För ett par år sedan upptäckte jag en bok som heter "Stockholm gata för gata", och detta är i mina ögon en perfekt bok. Den tar upp de där platserna som kanske inte hamnar i de "vanliga" guideböckerna om Stockholm. Som t.ex. vart Lenin bodde när han var i Sverige 1917, eller vilket hus som användes som fasad för "Öhmans Varuhus", vart dog skalden Lasse Lucidor, platser för olika filminspelningar och kusliga mord... Och när jag nu ändå vid min tidigare besök i Stockholm betat av kungliga slottet, Storkyrkan, Riddarholmskyrkan (även om jag gick in där den här gången), Mårten Trotzigs gränd, Stortorget, Järntorget, Kungsträdgården, Kungliga Djurgården, Skansen, Gröna Lund, diverse affärer och jag gått gata upp och gata ner i Gamla stan, så tänkte jag att det kunde ju vara kul att veta vad som egentligen döljer sig innanför murarna.
Så innan jag åkte till Stockholm så läste jag igenom boken och plockade ut en del godbitar som jag ville se. Jag visste att jag inte skulle hinna och/eller orka "springa runt" hela Stockholm, så jag fokuserade på Gamla stan, Södermalm (som jag inte varit så mycket i/å) och Kungsholmen där jag bodde. Och efter lunchen så hade det även slutat att regna. Det var med andra ord helt perfekt att utforska Gamla stan.
Första platsen jag gick till var faktiskt Mårten Trotzigs gränd (även om jag varit här många gånger tidigare, och fotat gränden otaliga gånger). Trots att denna gränd kan vara lite småsvår att hitta så är det ändå en av Gamla stans mest kända gränder. Det här nämligen Gamla stans smalaste gränd, endast 90 cm när den är som smalast. Namnet kommer från en tysk köpman vid namn Traubtzig som kom till Sverige 1581. Han köpte fastigheter här i Gamla stan 1597 och 1599. Han avlade borgared 1595 och handlade med järn och koppar, och blev med tiden en av stadens mest förmögna köpmän. Han blev ihjälslagen under en affärsresa till Kopparberg 1617. Och med tanke på vad han handlade med är det kanske inte så konstigt att "hans" gränd ligger vid Järntorget.
 |
| Mårten Trotzigs gränd sett från Västerlånggatan |
 |
| Järntorget med järntorgspumpen |
Därefter letade jag upp Baggensgatan 23 (en parallellgata till Österlånggatan), då jag läst att på 1760-talet låg här "Ahlströms jungfrubur". Dvs Ahlströms bordell. Carl Michael Bellman skriver om jungfruburen i sin "Bacchi Litania" från 1767. Huset är även känt som "Den förtrollande prinsessans hus". Legenden säger att att svartmunkarna under Gustav Vasas tid har grävt ner en skatt i husets källare och att en prinsessa vakar över denna skatt. Någonstans har jag läst att sjökapten Magnus Ahlström köpte fastigheten just för att han ville åt skatten. Han annonserar till och med i tidningarna för att hitta finansiärer till denna utgrävning. Det sägs att även den blivande kung Karl XIII var nyfiken på denna skatt och var och grävde. Förutom hackor och spadar så tar de hjälp av besvärjelser och mystiska riter. Någon skatt hittade de dock aldrig.
 |
| Baggensgatan. Tror jag. Det kan också vara en helt annan gata... |
 |
| Baggensgatan 23, platsen för Ahlströms jungfrubur |
 |
| Kindstugugatan 14. Platsen för Källaren Fimmelstången |
Inte långt ifrån Kindstugugatan 14 ligger "Brända tomten" som är en liten oas i Gamla stan. Denna gång gick jag bara förbi Brända tomten utan att stanna då jag insåg att jag var vid Själagårdsgatan, och om jag inte missminde mig så ska Stockholms första synagoga ha legat här någonstans. Så jag gick gatan fram, men lyckades inte hitta nummer 25.
När jag var ungefär halvvägs tillbaka längs Själagårdsgatan kom jag på att jag missade ju att kolla in Baggensgatan 27, och nu hade jag ett ypperligt läge att spana i den fastigheten då jag var alldeles intill en liten liten tvärgata som ledde till just Baggensgatan. Varför skulle jag nu häpet kolla in nummer 27. Jo, enligt den där boken Stockholm gata för gata så hade jag läst att kung Sigismund hade ägt den här fastigheten från 1300-talet under några år. Detta hus ska då vara Stockholms äldsta bostadshus.
 |
| Baggensgatan 27. Stockholms äldsta bebodda hus.? |
Och kan ni tänka er, jag gick sedan tillbaka till Själagårdsgatan och hamnade vid Brända tomten då jag skulle in i en liten gränd för att hitta Stockholms äldsta port...
Namnet Brända tomten kommer från att här låg tidigare en fastighet som brann ner 1728. Ägaren till huset valde att aldrig bygga upp huset igen. Idag kan man se vart huset låg i gatstenarna. Kastanjen som växer mitt på "torget" ger en härlig skugga.
 |
| Själagårdsgatan vid Brända tomten |
Efter Brända tomten kom jag till Staffan Sasses gränd som enligt Wikipedia är en gata i Gamla stan. Gata är väl ändå att ta i. Det är en liten liten stump som går från Köpmangatan in till en gård. Den här gränden/stumpen är uppkallad efter amiralen Staffan Sasse som omnämns 1569. Anledningen till att jag skulle in här var vid nummer 8 finns det en portal runt dörren som har rosor på sig. Porten som är från 1580-talet sägs vara Stockholms äldsta (bevarade) port. Nu hade jag alltså spanat in både det äldsta bostadshuset och den äldsta porten.
 |
| Rosenporten vid Staffans Sasses gränd |
Ganska snart hade jag tagit mig till Köpmantorget och det var inte för att här finns en kopia av statyn S:t Göran och draken som finns i Storkyrkan, utan för att jag i min jakt efter den första synagogan läst att det var här i ett av husen som den judiska församlingen hade sin allra första samlingsplats i ett rum. Det var 1787.
 |
| Här nånstans hade den judiska församlingen sina första gudstjänstlokaler... |
Därefter gick jag Köpmangatan fram till Stortorget som länge varit en naturlig samlingsplats i det som vi idag kallar för Gamla stan. Det här är Stockholms äldsta torg, och det var kring den här platsen som Stockholm sedan växte fram. På norra sidan av torget står Börshuset, som ritades av Erik Palmstedt och som invigdes av Gustav III 1776. Börshandeln upphörde här helt 1990. Sedan 2001 finns Nobelmuseet i Börshuset. Museet visar Nobelprisens historia och pristagarna och deras upptäckter. Här finns även Nobelbiblioteket med skönlitteratur på ca 30 språk. På andra våningen huserar Svenska Akademien sedan 1914, och det är härifrån som man varje år meddelar vem som vunnit Nobelpriset i litteratur! Innan Börshusets uppkomst låg här stadens rådhus, som bestod av ett helt gytter av byggnader... Mitt på torget står Stortorgsbrunnen som gjordes av Erik Palmstedt 1778.
 |
| Börshuset på Stortorget |
Än idag kan man faktiskt se den medeltida tomtindelningen på torgets västra sida, där man hittar Schantzka huset och det ännu Seyfridska huset. Schantzka huset är ett gavelhus av tysk-nederländsk typ eller "nordisk renässansstil" med trappstegsgavel, uppfört omkring 1650. Seyfridska huset intill Schantzka huset är uppfört på 1520-talet. Det ägdes på 1620-talet av skinnaren Hans Zeyfridtz, men när han dog och hans änka, Maria gifte om sig, gjorde hon det med Johan Eberhard Schantz som ägde det intilliggande huset, och fick då samma ägare.
Stortorget var även platsen för Stockholms blodbad 1520. Ni vet när Kristian Tyrann tog livet av 92 högt uppstående personer som inte var så noga med att Kristian Tyrann var kung över Sverige...
 | ||
| När du är i Stockholm nästa gång. Ta dig till Stortorget, och räkna de vita stenarna på Schantzka huset. Det sägs vara 92 stycken... |
Nu började jag faktiskt känna mig färdig med Gamla stan för den här gången och var egentligen sugen på att åka direkt till hotellet och checka in, men klockan var ju inte 15.00 än då incheckningen öppnade. Så då tog jag beslutet att ta tunnelbanan en bit och hoppa av vid Rådmansgatan för att sedan leta upp Drottninggatan 116. Att jag stegade iväg och helt fel håll och att jag då fick en extra promenad på en sisådär 15-20 minuter det pratar vi inte högt om...
Men varför ville jag då till Drottninggatan 116? Jo men kallas ett hus för Spökslottet så måste jag ju kolla in det. Fast, det är ju säkrast att göra det mitt på dan. Då är det minst chans att jag springer på något spöke... Enligt sägnen finns det flera spöken som härjar här, men den mest kända är kanske brukspatronen Jacob von Balthazar Knigge, som under sin levnad ska ha varit i maskopi med självaste Hin Håle! Det sägs faktiskt att det var Djävulen själv som hämtade Knigge på hans dödsdag, en kall och ruggig vintermorgon 1796. Det ska ha stått en svart vagn förspänd med svarta hästar i Drottninggatsbacken, och plötsligt kommer den döde brukspatronen rusande genom parken, insvept i sin svarta slängkappa. Han kastar sig in i ekipaget, som sedan drar iväg en sådan hast att det slår gnistor kring hjulen! Kniggen ligger begravd på Adolf Fredriks kyrkogård. Men även slottets förste ägare Petter Schleffer uppenbarar sig emellanåt, endast iförd svepning och omgiven av en påträngande liklukt... Förmodligen är det ett raserat gravvalv som påträffades i parken 1839 som bär en stor del av skulden till slottets dåliga rykte...
 |
| Spökslottet på Drottninggatan 116 |
Adolf Fredriks kyrka Eftersom jag inte vågade vara kvar där vid spökslottet eftersom jag inte ville möta något spöke, så gick jag tillbaka ner för Drottninggatan mot city. Och när jag ändå var alldeles intill Adolf Fredriks kyrka så passade jag på att svänga av Drottninggatan där för att se om kyrkan var öppen. Och, se det var den. Och då jag inte vågade mig där i december på grund av det lussades för fullt så var jag desto gladare den här gången att kyrkan faktiskt var öppen. Grundstenen till kyrkan lades av kung Adolf Fredrik år 1768, och det är han som gett kyrkan dess namn. Kyrkan invigdes 27 november 1774 och den är uppförd i så kallad gustaviansk stil med inslag av rokoko. På platsen låg det tidigare ett träkapell byggt 1674, och när man byggde den nya kyrkan så stod kapellet kvar och man byggde kyrkan runt kapellet. Kyrkorummet är vitt och det är inte några överdådiga vägg eller takmålningar eller något sådant. Nej, kyrkorummet är rätt så kalt, men ändå på något sätt magnifikt. Det här är dock inte min typ av kyrka. Nej, jag går igång på gamla medeltidskyrkor med vägg- och takmålningar. Inne i kyrkan ska det finnas ett minnesmonument över den franske filosofen René Descartes som bodde i Sverige några månader på 1600-talet och som faktiskt dog här i Sverige. En period så var han till och med begravd här på kyrkogården. Jag hittade dock inte detta minnesmonument, eller så gjorde jag det fast jag inte förstod att det var det jag tittade på! Monumentet är gjort av Johan Tobias Sergel som för övrigt ligger begravd på kyrkogården. Även altartavlan är gjord av Sergel, och det är en rejäl doning minsann... Kyrkan har genomgått ett par renoveringar och den sista gjordes i mitten av 1900-talet. Altaret och predikstolen är dock från kyrkans uppförande. Kyrkan rymmer ca 800 personer, eller typ hela Visingsös befolkning. När jag kände mig klar med själva kyrkan så tog jag en liten promenad på kyrkogården för att se om jag hittade Sergels, Brantings och Sven Hedins gravar. Jag missade ju dessa när jag var här i december. Olof Palmes grav hade jag dock redan hittat!
 |
| Adolf Fredriks kyrka |
 |
| Man kan inte lyckas med alla bilder... Jag har ju lyckats med att misslyckas med att få med altartavlan |
 |
| Hjalmar Brantings grav |
Nu var det Kronobergsparken och den judiska begravningsplatsen som hägrade. Jag vet inte varför jag gått all in på att hitta den första synagogan och den första judiska begravningsplatsen (kikade på den i december), men när jag läser (inför decemberturen till Stockholm) att det på Kungsholmen finns inte mindre än två judiska begravningsplatser så måste jag ju hitta båda. I december blev det aldrig av att jag letade upp den i Kronobergsparken. Men nu minsann. Jag styrde stegen mot parken som liksom ligger bakom hotellet och stegade iväg uppför en backe. Men ganska snart sansade jag mig och började tänka efter. Det här är ändå en park på ca 5,5 ha. Nej det kanske inte är så jättemycket, men tillräckligt mycket om man inte riktigt vet vart man ska leta. Jag hittade en informationsskylt i parken där det stod att begravningsplatsen ligger i den nordvästra delen av parken. Och när jag försökte orientera mig (utan någon kompass) så fick jag en känsla åt vilket håll jag skulle gå, och då tog det inte mer än ett par minuter så hade jag hittat begravningsplatsen. :-) Att det i min eminenta bok Stockholm gata för gata tydligen står att begravningsplatsen ligger där Kronobergsparken idag sluttar mot Kronobergsgatan pratar vi inte högt om! :-) Den här begravningsplatsen användes 1787-1857 och på den tiden begravdes det drygt 200 personer på platsen! Vill du veta lite mer om den första judiska begravningsplatsen kan du klicka här!
 | |
| Några gravar vid den judiska begravningsplatsen i Kronobergsparken |
När jag nu ändå var ute och traskade tänkte jag att jag kan ju lika spana in Rådhuset som stod färdigt 1915 och påminner lite om Vadstena slott och Kronborgs slot i Helsingör. Och det är ingen slump. Arkitekten Carl Westman inspirerades av dessa två byggnader! Rådhuset betecknas som ett av Sveriges främsta exempel på nationalromantiken!
 |
| Rådhuset |
När jag stod där vid Rådhuset och kikade så insåg att jag faktiskt började bli rejält hungrig, och då det börjat regna lite så tog jag faktiskt tunnelbanan till hotellet (även om det bara var en hållplats). Och efter lite vimsande och velande, trots att jag bara hade mig själv att ta hänsyn till så bestämde jag mig för lite thaikäk runt hörnet om hotellet. Mätt och belåten så ägnades resten av onsdagskvällen åt TV-tittande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar