Husaby biskopsborg

Några hundra meter väster om kyrkan i Husaby ligger en gammal borgruin med anor äldre än kyrkans. Borgen består av ett mäktigt tornhus och en omgivande ringmur i sten med anslutande mindre byggnader i korsvirke och tegel. Förmodligen har den tidiga borgen ingått som en del av Olof Skötkonungs kungsgård som ska ha funnits på platsen. Vid utgrävningar har man påträffat fynd som är så gamla som från 900- och 1000-talen.

Det går inte att få något säkert årtal för byggandet, men det troligaste är att den är byggd omkring 1480. Byggherre var Brynolf Gerlaksson, biskop i Skara. Han hade förutom Husaby, tre andra befästa borgare, först och främst det magnifika Läckö men även de befästa gårdarna Brunnsbo och Säckestad. Borgbygget ingick säkert som ett led i de sista katolska biskoparnas försök att hävda sig mot kungamakten.

Borgen hade en ganska kort livstid. Genom Västerås recess 1527 drogs borgen in till kronan och ska troligen ganska snart avsiktligt ha bränts ned och raserats. Under Brynolfs tid fungerade fästet både som bostad, gods och inkomstkälla från de gårdar som lydde under borgen.

Borgen har genomgått flera byggnadsstadier. Först byggdes kärntornet/-huset, därefter uppfördes ett mindre hus kallat "kasematten" med delar av den östra borggårdslängan, först därefter kan ringmuren ha fullbordats. Innanför murarna fanns det mesta som kunde tänkas behövas för att klara en belägring.

Kärntornet hade måtten 16x16 meter och var nästan 16 meter högt. Det var försett med med centralvärme där varm luft fördes upp via kanaler i väggarna från en särskild ugn. I bottenplanet fanns fler värmekällor - köken med sina bakugnar. Det fanns även en smedja innanför murarna, kanske tillverkade man sina egna svärd och rustningar. De övre delarna av kärntornet är svårt brandskadat. Den undre delen är delvis bevarad. Ett kvadratiskt rum har haft trätak och antagligen fungerat som förråd. Intill ligger ett mindre, rektangulärt rum med tunnvalv och vackert spetsbågat fönster mot norr. Man kommer ner till detta rum via en välbyggd stentrappa. Rummet har förmodligen varit ett borgkapell. Intill trappan finns ett mindre utrymme med fönsterglugg utåt. Detta utrymme har förmodligen varit en fängelsecell. Ovanför dessa utrymmen ligger kärnhusets hall. Härifrån ledde en stentrappa upp till nästa våning. Ovanför har sedan funnits flera rum som tillhört biskopens privata svit. Det har funnits ytterligare minst två våningar där rummen haft trägolv. Det enda man vet om inredningen är att väggarna i uppe i den stora tornsalen pryddes av Brynolfs porträtt av sina föregångare på biskopsstolen.

Kasematten var ca 10x7 meter, och som i sin nuvarande omgivning ser mycket egendomligt ut. Det är mycket tjocka murar och den undre delen har på tre sidor något som ser ut som skottgluggar. Men de kan knappast ha haft den funktionen under någon lång tid. De ligger alldeles för nära marken och ger inte mer än några meters skottvidd. Utanför ligger ringmuren. Enda förklaringen är nog att ringmuren uppfördes sist.

I samband med utgrävningar av biskopsborgen har man gjort lösfynd i ganska stor mängd. En stångbössa med åttkantig pipa, rekylhake från 1300-talet, flera bössor och pilspetsar, spjutspetsar, svärd, kanonkulor i sten, rustningsdelar och yxor, bl.a. en "skäggyxa, troligen en rättarbila. Hackor, borrar och en plogrist samt knivar, mejslar, saxar och tänger. Men mycket lite keramik.

Då Husaby under tidig medeltid måste ha varit en av Sveriges mest betydande platser, både vad gäller kronan och kyrkan, så har det troligen också varit en befäst plats. Kyrkan utrustades ju redan på 1000-talet med ett mäktigt stentorn som försvarsbyggnad. Och då kyrkan tycks ha ansett Husaby som en av sina viktigaste platser så byggde man en borg som under hela sin levnad tycks ha varit under ständig tillbyggnad. Att borgen brändes kan ju ha flera orsaker. Det kan ju tänkas att de inte gav sig frivilligt då den drogs in till kronan, utan att den blev anfallen och bränd, för helt säkert kunde den göra motstånd. Med tanke på borgens storlek och betydelse har den säkert varit välbevakad och det fanns säkert soldater till dess försvar. Men har den blivit indragen till kronan och avsiktlig bränd så har troligen Husaby mist sin betydelse för kronan och ansågs inte vara till något försvarspolitiskt intresse, utan förstördes enbart för att kväsa kyrkans makt i landet. Gustav Vasa tålde inga konkurrenter till kronans makt i landet. Kyrkan i Husaby fick ju stå kvar orörd, och efter denna tid har nog Husaby tappat sin ledande ställning i landet.

I Arns fotspår:
Kungsgården är förebilden till Cecilias föräldrahem i romanen om Arn. På kungsgården blir romanens Arn förförd av Algot Pålssons dotter Katarina. När han senare ska öva in julsånger i Husaby kyrka är det första gången han träffar Algots andra dotter, Cecilia. Ljuv musik uppstår på mer än ett sätt...

OBS! Biskopsborgen ligger på privat mark. Visa hänsyn och följ anvisningarna på skyltarna.

Senaste besök: 29 juli 2018.

Hitta hit: Det finns en gångväg från Husaby kyrka till biskopsborgen. Följ bara skyltning "Biskopsborgen".

Ismantorps borg

Ismantorps borg, nästan mitt på Öland, är ingen "vanlig" fornborg. En fornborg byggdes (ju) som ett försvar i orostider, dit människorna i omgivningarna sökte skydd, och de var mycket sällan permanent bebodda. Ismantorps borg med sina välbevarade murar har hela nio ingångar/portar! Detta stora antal portar borde ha gjort borgen mer svårförsvarad.

Ismantorps borg, nånstans där i mörkret.
Min kamera har lite svårt att ta bilder i
skymning, och mörkrer...

Innanför murarna hittar man 88 husgrunder, som upptar nästan allt utrymme innanför murarna. Här ser man tydligt spåren av ett vimmel av större och mindre hus längs ett nätverk av gator och gränder. Planlösningen påminner om ett medeltida stadssamhälle. En del forskare tror att borgen delvis har haft en annan funktion än just försvarsverk. Kanske har den haft en religiös funktion? Eller har det varit en handelsplats? En del tror att Ismantorps borg ingår i ett nätverk av fornborgar på Öland, under en enad organisation, för att på så sätt försvara sig och ön.

Vid arkeologiska undersökningar har man hittat ett antal föremål, bl.a. en pilspets och ett dräktspänne i järn, och genom dessa föremål har man daterat borgens användningsperiod mellan 300-500 e.Kr.

Innanför muren ser man tydligt husgrunderna



Första gången jag var vid Ismantorps borg var när jag med nytaget körkort sommaren 1999 tvingade med syrran till fornborgar, gravfält och ödekyrkor över hela ön! Sedan dröjde det till Skördefesten 2005(?) innan vi åter kom till Ismantorps borg. Jag hade nämligen lusläst Skördefestprogrammet och sett att det skulle vara övertonssång vid Ismantorps borg vid skymningen. Detta var jag tvungen att uppleva, och tvingade utan krusiduller med syrran och Nayana på detta evenemang. Och vi blev alla tre tagna av det. Att vi sedan lyckades förstöra stämningen när vi gick tillbaka genom skogen och till bilen är en helt annan historia.

Husgrunder i Ismantorps borg

I år var jag och syrran återigen på Öland under Skördefesten, och vi fick veta att det i år igen skulle vara övertonssång i skymningen. Båda två ville självklart dit igen. Och i år var de både män och kvinnor som sjöng. Sist gång vi var där så var det "bara" tre män. Behöver jag säga att jag och syrran hördes i skogen när vi gick tillbaka till bilen? Trodde väl inte det. Saken är den att man vid parkeringen fick låna fotogenlampor att ha till sin hjälp, eftersom det är kolsvart inne i skogen. Men vi var där såpass tidigt att de inte börjat dela ut dessa lampor än. Vi fick förlita oss på marschallerna som var utsatta med glest mellanrum och våra iPhones som vi lyckades få lite ljus ur i alla fall. Men vi hade inte en chans att se alla stubbar och stenar på stigen...

Är ni på Ölands Skördefest, ska ni inte missa detta arrangemang. Självklart tycker jag borgen är värt ett besök oavsett, men om man inte är intresserad av forntiden så ser man kanske bara en hög med stenar... Men visst är det häftigt att det under järnåldern myllrade av liv här.

Idag betar fåren inne i fornborgen

Öppet/tillgängligt: Året om. Sommartid finns en liten kaffestuga intill fornborgen.

Hitta hit: Ismantorps borg ligger mitt på Öland på vägen mellan Rälla och Långlöt. Från väg 136 kör man mot Himmelsberga friluftsmuseum och följer sedan skyltarna mot Långslöt och Ismantorp. Från parkeringen i Ismantorp är det endast några hundra meter till borgen.

Ölands Skördefest 2011, del 2

Första stoppet på lördagen blev vid Gråborg och S:t Knuts kapell. Gråborg, som ligger i princip mitt på ön, är Ölands största fornborg, och började formodligen att byggas på 300-talet. Allt som återstår av fornborgen idag är dess nedrasade murar. Alldeles intill borgen finns ruinen av S:t Knuts kapell som uppfördes på 1100-talet. Kapellet övergavs någon gång under 1500-talet. Namnet på kyrkan anspelar på kontakter med de danska s.k. Knutsgillena.

S:t Knuts kapell, vid Gråborg

Gråborg

Gråborg

Vi åkte sedan vidare österut, då syrran ville fota Lerkaka kvarnar, och jag var inte sen att hänga på! Lerkaka kvarnar, består av fem kvarnar på rad, och detta är Ölands bäst bevarade kvarnrad. På andra sidan vägen hittade jag en runsten som jag var tvungen att dokumentera.

Lerkaka kvarnrad

Runsten vid Lerkaka

Inte långt från Lerkaka hittar man en annan känd kvarnrad, Störlinge kvarnar. Det här är Ölands längsta kvarnrad, med sina sju kvarnar på rad. Här utbröt "fullständig" kalabalik när jag och syrran kom fram. Det finns nämligen inte så mycket plats att parkera bilen på, utan man svänger liksom av vägen och så är det som en liten "grusväg" intill kvarnarna. När vi kom dit så stod det en bil parkerad lite på gräset och lite på vägen, helt i sin ordning. Vi parkerade bakom denna bil. Detta så att man ändå kan köra förbi.

Men, samtidigt som vi kom så kom det två familjer som kom söderifrån (precis som jag och syrran), men som inte svängde av som vi utan valde att köra förbi kvarnarna och köra in på vägen norrifrån och även bara ställa sina bilar precis som de kände för och utan hänsyn till att andra kanske vill "komma intill" kvarnarna. Inte nog med att jag nu tvingades få med deras fula bilar på mina bilder (jag vill helst inte ens ha med min bil på bild) så sprang dessa omkring som yra höns och "störde". Visst, en chef till mig sade alltid att jag skulle ta bilder med människor med i bilden då det ger mer liv åt fotot. Detta gällde dock när jag fotade för jobbet (turistbyrån), men när jag fotar privat, vill jag då inte ha med en massa okänt folk på bilderna!

Två av Störlinges sju kvarnar

Lite småirriterade for vi sedan vidare till en av våra favoritplatser på Öland - Kapelludden. Idag en rofylld plats med några fiskebodar, ruinerna efter S:ta Birgittas kapell, ett stenkors och så fyren. Det är svårt att föreställa sig en myllrande handelsplats här, som det var under medeltiden.

Kapelludden

Det började närma sig lunchdags, och vi styrde kosan mot Borgholm, som myllrade av folk. Till slut hamnade vi på Torggrillen där vi åt varsin hamburgertallrik. Innan vi lämnade Borgholm hann vi med att titta på en fotoutställning i Stadsmuseet, och vi hade tur som slapp betala inträde, då vi bara var intresserade av denna fotoutställning. Nästa gång vi är i Borgholm ska vi dock göra ett mer ingående besök i museet.

Storgatan i Borgholm

Bilkö in till Borgholm

Efter att ha studerat bilkön in mot Borgholm svängde vi av vid Algutsrum där ett besök på Stenladan var planerat. Här hade jag tänkt att köpa lite potatis, lök och kanske morötter. Det är ju ändå Skördefesten vi är på. Tyvärr så tyckte jag att utbudet inte var det bästa här i år, men det blev ett knippe morötter och en flaska med rapsolja. Rapsoljan kommer visserligen från Kalmar, men den är lokalproducerad i alla fall.

Vi stannade även till vid ett pumpaland och strosade omkring lite. Det blev dock inga pumpor köpta. Istället tog vi oss till Eriksöre by igen. Och om vi tyckte det var rörigt kvällen innan så var det inget mot var det var nu. Det var riktigt rörigt att ta sig ner till parkeringen. Men, sedan gick det rätt så bra. Här fick syrran köpt sig några prydnadspumpor och jag fick köpt både potatis och gul- och rödlök!

Pumpaland

Eriksöre

Tanken var att vi skulle åka in till Borgholm även på kvällen för att titta på fyrverkerierna, men så insåg vi rätt så snart att det skulle ta en evighet att köra dit och att hitta parkeringsplats skulle vara svårt. För att inte tala om köerna ut från Borgholm sedan. Så vi valde att ta en tidig kväll på vandrarhemmet! Och det behövdes.

På söndagen var det dags att åka hem igen, och efter tre dagar med fantastiskt väder vaknar vi upp i ett dimmigt Kalmar. Och vi kunde självklart inte motstå att åka bort till Kalmar Slott och fota lite i dimman. Så sista bilden blir på ett Kalmar Slott i dimman!

Kalmar Slott

Åter hemma, längtar vi båda tillbaka till Kalmar och Öland och vi vill båda tillbaka snart! Jag måste ju dit igen, för syrran har hittat julklappar hon önskar sig som jag inte sett någon annanstans... Men, jag har ju alltid Sara jag kan hälsa på!

Och nu ska jag fylla i listan på saker jag vill se i Kalmar och på Öland, som vi inte hann med nu, eller då jag "upptäckte" det lite sent för att svänga av! Som t.ex. Hagby och Voxtorps kyrkor strax utanför Kalmar. Runstenen i Lopperstad, gravfältet (som jag inte kommer ihåg nu vart det var, men tittar jag bara på kartan så ska jag nog komma på det...), Rönnerums fornby, Ottenby gravfält...

Ölands skördefest 2011, del 1

Helgen vecka 39 var jag och kära syster på Ölands Skördefest! Vi har varit där flera gånger tidigare och vi tycker båda det är ett bra skäl till att åka till Öland för några dagar!

Vi åkte dit redan på torsdagen, och tjuvstartade det hela genom att tillbringa torsdagen i Kalmar. Förutom att vi sprang runt i typ varenda butik som säljer datorer, då jag är på jakt efter en mini-laptop så besökte vi Kalmar Slott. Eller besökte, och besökte, vi gick aldrig in i slottet då vi varit där många gånger tidigare, utan vi nöjde oss med att gå ett varv runt vallarna.

Kalmar Slott

Kalmar Slott

Vi hann även med att se den vackra domkyrkan, i italiensk barock från utsidan...

Kalmar Domkyrka

Innan vi åkte över till Öland och tittade på solnedgången över Kalmarsund!

Solnedgång över Kalmarsund

Hela fredagen tillbringades på Öland, förutom en kort vilopaus på vandrarhemmet en stund på eftermiddagen. Vi började med att passa på att ta ett par kort på Ölandsbron, som lämpligt nog fyllde 39 år just i fredags!

Ölandsbron sett från Kalmar

Vi valde att styra kosan söderut och första stoppet blev i Mörbylånga, vi var ju tvungna att fota en väderkvarn, och i Mörbylånga vet vi ett bra ställe där det även är lätt att parekera bilen. Väderkvarnar är väl nästan symbolen för Öland!

Väderkvarn i Mörbylånga

Nästa mål för dagen, var ett önskemål från min sida. Jag har sedan ett tag tillbaka varit lite nyfiken på Södra Bruket på södra Öland. Det är resterna av ett alunbruk som var i bruk mellan 1804 och omkring 1900. "Självklart" hade jag ju inte riktigt kollat upp exakt var dessa ruiner finns. Jag visste att det var någonstans i närheten av Degerhamn, så när vi såg skylten "Degerhamn 10" styrde vi kosan dit.

Efter några kilometer började jag fundera på om jag inte sett en skylt där det faktiskt står "Södra Bruket" från stora vägen. Och någon sådan skylt hade vi inte sett nu... Efter att ha passerat Degerhamn och åter kommit ut på stora vägen stannade vi till och tittade på kartan. Där kunde vi se att alunbruket skulle ligga strax söder om Södra Möckleby och vi hann väl inte köra många hundra meter förrän vi, mycket riktigt hittade en skylt där det stod "Södra Bruket"!

Ruin vid Södra Bruket

Efter en snabbvisit vid ruinerna for vi söderut mot Ölands södra udde där fyren Långe Jan finns! Självklart passerades Karl X Gustafs mur på vägen, som ju löper spikrakt tvärs över ön från öst till väst.

Karl X Gustafs mur

När vi kom till Karl X Gustafs mur ungefär möttes vi av dimma. Och ju längre söderut vi for, desto mer dimma blev det. Häftigt, men samtidigt lite småkusligt. För man såg i princip ingenting på vägen. Och sista biten ner mot fyren så måste man vara försiktig i vanliga fall, för det är en mycket smal väg, och här betar både kor och får. Och i Schäferiängarna betar hjortar. Och får någon av dessa djur för sig att passera vägen så gör de det! Och rätt var det var så hade man ett par gångare eller en bil framför sig.

På vägen ner mot udden finns ett stort järnåldersgravfält, som jag någon gång ska besöka lite närmare, samt resterna av S:t Johannes kapell. Vi (eller jag) hade tur, då det fanns en parkeringsplats precis intill ruinen, vilket gjorde att vi kunde parkera och ta en snabb titt på ruinen av kapellet som uppfördes på 1200-talet och som övergavs i samband med reformationen. Det sägs att man vid byggandet av fyren Långe Jan så använde man sig av stenar från kapellet!

S:t Johannes kapell

Det blev ett snabbt besök vid Långe Jan, för det var liksom ingen idé att ens gå upp, för vi hade ändå inte sett ett jota. Vi hade en tanke att vi skulle äta lite lunch, eller ta en fika här, men det var inget som direkt lockade oss.

Långe Jan

Istället för att äta lunch nere vid Ölands södra udde, blev det på en restaurang på Ölands köpstad! Efter att ha fått mat i magen så tog vi faktiskt och åkte över till Kalmar och vandrarhemmet där vi bodde för att vila ett par timmar.

Vi for över till Öland igen, för vi hade bestämt oss för att ta oss till Ismantorps borg och lyssna till övertonssång i skymningen. Vi hade varit på det här evenemanget vid ett tidigare besök på Ölands Skördefest och vi ville båda uppleva det igen. För att vara säkra på att få en parkeringsplats på den minimila parkeringen så åkte vi från Kalmar lite drygt en timma innan det hela började. Det innebar att vi hann strosa omkring lite i den gamla fornborgen, som man tror har använts mellan 300-500 e.Kr.

Fast det var mest jag som strosade. Vi upptäckte att en stor flock med får betade inne i fornborgen, och syrran litar inte riktigt på dessa ulliga små djur, så hon valde att hålla sig lite i bakgrunden. Vi passade även på att ta en fika i caféet strax intill borgen innan det hela började.

Och det är en mäktig upplevelse. Man står där i en öppen del av Mittlandsskogen, med en maffig stenmur framför dig. Och det blir fort mörkt där ute i skogsdungen och du har svårt att  urskilja något framför dig. Och helt plötsligt hör man en trumma och en flöjt lite dovt... Efter en liten stund hör man någon "sjunga" en bit bort... Och de kommer närmare...

Och sen ska man ju tillbaka genom skogen till bilen med. Tanken var att man skulle få med sig en fotogenlampa där i skogen, just för att det är mörkt. Men då jag och syrran kom så tidigt så var inte fotogenlampsutdelningen igång än. Istället fick vi förlita oss på vårt mörkerseende, marschallerna som var ganska glest utplacerade på stigen och våra iPhones... Jag snubblade självklart både en, två och tre gånger där på stenarna, och det lät jag alla i omgivningen få veta!

Ismantorps borg

Ismantorps borg

Från början var det tänkt att vi skulle åka tillbaka till Kalmar efter övertonssången där ute i skogen, men syrran var lite nyfiken på hur folkvimlet var i Eriksöre by. Så vi styrde bilen dit. Och vi var inte ensamma om jag säger så. Det var grymt mycket folk. Så mycket folk att vi faktiskt gav upp ganska snabbt och åkte hem till Kalmar trots allt. Vi hade dock bestämt oss för att återvända till Eriksöre under lördagen.

Dekoration, Eriksöre by

Det blir mer Ölands Skördefest i nästa inlägg!

Glimmingehus

Säg den Österlenbesökare som inte varit vid Glimmingehus! Eller Skånebesökare för den delen... Självklart finns det dem som inte besökt huset, men jag de är nog ganska få! Fast jag ska vara ärlig och säga att vid mina första besök nere i Skåne så var jag aldrig vid Glimmingehus. Inte vad jag minns i alla fall. Nu ska jag vara ärlig och säga att det var inte vid många tillfällen som jag var i Skåne innan jag flyttade ner hit. Jag vet att vi var i Trelleborg vid några tillfällen, och att vi då naturligtvis var i Smygehuk, och så minns jag första gången vi var i Malmö... Men, om jag någonsin kom till Glimmingehus, det har jag inget minne av. Och jag tycker ju att jag borde kommit ihåg det i så fall... Nog om detta, för under mina fyra år som importerad skåning, så har jag varit där nog så många gånger!

Under mina första 2.5 år i Skåne, så bodde jag ju på Österlen, och fick en del besök. Konstigt, bor man på Österlen, så vill alla hälsa på. Bor man i Höör - mitt i Skåne - så är man helt plötsligt inte lika intressant. Synd om dem, för de vet inte vad dem missar! I alla fall, under min tid som Österlenboende så blev det en del "Österlenturer", och visst hamnade man vid Glimmingehus. Det hade alla på önskelistan, liksom Ales stenar. Detta medeltida stenhus, som har stått orört i århundraden lockar onekligen fortfarande besökare. Det har inte hänt så mycket i själva huset, men verksamheten har följt med i tiden...

Är man intresserad av att se hur en medeltida borg var inredd så är man på fel plats. För det finns inte så mycket inredning i huset! Men, på andra våningen så hittar man ett fantastiskt åttkantigt bord i en pelare!

I trapphallen hittar vi Vildmannen, som en gång faktiskt stod uppe på taket! När man passerar honom får man inte glömma att hälsa och bocka (om man är av det manliga könet) och niga (om man är av det kvinnliga könet). Gör man inte det så drabbas man av olycka. Självklart så missade jag Vildmannen där i trappen vid mitt första besök, och, tro det eller ej, men efteråt fick jag en rejäl huvudvärk. Om det beror på Vildmannen, eller något annat, låter jag vara osagt. Efter denna gång, ser jag verkligen till att hälsa ordentligt!

Och se dig noga för när du går upp och ner i trappen, för det är fullt med dödsfällor här... ;)

Även om det idag inte finns så mycket möbler inne i huset, så är det ändå rätt så fascinerande. Man får ändå en sorts inblick hur det en gång kan ha sett ut!

Om jag ska vara helt ärlig så har jag blandade känslor inför Glimmingehus. Om jag (trots detta) rekommenderar ett besök hit? Ja, det gör jag. För även om jag då eg saknar möblemang och sånt, så är det ändå det som är charmen i det hela. Man får använda sig av sin egen fantasi om hur det en gång kan ha sett ut! Under sommaren har man desstuom många olika arrangemang, som levandegör Glimmingehus.

Vill man veta mer Glimmingehus och medeltiden i sig, så finns det en väldigt bra souvenirshop inne på borgområdet. Här finns även en restaurang om man vill få något i magen!

På Riksantikvarieämbetes hemsida finns mer information om Glimmingehus, för den som är intresserad.

Öppet? April-november

Entré? Ja det kostar en liten slant att gå in i borgen, 2010 var det 60 kr/vuxen.

Hitta hit: Glimmingehus ligger 12 km sydväst om Simrishamn. Där är skyltat från rv 9 mellan Ystad och Simrishamn.

Varbergs fästning

Varbergs fästning är Hallands mest kända byggnadsverk. Det har funnits en borg/fästning här sedan slutet av 1200-talet. Norra slottslängan är från den tiden! Under 1500-talet byggs borgen ut med stenbeklädda jordvallar och bastioner. Även under 1600-talet genomfördes det nya försvarsarbeten på fästningen. 1618 ansågs Varbergs fästning vara Europas modernaste försvarsverk. Det blev dock aldrig indragit i något krig. På 1830-talet upphörde Varbergs fästning att vara militär anläggning, och man föreslog att fästningen skulle sprängas! Som tur är blev det aldrig så.

Under 1600-1800-talet användes fästningen till förvaring av fångar. I början av 1900-talet flyttade länsmuseet i Varberg in i fästningen. Här kan man se Bockstensmannen och "kulknappen" som sägs ha dödat Karl XII. I fästningsområdet finns även vandrarhem, Monark cykelmuseum, café/restaurang och en kryddträdgård inspirerad av medeltiden!

Jag är nu inne i en period där jag vill upptäcka/uppleva sevärdheterna i vinterskrud. Det kan kanske bero på att här i södra Sverige är det ju framförallt säsong under sommaren, och kanske lite på våren och hösten. Men under vintern är man inte ute och tittar på sevärdheter... Eller? Hursomhelst, nu vill jag se så mycket som möjligt även i vinterskrud. Men det är ju inte så ofta det är snö här nere i södra delarna av landet, så det gäller att passa på.

Mitt senaste besök vid fästningen (februari 2010) var just i snötider. Och det blåste friskt med... Jag var dock aldrig inne i museet den här gången, då det inte var så jättelängesen jag var där inne. Är man i Varberg, rekommenderar jag skarpt ett besök inne på museet. Historien om Bockstensmannen, som mördades i Bockstensmosse på 1300-talet är helt fantastisk, för att inte tala om rekonstruktionen av honom. Sommartid är det även guidade visningar både ovan och under jord!

Även om man kanske inte är så intresserad av gamla historiska och/eller militära byggnader så är det värt ett besök upp på vallarna om så bara för att njuta av utsikten över Varberg och ut över Kattegatt!

Det är för övrigt en ganska häftig syn när man kommer farandes med Öresundståget söderifrån in mot Varberg, då man strax efter Apelviken ser fästningen trona upp sig på klippan mot havet! Och jag tycker i alla fall att den ser väldigt respektingivande ut!

Fästningsområdet och länsmuseet är öppet året om.

Mer information om Varbergs fästning hittar du här!

Fästningen ligger i centrala Varberg.