Heda kyrka

Heda kyrka är en av Östergötlands märkligaste medeltida kyrkor. De äldsta delarna är uppförda av kalksten vid mitten av 1100-talet. Kyrkan bestod av ett torn, ett långhus samt ett smalare kor med absid. Av denna romanska kyrka återstår tornets nedre våningar samt delar av södra långhusmuren i den nuvarande kyrkan.

Heda kyrka

Kyrkan genomgick många ombyggnader och utbyggnader under medeltiden. På södra sidan finns ett kapell, som sannolikt tillkommit på kungligt initiativ. I kapellet södra mur finns en piscina inmurad med reliefer av mycket hög konstnärlig kvalitet.

Kyrkan omnämns första gångerna 1268 och 1294. Socknen kallas ursprungligen Hedakyrka, vilket tyder på att kyrkan givit namn åt socknen. Kyrkan ligger på en ås vid ett vägskäl, ca 8 kilometer norr om Ödeshög.

På 1800-talet ansågs Heda medeltida kyrka för liten, och 1846 beslöts det att kyrkan skulle rivas. Men, istället kom kyrkan att restaureras och tillbyggdes med ett nytt kor samt korsarmar i söder och norr av lundaprofessorn och medeltidsromantikern C G Brunius. Denna restaurering kom att förändra kyrkan avsevärt, men kom ändå att delvis att bevaras.

1950 genomfördes en ny restaurering under ledning av arkitekt Johannes Dahl. Vid denna restaurering återgick man så långt det var möjligt till det ursprungliga medeltida utseendet. En sakristia inrättades i norra korsarmen och i det romanska södra kapellet, som utgjort vapenhus, inrymdes ett dopkapell. Ett nytt kalkstensgolv tillkom. I södra korsarmen byggdes en läktare, till vilken orgeln flyttades.

I kyrkans mur finns två runstenar inmurade. De stod från början på kyrkogården men murades in i mitten på 1800-talet.

Runsten Ög 131. Texten lyder ungefär:
Borger upreste stenvården efter sin
Fader Knut kempe.

Runsten Ög 132. Texten lyder ungefär:
Holmsten upreste denne sten,
och gjorde bro efter Mior,
sin Fader, han bodde i Jättestad.

Tornet är ovanligt högt och smäckert. Idag hänger två klockor i tornet. Storklockan omgöts 1771 av Elias Fries Thoresson i Jönköping, medan lillklockan är gjuten 1679.

Tornet på Heda kyrka.

Kyrkans interiör har huvudsakligen tillkommit i samband med restaureringen 1950. Det gäller altarring, predikstol och bänkinredning, liksom det altarskål som står på altaret. I detta skåp finns sju medeltida skulpturer som ursprungligen tillhört ett förstört senmedeltida altarskåp. Sex av skulpturerna framställer apostlar, bl.a. Petrus och Paulus. Den sjunde föreställer Gud Fader ur en Nådastolsframställning. Fyra av apostlarna har blivit bemålade under 1600-talet.

Altarskåpet med de medeltida skulpturerna.

När jag klev in i kyrkorummet tillsammans med min kompis M, sade jag till henne att det påminner om en klosterkyrka. Det är inga vägg- eller takmålningar utan väldigt avskalat. Jag frågade henne även om det funnits något kloster alldeles i närheten av kyrkan, och att den faktiskt kunde ha uppförts som en klosterkyrka? Just då tänkte jag inte på närheten till Alvastra kloster... Vi läste någonstans i samband med besöket, att kyrkan hade cisterciensiska influenser i sig.

Heda kyrka

I ett häfte som finns i kyrkan kunde jag sedan läsa att kyrkan genomgick en tillbyggnad i slutet av 1100-talet. Denna ombyggnad visar på ett nära släktskap med den cistersienska arkitektur som samtidigt fick sitt uttryck i Alvastra kloster. Det är sannolikt cistercienserna som står bakom utvidgningen av Heda kyrka, men att Heda kyrka med sina rundbågiga valv stod klar innan Alvastra klosterkyrka med sina spetsbågiga valv stod klar 1185.

Heda kyrka

Heda ligger bara cirka fem kilometer från Alvastra kloster. Utformningen av den tillbyggda kyrkan tyder på att kyrkan inte enbart har använts som sockenkyrka för den lilla Heda socken. Kanske hade kyrkan under tidig medeltid också en funktion i anslutning till cistercienserklostret. Jag var alltså inte helt fel ute...

I kyrkan finns flera mycket värdefulla skulpturer, av vilka flera av dessa finns i dopkapellet. Den mest omtalade medeltida skulpturen är den romanska Mariabilden, som Verner von Heidenstam hyllade i dikten "Himladrottningen från Heda". Den är ett mycket förnämligt arbete av rhenländskt ursprung men i franskpåverkad stil från 1100-talets mitt. Tyvärr har den, liksom flera av de andra skulpturerna i kyrkan blivit kraftigt bemålade på 1600-talet.

"Himladrottningen från Heda"

Ytterligare en skulptur föreställande madonnan finns i dopkapellet. Hon står med Jesusbarnet på armen och har en märklig huvudbonad, som inte alls tillhör skulpturen utan som tillkommit senare, troligen som ersättning för en försvunnen krona. Denna skulptur är från 1400-talet.

Här finns även en helgongestalt, sittande i en tronstol och med en biskopsmitra. Den föreställer troligen Sankt Nicolaus. Skulpturen är ett romansk arbete från 1100-talets. Krucifixet, vars ursprungliga kors saknas, har tillkommit omkring 1200 och är ett tyskt arbete. Vidare finns i dopkapellet en skulptur av Johannes Döparen från omkring 1330-40. (Uppenbarligen fann jag inte dessa intressanta nog att fota... Det får bli bakläxa (nytt besök) på det..)

I dopkapellet står en dopfunt som dateras till 1200-talets början. Dopfuntens cuppa (den skålformade delen i dopfunten) är utförd i rödaktig sandsten och har tolv arkadbågar. Kyrkan äger ytterligare en dopfunt, vars skål är från 1661. Foten tillkom 1983.

Den medeltida dopfunten

Dopfunten från 1600-talet.

I väggen i (dop)kapellet finns en märklig piscina (uttömningskanal för vätska från heligt kärl). Reliefen över piscinan framställer en man, sittande på en romansk stol, med spetsigt hakskägg och hårpiska samt ett svärd mellan de korslagda benen. Han innesluts i en rundbåge, krönt av en kastal (runt försvarstorn), med en skyttegång. Reliefen är ett av Sveriges första symboliska porträtt. Troligen framställer den en av kungarna i Sverkersätten, troligen Karl Sverkersson.

Piscinan

I långhuset finns ytterligare en Madonnaskulptur med barnet. Maria sitter med Jesusbarnet i knäet. Det är en högkvalitativ skulptur från omkring 1430, troligen från Lübeck.

Bland kyrkans märkligaste inventarier finns också en bonad från slutet av 1400-talet. Bonaden är tillverkad i Berlin och har ett mönster som inspirerats av venetianska brokader. (Inte heller denna fick jag någon bild på...)

Kyrkans märkligaste silverföremål är en medeltida kalk med sexpassformad fot samt nod med majuskelbokstäverna IHESUS. Den är möjligen utförd i Vadstena vid 1400-talet.

Kyrkan överraskade mig verkligen med sitt speciella torn och avskalade inre. Det här var ett mycket trevligt stopp som absolut inte var inplanerat från början. Men så tog vi en annan väg hem från Naturum Tåkern, då vi skulle spana in Alvastra Pålbyggnad. Det hela förstärktes av en kvinna som övade ett par låtar på piano inför ett bröllop. Att höra Ed Sheerans "Perfect" helt avskalat (ingen sång) gav mig gåshud.

Senaste besök: 21 juli 2018.

Vägbeskrivning: Från Ödeshög, tag vänster mot Väderstad innan rondellen vid Preem. Fortsätt på den vägen ca 2 km. Sväng vänster där det står Heda och fortsätt ca 8 km och där finns kyrkan på höger sida.

Runstenen i Uppgränna

Vid den gamla Holavedsvägen i Uppgränna, ca 5 km norr om Gränna, mot Duvebo, finns en runsten. Denna runsten har en bild av ett kors och texten: ”Sven reste dessa stenar efter Åslak och efter Göte, hans son och Åslak var Svens broder.” Stenen är daterad till början av 1000-talet. Korset på runstenen tyder på att Sverige kristnats då stenen restes och ristades. Runstenen i röd granit, står på sin ursprungliga plats. Mittemot denna sten, på andra sidan vägen, fanns fram till 1700-talet en rest sten som ingick i monumentet. Den idag försvunna stenen har förmodligen flyttats pga vägbanans vidgning. Kanske ligger den nu i någon vägbro eller ladugårdsgrund.

Vid platsen har det också funnits en offerkälla, och under medeltiden låg här ett kapell, byggt av franciskanermunkar 1442. Offerkällan kom väl till användning före och efter de farofyllda färderna längs Holavedens skogiga, branta och slingrande vägar, där stråtrövare kunde hålla till… Kapellet användes av franciskanermunkarna till vila och andakt på sina vandringar från Alvastra och söderut. Runt kapellet fanns en kyrkogård som var flitigt använd i början av 1700-talet då böldpesten härjade i omgivningarna. 1759 revs kapellet på order av kyrkoherden i Gränna. Ett ”sälohus”, härbärge, fanns för ”fattiga pilgrimers hugnad och glädje.”

Vägbeskrivning I Uppgränna, ca 5 km norr om Gränna. Kör mot Duvebo. Runstenen står på vänster sida av vägen och minnesstenen över kapellet på den högra.

Besöksdatum 31 maj 2011

Runstenen vid Rogberga kyrka

Strax utanför kyrkogårdsmuren vid Rogberga kyrka står en runsten. Den två meter höga stenen i röd granit är uppförd någon gång i början av 1000-talet.

Jag hade en väldig sjå att hitta någon information om den här runstenen, så speciellt känd kan den inte vara. Å andra sidan hörde jag nog talas om den för ett eller två år sedan kanske för första gången.

Platsen stenen står på är inte den ursprungliga. Jag har inte hittat någon information om var den stod från början, men 1667 ska den ha stått på kyrkogården. Vid en reparation av vapenhuset 1817 så murades stenen i vapenhusets grundmur. När den medeltida kyrkan revs på 1860-talet plockades runstenen ut och ställdes innanför den östra kyrkogårdsmuren. Den har stått på sin nuvarande plats sedan 1948.

Runstenen i Rogberga

Tolkningen av runstenens runor är: "Ketill reste detta minnesmärke efter Lek(?) sin morbror." Runstenar restes ofta efter fäder, bröder eller söner. Det är väldigt ovanligt att man reser en sten över sin morbror. En förklaring kan vara att Lek hade ingen annan arvinge än Kettil. Det var ett ovanligt arvsförhållande och kan ha varit orsaken till att Ketill lät resa stenen.

Närbild på runorna

Kyrkan är från 1869 och ersatte en kyrka som troligen var uppförd på 1100-talet. Troligen har det funnits en träkyrka på platsen ännu tidigare. Jag kollade aldrig om kyrkan var öppen, och det var ändå inte kyrkan som var målet med stoppet, och då jag var här med fornminneskunskapsgruppen så fanns aldrig tanken att ens kolla om det var öppet.

Rogberga kyrka

Hitta hit: Från Jönköping mot Nässjö. Sväng av vid avfarten mot Rogberga. Kör mot Rogberga. Parkera vid kyrkan.

Besöksdatum: 13 april 2016

Utflykt med Fornminneskursen

Jag har under våren läst en kurs i Fornminneskunskap på Medborgarskolan. Det kan kanske mer liknas vid en studiecirkel, men ni fattar. Igår (13/4-16) stod det utflykt på agendan. Förra veckan röstade vi fram en runda. Vår ledare hade plockat fram två förslag och så valde vi däremellan. Detta inlägget kommer ta upp rundan som helhet och kort kort info om de platser vi besökte. Jag kommer sedan blogga separat om varje besöksmål

Vi samlades på SAAB:s parkering i Jkpg för samåkning. När alla var samlade, jag kom för ovanlighetens sist och dessutom fem minuter efter avtalad tid, så åkte vi i samlad tropp iväg mot Nässjö. Vi svängde av 31:an vid Rogberga och stannade till vid kyrkan. Här var målet en runsten, som uppfördes i början på 1000-talet. Runstenen har stått på lite olika platser, men har stått på sin nuvarande plats sedan 1948.

Runstenen vid Rogberga kyrka

Vi for sedan ut till 31:an igen mot Nässjö och ca tre kilometer efter Forserumsavfarten svängde vi av mot Lunnestorp. Nu var vi på jakt efter ett bronsåldersöse - Dejlarör, ett av Jönköping läns 14 största rösen. Det finns flera rösen i området, men det var det största vi var ute efter denna gång.

Dejlarör

Tillbaka till 31:an och vidare mot Nässjö for vi och vid andra avfarten till Nässjö och sedan tog vi av mot Solberga. Vid Fagertofta by finns en skylt åt höger mot ett gravfält, och det var detta gravfält - Fagertofta gravfält, som var vårt sista mål för kvällen. Det här var också den delen som jag såg mest framemot.

Gravfältet är från yngre järnåldern. Här finns ett trettiotal stensättningar, bl.a. domarringar, treudd och ett röse. Just järnåldern är lite av en favoritperiod för min del om vi snackar forntid. Här passade vi även på att äta vår medhavda fika. Jag har hört talas om Fagertofta gravfält, men inte velat tvinga ut någon som inte är forntidsnörd hit, så nu när gått den här kursen och tillfället gavs så var jag snabb att rösta för turen som gick just hit!

Fagertofta gravfält

Det här var en lagom runda som tog oss knappt tre timmar totalt. Jag vill ha mer sådana här utflykter. Det är nästan så jag funderar på att skaffa en bil. ;-)

Rökstenen

Äntligen har jag fått se den berömda Rökstenen live! Jag har velat besöka Rökstenen i flera år, och nu så fick jag äntligen till det. För den som inte vet, så är Rökstenen en runsten. Den står på östgötaslätten, intill Röks södra kyrkomur.

Rökstenen intill kyrkogårdsmuren

Rökstenen restes på 800-talet av Varin. Varin ville hedra sin döde son Vämod. Rökstenen, som ibland kallas för runstenarnas runsten är 2,5 meter hög, och den är alldeles fullklottrad med runor. Den har 28 rader, och ca 750 runor, vilket gör att det är den längsta runinskriften som finns. Här finns både äldre och yngre runtecken, chiffer och lönnrunor. Runorna berättar bl.a. om sedan länge glömda sägner, myter och hjältedikter. Man är idag ganska överens om i vilken ordning som texten ska läsas, och själva översättningen. Men, man (forskarna) vet inte själva innebörden av texten! Är det gåtor? Är det helig text?

Rökstenen

Rökstenen

Rökstenen har förmodligen alltid stått i närheten av sin nuvarande plats. På 1100-talet byggdes Röks kyrka och intill denna kyrka uppförde man en "tiondebod", en bod där kyrktiondet (skatten) förvarades. När man uppförde tiondeboden så murade man Rökstenen. På 1800-talet byggdes en ny kyrka och både boden och den gamla kyrkan revs. Rökstenen blev då inmurad i en vägg på den nya kyrkan. Stenen togs dock bort redan 1862, och har stått på sin nuvarande plats sedan 1930-talet.

I anslutning till Rökstenen finns ett besökscentrum och en utomhusutställning som berättar om Rökstenen, dess tillkomst, innehåll och om den tid när den ristades. På besökscentrumet finns det butik och café.

Hitta hit: Rökstenen ligger längs med Turistvägen Rök-Gränna (rv50). Kommer du på E4:an norrifrån, sväng av vid avfart 107. Kommer du söderifrån, sväng av vid Östgötaporten, avfart 106, tag höger i rondellen vid Rasta och höger med skyltning Väderstad. Efter ca 10 km följ skyltning mot Rökstenen.

Besöksdatum: 13 februari 2016.

Stockholm dag 4

När den här extradagen väl dök upp, så visste jag helt enkelt inte riktigt vad jag skulle hitta på egentligen. Och det är ju bara så typiskt mig. Men, efter att jag lämnat in väskan i en förvaringsbox på Åhléns så styrde jag stegen mot S:ta Klara kyrka alldeles i närheten av Åhléns faktiskt.

S:ta Klara kyrka (Klara kyrka): är uppförd på 1500-talet och byggherre var Johan III. På platsen fanns det redan på 1200-talet ett nunnekloster som Gustav Vasa sedan lät riva 1527. Tornet är hela 116 meter och detta gör att kyrkan är Sveriges högsta och Skandinaviens näst högsta kyrka. Kyrkan var dessvärre stängd för besökare när jag var där, så jag fick nöja mig med att spatsera på kyrkogården där jag efter lite lite letande så hittade jag Carl Michael Bellmans grav. Ett separat inlägg kommer.

Klara kyrka

Bellmans grav

Sedan tog jag faktiskt tunnelbanan in till Gamla stan, även om jag ju var där och spatserade på onsdagen. Det var ett par platser som jag missade då, och som jag ändå ville spana in lite mer. Jag började med att leta upp Kornhamnstorg 51/Västerlånggatan 68: och anledningen till att jag ville kolla in denna fastighet är, att den franske filosofen Descartes ska ha bott här. Han kom till Sverige på inbjudan av drottning Kristina och skulle tjänstgöra som hennes lärare och rådgivare. Men, han klarade inte av det bistra svenska klimatet och dog i lunginflammation efter bara några månader i Sverige och Stockholm. Han låg faktiskt begravd på det som idag är Adolf Fredriks kyrkogård mellan 1650 och 1666.

Var det här Descartes bodde?

Jag letade sedan upp den berömda runstenen och kanonröret som finns vid Prästgatan 17/Kåkbrinken 1. Runstenen är från 1000-talet och man kan tyda: "Torsten och Frögunn lät resa denna sten över sin son...". På 1600-talet tillkommer kanonröret där i hörnet på huset. Förmodligen för att skydda stenen...

Runstenen i väggen...

Inför resan till Stockholm hade jag såklart läst ett gäng guideböcker och i någon av dem så läste jag om
Axel Oxenstiernas palats: från 1653 och som jag var tvungen att spana in. Huset är nämligen uppfört i en stil som kallas för romersk manerism och är ritad av Jean de la Vallé.

Axel Oxenstiernas palats

Axel Oxenstiernas palats

Om man är i Stockholm måste man ju bara ta en bild på kungliga slottet och på vägen dit så hann jag fota Storkyrkan med, så där i farten bara...

Storkyrkan

Storkyrkan

Stockholms slott

Stockholms slott

Stockholms slott med Storkyrkan och obeliskan

Vid slottet finns Tessinska palatset: uppfört åt Tessin som ju ritade/byggde kungliga slottet. Det här palatset sägs vara den vackraste privatbostaden norr om Paris, och är Sveriges bäst bevarade palats från stormaktstiden. Byggnaden som uppfördes 1694-97 är idag residens för landshövdingen i Stockholms län.

Tessinska palatset

Granne med Tessinska palatset är Finska kyrkan, som uppfördes som bollhus till slottet. Byggnaden är Slottsbackens äldsta och uppfört på 1640-talet. Detta var även operans första hemvist, men är sedan 1725 hemvist för den finska församlingen.

Finska kyrkan

Nu var jag på jakt efter att komma in i Tyska kyrkan, men det visade sig att den inte öppnade förrän 11.00 så då spatserade jag omkring lite på måfå där i Gamla stan och jag hamnade återigen vid Brända tomten och bäst som jag gick där utmed Själagårdsgatan så ser jag en plakett på ett hus. Och ser man på. Jag har hittat huset där den första synagogan låg! Äntligen, om jag säger som så! 1795 får den judiska församlingen möjligheten att hyra övervåningen i den gamla auktionskammarens hus på Själagårdsgatan 19, på 25 år. Men, redan 1812 köper man hela fastigheten, som faktiskt rymde Stockholms gäldstuga (bysättningshäkte) på 1600-talet för att då sedan övertas av auktionskammaren 1674-1790...

Platsen för första synagogan. Enligt skylten...

Jag hamnade sedan vid Södra Benickebrinken 4 (Köpmantorget) där svartmunkarna (dominikanerna) hade ett klosterkonvent och kyrka under medeltiden. Gustav Vasa konfiskerar klostret på 1520-talet och kör ut munkarna från konventet. Inte nog med det, han rev stora delar av deras byggnader. Det gamla härbärget för sjömän och pilgrimer som är inrymt i källarvalven på Södra Benickebrinken 4 finns faktiskt kvar.

Södra Benickebrinken 4

Nu hade klockan då passerat 11.00 och Tyska kyrkan hade öppnat så då var det bara för min del att traska dit. Kyrkan uppfördes åt Tyska S:t Gertruds församling som grundades 1571. Det är en av 43 kyrkor i Stockholms innerstad som är särskilt skyddade under kulturmiljölagen. Invigningen av dagens kyrkan skedde 1642 och den är uppförd i en tysk-nederländsk renässansstil, blandat med gotikens former. Kyrktornet brann ned 1878 och 1886 fick kyrkan sitt nuvarande torn... När jag kom in i kyrkan så blev jag närapå knockad. Jag har nog aldrig tidigare sett sådan här fantastisk interiör i en kyrka. Och då brukar jag "gå igång på" gamla medeltida kyrkor med bevarade vägg- och takmålningar från 1400-talet. :-)

Tyska kyrkan.
Bilden är dock tagen första dagen
i Sthlm...

Hur ska jag förklara inredningen? Det kändes guldigt! Och det kan ju bero på konungaläktaren och orgeln. Just nu vet jag inte riktigt hur jag ska förklara kyrkan, mer än att den är helt fantastisk. Är ni i Stockholm, så missa inte denna juvel. :-) Separat inlägg om tyska kyrkan kommer.

Kungaläktaren

Vackert fönster

När jag beundrat Tyska kyrkan en stund så ansåg jag att nu får det vara nog med Gamla stan för den här gången, nu ska Skeppsholmen utforskas något litet... Så jag tog faktiskt tunnelbanan från Gamla stan till Kungsträdgården, visst jag sparade några minuter men även för att jag köpt ett SL-kort och ville nyttja det så mycket som möjligt. När jag klev ut från tunnelbanestationen i Kungsträdgården så hörde jag musik! Med en gång förstod jag att det här är ju en musikkår som är kopplad till vaktavlösningen på slottet, så jag tog några raska kliv mot "Kungsan" och hann precis se musikkåren passera. Jag älskar musikkårer!

På väg mot slottet och vaktavlösningen

Jag tog sedan en liten liten omväg mot Blasieholmstorg där två av Stockholms äldsta palats finns. Palatset på Blasieholmstorg 8 uppfördes i mitten av 1600-talet av fältmarskalken Gustaf Horn. Det byggdes dock om ett sekel senare och fick sin prägel av franskt 1700-talspalats. Det kallas idag för ibland för Utrikeshotellet då utländska ambassadörer och ministrar hyrde in sig här under 1700-talet och att det även var representationslokaler för utrikesförvaltningen en period. Idag håller Musikaliska akademins kansli till här.

Utrikeshotellet
Det gula huset som skymtas är Bååtska huset

Intill torget, på Blasieholmsgatan 6 ligger det exteriört nyligen renoverade Bååtska palatset från 1669. Det här är ett verk av Nicodemus Tessin d.ä. och är ombyggt1876-77 av F.W. Scholander. Scholander byggde om det på uppdrag av Frimurarorden, som alltjämt har sitt stamhus här. Det här är nog en av de vackraste barockbyggnaderna i Stockholm.

Nu blev det en halvrask promenad ut mot Skeppsholmen. Jag visste att jag inte skulle hinna med hela ön, men jag tänkte att jag kan ju i alla fall gå bort och kika lite lite närmare på vandrarhemmet af Chapman. På vägen dit så har man en underbar utsikt över Skeppsbron och Gamla stan, med slottet i förgrunden!

Kungliga slottet

Skeppsbron

af Chapman då... Är detta Sveriges vackraste vandrarhem? Förutom det gamla frakt- och skolskeppet från 1888 så kan bo i ett f.d. amiralitetshus uppfört 1647-50, senast ombyggt 1844-46. Jag har faktiskt bott här en gång, men just då så renoverades skeppet så vi var "tvungna" att bo i amiralitetshuset. Båten byggdes i Whitehaven i Storbritannien och gick som fraktskepp. Hon kom till Sverige 1915 och tjänstgjorde då som skolskepp fram till 1934. Vandrarhem blev hon 1949. Namnet då? Jo det kommer från Fredrik Henrik af Chapman, en skeppsbyggare i Göteborg.

af Chapman

Från af Chapman har man även fantastisk utsikt över Söder med Katarinakyrkan som tornar upp sig! Nu började det närma sig hemresa något och dessutom skulle jag hinna med att äta lunch. Så jag gick tillbaka till centrum och gick då förbi Nationalmuseum och Grand Hotel (som jag givetvis passerade även ut till Skeppsholmen) och så tog jag mig till Hötorgshallen där jag åt lunch. Mätt och belåten var det sedan dags att bege sig mot Cityterminalen och bussen hem till Jönköping.

Plattan.
Visste du att på platsen för T-centralens tunnelbanenedgång här
låg ett hotell som hette Regina? Här bodde Lenin under sin vistelse
i Stockholm i april 1917. Här i Sthlm passar han även på att
ekipera sig på PUB... Senare samma år tar han makten  i
Ryssland med hjälp av bolsjevikerna...

Det här var fyra helt fantastiska dagar i Stockholm. Visst det började med ett rejält regn men sedan hade jag bra väder hela tiden. Och nej, jag har inga som helst problem att åka iväg så här på egen hand. Jag trivs faktiskt väldigt bra med det. Det enda som jag kan tycka är lite tråkigt är när man ska äta. Det är väl inte alltid så roligt att göra helt själv. Men framför allt känns det som att alla tittar så på en för att man är ute och äter ensam... Som sagt, jag trivs med att strosa omkring/åka tunnelbana/buss ensam och se och göra det jag känner för. :-)

Det stora Gotlandsäventyret, dag 8: Fårö

Söndagen den 12 juli hade vi vikt helt åt Fårö, så direkt efter frukost begav vi oss ut på Fårös vägar för att utforska ön. Första stoppet var vid
Langhammars raukområde: hittar man på norra Fårö och här är det kargt och "eländigt" men samtidigt helt fantastiskt vackert, och jag förstår att det här är ett av Gotlands mest besökta sevärdheter. Här finns raukar som är uppemot 8-10 meter höga! Vägen till Langhammars går inte heller av för hackor. Och säga vad man vill men jag gillar när det är kargt och "eländigt".

Raukar vid Langhammar

Rauk vid Langhammar

Klapperstensstrand vid Langhammar

Langhammar

Efter att ha beundrat raukarna vid Langhammars åkte vi vidare till nästa raukområde, men innan vi kom dit så stannade vi till vid Helgumannens fiskeläge som jag någonstans läst att det var Gotlands mest fotograferade fiskeläge. Självklart var jag tvungen att stanna till där!
Helgumannens fiskeläge: användes under 1800-talet och tidigt 1900-tal av bönder som under fiskesäsonger under några veckor vår och höst landade den fisk de behövde under året här. Helgumannen består av en sisådär 15 bodar och de är riktigt välbevarade. Här finns även några båtar och annan utrustning kvar. Jag förstår att det här är ett välfotograferat fiskeläge! Och helt öde står det inte heller. Idag bedrivs det fritidsfiske härifrån.

Helgumannens fiskeläge

Helgumannens fiskeläge

Helgumannens fiskeläge

Helgumannens fiskeläge

Helgumannens fiskeläge

Helgumannens fiskeläge.
Några i sällskapet har tröttnat...

Vi for sedan vidare till nästa raukområde, och det var inte vilket raukområde som helst, nej vi skulle nu till Gotlands, ja till och med Sveriges största raukområde:
Digerhuvud: Raukområdet är inte mindre än 3,5 kilometer långt och sträcker sig från Lauterhorn i söder till Helgumannen i norr. Här finns flera hundra raukar och de högsta är uppemot 8 meter. Raukarna står på en klippkant som är belägen under vattenytan så det blir väldigt snabbt djupt här, strax utanför vattenlinjen når havet ett djup på 50-60 meter. Här stannade vi även för en liten fika. Av någon anledning så var vi inte så jätteimpad av själva raukarna här. Åtminstone på den platsen vid Digerhuvud som vi stannade, här fanns det inga bjässar på uppemot 8 meter vad jag minns…

Digerhuvud

Digerhuvud

Digerhuvud

Men vi var ju inte nöjda med raukarna nu. Trots att vi nu åkt längs med Sveriges längsta raukområde så hade vi ett litet raukområde kvar på vår lista. Vi skulle till
Gamle hamn och raukarnas rauk – kaffepannan. Eller hunden som den också kallas. Ja, kär rauk har många namn! Var namnet på rauken kommer ifrån är väl inte så konstigt när man står och tittar på den. Vi tre fick det inte till någon kaffepanna, men väl en hund. Så för oss är det hunden. För att komma till Gamle hamn fick vi åka på en jätteliten väg och det var tillfällen då jag tänkte att nu kör vi fast med husbilen. Det här kommer aldrig gå vägen. Men det gjorde det. Och det var värt det!

Gamle hamn

Kaffepannan eller hunden och Jabba the hut?

Jag framför hunden!

Här är raukarnas rauk i all sin prakt!

Selfie med hunden och Jabba the hut!

Här i Gamle hamn finns det inte bara raukar minsann, nej nej, här finns även ett gravfält, bestående av elva gravrösen, tre runda stensättningar och en kantställd häll. Detta visste dock inte jag förrän jag läste på informationsskylten när vi kom tillbaka till parkeringen, och då ville jag inte tvinga på mina färdkamrater detta. Man tror att gravfältet är från vikingatiden!

Däremot fick jag se en kyrkoruin här. Eller ruin och ruin, var väl att ta i. Det var en liten upphöjning i marken som jag förstår är rester av kyrkans murar. Kyrka och kyrka var väl också att ta i när jag tänker efter. Det var ett kapell som funnits här och som kallas för S:t Olofs kyrka. Olof den helige besökte Gotland i början av 1000-talet, och självklart reste man ett kapell för att hedra detta. Kapellet mätte 16 gånger 11 meter och var uppfört i trä. Vallarna/upphöjningarna är omkring 3 meter breda och 0,5 meter höga. På kyrkogården finns det flera gravar i form av ytliga stenkistor.

Ruinen efter S:t Olofs kyrka

Klapperstensstranden vid Gamle hamn

Namnet Gamle hamn kommer från den vattensamling som under vikingatid och medeltid utgjorde en hamn här. Sedan 1300-talet har dock vattnets utlopp blockerats av landhöjningen och hamnen flyttades. Fynd som är gjorda här tyder på att området kring Gamle hamn har varit en handelsplats. Man har hittat fynd från medeltiden som en barlaststen från Baltikum, skärvor av tegel och tyska stengods.

Nästa stopp på vår tur var vid:
Fårö kyrka, men egentligen var det faktiskt kyrkogården som lockade. Till och med min syster hade innan avresan påpekat att hon minsann vill se vart Ingmar Bergman är begravd! Men när vi nu ändå var där så passade vi på att gå in i Fårö kyrka också.

Här vilar Ingrid och Ingmar Bergman

Kyrkan uppfördes på medeltiden, men har till skillnad från de flesta gotländska kyrkor genomgått en del förändringar sedan den uppfördes. Kyrkans äldsta delar är tornet och långhuset som uppfördes i början av 1300-talet. I mitten av 1800-talet byggde man ut med tvärskepp åt norr och söder och det är från denna utbyggnad som kyrkan har sitt nuvarande utseende. När man kommer in i kyrkan är det en "typisk" 1800-talskyrka tycker jag.

Fårö kyrka

Fårö kyrka

Fårö kyrka

Fårö kyrka

Fattigbössan(?) i Fårö kyrka

Tavla i Fårö kyrka

Runsten i Fårö kyrka

Efter besöket i Fårö kyrka var det dags för mat och vi valde att äta på Ebbes som har både kafé, restaurang och en butik som säljer lite av varje men kanske ändå mest skinnprodukter. Mätta och belåtna var det dags att åka och bada. Syrran hade fått tipset om Norsta Auren på norra Fårö, så det var dit vi styrde husbilen. Men innan vi gick bort till sandstranden gick vi en runda runt:
Fårö fyr: som byggdes 1846-1847 och invigdes den 21 oktober 1847. 1953 blev den elektrifierad och 1977 avbemannades den, men den är allt jämt i bruk.

Fårö fyr

Fårö fyr

Klapperstensstrand vid Fårö fyr

Efter en promenad runt fyren och klapperstensstranden bytte vi om i husbilen och stegade iväg genom skogen och ut till:
Norsta Auren: som sägs vara kanske Fårös allra bästa sandstrand. Och ja, den är fin. Och den är lång, med fin sand och härliga sanddyner! Här kom även jag i vattnet, även om jag tyckte att det var lite väl kallt. Men syrran och C ansåg att jag minsann inte kunde ha varit på Gotland (och Fårö) i en vecka utan att ha badat. Jag ansåg dock att det var helt möjligt! Men, jag föll för "tjôtet" och tog mig i till slut.

Norsta Auren

Norsta Auren

Bad vid Norsta Auren

Färdigbadade åkte vi nu tillbaka till campingen och slappade lite innan någon tyckte det var en bra idé att bada även på Sudersand som också är en av Gotlands finaste stränder. Så det blev ett dopp även där för min del. Behöver jag säga att den kvällsduschen satt där den skulle sedan? Två kalla dopp, är minst ett kallt dopp för mycket för min del.

Bad vid Sudersand