Visar inlägg med etikett Natur. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Natur. Visa alla inlägg

måndag 3 december 2018

Mullbärsträden på Visingsö

I Stigby, på södra Visingsö, finns en samling knotiga, krypande, träd som inte riktigt hör hemma på denna breddgrad. Det är resterna av ett försök att odla silke på Visingsö.


På 1700-talet var allt från Kina högsta mode här i Sverige, och efterfrågan på silke var stor. Runt om i landet började mullbärsträd planteras. Det enda de kräsna silkesmaskarna äter är bladen från mullbärsträdet.



Åren 1836-1864 odlades det silke här på Visingsö. Grunden var en plantage med 1500 mullbärsträd, som varje vår skördades på sina blad. Man hade dock svårt att få träden att överleva och producera tillräckligt med mullbärsblad.


Några större mängder silke gav inte odlingen på Visingsö. 1853 lyckades man visserligen producera 25 kg silkeskokonger, en enda kokong kunde ge upp till 1000 meter silkestråd! Men några större framgångar blev inte försöket, och 1864 lades verksamheten ned.


Senaste besök: 15 september 2018

Hitta hit: Stigby, södra Visingsö

måndag 20 augusti 2018

Kalkbrytningen vid Hunneberg

Längs Hunnebergs rasbrant mellan Nygårds egendom och Västra Tunhems prästgård finns spår efter ett drygt 50-tal kalkugnar. Mellan dessa av lövträd överväxta ruiner tornar mäktiga slagghögar av bränt skiffer upp sig och i berget där bakom gapar de många, djupa och fuktdrypande kalkbrotten tätt.

Rasbrant
I över 200 år har människor längs Hunnebergsbranten levt på brytning av bergets skiffer och kalk. Kalkbrytningen utmed Hunneberg startade under andra delen av 1700-talet.

Kalkgrottor
Kalkframställningen var som störst under 1800-talet. Som mest var 200 man och deras familjer beroende av inkomsten från arbetena här. Arbetarna, som oftast arrenderade brytningsrätten av bönderna i Västra Tunhem, bodde till största delen i det s.k. Floget, husraden längs bergskanten.

Under enkla och ofta mycket riskabla förhållanden öppnades de djupa schakt där man sedan hämtade kalk och skiffer. Meterdjupa hål borrades för hand vilka sedan fylldes med krut som antändes med krutstickor och svaveltråd. Dessa primitiva metoder orsakade många skador och det hände att arbetare blev av med både händer och syn. Några miste till och med livet i samband med sprängningar och ras.

Att fylla en ugn var mycket krävande, eftersom skiffer och kalk först måste krossas, ett arbete som främst sysselsatte barn och gamla. Ugnen byggdes av gråsten och fylldes med ved i botten. Därefter varvades kalk och skiffer tills ugnen fyllts, varefter öppningen sattes igen med diabassten. Veden antändes och brann i ca åtta timmar varefter skiffern svarade för uppvärmning under den vecka, 14 dagar som det tog för kalken att brännas.

Kalkugnsrest
Kalkugnsrest
Ur en bränning kunde upp till 700 liter kalk erhållas. När produktionen var som störst, mellan 1870-1890, levererades årligen 80 000 - 100 000 tunnor kalk från brotten kring berget. 1 tunna = ca 93 liter.

Det kunde bli tre till fyra bränningar per säsong, som oftast skedde under sommarsäsongen. Under vintersäsongen sprängde man fram skiffern och kalkstenen.

Kunglig krona och årtalet 1799.
Var det då detta kalkbrott öppnades?
Den brända kalken användes i första hand som gödning på åkrarna, och det berättas hur bönderna samlades i långa köer, ja till och med övernattade, vid ugnarna för att försäkra sig om leverans. Även den brända alunskiffern kunde nyttjas som jordförbättringsmedel, men användes främst vid cementtillverkning.

Kalkgrotta
Metoderna för brytning och bränning av kalk vid Hunneberg förändrades mycket lite under de 200 år som verksamheten pågick. De föråldrade metoderna blev under 1900-talet allt mindre lönsamma och från och med 1910-talet började brotten läggas ned. De sista brotten öppnades under slutet av 1800-talet och den sista bränningen skedde i en ugn vid prästgården i mars 1950.

Kalkgrotta
Att åka till de stora kalkgrottorna vid Hunneberg var en av de stora begivenheterna när jag var liten. När pappa föreslog en tur till Hunneberg och kalkgrottorna, ja då var det nästan så man rusade ut till bilen. Väl framme förundrades vi alltid över hur stora, ja både på höjden och djupet, de var! När jag sedan återigen besökte kalkgrottorna i vuxen ålder (efter att inte ha varit där på flera år), så förundrades jag (och förundras fortfarande) över att de faktiskt inte är så stora. Jo, djupa är de fortfarande, men speciellt höga är de inte. Samtidigt fascineras jag över det arbete som legat bakom den här kalkbrytningen och kalkbränningen. Tänk om man kunde få se hur det gick till...

Kalkgrottor
Senaste besök: 25 juli 2018.

Hitta hit: Från vägen mellan Trollhättan (Halvorstorp) mot Vargön, följ skyltning Hunneberg. Därefter följ skyltning Västra Tunhems kyrka. Kalkgrottorna ligger utmed bergskanten, innan Västra Tunhems kyrka.

lördag 4 augusti 2018

Naturum Tåkern

Sjön Tåkern i Östergötland är en av Sveriges förnämsta fågelsjöar. Genom åren har man här sett ca 270 arter. Ett 100-tal arter häckar här i sjön.


Naturum Tåkern invigdes 25 maj 2012. Arkitekt till de unika byggnaderna, klädda helt i vass är Wingårdhs arkitektkontor AB. Någon har räknat ut att det gått åt 36 miljoner vasstrån! Inuti är Naturum högt i tak som i en kyrkosal med väggar och golv klädda av svensk obehandlad furu. Hallgolvet är av kalksten från Borghamn, ett stenkast. Inne på Naturum finns filmrum, där man visar en fantastisk film om Tåkern, lab och akvarium.


Det 10 meter höga fågeltornet stod klart våren 2009 och kan nås via en nästan 150 meter lång spektakulär ramp!


I området finns det flera vandringsleder. Den korta Strandpromenaden visar upp Tåkern på bara 500 meter och är tillgänglig för alla. Den längre leden (4 km rundtur) går över strandäng, genom vass och skog fram till öppet, på vägen når man café och vandrarhem efter 1,9 km. För de allra minsta besökarna finns prinsessan Estelles sagostig. Här följer man med haren Ann-Sofie på jakt efter sin kompis Hasse. Stigen börjar precis utanför entrén till Naturum Tåkern och sträcker sig 700 meter runt i strandskogen, förbi en orkidéäng, ut till öppet vatten och genom vassen. Längs vandringen stöter man på olika djur  som bor i skogen. Kryp, klättra, lyssna, lukta... Kan du hitta Hasse? Sagostigen är en dopgåva från Östergötland till prinsessan Estelle, hertiginna av Östergötland.


När jag och min kompis M var här såg vi bl.a. rödhake, bofink, gråhäger, grågås, sothöna, knölsvan, fiskgjuse och brun kärrhök. Vi gick dock bet på skäggmesen som sågs första gången vid Tåkern 1972. Sedan dess har nästan hälften av Sveriges skäggmesbestånd återfunnits här...



Tåkern är inte bara fåglarnas sjö. Här trivs även grodorna, trollsländorna och ängsnycklarna på strandängarna, samt många tusen andra djur och växter.


Senaste besök: 21 juli 2018

Hitta hit: Vi tog rv50 (turistvägen) från Gränna, körde genom Ödeshög och sedan var det skyltat från vägen!

måndag 23 juli 2018

Skalbankarna och Skalbanksmuseet i Uddevalla

Skalbankarna i Uddevalla är världens största skalbankar. Detta unika område med kullar av skalgrus är ett paradis för blommor, fjärilar och småkryp. En skalbank är en lämning från slutet av senaste istiden, ca 10 000 år sedan. De består av skal från arktiska kräftdjur, snäckor och musslor, och bildas i samband med att Vänern förvandlades från en havsvik till ett innanhav. De vita kullarna av skalgrus som omgärdar skalbanksmuseet och dammen vid Bräcke består till största delen av stenmusslan och jättehavstulpanen. Det finns även betydande mängder av blåmussla och vindeltornssnäcka. Man har även hittat skelettdelar av späckhuggare, vitval, knölval och isbjörn på skalbankarna i Uddevalla. Sammanlagt har man hittat 103 marina ryggradslösa djur i skalbankarna på Bräcke-Kuröd i Uddevalla.
Bräckedammen och del av skalbankarna.
Skalrester...
Det bästa sättet att uppleva allt detta gör man genom att gå en 2 kilometer lång slinga - Skalgrusslingan. Och det var precis vad jag gjorde. Det är en mäktig upplevelse att promenera runt på skalrester från djur som levde här för drygt 10 000 år sedan. Slingan löper parallellt med Bohusleden, men är markerad med Skabanksmuseets logga.

Ledskylt
Man passerar ett antal informationsskyltar som handlar om bankarnas historia, Carl von Linnés besök på platsen, de 11 000 år gamla boplatserna från jägarstenåldern med mera. Visste du t.ex. att det har körts SM- och VM-tävlingar i motocross här på skalbankarna?

Bland stock och sten...

Platsen för en stenåldersbosättning
Platsen för en stenåldersbosättning
Här gick strandlinjen på stenåldern.
Slingan går genom stora hasselsnår, förbi ett vattenfall (som jag missade, eller var det uttorkat p.g.a. sommarens brist på nederbörd?) och ner i "Kurödsgrytan" där man kan studera bikupor.

Kurödsgrytan
Det går betande djur utmed slingan. De här var dock inhägnade.
Därefter går man upp till den magnifika utsikten på Kurödsbergen, där man har utsikt över Byfjorden och Uddevallabron. Man går sedan ner på andra sidan berget där man passerar en slåtteräng som slås med lie. Sluttningarna på Kurödsbergen hyser den artrikaste ört- och gräsfloran.

Tittar man ordentlig så ser man Uddevallabron i bakgrunden.
Den här slingan kräver lite av den som går den. Den är välmarkerad så man går inte vilse i området, men det går upp och ner, det är bland hasselsnår och rejäla stenar. Det finns inga trappor utmed leden, förutom de upp/ner från backen vid museet, och det är brant på sina ställen... Det är en mycket trevlig slinga, och jag uppskattade alla informationsskyltar utmed den.

Utsikt över Bräckedammen
Skalbankarna på Kuröd, Bräcke och Samneröd har varit tre separata naturreservat, men sedan 2010 är de ett större sammanhängande naturreservat med namnet Kuröd. 1997 påbörjades omfattande avverkningar, röjningar och hägnader för att förstärka områdets mosaiklandskap med dess rika biologiska mångfald.

Skalbanksmuseet
I anslutning till skalbankarna i Bräcke finns ett litet skalbanksmuseum. Här finns skalsamlingar som donerats av Robert Thorburn i slutet av 1800-talet. Man kan se modeller och en animation som visar inlandsisens avsmältning och landhöjningen. Här finns möjlighet att utforska ett urval av de fjärilar som finns på skalbankarna genom monterade dag- och nattfjärilar. Man får även ta del av skalbankarnas brokiga kultur- och industrihistoria. Den artrika och kalkgynnade floran på bankarna illustreras med originalakvareller av Cia Callermo.

Skalbanksmuseet
Öppet: Museet är öppet juni-augusti, men skalbankarna går att besöka året om.

Senaste besök: 9 juli 2018

Vägbeskrivning: Kurödsvägen 1, Uddevalla. Om du kommer på E6:an, tag av vid Kurödsmotet. Kör på väg 172 mot Dalsland till första rödljuset. Sväng höger, följ skyltning.

fredag 18 augusti 2017

Smygehuk

På semesterns andra tur ner till Skåne blev det ett kort stopp i Smygehuk, Sveriges sydligaste udde. Här börjar, eller slutar, Sverige! Smygehuk är en flack sandudde som omges av steniga stränder. Självklart finns här en skylt som visar uddens position samt avstånd till olika städer i världen.


Smygehuk är en mysig liten plats med fiskrökeri, glasskiosk, caféer, souvenirbutik, turistbyrå och en hamn. På denna lilla plats finns mycket spännande att se här.



Smygehuks gamla fyr (17 meter hög) är öppen dagtid under sommaren samt efter överenskommelse vintertid. Det sägs vara en hänförande utsikt från fyrens plattform. Den gamla fyrvaktarbostaden är idag ett vandrarhem.


Här var ett fiskeläge redan på 1600-talet, och dagens hamn var faktiskt från början ett kalkbrott. Hamnen anlades på 1920-talet. Det finns fortfarande spår efter kalkbrytningen här i området, i form av nio kalkugnar. En av dessa finns mellan hamnen och Köpmansmagasinet. De andra kalkugnarna finns norr om Smygehamn, som ligger alldeles öster om Smygehuk. Kalkugnen i Smygehuk är den äldsta av de nio ugnarna, och uppfördes på mitten av 1800-talet. Kalksagan var all (som det heter så fint) 1954. Arbetarna flyttade till Trelleborgs Gummifabrik istället. Där de dessutom fick heltidsjobb.


Det gamla Köpmansmagasinet, öster om hamnen och kalkugnen, byggdes i början av 1800-talet. Det sägs att det fungerade som omlastningsplats för smuggelvaror under Napoleonkrigen...


Alldeles norr om hamnen står Axel Ebbes staty "Famntaget". Ryktet säger att skådespelerskan Uma Thurmans mormor stod modell för konstverket.


Senaste besök: 28 juli 2017

Hitta hit: Väg 9 mellan Trelleborg och Ystad.

fredag 28 juli 2017

Korpaholmarna

Pingsthelgen 2017 åkte jag, syrran och hennes C till Västervik med husbilen. På den här resan hade vi bestämt att var och en av oss skulle få bestämma en grej/plats som vi ville se/besöka. Det som det här inlägget handlar om var vi alla mer eller mindre nyfikna på.

Min syster hade nämligen läst någonstans, att det vid campingen finns flera öar som är sammanbundna av broar. Jag blev så klart jättenyfiken på det hela. Så fram på seneftermiddagen på annan dag pingst så snörade vi på oss skorna och begav oss ut på en liten promenad på några av Korpaholmarna. Vi var inte ensamma om att göra det den här dagen.



Jag har bott på flertalet natursköna campingar, men att bara några hundra meter från husbilen kliva rätt ut i skärgården, det är något speciellt! För det var precis vad vi gjorde. Och skärgården jag pratar om är Tjust skärgård.


För en stadsmänniska som inte är van att vara "ute i naturen", är det här perfekt! Jag kan varmt rekommendera en promenad blad öarna här.

Senaste besök: 5 juni 2017

Hitta hit: Kör till Västervik Resort - Lysingsbaden, ca 3 km söder om Västervik

söndag 21 maj 2017

La Cumbre

Vi åkte på ytterligare en utflykt arrangerad av Ving, på vår Gran Canariaresa, och det var "Kontinent i miniatyr. Gran Canaria har inte mindre än fyra klimatzoner, och det är därför ön kallas just för en "Kontinten i miniatyr". På denna utflykt så åkte vi igenom alla fyra klimatzoner! Ett av stoppen på denna utflykten var ungefär vid Cruz de Tejeda, där vi hade utsikt över La Cumbre.

La Cumbre - toppen - ligger i hjärtat av de bergiga inlandet av Gran Canaria. Det är långt från sinnebilden av idel sol och bad, som kanske är det man främst förknippar Gran Canaria med. Här finns öns högsta bergstoppar, som ofta är höljda i dimma, och det är inte ovanligt att det är snö här på vintern.

Vi stannade till vid en utsiktsplats, Mirador Degollada de la Becerra, med vad som sägs vara öns bästa utsikt. Och vilken utsikt vi bjöds på! Härifrån ser man ett par klippor som var mycket heliga för guancherna, ursprungsbefolkningen på Kanarieöarna, Roque Nublo och Roque Bentayga. Vid klart väder, vilket det enligt vår lokalguide inte händer allt för ofta, kan man se över till Spaniens högsta topp, Teide på Teneriffa. Vi hade tur och hade väldigt bra sikt över till Teide. Högsta toppen på Gran Canaria är Pico de las Nieves, 1 949  meter över havet, men dit har man inte tillträde, då det är en militär radioanstalt.
Jag vid utsiktsplatsen!
Roque Nublo, "Molnklippan", är Kanarieöarnas mest kända klippa, och är faktiskt en del av en vulkanöppning. Det är lätt att förstå varför guancherna betraktade den 80 meter höga klippan, som i sin tur ligger på 1 813 meter över havet, som helig!
Roque Nublo!
Roque El Fraile, "Munken", ser faktiskt ut som en bedjande munk. Åtminstone från platsen där vi stod! Denna klippa reser sig 1 713 meter över havet.

Visst ser klippformationen ut som en
bedjande munk?
Roque Bentayga, var en av de heligaste platserna på Gran Canaria för guancherna. Troligtvis användes klippan som offerplats. Man har påträffat ett stort antal grottboningar och spannmålsmagasin runt denna väldiga monolit. Den har förmodligen använts som kungaresidens. Men, den har även fyllt en annan funktion. Bentayga hade ett ypperligt läge för att sikta ovälkomna besökare, och fungerade som en borg. Som sådan spelade den en viktig roll i att fördröja erövringen av Gran Canaria, låt så vara enbart för en kort period...

Roque Bentayga i mitten.
I bakgrunden, till höger, skymtar Teide!
Det här var ett riktigt härligt stopp. Jag var inte beredd på allt jag skulle få se härifrån. Jag förstår att det här sägs vara den bästa utsiktsplatsen. Kargiga klippor, bördig ravin, en liten by nere i vulkansänkan, utsikten över till Teneriffa med Teide och La Gomera!

Ravinen/vulkansänkan
Senaste besök: 28 mars 2017.

söndag 4 september 2016

Karums alvar och Noaks ark

Karum på Öland, ligger i ett område med mycket omväxlande marktyper. Här finns både den magraste alvarmarken och slåtterkärr. Området ligger i en trakt som är mycket rik på fornlämningar.

Landskapet vi ser idag bär spår från många olika tidsskeenden, allt från järnålder och framåt. Här finns förhistoriska husgrunder, hägnader, odlingsrösen, brukningsvägar, uppodlade områden och gravfält. 

I den sydvästra delen av området ligger ett av Ölands mer kända gravfält, alldeles intill den slingrande vägen mellan Högsrum och Gärdslösa. Gravfältet benämns ibland Noaks ark, men namnet åsyftar endast den stora skeppssättning som finns i området. 


För egen del så var det faktiskt gravfältet och Noaks ark som lockade mig den här gången. Alvaren på Öland är riktigt häftiga med sin skiftande natur under årets alla årstider. Det är inte alltid kargt och eländigt som man lätt kan tro... Men, som sagt, den här gången var det forntidsnörden som ville få sitt! 


Sammanlagt innehåller gravfältet ett 70-tal gravar. Ett 25-tal av dessa har undersökts, däribland fyra rektangulära stensättningar. Dessa visade sig utgöra vapengravar från förromersk järnålder. Gravfältet anlades under bronsåldern och nyttjades troligen även under stora delar av järnåldern.

Noaks ark är skeppssättningen som fått ge namn åt hela gravfältet. Skeppssättningen är 26 meter lång och 3,5 meter bred. I mitten av denna skeppssättning står en stor klumpsten som möjligen kan symbolisera en mast. Skeppets ”roddarbänkar” är markerade med mindre stenar. 
Noaks ark
Noaks ark
När vi kom till Karums alvar så var det någon skola från
Holland som också var där och hade uppgifter att lösa!
I området kring Karum finns en rad intressanta växter och djur. På gravfältet vid Noaks ark växer till exempel hylsnejlika, fågelarv och alvarveronika. Ute på själva alvaret har man gjort många fynd av ovanliga växter, bland annat ängsvägstekel och klubbsprötad bastardssvärmare.

Vägbeskrivning Tag av från väg 136 i Rälla, österut. Kör förbi Högsrums kyrka vid vägkorset Gärdslösa/Långlöt, kör mot Gärdslösa. Gravfältet dyker upp på vänster sida av vägen. Det finns en parkering intill gravfältet.

Senaste besöksdatum
20 augusti 2016