Birka

Inne i Mälaren, ca 30 km väster om Stockholm, mellan Södra Björkfjärden och Hovgårdsfjärden, ligger Björkö. På denna ös väststida låg till för 1100 år sedan en liten, aktiv, köpstad - Birka. En plats som brukar kallas för Sveriges första stad. Platsen var även Skandinaviens största stad under vikingatiden.

När syrran och hennes C planerade att besöka Birka på en av sina husbilsturer sommaren 2017, kände hon att de inte kunde åka dit utan mig. Och jag är mer än tacksam över att jag fick följa med. Man kan åka till Birka från flera olika platser. Vi tog båten från Mariefred, en tur på ca 1 timme och 15 minuter.

Båten som tog oss till Birka

Gästhamnen på Birka

När vi kom i land började vi med att ta en liten fika, innan vi besökte museet. Museet ger en bra introduktion av den gamla vikingastaden. Inne på museet har man bl.a. byggt upp små modeller av Birka.

Entrén till museet

Tack vare sitt skyddade läge drog staden till sig människor från när och fjärran som bjöd ut sina varor eller bedrev hantverk. Det vet man då hittat gömt arabiskt silver, östeuropeiska pärlor, keramik och exklusiva tyger, i arkeologiska utgrävningar som gjorts här. Dessa varor byttes ut mot varor som fanns här som; järn, hudar, horn och pälsar. Stadens hantverkare bodde i enkla hus som stod uppställda i rader ner mot bryggorna. Här fanns bl.a. kammakare, bronsgjutare, pärlmakare och väverskor.

Man tror att det var Sveakungen som tog initiativet till att bilda staden, som ett led i sin önskan att kontrollera handeln här i norra Skandinavien, både politiskt och ekonomiskt. På den tiden var det kungens uppgift att hålla ordning i staden och skydda den från plundring. Till sin hjälp hade kungen en "fogde" som bodde här på Björkö. Kungen själv bodde någon kilometer bort från Björkö, vid den plats som kallas Hovgården, på Adelsö.

Birka Museum

År 830 kom den unge benediktinmunken, och missionären, Ansgar till staden. Han var utsänd av kejsaren Ludvig den fromme, för att sprida kristendomen och predika det kristna evangeliet för det hedniska folket uppe i norr. Han predikade i Birka under ett och ett halvt år, och under tiden lät flera av stadens invånare döpa sig. Men, trots detta blev aldrig Birka en kristen stad. Inte ens efter att Ansgar kommit tillbaka en andra gång.

Birka Museum

Birka var en blomstrande tätort och Sveriges viktigaste knutpunkt för handel i norra Europa under 200 år. Staden hade ju en perfekt placering då den låg centralt, men också väl skyddat i den djupa viken till Östersjön. När Birka var som störst hade staden omkring 700-1000 invånare. Efter 200 år började stadens invånare att överge Birka, för att flytta någon annanstans. Några flyttade kanske till Sigtuna, som blev Sveriges nästa blomstrande tätort efter Birka. Ingen vet exakt varför Birka övergavs. men en trolig teori är på grund av politiska beslut, men även att landhöjningen kan ha gjort att Birka förlorade sitt strategiska och lättåtkomliga läge.

Birka Museum

I vår båtbiljett ingick en guidad tur på Birka, och självklart gick vi med på en sådan. Guidningen började alldeles utanför museet, och vi delades in i två grupper, då det brukar vara, och var, många som vill(e) gå på guidningen kl. 12.15. Vårt första stopp var vid ett av flera gravfält som finns runt om på Björkö. Det finns ca 3 000 gravhögar, varav ca hälften är utgrävda.

Gravhögar

Vi fortsatte sedan utmed Birkas stadsvall, varav ca 450 meter återstår. Guiden visade oss också var själva stadsbebyggelsen låg. En plats som idag inte är mer än en åker. Men, tänk så mycket spännande som finns där i jorden.

Promenad utmed stadsmuren

På andra sidan staketet låg Birkas stadsbebyggelse.

Vi gick sedan in i den gamla fornborgen och upp på berget, ända upp på toppen. Där på toppen står ett ståtligt kors. Det restes 1834 till minne av att det var 1000 år sedan Ansgar kom till Birka, med ambitionen att kristna staden. Härifrån har man en fantastisk utsikt, bl.a. ut mot Adelsö och Hovgården.

På väg in i fornborgen och upp på berget

Upp till toppen!

Ansgarskorset

Utsikt mot gästhamnen

Utsikt

Guidningen avslutades vid Ansgarskorset, och efter att vi hade tagit oss ner för berget, så gick vi bort till de rekonstruerade husen och kikade lite innan båten skulle ta oss tillbaka till Mariefred.

Rekonstruerade hus

Rekonstruerade hus (kålgård)

Liten hamn med båtar

Båtar

Det är inte alls svårt att förstå varför Björkö och Birka, tillsammans med Hovgården, sedan 1993, är med på UNESCO:s Världsarvslista. Här finns ju t.ex. ett av de mest unika, kompletta och oförstörda exemplen på en vikingatida handelsstad från tiden 700-900 e.Kr.

På väg nerför berget

Det var en mycket trevlig utflykt, som jag velat göra i flera år. Men, jag trodde nog att det skulle vara lite mer uppbyggd, där själva stadsbebyggelsen var. Gällande guidningen så trodde både jag och syrran att en guide skulle möta upp oss när vi klev av båten, för att sedan påbörja guidningen. Men, istället var vi hänvisade till de ordinarie guidningarna på plats.

Utsikt från båten

Senaste besök: 23 juli 2017

Hitta hit: Har man inte egen båt kan man åka med Strömma Kanalbolag från t.ex. Stockholm och Mariefred.

Vista Kulle

Förra veckan tog jag ut min cykel ur garaget och trampade iväg mot Vista Kulle, bara ett par kilometer från där jag bor. Ända sedan jag en dag tidigt i våras var och sprang i närheten av Vista Kulle och såg den skylten som det står "Vistakulle (fornborg)" på så har jag gått och suktat efter Vista Kulle! Ville dock vänta innan jag trampade upp på toppen för att njuta av utsikten tills det vår och fint väder! Förutom utsikten så var det självklart fornborgen som lockade!

STF:s gamla skylt, som har lockat mig till Vista Kulle

Vista Kulle är en "bergsknalle" vid Vätterns östra strand, och når en höjd av 152 meter över Vättern! Det är ett naturreservat, och ingår i de så kallade Östra Vätterbranterna. Här växer bland annat gul fetknopp. Under hösten passerar många flyttfåglar Vista Kulle. På toppen finns en gammal offerkälla samt resterna av en fornborg.

Det är bitvis väldigt smalt längs den gamla banvallen,
så man har trafikljus...

Efter att ha diskuterat lite med mig själv men även med Sofia och Irma så kom jag fram till att jag skulle cykla till bilparkeringen och traska upp till toppen därifrån. Det finns nämligen en annan väg upp, och det är längs en traktorväg från den där skylten jag såg tidigare i år. Fast hur lång den där traktorvägen är, det vet jag ju förstås inte, och tänk om jag inte "hittar upp"!?

Jag hann inte gå många meter förrän jag nästan började ångra mig. Vad är det för något jag gett mig in på?? Stigen är mycket smal, och det är jobbiga trappsteg här och där. Men, nu hade jag ju bestämt mig för att ta mig upp på toppen, en gång för alla. Så det var bara att knata på!

Gångstigen upp...

Ungefär halvvägs upp passade jag på att pausa lite och njuta av utsikten. Men det var snart dags att bege sig uppåt igen! När jag närmade mig toppen så blev gångstigen något bättre.

Utsikt, från "pausplatsen"

Något bredare stig på slutet!

Efter att ha kämpat mig upp på toppen, och jag lyckats hitta en liten informationstavla så svor jag tyst för mig själv och ansåg att det minsann vore bra om det fanns en och annan skylt till till exempel offerkällan och fornborgen. För det är ju ändå fler än lilla jag som är historienörd och gärna vill hitta dit.

Efter att ha klurat länge och väl där vid informationstavlan och försökt tyda de små upptrampade stigarna med stigarna på kartan så gissade jag mig till vilket håll jag skulle gå för att komma till offerkällan. Jag hann inte gå många steg förrän jag faktiskt hittade en skylt liggandes ner som pekade ut vägen till offerkällan!

Vägvisare mot offerkällan

Offerkällan

 Efter att ha stått och njutit av utsikten en stund där vid offerkällan, så hade jag nästa mål i sikte. Fornborgen! Jag gick tillbaka till informationstavlan, försökte tyda stigarna, och valde en stig som jag trodde var rätt... Jag var dock ganska osäker på om jag verkligen var rätt, så efter en liten stund så vände jag och gick tillbaka till informationstavlan, och bytte stig!

Utsikt mot Kaxholmen

Utsikt mot Landsjön, på andra sidan Kaxholmen

 

Utsikt över Vättern

Utsikt över Vättern mot Jönköping,
med Taberg i bakgrunden

Efter att ha vandrat en liten stund och när jag nästan var på väg att vända tillbaks upp för kullen igen så får jag syn på en skylt lite längre ner. Så jag bestämmer mig för att gå dit och se vad det kan tänkas stå på den. Och ser man på. Jag har hittat fornborgen. Eller resterna av den. Det är inte så mycket kvar nu. Idag är det faktiskt inte mer än stenvall...

På tavlan som berättar lite om fornborgen står det också att Oscar II och Per Brahe den yngre har varit och ristat in sina namnteckningar intill offerkällan. Ni kan ju gissa vem som beslutade sig för att gå tillbaka till offerkällan och leta.

Fornborgen

Visst är det jag som genast hastar tillbaka till offerkällan. Och jag går runt källan och jag letar och letar där i berget men kan inte hitta några inristningar. Jag går iväg några meter för att ännu en gång njuta av utsikten över Vättern, när jag av en slump råkar sänka blicken. Och vad får jag se i berget, om inte kung Oscar II:s "autograf". Jag lyckas dock inte lokalisera Per Brahes inristning.

Oscar II:s namnteckning

Jag tar samma väg ner för Vista Kulle som jag gick upp. Men, det var än värre att ta sig ner. Och när jag försökte ta mig ner helskinnad kom jag att tänka på skylten som jag såg halvvägs upp - "varning rasrisk", och jag undrade genast om det gällde stenar eller att jag skulle dratta till och mer eller mindre rasa ner för berget. Men, med mycket möda och stort besvär så tog jag mer ner helskinnad.

Kommentar överflödig

För den som inte kan eller giter (stavas det så?) ta sig upp för kullen, så finns det en utsiktspaviljong, dit man med kanske lite besvär kan ta sig med rullstol, rullator eller barnvagn. Just den söndagen jag var och traskade på Vista Kulle, så var det fullt med folk vid paviljongen så jag ville/orkade inte gå dit och knô!

Utsiktspaviljongen



Tillgängligt: Inget för folk som har lite svårt att gå. Jag hade faktiskt vissa problem med mina dåliga knän. Utsiktspaviljongen kan man nå med rullstol, rullator eller barnvagn.

Hitta hit: Från E4:an. Sväng av Huskvarna norra, kör mot Skärstad. Skyltat Vista Kulle.



Gråborg & S:t Knuts kapell

I samband med Ölands Skördefest i år (2011) så passade jag och syrran på att besöka Gråborg och S:t Knuts kapell. Nu var det inte första gången vi var där, men det var säkert minst 10 år sedan vi var där sist gång.

Gråborg, en av Ölands 21 registrerade fornborgar, är den största. Gråborg är faktiskt en av Sveriges största fornborgar! Borgen uppfördes under järnåldern och användes ända in i medeltiden. Liksom Ismantorps borg, som jag skrivit om tidigare, är Gråborg centralt belägen på ön. Borgmuren omsluter en yta på 210 x 160 meter, och ringmuren har en höjd på mellan 4 och 7 meter. Dess ursprungliga höjd var mellan 8 och 10 meter, och med en tjocklek på ca 10 meter. Borgen har haft tre portar/ingångar, men idag finns bara den nordvästra porten kvar. Denna port har ett medeltida valv, och enligt gamla källor var denna port krönt av ett mindre torn.

Ringmuren sett från lilla vägen fram till borgen.

Man vet inte borgens exakta ålder eller funktion, då man inte gjort några mer noggranna arkeologiska undersökningar för att fastställa detta. Man vet dock att den anlagdes någon gång under järnåldern och användes så sent som under kriget mot danskarna 1677. Gråborgs funktion har förmodligen förändrats från en försvarsborg i riktning mot handelsplats eller kanske om ett slags administrativt centrum.

Innanför ringmuren.

Det medeltida portvalvet.

Alldeles i närheten av Gråborg finns ruinen efter S:t Knuts kapell. Och det tyder på att Gråborg har haft stor betydelse under medeltiden. Annars skulle man ju inte byggt ett kapell här. Kapellet mätte 18 x 7 meter och uppfördes under 1100-talet, utan torn och var försedd med ett absidkor. Under gotiken förseddes kapellet med spetsbåge. Kapellet övergavs redan under 1500-talet och dess enda klocka konfiskerades till kronan 1560. Idag återstår endast västra gaveln och triumfbågen. Kapellet har förmodligen omgivits av en liten kyrkogård, man har nämligen funnit såväl skelett som gravstenar i närheten.

Kapellet var helgat åt den danske helgonkungen Knut, som blev dödad i ett uppror i Odense, år 1086 och som senare kom att bli skyddspatron hos den danska handelsorganisationen Knutsgillet. Detta tyder på att Borgs by och Gråborg haft kontakter med Danmark!

S:t Knuts kapell

Hitta hit: Från Ölandsbron, kör mot Ottenby (väg 136 söderut), vid Björnhovda kvarnar, kör mot Norra Möckleby. Därefter är det skyltat till Gråborg. (Det kan till och med vara skyltat vid Björnhovda, men det ska jag låta vara osagt)

Ismantorps borg

Ismantorps borg, nästan mitt på Öland, är ingen "vanlig" fornborg. En fornborg byggdes (ju) som ett försvar i orostider, dit människorna i omgivningarna sökte skydd, och de var mycket sällan permanent bebodda. Ismantorps borg med sina välbevarade murar har hela nio ingångar/portar! Detta stora antal portar borde ha gjort borgen mer svårförsvarad.

Ismantorps borg, nånstans där i mörkret.
Min kamera har lite svårt att ta bilder i
skymning, och mörkrer...

Innanför murarna hittar man 88 husgrunder, som upptar nästan allt utrymme innanför murarna. Här ser man tydligt spåren av ett vimmel av större och mindre hus längs ett nätverk av gator och gränder. Planlösningen påminner om ett medeltida stadssamhälle. En del forskare tror att borgen delvis har haft en annan funktion än just försvarsverk. Kanske har den haft en religiös funktion? Eller har det varit en handelsplats? En del tror att Ismantorps borg ingår i ett nätverk av fornborgar på Öland, under en enad organisation, för att på så sätt försvara sig och ön.

Vid arkeologiska undersökningar har man hittat ett antal föremål, bl.a. en pilspets och ett dräktspänne i järn, och genom dessa föremål har man daterat borgens användningsperiod mellan 300-500 e.Kr.

Innanför muren ser man tydligt husgrunderna



Första gången jag var vid Ismantorps borg var när jag med nytaget körkort sommaren 1999 tvingade med syrran till fornborgar, gravfält och ödekyrkor över hela ön! Sedan dröjde det till Skördefesten 2005(?) innan vi åter kom till Ismantorps borg. Jag hade nämligen lusläst Skördefestprogrammet och sett att det skulle vara övertonssång vid Ismantorps borg vid skymningen. Detta var jag tvungen att uppleva, och tvingade utan krusiduller med syrran och Nayana på detta evenemang. Och vi blev alla tre tagna av det. Att vi sedan lyckades förstöra stämningen när vi gick tillbaka genom skogen och till bilen är en helt annan historia.

Husgrunder i Ismantorps borg

I år var jag och syrran återigen på Öland under Skördefesten, och vi fick veta att det i år igen skulle vara övertonssång i skymningen. Båda två ville självklart dit igen. Och i år var de både män och kvinnor som sjöng. Sist gång vi var där så var det "bara" tre män. Behöver jag säga att jag och syrran hördes i skogen när vi gick tillbaka till bilen? Trodde väl inte det. Saken är den att man vid parkeringen fick låna fotogenlampor att ha till sin hjälp, eftersom det är kolsvart inne i skogen. Men vi var där såpass tidigt att de inte börjat dela ut dessa lampor än. Vi fick förlita oss på marschallerna som var utsatta med glest mellanrum och våra iPhones som vi lyckades få lite ljus ur i alla fall. Men vi hade inte en chans att se alla stubbar och stenar på stigen...

Är ni på Ölands Skördefest, ska ni inte missa detta arrangemang. Självklart tycker jag borgen är värt ett besök oavsett, men om man inte är intresserad av forntiden så ser man kanske bara en hög med stenar... Men visst är det häftigt att det under järnåldern myllrade av liv här.

Idag betar fåren inne i fornborgen

Öppet/tillgängligt: Året om. Sommartid finns en liten kaffestuga intill fornborgen.

Hitta hit: Ismantorps borg ligger mitt på Öland på vägen mellan Rälla och Långlöt. Från väg 136 kör man mot Himmelsberga friluftsmuseum och följer sedan skyltarna mot Långslöt och Ismantorp. Från parkeringen i Ismantorp är det endast några hundra meter till borgen.

Ölands Skördefest 2011, del 2

Första stoppet på lördagen blev vid Gråborg och S:t Knuts kapell. Gråborg, som ligger i princip mitt på ön, är Ölands största fornborg, och började formodligen att byggas på 300-talet. Allt som återstår av fornborgen idag är dess nedrasade murar. Alldeles intill borgen finns ruinen av S:t Knuts kapell som uppfördes på 1100-talet. Kapellet övergavs någon gång under 1500-talet. Namnet på kyrkan anspelar på kontakter med de danska s.k. Knutsgillena.

S:t Knuts kapell, vid Gråborg

Gråborg

Gråborg

Vi åkte sedan vidare österut, då syrran ville fota Lerkaka kvarnar, och jag var inte sen att hänga på! Lerkaka kvarnar, består av fem kvarnar på rad, och detta är Ölands bäst bevarade kvarnrad. På andra sidan vägen hittade jag en runsten som jag var tvungen att dokumentera.

Lerkaka kvarnrad

Runsten vid Lerkaka

Inte långt från Lerkaka hittar man en annan känd kvarnrad, Störlinge kvarnar. Det här är Ölands längsta kvarnrad, med sina sju kvarnar på rad. Här utbröt "fullständig" kalabalik när jag och syrran kom fram. Det finns nämligen inte så mycket plats att parkera bilen på, utan man svänger liksom av vägen och så är det som en liten "grusväg" intill kvarnarna. När vi kom dit så stod det en bil parkerad lite på gräset och lite på vägen, helt i sin ordning. Vi parkerade bakom denna bil. Detta så att man ändå kan köra förbi.

Men, samtidigt som vi kom så kom det två familjer som kom söderifrån (precis som jag och syrran), men som inte svängde av som vi utan valde att köra förbi kvarnarna och köra in på vägen norrifrån och även bara ställa sina bilar precis som de kände för och utan hänsyn till att andra kanske vill "komma intill" kvarnarna. Inte nog med att jag nu tvingades få med deras fula bilar på mina bilder (jag vill helst inte ens ha med min bil på bild) så sprang dessa omkring som yra höns och "störde". Visst, en chef till mig sade alltid att jag skulle ta bilder med människor med i bilden då det ger mer liv åt fotot. Detta gällde dock när jag fotade för jobbet (turistbyrån), men när jag fotar privat, vill jag då inte ha med en massa okänt folk på bilderna!

Två av Störlinges sju kvarnar

Lite småirriterade for vi sedan vidare till en av våra favoritplatser på Öland - Kapelludden. Idag en rofylld plats med några fiskebodar, ruinerna efter S:ta Birgittas kapell, ett stenkors och så fyren. Det är svårt att föreställa sig en myllrande handelsplats här, som det var under medeltiden.

Kapelludden

Det började närma sig lunchdags, och vi styrde kosan mot Borgholm, som myllrade av folk. Till slut hamnade vi på Torggrillen där vi åt varsin hamburgertallrik. Innan vi lämnade Borgholm hann vi med att titta på en fotoutställning i Stadsmuseet, och vi hade tur som slapp betala inträde, då vi bara var intresserade av denna fotoutställning. Nästa gång vi är i Borgholm ska vi dock göra ett mer ingående besök i museet.

Storgatan i Borgholm

Bilkö in till Borgholm

Efter att ha studerat bilkön in mot Borgholm svängde vi av vid Algutsrum där ett besök på Stenladan var planerat. Här hade jag tänkt att köpa lite potatis, lök och kanske morötter. Det är ju ändå Skördefesten vi är på. Tyvärr så tyckte jag att utbudet inte var det bästa här i år, men det blev ett knippe morötter och en flaska med rapsolja. Rapsoljan kommer visserligen från Kalmar, men den är lokalproducerad i alla fall.

Vi stannade även till vid ett pumpaland och strosade omkring lite. Det blev dock inga pumpor köpta. Istället tog vi oss till Eriksöre by igen. Och om vi tyckte det var rörigt kvällen innan så var det inget mot var det var nu. Det var riktigt rörigt att ta sig ner till parkeringen. Men, sedan gick det rätt så bra. Här fick syrran köpt sig några prydnadspumpor och jag fick köpt både potatis och gul- och rödlök!

Pumpaland

Eriksöre

Tanken var att vi skulle åka in till Borgholm även på kvällen för att titta på fyrverkerierna, men så insåg vi rätt så snart att det skulle ta en evighet att köra dit och att hitta parkeringsplats skulle vara svårt. För att inte tala om köerna ut från Borgholm sedan. Så vi valde att ta en tidig kväll på vandrarhemmet! Och det behövdes.

På söndagen var det dags att åka hem igen, och efter tre dagar med fantastiskt väder vaknar vi upp i ett dimmigt Kalmar. Och vi kunde självklart inte motstå att åka bort till Kalmar Slott och fota lite i dimman. Så sista bilden blir på ett Kalmar Slott i dimman!

Kalmar Slott

Åter hemma, längtar vi båda tillbaka till Kalmar och Öland och vi vill båda tillbaka snart! Jag måste ju dit igen, för syrran har hittat julklappar hon önskar sig som jag inte sett någon annanstans... Men, jag har ju alltid Sara jag kan hälsa på!

Och nu ska jag fylla i listan på saker jag vill se i Kalmar och på Öland, som vi inte hann med nu, eller då jag "upptäckte" det lite sent för att svänga av! Som t.ex. Hagby och Voxtorps kyrkor strax utanför Kalmar. Runstenen i Lopperstad, gravfältet (som jag inte kommer ihåg nu vart det var, men tittar jag bara på kartan så ska jag nog komma på det...), Rönnerums fornby, Ottenby gravfält...