder man blicken österut ses Billingen och landskapen bort mot Karlsborg och Tiveden.
Senaste besök: 29 juli 2018
Hitta hit: Kinnekulles topp
1892 uppförde Carl Klingspor ett utsiktstorn på Kinnekulles högsta topp. Det brann ned 1982. När dagens torn invigdes 1983, framkom det att det faktiskt är det tredje utsiktstornet här. Det första hade raserats i en storm 1741.
Tornet som är 19 meter högt står på Kinnekulles 306 meter höga topp, och när man väl bemästrat de 117 trappstegen möts man av en magnifik utsikt.
Vid klart väder ser man 8-9 mil över Vänern upp mot Skoghall och Karlstad samt hela Värmlandsnäs. Västerut finns Kålland och Kållandsö med Läckö Slott och Hindens rev. I horisonten syns hela Dalslands kust mot Vänern samt Halle- och Hunneberg. Vänder man blicken österut ses Billingen och landskapen bort mot Karlsborg och Tiveden.
Senaste besök: 29 juli 2018
Hitta hit: Kinnekulles topp
söndag 26 augusti 2018
Husaby boplats
Under en till synes helt vanlig åkermark mellan Husaby kyrka och Husaby biskopsborg, döljer sig platsen för bosättningar från äldre järnåldern (500 f.Kr. - 500 e.Kr.). I landskapet runtomkring Husaby ryms spåren från förr. En bit bort ligger Flyhovs hällristningar från bronsåldern. Ovanför S:t Sigfrids källa ser man minnesstenen från 1740-talet över dopet. Raden med hembygdsgård, den gamla skolan och kyrkan leder vidare till borgen. I vyn från vägkanten samlas flera minnen från förr som man kan se och inte se.
Här fylls luckan i tid mellan bronsålder och medeltid delvis ut. Små delar av åkern har undersökts. Här har hittats härdar, avfallsgropar och stolphål som hört till bebyggelse som legat i slänten och hela vägen vägen ned till kyrkan och prästgården. Man kan räkna med att här under lång tid fanns en by med flera gårdar för ett par tusen år sedan. Gårdsbebyggelsen bestod av långa hus som rymde plats för folk, fä och förråd.
Förmodligen är det en av de livskraftiga bosättningar som funnits runt Kinnekulles kanter under järnåldern. Kanske finns här rötterna för den storgård - och senare kungsgård - som skall ha funnits i Husaby.
På åkerfältets krön ligger en stor grav. Det är en 20 meter stor stensättning, drygt 2 000 år gammal. Ursprungligen kan den ha använts för en eller ett fåtal individer i en rik släkt - ortens "storman" eller "storkvinna". Den typen av gravar har ofta återanvänts. Idag liksom då ligger den som ett landmärke.
Boplatsen är sedan länge överplöjd och borta och till skillnad från de synliga minnena krävs här en stor portion fantasi för att "se" byn från landet längesedan.
Den historiskt kända byn var redan på 1700-talet och kanske rentav tidigare ganska utspridd. Gårdarna låg ungefär där de ligger idag. På en karta från 1700-talet ser man en ägodelning som kan se ut som en äldre övergiven gårdstomt i övre delen av det här åkerfältet. Det är kanske delar av en bybebyggelse som flyttades ut (avhystes) redan under medeltid eller ännu tidigare.
Senaste besök: 29 juli 2018
Hitta hit: Utmed gångvägen mellan Husaby kyrka och Husaby biskopsborg.
Här fylls luckan i tid mellan bronsålder och medeltid delvis ut. Små delar av åkern har undersökts. Här har hittats härdar, avfallsgropar och stolphål som hört till bebyggelse som legat i slänten och hela vägen vägen ned till kyrkan och prästgården. Man kan räkna med att här under lång tid fanns en by med flera gårdar för ett par tusen år sedan. Gårdsbebyggelsen bestod av långa hus som rymde plats för folk, fä och förråd.
Förmodligen är det en av de livskraftiga bosättningar som funnits runt Kinnekulles kanter under järnåldern. Kanske finns här rötterna för den storgård - och senare kungsgård - som skall ha funnits i Husaby.
På åkerfältets krön ligger en stor grav. Det är en 20 meter stor stensättning, drygt 2 000 år gammal. Ursprungligen kan den ha använts för en eller ett fåtal individer i en rik släkt - ortens "storman" eller "storkvinna". Den typen av gravar har ofta återanvänts. Idag liksom då ligger den som ett landmärke.
Boplatsen är sedan länge överplöjd och borta och till skillnad från de synliga minnena krävs här en stor portion fantasi för att "se" byn från landet längesedan.
Den historiskt kända byn var redan på 1700-talet och kanske rentav tidigare ganska utspridd. Gårdarna låg ungefär där de ligger idag. På en karta från 1700-talet ser man en ägodelning som kan se ut som en äldre övergiven gårdstomt i övre delen av det här åkerfältet. Det är kanske delar av en bybebyggelse som flyttades ut (avhystes) redan under medeltid eller ännu tidigare.
Senaste besök: 29 juli 2018
Hitta hit: Utmed gångvägen mellan Husaby kyrka och Husaby biskopsborg.
Etiketter:
Boplats,
Fornlämning,
Fornminne,
Götene,
Husaby,
Järnåldern,
Västergötland
lördag 25 augusti 2018
Husaby biskopsborg
Några hundra meter väster om kyrkan i Husaby ligger en gammal borgruin med anor äldre än kyrkans. Borgen består av ett mäktigt tornhus och en omgivande ringmur i sten med anslutande mindre byggnader i korsvirke och tegel. Förmodligen har den tidiga borgen ingått som en del av Olof Skötkonungs kungsgård som ska ha funnits på platsen. Vid utgrävningar har man påträffat fynd som är så gamla som från 900- och 1000-talen.
Det går inte att få något säkert årtal för byggandet, men det troligaste är att den är byggd omkring 1480. Byggherre var Brynolf Gerlaksson, biskop i Skara. Han hade förutom Husaby, tre andra befästa borgare, först och främst det magnifika Läckö men även de befästa gårdarna Brunnsbo och Säckestad. Borgbygget ingick säkert som ett led i de sista katolska biskoparnas försök att hävda sig mot kungamakten.
Borgen hade en ganska kort livstid. Genom Västerås recess 1527 drogs borgen in till kronan och ska troligen ganska snart avsiktligt ha bränts ned och raserats. Under Brynolfs tid fungerade fästet både som bostad, gods och inkomstkälla från de gårdar som lydde under borgen.
Borgen har genomgått flera byggnadsstadier. Först byggdes kärntornet/-huset, därefter uppfördes ett mindre hus kallat "kasematten" med delar av den östra borggårdslängan, först därefter kan ringmuren ha fullbordats. Innanför murarna fanns det mesta som kunde tänkas behövas för att klara en belägring.
Kärntornet hade måtten 16x16 meter och var nästan 16 meter högt. Det var försett med med centralvärme där varm luft fördes upp via kanaler i väggarna från en särskild ugn. I bottenplanet fanns fler värmekällor - köken med sina bakugnar. Det fanns även en smedja innanför murarna, kanske tillverkade man sina egna svärd och rustningar. De övre delarna av kärntornet är svårt brandskadat. Den undre delen är delvis bevarad. Ett kvadratiskt rum har haft trätak och antagligen fungerat som förråd. Intill ligger ett mindre, rektangulärt rum med tunnvalv och vackert spetsbågat fönster mot norr. Man kommer ner till detta rum via en välbyggd stentrappa. Rummet har förmodligen varit ett borgkapell. Intill trappan finns ett mindre utrymme med fönsterglugg utåt. Detta utrymme har förmodligen varit en fängelsecell. Ovanför dessa utrymmen ligger kärnhusets hall. Härifrån ledde en stentrappa upp till nästa våning. Ovanför har sedan funnits flera rum som tillhört biskopens privata svit. Det har funnits ytterligare minst två våningar där rummen haft trägolv. Det enda man vet om inredningen är att väggarna i uppe i den stora tornsalen pryddes av Brynolfs porträtt av sina föregångare på biskopsstolen.
Kasematten var ca 10x7 meter, och som i sin nuvarande omgivning ser mycket egendomligt ut. Det är mycket tjocka murar och den undre delen har på tre sidor något som ser ut som skottgluggar. Men de kan knappast ha haft den funktionen under någon lång tid. De ligger alldeles för nära marken och ger inte mer än några meters skottvidd. Utanför ligger ringmuren. Enda förklaringen är nog att ringmuren uppfördes sist.
I samband med utgrävningar av biskopsborgen har man gjort lösfynd i ganska stor mängd. En stångbössa med åttkantig pipa, rekylhake från 1300-talet, flera bössor och pilspetsar, spjutspetsar, svärd, kanonkulor i sten, rustningsdelar och yxor, bl.a. en "skäggyxa, troligen en rättarbila. Hackor, borrar och en plogrist samt knivar, mejslar, saxar och tänger. Men mycket lite keramik.
Då Husaby under tidig medeltid måste ha varit en av Sveriges mest betydande platser, både vad gäller kronan och kyrkan, så har det troligen också varit en befäst plats. Kyrkan utrustades ju redan på 1000-talet med ett mäktigt stentorn som försvarsbyggnad. Och då kyrkan tycks ha ansett Husaby som en av sina viktigaste platser så byggde man en borg som under hela sin levnad tycks ha varit under ständig tillbyggnad. Att borgen brändes kan ju ha flera orsaker. Det kan ju tänkas att de inte gav sig frivilligt då den drogs in till kronan, utan att den blev anfallen och bränd, för helt säkert kunde den göra motstånd. Med tanke på borgens storlek och betydelse har den säkert varit välbevakad och det fanns säkert soldater till dess försvar. Men har den blivit indragen till kronan och avsiktlig bränd så har troligen Husaby mist sin betydelse för kronan och ansågs inte vara till något försvarspolitiskt intresse, utan förstördes enbart för att kväsa kyrkans makt i landet. Gustav Vasa tålde inga konkurrenter till kronans makt i landet. Kyrkan i Husaby fick ju stå kvar orörd, och efter denna tid har nog Husaby tappat sin ledande ställning i landet.
I Arns fotspår:
Kungsgården är förebilden till Cecilias föräldrahem i romanen om Arn. På kungsgården blir romanens Arn förförd av Algot Pålssons dotter Katarina. När han senare ska öva in julsånger i Husaby kyrka är det första gången han träffar Algots andra dotter, Cecilia. Ljuv musik uppstår på mer än ett sätt...
OBS! Biskopsborgen ligger på privat mark. Visa hänsyn och följ anvisningarna på skyltarna.
Senaste besök: 29 juli 2018.
Hitta hit: Det finns en gångväg från Husaby kyrka till biskopsborgen. Följ bara skyltning "Biskopsborgen".
Det går inte att få något säkert årtal för byggandet, men det troligaste är att den är byggd omkring 1480. Byggherre var Brynolf Gerlaksson, biskop i Skara. Han hade förutom Husaby, tre andra befästa borgare, först och främst det magnifika Läckö men även de befästa gårdarna Brunnsbo och Säckestad. Borgbygget ingick säkert som ett led i de sista katolska biskoparnas försök att hävda sig mot kungamakten.
Borgen hade en ganska kort livstid. Genom Västerås recess 1527 drogs borgen in till kronan och ska troligen ganska snart avsiktligt ha bränts ned och raserats. Under Brynolfs tid fungerade fästet både som bostad, gods och inkomstkälla från de gårdar som lydde under borgen.
Borgen har genomgått flera byggnadsstadier. Först byggdes kärntornet/-huset, därefter uppfördes ett mindre hus kallat "kasematten" med delar av den östra borggårdslängan, först därefter kan ringmuren ha fullbordats. Innanför murarna fanns det mesta som kunde tänkas behövas för att klara en belägring.
Kärntornet hade måtten 16x16 meter och var nästan 16 meter högt. Det var försett med med centralvärme där varm luft fördes upp via kanaler i väggarna från en särskild ugn. I bottenplanet fanns fler värmekällor - köken med sina bakugnar. Det fanns även en smedja innanför murarna, kanske tillverkade man sina egna svärd och rustningar. De övre delarna av kärntornet är svårt brandskadat. Den undre delen är delvis bevarad. Ett kvadratiskt rum har haft trätak och antagligen fungerat som förråd. Intill ligger ett mindre, rektangulärt rum med tunnvalv och vackert spetsbågat fönster mot norr. Man kommer ner till detta rum via en välbyggd stentrappa. Rummet har förmodligen varit ett borgkapell. Intill trappan finns ett mindre utrymme med fönsterglugg utåt. Detta utrymme har förmodligen varit en fängelsecell. Ovanför dessa utrymmen ligger kärnhusets hall. Härifrån ledde en stentrappa upp till nästa våning. Ovanför har sedan funnits flera rum som tillhört biskopens privata svit. Det har funnits ytterligare minst två våningar där rummen haft trägolv. Det enda man vet om inredningen är att väggarna i uppe i den stora tornsalen pryddes av Brynolfs porträtt av sina föregångare på biskopsstolen.
Kasematten var ca 10x7 meter, och som i sin nuvarande omgivning ser mycket egendomligt ut. Det är mycket tjocka murar och den undre delen har på tre sidor något som ser ut som skottgluggar. Men de kan knappast ha haft den funktionen under någon lång tid. De ligger alldeles för nära marken och ger inte mer än några meters skottvidd. Utanför ligger ringmuren. Enda förklaringen är nog att ringmuren uppfördes sist.
I samband med utgrävningar av biskopsborgen har man gjort lösfynd i ganska stor mängd. En stångbössa med åttkantig pipa, rekylhake från 1300-talet, flera bössor och pilspetsar, spjutspetsar, svärd, kanonkulor i sten, rustningsdelar och yxor, bl.a. en "skäggyxa, troligen en rättarbila. Hackor, borrar och en plogrist samt knivar, mejslar, saxar och tänger. Men mycket lite keramik.
Då Husaby under tidig medeltid måste ha varit en av Sveriges mest betydande platser, både vad gäller kronan och kyrkan, så har det troligen också varit en befäst plats. Kyrkan utrustades ju redan på 1000-talet med ett mäktigt stentorn som försvarsbyggnad. Och då kyrkan tycks ha ansett Husaby som en av sina viktigaste platser så byggde man en borg som under hela sin levnad tycks ha varit under ständig tillbyggnad. Att borgen brändes kan ju ha flera orsaker. Det kan ju tänkas att de inte gav sig frivilligt då den drogs in till kronan, utan att den blev anfallen och bränd, för helt säkert kunde den göra motstånd. Med tanke på borgens storlek och betydelse har den säkert varit välbevakad och det fanns säkert soldater till dess försvar. Men har den blivit indragen till kronan och avsiktlig bränd så har troligen Husaby mist sin betydelse för kronan och ansågs inte vara till något försvarspolitiskt intresse, utan förstördes enbart för att kväsa kyrkans makt i landet. Gustav Vasa tålde inga konkurrenter till kronans makt i landet. Kyrkan i Husaby fick ju stå kvar orörd, och efter denna tid har nog Husaby tappat sin ledande ställning i landet.
I Arns fotspår:
Kungsgården är förebilden till Cecilias föräldrahem i romanen om Arn. På kungsgården blir romanens Arn förförd av Algot Pålssons dotter Katarina. När han senare ska öva in julsånger i Husaby kyrka är det första gången han träffar Algots andra dotter, Cecilia. Ljuv musik uppstår på mer än ett sätt...
OBS! Biskopsborgen ligger på privat mark. Visa hänsyn och följ anvisningarna på skyltarna.
Senaste besök: 29 juli 2018.
Hitta hit: Det finns en gångväg från Husaby kyrka till biskopsborgen. Följ bara skyltning "Biskopsborgen".
Etiketter:
Borg,
Borgruin,
Götene,
Husaby,
I Arns fotspår,
Medeltiden,
Ruin,
Västergötland
torsdag 23 augusti 2018
Husaby kyrka
Husaby kyrka, invid Kinnekulles fot, har varit ett besöksmål i över 1 000 år. Redan på långt håll ser man de mäktiga tornen från kyrkan resa sig.
Den första kyrkan på platsen var en stavkyrka, till vilken ett torn byggdes på 1000-talet. Stavkyrkan ersattes i början av 1100-talet av ett långhus med absidförsett kor byggt av tuktad sandsten i romansk stil. Kyrkan med sitt mäktiga trippeltorn är Sveriges äldsta biskopskyrka, och en av landets äldsta byggnader.
Kyrkorummet har fortfarande en medeltida karaktär. Kyrkans valv tillkom på 1300-talet med målningar. Dessa överkalkades på 1700-talet men togs fram igen i samband med en restaurering 1901. De var då svårt skadade och målades om med bilder ur Jesu liv, utom i koret, där de ursprungliga målningarna är kvar.
Dopfunten och triumfkrucifixet är från 1200-talet, liksom den gamla biskopsstolen som är en av Sveriges äldsta möbler. Andra inventarier som kan nämnas är rester av den medeltida altaruppsatsen och altartavlan, skänkt av Magnus Gabriel De la Gardie på Läckö.
Kyrkans korskrank är bevarat som under medeltiden. Det avskiljde, och avskiljer, långhuset från koret. I triumfbågens norra vägg finns en s.k. ambo - en medeltida predikstol. Från medeltiden finns ett kommunionfönster eller hagioskåp, kanske avsett för spetälska och andra som inte fick komma in i kyrkan, ta del av gudstjänsten och ta emot nattvarden.
Golvet i både långhus, kor och absid är täckt av gravhällar, bland annat en biskopsgrav.
Utanför kyrkan står det två medeltida gravar med märkliga reliefer. Dessa ska enligt traditionen vara Olof Skötkonungs och drottning Estrids gravar. Undersökningar av gravarna har dock visat att så inte är fallet.
På kyrkogården ligger Lasse i Berget och hans hustru begravda. Lasse Eriksson var en 1800-talets stora profiler i Husaby och kallas "Sveriges sista grottmänniska". Historierna om Lasse i berget levde kvar i bygden långt efter hans död. Lasse var ett original och en vildmarksmänniska, både egensinnig och envis. Älskad och hatad.
Enligt legenden var det här som Olof Skötkonung i början av 1000-talet lät döpa sig och därmed blev den första svenska kristna kungen. Detta ska enligt en legend ha skett i den källa som finns strax nordost om kyrkan. Den som ska ha utfört detta dop var en engelsk missionär vid namn S:t Sigfrid, och som också gett namn åt källan.
En annan legend säger att det inte alls var vid S:t Sigfrids källa som Olof Skötkonung lät döpa sig, utan i Brigidakällan, som fått sitt namn efter det irländska helgonet S:ta Brigida. Denna källa återfinns vid den södra sidan av landsvägen, strax nedanför biskopsborgen.
I Arns fotspår:
På Kungsgården i Husaby blir romanens Arn förförd av Algot Pålssons dotter Katarina. När han senare ska öva julsånger i Husaby kyrka är det första gången han träffar Algots andra dotter Cecilia och ljuv musik uppstår på mer än ett sätt...
Jag blir helt andäktig av att kliva in i kyrkor som Husaby kyrka. Tänk att mer eller mindre få kliva rätt in i medeltiden! Det är vackra takmålningar, detaljer som man inte ser i kyrkor uppförda (eller ombyggda) efter reformationen. Första gången jag var i Husaby kyrka var jag 8 eller 9 år, och denna kyrka har sedan dess etsat sig fast i mitt minne.
Senaste besök: 29 juli 2018
Vägbeskrivning: Skyltat från rv 44 mellan Lidköping och Götene
Den första kyrkan på platsen var en stavkyrka, till vilken ett torn byggdes på 1000-talet. Stavkyrkan ersattes i början av 1100-talet av ett långhus med absidförsett kor byggt av tuktad sandsten i romansk stil. Kyrkan med sitt mäktiga trippeltorn är Sveriges äldsta biskopskyrka, och en av landets äldsta byggnader.
Kyrkorummet har fortfarande en medeltida karaktär. Kyrkans valv tillkom på 1300-talet med målningar. Dessa överkalkades på 1700-talet men togs fram igen i samband med en restaurering 1901. De var då svårt skadade och målades om med bilder ur Jesu liv, utom i koret, där de ursprungliga målningarna är kvar.
![]() |
| Predikstolen från 1671 |
![]() |
| Dopfunten från 1200-talet |
![]() |
| Altartavlan skänkt 1671. Altaret från 1200-talet |
![]() |
| Biskopsstolen från 1200-talet |
![]() |
| Korskranket |
![]() |
| Ambion mellan psalmtavlan och korskranket |
![]() |
| Kommunionfönstret/hagioskåpet |
Utanför kyrkan står det två medeltida gravar med märkliga reliefer. Dessa ska enligt traditionen vara Olof Skötkonungs och drottning Estrids gravar. Undersökningar av gravarna har dock visat att så inte är fallet.
På kyrkogården ligger Lasse i Berget och hans hustru begravda. Lasse Eriksson var en 1800-talets stora profiler i Husaby och kallas "Sveriges sista grottmänniska". Historierna om Lasse i berget levde kvar i bygden långt efter hans död. Lasse var ett original och en vildmarksmänniska, både egensinnig och envis. Älskad och hatad.
Enligt legenden var det här som Olof Skötkonung i början av 1000-talet lät döpa sig och därmed blev den första svenska kristna kungen. Detta ska enligt en legend ha skett i den källa som finns strax nordost om kyrkan. Den som ska ha utfört detta dop var en engelsk missionär vid namn S:t Sigfrid, och som också gett namn åt källan.
![]() |
| S:t Sigfrids källa |
En annan legend säger att det inte alls var vid S:t Sigfrids källa som Olof Skötkonung lät döpa sig, utan i Brigidakällan, som fått sitt namn efter det irländska helgonet S:ta Brigida. Denna källa återfinns vid den södra sidan av landsvägen, strax nedanför biskopsborgen.
![]() |
| Brigidakällan var mer eller mindre uttorkad när vi var där. |
![]() |
| S:ta Brigidas källa |
På Kungsgården i Husaby blir romanens Arn förförd av Algot Pålssons dotter Katarina. När han senare ska öva julsånger i Husaby kyrka är det första gången han träffar Algots andra dotter Cecilia och ljuv musik uppstår på mer än ett sätt...
Jag blir helt andäktig av att kliva in i kyrkor som Husaby kyrka. Tänk att mer eller mindre få kliva rätt in i medeltiden! Det är vackra takmålningar, detaljer som man inte ser i kyrkor uppförda (eller ombyggda) efter reformationen. Första gången jag var i Husaby kyrka var jag 8 eller 9 år, och denna kyrka har sedan dess etsat sig fast i mitt minne.
Senaste besök: 29 juli 2018
Vägbeskrivning: Skyltat från rv 44 mellan Lidköping och Götene
Etiketter:
Götene,
Husaby,
I Arns fotspår,
Kyrka,
Medeltiden,
Västergötland
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)












































