Östra kyrkogården i Göteborg

En oktoberlördag 2018 åkte jag till Göteborg. En av anledningarna till detta Göteborgsbesök var att besöka Östra kyrkogården.

Östra kyrkogården är Göteborgs tredje största kyrkogård. Här finns 17 717 gravar på det 25 hektar stora området. Den karaktäriseras av två cirkelformade anläggningar samt två större kullar, där den västra kullen, som fått smeknamnet "Rikemanskullen", med sina ståtliga gravmonument fått mest uppmärksamhet.

Kyrkogården invigdes i november 1860 av domprosten Peter Wieselgren. J H Strömberg, stadsarkitekt i Göteborg ritade kyrkogården som en oregelbunden parkkyrkogården med höjdvariationer efter naturens förutsättningar.

Året därpå, 1861, stod Östra kapellet färdigt att tas i bruk. Kapellet ritades av stadsarkitekt J H Strömberg. Det är uppfört i en nygotisk stil. Vid en tillbyggnad 1955 målades väggmålningarna över, vilket gav rummet en helt ny karaktär. Det är mycket efterfrågat som begravningskapell. Sedan hösten 2017 är kapellet avsakraliserat. Kapellet är för närvarande (oktober 2018) stängt efter en brand som ägde rum under Valborgsmässoafton 2018.

Här på Östra kyrkogården ligger många "kända göteborgare" begravda - köpmän, skeppsredare, industriidkare, skådespelare, konstnärer, författare, idrottsmän m.fl.

I den södra änden av kyrkogården finns en judisk begravningsplats. Jag hann tyvärr inte med något besök här, denna gången. Men, det var nog inte sista gången jag besökte denna kyrkogård...

Jag tog spårvagnen från Göteborgs Central och klev av den vid Redbergsplatsen. Jag började med att titta lite på en karta över området för att få ett hum om kyrkogården. Jag visste sedan tidigare att det finns en slinga som man kan följa med informationsskyltar utmed slingan, och jag hade bestämt mig för att gå den här slingan. Kartorna var tyvärr slut vid den ingången där jag gick in, men jag fotade av den från den stora informationsskylten.

Det här inlägget kommer nu att följa min vandring utefter den här slingan.

I nordvästra delen av kyrkogården (vid Redbergsplatsen) finns en askgravlund, där anhöriga är välkomna att närvara vid gravsättningen. Individuella namnskyltar sätts sedan upp på trä- eller betongpelare.

Efter att askgravlunden gick jag vidare mot Rikemanskullen och "Våran Gustafssons grav".

Västra kullen, "Rikemanskullen", är anlagd i engelsk parkstil med slingrande gångar som följer landskapet väl. Här ligger större delen av äldre göteborgsaristokratin begravd.

Carl Fredrik Gustafsson (1805-1903) var en legendarisk idrottsprofil i Göteborg. Han var profesionell brottare, som 1894 var med och bildade GAIS. Han var ordförande i klubben ett antal år. Denna plats har blivit lite av en kultplats för GAIS:are.

På vägen mot Karin Boyes grav gick jag förbi en grav där jag reagerade på namnet. Det var Adrian C. Petersons grav.

Adrian Crispin Peterson (1835-1912) var en svensk arkitekt och kommunpolitiker. Peterson ritade över 35 nybyggnader av kyrkor, främst i Bohuslän och Halland, men var upphovsman till många profana byggnader. Några av de byggnader som Adrian C. Peterson ritat är: Örgryte nya kyrka, Fjällbacka kyrka, Lysekils kyrka, Hasselbladshuset på Ö. Hamngatan i Göteborg, Nolhaga slott, Villa Elfhög (som den trollhättetös jag är så måste jag ju nämna denna byggnad), Pumphuset i Uppsala, Societetshuset i Varberg och samtliga stationshus Västergötland-Göteborgs järnvägar (Västgötabanan), invigda 1900.

Karin Boye (1900-1941), författare och poet, räknas till den andra generationens modernister i Sverige. Den delvis självbiografiska "Kris" och den dystopiska framtidsskildringen "Kallocain" är hennes mest kända romaner, men allra mest känd är hon ändå som poet. I diktsamlingen "För trädets skull" från 1935 finns den berömda dikten "Ja visst gör det ont när knoppar brister". Efter att hon begått självmord i Alingsås så blev hon begravd här i familjegraven på Östra kyrkogården. Detta är en av de mest efterfrågade gravplatserna på Östra kyrkogården.

Viktor Rydberg (1828-1895) var en av Sveriges viktigaste författare under slutet av 1800-talet. Den här gravplatsen var faktiskt den stora anledningen till att jag åkte hit. Viktor Rydberg föddes ju i Jönköping och växte upp under ganska svåra förhållanden som fosterbarn efter att hans mor hade gått bort i kolera och hans far inte riktigt kunde hantera detta. Fadern tog till alkoholen och förlorade vårdnaden om sina barn... Förutom författare var Viktor även riksdagsman, professor i kultur- och konsthistoria, ledamot i Svenska Akademien, journalist, religionsfilosof och översättare. Hans mest kända verk är romanen "Singoalla", dikterna "Betlehems stjärna" ("Gläns över sjö och strand") som tonsattes av Alice Tegnér och "Tomten". Det sägs att dikten Tomten kom till en kall februaridag i Slottsskogen här i Göteborg. Mausoleet är ritat av Hans Hedlund, och Sigrid Blomberg har stått för en del av utsmyckningen.

Axel Ludvig Broström (1838-1905) startade Broströmskoncernen genom enkel insjötrafik på Vänern. Han såg möjligheterna med Göteborg och Västerhavet, USA och Mexico...

Intill Broström ligger Carl Leopold Berggren (1830-1915) begravd. Han var skeppsredare och grundare av Göteborgs Kex. I slutet av 1800-talet lade staten höga tullar på kex och andra bakverk. Berggren hade kontakter i Skottland och köpte en fabrik där som han monterade ner och tog hem till Sverige. På sin mark i Kungälv uppförde han fabriken, som idag är Göteborgs Kex.

I närheten av dessa gravar ligger den legendariske VD:n för Volvo tillika Pehr G Gyllenhammars svärfar, Gunnar Engellau (1907-1988) begravd.

Promenaden gick sedan vidare till den första graven på Östra kyrkogården. Den 17 februari 1861 skedde den första begravningen här på Östra kyrkogården. Det var den f.d. artilleristen N Mobergs son - Frans Ludvig, endast 20 dagar gammal som gravsattes.

Alldeles till vänster om denna grav ligger TV-legendaren Ulf Thorén (1929-1978) begravd. Hans mest kända program var "Hvar fjortonde dag". En återkommande gäst i detta program var Cornelis Vreeswijk.

Promenaden gick sedan vidare till Sven Rydells grav. Sven Rydell (1905-1975) är en av Sveriges allra största fotbollsspelare, som gick under namnet "Trollgubben". Han spelade för Örgryte IS. Mellan 1923 och 1932 spelade Sven 43 landskamper och gjorde 49 mål. Den enda som gjort fler mål i landslaget är Zlatan. Rydell avslutade sin karriär som idrottsreporter på GT och skrev under signaturen "The Dribbler".

Efter att ha lämnat Rikemanskullen så hamnade jag då i en av "cirklarna" och i mitten av den första cirkeln finns en skulptur av Caroline Bäckman.

Skulpturen "Omoss" är tillverkad i finhuggen Bohusgranit. Den är placerad mitt i dammen i den första cirkeln. Bäckman ville fånga lugnet i platsen. Formen är mjuk, för döden är inte hård och kall... På platsen fanns det tidigare en bronsskulptur kallad "Framme", men den blev stulen. Man ville då ha en ny skulptur i ett material som inte var lika stöldbegärligt.

Jag skulle nu gå tillbaka till Rikemanskullen och gå upp mellan kvarter A och K, för att komma till nästa punkt på kartan. Men här hamnade jag fel. Jag hittade flera andra punkter, men inte punkt 10 som jag skulle till. Och då jag ville gå rundan i rätt turordning så var det bara att irra mig fram och tillbaka tills jag kom rätt... Till slut så kom jag till Bengt Erland Fogelbergs grav.

Bengt Erland Fogelberg (1786-1854) var en skulptör som gjort Gustaf II Adolfs-statyn, på Gustav Adolfs torg i Göteborg. Han har även tillverkat Birger Jarls-statyn som står på Riddarholmen i Stockholm.

På informationsskylten om Bengt Erland Fogelberg, stod det två andra namn, vars gravar jag inte hittade. Hade jag lyssnat på ljudfilerna som man får tillgång till genom att scanna QR-koderna som finns vid varje informationsskylt så hade jag nog hittat dem...

Oscar von Sydow (1873-1936) var en av de gravar jag inte hittade. 1921 var han något så unikt som statsminister och landshövding (i Göteborg och Bohuslän) samtidigt. Det har inte hänt vare sig före eller efter. Han var faktiskt farfars far till Ebba von Sydow.

Nästa person jag inte lyckades lokalisera var Ivar Arosenius (1878-1909), konstnär och bilderboksförfattare. Hans mest kända verk är "Kattresan". Många av hans konstverk finns utställda på Göteborgs konstmuseum.

Promenaden gick sedan vidare till Sven Renströms grav. Sven Renström (1793-1869) var en en framgångsrik affärsman, som var en av alla dem som skänkte pengar till Göteborg. Vid sin död donerade han 1,5 miljoner kronor, vilket idag motsvarar ca 70 miljoner kronor! Feskekörka, fyra badhus - varav Hagabadet är det mest kända, Renströmska sjukhuset, Naturhistoriska museet och S:t Pauli kyrka är några av de byggnader som tillkommit tack vare den Renströmska fonden.

Jag fortsatte promenaden på "Rikemanskullen" bort till Seatons familjegrav.

Seatons familjegrav. Grosshandlaren George Seaton lät uppföra detta mausoleum till minne av sin far Arthur Seaton, som avled 1912. Arthur och hans hustru begravdes först på Örgryte gamla kyrkogård, men flyttades hit 1914 när mausoleet var klart. Det kostade 1,5 miljoner kronor, ungefär 65-70 miljoner kronor i dagens mått mätt. Med sina 250 kvadratmeter är gravplatsen Nordens största gravplats på en allmän kyrkogård. Mausoleet innehåller fyra rum vars väggar är täckta med guldmosaik. Här inne finns åtta kistor och de som är begravda här är: George Seaton själv, hans föräldrar Arthur och Maria Seaton, systern Eleonor Ankarcrona och hennes make kommendörkapten Nils Ankarcrona, deras dotter Ebba Ankarcrona, systern Maud Kruckenberg och hennes make ryttmästare Carl-Gustaf Kruckenberg. 1978 lämnades gravplatsen tillbaka till Göteborgs kyrkoförvaltning som numer sköter om gravplatsen.

Efter att jag hade beundrat den Seatonska familjegraven tog jag trapporna som är alldeles intill graven och kom till nästa stopp på rundan.

Sven Adolf Hedlund (1821-1900) var riksdagsman, kommunalman och huvudredaktör för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. Han kom att bli mycket nära vän med författaren Viktor Rydberg, som även jobbade på denna tidning. Graven kallas för smörasken, då man måste skruva loss locket för att kunna sätta ner nya urnor. Hedlund var med och tog beslutet att låta uppföra Östra kyrkogården istället för att bygga ut Stampens kyrkogård. Det sägs att han egentligen villa bygga ut Stampens kyrkogård. Men han blev övertalad och fick sin gravplats på kyrkogårdens högsta punkt.

Alldeles till höger om Sven Adolf Hedlunds grav hittar man Nils Otto Gustaf Nordenskjölds grav. Nordenskjöld var geolog, polarforskare, professor samt rektor vid Göteborgs Handelshögskola. Mest känd är Nordenskjöld som ledaren för den första svenska Antarktisexpeditionen 1901 med fartyget "Antartica".

Nu gick jag ner för samma trappa som jag gick upp och tog direkt till höger, där nästa stopp på promenaden var.

Dan (1870-1925) och Anna-Ida Broström (1882-1965) representerar den andra generationen i Broströmskoncernen. Deras son Dan-Axel (1915-1976) representerar den tredje generationen. Under Dan-Axels ledning utvecklades koncernen kraftigt och flottan bestod 1965 av 81 fartyg, vilket var mer än 1/3 av Sveriges hela handelsflotta. När Broströmskoncernen var som störst i  mitten av 1960-talet var det den största arbetsgivaren i Göteborg med ca 18 000 anställda. I koncernen ingick då bl.a. rederierna Svenska Amerikalinjen och Svenska Orientlinjen, Göteborgs Bogserings- och Bärgnings AB, Svenska Lloyd och skeppsvarvet Eriksbergs mekaniska verkstad.

Promenaden tog mig sedan vidare till Röhsska mausoleet som var sista stoppet.

Den Röhsska familjen kom ursprungligen från Schleswig i Tyskland. Familjen skapade sig en förmögenhet på järn- och trävaruhandel. Vid sekelskiftet 1800-1900 donerade familjen 1,5 miljoner till Göteborgs stad. Donationerna gick i kulturens och lärdomens tecken - drift av Stadsbiblioteket, Röhsska museet, Göteborgs konstmuseum samt Nationalmuseum i Stockholm. Graven är tillverkad av arkitekten Hans Hedlund, och utsmyckningen är gjord av Sigrid Blomberg, som vann en tävling i konkurrens med bl.a. Carl Milles. Människofigurerna på vardera sidan av öppningen visar sorgen och hoppet, samt uppståndelsen på toppen av monumentet. Det här nog en av de vackraste gravarna på hela kyrkogården.

Jag tog sedan trapporna ner och gick förbi Östra kapellet innan jag gick igenom askgravlunden och tog spårvagnen in mot city.

Trots att jag tillbringade nästan två timmar här, så hann jag inte med hela kyrkogården. Hungern tog tyvärr över och jag hade även ett par andra stopp jag tänkt mig innan jag åkte hem igen, så jag lämnade kyrkogården trots allt. Men, nu har jag ju en orsak att återvända hit...

Senaste besök: 13 oktober 2018

Hitta hit: Jag tog 1:ans spårvagn från Göteborgs Central, mot Östra Sjukhuset och hoppade av vid Redbergsplatsen.

S:t Laurentii kapellruin på Visingsö

Många känner säkert till Brahekyrkan och Kumlaby kyrka på Visingsö. Lika känd är inte S:t Laurentii kapellruin.

Kapellruinen ligger väldigt vackert i en "öppning" mitt i ekskogen, strax norr om Kungsladugårdarna. Det är ett härligt lugn här.

S:t Laurentii kapell som mäter 7 gånger 9 meter uppfördes troligen på 1100-talet. Kapellet kan ha fungerat som gårdskapell till Husabyn, den gårdsförsamling som kungen hade till förfogande när han besökte ön.

Kapellet hade tjocka gråstensmurar och ett golv av kalkstensplattor. I öster fanns ett altare.

I samband med reformationen på 1500-talet lämnades troligen kapellet åt sitt öde och var snart i ruiner. Idag återstår bara grundmurarna.

Vid en undersökning 1940 fann man putsfragment som visade att kapellet varit dekorerat med kalkmålningar. Man hittade även bl.a. järnspikar, ett lövformigt hänge av järn till en ljuskrona och krukskärvor.

Vid ruinen finns en minnessten rest av Per Brahe den yngre med texten: "Pet. Brahe greve till Visingsborg, friherre till Kajana reste denna sten 1679 till minne av ett mycket gammalt kapell." Kapellet låg redan då i ruiner och greven lät resa stenen mitt på ruinkullen.

Vem var S:t Laurentii, eller S:t Lars som fått ge namn åt kapellet? S:t Laurentius levde på 200-talet och led den 10 augusti 258 e.Kr. martyrdöden. Han var förvaltare av kyrkans egendomar och blev uppmanad av ståthållaren i Rom att överlämna skatterna till kejsaren. Laurentii vägrade och delade istället ut egendomarna till stadens fattiga och sjuka. Dessa fattiga tog Laurentii med sig till ståthållaren och sade att dessa människor är kyrkans skatter. För detta trots dömdes Laurentii till döden och han blev lagd att stekas över öppen eld på ett halster. Enligt legenden ska han efter ett tag ha bett om att få bli vänd så att han blir jämnt stekt på båda sidorna! S:t Laurentii är humorns beskyddare!

Det finns en legend som säger att en kyrkklocka, som hängt i det lilla kapellet, ska ha sjunkit ner under jorden och att man fortfarande kan höra klockan klämta när det stundar orostider...

Hitta hit: Från hamnen på Visingsö till Brahekyrkan. Sväng höger vid kyrkan, fortsätt rakt fram in på grusvägen genom ekskogen. Ruinen ligger på vänstra sidan av vägen.

Senaste besöket: 2015.

S:t Johannes kapell på Öland

Här har det varit tyst länge nu. Det får bli ändring på det. En Ölandsresa närmar sig, och vad passar då inte bättre än att damma av en gammal utflykt nästan så långt söderut man kan komma på Öland?.

Vid Kyrkhamn på Ölands sydspets, på vägen ner till Ottenby byggde man under andra halvan av 1200-talet ett kapell för att - som det så fint heter - sörja själarna av den fiskarbefolkning som bodde i Kyrkhamn. Det var en rektangulär byggnad i kalksten och gråsten med tegelinfattningar i de tre portalerna som var placerade i norr, söder och väster. I östgaveln fanns ett rosettfönster.

Kapellet övergavs vid reformationen, men källor säger att det stod kvar i mitten av 1600-talet, men angavs öde 1676. Vid 1700-talets mitt och in på 1800-talet stod de taklösa murarna intakta men i början av 1900-talet återstod endast västgaveln, ett stycke av triumfbågsmuren och de nedre delarna av murarna. Under kapellets golv har man hittat en kruka med silvermynt. De flesta mynten är från 1300- & 1400-talen och merparten från de nordtyska Hansastäderna. Det sägs att materialet från det förfallna kapellet användes som byggnadsmaterial till fyren långe Jan då den uppfördes 1784-85.

Ruinen och stenkorset i dimma.

Det är inte mycket som återstår av kapellet

Idag finns det ett stenkors vid ruinkullen som markerar platsen för kapellet. Vid den lilla parkeringsfickan finns det även en modell över kapellet.

Modell över kapellet

Jag hade fått nys om det här kapellet/den här ruinen för många år sedan då jag läste om långe Jan i samband med något skolarbete eller liknande. På flera ställen hade jag läst att namnet "långe Jan" förmodligen kom från det närliggande kapellet S:t Johannes. Men jag hade ju inte sett något kapell. Inte så konstigt kanske, då det bara återstår ett låga murar och ett stenkors. Att jag missat stenkorset är en gåta.

Men, så stegrade mitt historieintresse och jag ville se/uppleva så mycket som möjligt av Ölands spännande historia. För några år sedan "hittade" jag då det där stenkorset på höger sida efter färisten på väg ner mot Ottenby. Det dröjde dock ytterligare ett par år innan jag faktiskt fick stannat till, närmare bestämt 30 september 2011 i samband med en tur till Ölands Skördefest. Jag kan tänka mig att min vapendragare helt enkelt tröttnat på mitt tjat om det där kapellet...

Idag är det ju som sagt inte så mycket som återstår av kapellet, men det är ändå värt stoppet. Om inte annat för den fantastiska miljön runtomkring!

Lillåleden

Tidigare i veckan, då jag fick för mig att verkligen ta tag och städa i ett av mina rum, hittade jag en folder som heter "Till fots i Jönköping och Huskvarna", som jag hittat på turistbyrån eller biblioteket i Jönköping, jag minns inte vart det var. Jag hade helt glömt av den här foldern, men blev nu lite sugen på att ge mig ut på någon runda, men först skulle jag städa lägenheten ordentligt...

Igår när jag satt vid datorn och googlade för att ta reda på när Hakarps kyrka är sk sevärdhetskyrka så fick jag upp ögonen på Bråneryds kapell och kyrkogård, som ska finnas någonstans i Huskvarna. Jag fick syn på det kapell som jag trodde var Bråneryds, hade jag tittat lite mer noggrant (läs: läst hur text och bild hörde ihop) hade jag sett att det kapell jag trodde var kapellet på Bråneryds kyrkogård i själva verket finns på Huskvarna kyrkogård...

Men men, nu kom jag på den där foldern, där kanske Bråneryds kyrkogård finns med... Och ser man på, inte nog med att jag lokaliserade kyrkogården, jag kunde till min glädje se att en promenadslinga - Lillåleden, passerade kyrkogården. Det bästa med den här foldern är att den förutom har dels en stor översiktskarta, även har lite mer detaljerade kartor över lederna, och även en kortare beskrivning om själva promenaden samt var närmsta busshållplats finns. Och ser man på, linje 31 har en hållplats som heter just Bråneryds kyrkogård. Själva leden är 4,5 km. Efter lite velande fram och tillbaka så bestämde jag mig för att gå från Huskvarna centrum och till kyrkogården, för att sedan ta bussen tillbaka.

Jag kikade lite närmare på kartan och kom fram till att det kan inte vara så himla svårt att hitta till den där kyrkogården. Dessutom passerar jag ju andra trevligheter som då Huskvarna kyrka och kyrkogård, och jag ska mer eller mindre gå längs med Lillån. Och 4,5 km är ju inte så långt.

I foldern står följande om leden: "Följ Lillån från Bråneryds kyrkogård till Huskvarna centrum på lättgångna skogstigar och parkvägar. Mellan Lillåvägen i Bråneryd och Huskvarna centrum går leden på parkvägar och är lätt att gå, söder om Lillåvägen är terrängen lite svårare (just det där sista läste jag aldrig igår...).
Söder om Bråneryds kyrkogård går du över en gångbro och följer Lillåns västra sida på grusvägen norrut. Som alternativ kan du följa grusvägen västerut uppför backen till dammen och sedan följa skogsstigen norrut genom lövskogsområdet. Från Bråneryd följer du gångvägen i parkstråket längs Lillån, förbi Smedbyn, Sotarevallen och Huskvarna kyrka till Huskvarna centrum.
Busslinje 31, hållplats Bråneryds kyrkogård, körs endast vardagar med ett glest antal turer.
Busslinje 1, 13, 15, 32 och 121 (fast visst måste det vara 101, för 121 finns väl inte längre?), hållplats Esplanaden."

Men, för säkerhetsskull så packade jag ner en Jönköpingskarta i ryggsäcken, för jag litar inte helt på mig och skulle jag råka villa bort mig är det bra att ha en karta där jag kan lokalisera mig genom gatunamnen. I foldern finns nämligen inte alla gatunamn med...

I foldern står det: "Lederna är inte markerade i terrängen utan vandraren får själv söka sig fram med hjälp av kartan." Och det var väl egentligen det som fick att mig plocka med den vanliga kartan också. På kartan finns det som sagt var lämpliga busshållplatser, alternativa möjligheter på bra leder (om man skulle vilja avvika lite). Vidare kan man läsa att man själv tar ansvar för att man har rätt kläder skor för terräng och väder, och att lederna går på stigar, vägar och cykelvägar, och att de inte bara är reserverade för vandring...

Bara att följa prickarna...

Bäst att ha vanlig karta med sig också...

Efter att ha varit på Willys i Huskvarna och köpt en Mer och en Dubbeljapp (måste ju ha lite energi) så började jag min vandring mot Bråneryds kyrkogård. Första stoppet blev vid Huskvarna kyrka.

Kyrkan och kyrkogården hittar man mitt i centrala Huskvarna. Det är en röd träkyrka med fristående klockstapel, och uppfördes 1907-1908, på initiativ av brukspatron Wilhelm Tham vid Husqvarna vapenfabrik. Innan Huskvarna kyrka uppfördes använde man ett gammalt krutmagasin på fabriken, ja om man ska tro på Wikipedia, jag har faktiskt inte forskat vidare i om detta är sant... Tham gav byggnadsarkitekten vid vapenfabriken, Birger Damstedt. Kyrkan överlämnades som gåva till dåvarande köpingen den 26 november 1908.

Kyrkan har en fornnordisk byggnadsstil och liknar till viss del en norsk stavkyrka, med den skillnaden att Huskvarna kyrka har liggande virke. Personligen tycker jag att den har vissa drag med Kiruna kyrka...

Kyrkan har genomgått tre större renoveringar, 1930, 1955 och 1986, där renoveringen 1930 var den mest genomgripande. Arkitekten bakom den nya interiören och de nya inventarierna som då togs i bruk var stadsarkitekt Göran Pauli, Jönköping.

Jag har också läst att Huskvarnas första kyrkogård låg på någonstans inom fabriksområdet, men att man sedan flyttade kyrkogården till sin nuvarande plats i slutet av 1800-talet. I början av 1900-talet revs den gamla kyrkogården... Om jag inte minns fel så flyttade man även på kvarlevorna, och dessa ligger nu i en stor gemensamhetsgrav. Här kan man läsa mer om Huskvarna första kyrkogård.

Huskvarna kyrka

Klockstapeln på Huskvarna kyrkogård

Huskvarna kyrkogård med kyrkan och klockstapeln.

När jag gick där och letade bra fotovinklar hittade jag Alfred Dahlins grav. Och han måste ju ändå ha gjort något bra för Huskvarna om han till och med fått en skola döpt efter sig. Och det är ju en ståtlig gravsten med kolonner och en relief av karln...

 

Fast ska jag vara ärlig så "hoppades" jag hitta hans grav här, för på väg in till kyrkogården så läste jag på en informationsskylt om att han träffat Selma Lagerlöf, och inspirerat/uppmuntrat henne till att skriva en ny geografibok för skolan. Boken heter "Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige".

 

Efter lite mer forskning har jag nu fått veta at Dahlin arbetade som lärare här i Huskvarna och att han var en föregångsman för skolans utveckling. Inte bara i Huskvarna utan i hela Sverige. Man kan säga att han är grundskolans fader... Men jag ska inte snöa in mer på Dahlin nu.

 

Alfred Dahlins grav

 

Förutom Alfred Dahlins grav så hittade jag ett kapell på kyrkogården, som var misstänkt likt det som jag trodde låg på Bråneryds kyrkogård. Och det kan ju inte finnas två likadana kapell... Så jag måste ha läst fel tidigare. Kapellet uppfördes 1909 och arkitekten är även denna gång Damstedt. Kapellet står på en fornlämning från 1300-talet - Garpa skans.

 

Kapellet på Huskvarna kyrkogård

Nu var ju då frågan hur jag skulle göra. Skulle jag strunta i att promenera bort till Bråneryd, för nu hade jag fått se byggnaden jag var ute efter, även om jag inte kom in i den... Bestämde mig för att trots detta promenera bort. Jag hade ju redan bestämt mig, och 4,5 km är ju inte så långt att gå. Hittade ingen utgång från kyrkogården som tog mig direkt till den cykelväg jag såg bakom kyrkogården, så jag fick traska ut genom huvudingången och sedan liksom runda kyrkogården. Självklart fanns det en utgång närmare...

 

Jag hade foldern i fickan med rätt karta framme, så det skulle väl inte vara några problem att hitta. Jag stötte på patrull ganska omgående. Jag visste att jag skulle gå över en bro, men var det den första bron jag såg, eller finns det en bro längre bort? Jag valde det sistnämnda. Och hoppades att jag skulle komma till Vapenvallen och Zinkens Damm så småningom. Det gjorde jag. Men jag är tämligen säker på att jag gick fel väg. För när jag kom till Vapenvallen och även såg Zinkens damm så låg de inte på rätt sida i förhållande till hur jag skulle ha dem när jag läste på kartan. Jag korrigerade min väg och fortsatte traska.

 

Lillån

Var tämligen säker på att jag nog ändå kanske gått lite fel, så jag halade fram min kommunkarta och kollade upp ett par vägar som jag visste att jag passerat och sedan letade jag mig upp från cykelvägen mot en bilväg och hittar då, som tur är, Lillåvägen som jag nu ska följa. Traskar vidare längs Lillåvägen men känner mig osäker, även om jag samtidigt vet att jag är på väg åt rätt håll. När Lillåvägen tar slut ska jag gå på en cykelväg och sedan så ska jag korsa ån någonstans enligt foldern. Jag hittar cykelvägen (som är en grusväg) och promenerar in där. Efter en kort sträcka skymtar jag hustak åt vänster, men ser samtidigt en bro till höger... Vad ska jag välja? Jag väljer att ta till höger, men efter att ha gått i fyra fem minuter känner jag mig väldigt osäker. så jag väljer att gå tillbaka och gå mot husen. Jag vill ju inte gå helt vilse. Nu kollar jag växelvis på foldern och stadskartan. Kommer till husen och hittar snart ut till stora vägen. Nu är det bara att traska söderut...  Det är inte den här vägen som foldern "säger" att jag ska ta, men jag vill å andra sidan inte riskera att gå vilse, och jag har lokaliserat kyrkogården på kommunkartan.

 

Ser Bråneryds herrgård på min vänstra sida och vet nu att jag är på rätt väg, och en bit längre upp i backen ser jag en busshållplats, så jag tänker att jag går dit och ser vad det står på den, och ser man på, jag har hittat till Bråneryds kyrkogård!

 

Så här i efterhand så är jag tämligen säker på att jag hade kommit till kyrkogården om jag fortsatt gå på grusvägen, men better to be safe than sorry!

Bråneryds kyrkogård är Huskvarnas yngsta, och invigdes 1958. Men det hade förts diskussioner sedan 1920-talet om att en ny kyrkogård och nytt kapell behövdes. Det är en mycket vacker kyrkogård där områdena är uppbyggda i terrasser då man nyttjat den kuperade terrängen.

Jag kunde ganska snart konstatera kapellet jag först trott låg här faktiskt var det som finns på Huskvarna kyrkogård! Både kapellet och klockstapeln andas verkligen 1950-tal! På kapellet ska det finnas en gallerport i brons, men denna lyckades inte jag hitta. Nu letade jag inte så jättenoga heller, för jag ville inte missa bussen, som inte går så jätteofta, och jag orkade inte promenera tillbaka heller...

Klockstapeln på Bråneryds kyrkogård

Kapellet på Bråneryds kyrkogård

Vackert järnkors

Bråneryds kyrkogård

Busshållplatsen!

Summa summarum: ingenting är enkelt för Jenny. Jag kan konsten att virra bort mig, även med karta. Jag är som sagt var glad att jag tog med mig den "vanliga" kartan så jag kunde dubbelkolla när jag kommit lite fel. Vilket jag gjorde. Är man från trakten så är det nog inga större problem att tolka kartan, men jag har ju knappt promenerat bortanför Esplanaden i Huskvarna...

Men jag skulle inte klaga om kommunen trots allt får för sig att markera upp lederna. Jag tror att det lockar fler folk ut i naturen... För min del så var det ganska självklart att jag skulle virra bort mig, bara i och med det att jag läste i foldern: "Lederna är inte markerade i terrängen utan vandraren får själv söka sig fram med hjälp av kartan."

Om detta avskräckt mig från andra promenader som finns i foldern? Verkligen inte.