Berlin dag 2, del 4

Vår upptäcktsfärd i Berlin fortsätter och då vi inte hade riktigt koll på hur nära vi var Gendarmenmarkt vi var när vi var vid Bebelplatz, så tog vi en buss tillbaka till Alexanderplatz och sedan tog vi tunnelbanan fem hållplatser och gick av vid Stadtmitte... Nu så här i efterhand när jag kollat kartan lite närmare så var vi inte så jättelängt från Gendarmenmarkt, men nu hade vi ju ändå köpt ett dagskort för tunnelbanan och bussarna...

Gendarmenmarkt: åkte vi förbi redan på vår stadsrundtur och vår guide talade om för oss att han tyckte att det här är Berlins vackraste torg med sina två kyrkor och konserthuset i mitten. Detta torg ville jag självklart stifta lite närmare bekantskap med... Enligt guideboken jag hade med mig så står det även i den att detta är ett av Berlins vackraste torg.

Torget skapades i slutet av 1600-talet som ett handelstorg för det nyetablerade Friedrichstadt. Det är uppkallat efter Regiment Gens d'Armes som hade sina stallar här. 1950 döptes det om till Platz der Akademie men efter återförerningen togs det ursprungliga namnet tillbaka.

Deutcher Dom: ligger vid torgets (Gendarmenmarkt) södra ände och till vänster om konserthuset, och är en gammal tysk protestantisk-reformert kyrka. Den ritades av Martin Grünberg och byggdes 1708 av Giovanni Simonetti. Planen byggde på en fembladig form och 1785 fick den ett kupoltäckt torn, identiskt med det på Fransösischer Dom. Katedralen brann ned 1945, men återuppbyggdes 1993. Exteriören blev omsorgsfullt rekonstruerad, även den skulpterade dekoren. Interiören är modern och har anpassats till sin nya roll som utställningslokal...

Konzerthaus: är uppfört av Berlins mest kände arkitekt, Karl Friedrich Schinkel som här har åstadkommit ett av sina största verk i den här nyklassicistiska juvelen. Konzerthaus kallades tidigare för Schauspielhaus. Konserthuset byggdes 1818-1821 vid ruinerna av Langhans nationalteater som brann ned 1817. Efter andra världskrigets bombningar blev det återuppbyggt som konserthall med ny interiör. Mittemot konserthuset står en marmorstaty av Friedrich Schiller. Statyn togs bort av nazisterna på 1930-talet, men kom tillbaka 1988.

Französischer Dom: uppfördes från början åt hugenotterna som fann sin tillflykt i Berlin efter att de blivit förvisade ur Frankrike. Franska katedralen uppfördes mellan 1701-1705 efter en modell av hugenottkyrkan i Charenton i Frankrike men som förstördes 1688. Idag finns här Hugeuenot Museum som berättar historien om hugenottsamhället i Frankrike och Brandenburg.Vid första anblicken ser Deutscher Dom och Französischer Dom ut att vara exakta kopior av varandra, men det enda som de båda kyrkorna har gemensamt är de indentiska fronttornen.

Efter Gendarmenmarkt promenerade vi bort till Checkpoint Charlie igen och vidare mot Topographie des Terrors som ligger vid en bevarad del av Berlinmuren.

Berlinmuren: det är väl ingen som missat Berlinmuren. Men jag kan ärligen säga att jag har trott att den kom upp "direkt" efter andra världskriget. Men den uppfördes faktiskt inte förrän 1961. Och detta av östblocket då många från Östberlin flydde över till Västberlin. Enligt östblocket ville man hålla fascismen utanför Östberlin... Berlinmuren bestod egentligen av två murar och däremellan en dödens zon. Själva muren var 43.7 km, var 3,6 m hög och bestod även av diken, minor, vakttorn och bunkrar. Resterande 112,7 km runt om Västberlin utgjordes av dubbla och tredubbla taggtrådsstängsel med mellanliggande ingenmansland.

Topographie des Terrors: Prinz-Albrecht-Strasse var förmodligen den mest skräckinjagande adressen i Berlin under det Tredje riket. 1934 hade tre av de mest brutala nazistiska politiska departementen sina högkvarter här. Det var i dessa byggnader som man fattade sina beslut om att förtyska de ockuperade territorierna, och det var här som man gjorde upp sina planer på att genomföra folkmord på judarna i Europa. Efter andra världskriget revs de bombade byggnaderna. 1987 installerade några engagerade berlinare en utställning om nazismens förbrytelser i den gamla källaren. 2010 lades en utställningsbyggnad till.

Ampelmann: så kallas de röda och gröna gubbarna vid övergångsställena i Berlin. De såg dagens ljus den 13 oktober 1961! Och visst är det lite roligare att stå och vänta vid övergångsstället när det är en gubbe med hatt!

Det var två intensiva dagar i Berlin och jag hade gärna stannat ett par dagar till. Men, allt roligt har ett slut. Och det var inte sista gången jag var i Berlin.

Det är dock svårt att ta in att typ hela staden var sönderbombad efter andra världskriget och att hela staden är återuppbyggd. Ibland har man byggt nytt och på många ställen har man försökt återställa som det såg ut innan!

Berlin dag 2, del 3

När vi beundrat klart Berliner Dom och försökt få till en selfie med Domen, utan något vidare resultat, så promenerade vi vidare längs Unter den Linden...

Neue Wache: är ett krigsmonument som byggdes mellan 1816 och 1818, och sägs vara ett av de främsta exemplen på nyklassicistisk arkitektur i Berlin (om man ska tro guideboken jag läste). Den främre delen på monumentet domineras av en enorm dorisk portik med en fris av lågreliefer som skildrar segergudinnor. Det triangulära gavelfältet i frontonen visar allegoriska bilder som föreställer Striden, Segern, Flykten och Nederlaget. Neue Wache var från början ett kungligt vakthus, men omvandlades 1930-1931 till ett monument som hedrade soldaterna som dog under första världskriget. Efter en renovering 1960 blev det ett minnesmärke över offer för fascism och militarism. 1993 blev det tillägnat minnet över alla offer för krig och diktaturer. Inuti byggnaden finns en granitplatta som täcker askan av en okänd soldat, en motståndskämpe och en koncentrationslägerfånge. Under takets cirkulära öppning står en kopia av 1900-talsskulpturen "Sörjande moder" som gjordes av berlinkonstnären Käthe Kollwitz som själv förlorade en son i första världskriget.

Humboldt Universität: grundades 1810 på initiativ av Wilhelm von Humboldt. Universitetsbyggnaden uppfördes 1753 åt prins Heinrich av Preussen, bror till Fredrik den store. Universitetet kallades så småningom för Berlinuniversitetet, men döptes om i Humboldts ära 1949. Vid ingången står två marmorstatyer föreställande Wilhelm von Humboldt (med en bok) och hans bror Alexander (sittandes på ett klot), som var en berömd upptäcktsresande. Många berömda forskare har arbetat vid universitetet, som t.ex. filosoferna Fichte och Hegel, läkarna Rudolf Virchow och Robert Koch och fysikerna Max Planck och Albert Einstein. Bland studenterna fanns Heinrich Heine, Karl Marx och Friedrich Engels. Enligt vår guide på stadsrundturen har även bröderna Grimm läst här.

Bebelplatz: kallades en gång Opernplatz (Operaplatsen) och var tänkt att vara blickpunkten det planerade Forum Friedericanum, ett område som ritades som en spegling av det antika Roms storhet. Även om den ursprungliga planen bara delvis förverkligades restes med tiden många viktiga byggnader runt torget. Om jag nu fått till min research någorlunda så ligger Altes Bibliotek (gamla biblioteket) här på Bebeplatz.

Den 10 maj 1933 brände nazisternas propagandaapparat böcker på Opernplatz. Ungefär 25 000 böcker av författare som ansågs vara fiender till det tredje riket brändes. Även böcker av svenska författare, t.ex. verk av Selma Lagerlöf. Till minne av denna händelse står ett monument i mitten av torget gjord av Micha Ullman. Genom en halvgenomskinlig glasskiva nedsänkt i gatan kan man skymta ett rum fyllt av tomma bokhyllor. Bredvid finns en platta som bär tragiskt profetiska ord av poeten Heinrich Heine från 1820: "Där böcker bränns, kommer människor brinna".

Det var här, framför gamla biblioteket
som den stora bokbränningen
ägde rum 1933.

När vi var på Bebelplatz skymtade jag en byggnad med en kupol och ett kors på, som jag var tvungen att försöka fota, trots byggnadsställningar framför. Det visade sig vara St-Hedwigs-Kathedrale och är den katolska katedralen i Berlins romerska ärkestift. Den byggdes för katolikerna från Schleisen, idag en del av dagens Polen, som tillhörde kungariket Preussen 1742-1763. Den ursprungliga ritningen liknade det romerska Panteon. Katedralen påbörjades 1747 och invigdes 1773 även om arbetena fortsatte av och till fram till 1778. Katedralen skadades, liksom många många andra byggnader i Berlin, under andra världskriget men återuppfördes 1952-1963. I kryptan finns gravar efter många av Berlins biskopar, en madonna från 1500-talet och en pietá från 1420. Här vilar Bernard Lichtenberg, en präst som mördades i ett koncentrationsläger och beatifierades som martyr av påven Johannes Paulus II.

Jag ber om ursäkt för den dåliga bilden,
men man kan i alla fall ana katedralen bakom planket...

Fortsättning följer...

Berlin dag 2, del 2

Väl framme vid Alexanderplatz började vi med att ta en liten minifika innan vi var inne i en skoaffär, Primark och Galeria Kaufhof innan vi började leta efter någonstans att äta. Vi hamnade till slut vid typ ett gatukök. Inga problem för vår del, vi tog varsin pizza och så en glass till efterrätt... Sedan fortsatte vår dag i Berlin...

Alexanderplatz: var Östberlins centrum, men har en lång historia, även om det är svårt att se några spår av det idag. Här var en gång i tiden marknadsplats för boskaps- och ullhandel och den kallades för Ochsenmarkt (oxmarknad). Torget/platsen döptes om för att hedra tsar Alexander som besökte Berlin 1805. Med tiden växte många hus och affärer upp runt torget och en marknadshall och en stadsjärnvägslinje byggdes i närheten. "Alex" hade nu blivit ett av stadens livligaste ställen. 1929 gjorde man ett försök att utveckla torget, men det enda som skedde var att det byggdes två nya kontorsbyggnader - Alexanderhaus och Berolinahaus. Dessa står kvar än idag. Alexanderplatz var en viktig mötesplats för invånarna i Östberlin och det var här som de större varuhusen låg. Torget var en stolthet för Östtyskland och Östberlin, och med arktitekturen här ville man visa övriga världen att Östtyskland minsann också kunde skapa en modern stadsdel... Här finns en speciell klocka med namnet Weltzeituhr som visar tiden runtom i världen. Denna klocka lyckades jag faktiskt missa... Ja ja, jag får väl ha nåt att leta efter nästa gång med...

Fernsehturm (TV-tornet): är en av de där symbolerna för Berlin, och man hittar det vid Alexanderplatz. När Berlin var delat så var det här Östberlins TV-torn. Berlinarna kallar det för Telespurgel eller tandpetare, och det är fortfarande Berlins högsta byggnad med sina 368 meter. Det uppfördes 1969 efter ritningar av ett arkitektteam med bl.a. Fritz Dieter och Günter Frankem, men även svenska ingenjörer hjälpte till. Det går bra att åka upp i TV-tornet och blicka ut över Berlin. Här finns även en restaurang som snurrar så att man under sin måltid kan se hela Berlin. Ett varv tar 30 minuter. I tornet finns det en utsiktsplattform 203 meter ovanför marken. Vid klart väder ska man kunna se upp emot 40 km. Det blev inget besök i TV-tornet för vår del. Trånga hissar, eller hissar överhuvudtaget är inget för min syster, och jag är inte helt förtjust i höjder, även om jag klarar det bättre nu för tiden!

Marienkirche: på vår promenad mot Berliner Dom så passerade vi Marienkirche som uppfördes redan under andra halvan av 1200-talet. Kyrkan har (naturligtvis) byggts om och till genom århundradena, och på 1400-talet tillkom fronttornet. 1790 kröntes tornet med en kupol. Ett tag omgavs kyrkan av byggnader, men nu står den relativt ensam i skuggan av TV-tornet.

Berliner Dom: Den ursprungliga Berliner Dom byggdes mellan 1747 och 1750 på samma plats som det tidigare funnits en gammal dominikanerkyrka och som rymde ätten Hohenzollerns ursprungliga krypta, som var den första av sitt slag i Europa. Den nuvarande kyrkan i nybarock är ett exempel av Julius Raschdorff från 1894-1905. Mittkupolen är ca 98 meter hög! Katedralen förstördes svårt under andra världskriget men har återställts i en förenklad form. Hohenzollerns minneskapell som låg i anslutning till katedralens norra murar har t.ex. avlägsnats.

Vi funderade en liten stund på om vi skulle gå in eller inte, men jag ville hellre se mer av Berlin den här gången! Och då jag som är den som gillar kyrkor mest av mig och min syster, hellre gick vidare så gjorde vi det.

Altes Museum: är en av världens vackraste nyklassicistiska byggnader och invigdes officiellt 1830 för att förvara den kungliga samlingen av tavlor och antika föremål. Byggnaden har en imponerande hög portik på 87 meter, som stödjer sig på 18 joniska kolonner! Idag finns här Berlins samling av föremål från antiken, med fokus på det antika Greklands konst och kultur. På första våningen finns en utställning med romersk och etruskisk konst och skulpturer. Andra våningen används för tillfälliga utställningar.

Lustgarten: är en trädgård som ligger framför Altes Museum, och det ser ut som att den alltid funnits här. Men, dess nuvarande form skapades så sent som 1998-1999. Fram till sent 1500-tal användes platsen för Stadtschloss:s grönsaks- och örtodlingar. Under den store kurfurstens styre (1620-1688) blev platsen en viktig lustgård (Lustgarten). Fredrik Vilhelm I (1688-1740), hade en förkärlek till militärt utövande, och han tog bort statyerna, grottorna, fontänen och den exotiska vegetationen, och förvandlade platsen till en exercisplats för armén. När Altes Museum byggdes blev markerna en park efter Joseph Lennés ritningar. Efter 1933 belades Lustgarten med sten och förvandlades till en paradplats. En roll som platsen behöll till 1989...

Fortsättning följer...

Berlin dag 2, del 1

Vår andra dag i Berlin valde jag och syrran att utforska lite mer på egen hand.Vi började dagen med att gå till H&M vid Kurfürstendamm, för att syrran ville prova ett par shorts. Kurfürstendamm är tydligen en av Berlins mest eleganta gator. Visst, jag har väl hört talas om Kurfürstendamm men aldrig riktigt brytt mig om vad det är för något. Avenyn byggdes på 1880-talet och här uppfördes snart imponerande byggnader och hotell. Efter andra världskriget ersattes de skadade husen med moderna byggnader, men det förändrade inte den utmärkande karaktären på Västberlins finaste gata. Under kalla kriget förvandlades gatan till en symbol för frimarknadskonsumerism (vad nu detta är) och Västberlins huvudhandelsgata. De eleganta affärerna och kaféerna med vackra sommarträdgårdar fortsätter att locka till sig en chick skara.

Det här kan vara sämsta bilden
någonsin på Kurfürstendamm,
men det bjuder jag på!

Vi tog sedan Tauentzienstrasse mot det stora och kända varuhuset KaDeWe. Tauentzienstrasse är en av den här delen av Berlins viktigaste affärs- och handelsgatorna. När vi gick på den här gatan så såg jag ett konstverk som jag frågade syrran om man (jag) skulle fota? Det tyckte hon då, hon läst något om det i den där guideboken jag hade med mig. Så då fotade jag skulpturen som fått namnet "Berlin". Skulpturen sägs symbolisera det gamla delade Berlin och uppfördes 1987 med anledning av Berlins 750-årsdag.

Till slut var vi då framme vid Kaufhaus des Westens, eller KaDeWe som det populärt kallas, som är ett av Europas största varuhus. Enligt vår guide dagen innan så är det bara Harrod's i London som är större. KaDeWe uppfördes 1907 men har genomgått åtskilliga utbyggnader genom åren. Varuhuset var ursprungligen Berlins mest exklusiva varuhus, med en omfattande samling varor till försäljning. Efter andra världskriget blev KaDeWe den passande symbolen för Västberlins framgångsrika ekonomiska uppsving. Här kan man fortfarande köpa det mesta, men huvudattraktionen är nog livsmedelsavdelningen, med Europas största utbud av matvaror. Man kan t.ex. köpa exotiska frukter och grönsaker, färsk fisk och skaldjur, 100 olika tesorter, över 2 400 viner och en uppsjö av gastronomiska fröjder. Här hittade vi faktiskt lakrits från lakritsfabriken i Helsingborg!

Nu skulle vi lämna Västberlins shoppinggator och åka till centrum för Östberlin, Alexanderplatz. Och för att komma dit valde vi att ta U-bahn (tunnelbanan) istället för buss. Så vi stegade iväg till tunnelbanestationen vid Wittenbergsplatsen och försökte köpa ett dagskort som gäller på både tunnelbanan och bussarna. Men se det gick inte att göra sig förstådd på engelska där i luckan, så jag fick plocka fram min gamla knackiga skoltyska (läste alltså tyska i högstadiet 1991-1993) och även om jag tvingas försöka mig på tyska på jobbet med jämna mellanrum perioden maj-augusti, så anser jag mig inte kunna prata tyska, även om jag förstår rätt så mycket när de pratar med mig. Men, till slut hade vi fått varsitt kort i alla fall, men då lyckades vi inte hitta rätt plattform så vi fick fråga en kille i en kiosk där på stationen, och nu gick det bra med engelska och vi kom ner till rätt plattform! Vi klarade till och med av att byta tåg och så vips så var vi på Alexanderplatz!

Enligt vår reseledare och guide så är tunnelbanestationen här vid Wittenbergplatzen, och flera andra för den delen, ritad av en Skövdebo. Dessvärre lyssnade jag inte så noga just här så jag hörde inte vad han hette. Men, en snabb googling nu, bekräftar detta. Det var en Skövdebo vid namn Alfred Grenander som ritade utbyggnaden 1912, liksom många andra tunnelbanestationer!

Fortsättning följer...

Berlin dag 1, Kaiser-Wilhelm-Gedächtnis-Kirche

När vi satt på bussen ner till Berlin överhörde jag stolsgrannarna längst bak i bussen att de pratade om en utbränd/utbombad kyrka, som inte skulle ligga så långt borta från vårt hotell. Utbombad kyrka lät ju onekligen intressant, men samtidigt fruktansvärt. Att kyrkan visade sig ligga väldigt nära vårt hotell gjorde att jag och syrran bestämde oss för att vi utan tvekan skulle besöka den. Eller åtminstone kika på den utifrån.

Vår bussrundtur i Berlin tog ca 5,5 timmar, trots lite trafik i Berlin och vi var inte tillbaka vid hotellet förrän 15.30, så det var två hungriga systrar som stapplade iväg till en viss amerikansk hamburgerkedja som låg ca 5 min från hotellet, bara för att få i oss något innan vi skulle iväg på kvällens begivenhet, middag arrangerad av bussbolaget. Men vi hade i alla fall knappt 4 timmar från att vi kom tillbaka till hotellet efter stadsrundturen och vi skulle iväg igen. Vi ville ju få ut något av dessa timmar i alla fall, så efter maten promenerade vi bort till den där utbombade kyrkan. På väg tillbaka till hotellet kikade vi i ett par affärer, men sedan blev det lite vila på sängen. Vi är inte 18 år längre...

Kaiser-Wilhelm-Gedächtnis-Kirche
Det här kyrkmonumentet är ett av Berlins mest kända landmärken, och trots detta hade jag ingen aning om denna kyrka, och runtomkring flockas försäljare, gatumusikanter, tiggare och turister. Kyrkan uppfördes till minne av Wilhelm I, efter ritningar av Franz Schwechten, och den invigdes 1895. Kyrkan förstördes av bomber 1943. Efter andra världskriget togs ruinerna bort, och det som blev kvar var det massiva fronttornet. Man lät kyrkoruinen stå kvar för att påminna folk om all förstörelse som sker i krig. Ruinen kallas i folkmun för "Hohler Zahn" - den ihåliga tanden. Kyrkan är öppen dagligen och är väl värt ett besök, här finns mosaikkonstverk i taket och en Kristusfigur som klarade andra världskriget helt utan skador! Här finns också bilder på hur kyrkan såg ut innan bombningen.

 

Alldeles intill ruinen har man uppfört en ny, åttkantig kyrka i armerad betong och blått glas, uppförd 1963 av Egon Eiermann som också ritade det fristående sexkantiga klocktornet. Det nya klocktornet står där den förstörda kyrkans mittskepp var.

Den nya kyrkan kallas för "Puderdose" - puderdosan, och klocktornet för "Lippenstift" - läppstiftet. Det är nästan så man kan tro att man är i Göteborg...

Jag kan varmt rekommendera ett besök både i kyrkoruinen men även i den nya kyrkan, som tack vare sin ovanliga konstruktion, har blivit utsedd till en av världens mest unika kyrkor. Man anordnar guidningar i minneskyrkan/kyrkoruinen, men det verkar bara vara på tyska, åtminstone när jag frågade!

Berlin dag 1, del 3

Efter Treptow började vi så sakteliga dra oss tillbaka mot hotellet men vi hann se ytterligare platser och sevärdheter utmed vägen. Det kan även vara så att något/några av de saker jag nämner i det här inlägget passerades tidigare på, men det får vara så...

Nya synagogan: påbörjades 1859 och avslutades 1866. Här finns plats för ca 3 000 gudstjänstbesökare. Användningen av järn i konstruktionen av tak och gallerier satte synagogan i förgrunden för väg- och vattenbyggnadskonsten i slutet av 1800-talet. Den här fascinerande byggnaden var Berlins största synagoga fram till den 9 november 1938 då den delvis förstördes under den beryktade Kristallnatten. Under de allierades bombningar 1943 förstördes den ännu mer för att helt ödeläggas av de östtyska myndigheterna. Man påbörjade en rekonstruktion av synagogan 1988 och den avslutades med en ceremoni 1995.

Reichstag/Riksdagshuset: var tänkt att symbolisera den nationella evigheten och visa upp det tyska kejsarrikets ambitioner efter dess tillkännagivande 1871. Byggnaden i nyrenässans fångade den rådande andan av tysk optimism och uppfördes 1884-1894 av pengar som man "fått" av Frankrike för krigsreparationer. 1933, den 28 februari förstördes den stora hallen i en brand och kommunisterna fick skulden. Med andra världskriget som närmade sig blev det ingen återuppbyggnad av riksdagshuset. Trots detta ekade dess betydelse utanför Tysklands gränser med bilder av den sovjetiska flaggan som flyger från Reichstag i maj 1945 som en symbol för det tyska nederlaget i andra världskriget. 1957-1972 är kupolen avlägsnad och de flesta utsmyckningarna avlägsnas. Reichstag blev nu en mötesplats för den andra kammaren i tyska Bundestag (riksdagen) och utgjorde också en spektakulär kuliss åt stora festivaler och rockkonserter. Till de östtyska myndigheternas stora förtret. Den 2 december 1990 möttes den nyvalda Bundesrepublik för första gången i Reichstag sedan den tyska återföreningen. 1995-1999 skedde den senaste ombyggnaden och Reichstag förvandlades till en modern möteshall krönt med en elliptisk kupol. Man kan besöka Reichstag och gå upp i kupolen. Härifrån har man en härlig utsikt över staden och man får låna en audioguide som pekar ut Berlins sevärdheter och byggnader.

GuldElsa: eller Siegessäule/segerkolonnen som monumentet egentligen heter, ska erinra om segrar i kriget mot Danmark 1864. Efter ytterligare segrar mot Österrike 1866 och Frankrike 1871 placerades "Goldelse", en förgylld figur som representerar seger på toppen. Monumentet stod ursprungligen framför riksdagsbyggnaden, men flyttades hit av nazisterna 1938. Sockeln är utsmyckad med lågreliefer som minner om de här slagen. Längre upp på kolonnen finns en mosaikfris som skildrar grundadet av det tyska kejsarriket 1871. Högst upp på monumentet finns en utsiktsterrass varifrån man ska ha en fenomenal utsikt över Berlin. Jag var aldrig uppe där så jag kan inte intyga det hela! =)

Vi passerade förbi en av Berlins gamla stadsportar, och tyvärr minns jag inte vad vår guide berättade om den, men jag hann ta en bild från bussfönstret i alla fall! Vi åkte även lite på Unter den Linden, en av Berlins mest berömda gator, men dessvärre har man av olika anledningar plockat bort många av lindarna. En gång ledde den här vägen till de kungliga jaktmarkerna som senare omvandlades till Tiergarten. Vi åkte på Berlins bredaste gata, minns tyvärr inte namnet, och här hade man gjort parkering mitt i gatan!

Schönebergs stadshus: under den tiden då Berlin var uppdelat i öst och väst så hade man ju i varje del sin egen flygplats, rådhus, TV-torn och allt vad det nu kunde vara. Det här stadshuset vid John-F-Kennedy-Platz, och som lätt kan tas för en kyrka med sitt vackra klocktorn, var då Västberlins rådhus. Det uppfördes 1911-1914 och fungerade som Västberlins rådhus 1948-1990. Det var här som John F Kennedy, den 26 juni 1963, sade den berömda meningen: "Ich bin ein Berliner" framför mer än 300 000 berlinare!

Charlottenburg slott: var tänkt som sommarresidens åt Sophie Charlotte, kurfursten Fredrik III:s hustru. Slottet började byggas 1695 och 1701-1713 utvidgades slottet och kröntes med en kupol och man lade till orangeridelen. Slottet förstördes under andra världskriget och har sedan dess restaurerats.

Det var vad vi fick se och uppleva på vår stadstrundtur som tog ca 5,5 timme, med fyra stopp under vägen. Innan vi trötta och nöjda kröp ner i sängen och slökollade på TV så besökte vi även Kaiser Wilhelm-kyrkan! Men mer om denna plats i nästa blogginlägg.

Berlin dag 1, del 2

Här kommer en fortsättning på min resa till Berlin maj 2015... Efter stoppet vid Brandenburger Tor åkte vi vidare genom Berlins gator och kvarter och hamnade till slut vid Checkpoint Charlie.


Checkpoint Charlie: Mellan 1961 och 1990 var Checkpoint Charlie den enda gränsövergången för utlänningar mellan Öst- & Västberlin. På den tiden framstod gränskontrollen som en symbol både för friheten som delningen som hindrade östtyskar att fly kommunistregimen DDR. Idag är det inte mycket som återstår av den forna gränsposten som stängdes 1990 med en officiell ceremoni som besöktes av utrikesministrarna från ockupationsmakterna USA, Storbritannien, Frankrike och Sovjetunionen. Idag finns här inga grindar, avspärrningar eller taggtrådsstängsel kvar att se, istället finn en kopia av en gränskontroll, komplett med sandsäckar, och den berömda skylten från den gamla västsidan med texten "You are leaving the American Sector" och tyskar som föreställer amerikanska soldater och som mer än gärna ställer upp på bilder!

Här finns även utställningslokalen BlackBox Zentrum som redogör för perioden efter andra världskriget fram till 1990. I Haus am Checkpoint Charlie finns ett av de ursprungliga vakttornen och en utställning om gränskonflikter under det kalla kriget och uppförandet av Berlinmuren. Dessvärre hann vi inte med någon av dessa ställen. Men som jag brukar säga, man ska ju ha nåt att göra nästa gång man kommer dit...


I princip över allt i Berlin såg vi de klassiska Trabanterna. Man skulle kunna tro att man inte vill veta av de där gamla bilarna, men icke då. Här finns till och med ett Trabantmuseum och man kan vara med på Trabantsafari! Helt underbart om ni frågar mig.

På vår väg mot Treptowparken åkte vi förbi Rotes Rathaus som är Berlins huvudsakliga rådhus. På den tiden Berlin var delat så var det här Östberlins rådhus. Arkitekten Hermann Friedrich, var inspirerad av kommunala hus från den italienska renässansen, men tornet påminner om katedralen i franska Laon. Det är färgen på teglet som gett namn åt rådhuset!

Innan vi kom till Treptowparken stannade vi till vid en bevarad del av Berlinmuren, där man låtit konstnärer från 21 olika länder måla varsin bit av muren. Det är 1 300 meter av Berlinmuren, längs Mühlenstrasse, mellan Hauptbahnhof och Oberbaumbrücke som har blivit ett gigantiskt konstverk. Den här delen av Berlinmuren kallas för East Side Gallery.

En sak som jag tror är ganska unikt för Berlin, jag har då inte sett det tidigare, är alla vattenledningsrör som är ovan mark. Man har tydligen problem med grundvattnet i Berlin och när det grävs i marken så måste man helt enkelt lyfta upp rören. Jag gissar att när bygget är klart så stoppas rören tillbaka igen under marken.

Treptowparken: anlades under 1860-talet men är idag mest känt för det kolossola monument över Röda armén som uppfördes mellan 1946 och 1949. Parken utgör gravplats för 5 000 sovjetiska soldater som dog i slaget om Berlin 1945. Porten markeras med en stor granitskulptur som föreställer det sörjande, ryska hemlandet och som omges av soldater ur Röda armén. Porten leder till mausoleet som krönts av en elva meter hög figur som föreställer en soldat som räddar ett barn och låter sitt stora svärd vila på en krossad svastika. Det här är ett verk av arkitekten Jakow Bielopolski och skulptören Jewgien Wuczeticz. I parken finns även ett astronomiskt observatorium.

Resan fortsätter...