Det stora Gotlandsäventyret, dag 3: Visby, del 2

Här kommer då fortsättningen på Visbybesöket den 7 juli!

Efter lunchen så var målet Botaniska Trädgården, men det tog ett litet tag innan vi kom dit, vi stötte ju på ytterligare några kyrkoruiner och så var det eftermiddagsfika som gällde! Men, har man semester så har man. Första ruinen vi stötte på efter vår lunch var ruinen av
S:t Lars kyrka: som uppfördes på 1200-talet och som är uppkallad efter S:t Laurentius som på 200-talet blev halstrad till döds. Kyrkan övergavs i samband med reformationen på 1500-talet. Den har en lite annorlunda arkitektur då den påminner om en bysantisk kyrka, och här finns branta och smala trappor och gångar att utforska. Och hade det inte varit för C, så hade vare sig jag eller syrran vågat oss upp där i gångarna!

S:t Lars ruin, från en av gångarna

Alldeles intill S:t Lars kyrkoruin ligger
Drottens kyrkoruin: även denna kyrka uppfördes på 1200-talet, systerkyrka till S:t Lars. Namnet kommer från det gammalnordiska ordet för härskare och Gud. Självklart passade vi på att kika in här också! I en liten park utanför Drottens kyrkoruin hittade vi sedan en staty över Christopher Polhem. Jag undrade såklart varför han stod där, men då fick jag läst att han faktiskt är född på Gotland. Där ser man. Alltid lär man sig något nytt.

Drottens kyrkoruin, sett från S:t Lars kyrkoruin

Christopher Polhem

Vi gick nu vidare och hittade ett litet mysigt café, där det blev en snabbfika innan det var dags att fortsätta utforska Visbys gator och gränder, och vi gick inte många meter förrän vi sprang på nästa kyrkoruin, nämligen
S:t Clemens kyrkoruin: hade vi vetat så hade vi förstås fikat här istället då man i det intilliggande hotellet kunde köpa picknickkorgar som man sedan avnjuter i kyrkoruinen. Den äldsta kyrkan på platsen uppfördes förmodligen ungefär samtidigt som S:t Hans, där vi började vår ruinvandring, omkring 1060, och är en av de äldsta kyrkorna i Visby.

S:t Clemens

Nu var vi ju riktigt nära Botaniska trädgården, men syrran ville kika lite mer på ringmuren, så vi styrde kosan mot den, och det är väl ingen som är förvånad att vi då stötte på ännu en kyrkoruin, nämligen
S:t Nicoali kyrkoruin: en av Visbys mäktigaste ruiner. På 1200-talet var S:t Nicolai centrum för dominikanerbröderna. Här kom vi dock inte in. Men, vi kunde ändå kika in i ruinen då det var glasväggar här. Den här ruinen används kontinuerligt, så det är väl för att skydda den som man inte bara kan kliva in där!

S:t Nicolai

När vi insåg att vi faktiskt inte skulle komma in i ruinen så styrde vi stegen mot
Ringmuren, denna drygt 3 km långa mur omsluter hela det medeltida Visby och är faktiskt norra Europas bäst bevarade stadsmur. Å, detta epitet älskar ju Fredrik och Kristian i På Spåret... :-) Muren uppfördes 1250-1288 i kalksten och av de 29 tornen återstår 27! Om jag inte missminner mig så uppfördes muren för att hålla bönderna utanför staden, och tvinga dem att betala tull för att få sälja sina varor. Det var alltså inte för att hålla dansken borta, nej när dansken började härja här så fanns redan muren! Vi gick utmed muren tills vi kom till väktargången, en rekonstruerad del där man kan se hur det kunde se ut under medeltiden. Tyvärr glömde jag ta kort på väktargången, men vi var självklart uppe och kikade!

Ringmuren

Nu gick vi snabbt igenom Gotlandsänget och Paviljongsplan för att komma till
Botaniska trädgården: som anlades 1855 av sällskapet De Badande Wännerna, som bland annat ville verka för "bevarandet av Visby stads säregna skönhet och ålderdomliga prägel". Här finns en rad växter som egentligen trivs mycket bättre i varmare klimat såsom mullbär, fikon, valnötsträd, näsduksträd, magnolior med mera. Jag som alltid norpar en liten broschyr när tillfälle ges, hittade en sådan över Botaniska och upptäckte då att det minsann ska finnas en liten kyrkoruin vid ena ingången, denna ruin måste ju utforskas lite närmare. Syrran var väl inte så jättenöjd, hon hade ju redan "tvingats" besöka sex kyrkoruiner och en domkyrka! Men, jag hade bestämt mig, och vi var ju tvungna att gå ur Botaniska någonstans, så varför inte vid ingången där ruinen efter
S:t Olofs kyrka: idag återstår bara delar av västtornet murkärna av det som en gång var en av Visbys största kyrkor!

Botaniska trädgården

S:t Olofs kyrkoruin

Nu ville syrran kolla in Kallis (Kallbadhuset) en snabbis, men först ville jag kolla in en av Visbys smalaste,  och mest fotograferade gränd, Fiskargränd. Här har faktiskt Pippi Långstrump spatserat, eller om hon kanske red på Lilla Gubben. Jag minns inte. Det är inte svårt att förstå varför gatan/gränden är så populär att fotografera när man ser alla rosor! Men vi ska inte tro att det alltid varit så här. Rosorna planterades först på 1930-talet...

Fiskargränd

På vår väg mot Kallis passerade vi den äldsta delen i ringmuren men även en av Visbys äldsta byggnader,
Kruttornet: byggt på 1100-talet. Det är en kastal (försvarsanläggning) vid Visbys gamla hamn. Det är 25 meter högt och det ska gå att besöka under sommartid! Detta hade vi dock inte koll på, eller så kan det ha varit så att jag inte orkade gå i mer trappor så jag talade inte om att det gick att gå in där. Jag minns faktiskt inte riktig...

Kruttornet

Alldeles intill Kruttornet hittar vi Almedalen, som en gång var hamnen i det medeltida Visby, idag en vacker park med lekplats för de mindre barnen och en damm där många olika sorters fåglar brukar trivas. Det är här som alla politiker samlas under Almedalsveckan, som infaller vecka 27 varje år.

Almedalen

Nu började i alla fall jag bli lite trött och längtade tillbaka till campingen, men det var inte dags för det riktigt än. Först kikade vi snabbt på Kallis, men bara från utsidan och sedan letade vi oss ner till gästhamnen och en av glassbarerna där. När vi satt och njöt av vår glass upptäckte vi rundturståget, och då C ville åka det så åkte vi det.

Kallis

Turen tog oss runt ringmuren på dess utsida, och det var rätt skönt att få sitta ner en stund och bara åka med och lyssna, och då fick vi bl.a. se ruinen efter
S:t Görans kyrka: som byggdes på 1200-talet intill ett sjukhus för spetälska som var i bruk till mitten av 1500-talet. Man placerade kyrkan och sjukhuset utanför ringmuren för att minska smittrisken. Det finns inget kvar av sjukhuset ovan jord. Kyrkogården användes även vid asiatiska böldpesten 1710, då 459 människor dog i Visby och under koleraepidemin på 1850-talet.

S:t Görans kyrkoruin. Ja det är taket på tåget man ser.
Nej, jag orkade inte redigera bort det!

När vi åkt turen så var det dags att besöka Fornsalen, Gotlands museum, men innan vi kom dit sprang vi på
Burmeisterska huset: som uppfördes på 1600-talet av Hans Burmeister, en av många tyska invandrare. Byggnaden ger en unik bild av hur en köpmangård kunde se ut! Alldeles intill Burmeisterska huset ligger
Gottvaldska huset: ett av få nybyggnationer i 1500-talets Visby. Detta hus stod ursprungligen på S:t Hansgatan.

Burmeisterska huset

Gottvaldska huset

Vi avslutade vår dag i Visby på
Gotlands Fornsal: som upptar ett helt kvarter i Visby. Byggnaden uppfördes 1776 och museisamlingarna flyttade hit 1879. Här får man ta del av Visbys spännande historia i 24 rum... Här finns t.ex. ett bevarat packhus, man får se hur en handelsbod kunde se ut, hur man bodde förr i tiden, slaget vid muren 1361 skildras och här finns flera av de speciella bildstenarna, Gotlands svar på runstenar!

Gotlands Fornsal

Bildsten på Gotlands Fornsal

Innan vi tog bussen tillbaka till campingen slog vi till och käkade mat i en korvkiosk vid gästhamnen, och tillbaka på campingen blev det en hård(?) kamp i minigolf innan vi återigen fick ta del av en magisk solnedgång!

Det stora Gotlandsäventyret dag 3: Visby, del 1

Som jag skrev i ett tidigare inlägg så blir Visbydagen uppdelad i två delar. Jag kommer inte heller gå in så "djupt" på någon av de platser vi besökte utan det blir separata inlägg lite längre fram, med fler bilder och mer information. Om jag inte gör så här så kommer detta inlägg bli evighetslångt, så långt att inte ens jag kommer att orka läsa det! Så det här inlägget kommer "handla" om det vi hann med fram till lunchen!

Från början var det tänkt att vi skulle cykla in till Visby, eller rättare sagt syrran och C skulle cykla och jag hade hyrt cykel inne i Visby. Jag skulle då åka buss in till Visby och sedan skulle jag cykla med syrran och C tillbaka till campingen. Ev. skulle vi även cykla lite på onsdagen. Men, det blåste halv orkan (ja det kändes så) så jag avbokade cykeln och syrran och C hängde med mig på bussen istället. En väldigt positiv sak är att Kneippbyn har en egen buss som kör sträckan Kneippbyn-Visby-Kneippbyn, så vi behövde inte gå så långt för att komma till busshållplatsen.

Vi fick tipset av busschauffören, ja jag frågade, att vi skulle gå av vid Öster Centrum och sedan gå på bussen för hemfärden nere vid hamnen, då Visby är en stad som lutar ner mot Östersjön. Och det vet ju alla att man blir andfådd av att gå uppför... Så när vi kommit in till centrum så kikade vi lite snabbt vid just Öster Centrum innan vi letade oss innanför ringmuren och Visbys alla butiker, restauranger, caféer, kyrkoruiner och museer och allt vad som finns där inne i den gamle Hansestaden som ju sedan 1995 även finns med på UNESCO:s världsarvslista.

Österport

Det "första" vi gjorde när vi kommit innanför muren var att leta upp ett trevligt kafé. En i gruppen var kaffesugen! Nu dricker ju inte jag kaffe, men en cola och nåt sött sitter ju aldrig fel. Vi passerade en del ställen innan jag fick "lurat" in dem på S:t Hans Café och Orangeri. På en skylt utanför stod det något om att de har stans mysigaste trädgårdsservering (eller något i den stilen). Jag struntade i vilket. Jag visste precis vart jag hamnat. Jag skulle få fika mitt i en gammal klosterruin! Och jag kan hålla med. Det är en supermysig atmosfär där inne bland resterna efter
S:t Hans kyrka: som är uppförd på den plats där Visbys äldsta stenkyrka låg, en plats som förmodligen även varit en hednisk offerplats. Ruinerna är det som finns kvar av de två(!) kyrkor som uppfördes här på 1200-talet. Alldeles intill S:t Hans kyrka byggdes även S:t Pers (Peters) kyrka, och de kom att delvis dela väggar!De båda kyrkorna förföll kraftigt under 1600- och 1700-talen och man kom även att hämta sten härifrån för att bygga nya hus.

Ruinerna vid S:t Hans café

När vi fått i oss kaffe, cola och en sötsak var (minns inte vad vi valde...) så hade vi siktet på Domkyrkan. Syrran som inte är lika förtjust som mig att springa omkring i kyrkor ville i alla fall till Domkyrkan, så det var ett måste på vår lista. Men innan vi kom dit så sprang vi på S:ta Katarina (Karins) kyrkoruin vid Stora torget, och vi konstaterade redan då att vi skulle käka lunch här någonstans på torget. Men först in i ruinen efter
S:ta Katarina kyrka: som är Visbys största och kanske vackraste kyrkoruin! Den uppfördes av franciskanerorden som grundade sitt konvent (kloster) här vid dagens Stora Torget 1233. Kyrkan byggdes om och till genom århundradena och långhuset blev faktiskt aldrig helt klar. En söndag i början av 1540-talet när prästen stod framför altaret rasade det ena valvet, "och sedan dess har kyrkan stått öppen för hundar och svin, så där stank där inne så Gud förbarme", klagade länsherre Rud ett tiotal år senare!

S:ta Katarina kyrkoruin vid Stora torget

S:ta Katarina kyrkoruin

Det kan vara mycket roligt i en kyrkoruin!

När vi beundrat de vackra gotiska bågarna siktade vi in oss på
Domkyrkan, eller S:ta Maria kyrka: från 1225 och som från början var de tyska köpmännens kyrka i staden. Under medeltiden fanns det inte mindre än åtminstone 16 kyrkor i Visby. Av dessa är det bara Domkyrkan som fortfarande är i bruk. Men, det var inte bara de tyska köpmännen som ville höra till S:ta Maria kyrka, utan även de bosatta köpmännen var intresserade av att höra hit, så kyrkan fungerade faktiskt, med vissa inskränkningar som församlingskyrka. Kyrkan blev upphöjd till domkyrka 1572.

Interiör Domkyrkan

Vi tog sedan trapporna upp till Norderklint för att kanske få till ett hyfsat foto av domkyrkan, men även få en utsikt över Visby. Och vi blev inte besvikna. Utsikten är helt fantastisk och visst fick vi till några hyfsade kort av kyrkan härifrån.

Domkyrkan, sett från Nordreklint

Utsikt från Nordreklint

Utsikt från Nordreklint

Vi gick sedan mot ringmuren och hamnade vid Nattmannens tomt, där vi försökte (utan att lyckas) få till en hyfsad bild på oss med muren i bakgrunden. Nattmannen hade ett jobb som ingen annan ville ha. Inte ens bödeln. Nattmannen eller Rackarn som han också kallades var bödelns medhjälpare, och det var han som hästslaktare och hämtade latrintunnorna i stadens fina hus... Idag finns inte vare sig bödelns eller nattmannens hus kvar, men namnet finns kvar som en påminnelse.

Visby ringmur vid "Nattmannens tomt"

Nu började det kurra i våra magar och vi begav oss ner mot Stora Torget igen, och efter visst velande så lyckades vi faktiskt enas om en restaurang!