Stockholm dag 3, del 1

Från början var det ju tänkt att jag skulle åkt hem på fredagen, men när jag halvlåg där i hotellsängen på torsdagskvällen, så kände jag att jag minsann inte var helt klar med Stockholm. Så jag gick ner till receptionen och kollade om det var möjligt att förlänga vistelsen med ytterligare en natt. Det var inga problem. Enda "kruxet" var att jag fick byta rum, men det var jag beredd på. När jag fixat den extra övernattningen gick jag tillbaka till rummet och bokade om min bussbiljett till på lördag eftermiddag istället för fredag eftermiddag.

Så efter frukosten packade jag ihop alla mina saker och gick ner till receptionen för att checka ut och ställa undan mina grejer. Då får jag veta att mitt nya rum redan är klart. Perfekt. Det var bara att åka upp till våning tre och leta upp mitt nya, mycket lilla rum utan fönster. Men, detta visste jag om. När jag hade installerat mig i mitt nya rum så var det dags att göra Stockholm osäkert igen.

Jag började med att åka till Söder och jag hade siktet inställt på Björns Trädgård, så det var bara att ta tunnelbanan till Medborgarplatsen. När jag kom till Medborgarplatsen började jag med att gå till Söderhallarna, men om jag ska vara helt ärlig så ville jag bara därifrån så fort jag klev innanför dörrarna. Varför vet jag inte. Men, jag var väl inte sugen på mat helt enkelt. Jag gick sedan tillbaka till Björns Trädgård. Varför skulle jag dit? Jo jag läste att det var här (eller kanske mer på höjden ovanför) som stadens galgbacke en gång stod. Den 10 februari 1306 låter Magnus Ladulås söner Birger, Erik och Valdemar avrätta sin förmyndare Tyrgils Knutsson här. Vid den här tiden var det redan en avrättningsplats här. Det ska sedan ha byggts ett kors uppe på berget, som snart blir en kultplats för resenärer... Jag visste även att här finns Stockholms moské, vars byggnad tidigare var ett elverk. Men då det faktiskt var byggt i en orientalisk stil och var riktad mot Mekka så var väl steget inte så långt när det bestämdes att det skulle byggas en moské i Stockholm kan jag tänka mig. Från början ville jag fota moskén, men sedan fick jag kalla fötter och struntade helt enkelt i det...

Är det här platsen för galgbacken?
I bakgrunden skymtar moskén.

Nästa adress att leta upp var Götgatan 30. Här låg nämligen under många år den beryktade Källaren Hamburg där de dödsdömda på väg till Galgbacken i Hammarbyhöjden bjuds på sin sista sup. Krogen är också känd för sin makabra tradition att låta gravera in namnet på den dödsdömde i glaset som han eller hon hade använt, och som sedan ställdes ut till allmän beskådan i ett blått skåp.

Götgatan 30.
Har man bråttom att fota med
mobilkameran så blir det lätt
att man fotar mest av gatan...

Målet var sedan Katarina kyrka, men innan jag kom dit så spanade jag in Urvädersgränd 3. Detta med anledning att mellan 1770 och 1774 bor Carl Michael Bellman på vinden i detta hus. Under tiden han bor här så tillkommer bl.a. episteln "Om fader Movits överfart till Djurgården" (nr 33). Den är mer känd som "Stolta stad". Huset som uppfördes 1723 är sedan 1938 i ordenssällskapet Par Bricoles ägo.

Urvädersgränd 3. Här bodde då Carl Michael Bellman
1770-1774

Nu hade jag inte långt till Mose backe och Södra torg. När jag kom till Mose backe så höll man på att förebygga inför kvällens konsert med Hoffmaestroo & Chaa. Det tyckte jag ju såklart var lite obekvämt, så jag kikade bara lite snabbt på utsikten innan jag gick vidare mot Katarina kyrka.

Dimma över Gröna Lund och Djurgården

När jag kom till Katarina kyrka så såg jag att dörrarna stod öppna och jag kunde läsa på en skylt att kyrkan var öppen, men på en annan skylt stod det att en begravning pågick. Så jag valde att INTE gå in just då. Istället spanade jag in kyrkogården och letade upp Anna Linds, Cornelis Vreeswijks och Putte Wickmans gravar.

Katarina kyrka

Anna Linds gravplats

Jag gick sedan vidare och letade upp Katarina brandstation. Denna brandstation som sägs vara världens äldsta brandstation är ju kult för oss som såg på NileCity under -90-talet. Jag är osäker på vart interiörerna är inspelade men exteriören är från Katarina brandstation!

Gregers, Weiron i ottans och Percy Nilegårds arbetsplats.

Jag promenerade sedan vidare och hamnade så småningom vid Katarinavägen och här spanade jag in utsikten en liten stund innan jag tog trapporna upp till Mäster Mikaels gata. Här ligger några riktigt fina trähus. Namnet Mäster Mikaels gata kommer från Mikael Reissuer som var bödel i Stockholm 1635-1650. Det var alltså han som tog livet av de dödsdömda.

Utsikt från Katarinavägen

Utsikt från Katarinavägen

Det var inte bara jag som njöt av utsikten.

Mäster Mikaels gata

Mäster Mikaels gata

Mäster Mikaels gata

Mäster Mikaels gata

Mäster Mikaels gata

Jag gick sedan vidare tillbaka till Katarina kyrka, och nu var det "fritt fram" att gå in i kyrkan. Och det gjorde jag. Kyrkan stod klar 1695 och är döpt efter prinsessan Katarina, Karl X:s mamma. Det är en s.k. centralkyrka, och den ritades av Jean de la Vallée. 1723 och 1990 brann kyrkan, så den kyrka vi ser idag är den som invigdes 1995. Kyrkan står på Katarinaberget, på den plats där offren från Stockholms blodbad brändes, och det sägs vila en förbannelse över platsen... Enligt sägnen ska kyrktornet rasa två gånger. Vilket det också gjort.

Katarina kyrka

Katarina kyrka

Nu började det kurra i min mage, men jag hade ingen aning om vart eller vad jag skulle äta. Till slut hamnade jag vid en korvkiosk på Fridhemsplan, och när jag fått lite mat i magen så gick jag faktiskt upp på hotellrummet och vilade en liten stund...

Stockholm dag 2

Jag är inte känd för att ligga och sova länge om morgnarna och även om det blev en liten sovmorgon om man jämför med när jag brukar vakna, så hade jag käkat frukost och stod beredd vid en busshållplats klockan 09.15 för att ta mig an dagens äventyr!


Mitt första mål var Lorensbergsgatan på Södermalm. Och jag hade upptäckt att jag kunde ta fyrans buss från Fridhemsplan för att ca 15 minuter senare vara framme vid Lorensbergsgatan, bra va! Anledningen till att jag skulle dit var mycket enkel. Den 3 september 1864 sker en explosion som hörs över hela Stockholm! Denna explosion orsakades av bröderna Alfred och Emil Nobel, som tillsammans med övriga familjen Nobel bodde på malmgården Heleneborg, som på egen hand försökte framställa rent nitroglycerin. I olyckan dog Emil Nobel samt ytterligare fyra personer. Och då jag var i Stockholm just den 3 september, så var jag ju så klart tvungen att ta mig dit för att kika lite på huset. Även författaren Viktor Rydberg bor en period på malmgården.

Malmgården där både Alfred Nobel och Viktor Rydberg bott

Nu däremot blev det lite förvirrat för Jenny. Jag hade inte riktigt planerat vad jag skulle göra efter mitt besök vid Heleneborg och då heller inte vart jag skulle ta vägen. Jag visste inte mer än att jag funderade på Maria Magdalena kyrka... Men när jag kom till busshållplatsen där jag gick av bussen så kom det en ny "4:an" så jag hoppade på den. Men jag var ju inte riktigt säker på vart bussen gick eller vart jag eg skulle hoppa av, så jag hoppade av bussen utmed Hornsgatan någonstans. Och då jag av någon anledning vägrar plocka fram en karta för att orientera mig. Gud förbjude om någon såg att jag var turist. Vilket folk såklart gör ändå... Så jag gick in på ett kafé och köpte mig en fika, satte mig långt in i lokalen och smög fram min karta. Det visade sig att jag bara skulle fortsätta Hornsgatan rakt fram så skulle jag komma rätt på kyrkan! Och kartan visade sig ha rätt!


Maria Magdalena kyrka började byggas 1588 och kom att stå klar 1625. Kyrkan har dock genomgått stora förändringar genom århundradena och genomgår faktiskt en renovering just nu, så jag kom inte in i kyrkan den här gången. Nu var det ändå kyrkogården jag hade riktat in mig på från början så det gjorde inte så mycket... Kyrkogården har faktiskt varit i bruk sedan 1350-talet då en kunglig donation bestämde att ett begravningskapell skulle uppföras. De äldsta gravvårdarna på kyrkogården är från 1700-talets början och här ligger Erik Johan Stagnelius, Evert Tauber och Lasse Lucidor begravda. Eller Lasse Lucidor, gjorde ju det. Hans grav schaktades ju bort... 1751 begravddes Christopher Polhem i Maria Magdalena kyrka och det finns en minnestavla över honom inne i kyrkan... Längs kyrkogårdsmurens södra sida ligger gravkor byggda mellan 1709 och 1777.

Maria Magdalena kyrka

Minnesstenen över Lasse Lucidor

Medans jag gick där på kyrkogården så upptäckte jag helt plötsligt att solen sken och att det var blå himmel. Och redan hemma i Småland hade jag bestämt mig för att om det skulle bli en sådan dag, ja då skulle jag ta mig till Skogskyrkogården och utforska detta världsarv. Så det var helt enkelt bara att leta upp Slussens T-banestation och sätta sig på tunnelbanan mot Skogskyrkogården...

Skogskyrkogården

Men jag tänker inte berätta mer om detta besök här, utan det blir ett helt separat inlägg! På onsdagskvällen så bestämde jag med en gammal skolkompis som bor i Stockholm att vi skulle träffas över en lunch/fika vid 13.30 när hon slutat jobbet. Så när jag kikat klart på Skogskyrkogården så tog jag tunnelbanan tillbaka till city, men jag hade lite tid över så jag hann spatsera lite i Kungsträdgården och jag hittade även drottning Kristinas lusthus från 1600-talet. Jag hann även med att besöka Jakobs kyrka som ligger alldeles vid Kungsträdgården. Kyrkan påbörjades 1580 och invigdes 1643 efter att Johan III ville återuppföra två kyrkor som hans far låtit riva... Den andra kyrkan som kom att återuppföras var S:ta Clara kyrka på Norrmalm... Kyrkan har genomgått flera restaureringar genom århundradena. Dopfunten är från 1634. Då kyrkan ligger mitt i city så hade jag av någon anledning inte förväntat mig någon kyrkogård intill. Även om jag är väl medveten om att det här kanske inte var mitt i smeten när den uppfördes. Det beror väl på hur dagens bebyggelse, men bakom kyrkan (om man ser på kyrkan från Kungsträdgården) så finns det en liten oas. Nämligen kyrkogården.

Kungsträdgården

Drottning Kristinas lusthus!
Vi är nog inte helt på samma linje om vad ett lusthus är...

Karl XII står och pekar finger!

Jakobs kyrka

Jakobs kyrka

Kungliga operan, sett från Jakobs kyrka

Arvfurstens palats. Úppfördes åt Gustav III:s syster
Sofia Albertina. Invigdes 1794. Idag hänger UD här...

Staty över Gustav Adolf. Avtäcktes under högtidliga former
1796.

Efter att min kompis slutat jobbet så tog vi en promenad bort till Djurgården där vi tog en fika och snackade om allt möjligt. Att vi inte setts sedan 2008 tyckte vi båda var helt otroligt! :-) Efter att jag fått rejält med träsmak i rumpan och vi varit attackerade av ett gäng småfåglar så tog vi oss tillbaka till city och vidare mot Fridhemsplan, där hon tog en buss hem till sig och jag begav mig tillbaka till hotellet. Efter dagens äventyr var jag helt slut och jag tillbringade resten av kvällen på hotellrummet

Den blå porten till Djurgården. Den har man sprungit genom
ett antal gånger. Fast då åt andra hållet...

Utsikt mot Kaknästornet

Flickorna Helin Voltaire där vi fikade.
Byggnaden härrör från industriutställningen här på
Djurgården 1897.

Fram på kvällen där sedan så kände jag att jag inte riktigt var redo att lämna Stockholm dagen därpå, så det blev inte bättre än att jag förlängde min vistelse på hotellet med en natt och bokade om min buss!

Stockholm dag 1, del 2

När jag ätit mig mätt så var det då dags att ge mig ut bland Gamla stans gator, torg och gränder. Det var ju här på Stadsholmen som staden grundades 1252. Det sägs att Gamla stan i Stockholm är en av Europas bäst bevarade medeltida stadskärnor, och det är inte svårt att förstå när man strosar omkring här.


För ett par år sedan upptäckte jag en bok som heter "Stockholm gata för gata", och detta är i mina ögon en perfekt bok. Den tar upp de där platserna som kanske inte hamnar i de "vanliga" guideböckerna om Stockholm. Som t.ex. vart Lenin bodde när han var i Sverige 1917, eller vilket hus som användes som fasad för "Öhmans Varuhus", vart dog skalden Lasse Lucidor, platser för olika filminspelningar och kusliga mord... Och när jag nu ändå vid min tidigare besök i Stockholm betat av kungliga slottet, Storkyrkan, Riddarholmskyrkan (även om jag gick in där den här gången), Mårten Trotzigs gränd, Stortorget, Järntorget, Kungsträdgården, Kungliga Djurgården, Skansen, Gröna Lund, diverse affärer och jag gått gata upp och gata ner i Gamla stan, så tänkte jag att det kunde ju vara kul att veta vad som egentligen döljer sig innanför murarna.


Så innan jag åkte till Stockholm så läste jag igenom boken och plockade ut en del godbitar som jag ville se. Jag visste att jag inte skulle hinna och/eller orka "springa runt" hela Stockholm, så jag fokuserade på Gamla stan, Södermalm (som jag inte varit så mycket i/å) och Kungsholmen där jag bodde. Och efter lunchen så hade det även slutat att regna. Det var med andra ord helt perfekt att utforska Gamla stan.


Första platsen jag gick till var faktiskt Mårten Trotzigs gränd (även om jag varit här många gånger tidigare, och fotat gränden otaliga gånger). Trots att denna gränd kan vara lite småsvår att hitta så är det ändå en av Gamla stans mest kända gränder. Det här nämligen Gamla stans smalaste gränd, endast 90 cm när den är som smalast. Namnet kommer från en tysk köpman vid namn Traubtzig som kom till Sverige 1581. Han köpte fastigheter här i Gamla stan 1597 och 1599. Han avlade borgared 1595 och handlade med järn och koppar, och blev med tiden en av stadens mest förmögna köpmän. Han blev ihjälslagen under en affärsresa till Kopparberg 1617. Och med tanke på vad han handlade med är det kanske inte så konstigt att "hans" gränd ligger vid Järntorget.

Mårten Trotzigs gränd sett från
Västerlånggatan

Där Västerlånggatan och Österlånggatan möts ligger Järntorget, och namnet på torget behöver väl inte förklaras så mycket närmare. Det här var upplagsplatsen för huvudsakligen stångjärn som för export skeppades hit från hamnar i Mälaren... Första gången namnet Järntorget nämns är 1489 och då stavades det Jerntorgith. Här på torget stod stadens officiella järnvåg, som 1662 flyttades till Järngraven på Södermalm. Innan det blev en lagerplats för järn, användes platsen för lagring av säd och kallades för Korntorget (Korntorgh). Sista gången torget benämns som Korntorget är 1513... Mitt på torget står Järntorgspumpen, en av Stockholms få bevarade offentliga pumpar. Den är dock inte i bruk längre. Här på torget står även Evert Taube staty sedan 1985. Platsen är inte helt ogenomtänkt, då hans favorithak - Gyllene Freden inte ligger långt härifrån.

Järntorget med järntorgspumpen

Därefter letade jag upp Baggensgatan 23 (en parallellgata till Österlånggatan), då jag läst att på 1760-talet låg här "Ahlströms jungfrubur". Dvs Ahlströms bordell. Carl Michael Bellman skriver om jungfruburen i sin "Bacchi Litania" från 1767. Huset är även känt som "Den förtrollande prinsessans hus". Legenden säger att att svartmunkarna under Gustav Vasas tid har grävt ner en skatt i husets källare och att en prinsessa vakar över denna skatt. Någonstans har jag läst att sjökapten Magnus Ahlström köpte fastigheten just för att han ville åt skatten. Han annonserar till och med i tidningarna för att hitta finansiärer till denna utgrävning. Det sägs att även den blivande kung Karl XIII var nyfiken på denna skatt och var och grävde. Förutom hackor och spadar så tar de hjälp av besvärjelser och mystiska riter. Någon skatt hittade de dock aldrig.

Baggensgatan. Tror jag. Det kan också vara en helt
annan gata...

Baggensgatan 23, platsen för
Ahlströms jungfrubur

Jag gick sedan utmed Prästgatan och kom till Tyska kyrkan (som jag kommer att skriva mer om senare) och letade mig sedan vidare till Kindstugugatan 14. Här låg nämligen (åtminstone) på 1600-talet, en krog som hette Källaren Fimmelstången. Denna krog besökte skalden Lasse Lucidor (Lasse Johansson) den 12 augusti 1674. Denna kväll kom Lasse i en dispyt med löjtnanten Arvid Kristian Storm, då (det enligt legenden) Lasse vägrade besvara löjtnantens skål. Och på den här tiden så var det inte poppis att inte besvara en skål. Löjtnanten utmanade helt enkelt Lasse på en duell. En stund senare kommer pigan Anna Larsdotter in i rummet, och hittar skalden död på golvet. Med värjan intill sig. Lasse Lucidor blev alltså ihjälstucken. Så kan det gå om man inte besvarar en skål... Han begravs i en fattiggrav på Maria Magdalena kyrkogård på Söder. Men, denna grav är numer bortschaktad. Och även om jag inte läst en enda dikt av Lasse Lucidor är det ett namn som jag har hört många gånger.

Kindstugugatan 14. Platsen för
Källaren Fimmelstången

Inte långt ifrån Kindstugugatan 14 ligger "Brända tomten" som är en liten oas i Gamla stan. Denna gång gick jag bara förbi Brända tomten utan att stanna då jag insåg att jag var vid Själagårdsgatan, och om jag inte missminde mig så ska Stockholms första synagoga ha legat här någonstans. Så jag gick gatan fram, men lyckades inte hitta nummer 25.


När jag var ungefär halvvägs tillbaka längs Själagårdsgatan kom jag på att jag missade ju att kolla in Baggensgatan 27, och nu hade jag ett ypperligt läge att spana i den fastigheten då jag var alldeles intill en liten liten tvärgata som ledde till just Baggensgatan. Varför skulle jag nu häpet kolla in nummer 27. Jo, enligt den där boken Stockholm gata för gata så hade jag läst att kung Sigismund hade ägt den här fastigheten från 1300-talet under några år. Detta hus ska då vara Stockholms äldsta bostadshus.

Baggensgatan 27. Stockholms äldsta bebodda hus.?

Och kan ni tänka er, jag gick sedan tillbaka till Själagårdsgatan och hamnade vid Brända tomten då jag skulle in i en liten gränd för att hitta Stockholms äldsta port...

Namnet Brända tomten kommer från att här låg tidigare en fastighet som brann ner 1728. Ägaren till huset valde att aldrig bygga upp huset igen. Idag kan man se vart huset låg i gatstenarna. Kastanjen som växer mitt på "torget" ger en härlig skugga.

Själagårdsgatan vid Brända tomten

Efter Brända tomten kom jag till Staffan Sasses gränd som enligt Wikipedia är en gata i Gamla stan. Gata är väl ändå att ta i. Det är en liten liten stump som går från Köpmangatan in till en gård. Den här gränden/stumpen är uppkallad efter amiralen Staffan Sasse som omnämns 1569. Anledningen till att jag skulle in här var vid nummer 8 finns det en portal runt dörren som har rosor på sig. Porten som är från 1580-talet sägs vara Stockholms äldsta (bevarade) port. Nu hade jag alltså spanat in både det äldsta bostadshuset och den äldsta porten.

Rosenporten vid Staffans Sasses gränd

Ganska snart hade jag tagit mig till Köpmantorget och det var inte för att här finns en kopia av statyn S:t Göran och draken som finns i Storkyrkan, utan för att jag i min jakt efter den första synagogan läst att det var här i ett av husen som den judiska församlingen hade sin allra första samlingsplats i ett rum. Det var 1787.

Här nånstans hade den judiska församlingen sina
första gudstjänstlokaler...

Därefter gick jag Köpmangatan fram till Stortorget som länge varit en naturlig samlingsplats i det som vi idag kallar för Gamla stan. Det här är Stockholms äldsta torg, och det var kring den här platsen som Stockholm sedan växte fram. På norra sidan av torget står Börshuset, som ritades av Erik Palmstedt och som invigdes av Gustav III 1776. Börshandeln upphörde här helt 1990. Sedan 2001 finns Nobelmuseet i Börshuset. Museet visar Nobelprisens historia och pristagarna och deras upptäckter. Här finns även Nobelbiblioteket med skönlitteratur på ca 30 språk. På andra våningen huserar Svenska Akademien sedan 1914, och det är härifrån som man varje år meddelar vem som vunnit Nobelpriset i litteratur! Innan Börshusets uppkomst låg här stadens rådhus, som bestod av ett helt gytter av byggnader... Mitt på torget står Stortorgsbrunnen som gjordes av Erik Palmstedt 1778.

Börshuset på Stortorget

Än idag kan man faktiskt se den medeltida tomtindelningen på torgets västra sida, där man hittar Schantzka huset och det ännu Seyfridska huset. Schantzka huset är ett gavelhus av tysk-nederländsk typ eller "nordisk renässansstil" med trappstegsgavel, uppfört omkring 1650. Seyfridska huset intill Schantzka huset är uppfört på 1520-talet. Det ägdes på 1620-talet av skinnaren Hans Zeyfridtz, men när han dog och hans änka, Maria gifte om sig, gjorde hon det med Johan Eberhard Schantz som ägde det intilliggande huset, och fick då samma ägare.

Stortorget var även platsen för Stockholms blodbad 1520. Ni vet när Kristian Tyrann tog livet av 92 högt uppstående personer som inte var så noga med att Kristian Tyrann var kung över Sverige...

När du är i Stockholm nästa gång. Ta dig till Stortorget,
och räkna de vita stenarna på Schantzka huset.
Det sägs vara 92 stycken...

 

 

Nu började jag faktiskt känna mig färdig med Gamla stan för den här gången och var egentligen sugen på att åka direkt till hotellet och checka in, men klockan var ju inte 15.00 än då incheckningen öppnade. Så då tog jag beslutet att ta tunnelbanan en bit och hoppa av vid Rådmansgatan för att sedan leta upp Drottninggatan 116. Att jag stegade iväg och helt fel håll och att jag då fick en extra promenad på en sisådär 15-20 minuter det pratar vi inte högt om...


Men varför ville jag då till Drottninggatan 116? Jo men kallas ett hus för Spökslottet så måste jag ju kolla in det. Fast, det är ju säkrast att göra det mitt på dan. Då är det minst chans att jag springer på något spöke... Enligt sägnen finns det flera spöken som härjar här, men den mest kända är kanske brukspatronen Jacob von Balthazar Knigge, som under sin levnad ska ha varit i maskopi med självaste Hin Håle! Det sägs faktiskt att det var Djävulen själv som hämtade Knigge på hans dödsdag, en kall och ruggig vintermorgon 1796. Det ska ha stått en svart vagn förspänd med svarta hästar i Drottninggatsbacken, och plötsligt kommer den döde brukspatronen rusande genom parken, insvept i sin svarta slängkappa. Han kastar sig in i ekipaget, som sedan drar iväg en sådan hast att det slår gnistor kring hjulen! Kniggen ligger begravd på Adolf Fredriks kyrkogård. Men även slottets förste ägare Petter Schleffer uppenbarar sig emellanåt, endast iförd svepning och omgiven av en påträngande liklukt... Förmodligen är det ett raserat gravvalv som påträffades i parken 1839 som bär en stor del av skulden till slottets dåliga rykte...

Spökslottet på Drottninggatan 116

Adolf Fredriks kyrka Eftersom jag inte vågade vara kvar där vid spökslottet eftersom jag inte ville möta något spöke, så gick jag tillbaka ner för Drottninggatan mot city. Och när jag ändå var alldeles intill Adolf Fredriks kyrka så passade jag på att svänga av Drottninggatan där för att se om kyrkan var öppen. Och, se det var den. Och då jag inte vågade mig där i december på grund av det lussades för fullt så var jag desto gladare den här gången att kyrkan faktiskt var öppen. Grundstenen till kyrkan lades av kung Adolf Fredrik år 1768, och det är han som gett kyrkan dess namn. Kyrkan invigdes 27 november 1774 och den är uppförd i så kallad gustaviansk stil med inslag av rokoko. På platsen låg det tidigare ett träkapell byggt 1674, och när man byggde den nya kyrkan så stod kapellet kvar och man byggde kyrkan runt kapellet. Kyrkorummet är vitt och det är inte några överdådiga vägg eller takmålningar eller något sådant. Nej, kyrkorummet är rätt så kalt, men ändå på något sätt magnifikt. Det här är dock inte min typ av kyrka. Nej, jag går igång på gamla medeltidskyrkor med vägg- och takmålningar. Inne i kyrkan ska det finnas ett minnesmonument över den franske filosofen René Descartes som bodde i Sverige några månader på 1600-talet och som faktiskt dog här i Sverige. En period så var han till och med begravd här på kyrkogården. Jag hittade dock inte detta minnesmonument, eller så gjorde jag det fast jag inte förstod att det var det jag tittade på! Monumentet är gjort av Johan Tobias Sergel som för övrigt ligger begravd på kyrkogården. Även altartavlan är gjord av Sergel, och det är en rejäl doning minsann... Kyrkan har genomgått ett par renoveringar och den sista gjordes i mitten av 1900-talet. Altaret och predikstolen är dock från kyrkans uppförande. Kyrkan rymmer ca 800 personer, eller typ hela Visingsös befolkning. När jag kände mig klar med själva kyrkan så tog jag en liten promenad på kyrkogården för att se om jag hittade Sergels, Brantings och Sven Hedins gravar. Jag missade ju dessa när jag var här i december. Olof Palmes grav hade jag dock redan hittat!

Adolf Fredriks kyrka

Man kan inte lyckas med alla bilder...
Jag har ju lyckats med att misslyckas med att få med altartavlan

Hjalmar Brantings grav

Nu började jag dock bli trött i fötter och knän och jag kände av en begynnande huvudvärk så jag promenerade till Åhléns där jag hämtade min väska och sedan tog jag tunnelbanan till Fridhemsplan där jag skulle bo. Och efter att ha checkat in, tagit ett huvudvärkspiller och vilat ett par timmar så begav jag mig ut igen.


Nu var det Kronobergsparken och den judiska begravningsplatsen som hägrade. Jag vet inte varför jag gått all in på att hitta den första synagogan och den första judiska begravningsplatsen (kikade på den i december), men när jag läser (inför decemberturen till Stockholm) att det på Kungsholmen finns inte mindre än två judiska begravningsplatser så måste jag ju hitta båda. I december blev det aldrig av att jag letade upp den i Kronobergsparken. Men nu minsann. Jag styrde stegen mot parken som liksom ligger bakom hotellet och stegade iväg uppför en backe. Men ganska snart sansade jag mig och började tänka efter. Det här är ändå en park på ca 5,5 ha. Nej det kanske inte är så jättemycket, men tillräckligt mycket om man inte riktigt vet vart man ska leta. Jag hittade en informationsskylt i parken där det stod att begravningsplatsen ligger i den nordvästra delen av parken. Och när jag försökte orientera mig (utan någon kompass) så fick jag en känsla åt vilket håll jag skulle gå, och då tog det inte mer än ett par minuter så hade jag hittat begravningsplatsen. :-) Att det i min eminenta bok Stockholm gata för gata tydligen står att begravningsplatsen ligger där Kronobergsparken idag sluttar mot Kronobergsgatan pratar vi inte högt om! :-) Den här begravningsplatsen användes 1787-1857 och på den tiden begravdes det drygt 200 personer på platsen! Vill du veta lite mer om den första judiska begravningsplatsen kan du klicka här!

Några gravar vid den judiska begravningsplatsen
i Kronobergsparken

När jag nu ändå var ute och traskade tänkte jag att jag kan ju lika spana in Rådhuset som stod färdigt 1915 och påminner lite om Vadstena slott och Kronborgs slot i Helsingör. Och det är ingen slump. Arkitekten Carl Westman inspirerades av dessa två byggnader! Rådhuset betecknas som ett av Sveriges främsta exempel på nationalromantiken!

Rådhuset

När jag stod där vid Rådhuset och kikade så insåg att jag faktiskt började bli rejält hungrig, och då det börjat regna lite så tog jag faktiskt tunnelbanan till hotellet (även om det bara var en hållplats). Och efter lite vimsande och velande, trots att jag bara hade mig själv att ta hänsyn till så bestämde jag mig för lite thaikäk runt hörnet om hotellet. Mätt och belåten så ägnades resten av onsdagskvällen åt TV-tittande!

Stockholm dag 1, del 1

I december förra året åkte jag till Stockholm. Alldeles ensam. Och jag hade en så skön vistelse. Så jag gjorde en sån resa till. Så onsdagen den 2 september tog jag tåget upp till Stockholm och hade bokat in mig på ett vandrarhem i två nätter. Jag kommer inte fördjupa mig något speciellt i det här eller följande blogginläggen om Stockholm, utan det blir särskilda blogginlägg för de ställen som jag spenderade lite mer tid vid.


När jag kom till Stockholm så var det ett riktigt höstruskigt Stockholm jag kom till. Det regnade och det var riktigt ruggigt. Inte riktigt vad jag hoppats på, men vädret kan man ju inte rå för... Jag började i alla fall med att lämna in väskan på Åhléns som har bagageinlämning. Nu har de visserligen börjat med förvaringsboxar, men dessa boxar är billigare än de på centralstationen och Cityterminalen, dessutom finns det personal hela tiden på plats. Därefter var planen att ta mig till Riddarholmskyrkan, eller Riddarhuset. Jag hade inte riktigt bestämt mig. Men, regnet stoppade mig faktiskt. Jag hade inte lust att gå någonstans. Som tur är så finns det ju gott om fik i Stockholm, så jag gled in på ett fik, beställde en cola zero och en Budapestbakelse och funderade på om jag skulle låta regnet stoppa mig från att ha en trevlig vistelse i Stockholm, trots kass väder, eller om jag skulle göra det bästa av situationen. Jag bestämde mig för att göra det bästa av situationen.


Så när jag ätit upp min Budapestbakelse och druckit upp drickan så tågade jag iväg mot Riddarholmen. Första stoppet blev Riddarhuset. Jag har velat besöka Riddarhuset i flera år, men aldrig fått till det. Och det är "bara" öppet 11-12 måndag-fredag. Här inne finns det en sisådär 2 320 adliga vapensköldar, och det är självklart dessa jag ville spana in. Inte alla förstås, för då hade jag nog varit kvar än... Huset uppfördes 1641-47 på initiativ av Axel Oxenstierna, då adeln behövde ståndsmässiga lokaler för möten och fester. Jag var egentligen på jakt efter ätten Brahes vapensköld, och då jag vet att de är upptagna som nummer ett, så antog jag att denna vapensköld skulle ha en ganska central plats.

Riddarhuset

Inne i stora salen med alla vapensköldar

Innan jag gick vidare till Riddarholmskyrkan, spanade jag in Bondeska palatset, alldeles intill Riddarhuset, uppfört 1662-73. Jag hade dessutom ingen anledning att besöka Högsta Domstolen som har sitt säte här. Byggnaden är ritad av Nicodemus Tessin d.ä. på uppdrag av riksskattemästare Gustav Bonde. Det är inte originalbyggnaden som vi ser idag, då palatset brunnit både 1710 och 1753. Palatset har haft flera ägare och 1730 blev det stadens egendom, och det har faktiskt fungerat som rådhus.

Bondeska palatset

Nu var det dags för "studiebesök" nummer två, Riddarholmskyrkan. Här har jag varit vid flera tillfällen tidigare, men nu var det ett tag sedan och jag kände att det var dags igen. Riddarholmskyrkan har anor sedan 1200-talet då Magnus Ladulås grundade ett gråbrödrakloster på dagens Riddarholmen. Kyrkan stod klar omkring 1300. Sedan 1807 är kyrkan enbart en grav- och minneskyrka, det hålls alltså inga gudstjänster här. Förutom julottan som scouterna håller varje år. Idag är kyrkan mest känd som de svenska konungarnas gravkyrka, och den förste som jordfästes här var Magnus Ladulås, som dog 1290 på Visingsö. Den siste monarken som jordfästes i Riddarholmskyrkan är Gustav V. Här ligger även en del medlemmar ur svenska adelssläkter begravda.

Riddarholmskyrkan

Interiör Riddarholmskyrkan

Utmed Birger Jarls torg på Riddarholmen finns det flera intressanta byggnader som Stenbockska palatset, Wrangelska palatset och Hessensteinska palatset, och här finns även en staty över Birger Jarl, som ju sägs vara den person som grundade Stockholm...


Stenbockska palatset uppfördes på 1640-talet åt riksrådet Fredrik Stenbock och hans fru Katarina de la Gardie. Det här är det bäst bevarade palatset på Riddarholmen, både exteriört och interiört. Ovanför porten kan man se familjevapnet, fast detta missade jag förstås. Jag skyller väl på det dåliga vädret och att jag egentligen bara ville komma inomhus igen. 1683 gjordes en större utbyggnad av palatset i samband med att Riksarkivet tog över palatset. Nästa större restaurering gjordes 1969-71 då regeringsrätten skulle flytta in i lokalerna. Om man går in i byggnaden, vilket jag inte gjorde, ser man trapphallen som Nicodemus Tessin d.ä. har ritat, taket är gjort av stuckens mästare Carlo Carove från Italien och man kan alltjämt njuta av ett kabinett, tillverkat av rokokons mästare Carl Hårleman.

Stenbockska palatset

Wrangelska palatset fungerade som kungligt residens sedan slottet Tre Kronor brann 1697, men har självklart anor längre tillbaka än så. Palatsets södra torn var en del av det befästningsverk som Gustav Vasa uppförde här på Riddarholmen på 1530-talet. 1629 byggdes här sedan ett palats för adelsmannen Lars Sparre, men bara några decennier senare gjordes betydande om- och tillbyggnader. Ägare var då Carl Gustaf Wrangel, och det är efter honom det kallas för just Wrangelska palatset. Wrangel anlitade Nicodemus Tessin d.ä. som arkitekt, och resultatet blev Stockholms största palats i privat ägo. I det som nu kallas för Kungshuset svor den då 15-årige Karl XII kungaeden 13 december 1697. Här föddes Gustav III, för att 1756 vara med om flytten till det nya slottet. Idag huserar Svea Hovrätt här. Redan på 1700-talet användes huset av rättsväsendet. Jacob Johan Anckarström, Gustav III:s baneman satt i källaren under rättegången...

Wrangelska palatset

Intill Stenbockska palatset ligger Hessensteinska palatset, som byggdes på 1630-talet åt Bengt Oxenstierna, och det påminner om ett mindre renässansslott. Sitt nuvarande utseende fick slottet av Bengt Gabrielsson Oxenstierna och hans hustru Eva Juliana Wachtmeister. Troligtvis anlitade man Nicodemus Tessin d.ä. Änkedrottning Hedvig Eleonora övernattade i palatset efter slottsbranden 1697. Kung Fredrik I skänkte palatset till sin mätress, eller älskarinna som vi säger idag, Hedvig Taube 1730. Övervåningen nyinredess av Carl Hårleman, men Hedvig hann avlida innan palatset var klart. Det ärvdes av Fredrik Vilhelm von Hessenstein, en utomäktenskaplig son till Hedvig och Fredrik I och är den som gett palatset sitt nuvarande namn. Idag huserar Svea Hovrätt här!

Hessensteinska palatset

Nu började jag bli hungrig, och klockan hade minsann passerat lunchtimmen (12.00), så jag tog mig mot Gamla stan där jag planerat att käka på Taco Bar. Men jag kom inte långt förrän jag insåg att jag befann mig vid Stora Nygatan 1. Och för att göra en lång historia kort. Här försöker Axel von Fersen söka skydd från en mycket arg folkmobb den 20 juni 1810. Denna dag skulle kronprins Karl August begravas och riksmarskalk von Fersen (som ju hängde med Ludvig XVI och Marie Antoinette) anslöt sig till begravningsföljet, men han kom inte långt förrän spottloskor, glåpord och stenar börjar hagla mot von Fersen. Det ryktas om att det är samma grupp som ett år tidigare avsatte kung Gustav IV Adolf som iscensatte det här. Motivet skulle ha varit att försvaga de som stärkt sina aktier efter kronprins Karl Augusts hastiga bortgång. Man spred ryktet om att det var von Fersen som var orsaken till kronprinsens död. Hur som helst, han slits ut ur huset av mobben och han försöker sedan söka skydd i rådhuset, men även det misslyckas. Han dör en fruktansvärd död om du frågar mig Först blir han svårt misshandlad och sedan är det en person som med full kraft hoppar på hans bröstkorg tills den krossas... Han dör vid halvtvåtiden. Men misshandeln slutar inte där. Efter hans död överöses han av hugg och slag. Man kunde även på den tiden...

Stora Nygatan 1

Vad jag hittade på efter lunchen får du veta i nästa blogginlägg. Det här är långt nog redan...

Hedareds stavkyrka

I lilla Hedared, en sisådär 15 km nv om Borås, finns något så ovanligt som en stavkyrka. Jag var här för många år sedan, men på den tiden hade jag ingen kamera som var något att hurra för, dessutom var det på den tiden man hade en filmrulle i kameran och sedan framkallade man bilderna... Visst, jag vet att man kan få dem digitala, men som sagt bilderna jag tog är inget att hurra för...

Så, när jag hade tillgång till bil en vecka och jag ändå var på väg mellan Ullared och Jönköping, så gjorde jag en liten avstickare via Hedared. Nu skulle kyrkan besökas ännu en gång. :-)

Stavkyrkor är inte så vanliga idag, men när kristendomen kom var de desto vanligare, framför allt i Sverige och Norge. Den uppförd av stående kluvna stockar eller plankor, som i de äldsta kyrkorna grävdes ned i marken. Med tanke på stilen, trodde man länge att kyrkan i Hedared var uppfört någon gång mellan 1100- och 1300-talet, men den är faktiskt inte byggd förrän omkring 1500-talet. Alltså i slutet av medeltiden. Men, här har med all sannolikhet funnits en tidigare stavkyrka. Men, det är likväl den enda bevarade stavkyrkan.

Hedareds stavkyrka

Från början bestod kyrkan bara av väggar och yttertak och hade stampat jordgolv. All inredning som trägolv, bänkar, läktare, predikstol och innertak har tillkommit senare. Även fönstren har tillkommit efteråt. De nuvarande är från 1781.

Kyrkbänkar och predikstolen

Det är väldigt liten kyrka. Långhuset mäter inte mer än 6 x 7 meter, och väggar och tak är fullproppade med målningar med bibliska motiv.

Altartavlan, målad direkt på väggen!

På 1840-talet fick man order om att bygga en gemensam kyrka med grannsocknen Sandhult. Hedareds kyrka ansågs inte bara vara bristfällig, nej enligt ett kungligt brev 1830 fick man order om att inte underhålla kyrkan längre. Men, hedaredsborna lyssnade inte på det örat. Samtidigt som de hjälpte till att bygga, och underhålla den nya kyrkan så fortsatte man att underhålla sin egna kyrka. 1901 gjordes en restaurering som bekostades helt av byborna genom tillhandahållande av virke och dagsverken. Tyvärr så plockades brädfordringen bort som skyddat kyrkan utvändigt, vilket gjorde att den snart fick rötskador. Tanken var dock god, man ville återställa kyrkan till dess ursprungliga utseende. Under 1900-talet har flertalet restaureringar gjorts, bl.a. 1934-35 och senast 1995-1997. Restaureringen (invändigt) 1934-35 finansierades av insamling av frivilliga medel...

Vid sammanslagningen med Sandhult fick hedaredsborna igenom att kyrkogården i Hedared skulle få fortsätta att användas. Därmed hade byborna även fog för sin vägran att överlämna kyrkklockan till den nya kyrkan!

Någonstans har jag läst att det var nära att kyrkan hamnade på Skansen i Stockholm, men även det vägrade byborna, och det är därför som Seglora kyrka står på Skansen istället. :-)

Kyrkans nuvarande utseende är från den senaste restaureringen 1995-1997, och fick då utseendet som kyrkan hade från mitten av 1700-talet och fram till sekelskiftet 1900. Kyrkan återinvigdes 11 maj 1997 av biskop Lars-Göran Lönnermark.

Hedareds stavkyrka sett från kyrkogården

På kyrkogården står en fristående klockstapel med en historia jag inte riktigt klurat ut, men jag vet att kyrkklockan är omgjuten 1814, och att man inte vet den förutvarande (inte mitt ord) klockans ålder är okänd. Klockstapeln var tidigare öppen, men fick under 1800-talet en brädfodring, som först under 1900-talet fick sin nuvarande utformning.

Klockstapeln

Kyrkan är öppen dagtid under sommaren, och väl värd ett besök. Jag kan helt klart tänka mig att åka hit igen. För det var en spontan tripp och jag hade inte läst på vad jag skulle kika efter, plus att jag blev nervös/stressad av kyrkvärden. Varför vet jag inte. Så, ja kyrkan får fler besök av mig. Jag ska nog lura på min syster en tur dit. Jag tror hon skulle gilla det!