Örnnästet

I september 2018 åkte jag, min syster och våra föräldrar på en bussresa till Österrike. En av dagarna gjordes en utflykt till Örnnästet.

Örnnästet är beläget 1 834 m.ö.h. på Obersalzberg, i närheten av Berchtesgaden. Det var NSDAP:s 50-årspresent till Adolf Hitler. Det som idag kallas Örnnästet, har aldrig hetat så. Det är snarare ett kodord som användes av amerikanarna under kriget för att benämna ett av Hitlers privata boningshus. Det rätta namnet är Kehlsteinhaus.

Kehlsteinhaus är en imponerande granitbyggnad, möblerad med värdefulla möbler och bestod av ett stort runt sällskapsrum med många fönster och en öppen spis i marmor, matsal, kök, vaktrum och "Scharitzkehlstube".

Uppfarten till Örnnästet tog 13 månader att färdigställa och 12 arbetare dog under tiden. Det var ett farligt bygg, då det krävdes mycket sprängningsarbeten, arbete på höga höjder och risk för ras, för att göra toppen av Hoher Göll nåbar på ett komfortabelt sätt.

För att ta sig till Örnnästet, köper man en bussbiljett vid Hintereck, "nere" i Obersalzberg, och så får man åka specialbussar upp. Det är även tillåtet att promenera eller cykla upp till Örnnästet. Efter en 7 km lång slingrande väg uppför och utmed berget, så kommer man till en platå.

Där går man sedan in i en 124 meter lång tunnel. I tunnelns slut tar man hissen 124 meter upp till Kehlsteinhaus. Färden tar bara ca 1 minut. Det är samma hiss som Hitler använde sig av. Hissen är helt klädd i mässing. Det sägs att den inreddes så av två skäl. Dels för att verka större och dels för att Hitler av klaustrofobi.

Idag är själva Kehlsteinhaus en restaurang, men även om man inte tänkt äta där, så kan man fortfarande bl.a. se den imponerande öppna spisen.

Uppe vid Kehlsteinhaus har man en fantastisk utsikt över bl.a. Salzburg och Königsee. Vid klart väder kan man se upp till 200 km bort! En liten bit upp på berget står ett minneskors, som pryds av en stor Edelweissblomma. Området ligger i nationaplarken Berchtesgaden.

Hitler som var väldigt höjdrädd, var nästan aldrig här uppe. Han var mycket i området då han hade en bostad ca 2,5 km norrut (fågelvägen), men längre ner på Obersalzberg. Här i området kring Berchtesgaden hade även Hermann Göring, Martin Bormann och Albert Speer hus. Det fanns även ett omfattande nätverk av skyddsrum insprängda i berg, hotell och kaserner för SS här.

I april 1945 skedde ett bombangrepp av Royal Air Force. Avsikten var att fullständigt förstöra alla byggnader som NSDAP hade ägt på Obersalzberg, men Örnnästet blev oskadat. Det beslagtogs av de amerikanska ockupationsmakterna och kontrollerades av dem till 1952. Övriga byggnader skadades mycket svårt och 1952 sprängdes de sista ruinerna bort...

Senaste besök: 6 september 2018

Grossglockner & Grossglockner Hochalpenstrasse

I september 2018, så åkte jag tillsammans med min syster och våra föräldrar på en bussresa till Österrike. En av dagarna gjordes en utflykt till Österrikes högsta berg, Grossglockner.

För att ta oss till utsiktsplatsen Franz Josefs Höhe, som var målet, så åkte vi på Grossglockner Hochalpenstrasse (Grossglockneralpvägen), som är en passväg mellan orterna Bruck an der Glocknerstrasse i delstaten Salzburg och Heiligenblut i Kärnten.

Vägen är 47,6 km lång, har 23 kraftiga svängar, och når över 2 000 m.ö.h. Från Franz Josefs Höhe (2 362 m.ö.h.) och Edelweiss-spitze (2 572 m.ö.h.) har fantastiska vyer över Grossglockners högsta toppar.

Vägen över Hochtor är en förhistorisk förbindelse som användes redan under förkeltisk tid och byggdes ut under romersk tid. Fram till 1600-talet var vägen (delvis med annan sträckning) den tredje viktigaste övergången över östalperna.

Dagens väg invigdes den 3 augusti 1935 och det hade tagit 5 år att bygga vägen. Ca 27 000 fordon kör vägen årligen, vilket motsvarar ca 1 miljon besökare!

Efter att ha åkt den slingrande vägen från Heiligenblut kom vi så småningom fram till Franz Josefs Höhe där vi hade ett kort stopp. Det bestegs första gången år 1800 av en expedition ledd av Franz Salm-Raiffenscheid.

Grossglockner är en del av nationalparken Hohe Tauern. Från toppen av berget utgår glaciären Pasterze och är med sin längd på runt 9 km, östalpernas längsta glaciär.

Namnet Glockner har ofta förklarats av dess klockliknande form. En annan hypotes är att det är en avledning från ordet "Glocken" som på 1400-talet användes för "sluten veckning", vilket bergets form kan sägas spegla. En annan tolkning av namnet är från det dialektala ordet "klocken" (dåna), som skulle kunna syfta på oljuden från rasande is- och stenmassor...

Vid Franz Josefs Höhe finns det en utställning, där man kan lära sig allt om Grossglockner och dess växt- och djurliv. Här finns självklart en restaurang och en souvenirshop. Vid Franz Josefs Höhe kan man se både stenbockar, murmeldjur och den lilla glaciärloppan. Glaciärloppan ser man säkrast i utställningen om Grossglockner... Vi gick bet på stenbocken och glaciärloppan, men murmeldjuren fick vi se i alla fall!

Senaste besök: 5 september 2018

Heiligenblut

I september 2018, så åkte jag tillsammans med min syster och våra föräldrar på en bussresa till Österrike. En av dagarna gjordes en utflykt till Grossglockner, med ett litet stopp i Heiligenblut.

Heiligenblut ligger i nordvästra hörnet av Kärnten, i nationalparken Hohe Tauern. Här börjar/slutar Grossglockneralpvägen.

Heiligenblut är förmodligen mest känd för legenden om den danske pilgrimen Briccus, som fått i uppgift av kejsaren att frakta hem en ampull med Jesu blod till Danmark från Konstantinopel. Av rädsla för rövare lät han sy in ampullen i sin ena vad. Han råkade dock ut för en lavin och dog. Några bönder undrade senare över blommor som växte i snön en mycket kall vinter. De började gräva och hittade liket efter pilgrimen. Vid begravningen dök ampullen upp och det inrättades ett litet kapell över begravningsplatsen. Heiligenblut (Det heliga blodet) blev en vallfartsort och byn växte upp under århundradena.

Den gotiska vallfartskyrkan med sitt spetsiga torn, som dominerar byn, byggdes på 1300- & 1400-talen. Kyrkan har ett sakramentshus i sten från 1496 och ett sengotiskt flygelaltare från 1520. Ampullen med Jesu blod ska finnas i ett relikskrin inne i kyrkan.

Från parkeringsdäcket i början/slutet av byn har man en bra utsikt över kyrkan och Grossglockner, Österrikes högsta berg.

Senaste besök: 5 september 2018. Var aldrig inne i kyrkan, då det inte fanns någon tid för det.

Abisko

Det här inlägget dedikerar jag till min kära syster som just nu håller på att planera en underbar Sverigeresa med sin sambo nu i sommar. Hon bad mig skriva upp lite platser de "måste" besöka på deras resa. Och varför inte presentera några av dem här på bloggen?

Så jag börjar med att säga till min syster och hennes sambo, ni måste ta er till Abisko! Men, då jag vet att ni ändå ska upp till Kiruna så är det ju bara en liten detour om man säger så. Inte ens 100 km är det mellan Kiruna och Abisko!



Utsikt från bussfönstret, på väg till Abisko

Jag har faktiskt haft turen att få besöka Abisko inte mindre än två gånger under loppet av 8 månader. Första gången var i samband med TK11:s stora Sverigeresa i september 2007, andra gången var i samband med TK12:s stora Sverigeresa i maj 2008. Första gången så var jag där med min klass från Tomelilla Turismutbildning, andra gången var jag med som assistent när klassen efter min åkte på sin stora Sverigeresa!

Första gången jag var där så var det en helt fantastisk höstdag. Färgerna här uppe var helt fantastiska, och kontrasten med snön på topparna, var mer än vi räknat med.

Här finns Abisko Turiststation, med vandrarhem och restaurang. Här startar, eller slutar, Kungsleden, och vintertid så åker man skidor ner för Nuolja. Sommartid tar man linbanan upp på toppen och njuter av den magnifika utsikten. Och härifrån har man en underbar vy över Lapporten!

När jag var i Abisko den där underbara klara höstdagen, så valde jag faktiskt INTE att ta linbanan upp på Nuolja, som större delen av klassen gjorde. Nej, jag vill hellre kunna "skryta" med att jag vandrat på Kungsleden. Jag var säkert även för snål för att betala, vad det nu var för löjlig summa det handlade om. Så här i efterhand ångrar jag faktiskt inte mitt val.

Porten till Kungsleden

På promenad på Kungsleden

Vi gick inte så vidare värst långt längs Kungsleden, men det behövdes inte. Vi var liksom nöjda ändå. För min del var det bara att få ha vandrat lite på klassiska Kungsleden belöning nog. Och att se Abiskojâkka flyta fram var en lisa för själen.

Abiskojâkka

Abiskojâkka

Abiskojâkka

Då jag valde att inte ta linbanan upp till toppen av Nuolja så fick jag "nöja" mej med att njuta av utsikten mot Lapporten från parkeringen vid Abisko Turiststation. Men, tro mej, jag är nöjd med den!

Lapporten

Lapporten är väl ett av de mest kända vyerna från Lappland, ja kanske ett av Sveriges mest avbildade motiv! Och det är inte så svårt att förstå. Det är något med den här silhuetten.

Lapporten

Andra gången jag var här uppe så var det i maj, och islossningen hade precis börjat. Den här gången hade vi en övernattning på Abisko Turiststation, och bilden under visar vyn jag hade från mitt fönster. Inte helt fel att somna och vakna upp till om man säger så!

Lapporten sett från Abisko Turiststation

Hitta hit: 96 km nv om Kiruna enligt "Värt att se i Sverige - en reseguide".

Stenshuvud

Stenshuvud på Österlen är ett av mina små paradis på jorden! Titt som tätt får jag en längtan att åka dit. Dock är det inte det lättaste om man är lite smålat och inte har tillgång till bil. Bussen stannar nämligen nere på stora vägen (väg 9) och sedan är det en i mina ögon, rejäl promenad. Sedan ska man ju tillbaka till bussen med...

Stenshuvud nationalpark bildades 1986, och är en av Sveriges 28 nationalparker, och den sydligaste. Stenshuvud är en av de mest artrika och mest omväxlande nationalparkerna i Sverige, med ca 150 djur och växter som är utrotningshotade... Här finns även fornminnen och andra intressanta kulturlämningar, som t.ex. en fornborg. Rester av denna ser man om man väljer att promenerar upp till toppen.

Berget är 97 meter högt, och har faktiskt inte mindre än tre toppar, varifrån man har en fantastisk utsikt över landskapet. Vid klart ser man ända till Bornholm!

Nedanför berget finns en underbar sandstrand, tyvärr hittar jag inte några representativa bilder ur min samling just nu, men jag ber att få återkomma i detta ärende!

Vid parkeringen till nationalparken finns Stenshuvud Naturum, som ger information om naturen, tips på utflyktsmål, vandringsleder och andra aktiviteter. Här finns även en utställning om nationalparkens djur- och växtliv samt om områdets historia och kultur. Ett perfekt ställe att starta utflykten med!

Jag har varit vid Stenshuvud vid ett flertal gånger under min tid som skåning, och varje gång "drabbas" jag av ett lugn. Jag vill liksom inte åka härifrån... Jag kan sitta nere vid stranden i timmar, om det inte är så att övriga i sällskapet liksom tröttnar... Dock har jag bara varit uppe på toppen en enda gång, och varje gång jag hamnar på Stenshuvud så tänker jag, nästa gång, då ska jag åka hyfsat tidigt från Höör och bort till Stenshuvud, vandra upp på toppen, och bara njuta! Så nästa gång... Den ca 1 kilometer långa vandringen upp till toppen (topparna) är värd varje svettdroppe, för utsikten är verkligen helt fantastisk! Ja är man i lite halvtaskig form som jag, så kan det bli lite svettigt...

Vill du veta mer? Då rekommenderar jag den här hemsidan.

Öppet? Nationalparken är öppen året runt, Naturum har öppet februari-november.

Entré? Alldeles gratis

Hitta hit: Stenshuvud ligger mellan Kivik och Simrishamn, och det är skyltat från väg 9.

Den stora Sverigeresan (2007) dag 6

Dag 6 på den stora Sverigeresan tillbringades till stor del i Abisko. Vi hade verkligen tur med vädret. Hög, frisk luft och solen sken hela dagen. Några av oss i klassen tog linbanan upp på Njuollaberget, medan andra av oss promenerade en bit längs Kungsleden. Vilket alternativ vi än valde så var vi alla nöjda med den här dagen, och vem vet, detta var kanske bästa dagen på hela resan? Men vi hann även med att besöka Kiruna kyrka, en gång framröstad till Sveriges vackraste kyrka, och Jukkasjärvi med dess vackra träkyrka. Tyvärr fick vi inte se ICE Hotel, eftersom det inte byggts än... Första bilden är tagen över Torne träsk från en liten p-ficka strax innan Abisko (från Kiruna sett)

Jag kan ju inte gärna undvara en bild på Lapporten!!

Söderåsens Nationalpark

Var idag på Söderåsens Nationalpark. Jag har funderat på att besöka Söderåsens Nationalpark sedan jag flyttade ner till Skåne 2006. Framför allt så har jag väl varit lite nyfiken på framför allt Kopparhatten, som är en utsiktspunkt vid Skäralid, som ligger i Söderåsens Nationalpark! Jag kan inte säga varför, men det är nåt speciellt med att stå vid en utsiktsplats och bara blicka ut!

Dagens första anhalt var vid Odensjön, Söderåsens enda naturliga sjö, som är ett populärt utflyktsmål. Sjön är nästan helt klotrund, och omgiven av ca 30 meter höga rasbranter. När det är lågvatten så är det absolut inga problem att gå runt sjön. Tyvärr var det lite väl högt vattenstånd för att göra det idag. Det finns en del sägner om denna sjö. En säger att sjön var bottenlös och att det fanns en förbindelse till en krypta i Lunds Domkyrka. Två jättar ska ha bosatt sig under sjön, så långt ner så de slapp höra kyrkklockorna. En annan sägen säger att det har funnits ett slott där Odensjön ligger, och att man ska kunna se slottet torn i djupet när sjön är som klarast. Tyvärr var det inte så klart idag, så jag såg inget slottstorn.

Nästa anhalt blev Kopparhatten, en av utsiktsplatserna i Söderåsen. Det är nationalparkens och Skånes högsta punkt, på ca 200 meter över havet. Här uppe har man en fantastisk utsikt över Skäralidsravinen! Namnet Kopparhatten, kan komma från att man någon gång har brutit koppar i slänten nedanför. Efter att ha njutit lite av utsikten uppe vid Kopparhatten så bar det av ner mot Skäralidsravinen och det blev en promenad runt dammen som ligger alldeles intill Skäralids Naturum.

Odensjön

Utsikt från Kopparhatten