Glimmingehus

Säg den Österlenbesökare som inte varit vid Glimmingehus! Eller Skånebesökare för den delen... Självklart finns det dem som inte besökt huset, men jag de är nog ganska få! Fast jag ska vara ärlig och säga att vid mina första besök nere i Skåne så var jag aldrig vid Glimmingehus. Inte vad jag minns i alla fall. Nu ska jag vara ärlig och säga att det var inte vid många tillfällen som jag var i Skåne innan jag flyttade ner hit. Jag vet att vi var i Trelleborg vid några tillfällen, och att vi då naturligtvis var i Smygehuk, och så minns jag första gången vi var i Malmö... Men, om jag någonsin kom till Glimmingehus, det har jag inget minne av. Och jag tycker ju att jag borde kommit ihåg det i så fall... Nog om detta, för under mina fyra år som importerad skåning, så har jag varit där nog så många gånger!

Under mina första 2.5 år i Skåne, så bodde jag ju på Österlen, och fick en del besök. Konstigt, bor man på Österlen, så vill alla hälsa på. Bor man i Höör - mitt i Skåne - så är man helt plötsligt inte lika intressant. Synd om dem, för de vet inte vad dem missar! I alla fall, under min tid som Österlenboende så blev det en del "Österlenturer", och visst hamnade man vid Glimmingehus. Det hade alla på önskelistan, liksom Ales stenar. Detta medeltida stenhus, som har stått orört i århundraden lockar onekligen fortfarande besökare. Det har inte hänt så mycket i själva huset, men verksamheten har följt med i tiden...

Är man intresserad av att se hur en medeltida borg var inredd så är man på fel plats. För det finns inte så mycket inredning i huset! Men, på andra våningen så hittar man ett fantastiskt åttkantigt bord i en pelare!

I trapphallen hittar vi Vildmannen, som en gång faktiskt stod uppe på taket! När man passerar honom får man inte glömma att hälsa och bocka (om man är av det manliga könet) och niga (om man är av det kvinnliga könet). Gör man inte det så drabbas man av olycka. Självklart så missade jag Vildmannen där i trappen vid mitt första besök, och, tro det eller ej, men efteråt fick jag en rejäl huvudvärk. Om det beror på Vildmannen, eller något annat, låter jag vara osagt. Efter denna gång, ser jag verkligen till att hälsa ordentligt!

Och se dig noga för när du går upp och ner i trappen, för det är fullt med dödsfällor här... ;)

Även om det idag inte finns så mycket möbler inne i huset, så är det ändå rätt så fascinerande. Man får ändå en sorts inblick hur det en gång kan ha sett ut!

Om jag ska vara helt ärlig så har jag blandade känslor inför Glimmingehus. Om jag (trots detta) rekommenderar ett besök hit? Ja, det gör jag. För även om jag då eg saknar möblemang och sånt, så är det ändå det som är charmen i det hela. Man får använda sig av sin egen fantasi om hur det en gång kan ha sett ut! Under sommaren har man desstuom många olika arrangemang, som levandegör Glimmingehus.

Vill man veta mer Glimmingehus och medeltiden i sig, så finns det en väldigt bra souvenirshop inne på borgområdet. Här finns även en restaurang om man vill få något i magen!

På Riksantikvarieämbetes hemsida finns mer information om Glimmingehus, för den som är intresserad.

Öppet? April-november

Entré? Ja det kostar en liten slant att gå in i borgen, 2010 var det 60 kr/vuxen.

Hitta hit: Glimmingehus ligger 12 km sydväst om Simrishamn. Där är skyltat från rv 9 mellan Ystad och Simrishamn.

Järrestads hällristningar

Är man intresserad av hällristningar och man befinner sig i Skåne, ska man åka till Järrestad, för där finns Skånes bäst bevarade hällristningar. Här kan man se skepp, ryttare, fotspår och skålgropar inristade i berghällen. Hällristningslokalen (som det så fint heter) är mest känd för figuren som kallas för dansaren (bild nr 3). Alldeles i närheten av hällristningarna finns det tre stycken bronsåldersösen.

Det är ganska svårt att hitta till hällristningarna, och inför första besöket så hade jag och min kompis läst att man skulle svänga in i Järrestad (vi kom på väg 11), och köra förbi kyrkan, och sedan skulle det finnas en LITEN grusparkering, sedan skulle man gå på en traktorväg... Vi körde in i Järrestad, förbi kyrkan och kom till ett vägskäl vid en mölla (om jag inte missminner mig), vi körde tillbaka, och hamnade vid kyrkan, men inte hittade vi någon liten grusparkering. Vi gjorde denna proceduren ett par gånger, tills vi gav upp och åkte hem till Tomelilla, för att söka grundligare efter hur vi skulle hitta ristningarna.

Dagen efter åkte vi tillbaka, vi ville nämligen båda se ristningarna! Till slut i en svacka, så hittade vi en liten "breddning" av vägen (i grus), intill en traktorväg. Kunde det vara här? Vi parkerade bilen och gick in på traktorvägen, och ett par hundra meter in så hittade vi minsann en informationsskylt som talade om för oss att vi var rätt! Jag vill absolut inte kalla det för en parkeringsplats, för jag vet "mötesplatsfickor" som är större än denna parkeringsplats.

Själva hällristningsområdet är inte direkt stort, men ristningarna var välbevarade. Tyvärr har en del av ristningarna nu blivit vandaliserade...

Knäbäckshusen

Knäbäckshusen på Österlen har en ganska speciell historia. Byn Knäbäckshusen låg nämligen tidigare i norra delen av Haväng, vid Knäbäcken. Anledningen till att byn flyttade var att svenska försvarsmakten ville utvidga Ravlunda Skjutfält på 1950-talet, och då köpte man helt enkelt ut byn, flyttade den till andra sidan av Stenshuvud!

Här finner man korsvirkes hus med vasstak, inramade av rosor och vågbrus, längs en smal bygata.

Nedanför husen hittar man kanske en av Skånes vackraste stränder! Den ligger i alla fall högt upp på min lista över skånska stränder! Den är inte speciellt bred, och när jag besökte stranden första gången så var det högvatten (och mycket vågor), så stranden var i princip helt obefintlig, istället solade man uppe på strandbanken!

Stranden är inte "utmärkt" på några kartor, så hade vi inte pratat om Knäbäckshusen i skolan så hade jag nog aldrig hittat dit.

Vid "strandkanten" finns det fem stycken "ålabodar", byggda enligt förlagor från gamla Knäbäck, två av dessa tillhör Rörums församling. En av dessa två inrymmer S:t Nicolai kapell. Kapellet är mycket populär för dop och bröllop. Kapellet är öppen dygnet runt, året om.

Knäbäckshusen passar för en liten utflykt året om. Alla årstider har sin charm. På sommaren är det mer eller mindre fullknôkat med folk, medan det under övriga årstider är betydligt lugnare, men jag har då aldrig varit helt ensam på plats. Jag har alltid mött några vandrare längs stranden...

Hitta hit: Knäbäckshusen ligger i höjd med Rörum på Österlen, mellan Simrishamn och Kivik. Skyltat från väg 9.

Stenshuvud

Stenshuvud på Österlen är ett av mina små paradis på jorden! Titt som tätt får jag en längtan att åka dit. Dock är det inte det lättaste om man är lite smålat och inte har tillgång till bil. Bussen stannar nämligen nere på stora vägen (väg 9) och sedan är det en i mina ögon, rejäl promenad. Sedan ska man ju tillbaka till bussen med...

Stenshuvud nationalpark bildades 1986, och är en av Sveriges 28 nationalparker, och den sydligaste. Stenshuvud är en av de mest artrika och mest omväxlande nationalparkerna i Sverige, med ca 150 djur och växter som är utrotningshotade... Här finns även fornminnen och andra intressanta kulturlämningar, som t.ex. en fornborg. Rester av denna ser man om man väljer att promenerar upp till toppen.

Berget är 97 meter högt, och har faktiskt inte mindre än tre toppar, varifrån man har en fantastisk utsikt över landskapet. Vid klart ser man ända till Bornholm!

Nedanför berget finns en underbar sandstrand, tyvärr hittar jag inte några representativa bilder ur min samling just nu, men jag ber att få återkomma i detta ärende!

Vid parkeringen till nationalparken finns Stenshuvud Naturum, som ger information om naturen, tips på utflyktsmål, vandringsleder och andra aktiviteter. Här finns även en utställning om nationalparkens djur- och växtliv samt om områdets historia och kultur. Ett perfekt ställe att starta utflykten med!

Jag har varit vid Stenshuvud vid ett flertal gånger under min tid som skåning, och varje gång "drabbas" jag av ett lugn. Jag vill liksom inte åka härifrån... Jag kan sitta nere vid stranden i timmar, om det inte är så att övriga i sällskapet liksom tröttnar... Dock har jag bara varit uppe på toppen en enda gång, och varje gång jag hamnar på Stenshuvud så tänker jag, nästa gång, då ska jag åka hyfsat tidigt från Höör och bort till Stenshuvud, vandra upp på toppen, och bara njuta! Så nästa gång... Den ca 1 kilometer långa vandringen upp till toppen (topparna) är värd varje svettdroppe, för utsikten är verkligen helt fantastisk! Ja är man i lite halvtaskig form som jag, så kan det bli lite svettigt...

Vill du veta mer? Då rekommenderar jag den här hemsidan.

Öppet? Nationalparken är öppen året runt, Naturum har öppet februari-november.

Entré? Alldeles gratis

Hitta hit: Stenshuvud ligger mellan Kivik och Simrishamn, och det är skyltat från väg 9.