Berlin dag 1, Kaiser-Wilhelm-Gedächtnis-Kirche

När vi satt på bussen ner till Berlin överhörde jag stolsgrannarna längst bak i bussen att de pratade om en utbränd/utbombad kyrka, som inte skulle ligga så långt borta från vårt hotell. Utbombad kyrka lät ju onekligen intressant, men samtidigt fruktansvärt. Att kyrkan visade sig ligga väldigt nära vårt hotell gjorde att jag och syrran bestämde oss för att vi utan tvekan skulle besöka den. Eller åtminstone kika på den utifrån.

Vår bussrundtur i Berlin tog ca 5,5 timmar, trots lite trafik i Berlin och vi var inte tillbaka vid hotellet förrän 15.30, så det var två hungriga systrar som stapplade iväg till en viss amerikansk hamburgerkedja som låg ca 5 min från hotellet, bara för att få i oss något innan vi skulle iväg på kvällens begivenhet, middag arrangerad av bussbolaget. Men vi hade i alla fall knappt 4 timmar från att vi kom tillbaka till hotellet efter stadsrundturen och vi skulle iväg igen. Vi ville ju få ut något av dessa timmar i alla fall, så efter maten promenerade vi bort till den där utbombade kyrkan. På väg tillbaka till hotellet kikade vi i ett par affärer, men sedan blev det lite vila på sängen. Vi är inte 18 år längre...

Kaiser-Wilhelm-Gedächtnis-Kirche
Det här kyrkmonumentet är ett av Berlins mest kända landmärken, och trots detta hade jag ingen aning om denna kyrka, och runtomkring flockas försäljare, gatumusikanter, tiggare och turister. Kyrkan uppfördes till minne av Wilhelm I, efter ritningar av Franz Schwechten, och den invigdes 1895. Kyrkan förstördes av bomber 1943. Efter andra världskriget togs ruinerna bort, och det som blev kvar var det massiva fronttornet. Man lät kyrkoruinen stå kvar för att påminna folk om all förstörelse som sker i krig. Ruinen kallas i folkmun för "Hohler Zahn" - den ihåliga tanden. Kyrkan är öppen dagligen och är väl värt ett besök, här finns mosaikkonstverk i taket och en Kristusfigur som klarade andra världskriget helt utan skador! Här finns också bilder på hur kyrkan såg ut innan bombningen.

 

Alldeles intill ruinen har man uppfört en ny, åttkantig kyrka i armerad betong och blått glas, uppförd 1963 av Egon Eiermann som också ritade det fristående sexkantiga klocktornet. Det nya klocktornet står där den förstörda kyrkans mittskepp var.

Den nya kyrkan kallas för "Puderdose" - puderdosan, och klocktornet för "Lippenstift" - läppstiftet. Det är nästan så man kan tro att man är i Göteborg...

Jag kan varmt rekommendera ett besök både i kyrkoruinen men även i den nya kyrkan, som tack vare sin ovanliga konstruktion, har blivit utsedd till en av världens mest unika kyrkor. Man anordnar guidningar i minneskyrkan/kyrkoruinen, men det verkar bara vara på tyska, åtminstone när jag frågade!