Det stora Gotlandsäventyret, dag 4: Lummelundagrottan

Är man på Gotland så är det väl i princip ett måste att besöka Lummelundagrottan. Och självklart var vi där. Jag kan ju erkänna att jag inte visste så mycket om den där grottan/de där grottorna innan vi var där. Och det är lika bra att erkänna att jag inte kommer ihåg så där jättemycket nu heller. Men, jag vet att man fram tills nu har utforskat ungefär 4,5 km och att det är en av Sveriges största grottor. Man har känt till grottan ganska länge och redan på 1920-talet försökte ta sig in i grottan, men att det inte var förrän i slutet av 1940-talet som det faktiskt "hände" något. Det var tre pojkar, som de omnämns hela tiden - Örjan Håkansson, Percy Nilsson och Lars Olsson, som på allvar började undersöka grottsystemet. Självklart var det ingen som trodde på dem i början... 1959 tog man upp en tunnel som gjorde det möjligt för allmänheten att besöka de salar och gångar som pojkarna några år tidigare hade upptäckt.

Visningsingången

Det är bara möjligt att besöka grottan tillsammans med en guide, och de har under högsommaren guidade turer var 10:e minut så det krävs lite logistik... I besöket ingår även utställningen i Grottcenter och en liten film där två av pojkarna, som nu är gubbar berättar om sina äventyr inne i grottan. För den lite mer äventyrlige har man även "det stora grottäventyret" som bl.a. innefattar att man åker båt... Nej, det är inget för mig. Jag håller mig till basguidningen. Det räcker gott och väl... Själva guidningen inne i grottan tar ca 30 minuter om jag inte minns helt tokigt, och man får bl.a. se "Bergakungens sal" och "Kapellet" på den här visningen.

Inne i grottan

Inne i grottan

Inne i grottan

Vad vi kanske inte räknade med var att det var väntetid på över timman för att få komma med på en visning, men den dagen vi var där var det inget kanonväder på förmiddagen och det lockade väl en hel del att besöka en gammal grotta. Men, vi passade på att äta lite lunch innan, även om utbudet kanske inte var det största i restaurangen, och priset var väl i dyraste laget i förhållande till portionen. Men, man vet att besökarna vill äta, och det finns ingen konkurrens förutom ett café alldeles intill grottmynningen...

Ha gärna nån långärmad tröja på er, då det inte är mer än ca 8 grader inne i grottan. Guiden berättade även var ursprungsingången är till grottan och självklart så gick de flesta dit för att kika, och så även vi. Självklart måste man ha sett originalingången när man ändå är på plats. Strax intill denna ingång, uppe på klinten finns det dessutom en rauk. Det är nog inte Sveriges mest kända rauk precis, även om den fått ett namn "gamle patron".

Originalingången till grottan

Originalingången till grottan

Pilen markerar då ut rauken där på klinten

Efter vårt besök i Lummelundagrottan tog vi husbilen och for iväg till Roma och klosterruinen där...

Lasithiplatån och Diktaiongrottan

Första dagen med hyrbil drog vi iväg mot Lasithiplatån med slutdestination Diktaiongrottan. Anledningen till att vi åkte dit var att det sägs vara i denna grotta som guden Zeus föddes! Min kära syster ansåg att jag förmodligen vill dit av just denna enkla anledning. Hon och hennes sambo var där redan förra gången de var på Kreta.

På väg till grottan kör man längs vindlande vägar utmed bergen, genom små bergsbyar, förbi små kapell, kyrkor och kloster. Här och där utmed vägen ser man små "helgedomar". Dessa helgedomar är uppförda där någon dött (förmodligen kört ihjäl sig). För även om kroppen är död så lever anden kvar, och anden behöver någonstans att bo. De här små helgedomarna kan vara allt från en enkel "plåtburk"" till kopior av kyrkor. Inne i dessa finns det ofta ljus, bild på den avlidne och/eller helgon. Jag har även sett vattenflaskor därinne.

Som jag skrev alldeles nyss så passerade vi kapell, kyrkor och kloster, ja det fullkomligt kryllar av dem. C frågade hela tiden om han skulle stanna bilen när vi närmade oss ett kapell, kyrka eller kloster, men hade vi gjort det hade vi väl aldrig kommit fram! Det blev dock stopp vid ett par tillfällen, bland annat vid "det heliga klostret av "Panagia Vidiani", med anor ända från 1200-talet, men då jag inte var korrekt klädd ville jag inte gå in i klosterkyrkan. För även om jag inte är någon anhängare av den grekisk-ortodoxa kyrkan så känns det inte rätt att kliva in i en helgedom iförd shorts och linne... Nej, jag nöjde mej med att kika lite utifrån!

Det är helt fantastiskt att åka utmed bergen och se hur de tornar upp sig och njuta av utsikten härifrån. Det finns flera utsiktsplatser runt om på Kreta, dessvärre är det ofta höga kanter mellan asfalten och ner till gruset så har man en låg bil så kan det skrapa ganska så rejält i bilen!

Lasithiplatån kallas för "väderkvarnarnas fält", trots att det inte så finns så jättemånga väderkvarnar kvar i bruk. Väderkvarnarna användes om jag inte förstått det helt fel till bevattning. Platåns lapptäcke av bördiga fält, odlingar och fruktträdgårdar står i en skarp kontrast till de omgivande kala och grå bergen.

När man kommit fram till parkeringen "vid" grottan så kan man ju tro att nu är det en liten ynka promenad till grottingången, men se det är det inte alls. Det är en ganska brant promenad uppåt. Om man vill kan man rida på en åsna upp för berget för 10 Euro, vill man även rida åsna ner får man punga upp med ytterligare 10 Euro. Och det är jag för snål för. Så det var bara att traska uppåt. Men när man tror att nu dör jag snart, så är man uppe vid ingången till grottan. Vill man ner i grottan där då självaste Zeus ska vara född så får man betala 4 Euro.

För att göra en lång historia kort, jag orkar ju inte rabbla hela den grekiska mytologin, så sägs det då att Zeus föddes här i grottan, då han mor Rhea inte ville att hennes man Kronos skulle äta upp det nyfödda barnet. Han hade nämligen, av rädsla för att bli störtad, ätit upp sina andra barn. Rhea hade då fått rådet att lämna Olympen och resa till Kreta och föda sitt barn i Dikteongrottan. Så det gjorde hon. Enligt legenden så blev Zeus ammad av en get! Andra legender säger att det var en nymf, duva, bin eller sugga som diade honom! Jodå minsann...

Grottan upptäcktes i alla fall 1883 av några bybor, och detta lockade ju självklart flera arkeologer till området, en av dem som var där och gjorde utgrävningar var Arthur Evans, kanske mest känd för att ha grävt ut Knossos. I grottan gjorde man många spännande fynd som ett bronsblad, offeraltare, gulddiadem, bronsfigurer, bronsverktyg, knivar, yxor med mera... Det här visar att den här grottan för flera tusen år sedan var en av Kretas största platser för (guda)dyrkan...

Vi gick i alla fall ner i grottan och så upp igen. Promenaden ner till parkeringen gick ju inte helt förvånande kanske betydligt lättare... Innan vi for vidare mot Agios Nikolaus (som jag kommer skriva lite om senare) så stannade vi till vid en taverna och åt underbar mat. På väg ner från berget så stannade vi till mitt ute i ingenstans där syrran och C tvingade mig att köpa lite olivolja av en man som stod där och sålde. Han stod visst vid samma plats förra året...

Västra Tunhem

Västra Tunhem, alldeles nedanför Hunneberg, mellan Trollhättan och Vänersborg är ett trevligt utflyktsmål. Här finns mycket natur, kultur och historia! Eller vad sägs om: hembygdsgård, vackra ekhagar, gravfält, skvaltkvarn, vacker prästgård, grottor, utsikt, och så kyrkan med anor från 1100-talet. Och då har jag säkert ändå glömt något!

Häromdagen, fick jag för mig att ta cykeln till Västra Tunhem, för att ta mig en liten närmare titt på gravfältet strax intill prästgården. Men jag kunde ju inte cykla dit, bara för ett gravfält, jag menar det är ändå en 7-8 km till Västra Tunhem... Så jag cyklade bort till kyrkan och tog en snabbvända på kyrkogården. Kyrkan har som jag skrev tidigare anor från 1100-talet, men har byggts om och till flera gånger genom århundradena. Den är mycket populär som bröllopskyrka. På kyrkogården finns gravar av "alla de slag", och här finns även en muslimsk begravningsplats.

Västra Tunhems kyrka

Träkors, Västra Tunhems kyrkogård

Strax intill vägen (södra delen av kyrkogården) hittar vi "ringeken", vars inre är fyllt med cement! Namnet kommer från att begravningstågen stannade här och inväntade klockringningen.

Ringeken

Nästa lilla stopp i Västra Tunhem blev vid kalkgrottorna. Som jag tyckte var jätteSTORA när jag var yngre. Även om de har "krympt" genom åren så är det en häftig känsla att titta in där, jag vågar ju inte gå in... Och absolut inte den här gången med joggingskor och grottorna var fyllda med smältvatten. Ja det fanns till och med is kvar sedan i vintras. Det ska finnas fler kalkgrottor vid Hunneberg någonstans, men dessa har jag inte utforskat än. Jag håller mig till de intill vägen.

Här bröt man alunskiffer och kalksten. Kalkbränning skedde i ugnar i närheten av grottorna, och det höll man på med ända fram till 1950!

Kalkgrottor

Kalkgrotta

Tegelugn

Sedan var det dags för lite "bergsklättring". Detta då jag fått nys om "altanen" eller "prästhyllan", och det ska gå någon liten stig upp dit någonstans i närheten av kalkgrottorna. Och visst hittade jag en träskylt där det bl.a. stod altanen. Jag ställde cykeln vid ett träd intill "mötesplatsen" i kurvan, mellan prästgården och kalkgrottorna och började följa stigen. Och efter viss möda så var jag uppe på altanen. Någon har ju varit ordentlig och gjort som en trappa, av stenar, upp för berget. Kan det ha varit någon präst boendes på prästgården? Från denna klippavsats har man utsikt över Västergötland, Bohuslän och Dalsland! Den här gången var det lite disigt dock, men underbart ändå. Lite kul är att Carl von Linné tog sig hit upp 1722. Och om jag tyckte det var besvärligt att ta mig upp till altanen, så var det minst lika besvärligt att ta sig ner. Men ner kom jag, välbehållen.

Utsikt från "altanen", Hunneberg

På väg tillbaka till cykeln så gick jag förbi "Tunhemseken" som sägs vara ett av Sveriges äldsta träd. Det är någonstans mellan 700-900 år gammalt!

Tunhemseken

Ut på vägen igen, och trampa några tag med cykeln och vips så var jag vid prästgården, en vacker byggnad från 1722. När Linné var här i Västra Tunhem år 1722 så tyckte han att detta var himmelriket på jorden, och prästgården var det vackraste han sett. Fram till 2009 var prästgården bostad åt kyrkoherden i Tunhem, nu är det privatbostad! Bilden är dock tagen från stigen upp till "altanen" då det stod ett fult släp på innergården till prästgården...

Västra Tunhems prästgård

Nu äntligen rullade jag ner för backen till huvudmålet med denna utflykt - gravfältet! Gravfältet vid Västra Tunhems prästgård består av ett 40-tal registrerade gravar. Ingen utgrävning är gjord, men de olika gravtyperna antyder att det är från äldre järnåldern (500 f.Kr-500 e.Kr). Här finns högar, stensättning, resta stenar och domarringar. På en av stenarna finns dessutom skålgropar inhuggna. Man uppmärksammade detta gravfält redan 1666... Troligtvis har gravfältet varit betydligt större och kanske är det så att kyrkan uppfördes alldeles i närheten av gravfältet, så att de första kristna kunde begravas i närheten av deras förfäder...

Gravfält, Västra Tunhem

Nu var jag trött, både i huvud och kropp så jag bestämde mig för att trampa hemåt igen. Ekhagarna och skvaltkvarnen får jag titta lite närmare på vid ett annat tillfälle. Hembygdsgården, besökte jag i sensomras (fast det har jag nog glömt att blogga om...), så det svischade jag bara förbi där i nedförsbacken. Ville dock ha med en bild därifrån, så det får bli från besöket förra sensommaren.

Västra Tunhems hembygdsgård

Det här var en kul utflykt som innebar nästan 16 km cykling och "bergsbestigning". Allt för ett gravfälts skull, med obefintlig p-plats, och därför fick det bli en cykeltur...

Hitta hit: Från Trollhättan - kör mot Vargön via Halvorstorp, sväng höger vid skylt Hunneberg. Från Vargön - kör mot Trollhättan, sväng vänster mot Västra Tunhems kyrka. Bra utgångspunkt är att parkera vid kyrkan. Här finns även en informationstavla om närområdet!

Tykarpsgrottan

Tykarpsgrottan är egentligen ingen grotta utan en gruva. Det är nämligen människan, och inte naturen som format de labyrintliknande gångarna 10-12 meter under jord. Tykarpsgrottan är en före detta kalkstensgruva som var i bruk fram till slutet av 1800-talet. Grottan som är ca 20.000 kvadratmeter stor är övervintringsplats för fladdermöss, och man har hittat ungefär hälften av Nordens alla olika fladdermöss-arter. Temperaturen nere i grottan är ca 8 grader året om! Tykarpsgrottan har även varit inspelningsplats för filmer och TV-serier, bl.a. Ronja Rövardotter och Snapphanar!