Gudhems klosterruin

Det gäller att passa på att köra en liten omväg när man ändå har tillgång till bil. Så när jag lyckats tigga till mig pappas bil för att kunna få hem de sista(?) grejerna sedan flytten i februari så tog jag just en liten omväg när jag körde tillbaka till Trollhättan efter att ha varit hemma i Kaxholmen en sväng.

Så när jag kom till Falköping svängde jag av mot Gudhems klosterruin istället för mot Trollhättan, som jag brukar göra. Fast det står ju förstås inte Gudhems klosterruin där på skylten i rondellen... Efter att ha tittat lite mer noggrant i kartboken såg jag att jag minsann även kunde ta och besöka Ekornavallen, Naturum Hornborgasjön och Varnhems klosterruin och kyrka innan jag åter rattade mot Trollhättan, allt det här låg liksom "längs vägen".



Gudhems kyrka

Detta blogginlägg kommer då att handla om det första stoppet på den här lilla de-touren, nämligen Gudhems klosterruin. I ärlighetens namn så hade jag inte så jättestor koll på det här stället. Jag har väl i rätt många år vetat att det finns en klosterruin i närheten av Falköping, och efter att ha läst Arn-böckerna så vet jag ju också att Arns Cecilia blir satt där under 20 år.

Gudhems kloster grundades 1161 och tillhörde ursprungligen den äldre Benediktinorden, men övergick senare till Cistercienserorden. Det sägs vara Sveriges äldsta nunnekloster inom Cistercienserorden. Klostret växte kraftigt under mitten av 1200-talet då drottning Katarina, änka efter kung Erik Eriksson, skänkte stora summor pengar till slottet. Hon blev även begravd i klostret. En kopia av det skulpterade locket finns idag i ruinen. Originalet finns på Historiska museet i Stockholm.

Drottning Katarinas gravlock

1529 brann klostret och kyrkan, och klostret byggdes aldrig upp igen. Efter reformationen drogs klostret och dess egendomar in till kronan och förlänades 1540 till Per Brahe på Visingsö.


Valvbågar

I ruinerna kan man se den kvadratiskt formade klostergården som omslöts av klostrets byggnader som: refektorium (matsal), kök, abbedissans rum, leksystrarnas länga och nunnornas länga samt kyrkan i söder. Det som återstår idag är låga murar och några vackra valvbågar, men jag tycker ändå att man får en rätt så bra uppfattning om klostrets uppbyggnad.


Gudhems klosterruin

Valvbåge

Intill ruinerna finns ett litet klostermusuem med fynd från utgrävningarna av klostret.

Kyrkan intill klosterruinen uppfördes från början redan under slutet av 1000-talet eller början av 1100-talet. Det var en typisk kyrka med långhus, förträngt kor och vapenhus, och saknade torn. Kyrkan har byggts om och till flera gånger under århundradenas lopp.


Interiör, Gudhems kyrka

När jag klev in i kyrkan reagerade på hur "spartansk" och enkel den är. Men, det gjorde liksom ingenting. Jag hade dock förväntat mig att den skulle vara lite mer utsmyckad. Men, jag är väl för van vid Brahekyrkan på Visingsö...


Interiör Gudhems kyrka

Innan jag gick ut ur kyrkan kikade jag lite på materialet om kyrkan som fanns i vapenhuset. Då får jag bakom ytterdörren till kyrkan syn på något som ser ut som en runsten. Enligt ett litet informationsblad så är det mycket riktigt runstensfragment, en gravsten gjord av stenmästaren Harald under 1100-talet.


Gravsten i vapenhuset

Det är lite spännande att besöka ruiner av olika slag, för man vet inte riktigt vad som väntar en. Hur mycket eller lite finns egentligen kvar? Jag minns när jag var ny på turistbyrån förra året, och en av mina kollegor pratade sig varm för Näs slottsruin på södra udden av ön, och hur fantastisk den var. Det är bara det att jag blir sjukt besviken när jag väl har cyklat dit, det finns ju typ ingenting kvar. Nån yttermur typ.

Precis tvärtom var det när jag var i Battle i England för ett tiotal år sedan. Jag var ju bara tvungen att besöka platsen för slaget vid Hastings. Inför resan dit hade jag läst att det mesta av kyrkan och övriga byggnader var borta, och att det var ytterst lite ruiner kvar. Jag tyckte det var rejäla ruiner, och då kan jag ju bara gissa hur stort det faktiskt var en gång i tiden.

Den här gången hade jag faktiskt inte några direkta förväntningar och jag gick därifrån med en positiv känsla. Jag tycker det var rätt så kraftiga ruiner. Visst det är mest låga murar, men man får ändå en känsla för klostrets uppbyggnad och hur stort det en gång varit.

Hitta hit: 8 km norr om Falköping, strax nö väg 184.
Öppet: Ruinen öppet året runt. Kyrkan var öppen när jag kom dit runt 15-15.30-tiden en måndag i början av september. Vågar inte svara på hur det är resten av året.