Borga kyrkoruin

Jag har åkt vägen Trollhättan-Falköping väldigt många gånger. Och för ett par år sedan fick jag syn på en kulle på vänster sida (åkte mot Falköping), vid denna kulle fanns det uppenbarligen en p-skylt samt ett par andra skyltar. Denna kulle fanns (finns) alldeles innan man tar av mot Kvänum (om man kommer från Grästorp sett). När jag nu i sommar hade tillgång till bil, och skulle köra hem till syrran, från Småland där jag nu bor, så tog jag tillfället i akt. Jag svängde av mot Kvänum, tog direkt till vänster och följde grusvägen (som går parallellt med rv 47) till den anvisade parkeringsplatsen.

Ett par dagar innan jag åkte så hade jag gått in på Fornsök och letat upp platsen och kunde konstatera att här finns det en kyrkplats och en domarring med mera. Detta bådade ju gott. Tyvärr var skyltarna helt tomma, så jag kunde inte få någon vidare information om platsen. Och jag har inte lyckats googla fram något heller. Så den lilla infon jag har är från Fornsök.

Men, det jag har fått fram är följande:
På platsen finns en kyrkplats, 70x40 meter. Mitt på kyrkplatsen finns en kyrkgrund som mäter 11x3,5 meter. Kyrkgrunden är idag helt övertorvad. I nordvästra hörnet finns en rest sten. I sydöstra hörnet ligger två stenar intill. I nordöstra delen av kyrkgrunden ligger en kvarnsten. Vid en provgrävning 1957 konstaterade man att området runt kyrkgrunden är en kyrkogård.

Alldeles intill kyrkoruinen står en minnessten med inskriften "HÄR STOD BORGA KYRKA".

Jag hittar tyvärr ingen mer info än att kyrkplatsen härstammar från medeltid, nyare tid.

Är det någon som kanske vet något mer?


Senaste besök: 25 juli 2018

Hitta hit: Utmed rv 47 (mellan Grästorp och Falköping). Ta av mot Kvänum, ta direkt till vänster in på grusvägen. Det finns parkering.

Kärnbo kyrkoruin

Det blev en tur till Mariefred med husbilen på semestern i år. Självklart stod Gripsholms slott på agendan, men när kikade på vad mer man kan se och göra i Mariefred, så upptäckte jag att det ju finns en kyrkoruin alldeles i utkanten av Mariefred. Så innan vi lämnade Mariefred för vidare färd med husbilen så blev det ett litet besök vid Kärnbo kyrkoruin.

Kyrkan uppfördes i slutet av 1100-tal i så kallad romansk stil med långhus, smalt kor och absid. Omkring år 1500 byggdes kyrkan ut. Långhuset förlängdes mot väster och ett vapenhus uppfördes. Vid denna tid vidgades förmodligen också triumfbågen mellan kor och långhus.

Mariefred fick stadsrättigheter 1605, och man strävade då efter en egen kyrka. Den nya kyrkan byggdes 1624, och när den stod klar behövdes inte Kärnbo kyrka längre, utan den fick stå och förfalla. 1682 drabbades den nya kyrkan av en storbrand och Kärnbo kyrka togs då åter i bruk. Kyrkan rustades upp med hjälp av donerade medel. Kärnbo kyrka användes till 1697 då stadskyrkan var färdigrenoverad.

Trots flera beslut om underhåll av Kärnbo kyrka, så började förfallet igen. På 1790-talet var taket på väg att falla in, så man sålde kyrkans inventarier till Ytterenhörna. På 1920-talet konserverades ruinen för att förhindra ytterligare förfall.

Idag används ruinen för gudstjänster, dop och vigslar, sommartid.

I vapenhusets vägg finns en runsten från 1000-talet inmurad. I den fragmentariska texten kan man läsa att: Ragna låtit resa stenen över Gudbjörns son.

Senaste besök: 24 juli 2017

Hitta hit: Ruinen ligger alldeles i utkanten  av Mariefreds centrum. Kör mot Mariefreds golfklubb.

Borgs kyrka och by

Alldeles intill parkeringen till Borgholms slott avtecknar sig resterna efter Borgs stenkyrka. Här finns lämningar av långhus, kor och sakristia. Kyrkan är troligen uppförd på 1100-talet, och bestod från början av ett 11x8 meter stort långhus och ett rundat kor.

”Borgh” nämns i skrift första gången omkring 1320. Namnet kan syfta på den borg som föregick slottet, eller en äldre huvudgård. Borg var på 1320-talet en egen kyrksocken (församling), och var Ölands minsta församling. Församlingen omfattade området kring Borgholms slott med byarna Slät och Getungstad, samt gården Bragelunda.

Redan på järnåldern (500 f.Kr. - 1050 e.Kr.) fanns här en bebyggelse. Vid utgrävningar har man påträffats rester av hus från 400-600 e.Kr. På det flacka Slottsalvaret kan man se flera husgrunder. Rör det sig om järnåldersbosättningar även där?

Händelser i borgen avspeglade sig även i byn. Den krigshärjades, brändes, byggdes upp och utökades. När befolkningen i byn ökade krävdes en större kyrka; långhuset förlängdes och en sakristia tillkom. Men, verksamheten i kyrkan begränsades och 1515 fick funktionen som kapell. Några år senare slogs Borgs socken samman med Räpplinge, och byggnaden började förfalla.

Kyrkan gick sitt öde till mötes 1610. Då sprängdes kyrkan i luften. Man var rädd att fienden skulle söka skydd bakom dess murar.

1974 gjordes en utgrävning där man fick fram grundmurarna av en kyrka med rektangulär form med ett förmodat östtorn, portal i söder och sakristia i nordost. Man såg även lämningar av högaltare i koret och sidoaltare i långhusets östra hörn. Man har hittat fragment av en medeltida dopfunt samt flera gravstenar med stavkors och palmettrankor. 

Vägbeskrivning Kör väg 136 på Öland mot Borgholm. Sväng av vid skylt mot Borgholms slott och Solliden. Parkera vid Borgholms slott. Alldeles intill parkeringen ligger lämningarna.

Besöksdatum 20 april 2014

Kyrkoruinen vid Hullsjön

Alldeles intill fågelsjön Hullsjön strax utanför Trollhättan, finns resterna av en medeltida kyrka. Visste du det? Jag hade då ingen aning, förrän ca fyra år sedan. Eller jag hade kanske läst något om det tidigare, men detta glömdes av. Tills i början av 2011. Jag hade sagt upp mig från mitt jobb, och bodde för tillfället hemma i Trollhättan. Jag gissar att jag började bli lite rastlös och kände att jag behövde ge mig ut på lite utflykter. Så en dag tog jag fram min bok "Värt att se i Trollhättans kommun" och började läsa lite mer noggrant i den. Alltid finns det väl något jag inte besökt tidigare? Och visst fanns det det! Kyrkoruinen vid Hullsjön är en av dessa platser.

Kyrkoruinen med sin minnessten

Jag har dock inte hittat så jättemycket information om denna kyrka/kyrkoruin. Kanske att det blir något besök på biblioteket hemmavid när jag är hemma och firar jul och nyår? Men, det jag fått fram är att under tidig medeltid så var Hullsjö en egen socken, men uppgick inom kort i Gärdhems församling. År 1540 nämns Hullsjö socken för sista gången...

På Klockemot och ruinen...

Kyrkan, som förmodligen var uppförd i sten fanns ett par hundra meter söder om den dåvarande byn Hullsjö by. Idag finns i princip inget kvar av kyrkan, förutom ett gäng stenar på en liten liten höjd alldeles intill västra fågeltornet vid Hullsjön. Hade det inte varit för minnesstenen som sattes upp 1938 hade jag aldrig fattat var kyrkan en gång låg. Minnesstenen har en text som lyder: "Här stod under medeltiden Holasyo kyrka".

Minnesstenen

1859 torrlade man Hullsjön tillfälligt, planen var att göra om sjön till åkermark, och då fann man en klockskärva  med delar av en inskription. Men, denna klockskärva försvann...


Namnen Klockemot (platsen för själva kyrkan), Klockaregården och Kyrkbäcken avslöjar att här har funnits en kyrka en gång i tiden.


Att det funnits en kyrka här vid Hullsjön är egentligen inte så konstigt. Markerna kring Hullsjön var tidigt bebodda och utmed vägen längs västra sidan finns ett flertal fornlämningar från både brons- och järnåldern. En bit norr om kyrkplatsen finns den s.k. Kungshögen, och som syns som en liten upphöjning i åkrarna vid den nordvästra änden av sjön. Vägsträckningen från Gärdhem och norrut har med säkerhet medeltida anor, men är med all sannolikhet ännu äldre.


Hitta hit: Hullsjön och kyrkoruinen ligger strax öster om Trollhättan, och man når det lättast via vägen till Gärdhem öster om Halvorstorp. Det finns en parkeringsficka intill vägen och därifrån finns det en stig som leder till fågeltornet och kyrkoruinen.

Det stora Gotlandsäventyret, dag 8: Fårö

Söndagen den 12 juli hade vi vikt helt åt Fårö, så direkt efter frukost begav vi oss ut på Fårös vägar för att utforska ön. Första stoppet var vid
Langhammars raukområde: hittar man på norra Fårö och här är det kargt och "eländigt" men samtidigt helt fantastiskt vackert, och jag förstår att det här är ett av Gotlands mest besökta sevärdheter. Här finns raukar som är uppemot 8-10 meter höga! Vägen till Langhammars går inte heller av för hackor. Och säga vad man vill men jag gillar när det är kargt och "eländigt".

Raukar vid Langhammar

Rauk vid Langhammar

Klapperstensstrand vid Langhammar

Langhammar

Efter att ha beundrat raukarna vid Langhammars åkte vi vidare till nästa raukområde, men innan vi kom dit så stannade vi till vid Helgumannens fiskeläge som jag någonstans läst att det var Gotlands mest fotograferade fiskeläge. Självklart var jag tvungen att stanna till där!
Helgumannens fiskeläge: användes under 1800-talet och tidigt 1900-tal av bönder som under fiskesäsonger under några veckor vår och höst landade den fisk de behövde under året här. Helgumannen består av en sisådär 15 bodar och de är riktigt välbevarade. Här finns även några båtar och annan utrustning kvar. Jag förstår att det här är ett välfotograferat fiskeläge! Och helt öde står det inte heller. Idag bedrivs det fritidsfiske härifrån.

Helgumannens fiskeläge

Helgumannens fiskeläge

Helgumannens fiskeläge

Helgumannens fiskeläge

Helgumannens fiskeläge

Helgumannens fiskeläge.
Några i sällskapet har tröttnat...

Vi for sedan vidare till nästa raukområde, och det var inte vilket raukområde som helst, nej vi skulle nu till Gotlands, ja till och med Sveriges största raukområde:
Digerhuvud: Raukområdet är inte mindre än 3,5 kilometer långt och sträcker sig från Lauterhorn i söder till Helgumannen i norr. Här finns flera hundra raukar och de högsta är uppemot 8 meter. Raukarna står på en klippkant som är belägen under vattenytan så det blir väldigt snabbt djupt här, strax utanför vattenlinjen når havet ett djup på 50-60 meter. Här stannade vi även för en liten fika. Av någon anledning så var vi inte så jätteimpad av själva raukarna här. Åtminstone på den platsen vid Digerhuvud som vi stannade, här fanns det inga bjässar på uppemot 8 meter vad jag minns…

Digerhuvud

Digerhuvud

Digerhuvud

Men vi var ju inte nöjda med raukarna nu. Trots att vi nu åkt längs med Sveriges längsta raukområde så hade vi ett litet raukområde kvar på vår lista. Vi skulle till
Gamle hamn och raukarnas rauk – kaffepannan. Eller hunden som den också kallas. Ja, kär rauk har många namn! Var namnet på rauken kommer ifrån är väl inte så konstigt när man står och tittar på den. Vi tre fick det inte till någon kaffepanna, men väl en hund. Så för oss är det hunden. För att komma till Gamle hamn fick vi åka på en jätteliten väg och det var tillfällen då jag tänkte att nu kör vi fast med husbilen. Det här kommer aldrig gå vägen. Men det gjorde det. Och det var värt det!

Gamle hamn

Kaffepannan eller hunden och Jabba the hut?

Jag framför hunden!

Här är raukarnas rauk i all sin prakt!

Selfie med hunden och Jabba the hut!

Här i Gamle hamn finns det inte bara raukar minsann, nej nej, här finns även ett gravfält, bestående av elva gravrösen, tre runda stensättningar och en kantställd häll. Detta visste dock inte jag förrän jag läste på informationsskylten när vi kom tillbaka till parkeringen, och då ville jag inte tvinga på mina färdkamrater detta. Man tror att gravfältet är från vikingatiden!

Däremot fick jag se en kyrkoruin här. Eller ruin och ruin, var väl att ta i. Det var en liten upphöjning i marken som jag förstår är rester av kyrkans murar. Kyrka och kyrka var väl också att ta i när jag tänker efter. Det var ett kapell som funnits här och som kallas för S:t Olofs kyrka. Olof den helige besökte Gotland i början av 1000-talet, och självklart reste man ett kapell för att hedra detta. Kapellet mätte 16 gånger 11 meter och var uppfört i trä. Vallarna/upphöjningarna är omkring 3 meter breda och 0,5 meter höga. På kyrkogården finns det flera gravar i form av ytliga stenkistor.

Ruinen efter S:t Olofs kyrka

Klapperstensstranden vid Gamle hamn

Namnet Gamle hamn kommer från den vattensamling som under vikingatid och medeltid utgjorde en hamn här. Sedan 1300-talet har dock vattnets utlopp blockerats av landhöjningen och hamnen flyttades. Fynd som är gjorda här tyder på att området kring Gamle hamn har varit en handelsplats. Man har hittat fynd från medeltiden som en barlaststen från Baltikum, skärvor av tegel och tyska stengods.

Nästa stopp på vår tur var vid:
Fårö kyrka, men egentligen var det faktiskt kyrkogården som lockade. Till och med min syster hade innan avresan påpekat att hon minsann vill se vart Ingmar Bergman är begravd! Men när vi nu ändå var där så passade vi på att gå in i Fårö kyrka också.

Här vilar Ingrid och Ingmar Bergman

Kyrkan uppfördes på medeltiden, men har till skillnad från de flesta gotländska kyrkor genomgått en del förändringar sedan den uppfördes. Kyrkans äldsta delar är tornet och långhuset som uppfördes i början av 1300-talet. I mitten av 1800-talet byggde man ut med tvärskepp åt norr och söder och det är från denna utbyggnad som kyrkan har sitt nuvarande utseende. När man kommer in i kyrkan är det en "typisk" 1800-talskyrka tycker jag.

Fårö kyrka

Fårö kyrka

Fårö kyrka

Fårö kyrka

Fattigbössan(?) i Fårö kyrka

Tavla i Fårö kyrka

Runsten i Fårö kyrka

Efter besöket i Fårö kyrka var det dags för mat och vi valde att äta på Ebbes som har både kafé, restaurang och en butik som säljer lite av varje men kanske ändå mest skinnprodukter. Mätta och belåtna var det dags att åka och bada. Syrran hade fått tipset om Norsta Auren på norra Fårö, så det var dit vi styrde husbilen. Men innan vi gick bort till sandstranden gick vi en runda runt:
Fårö fyr: som byggdes 1846-1847 och invigdes den 21 oktober 1847. 1953 blev den elektrifierad och 1977 avbemannades den, men den är allt jämt i bruk.

Fårö fyr

Fårö fyr

Klapperstensstrand vid Fårö fyr

Efter en promenad runt fyren och klapperstensstranden bytte vi om i husbilen och stegade iväg genom skogen och ut till:
Norsta Auren: som sägs vara kanske Fårös allra bästa sandstrand. Och ja, den är fin. Och den är lång, med fin sand och härliga sanddyner! Här kom även jag i vattnet, även om jag tyckte att det var lite väl kallt. Men syrran och C ansåg att jag minsann inte kunde ha varit på Gotland (och Fårö) i en vecka utan att ha badat. Jag ansåg dock att det var helt möjligt! Men, jag föll för "tjôtet" och tog mig i till slut.

Norsta Auren

Norsta Auren

Bad vid Norsta Auren

Färdigbadade åkte vi nu tillbaka till campingen och slappade lite innan någon tyckte det var en bra idé att bada även på Sudersand som också är en av Gotlands finaste stränder. Så det blev ett dopp även där för min del. Behöver jag säga att den kvällsduschen satt där den skulle sedan? Två kalla dopp, är minst ett kallt dopp för mycket för min del.

Bad vid Sudersand