Jennys utflykter: Det stora Gotlandsäventyret, dag 6: Burgsvik-Ljugarn

Fredagen den 10 juli började lite halvmulet, men vädret är ju inget vi kan rå över och det var bara att bege oss mot nästa destination som var Ljugarn på Gotlands östkust. Vårt första stopp blev vid
Öja kyrka: invigdes 1232, men kyrkan var långt ifrån färdig då. Det som var klart var koret med sin inbyggda absid och högaltare. Kyrkan stod klar i slutet av 1200-talet, men det har högst sannolikt funnits en kyrka här sedan 1100-talet. Exteriören har inte ändrats något sedan den uppfördes vilket innebär att det är de ursprungliga fönsteröppningarna och portaler som vi ser. Tornet som mäter ca 67 meter är enligt en mätning 1989 det högsta bland Gotlands landsortskyrkor.

Öja kyrka

Inne kyrkan kan man se medeltida målningar liksom målningar ur Albertus Pictors skola från tidigt 1500-tal. Här kan man bl.a. se en passionsfris från 1400-talet, "Heliga tre konungar" och hur illa det kunde gå för tjuvmjölkande kvinnor...

Kalkmålning

Öjakrucifixet i triumfbågen, importerat från Frankrike på 1200-talet är kyrkans mest berömda inventarie. Öjamadonnan, vars original finns i Länsmuseet på Gotland är också mycket känd. Det fanns även en bild av den sörjande Johannes, men den har gått förlorat och har ersatts med en kopia, en skulptur snidad av den gotländske skulptören Bertil Nyström och ska vara skänkt till Öja av en anonym donator.

En hel busslast med tyskar, och Öjakrucifixet!

Altaruppsatsen i kalksten av Peter Cans från Burgsvik, 1642.
Pryds av Kristian IV;s monogram

Minns inte varför jag tog den här bilden,
mer än att den är omnämnd i en skrift om kyrkan
som jag tjuvläste! :-)

Öjamadonnan

Det här verkar vara en mycket intressant kyrka, då det var en tysk grupp inne som fick guidning när vi kom dit och sedan när vi hade kikat klart inne i kyrkan dök ytterligare en bussgrupp upp i kyrkan! Det var till och med så syrran blev imponerad. Utanför kyrkan så läste vi på en skylt att det ska finnas ett par runstenar inne i kyrkan, eller om det var en jag minns inte. Oavsett så hittade vi ingen runsten inne i kyrkan, däremot fanns det ett par runstenar, eller gravstenar med runinskrift på utanför kyrkan!

Gravstenar

Gravsten med runinskrift på

Det är de här små anonyma stenarna som
oftast fångar mitt intresse när jag är på en kyrkogård...

Alldeles i närheten av kyrkan finns det en ruin efter en rund, medeltida kastal. Denna kastal är uppförd i sandsten under 1200-talet, 12 meter i diameter och 8-9 meter hög. Det sägs att det finns en underjordisk gång mellan kastalen och kyrkan...

Öja kastal

Vi kom inte så långt på vår väg mot Ljugarn innan vi stannade till vid nästa kyrka, nämligen Fide kyrka. Det här var ett rent bonusstopp för min del, för jag hade inte kikat in den sedan tidigare.
Fide kyrka: är uppförd under 1200-talet, men det har liksom på många andra platser på ön funnits en kyrka här redan under 1100-talet. Kyrkan består av tre nästan kvadratiska delar, kor i öster och långhus samma tid och tornet som tillkom omkring sekelskiftet 1299-1300. Med undantag för tornhuven så är kyrkans exteriör oförändrad. Den nuvarande lanterninen är från 1826.

Inne i kyrkan finns ett stort triumfkrucifix från sent 1200-tal. Predikstolen från 1587 är en av de äldsta på Gotland. Altarskåpet från omkring 1400 med Maria och Jesusbarnet i centrum. Väggmålningarna är målade under 1200- och 1400-talen och passionsfrisen är ett komplett 1400-talsmåleri. På trimfbågens södra sida finns en märklig inskription på latin som på svenska lyder: "Bränt ligger templet och folket faller klagande för svärdet" och syftar på när Valdemar Atterdag landsteg på Gotland 1361. Då jag inte "spanat in" kyrkan tidigare så hade jag ingen aning om denna text och har således inte fotat den... Ja, ja, så kan det vara.

Interiör med triumfkrucifixet.

Medeltida väggmålning

Altarskåpet

En rest från tiden då kyrkan var katolsk?

Vackert målat kyrkfönster

Väggmålning

Kyrkogården har till stor del kvar sin medeltida karaktär, med tre trappgavelformade stigluckor bevarade. Och hade jag läst på lite innan om den här kyrkan så hade jag vetat att det på långhusets norra sida finns en skeppsristning från medeltiden!

Karl-Erik blev nog inte så gammal...

Fantastiskt vacker gravsten!

Efter en liten fika i husbilen for vi sedan vidare och nu blev det ett stopp som syrran hade spanat in, nämligen:
Kattlunds gård: är en av Nordens bäst bevarade medeltida gårdar med anor från 1200-talet! Sådant där tycker ju jag är spännande, även om jag såklart inser att det har hänt en del på gården sedan medeltiden. Men att det bott folk på denna plats sedan medeltiden tycker jag är lite häftigt! Idag är gården i alla fall en s.k. museigård och väl värd ett besök, och den ger en bra bild av hur livet på en gotländsk gård kunde se ut under medeltiden. Delar av boningshuset och ladugårdslängan är från medeltiden. Under 1800-talet fick ladugården en övervåning 1815...

Ladugården vid Kattlunds,
med anor från 1200-talet.

Namnet kommer förmodligen efter farmannen Johannes Kattlund som levde här i slutet av 1200-talet. En farman var både bonde och handelsman. Här har varit många ägare genom århundradena och jag tänker inte tråka ut er med alla dessa. Den sista brukaren som bodde här var i alla fall Jakob Rosendahl från gården Livsugns i Havdhem. Han förvärvade (köpte) gården 1882 och drev den i ett par decennier innan han 1912 sålde den (mangårdsbyggnaden och uthusen) till Sune Ambrosiani, amanuens vid Nordiska museet, som i sin tur sålde den vidare till Gotlands fornvänner 10 år senare. Marken hade Jakob redan sålt till kringliggande gårdar. Gården var nära att rivas i början av 1920-talet, men en donation av Wilhelmina von Hallwyl kunde gården räddas. :-)

Kattlunds

Här finns en örtagård och en fruktträdgård med gamla gotländska äpplesorter, ett trädgårdscafé, hantverksbutik och en liten gårdsbutik. Den här sommaren har de även en utställning som handlar om: Kvinnor förr som nu, textil, skinn och medicinalväxter.

Ladugården, Kattlunds

Det första som fångade mitt intresse var de där små "husen" som finns utmed hela långsidan av ladugården. Det visade sig vara skydd för de utskjutande bjälkarna! Alltså inget mer spännande än så. I samband med att vi betalade entrén talade damen om för oss att vi inte fick missa tröskvandringen från 1800-talet och dasset som finns i muren...

Vi kikade in i de olika rummen och fick förutom tröskvandringen se ett helt gäng med vagnar i olika storlekar i ladugården, och självklart kikade vi på tröskvandringen och dasset. Vi kollade även lite på örtagården innan vi bestämde oss för att äta lunch på Kattlunds.

Vagnar i de gamla djurbåsen

Tröskvandring

Vädret gjorde att vi valde att äta inomhus, men det gjorde absolut inget. Jag tycket det var supermysigt där på andra våningen. Dock är trappan upp väldigt brant. Men, det är ju inte bara att ändra i gamla hus...

Utsikten ner mot där vi hämtade vår mat!

Örtagården

Dasset!

Boningshuset

Gotländsk väderkvarn

Mätta och belåtna, och efter ett jobbsamtal för en av oss (inte jag som man skulle kunna tro) for vi sedan vidare mot Ljugarn, men vi hade ytterligare ett stopp innan vi kom fram, och det var vid
Grötlingbo kyrka: och jag vill med en gång påpeka att detta var inget önskemål från min sida. Nej, det var faktiskt min kära syster som läst om kyrkan och fått reda på att här fanns reliefer utmed ena långsidan på kyrkan och detta ska då vara ovanligt. När vi sedan läser att kyrkan kallas för Sudrets katedral ja då var ju stoppet där ett måste!

Grötlingbo kyrka

Här uppfördes en romansk kyrka i början av 1200-talet som då ersatte en äldre kyrka från 1100-talet. Bildfrisen på ytterväggen jag nämnde tidigare är troligen huggna av Sighraf på 1100-talet. Från början satt frisen på 1100-talskyrkans takfot, men fick "följa med" till nya kyrkan. Man tror även att dopfunten är huggen av denna Sighraf. Det nuvarande långhuset och koret är från 1300-talet, men tornet är kvar från 1200-talskyrkan. Kyrkan är uppförd i sandsten och har Gotlands äldsta predikstol, från 1548.

Stenfrisen på ytterväggen

Detalj vid ingången till kyrkan

Ingången till kyrkan

Predikstolen var från början uppsatt i Visby domkyrka och är prydd med det danska riksvapnet och bilder av Melanchthon. Anledningen till att det är det danska riksvapnet och inte det svenska är så enkelt att det var danska präster som införde reformationen på Gotland... När vi var inne i kyrkan var det en man som dammsög kyrkan, och detta gjorde mig av någon anledning stressad. Det kändes som att vi kom där och störde honom i hans arbete! På kyrkogården är den danske konstnären Asger Jorn begravd och han har självklart tillverkat sin egen gravsten!

Triumfkrucifixet och altarstolen

Altaruppsatsen

Kyrkbänkar

Asger Jorns gravplats

En grav som fångade min uppmärksamhet

Nu började jag bli trött och ville till campingen och jag tror inte att de andra två hade några synpunkter på detta. Men innan vi checkade in på campingen i Ljugarn så passade vi på att handla lite i Konsumbutiken. Väl framme på campingen så blev det lite grill innan vi promenerade iväg för att spela minigolf. Jag ska villigt erkänna att jag inte var så sugen på att spela minigolf denna kvällen. Jag var trött och frusen och hade ingen lust att promenera en kilometer för att få stryk i minigolf. Men, jag blev övertalad, och självklart vann syrran. Om jag kom tvåa eller tre minns jag inte riktigt. Men i efterhand är jag glad att jag blev övertalad, för det blev en riktigt fin kväll, och det är ju inte som så att jag inte behöver röra på mig...