måndag 3 oktober 2011

Ölands skördefest 2011, del 1

Helgen vecka 39 var jag och kära syster på Ölands Skördefest! Vi har varit där flera gånger tidigare och vi tycker båda det är ett bra skäl till att åka till Öland för några dagar!

Vi åkte dit redan på torsdagen, och tjuvstartade det hela genom att tillbringa torsdagen i Kalmar. Förutom att vi sprang runt i typ varenda butik som säljer datorer, då jag är på jakt efter en mini-laptop så besökte vi Kalmar Slott. Eller besökte, och besökte, vi gick aldrig in i slottet då vi varit där många gånger tidigare, utan vi nöjde oss med att gå ett varv runt vallarna.

Kalmar Slott

Kalmar Slott
Vi hann även med att se den vackra domkyrkan, i italiensk barock från utsidan...
Kalmar Domkyrka
Innan vi åkte över till Öland och tittade på solnedgången över Kalmarsund!

Solnedgång över Kalmarsund
Hela fredagen tillbringades på Öland, förutom en kort vilopaus på vandrarhemmet en stund på eftermiddagen. Vi började med att passa på att ta ett par kort på Ölandsbron, som lämpligt nog fyllde 39 år just i fredags!

Ölandsbron sett från Kalmar
Vi valde att styra kosan söderut och första stoppet blev i Mörbylånga, vi var ju tvungna att fota en väderkvarn, och i Mörbylånga vet vi ett bra ställe där det även är lätt att parekera bilen. Väderkvarnar är väl nästan symbolen för Öland!

Väderkvarn i Mörbylånga
Nästa mål för dagen, var ett önskemål från min sida. Jag har sedan ett tag tillbaka varit lite nyfiken på Södra Bruket på södra Öland. Det är resterna av ett alunbruk som var i bruk mellan 1804 och omkring 1900. "Självklart" hade jag ju inte riktigt kollat upp exakt var dessa ruiner finns. Jag visste att det var någonstans i närheten av Degerhamn, så när vi såg skylten "Degerhamn 10" styrde vi kosan dit.

Efter några kilometer började jag fundera på om jag inte sett en skylt där det faktiskt står "Södra Bruket" från stora vägen. Och någon sådan skylt hade vi inte sett nu... Efter att ha passerat Degerhamn och åter kommit ut på stora vägen stannade vi till och tittade på kartan. Där kunde vi se att alunbruket skulle ligga strax söder om Södra Möckleby och vi hann väl inte köra många hundra meter förrän vi, mycket riktigt hittade en skylt där det stod "Södra Bruket"!
Ruin vid Södra Bruket
Efter en snabbvisit vid ruinerna for vi söderut mot Ölands södra udde där fyren Långe Jan finns! Självklart passerades Karl X Gustafs mur på vägen, som ju löper spikrakt tvärs över ön från öst till väst.
Karl X Gustafs mur
När vi kom till Karl X Gustafs mur ungefär möttes vi av dimma. Och ju längre söderut vi for, desto mer dimma blev det. Häftigt, men samtidigt lite småkusligt. För man såg i princip ingenting på vägen. Och sista biten ner mot fyren så måste man vara försiktig i vanliga fall, för det är en mycket smal väg, och här betar både kor och får. Och i Schäferiängarna betar hjortar. Och får någon av dessa djur för sig att passera vägen så gör de det! Och rätt var det var så hade man ett par gångare eller en bil framför sig.

På vägen ner mot udden finns ett stort järnåldersgravfält, som jag någon gång ska besöka lite närmare, samt resterna av S:t Johannes kapell. Vi (eller jag) hade tur, då det fanns en parkeringsplats precis intill ruinen, vilket gjorde att vi kunde parkera och ta en snabb titt på ruinen av kapellet som uppfördes på 1200-talet och som övergavs i samband med reformationen. Det sägs att man vid byggandet av fyren Långe Jan så använde man sig av stenar från kapellet!
S:t Johannes kapell
Det blev ett snabbt besök vid Långe Jan, för det var liksom ingen idé att ens gå upp, för vi hade ändå inte sett ett jota. Vi hade en tanke att vi skulle äta lite lunch, eller ta en fika här, men det var inget som direkt lockade oss.
Långe Jan
Istället för att äta lunch nere vid Ölands södra udde, blev det på en restaurang på Ölands köpstad! Efter att ha fått mat i magen så tog vi faktiskt och åkte över till Kalmar och vandrarhemmet där vi bodde för att vila ett par timmar.

Vi for över till Öland igen, för vi hade bestämt oss för att ta oss till Ismantorps borg och lyssna till övertonssång i skymningen. Vi hade varit på det här evenemanget vid ett tidigare besök på Ölands Skördefest och vi ville båda uppleva det igen. För att vara säkra på att få en parkeringsplats på den minimila parkeringen så åkte vi från Kalmar lite drygt en timma innan det hela började. Det innebar att vi hann strosa omkring lite i den gamla fornborgen, som man tror har använts mellan 300-500 e.Kr.

Fast det var mest jag som strosade. Vi upptäckte att en stor flock med får betade inne i fornborgen, och syrran litar inte riktigt på dessa ulliga små djur, så hon valde att hålla sig lite i bakgrunden. Vi passade även på att ta en fika i caféet strax intill borgen innan det hela började.

Och det är en mäktig upplevelse. Man står där i en öppen del av Mittlandsskogen, med en maffig stenmur framför dig. Och det blir fort mörkt där ute i skogsdungen och du har svårt att  urskilja något framför dig. Och helt plötsligt hör man en trumma och en flöjt lite dovt... Efter en liten stund hör man någon "sjunga" en bit bort... Och de kommer närmare...

Och sen ska man ju tillbaka genom skogen till bilen med. Tanken var att man skulle få med sig en fotogenlampa där i skogen, just för att det är mörkt. Men då jag och syrran kom så tidigt så var inte fotogenlampsutdelningen igång än. Istället fick vi förlita oss på vårt mörkerseende, marschallerna som var ganska glest utplacerade på stigen och våra iPhones... Jag snubblade självklart både en, två och tre gånger där på stenarna, och det lät jag alla i omgivningen få veta!
Ismantorps borg

Ismantorps borg
Från början var det tänkt att vi skulle åka tillbaka till Kalmar efter övertonssången där ute i skogen, men syrran var lite nyfiken på hur folkvimlet var i Eriksöre by. Så vi styrde bilen dit. Och vi var inte ensamma om jag säger så. Det var grymt mycket folk. Så mycket folk att vi faktiskt gav upp ganska snabbt och åkte hem till Kalmar trots allt. Vi hade dock bestämt oss för att återvända till Eriksöre under lördagen.

Dekoration, Eriksöre by
Det blir mer Ölands Skördefest i nästa inlägg!

torsdag 22 september 2011

Runsten vid Velanda Gård

I Väne-Åsaka socken finns Trollhättans kommuns enda kända runsten! Och som vanligt så har jag åkt/kört förbi den där skylten vid 42:an söder om Väne Åsaka, eller Åsaka som vi Trollhättebor säger,x antal gånger, utan att för den skull bett den jag åker med, eller själv valt att köra in och titta lite närmare! Men när jag ändå var ute och for där häromdagen, så passade jag på att en gång för alla svänga av och därmed bocka för den på listan över fornminnen jag sett!

Det som gör runstenen intressant är texten. "Tyrvi reste stenen efter Ogmund, sin make, en mycket god tägn, Tor vige". Inskriften innehåller alltså en bön om att asaguden Tor ska beskydda stenen. Det här är mycket ovanligt på svenska runstenar. Stenen restes på 1000-talet e.Kr. men upptäcktes inte förrän 1912 i samband med att man skulle flytta en gärdesgård. Var den stått tidigare är okänt!

Självklart tyckte jag att det var lite pinsamt att stå och titta på runstenen då den står alldeles intill bostadshus! Jag försöker dock ruska av mig den här pinsamhetskänslan, för det är ju ingen som ska tala om för mig vad som är intressant att se eller inte...

Öppet/tillgängligt: Året runt.

Hitta hit: Ta RV 42 från Trollhättan mot Borås. Skylt vid Velanda Gård. När du svängt av 42:an ta till höger vid vägskälet. Här finns ingen skylt. Runstenen har du sedan på din vänstra sida. Visa hänsyn till de som bor i närheten!

onsdag 21 september 2011

Lagmansereds kyrkoruin

En solig septemberlördag tog jag bilen (läs syrrans bil) ut på en liten miniutflykt. Målet för dagen var eg. Vissla kvarn, söder om Åsaka i Trollhättans kommun. Men när jag kom farandes där på RV 42 blev jag lite osäker på vart jag skulle svänga av vägen. I min bok "Värt att se i Trollhättans kommun", står det att det är strax intill riksväg 42, söder om Velanda gård, och så är det en liten handmålad "karta", så jag visste på ett ungefär. När jag kommit till Velanda gård, som ligger alldeles söder om Åsaka, så såg jag en busshållplats där det stod "Vissla". Perfekt tänkte jag, och var på väg att göra vänstersvängen, när jag upptäckte att det var en mycket liten grusväg... Kan det verkligen vara här tänkte jag? Och det fanns ingen skylt som pekade dit där det stod Vissla. Så jag vågade helt enkelt inte svänga in där. Jag var helt övertygad om att jag skulle hamna på en liten bondgård eller nåt, och hur pinsamt skulle inte det vara att tvingas vända på gårdsplanen och bara köra därifrån. Istället valde jag att köra vidare på 42:an för att ta en liten närmare titt på Lagmansereds kyrkoruin, som jag visste ligger några kilometer därifrån!

Idag återstår bara resterna av den gamla kyrkan, i form av en till två meter höga murar. Men, det är tillräckligt för att jag ska vara nöjd. Lite jobbigare är det när resterna består av en liten knapp upphöjning i marken... Här ser man tydligt hur kyrkan en gång kan ha sett ut.

Det har med säkerhet funnits en kyrka här sedan medeltiden. Denna kyrka brändes ner av danskarna i den s.k. Brännefejden år 1612. 1639-47 återuppbyggdes kyrkan på initiativ av änkan Sidonia Grip. 1704 var dock elden framme igen, men 1752 byggdes kyrkan upp igen. Men inte heller den här kyrkobyggnaden klarade sig undan elden. Mitt under en pågående högmässa 1929 brann sockenkyrkan ner till grunden. Den här gången valde man att inte bygga upp kyrkan igen. Istället valde man att bygga en ny kyrka vid Boryd, ett par kilometer väster om den nedbrunna kyrkan, där den invigdes 1935.

På kyrkogården ligger flera ur ätten Silfverschiöld begravda. Inte så konstigt kanske med tanke på att Kobergs slott som sedan 1770-talet ägs av  familjen Silfverschiöld, ligger alldeles i närheten!




Öppet/tillgänglig: Året runt.

Hitta hit: Från Trollhättan, tag RV 42 riktning mot Borås. Några kilometer öster om Lagmansereds nuvarande kyrka når man ruinen via en liten avtagsväg från 42:an. Precis innan avtagsvägen är det en skylt: "Lagmansereds kyrkoruin".

tisdag 20 september 2011

Karleby gånggrifter

Ända sedan jag någon gång på lågstadiet såg min första hällkista eller om det var en gånggrift, någonstans i Falköping eller Skaratrakten, i samband med en skolresa har jag varit fascinerad av denna typ av fornminnen!

På den numer berömda bilresan mellan Trollhättan och Gränna en helt vanlig torsdag i mitten av september så passade jag på att titta lite närmare på gånggrifterna i Karleby, strax utanför Falköping. Falbygden är rikt på fornlämningar från bondestenåldern, här finns t.ex. tre fjärdedelar (ca 250) av Sveriges alla gånggrifter. I Karleby ligger gånggrifterna på rad! Här finns t.ex. Skandinaviens största gånggrift, den s.k. Ragnvalds kulle.

En gånggrift är en s.k. megalitgrav från yngre stenåldern. Och vad är en megalitgrav då frågar sig någon kanske? Ordet kommer från grekiskans mega = stor, li'thos = sten. Dvs stora stenar. Och man kan väl säga att det är gravkammare byggda av stora stenblock. Takblocken kan väga upp till 10-15 ton styck!

Jag besökte/såg tre stycken gånggrifter i Karleby; Klövagårdens gånggrift, Ragnvalds kulle och Logårds kulle.

Klövagårdens gånggrift har en kammare som var 6 meter lång och 2,5 meter bred. Vid en utgrävning på 1870-talet hittade man välbevarade benrester från ca 80 individer sägs det! Här på kullen, ovanpå gånggriften ska det ha stått en väderkvarn före 1862.

Klövagårdens gånggrift

Klövagårdens gånggrift

Klövagårdens gånggrift

Ragnvalds kulle är Skandinaviens största gånggrift och kammaren mäter 16*2,5 meter. Själva gången är 11 meter lång! På en av takhällarna finns det även skålgropar, som kan ha använts vid offer.


Ragnvalds kulle

Ragnvalds kulle

Den sista gånggriften jag var vid var Logårds kulle med en kammare som mäter 11*2,5 meter. Även här har man funnit ben efter flera människor. Efter den arkeologiska undersökninge på 1800-talet så lämnades graven öppen, vilket bidrog till att den vittrade och delvis rasade samman. För att undvika att den rasar mer har man fyllt graven med småsten.

Logårds kulle


Logårds kulle
Öppet/tillgängligt: Året om

Hitta hit: Från RV 47 mellan Falköping och Jönköping, skyltat till Karleby. Efter kyrkan är det skyltat till gånggrifterna.

måndag 19 september 2011

Agnestad kyrkoruin

När man kommer farandes på RV 47 mot Jönköping efter rondellen vid McDonalds i Falköping så står det en "Kyrkoruin" med en sevärdhetskringla på en skylt som visar in till höger. Det här är ännu ett sådant ställe som jag bara har farit förbi. Och varje gång jag farit förbi har jag tänkt att jag minsann ska kolla upp vad det är för en kyrkoruin. Men det har jag ju aldrig kommit ihåg att göra. Men, nu beslutade jag mig verkligen för att svänga av och ta en liten närmare titt.

När jag svängt av vägen och kör på en liten grusväg ser jag ganska snart en gammal skylt med STF:s logga på och så: "Agnestad kyrkoruin". Jag har då aldrig hört talas om denna kyrka, men så har jag inte heller läst på speciellt mycket om Falköping och dess sevärdheter!


Kyrkplatsen här anses vara en av de äldsta i Västergötland. Idag återstår bara murarna och de som man ännu kan se ska ha tillkommit på 1100-talet. Vid utgrävningar av platsen har man upptäckt att det varit kristna begravningar här före dessa murar uppfördes. Detta tyder på att det funnits en äldre kyrka på platsen! Agnestad kyrka har troligen övergivits under andra halvan av 1500-talet.


När jag närmar mig kyrkoruinen upptäcker jag till min stora att glädje, och förvåning att muren är rund! Agnestads kyrka har alltså varit en rundkyrka! Rundkyrkor är inte så vanliga i Sverige, man vet bara om ett dussintal kända och bara ett fåtal av dessa är bevarade. Kyrkan var Sveriges minsta rundkyrka och dess innermått ska ha varit 7 meter och murarna var 1,1 meter tjocka! Ca 10 km öster om Agnestad finns Falbygdens enda bevarade rundkyrka - Skörstorp. Och ni kan ju gissa vem som kommer lägga Skörstorps kyrka på listan över nya utflyktsmål!

Varför byggde man rundkyrkor? Förmodligen fungerade dessa kyrkor även som försvarsbyggnader. Och det är lättare att försvara en rund byggnad än en "fyrkantig" byggnad!


Öppet/tillgängligt: Året om

Hitta hit: RV 47 mellan Falköping och Jönköping. Strax efter rondellen vid McDonalds skyltat "Kyrkoruin".

söndag 18 september 2011

Gökhems kyrka

På min resa mellan Trollhättan och Gränna häromdagen, stannade jag till vid Gökhems kyrka, strax före Falköping (från Trollhättan sett). Någonstans hade jag läst att den ska vara gammal, typ 1100-talet och att det ska finnas vackra takmålningar i den. Så när jag såg skylten där det stod Gökhem så svängde jag således av RV 47. Redan när jag kör in till parkeringen vid kyrkan och kyrkogården ser jag att det här är en sån där kyrka som jag gillar. Liten, kompakt vitmålad stenkyrka utan torn. Och även jag ser att den är från 1100-talet! Tyvärr var kyrkan inte öppen när jag var på plats, så jag fick nöja mej med att beundra den utifrån.

Väl tillbaka i Trollhättan, efter min snabbvisit i Gränna så var jag ju tvungen att hitta lite mer information om Gökhems kyrka, bl.a. för att ha något att skriva här. Jag får då veta att det är en romansk absidkyrka, byggd på 1100-talet. Och det lilla som jag lärt mig genom mina besök i kyrkor är att även jag skulle säga att det är en romansk absidkyrka från 1100-talet. Men på ett par ställen kan jag även läsa att Gökhems kyrka ska vara den äldsta kvarvarande stenkyrkan i Sverige, och att den ska vara från 1077! Och tänk om det är så. Lite häftigt faktiskt. Nu kanske den påläste påpekar att Dalby kyrka i Skåne är ju äldre, den är ju från 1060, men då ska vi komma ihåg att vid den här tiden var Skåne danskt...

Då jag aldrig kom in i kyrkan fick jag inte se de berömda valvmålningarna eller de övriga inventarierna. Jag kan dock lova att Gökhems kyrka ligger högt upp på nästa års utflyktslista! Jag måste ju självklart in i kyrkan.

Den fristående klockstapeln uppfördes 1720 av ryska krigsfångar sägs det.

I närheten av Gökhems kyrka, ska det finnas en ruin efter Överkyrke kyrka. Denna ruin måste jag självklart hitta...

Gökhems kyrka

Klockstapeln i Gökhem
Öppet: Maj-augusti.
Entré: Fri entré
Hitta hit: Skyltat till Gökhem från RV 47, väster om Falköping.

lördag 17 september 2011

Sparlösastenen

Sparlösastenen i Vara kommun är en av Sveriges märkligaste runstenar, och då måste jag ju självklart dit och titta lite. Saken är den att jag har åkt förbi skylten med sevärdhetskringlan och som pekar mot Sparlösa och Sparlösastenen x antal gånger. Både under tiden som fotbollsspelare och vi nästan alla säsonger hade minst en match i Skaraborg, men även på väg till eller från Kalmar och Öland. Nu det sista har det ju även blivit ett par resor mellan Trollhättan och Gränna med. Men, jag har aldrig liksom svängt av "47:an" och tagit mej de 5 km för att ta en liten närmare titt. Men, så häromdagen, när jag körde till Gränna, så bestämde jag mig för att en gång för alla åka till Sparlösastenen. Den här gången hade jag ju ingen annan stackare att ta hänsyn till heller!

Sagt och gjort, när jag såg skylten med "kringlan" på så svängde jag av vänster och kom mer och mer ut på landet. Till slut så kom jag då fram till Sparlösa och kyrkan, där jag visste att stenen skulle finnas. Eller strax intill i alla fall. Väl framme ser jag som ett litet hus, och där innanför fönstren ser jag stenen. Första tanken är nu: säg inte att det är låst och jag inte kommer närmare än så här... För det är liksom min otur. Jag visste att den stod som i en byggnad, men jag trodde att det kanske var som i Rök (där jag förövrigt inte varit, men sett bilder) att man byggt ett tak över den bara. Men här hade man verkligen byggt ett hus runt om stenen. Jag hittade en dörr, och till min glädje så var den öppen. Smart drag tycker jag, för nu är stenen verkligen skyddad.

Men nu till själva stenen! Stenen är rest omkring år 800, och är unik genom sin bildframställning. Bilderna på Sparlösastenen är väldigt olika andra bilder på nordiska runstenar. Själva runorna består av både 16-typiga s.k. kortkvistrunor (rökrunor) och runor av äldre typ (urnordiska runor).
Sparlösastenen
Sparlösastenen
Sparlösastenen
Man vet inte om Sparlösastenen är ett historiskt eller juridiskt dokument, en poetisk skildring eller ett äreminne. Och bara det gör ju stenen lite spännande tycker jag. Den äldsta kända uppgiften om Sparlösastenen är en teckning från 1669. I denna teckning kan man se att stenen är inmurad i den medeltida kyrkans södra mur. Då den medeltida kyrkan revs och ersattes med den nuvarande kyrkan 1848 så murades den återigen in i kyrkan. Runstenen var då delad i två delar. 1937 beslutade man sig för att ta ut stenen från kyrkan, och då upptäckte man även ristningar på de partier som tidigare varit dolda. Man reste stenen på kyrkogården, men den var nära att förstöras av väder, vind och luftföroreningar. 1982 ställdes den upp på sin nuvarande plats i den specialbyggda utställningshallen!

Kyrkan som Sparlösastenen varit inmurad i.
Är man intresserad av fornnordisk historia, och har vägarna förbi, ska man självklart stanna till i Sparlösa för en liten närmare titt på runstenen. Men här finns inte så mycket mer. På sommaren finns här ett litet café som drivs av Sparlösa hembygdsförening.

Öppet: Året runt.
Entré: Fri entré, bidrag mottages gärna för fortsatt underhåll av stenen.
Hitta hit: Skyltat från väg 47 mellan Trollhättan och Falköping