Som jag skrev i ett tidigare inlägg så blir Visbydagen uppdelad i två delar. Jag kommer inte heller gå in så "djupt" på någon av de platser vi besökte utan det blir separata inlägg lite längre fram, med fler bilder och mer information. Om jag inte gör så här så kommer detta inlägg bli evighetslångt, så långt att inte ens jag kommer att orka läsa det! Så det här inlägget kommer "handla" om det vi hann med fram till lunchen!
Från början var det tänkt att vi skulle cykla in till Visby, eller rättare sagt syrran och C skulle cykla och jag hade hyrt cykel inne i Visby. Jag skulle då åka buss in till Visby och sedan skulle jag cykla med syrran och C tillbaka till campingen. Ev. skulle vi även cykla lite på onsdagen. Men, det blåste halv orkan (ja det kändes så) så jag avbokade cykeln och syrran och C hängde med mig på bussen istället. En väldigt positiv sak är att Kneippbyn har en egen buss som kör sträckan Kneippbyn-Visby-Kneippbyn, så vi behövde inte gå så långt för att komma till busshållplatsen.
Vi fick tipset av busschauffören, ja jag frågade, att vi skulle gå av vid Öster Centrum och sedan gå på bussen för hemfärden nere vid hamnen, då Visby är en stad som lutar ner mot Östersjön. Och det vet ju alla att man blir andfådd av att gå uppför... Så när vi kommit in till centrum så kikade vi lite snabbt vid just Öster Centrum innan vi letade oss innanför ringmuren och Visbys alla butiker, restauranger, caféer, kyrkoruiner och museer och allt vad som finns där inne i den gamle Hansestaden som ju sedan 1995 även finns med på UNESCO:s världsarvslista.
|
Österport |
Det "första" vi gjorde när vi kommit innanför muren var att leta upp ett trevligt kafé. En i gruppen var kaffesugen! Nu dricker ju inte jag kaffe, men en cola och nåt sött sitter ju aldrig fel. Vi passerade en del ställen innan jag fick "lurat" in dem på S:t Hans Café och Orangeri. På en skylt utanför stod det något om att de har stans mysigaste trädgårdsservering (eller något i den stilen). Jag struntade i vilket. Jag visste precis vart jag hamnat. Jag skulle få fika mitt i en gammal klosterruin! Och jag kan hålla med. Det är en supermysig atmosfär där inne bland resterna efter
S:t Hans kyrka: som är uppförd på den plats där Visbys äldsta stenkyrka låg, en plats som förmodligen även varit en hednisk offerplats. Ruinerna är det som finns kvar av de två(!) kyrkor som uppfördes här på 1200-talet. Alldeles intill S:t Hans kyrka byggdes även
S:t Pers (Peters)
kyrka, och de kom att delvis dela väggar!De båda kyrkorna förföll kraftigt under 1600- och 1700-talen och man kom även att hämta sten härifrån för att bygga nya hus.
|
Ruinerna vid S:t Hans café |
När vi fått i oss kaffe, cola och en sötsak var (minns inte vad vi valde...) så hade vi siktet på Domkyrkan. Syrran som inte är lika förtjust som mig att springa omkring i kyrkor ville i alla fall till Domkyrkan, så det var ett måste på vår lista. Men innan vi kom dit så sprang vi på S:ta Katarina (Karins) kyrkoruin vid Stora torget, och vi konstaterade redan då att vi skulle käka lunch här någonstans på torget. Men först in i ruinen efter
S:ta Katarina kyrka: som är Visbys största och kanske vackraste kyrkoruin! Den uppfördes av franciskanerorden som grundade sitt konvent (kloster) här vid dagens Stora Torget 1233. Kyrkan byggdes om och till genom århundradena och långhuset blev faktiskt aldrig helt klar. En söndag i början av 1540-talet när prästen stod framför altaret rasade det ena valvet, "och sedan dess har kyrkan stått öppen för hundar och svin, så där stank där inne så Gud förbarme", klagade länsherre Rud ett tiotal år senare!
|
S:ta Katarina kyrkoruin vid Stora torget |
|
S:ta Katarina kyrkoruin |
|
Det kan vara mycket roligt i en kyrkoruin! |
När vi beundrat de vackra gotiska bågarna siktade vi in oss på
Domkyrkan, eller
S:ta Maria kyrka: från 1225 och som från början var de tyska köpmännens kyrka i staden. Under medeltiden fanns det inte mindre än åtminstone 16 kyrkor i Visby. Av dessa är det bara Domkyrkan som fortfarande är i bruk. Men, det var inte bara de tyska köpmännen som ville höra till S:ta Maria kyrka, utan även de bosatta köpmännen var intresserade av att höra hit, så kyrkan fungerade faktiskt, med vissa inskränkningar som församlingskyrka. Kyrkan blev upphöjd till domkyrka 1572.
|
Interiör Domkyrkan |
Vi tog sedan trapporna upp till Norderklint för att kanske få till ett hyfsat foto av domkyrkan, men även få en utsikt över Visby. Och vi blev inte besvikna. Utsikten är helt fantastisk och visst fick vi till några hyfsade kort av kyrkan härifrån.
|
Domkyrkan, sett från Nordreklint |
|
Utsikt från Nordreklint |
|
Utsikt från Nordreklint |
Vi gick sedan mot ringmuren och hamnade vid Nattmannens tomt, där vi försökte (utan att lyckas) få till en hyfsad bild på oss med muren i bakgrunden. Nattmannen hade ett jobb som ingen annan ville ha. Inte ens bödeln. Nattmannen eller Rackarn som han också kallades var bödelns medhjälpare, och det var han som hästslaktare och hämtade latrintunnorna i stadens fina hus... Idag finns inte vare sig bödelns eller nattmannens hus kvar, men namnet finns kvar som en påminnelse.
|
Visby ringmur vid "Nattmannens tomt" |
Nu började det kurra i våra magar och vi begav oss ner mot Stora Torget igen, och efter visst velande så lyckades vi faktiskt enas om en restaurang!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar