Grännaberget

Grännabergets friluftsmuseum hittar man ovanför Gränna centrum, och detta var min första promenad/utflykt här i Gränna. För att komma dit tog jag trappan från södra parken, och enligt skylten intill trappans fot så står det att det är 243 trappsteg upp! Självklart tappade jag räkningen, så jag vet inte om det stämmer, men det får jag väl förmoda att det gör!

Och det är värt mödan då utsikten härifrån över Gränna och Visingsö inte går av för hackor. Man har även tänkt till, då det finns små "avsatser" där man kan sätta sig och pusta en stund om orken tryter och passa på att njuta av utsikten längs vägen! Om man nu inte orkar, eller faktiskt kan ta sig upp för trapporna så finns det en bilväg upp!

Tydligen har man haft problem med att folk kastar ner saker för berget, då man har satt upp sådana här skyltar längs med "utsiktsplatserna!

Från början fungerade Grännaberget som stadspark för Grännaborna, men från 1916 kom det att samlas alltfler byggnader i området. Tanken var att man skulle bygga upp något liknande som Skansen i Stockholm. Så man började flytta hit hotade byggnader från området.

Här hittar man bl.a. Röttlegården (bilden nedan), ett f.d. pappersmästarboställe vid pappersbruket i Röttle, strax söder om Gränna, som anlades av Per Brahe d.y. under 1600-talet. Röttlegården består av huvudbyggnad, loftbod och ett mindre uthus. Andra byggnader är bl.a. en klockstapel, visthusbod, soldattorp, marknadsbodar, kaptensboställe. Icke att förglömma är kaffestugan, med sina "världsberömda" räkmackor.

Öppet: Grännaberget är tillgängligt året om. Trapporna är dock avstängda vintertid. Kaffestugan är öppen varje dag maj-september 10-21. Husen är öppna när Kaffestugan har öppet.

Hitta hit: Till fots: ta Bergsgatan (gatan ovanför huvudgatan Brahegatan), från torget och promenera söderut, passera kyrkan och vidare en bit bort, vid södra parken hittar ni en skylt "Kaffestugan", där har ni sedan trappan upp. Självklart kan man gå längs med Brahegatan... Gå i så fall söderut, tills ni kommer till södra parken där Amalia Eriksson står staty, hon som började baka polkagrisar, gå igenom parken så har ni trapporna där. Med bil: Kör ut från Gränna (söderut), vid rondellen - den med en luftballong i mitten - kör mot Tranås. Efter ca 400 meter (enl. en kollega till mig, jag har inte kört själv än) så är det skyltat "Kaffestugan".

Borgholms Slottsruin

Det är svårt att inte bli imponerad av ruinen Borgholms Slott, strax söder om Borgholm på Öland. Det vi ser idag är resterna av det storslagna barockpalats som Karl X Gustaf byggde här vid mitten av 1600-talet.

Slottet har anor ända tillbaka till slutet av 1100-talet då ett runt försvarstorn, s.k. kastal, uppfördes. Under 1200-talets andra hälft började själva byggas. Slottet har förstörts och byggts upp igen flera gånger. Nådastöten blev en eldsvåda 1806, då endast kalkstensmurarna klarade sig.

Är man på semester på Öland är Borgholms Slottsruin ett "måste". Och även om det idag "bara" består av murarna, får man en uppfattning om slottets storhet. På Borgholms Slottsruin har man under sommaren speciella barnaktiviteter vilka brukar vara mycket populära!

Idag är ruinen en mycket populär konsertarena, och det är en ganska häftig känsla att stå innanför de kraftiga murarna och lyssna på musiken under en förhoppningsvis stjärnklar himmel!

För att få veta när ruinen är öppen, när det är guidningar, vilka evenemang som är på gång, barnaktiviteter m.m, så hittar man det på den här hemsidan!

Hitta hit: Följ skyltning mot Borgholm direkt efter Ölandsbron. Ruinen ligger på vänster sida av vägen, strax innan Borgholm. Skyltat.

Glimmingehus

Säg den Österlenbesökare som inte varit vid Glimmingehus! Eller Skånebesökare för den delen... Självklart finns det dem som inte besökt huset, men jag de är nog ganska få! Fast jag ska vara ärlig och säga att vid mina första besök nere i Skåne så var jag aldrig vid Glimmingehus. Inte vad jag minns i alla fall. Nu ska jag vara ärlig och säga att det var inte vid många tillfällen som jag var i Skåne innan jag flyttade ner hit. Jag vet att vi var i Trelleborg vid några tillfällen, och att vi då naturligtvis var i Smygehuk, och så minns jag första gången vi var i Malmö... Men, om jag någonsin kom till Glimmingehus, det har jag inget minne av. Och jag tycker ju att jag borde kommit ihåg det i så fall... Nog om detta, för under mina fyra år som importerad skåning, så har jag varit där nog så många gånger!

Under mina första 2.5 år i Skåne, så bodde jag ju på Österlen, och fick en del besök. Konstigt, bor man på Österlen, så vill alla hälsa på. Bor man i Höör - mitt i Skåne - så är man helt plötsligt inte lika intressant. Synd om dem, för de vet inte vad dem missar! I alla fall, under min tid som Österlenboende så blev det en del "Österlenturer", och visst hamnade man vid Glimmingehus. Det hade alla på önskelistan, liksom Ales stenar. Detta medeltida stenhus, som har stått orört i århundraden lockar onekligen fortfarande besökare. Det har inte hänt så mycket i själva huset, men verksamheten har följt med i tiden...

Är man intresserad av att se hur en medeltida borg var inredd så är man på fel plats. För det finns inte så mycket inredning i huset! Men, på andra våningen så hittar man ett fantastiskt åttkantigt bord i en pelare!

I trapphallen hittar vi Vildmannen, som en gång faktiskt stod uppe på taket! När man passerar honom får man inte glömma att hälsa och bocka (om man är av det manliga könet) och niga (om man är av det kvinnliga könet). Gör man inte det så drabbas man av olycka. Självklart så missade jag Vildmannen där i trappen vid mitt första besök, och, tro det eller ej, men efteråt fick jag en rejäl huvudvärk. Om det beror på Vildmannen, eller något annat, låter jag vara osagt. Efter denna gång, ser jag verkligen till att hälsa ordentligt!

Och se dig noga för när du går upp och ner i trappen, för det är fullt med dödsfällor här... ;)

Även om det idag inte finns så mycket möbler inne i huset, så är det ändå rätt så fascinerande. Man får ändå en sorts inblick hur det en gång kan ha sett ut!

Om jag ska vara helt ärlig så har jag blandade känslor inför Glimmingehus. Om jag (trots detta) rekommenderar ett besök hit? Ja, det gör jag. För även om jag då eg saknar möblemang och sånt, så är det ändå det som är charmen i det hela. Man får använda sig av sin egen fantasi om hur det en gång kan ha sett ut! Under sommaren har man desstuom många olika arrangemang, som levandegör Glimmingehus.

Vill man veta mer Glimmingehus och medeltiden i sig, så finns det en väldigt bra souvenirshop inne på borgområdet. Här finns även en restaurang om man vill få något i magen!

På Riksantikvarieämbetes hemsida finns mer information om Glimmingehus, för den som är intresserad.

Öppet? April-november

Entré? Ja det kostar en liten slant att gå in i borgen, 2010 var det 60 kr/vuxen.

Hitta hit: Glimmingehus ligger 12 km sydväst om Simrishamn. Där är skyltat från rv 9 mellan Ystad och Simrishamn.

Sveriges äldsta sluss och Ströms Slott

På påskafton 2011 var det strålande sol från en klarblå himmel, alltså en perfekt utflyktsdag. Men vi åkte inte så lång, utan vi höll oss i grannkommunen i söder - Lilla Edet. En kommun som jag tror de flesta av oss bara svischar förbi längs E45:an...

Det som drog oss till Lilla Edet var att här finns Sveriges äldsta sluss, och då jag var vid slussarna i Vänersborg häromdagen och sprungit omkring bland Trollhättans slussar ett otal gånger genom åren, så tänkte jag att då kan vi ju passa på att besöka Sveriges äldsta sluss också.

Jag har "vetat" om att Sveriges äldsta sluss finns i Lilla Edet väldigt länge, men har liksom aldrig känt behovet av att åka dit och glutta. Varför titta på något som inte är i bruk? Så tänkte jag för ett tiotal år sedan. Men sedan kom jag på att det kan ju vara lite intressant ändå. Men jag åker ju inte till Lilla Edet bara för att titta på en gammal sluss...

Men så frågade syrran på påskaftons förmiddag vart jag hade planerat att vi skulle åka någonstans. Åka någonstans? frågade jag. Jag var helt inne på att vi skulle åka till Öresjö och sitta där i varsin "brassestol" och sola våra blekfeta kroppar. För det var vad vi diskuterade på långfredagen... Men så fick syrran dåligt samvete för att jag inte kan/får sola mina operationssår på benet, och tyckte då att en liten utflykt kunde vara på sin plats.

Det var då jag kom på att vi kanske skulle kunna åka till Lilla Edet och titta på slussen, för att sedan köra "Hjärtumsvägen" hemåt och till Öresjö för lite sol i alla fall. Jag kan ju alltid lägga en "strumpa" över såren...

Som jag har skrivit tidigare här på bloggen så fanns det redan på 1550-talet planer på en segelbar väg mellan Västerhavet och Vänern. Arbetet med slussen här i Lilla Edet påbörjades på 1580-talet efter förslag från kung Johan III och 1607 kunde slussen invigas.Innan dess fick man lasta ur båten och transportera allt på land förbi fallen. Ganska jobbigt och omständigt. Slussen förbättrades åtskilliga gånger under 1600-talet och slutligen under Gustaf III:s regering under åren 1782-84. Slussen användes fram till 1916, då den nuvarande slussen invigdes.

Jag kan faktiskt inte påstå att jag blev speciellt imponerad. Eller jo det är jag ju, av att man redan på 1500-1600-talet kunde konstruera ett bygge som gjorde att man kunde tömma och fylla vatten i en "bassäng" jämna ut nivåskillnaderna. Men jag tror att det kanske berodde på avsaknaden av t.ex. slussportar som gjorde att jag inte blev "imponerad".

Sveriges första sluss

Vi åkte sedan över Göta älv, till Ström för att titta lite närmare på Ströms Slott. Lite på avstånd så att säga. Vi ville inte gå in på gården då det är i privat ägo, även om grinden var öppen... Istället gick vi ner till Strömsparken och njöt av utsikten mot slottet.

Slottet har en ganska brokig historia. Det har funnits ett slott på platsen sedan 1400-talets mitt. Nuvarande slottet har sitt ursprung i en barockanläggning (1600-talet). Kända ägare till slottet är Rutger von Ascheberg och landshövding D. Macklean och dennes släktingar, bl.a. hans sonson Gustaf Macklean som har en minnesvård i parken intill slottet. Inlands Bruk köpte slottet på 1940-talet och hade det som personalbostäder åt företagsledningen. På 1980-talet byggdes slottet om till en konferensanläggning, men efter en konkurs 1990 lämnades det åt sitt öde och förföll och vandaliserades under många år. 2007 såldes slottet, och en renovering påbörjades. De båda 1600-talsflyglarna är nu totalrenoverade och fasaden har återfått sin gula kulör. Slottet ägs numer av en privatperson och inrymmer privatbostäder och en förskola. Slottet har även tjänstgjort som restaurang och nattklubb och man har även haft guidade visningar på slottet.

Ströms slott

Ströms Slottspark är inne i en "ombyggnadsfas". Man håller på att rusta upp och när allt är klart - invigning 21 maj 2011 - kommer det finnas: utomhusscen, grillplatser, lekplats, hundrastgård, minizoo, slottscafé, beachvolleyplan, damm och fjärilsträdgård, utegym, aktivitetsbana, cykelcrossbana, frisbeegolf, bangolf, boulebanor, vandringsled, isbana (vintertid förmodar jag), streetbasketplan, bollplank och inlinesområde. Här kommer man även hitta turistinformationen (sommartid).

Slottsparken är öppen året om, slottet är ej öppet för besökare. Slottscaféet är öppet under sommaren.

Jag testar utegymmet i slottsparken

Hitta hit: Slussen - Från E45:a, sväng av mot Ljungskile, skyltat "Sveriges första sluss" vid infarten till parkeringen. Ströms slott - fortsätt vägen (förbi slussen) över Göta älv. Vid trafikljuset sväng höger mot Hjärtum. Ta första vägen till höger (Parkvägen) och följ den till parkeringsplatserna.

Västra Tunhem

Västra Tunhem, alldeles nedanför Hunneberg, mellan Trollhättan och Vänersborg är ett trevligt utflyktsmål. Här finns mycket natur, kultur och historia! Eller vad sägs om: hembygdsgård, vackra ekhagar, gravfält, skvaltkvarn, vacker prästgård, grottor, utsikt, och så kyrkan med anor från 1100-talet. Och då har jag säkert ändå glömt något!

Häromdagen, fick jag för mig att ta cykeln till Västra Tunhem, för att ta mig en liten närmare titt på gravfältet strax intill prästgården. Men jag kunde ju inte cykla dit, bara för ett gravfält, jag menar det är ändå en 7-8 km till Västra Tunhem... Så jag cyklade bort till kyrkan och tog en snabbvända på kyrkogården. Kyrkan har som jag skrev tidigare anor från 1100-talet, men har byggts om och till flera gånger genom århundradena. Den är mycket populär som bröllopskyrka. På kyrkogården finns gravar av "alla de slag", och här finns även en muslimsk begravningsplats.

Västra Tunhems kyrka

Träkors, Västra Tunhems kyrkogård

Strax intill vägen (södra delen av kyrkogården) hittar vi "ringeken", vars inre är fyllt med cement! Namnet kommer från att begravningstågen stannade här och inväntade klockringningen.

Ringeken

Nästa lilla stopp i Västra Tunhem blev vid kalkgrottorna. Som jag tyckte var jätteSTORA när jag var yngre. Även om de har "krympt" genom åren så är det en häftig känsla att titta in där, jag vågar ju inte gå in... Och absolut inte den här gången med joggingskor och grottorna var fyllda med smältvatten. Ja det fanns till och med is kvar sedan i vintras. Det ska finnas fler kalkgrottor vid Hunneberg någonstans, men dessa har jag inte utforskat än. Jag håller mig till de intill vägen.

Här bröt man alunskiffer och kalksten. Kalkbränning skedde i ugnar i närheten av grottorna, och det höll man på med ända fram till 1950!

Kalkgrottor

Kalkgrotta

Tegelugn

Sedan var det dags för lite "bergsklättring". Detta då jag fått nys om "altanen" eller "prästhyllan", och det ska gå någon liten stig upp dit någonstans i närheten av kalkgrottorna. Och visst hittade jag en träskylt där det bl.a. stod altanen. Jag ställde cykeln vid ett träd intill "mötesplatsen" i kurvan, mellan prästgården och kalkgrottorna och började följa stigen. Och efter viss möda så var jag uppe på altanen. Någon har ju varit ordentlig och gjort som en trappa, av stenar, upp för berget. Kan det ha varit någon präst boendes på prästgården? Från denna klippavsats har man utsikt över Västergötland, Bohuslän och Dalsland! Den här gången var det lite disigt dock, men underbart ändå. Lite kul är att Carl von Linné tog sig hit upp 1722. Och om jag tyckte det var besvärligt att ta mig upp till altanen, så var det minst lika besvärligt att ta sig ner. Men ner kom jag, välbehållen.

Utsikt från "altanen", Hunneberg

På väg tillbaka till cykeln så gick jag förbi "Tunhemseken" som sägs vara ett av Sveriges äldsta träd. Det är någonstans mellan 700-900 år gammalt!

Tunhemseken

Ut på vägen igen, och trampa några tag med cykeln och vips så var jag vid prästgården, en vacker byggnad från 1722. När Linné var här i Västra Tunhem år 1722 så tyckte han att detta var himmelriket på jorden, och prästgården var det vackraste han sett. Fram till 2009 var prästgården bostad åt kyrkoherden i Tunhem, nu är det privatbostad! Bilden är dock tagen från stigen upp till "altanen" då det stod ett fult släp på innergården till prästgården...

Västra Tunhems prästgård

Nu äntligen rullade jag ner för backen till huvudmålet med denna utflykt - gravfältet! Gravfältet vid Västra Tunhems prästgård består av ett 40-tal registrerade gravar. Ingen utgrävning är gjord, men de olika gravtyperna antyder att det är från äldre järnåldern (500 f.Kr-500 e.Kr). Här finns högar, stensättning, resta stenar och domarringar. På en av stenarna finns dessutom skålgropar inhuggna. Man uppmärksammade detta gravfält redan 1666... Troligtvis har gravfältet varit betydligt större och kanske är det så att kyrkan uppfördes alldeles i närheten av gravfältet, så att de första kristna kunde begravas i närheten av deras förfäder...

Gravfält, Västra Tunhem

Nu var jag trött, både i huvud och kropp så jag bestämde mig för att trampa hemåt igen. Ekhagarna och skvaltkvarnen får jag titta lite närmare på vid ett annat tillfälle. Hembygdsgården, besökte jag i sensomras (fast det har jag nog glömt att blogga om...), så det svischade jag bara förbi där i nedförsbacken. Ville dock ha med en bild därifrån, så det får bli från besöket förra sensommaren.

Västra Tunhems hembygdsgård

Det här var en kul utflykt som innebar nästan 16 km cykling och "bergsbestigning". Allt för ett gravfälts skull, med obefintlig p-plats, och därför fick det bli en cykeltur...

Hitta hit: Från Trollhättan - kör mot Vargön via Halvorstorp, sväng höger vid skylt Hunneberg. Från Vargön - kör mot Trollhättan, sväng vänster mot Västra Tunhems kyrka. Bra utgångspunkt är att parkera vid kyrkan. Här finns även en informationstavla om närområdet!

Restad kyrkogård

I samband med min utflykt till slussarna i Vänersborg, upptäckte jag en lång radda med kors, alldeles nedanför bilparkeringen. Detta gjorde mig naturligtvis mycket nyfiken så direkt efter att jag hade kollat klart på slussarna så tog jag den lilla grusvägen som gick ner mot korsen. Min första tanke var om det kanske var en "ödekyrkogård" efter patienterna på Restad sjukhus... Och jag hade nästan rätt i alla fall.

Det var Restad kyrkogård som jag sprungit på, och här ligger det ca 2000 personer begravda, och ungefär 1400 av dessa levde sina liv inom psykvården på Restad sjukhus från 1905 och framåt. Sista begravningen skedde i mitten på 1950-talet. I första hand var det patienter vars anhöriga inte ville eller hade råd att låta transportera hem kistan med den döde som ligger begravda här på sjukhusets kyrkogård. Vid gravarna sattes svarta gjutjärnskors upp. Det står inga namn på korsen, utan enbart patientens identifikationsnummer samt M för "man" eller K för "kvinna". Anledningen till dessa anonyma gravar är i första hand sekretessskäl, men även de skuld- och skamkänslor som psykiska sjukdomar alltid förknippats med. Det finns dock några patientgravar med traditionella gravstenar med namn och födelse- och dödsår.

Här finns även personal vid Restad sjukhus begravda samt ett hundratal soldater som dog av en svår dysenterisjukdom i samband med kriget vid svensk-norska gränsen 1808-1809. Kistorna med soldaternas kvarlevor fanns tidigare i en massgrav vid ett tillfälligt krigssjukhus inte långt från Restad sjukhus.

Det som påtalade min uppmärksamhet var att korsen liksom utgjorde en gräns för kyrkogården, de är liksom uppradade längs med ytterkanten av kyrkogården utmed grusvägen.

Lite lustigt är det också att jag faktiskt inte reagerat på denna kyrkogård tidigare, jag har ju ändå besökt Brinkebergskulle ett otal gånger sedan 2004, då jag hamnade vid slusscaféet för första gången. Beror det på att det varit någon annan form av buskage framför kyrkogården tidigare? Ja jag vet inte.

Gjutjärnskorsen

Gravstenar över personal på Restad sjukhus

Patientgrav

Hitta hit: Jag parkerade bilen vid Brinkebergskulle sluss i Vänersborg, sedan följde jag bara den lilla grusvägen nedanför parkeringen och så kom jag till kyrkogården. Och hur hittar man till Brinkebergskulle sluss då? Från Vargön: Efter Vargön sväng mot "Sportcentrum", vid Hemköp Torpa skyltat, Brinkebergskulle sluss (och Restad Gård). Från Trollhättan (via Överby), när du kört över "Torpabron" sväng höger, vid Hemköp Torpa skyltat.

Slussarna i Vänersborg

Det är inte bara i Trollhättan som det finns slussar i Tvåstadsområdet (Trollhättan-Vänersborg), utan även i Vänersborg har man varit tvungen att bemästra nivåskillnaderna för att få en segelbar led mellan Västerhavet och Vänern. Här vid Brinkebergskulle i Vänersborg finns det tre generationer slussar!

Innan slussarna byggdes fick man lasta om varorna här i Vänersborg för transport landvägen via den s.k. Edsvägen ner till Åkersström i Trollhättan. Skulle varorna åt andra hållet så var man naturligtvis tvungen att lasta om vid Åkersström...

Redan under Gustav Vasas tid, på 1550-talet, fanns tanken på att gräva en kanal för att på denna väg kunna frakta gods sjövägen förbi fallen i Vargön.

Det skulle dock dröja till1740-talet, innan en planering för en kanal, som skulle en sjöled mellan Vänern och Västerhavet, på allvar tog sin början.

Den första slussen i Vänersborg stod klar 1752 och kallades för Greve Tessins sluss, men den visade sig dock vara alldeles för liten, så man fick bygga en ny sluss. Den stod klar november 1777 och fick namnet Karls slussar, efter Karl IX som framlade en första plan på en kanal, och Gustaf III som "fullbordade" slussbygget! Den 2 maj 1778 kunde de två första skutorna segla genom kanalen och slussarna ner till Trollhättan. Idag återstår det välbevarade lämningar efter Karls slussar, och dessa hittar man ca 500 meter uppströms om den nuvarande slussen vid Brinkebergskulle, vid den västra kanalstranden.

Karls Slussar

Den andra generationens slussar vid Brinkebergskulle finns vid den s.k. Bommeslussen ca 250 nedströms den nuvarande slussen, även denna på den västra kanalstranden.

När Göta Kanal stod klar 1832 hade man av någon anledning byggt de övriga slussarna större än de som redan fanns i Vänersborg och Trollhättan, detta innebar kostsamma omlastningar mellan stora och små fartyg i Trollhättan och Vänersborg... 1838 påbörjades arbetet med de nya slussarna i Vänersborg och Trollhättan, och 1841 stod Bommeslussen klar. Tre år senare kunde hela kanalleden invigas med pompa och ståt i närvaro av kung Osvar I.

Namnet Bommeslussen kommer från den tid före 1770-t, då Karls Grav (vid Karls slussar), endast användes som flottningsränna för timmer. För att timmerstockarna inte skulle driva ut i Göta älv helt okontrollerat hade man byggt en bomlänsa. Bakom denna bom samlades timret i buntar för vidare transport längs älven.

Bommeslussen

Vid sekelskiftet 1900 var 1844-års slussled utnyttjad till bristningsgränsen, och 1909 gavs det klartecken för en ny slussled. I oktober 1916 kunde kanalleden med nya slussar vid Brinkebergskulle och Trollhättan öppnas för trafik. Denna slussled används än idag.

Alldeles intill Brinkebergskulle sluss finns det ett sommaröppet café med goda smörgåsar och gott fikabröd! Väl värt ett besök.

Brinkebergskulle sluss

Första gången jag "kom i kontakt" med Brinkebergskulle sluss och slusscaféet där var i samband med ett jobb jag hade i Vänersborg, där vi ofta under sommarmånaderna tog en promenad till slussen för en fika eller en glass! Detta var sommaren 2004. Sommaren 2005 (tror jag, det kan ha varit sommaren 2006 med) fick jag för mig att cykla från Trollhättan till jobbet i Vänersborg, och då kom jag farandes på cykeln där vid Bommeslussen och vidare över Brinkebergskulle sluss innan jag var framme vid jobbet! Gustafs slussar hörde jag talas om när jag köpte boken "Kulturmiljöer i Vänersborgs kommun - en utflyktsguide" där den finns omnämnd, men det var inte förrän i veckan som jag faktiskt beslöt mig för att kolla upp slussen. Och då har jag i alla fall haft boken i min ägo sedan 2006! Men å andra sidan har jag bott i Skåne sedan augusti 2006... ;)

Hitta hit: Från Vargön, kör mot Vänersborg, och sedan mot "sportcentrum", från Hemköp Torpa är det skyltat. Från Trollhättan (via Överby) när du kört över "Torpabron" svänger du höger, sedan är det skyltat från Hemköp Torpa.