Kamelian blommar!

I ett växthus på Strömsbergs gård finns det en kamelia som planterades där för över hundra år sedan. När denna kamelia blommar i januari-februari någon gång så visas den för allmänheten. Fast man kan bara gå dit och kika på den vid förutbestämda tider. I år sker detta 25 januari och 30 januari 17.30-20.00.

Kamelian på Strömsberg är troligen unik, då den står planterad i mark och inte i kruka, som annars är vanligast (av praktiska skäl) i botaniska trädgårdar. Den här kamelian planterades 1908 och har vårdats väl av de som tidigare bott på Strömsbergs gård. Nu sköts den av tekniska kontorets parkförvaltning.

Enligt kommunens hemsida så måste trädet beskäras, helst varje år och det kräver en hög luftfuktighet och en temperatur på 6-10 grader vintertid. De gröna bladen sitter kvar året om. För att trivas har man försett växthuset med klarglas runt om och ett förhöjt tak.

Lite om kamelian i allmänhet

Camellia japonica som den heter på latin är en buske tillhörande familjen teväxter. Den växer vild i bergstrakterna i Kina, Korea och Japan. Den kan bli 6-8 meter hög. Växten är inte så förtjust i direkt solljus och blommar under vinter eller tidig vår, och då i riklig mängd. Blommorna är vita, röda och rosa i olika nyanser. De kan vara enkla eller fyllda och de ursprungliga har fem kronblad.

Under 1900-talets början var det ganska vanligt med kamelia som krukväxt i hemmen. Vid den tiden hade bostäderna ofta en sval farstu där kamelian kunde stå under vinterhalvåret. När centralvärmen infördes ändrades förutsättningarna för kamelia i kruka.

Växten är uppkallad efter apotekaren och forskningsresanden Georg Josef Kamel från Tjeckien. Han är troligen den som förde in kamelian till Europa under senare delen av 1600-talet

Att säga att kamelian blommar är lite i överkant om ni frågar mig. Det var mest knoppar och endast ett fåtal blommor. Och det var inte bara jag som tyckte det... Men, visst var det kul att få se den live. Fast jag trodde nog den skulle vara ännu större, med tanke på allt prat om denna kamelia!

Att hitta dit var inte heller helt självklart för mig som inte är från trakten. Nu visste jag ju vart jag skulle efter att ha hoppat av bussen, men när jag kom till Strömsbergs gård, skulle jag då gå rakt fram, till vänster eller till höger? Jag chansade på till höger, för jag såg en del bilar parkerade intill en gigantisk stor lada. Men när jag sedan kom dit och svängt till vänster så visste jag inte om jag skulle gå rakt fram eller ta till höger. Ett par skyltar hade ju inte skadat. Nu anade jag ett växthus uppför backen rakt fram så jag chansade och gick dit. Och visst kom jag till växthuset! Och jag fick se kamelian, som nästan blommade.

Slottsvillan i Huskvarna

Alldeles i närheten av Husqvarna Fabriksmuseum (och Husqvarnafabriken) ligger det ett slottsliknande hus med tillhörande trädgård/park. Det är den så kallade Slottsvillan. Slottsvillan byggdes 1893-1896 som disponentvilla åt Wilhelm Tham som var Husqvarna Vapenfabriks direktör. Den är byggd i engelsk stil med en stor trädgård. Slottsvillan ritades av Fredrik Sundberg, stadsarkitekt i Jönköping. Inne i huset finns en genuint bevarad högreståndsmiljö från sekelskiftet 1800-1900. Byggnaden är sedan 1992 byggnadsminne och idag används Slottsvillan som hotell, restaurang och för konferenser.

Slottsvillan

Slottsvillan

I parken finns det tre bokar som fridlystes som naturminne 1959. På bokarna finns några ovanliga svampar, bl.a. skillersticka. I Sverige har man bara gjort ett 20-tal fynd av denna svamp. I sluttningen bakom Slottsvillan står ett bestånd om ca 50 bokar som tillsammans med ett markområde däromkring fridlystes som naturminne 1967. Bokarna är över 100 år gamla och har förmodligen planterats i samband med anläggningen av parken i slutet av 1800-talet.

I parken finns det även en paviljong, byggd efter ritningar av Birger Damstedt. Paviljongen användes vid brunnsdrickning från 1890 till 1920-talet på den intilliggande tomten Hälsokällan 3. Paviljongen flyttades till sin nuvarande plats 1988.

Paviljongen

Slottsvillan vann precis Stadsbyggnadspriset 2013 (i Jönköpings kommun) i klassen "God byggnadsvård".

Jokkmokks gamla kyrka

Nu har jag återigen ägnat den här bloggen alldeles för lite tid. Har alldeles för många bollar i luften samtidigt. Men, jag ska försöka skärpa mig, och ägna även den här bloggen lite mer av min tid. Det var ett tag sedan jag var iväg på en utflykt/promenad där kameran varit med! Så jag dammar av ett gammalt besök. Som ägde rum 2008 faktiskt. Hur som helst, resan gick till Jokkmokk. Eller för att vara mer exakt, på Sverigeresan jag gjorde våren 2008, tillsammans med TK12 på Tomelilla Turismutbildning, eller hade man bytt namn till TurismUtbildarna Syd då?, så var vi i Jokkmokk. Själv gick jag i klassen innan och gjorde Sverigeresan hösten 2007 med min klass. Den här gången var jag med som "assistent åt läraren och åt eleverna faktiskt. Då vi var lite tidiga inför ett besök på Ájtte, så gick vi till Jokkmokks gamla kyrka på ett spontanbesök! Inte mig emot som gillar gamla kyrkor...

Jokkmokks gamla kyrka

Det har funnits en kyrka är i Jokkmokk sedan början av 1600-talet. Då ökade nämligen intresset för den nordliga landsdelen och kung Karl IX ville att lappmarken skulle ligga under svenskt styre. Kungen ville skapa ett svenskt ishavsvälde som täckte hela norra Skandinavien och befästa landsdelen genom att bygga kyrkor. En annan orsak till att kyrkorna byggdes var att missionen bland samerna skulle intensifieras.

Den äldsta kyrkan i Jokkmokk uppfördes 1607. Det var en rektangulär kyrka, 12,75 x 6,3 med vapenhuset på ena sidan. Vid 1750-talets början ansågs kyrkan vara liten, kall och dragig. En ny kyrka uppfördes 1753 på en annan plats väster om den gamla kyrkplatsen.

Den nya kyrkan uppfördes huvudsakligen efter ritningar av Hans Biskop för Lycksele kyrka. Kyrkan hade en åttkantigt avlång grundplan, byggd i timmer, rödmålad och försedd med rundbågiga fönster. Taket var högt, valmat och täckt med spån. Klockstapeln och den timrade bogårdsmuren uppfördes 1784 av Olof Strandman från Umeå. I bogårdsmuren inrymdes "likhus" där man förvarade kistorna under vintern. Kyrkan restaurerades 1928-1931. 1935 uppfördes en ny bottnisk klockstapel i 1700-talsstil av arkitekt Bertil Höök. Den var i det närmaste en kopia av 1784 års klockstapel. 1941 brann taket samt vissa delar av inredningen upp efter spricka i ett rör i kaminen. Man restaurerade kyrkan och den stod klar 1943.

Den april 1972 brann Jokkmokks gamla kyrka ner och det enda som fanns kvar var ett par förkolnade stockar och grunden. Orsaken till branden var en kortslutning. Man beslutade att man skulle rekonstruera kyrkan. Den återuppförda gamla kyrkan invigdes 5 december 1976. Den byggdes upp på samma plats som 1753 års kyrka. Grunden av natursten är delvis den ursprungliga. Planen är åttkantig och kyrkan är 18,5 meter lång och 9,5 meter bred, samma mått som den gamla kyrkan.

Kyrkan omges delvis av en bogårdsmur och delvis av ett trästaket. Ett antal minnesstenar är resta på kyrkplatsen och det finns även ett flertal omarkerade gravar. Bogårdsmuren uppfördes i samband med kyrkobygget under 1970-talet. Det finns öppningar på insidan av bogårdsmuren för att påminna om hur likkistorna förvarades under vinter. Klockstapeln är inbyggd i bogårdsmuren.

Klockstapeln, och del av bogårdsmuren

Öppningar i bogårdsmuren

Kyrkans interiör har en färgsättning som är inspirerad av den samiska kolten - rött, blått och gult. Samiska konsthantverkare har svarat för delar av kyrkans utsmyckning. Kyrkorummet har timrade väggar och trägolv, även innertaket är av trä och är valvfomat och vitmålat. Träkorset som hänger ovanför altaret är gjort av det oskadade virket som fanns kvar efter den förödande branden.

Inne i Jokkmokks gamla kyrka

Dopfunten, gjord i torrfura.

Altaret och korset gjort av det oskadade timret.

När jag kom till Jokkmokks gamla kyrka så trodde jag ju så klart att det var den gamla kyrkan, och inte en rekonstruktion. Så kan det gå om man inte gjort sin research innan. Det jag fastnade för inne i kyrkan var den vackra dopfunten. Det är en fantastiskt fin kyrka, och jag förstår verkligen man valde att återuppföra den. Jag är även glad att vi var lite tidiga till Jokkmokk så vi hann med den här promenaden och besöket.

Östra kyrkogården, Jönköping

I somras fick jag ju för mig att besöka diverse kyrkogårdar. En av dessa som jag besökte var Östra kyrkogården i Jönköping. Och den stora anledningen stavas John Bauer. Det är nämligen här på Östra kyrkogården som den store sagomålaren ligger begravd tillsammans med sin hustru Ester och deras son Putte (el Bengt som han egentligen hette). John dog ju i en båtolycka på Vättern endast 36 år gammal, år 1918.

Östra kapellet från 1937

Östra Kapellet: Det har funnits ett kapell här på Östra kyrkogården sedan 1644. Det första kapellet var ett litet träkapell. Ett nytt kapell, ritat av Jacob Ekström från Eksjö, stod färdigt år 1704. Detta brann i augusti 1935 och ett nytt, som är detsamma som idag, blev uppfört år 1937.

Blandade gravstenar vid kapellet

Bauers grav hittar man alldeles norr om kapellet, och det är inte svårt att hitta dit, då det är en stenlagd gång till graven.

John Bauers grav

Här finns alla möjliga gravar. Stora och pampiga, och små "obetydliga", och även om jag imponeras av de där stora gravstenarna så är det egentligen de små enkla som jag fastnar för. Det jag tänkte på när jag gick här på Östra kyrkogården var hur många präster, kyrkoherdar och pastorer det ligger begravda här.

Doktor Gustaf Engstrands grav. Hjälpte de fattiga på öster.

Annorlunda gravsten

Detalj på en gravplats

 Här på Östra kyrkogården finns soldater från A6 regemente som dog i spanska sjukan runt 1918.

Stenar över soldater på A6 som avled i spanska sjukan

Vem var far?

En del av Östra kyrkogården är muslimsk begravningsplats...

Den muslimska begravningsplatsen

Grönehög

Det här lilla ministoppet kom till då jag när vi (jag och syrran) var på väg till Nordby köpcentrum. Vi kommer farandes där på E6:an norrut mot Oslo, när jag ser en sevärdhetsskylt. Jag minns inte exakt vad det stod på den, men strax därefter ser jag en skylt där det står Blomsholm på. Med en gång slår jag ihop ett och ett. Här finns ett av Bohusläns största fornlämningsområde och det så kallade Blomsholmsskeppet! En snabb titt in till höger så ser jag en stor hög och ett par mindre högar alldeles intill. Och det verkar finnas en parkeringsplats alldeles intill. Beroende på hur sent vi kommer tillbaka (läs hur mörkt det är) så bestämmer vi att vi ska stanna till här på hemvägen!

På väg tillbaka mot Vänersborg från Nordby shoppingcenter kör vi en parallellväg till E6:an tills vi kommer till Blomsholm. Innan vi kommer fram till högarna jag sett från motorvägen ser vi en skylt som pekar in till vänster och som säger "gravfält". Syrran undrar om det är där vi ska svänga in. Men se det hade jag inte tänkt. Även om det självklart lockade. För det var ju inte där jag sett högarna. Nu blev jag dock lite tveksam om vad det kanske var för högar jag sett från motorvägen, men vi fortsatte söderut och hittade alldeles strax en skylt där det stod "P Grönehög".

Syrran kunde förstås inte förstå varför jag skulle ut och titta på ett par högar. Det är ju ändå bara ett par högar. Försökte då lite kort förklara att det minsann inte bara är ett par högar. Det här är ju gravhögar från brons- eller järnåldern!

Nåja, syrran valde att stanna kvar i bilen och leta upp en radiokanal i bilradion medans jag stegade ur bilen och tog mig en liten titt. Då det snart skulle bli mörkt, och syrran ju satt i bilen så valde jag att kika lite på håll och läsa på skylten!

Grönehög är Bohusläns största gravhög med en diameter på 45-50 meter och är ca 6 meter hög. Högen är daterad till omkring 500 e. Kr. Intill Grönehög finns ytterligare ett tiotal gravhögar!



Grönehög

Gravhög intill Grönehög

Syrran lovade att vi ska åka till Blomsholm till våren/sommaren, och då ska jag få utforska gravfältet ordentligt! Men, jag var nöjd med det lilla den här gången! =)

Grebbestads kyrka

Den här kyrkan "hittade" jag när jag och syrran var på väg till sportshopen i Grebbestad. Jag frågade syrran om det var ok att vi stannade till vid kyrkan sedan på tillbakavägen, för nu var det längesedan jag lade upp en kyrkbild på Facebook och Instagram. Och snäll som hon är så sade hon ja till detta. Hon talade dock om att hon inte tänkte gå ur bilen medans jag fotade. Så, även om kyrkan faktiskt var öppen, så valde jag att inte gå in.

Kyrkan är byggd i granit och invigdes 1892. Den är uppförd i nygotisk stil och arkitekt var Adrian Pettersson som ritat många kyrkor i Bohuslän, men även i Halland, Dalsland, Västergötland, Värmland och Uppland. Den är restaurerad flera gånger, den senaste gången 1985-1986. Då jag inte var inne i kyrkan skriver jag inget om interiörerna. Har jag inte sett dem själv, så är det inte så roligt att skriva om dem... Jag hoppas att jag får möjlighet att faktiskt komma in i kyrkan!

Vänersborgs äldsta hus

Ibland kommer det ploppa upp inlägg som inte är någon "hel" utflykt eller "hel" promenad, men däremot något jag upptäckt på en utflykt eller promenad. Det här inlägget handlar om en sådan sak.

Jag skulle gå till biblioteket i Vänersborg  men gick som vanligt lite fel. Och när jag insåg att jag faktiskt glömt att svänga in på rätt gata så kunde jag inte med att liksom bara vända och gå tillbaka. Så jag tänkte att jag går helt enkelt runt kvarteret. Det visade sig dock vara som så att jag fick gå hela gågatan innan jag kunde svänga av igen. Och då när jag skulle till att svänga av "norrut" igen för att komma till bibblan så ser jag ett trähus. Med en skylt intill. Det kan ju bara betyda en sak. Det är något speciellt med det här huset. Alternativt här har något hänt. Så jag stegar fram till huset och skylten.

På skylten kan jag då läsa att det här är centrala Vänersborgs äldsta bostadshus, från 1778. I slutet av 1800-talet byggde man till en uthuslänga. Sellbergska huset är det enda helt bevarade trähuset inom det gamla stadsområdet före 1834 och som klarade sig vid den förödande stadsbranden samma år.

Det är ett bättre boningshus, som i mycket är typiskt för den tidens borgarhus. Det är timrat med träpanel och oljemålat mot gatan. Däremot är det rödmålat mot gården - typiskt för den tiden då ekonomin var ansträngd och inte tillät oljefärg på hela huset. En snygg fasad mot gatan var viktigt.

Huset som kallas Sellbergska eller Borsumska har fått sitt namn efter spegelfabrikör J F Sellberg (1793-1852) som hade sin verkstad och bostad i huset. Skräddaren H. C. Borsum, invandrad från Tyskland lär ha övertagit huset efter Sellberg och donerade senare huset till Vänersborg stad.

Det var vid den södra gaveln som spöslitningsstraffen förr ägde rum när så kallade kroppsstraff verkställdes. Män straffades med spö , kvinnor med piskrapp. Max 40 par spö respektive 30 par ris kunde utdömas. Det offentliga spöstraffades avskaffades i Sverige 1855. (Texten har jag norpat rätt av skylten som sitter vid huset.)

Idag huserar Vänersborgs Dockmuseum i lokalerna. Och det kan vara så att jag faktiskt en gång för längesedan besökt detta museum. Det var i så fall i samband med att man hade nån museihelg i Vänersborg och man fick besöka stadens alla museer gratis. Fast helt säker är jag förstås inte.

Jag som aldrig tidigare brytt mig om olika byggnadsstilar och vad olika tekniker kallas för, har ju närapå gått och nördat ner mig i detta. Och allt tack vare att jag tidigare i somras skulle ha en stadsvandring i Gränna och att museiintendenten då tog med oss eventuellt blivande guider (el nyfikna på Grännas hus) på en vandring genom staden. Då berättade hon om locklistpaneler, friser och frontoner... Och tack vare detta kan jag ju nu tala om att huset har en locklistpanel och att det är ett sadeltak! Jag har också tack vare stadsvandringspluggande (och ren och skär nyfikenhet) lärt mig att det var väldigt viktigt med en fin fasad ut mot gatan. Så där lade man mycket pengar!

Sellbergska huset hittar vi liksom bakom gamla fängelset i centrala Vänersborg.