Skalbankarna och Skalbanksmuseet i Uddevalla

Skalbankarna i Uddevalla är världens största skalbankar. Detta unika område med kullar av skalgrus är ett paradis för blommor, fjärilar och småkryp. En skalbank är en lämning från slutet av senaste istiden, ca 10 000 år sedan. De består av skal från arktiska kräftdjur, snäckor och musslor, och bildas i samband med att Vänern förvandlades från en havsvik till ett innanhav. De vita kullarna av skalgrus som omgärdar skalbanksmuseet och dammen vid Bräcke består till största delen av stenmusslan och jättehavstulpanen. Det finns även betydande mängder av blåmussla och vindeltornssnäcka. Man har även hittat skelettdelar av späckhuggare, vitval, knölval och isbjörn på skalbankarna i Uddevalla. Sammanlagt har man hittat 103 marina ryggradslösa djur i skalbankarna på Bräcke-Kuröd i Uddevalla.

Bräckedammen och del av skalbankarna.

Skalrester...

Det bästa sättet att uppleva allt detta gör man genom att gå en 2 kilometer lång slinga - Skalgrusslingan. Och det var precis vad jag gjorde. Det är en mäktig upplevelse att promenera runt på skalrester från djur som levde här för drygt 10 000 år sedan. Slingan löper parallellt med Bohusleden, men är markerad med Skabanksmuseets logga.

Ledskylt

Man passerar ett antal informationsskyltar som handlar om bankarnas historia, Carl von Linnés besök på platsen, de 11 000 år gamla boplatserna från jägarstenåldern med mera. Visste du t.ex. att det har körts SM- och VM-tävlingar i motocross här på skalbankarna?

Bland stock och sten...

Platsen för en stenåldersbosättning

Platsen för en stenåldersbosättning

Här gick strandlinjen på stenåldern.

Slingan går genom stora hasselsnår, förbi ett vattenfall (som jag missade, eller var det uttorkat p.g.a. sommarens brist på nederbörd?) och ner i "Kurödsgrytan" där man kan studera bikupor.

Kurödsgrytan

Det går betande djur utmed slingan. De här var dock inhägnade.

Därefter går man upp till den magnifika utsikten på Kurödsbergen, där man har utsikt över Byfjorden och Uddevallabron. Man går sedan ner på andra sidan berget där man passerar en slåtteräng som slås med lie. Sluttningarna på Kurödsbergen hyser den artrikaste ört- och gräsfloran.

Tittar man ordentlig så ser man Uddevallabron i bakgrunden.

Den här slingan kräver lite av den som går den. Den är välmarkerad så man går inte vilse i området, men det går upp och ner, det är bland hasselsnår och rejäla stenar. Det finns inga trappor utmed leden, förutom de upp/ner från backen vid museet, och det är brant på sina ställen... Det är en mycket trevlig slinga, och jag uppskattade alla informationsskyltar utmed den.

Utsikt över Bräckedammen

Skalbankarna på Kuröd, Bräcke och Samneröd har varit tre separata naturreservat, men sedan 2010 är de ett större sammanhängande naturreservat med namnet Kuröd. 1997 påbörjades omfattande avverkningar, röjningar och hägnader för att förstärka områdets mosaiklandskap med dess rika biologiska mångfald.

Skalbanksmuseet
I anslutning till skalbankarna i Bräcke finns ett litet skalbanksmuseum. Här finns skalsamlingar som donerats av Robert Thorburn i slutet av 1800-talet. Man kan se modeller och en animation som visar inlandsisens avsmältning och landhöjningen. Här finns möjlighet att utforska ett urval av de fjärilar som finns på skalbankarna genom monterade dag- och nattfjärilar. Man får även ta del av skalbankarnas brokiga kultur- och industrihistoria. Den artrika och kalkgynnade floran på bankarna illustreras med originalakvareller av Cia Callermo.

Skalbanksmuseet

Öppet: Museet är öppet juni-augusti, men skalbankarna går att besöka året om.

Senaste besök: 9 juli 2018

Vägbeskrivning: Kurödsvägen 1, Uddevalla. Om du kommer på E6:an, tag av vid Kurödsmotet. Kör på väg 172 mot Dalsland till första rödljuset. Sväng höger, följ skyltning.

Västerviks Museum

Pingsthelgen 2017 åkte jag, syrran och hennes C till Västervik med husbilen. På den här resan hade vi bestämt att var och en av oss skulle få bestämma en grej/plats som vi ville se/besöka. Västerviks Museum var C:s önskemål. Jag ville såklart dit också, men samtidigt ville jag inte tvinga dit de andra två om de inte ville... Men, nu var vi två mot en...

Västerviks Museum hittar man på ett område som kallas för Kulbacken. Museets permanenta utställning handlar om Västerviks sjöhistoria. Här finns bl.a. en stor utställning om Mars Makalös och det marina 1500-talet. Här finns diverse bärgade föremål som bronskanoner, skeppstimmer och andra föremål. Innan man bekantar sig med den här utställningen rekommenderar jag att man tittar på en film som handlar om Mars Makalös.

Här finns även en utställning med kaptenstavlor, sjömansminnen, fotografier, en modell av Västerviks varv och olika båtmodeller. Dessutom finns det alltid tillfälliga utställningar som på olika sätt berör Västerviks historia.

Modell av Västerviks varv

Båtmodeller

I samma byggnad som Västerviks Museum finns Naturum Västervik. Här kan man lära sig mer om Östersjöns djur och natur.

På området utanför museet finns det flertalet byggnader med sina egna spännande historier. Här finns t.ex. Saltmagasinet, Vråstugan, Ladugården och Loftboden. Husen är hitflyttade från olika delar av närområdet.

Ökor

Loftbod och Båtsmanstorpet

Fågeltorpet

I samband med sitt besök kan man gå upp i Unos Torn. Uno Malmberg, tandläkare i Gamleby, testamenterade 500 000 kronor till Kulbackens museum och Västerviks kommun, med villkoret att man på Kulbacken skulle bygga ett utkikstorn. När tornet invigdes 1997 var det 15 meter högt. Ett år senare skänkte Olle Blomberg 150 000 kronor. Han ville förbättra utsikten från tornet genom att höja det tre meter. När man tagit sig upp för de 98 trappstegen och står på plattformen så är man 34 meter över havet och man har en härlig över hela Västervik.

Unos Torn med ett par kanoner som suttit
på ett ryskt torpedfartyg

Utsikt från Unos Torn.

Det här är ett mycket trevligt område som är väl värt ett besök. Är man inte intresserad av museet så är utsikten härifrån underbar.

Senaste besök: 5 juni 2017

Hitta hit: Kulbacken ligger i norra Västervik. Från centrum kör norrut mot Piperskär/Gränsö. Några hundra meter efter att ha passerat slottsruinen syns Kulbacken på höger sida. För att komma upp till Västerviks Museum tar du till höger efter ca 100 meter. Museet har egen parkering uppe på Kulbacken.

Hjorteds Mopedmuseum

Tidigare i somras (pingsthelgen), blev jag medbjuden av syrran och C, att hänga med på en liten husbilstur. Turen gick till Västervik. På den här resan var tanken att vi alla tre skulle få se/göra något som vi är intresserade av. Ett av stoppen var på Hjorteds Mopedmuseum, mellan Västervik och Vimmerby. Stoppet här var C:s önskemål.

Det här är ett trevligt litet museum för den motorintresserade. Här finns över 100 fordon från hela 1900-talet. Tyngdpunkten är på mopeder från 1950-70. Museet öppnade 2008 och är inrymd i en fräsch lokal. Och även om jag aldrig kört en moped, eller för den delen är så överdrivet intresserad av mopeder, motorcyklar eller bilar, så var det mycket intressant att se på alla fina mopeder, och en och annan cykel...

Det märks att ägaren av museet har lagt ner mycket tid på fordonen på museet. Inte bara genom att hitta och köpa dem utan även med att ev. renovera dem.

Är man motorintresserad är det här helt klart värt ett besök.

Senaste besök: 3 juni 2017

Hitta hit: Falsterbovägen, 20, Hjorted. Vi kom på riksväg 40, och svängde av vid Ankarsrum ungefär.

Casa de Colón

Efter att utifrån i alla fall, ha beundrat katedralen fortsatte vi längs Veguetas slingrande kullerstensgator. Ett av stoppen var vid "Casa de Colón".

Casa de Colón, Las Palmas de Gran Canaria

Enligt guideboken jag fick i julklapp inför den här resa så står det att huset är: "En av de charmigaste byggnaderna i Las Palmas". Och nog är det charmigt alltid. Huset rymmer idag ett fantastiskt museum om upptäckten av Amerika. På 1400-talet låg guvernörens residens här, men byggnaden har genomgått stora förändringar sedan dess. Det är inte vederlagt, men högst troligt att det var här Christofer Columbus bodde 1492 innan han gav sig av för att hitta en genväg till Indien, men helt enkelt snubblade över Amerika istället.

Står man kullerstensgatan utanför museet (vilket vi gjorde) kan man se sköna detaljer från den allra första arkitekturen i Las Palmas, eftersom delar av fasaden är från 1500-talet. Den byggnaden man ser idag har dock ganska få likheter med den  ursprungliga byggnaden.

Huvudentrén

Balkong tillverkad av pinjeträd(?)

Hade vi gått in på museet hade vi fått se en kopia av Niña, som påstås ha varit Columbus favoritskepp, en utställning där man kan följa Columbus fyra resor över Atlanten genom kartorna som visar hans världsbild. Vi hade även fått se en utställning om utvandringen som skedde efter att rutten över Atlanten etablerats, två rum handlar om den den tidiga sjöfarten. På nedre plan hade vi kunnat se reproduktioner av mexikansk och ecuadoriansk keramik. På första våningen hade fått se målningar från 1550-tal till 1900-tal och en interaktiv modell av Las Palmas på sent 1600-tal. Men nu valde vi inte att gå in i museet. Heller. Men, både museet och katedralen står väl kvar när/om vi kommer tillbaka...

Senaste besök: 25 mars 2017 (var aldrig inne)

Den stora Amsterdamresan 2016, dag 6. Amsterdam (dag 2).

Den sjätte dagen, eller dag två i Amsterdam krävde att vi gick upp lite tidigare än vi gjorde dagen innan. Anledningen berodde på att vi fixat biljetter till Anne Franks Hus, och vårt insläpp var mellan 8.45-9.00. Denna dag tog vi bussen in till city, och då vi inte kollat upp hur lång tid det skulle ta, så var vi framme i väldigt god tid. Så vi passade på att ta en liten promenad kring Anne Franks Hus. Och vi spanade bl.a. in Westerkerk från utsidan. Jag kollade inte ens om den mot all förmodan skulle vara öppen så tidigt.

Westerkerk

Westerkerk

Westerkerk och Anne Franks hus

Vi ställde oss i kön vid 8.30, och strax därefter fick vi veta att vi, tillsammans med 5-6 andra personer, faktiskt kunde komma in även om det inte var vår tur än. Men, det höll på att gå riktigt illa. Jag som emellanåt är mer än lovligt förvirrad, hörde bara att vi skulle scanna våra biljetter. Så jag gjorde just det. Men, det visade sig naturligtvis att det var personalen som skulle göra det. Så när personalen väl dök upp så stod det på hennes dator att biljetterna redan var nyttjade. Så vi blev hänvisade till en specialkassa. Jag fick i alla fall förklarat mitt dumma misstag och vi kom in på museet.

Det är ett oerhört tungt besök, men ack så viktigt. Vi får inte glömma vad som hände under andra världskriget. Jag hade faktiskt inte läst Anne Franks dagbok innan besöket, men jag höll på med den. Och det var speciellt att få se utrymmena som Anne tillbringade ungefär två år i...

Anne Franks Hus

Efter vårt besök i Anne Franks hus, så hade vi ställt in siktet på van Gogh-museet. Vi gick till närmsta hållplats och kollade in vilka bussar och spårvagnar som gick därifrån till Museumplein, dit vi skulle. Vi hoppade på den första bussen som vi visste gick till Museumplein, men det visade sig att våra Amsterdamkort faktiskt inte gällde på denna buss. Men chauffören var schysst och lät oss åka med. Det visade sig att det är flera företag som sköter lokaltrafiken i Amsterdam.

Jag erkänner att jag inte kände för att besöka van Gogh-museet, men så här i efterhand är jag glad att jag inte protesterade. Det är ändå rätt häftigt att få se denna gigants originalverk. Vi var beredda på att det skulle vara lång kö, men då vi hade våra Amsterdamkort så kunde vi ställa oss i en specialkö och det tog inte många minuter förrän vi fått våra entrébiljetter.

Entrékassan och kön till densamma. Till höger
skymtar själva museet.

Det är generellt fotoförbud inne på museet,
men det finns speciella fotozoner...

Efter besöket på van Goghmuseet var det lunchdags, och efter att vi spanat in, och ratat caféet/restaurangen på museet så blev det en hamburgare i ett stånd mellan van Goghmuseet och Rijksmuseet.

När vi fått lite näring i oss var det dags att fota den berömda I amsterdamskylten samt bege oss till Rijksmuseum. Och vi var inte ensamma om att vilja fota den där skylten. Jag var inte så jättenoga med det här museet heller faktiskt. Men, enligt en i sällskapet så fick vi andra två veta att om man är i Amsterdam, så MÅSTE man besöka Rijksmuseum. I och med att jag visste att Rembrandts "Nattvakten" finns här, så var det bara att hänga på. ;-)

Väl inne på museet så kände jag mig lite som syrran gjorde när vi besökte Westminster Abbey 2010. Det finns alldeles för mycket att se här! Men, självklart fick jag se "Nattvakten", men även Vermeers "Kökspigan".

I amsterdam, och Rijksmuseum

Copyright: Jenny Karlsson
Jag vid skylten...

Copyright: Jenny Karlsson
Rembrandts "Nattvakten"

När vi kände oss klara med Rijksmuseum var det dags att dra sig in mot city igen, då jag hade önskemål om att få besöka Amsterdam Museum och Begijnhof. Men, innan dess, var det ett besök på Blomstermarknaden. Det är också tydligen något man måste se. ;-) Såvi halade fram kartan, lokaliserade oss, och spanade in vart vi skulle någonstans, och sedan strosade vi längs Amsterdams gator mot Bloemenmarkt.

Typiska Amsterdamhus

Precis intill Blomstermarknaden finns det en byggnad som fångade mitt intresse. Jag trodde det var en gammal kyrka, men när jag googlat lite så har jag fått veta att det är Munttoren. Munttoren är från början en del av den medeltida stadsmuren. Munttoren var en del av Regulierspoort som bestod av ett torn på varje sida. Porten uppfördes mellan 1480 och 1487. 1618 utbröt en eldsvåda och porten brann ned. Det enda som klarade sig var vakthuset och en del av det västra tornet. Munttoren återuppbyggdes i en "Amsterdam renässansstil" ca 1620. På 1600-talet användes tornet till att prägla mynt, därav namnet. Spiran är designad av Hendrick de Keyser. Tornet har 38 klockor som spelar var 15:e minut.

Munttoren. 

Bloemenmarkt - blomstermarknaden, hittar man vid kanalen Singel, och är världens enda flytande blomstermarknad. Här finns ett 20-tal butiker som alla ligger på pråmar i Singel. På marknaden som funnits sedan 1862 kan man köpa fröer, lökar och blommor.

Bloemenmarkt sett från Singel

Bloemenmarkt

Det här huset med alla fönsterluckor
uppmärksammade vi förstås.

Har man ingen balkong, kan man sitta i
fönstret och läsa!

När vi gått genom hela marknaden var målet Begijnhof, men vi hamnade lite fel och hamnade istället vid Amsterdam Museum, så vi tog besöket där först.

Amsterdams stadsvapen

På Amsterdam Museum får man ta del av Amsterdams historia i olika utställningar. Själva museet är inrymt i ett gammalt barnhem. Redan på medeltiden fanns det på platsen för Amsterdam Museum ett kloster. 1578 gjordes klostret om till ett barnhem. Det fungerade som barnhem mellan 1580 och 1960! Och någonstans i museet ska det finnas en utställning om detta med, men mig veterligen hittade vi inte denna... Jag vet dock att vi var inne i ett rum, där det stod att barnhemmets typ styrelse satt och fattade beslut... Det här kan nog vara ett mycket trevligt museum, men dessvärre var även jag, som ju propsat på att gå hit trött när vi väl kom hit. Så inte ens jag orkade engagera mig jättemycket. Om det blir någon mer tur till Amsterdam, så ska jag tillbaka, men förlägga besöket tidigare på dagen. Jag orkade knappt ens fota inne på museet. Då är jag trött...

En av ingångarna till museet.

En av utställningarna på museet.

Lite småtrötta blev det en fika på museets café innan vi letade rätt på Begijnhof. Trots att denna innergård ligger mitt i stadens brus, är Amsterdams brus och jäkt långt borta. Detta är Amsterdams enda bevarade innergård från medeltiden. Förr hade de flesta kvarter en egen innergård. Runt en gräsplan ligger det många eleganta hus. 1346 grundades denna fridens boning för beginerna, katolska kvinnor som levde i en klosterliknande gemenskap. Den sista beginen dog 1971. Det finns inga ursprungliga byggnader kvar, men här finns ett fascinerande trähus från 1400-talet, en kyrka och ett lönnkapell. Idag är det privatbostäder här, och innergården är öppen för besökare 9-17.

Begijnhof

Begijnhof

Engelse Kerk, Begijnhof

Nu var vi alla tre riktigt sega, och förutom att jag var ute efter någon liten souvenir att köpa hem så var det fokus på mat. Till slut hittade vi en restaurang som passade oss alla tre, och efter en bit mat, var vi alla tre lite mer pigga. Vi styrde nu stegen mot Centralstationen, men det visade sig lättare sagt än gjort. Hela Damtorget var avspärrat. Det visade sig att 4 maj, är en minnesdag för de soldater som dog i andra världskriget, och andra konflikter därefter. Men, det var bara att ta sig runt avspärrningarna och sedan promenera mot centralstationen.

Cykelparkering vid centralstationen

Vi tog bussen tillbaka till campingen, busshållplatsen är bara ca 5 min promenad från campingen, och sedan var det en väldigt lugn kväll för oss alla tre. Dagen därpå var det även tidig uppstigning då avfärden norrut var planerad till 07.00.

Infarten till campingen

Vår lilla husbil på campingen

Det var två mycket fantastiska dagar i Amsterdam, och jag kan helt klart tänka mig att åka tillbaka.

Det kommer separata inlägg om Anne Franks Hus, van Goghmuseet, Rijksmuseet, Amsterdam Museum och Begijnhof.

Besöksdatum: 4 maj