Abisko

Det här inlägget dedikerar jag till min kära syster som just nu håller på att planera en underbar Sverigeresa med sin sambo nu i sommar. Hon bad mig skriva upp lite platser de "måste" besöka på deras resa. Och varför inte presentera några av dem här på bloggen?

Så jag börjar med att säga till min syster och hennes sambo, ni måste ta er till Abisko! Men, då jag vet att ni ändå ska upp till Kiruna så är det ju bara en liten detour om man säger så. Inte ens 100 km är det mellan Kiruna och Abisko!



Utsikt från bussfönstret, på väg till Abisko

Jag har faktiskt haft turen att få besöka Abisko inte mindre än två gånger under loppet av 8 månader. Första gången var i samband med TK11:s stora Sverigeresa i september 2007, andra gången var i samband med TK12:s stora Sverigeresa i maj 2008. Första gången så var jag där med min klass från Tomelilla Turismutbildning, andra gången var jag med som assistent när klassen efter min åkte på sin stora Sverigeresa!

Första gången jag var där så var det en helt fantastisk höstdag. Färgerna här uppe var helt fantastiska, och kontrasten med snön på topparna, var mer än vi räknat med.

Här finns Abisko Turiststation, med vandrarhem och restaurang. Här startar, eller slutar, Kungsleden, och vintertid så åker man skidor ner för Nuolja. Sommartid tar man linbanan upp på toppen och njuter av den magnifika utsikten. Och härifrån har man en underbar vy över Lapporten!

När jag var i Abisko den där underbara klara höstdagen, så valde jag faktiskt INTE att ta linbanan upp på Nuolja, som större delen av klassen gjorde. Nej, jag vill hellre kunna "skryta" med att jag vandrat på Kungsleden. Jag var säkert även för snål för att betala, vad det nu var för löjlig summa det handlade om. Så här i efterhand ångrar jag faktiskt inte mitt val.

Porten till Kungsleden

På promenad på Kungsleden

Vi gick inte så vidare värst långt längs Kungsleden, men det behövdes inte. Vi var liksom nöjda ändå. För min del var det bara att få ha vandrat lite på klassiska Kungsleden belöning nog. Och att se Abiskojâkka flyta fram var en lisa för själen.

Abiskojâkka

Abiskojâkka

Abiskojâkka

Då jag valde att inte ta linbanan upp till toppen av Nuolja så fick jag "nöja" mej med att njuta av utsikten mot Lapporten från parkeringen vid Abisko Turiststation. Men, tro mej, jag är nöjd med den!

Lapporten

Lapporten är väl ett av de mest kända vyerna från Lappland, ja kanske ett av Sveriges mest avbildade motiv! Och det är inte så svårt att förstå. Det är något med den här silhuetten.

Lapporten

Andra gången jag var här uppe så var det i maj, och islossningen hade precis börjat. Den här gången hade vi en övernattning på Abisko Turiststation, och bilden under visar vyn jag hade från mitt fönster. Inte helt fel att somna och vakna upp till om man säger så!

Lapporten sett från Abisko Turiststation

Hitta hit: 96 km nv om Kiruna enligt "Värt att se i Sverige - en reseguide".

Vista Kulle

Förra veckan tog jag ut min cykel ur garaget och trampade iväg mot Vista Kulle, bara ett par kilometer från där jag bor. Ända sedan jag en dag tidigt i våras var och sprang i närheten av Vista Kulle och såg den skylten som det står "Vistakulle (fornborg)" på så har jag gått och suktat efter Vista Kulle! Ville dock vänta innan jag trampade upp på toppen för att njuta av utsikten tills det vår och fint väder! Förutom utsikten så var det självklart fornborgen som lockade!

STF:s gamla skylt, som har lockat mig till Vista Kulle

Vista Kulle är en "bergsknalle" vid Vätterns östra strand, och når en höjd av 152 meter över Vättern! Det är ett naturreservat, och ingår i de så kallade Östra Vätterbranterna. Här växer bland annat gul fetknopp. Under hösten passerar många flyttfåglar Vista Kulle. På toppen finns en gammal offerkälla samt resterna av en fornborg.

Det är bitvis väldigt smalt längs den gamla banvallen,
så man har trafikljus...

Efter att ha diskuterat lite med mig själv men även med Sofia och Irma så kom jag fram till att jag skulle cykla till bilparkeringen och traska upp till toppen därifrån. Det finns nämligen en annan väg upp, och det är längs en traktorväg från den där skylten jag såg tidigare i år. Fast hur lång den där traktorvägen är, det vet jag ju förstås inte, och tänk om jag inte "hittar upp"!?

Jag hann inte gå många meter förrän jag nästan började ångra mig. Vad är det för något jag gett mig in på?? Stigen är mycket smal, och det är jobbiga trappsteg här och där. Men, nu hade jag ju bestämt mig för att ta mig upp på toppen, en gång för alla. Så det var bara att knata på!

Gångstigen upp...

Ungefär halvvägs upp passade jag på att pausa lite och njuta av utsikten. Men det var snart dags att bege sig uppåt igen! När jag närmade mig toppen så blev gångstigen något bättre.

Utsikt, från "pausplatsen"

Något bredare stig på slutet!

Efter att ha kämpat mig upp på toppen, och jag lyckats hitta en liten informationstavla så svor jag tyst för mig själv och ansåg att det minsann vore bra om det fanns en och annan skylt till till exempel offerkällan och fornborgen. För det är ju ändå fler än lilla jag som är historienörd och gärna vill hitta dit.

Efter att ha klurat länge och väl där vid informationstavlan och försökt tyda de små upptrampade stigarna med stigarna på kartan så gissade jag mig till vilket håll jag skulle gå för att komma till offerkällan. Jag hann inte gå många steg förrän jag faktiskt hittade en skylt liggandes ner som pekade ut vägen till offerkällan!

Vägvisare mot offerkällan

Offerkällan

 Efter att ha stått och njutit av utsikten en stund där vid offerkällan, så hade jag nästa mål i sikte. Fornborgen! Jag gick tillbaka till informationstavlan, försökte tyda stigarna, och valde en stig som jag trodde var rätt... Jag var dock ganska osäker på om jag verkligen var rätt, så efter en liten stund så vände jag och gick tillbaka till informationstavlan, och bytte stig!

Utsikt mot Kaxholmen

Utsikt mot Landsjön, på andra sidan Kaxholmen

 

Utsikt över Vättern

Utsikt över Vättern mot Jönköping,
med Taberg i bakgrunden

Efter att ha vandrat en liten stund och när jag nästan var på väg att vända tillbaks upp för kullen igen så får jag syn på en skylt lite längre ner. Så jag bestämmer mig för att gå dit och se vad det kan tänkas stå på den. Och ser man på. Jag har hittat fornborgen. Eller resterna av den. Det är inte så mycket kvar nu. Idag är det faktiskt inte mer än stenvall...

På tavlan som berättar lite om fornborgen står det också att Oscar II och Per Brahe den yngre har varit och ristat in sina namnteckningar intill offerkällan. Ni kan ju gissa vem som beslutade sig för att gå tillbaka till offerkällan och leta.

Fornborgen

Visst är det jag som genast hastar tillbaka till offerkällan. Och jag går runt källan och jag letar och letar där i berget men kan inte hitta några inristningar. Jag går iväg några meter för att ännu en gång njuta av utsikten över Vättern, när jag av en slump råkar sänka blicken. Och vad får jag se i berget, om inte kung Oscar II:s "autograf". Jag lyckas dock inte lokalisera Per Brahes inristning.

Oscar II:s namnteckning

Jag tar samma väg ner för Vista Kulle som jag gick upp. Men, det var än värre att ta sig ner. Och när jag försökte ta mig ner helskinnad kom jag att tänka på skylten som jag såg halvvägs upp - "varning rasrisk", och jag undrade genast om det gällde stenar eller att jag skulle dratta till och mer eller mindre rasa ner för berget. Men, med mycket möda och stort besvär så tog jag mer ner helskinnad.

Kommentar överflödig

För den som inte kan eller giter (stavas det så?) ta sig upp för kullen, så finns det en utsiktspaviljong, dit man med kanske lite besvär kan ta sig med rullstol, rullator eller barnvagn. Just den söndagen jag var och traskade på Vista Kulle, så var det fullt med folk vid paviljongen så jag ville/orkade inte gå dit och knô!

Utsiktspaviljongen



Tillgängligt: Inget för folk som har lite svårt att gå. Jag hade faktiskt vissa problem med mina dåliga knän. Utsiktspaviljongen kan man nå med rullstol, rullator eller barnvagn.

Hitta hit: Från E4:an. Sväng av Huskvarna norra, kör mot Skärstad. Skyltat Vista Kulle.



Drefseryds Gård

På vägen mellan Ölmstad och Bunn ligger Drefseryd Gård. Här hittar man en liten men naggande god Gårdsbutik. Jag har länge tänkt att besöka Drefseryd Gård, men det har inte blivit av. Trots att jag faktiskt känner ägaren till butiken. Ja, vi jobbar nämligen ihop på turistbyrån/museet på helgerna! Till mitt dåliga försvar är att jag inte har bil och att det inte går några bussar förbi. Om man inte räknar skolbussen då... Vi har länge sagt att Jenny, som driver butiken ska komma och hämta mig i Ölmstad där 101:an går, men, tyvärr har det inte blivit av...

Men, så på väg hem från Åsens By igår, så såg vi skylten Drefseryds Gård och Gårdsbutik. Ännu bättre, det stod öppet under gårdsbutiksskylten. Sagt och gjort. Vi svängde av vägen och hoppades på att Jenny skulle vara i närheten. Nu såg vi inte röken av henne, men efter ett SMS, så var hon på väg mot butiken. Hon var nämligen iväg och kollade till en ko som skulle till att kalva!

Gårdsbutiken

Inne i butiken hittar man fårskinn, honung, vättar, tvättnötter, mössor till ung som gammal, ljuslyktor, ljus och annat smått och gott.

Det här skåpet fastnade både jag och Sofia för!

Alexander, knappt två år, gjorde dagens fynd här igår. Han gick rätt in i butiken, mot bordet där mössorna fanns, tog av sig kepsen, som jag fick, och så tog han en mössa med aptryck på! Det var bara för mamma att betala!

Nya fina mössan som Alexander valde helt själv!

Jag fick inget shoppat just igår, men jag fick beställt en mössa! Ska Alexander ha snygg mössa, ska jag ha!

Den här mössan, fast i vuxenstorlek fick jag beställt igår!

 Öppet: Lör-Sön 14-18. Andra öppettider kan förekomma. Vänligen besök Drefseryds hemsida!

Hitta hit: Skyltat Gårdsbutik från rondellen i Ölmstad, mellan Huskvarna och Gränna längs gamla riksettan...

Åsens by

Idag hängde jag med min granne en trappa upp på en liten utflykt. Och idag gick turen till Åsens By. Eller vi (jag, S och hennes son A) började vår dag med att ta båten över till Visingsö där vi klappade och matade hästarna innan vi gick och tittade på Visingsborg och sedan åt lunch. Mätta och belåtna tog vi båten tillbaka till Gränna och efter att ha kört värsta omvägen, så kom vi till slut till Åsens By!

En av anledningarna till att vi åkte var, dels därför att ingen av oss varit där tidigare och dels att vi jobbar på turistbyrån i Gränna och ibland får frågor om just Åsens by, och det är alltid lättare att prata om något om man varit där.

Här i Åsens by får man se hur en småländska by kunde se ut för 100 år sedan. På 1500-talet var Åsen en ensam gård men i slutet av 1800-talet fanns det tre gårdar som idag utgör reservatet. Byns hus ligger på sina ursprungliga platser.

Förutom husen finns här olika djur, som t.ex. höns, hästar, får och getter. Här finns även flera vandringsslingor att välja mellan. Här i Åsens by hittar man även ett av Sveriges minsta vandrarhem, en kaffestuga och en handelsbod.

Jag behövde inte gå många steg innanför grinden förrän jag visste att det här var ett ställe som jag gillade. Vilket lugn. Och vilken Bullerbykänsla. Att solen sken gjorde ju inte saken sämre om jag säger så. Det här är absolut inte sista gången som jag besöker Åsens by, det är en sak som är säker. Nu hann vi inte med att gå in i de husen som man får gå in i. Vi var lite småsega efter äventyret till Visingsö tidigare under dagen.

Öppet/tillgängligt: Reservatet är tillgängligt hela året. Kaffestugan och Handelsboden m m har höppet maj-augusti.

Entré: Fri entré

Hitta hit: Från Jönköping/Huskvarna: Från Huskvarna, tag väg 132 mot Aneby. I Lekeryd följ brunvit skyltning. I Haurida, följ brunvit skyltning.
Från Gränna alt1: Kör väg 133 mot Tranås. Efter Örserum, tag av mot Vireda, i Vireda kör mot Lekeryd. I Haurida följ brunvit skyltning.
Från Gränna alt2: Kör via Ölmstad till Bunn. I Bunn, följ brunvit skyltning. I Haurida, följ brunvit skyltning.

Röttledagen

I söndags var det dags för den årliga Röttledagen i Röttle by, strax söder om Gränna. Under den här dagen är Rasmus kvarn öppen, det är hantverksmarknad, man kunde köpa fika i gamla krogen och följa med på en kulturvandring genom Röttle. Kommunen hade nåt informationstält där man bl a fick veta vilka fiskar som finns i Vättern.

Jag har hört talas om detta Röttledagen ända sedan jag kom till Gränna förra året, och självklart retade det mig att jag började jobba i Gränna en vecka för sent, så jag såg framemot en tur till Röttle som i söndags. Och vilken dag det var, sol från klarblå himmel och allt! Det verkar ha varit mycket besökare med, närmare 1000 personer har jag hört!

Och vad ska jag säga om detta Röttledagen? Röttle är alltid mysigt, och det är alltid lika trevligt att gå in i kvarnen, vi (jag och Sofia) hängde inte med på kulturvandringen då vi misstänkte att hennes 22 månader gamla son inte skulle tycka det var så värst spännande. Istället spanade vi in lammen, fallet i Röttle och så Rasmus kvarn! Jag blev dock lite besviken på hantverksmarknaden, men man kan inte få allt...

Hyfsat nyfödda små söta lamm

Röttledagen var välbesökt

Vattenfallet i Röttle

Rasmus kvarn

Rasmus kvarn

Övre fallet

Full fart i vattenhjulet

Hafsten

Då varken jag eller min syster egentligen är speciellt bra på att tillbringa en hel lång dag hemmavid, utan "att göra något", så blev det en liten tur mot kusten, tisdagen den 1 maj. Vi åkte inte så jättelångt, utan det handlade mer om att komma hemifrån lite. Syrrans sambo, jobbar nånstans ute på kusten, och nu kommer jag få skit av henne för att jag inte har koll på var, men varje dag när han åker till och från jobbet så passerar han skylten för Hafstens Camping utanför Uddevalla. Och han har väl funderat lite på hur det kan se ut där! Och syrran som älskar campingar tyckte det var en ypperlig idé. Och jag, ja, jag var bara glad jag fick åka bil en stund!

Men då vi inte käkat någon lunch så fick det bli ett litet snabbt stopp på McDonald's på Torp för ett par cheeseburgare och glass. Ja, vi skulle ändå grilla när vi kom hem igen!

Vi förundrades alla tre i bilen vilken smal och slingrig väg det var ner till campingen. Inte lätt att mötas här med stora husvagnar och husbilar konstaterade vi. Men, så efter en stund så såg vi en skylt som talade om att man körde en annan väg ut från campingen!

Trots att det bara var 1 maj var det liv och rörelse på denna fyrstjärniga camping, men så börjar ju säsongscamparna att dyka upp nu. Nu gick vi inte omkring så mycket på själva campingen, utan vi gick ner mot stranden, där folk solade i bara bikinin, kanske lite tidigt i min värld. men är det varmt så är det. Efter att ha konstaterat att här skulle vi nog alla tre kunna tänka oss att tillbringa både en och två dagar i sommar, så styrde vi stegen mot restaurangen och caféet för en liten fika. Vi tyckte vi var värda det då jag och syrran faktiskt varit ute på en promenad i nästan en timma och syrrans sambo klippt gräset!

Förutom tält- och husvagnsplatser finns här stugor, hotellstugor, tipi och husvagn att hyra! Här finns självklart en minigolfbana, dock kunde vi "bara" se nio hål. Denna äventyrsminigolfbana är faktiskt öppen året om. Även vid snö! Här finns tennisbanor, boulebanor, vattenrutschkana, hoppkudde, kajaker, kanoter, roddbåtar, motorbåtar, volleybollplan, trampbåtar, utomhusgym och mycket mer faktiskt!

Botaniska Trädgården i Göteborg

På Valborgsmässoafton var jag och min kära syster i Göteborg, och denna gång passade vi på att ta en liten närmare kik på Botaniska Trädgården. Och det visade sig att ingen av oss faktiskt varit där tidigare.

Anledningen till att vi fick för oss att besöka Botaniska Trädgården var att vi båda läst i Aftonbladet att den s k "Svinröven" blommade för tillfället. Denna blomma ska tydligen inte dofta det minsta gott utan mer stinka dött kött. Och något sådant kunde vi ju förstås inte missa!

Här finns nog blommor och växter från jordens alla hörn skulle jag tro. Vi började med att leta upp växthusen där vi visste att Svinröven skulle befinna sig. I vår jakt på Svinröven såg vi alla möjliga blommor, som köttätande växter, orkidéer, begonior och en massa andra blommor.

Efter viss möda lyckades vi leta upp den där Svinröven, eller Drakkalla som den egentligen heter, men vi blev faktiskt lite besvikna. Inte doftade den något! Faktiskt kände vi ingenting! Vi misstänker båda två att den faktiskt eg redan blommat kvar, för den såg lite småskrumpen ut.

Egentligen var vår plan att ta en titt på hela Botaniska, men då ingen av oss egentligen är några fantaster av blommor och växter så valde vi att leta oss tillbaka till centrum för att kolla i lite affärer! Vi får väl ta ytterligare ett besök en annan gång!

Insektsätande växt

Ser ni ansiktet?

Den s k Svinröven

Entré: Frivillig entré på 20 kr. Vill man besöka Växthusen kostar detta 20 kr. Betalas som i en parkeringsautomat!

Öppet: Året om!