Sundsbergets gravfält

Gravfältet vid Sundsberget, alldeles intill Onsjö Golfbana (Vänersborg), är ett av traktens vackrast belägna gravfält. Här finns nio stycken gravhögar och ca trettio runda stensättningar! Gravfältet är inte arkeologiskt utgrävt, men av formarna på gravarna att döma så har man daterat gravfältet till järnåldern (500 f.Kr-1050 e.Kr). Gravfältet ligger i en mycket rik kulturbygd och på andra sidan älven, i Västra Tunhem, finns ett flertal gravfält från samma tid! Man vet också att det redan på vikingatiden fanns ett färjeläge här som gjorde det möjligt att ta sig över till andra sidan av Göta Älv.

De som ligger begravda här har förmodligen bott i en närliggande gård eller by, men exakt var kan man inte säga då det inte finns några synliga spår efter några byggnader.

Första gången jag kom i kontakt med Sundsbergets gravfält var i samband med att jag cyklade till och från jobbet i Vänersborg, sommaren -06, eller om det var redan -05?, och jag fick syn på en skylt där alldeles intill cykelvägen. Jag hoppade självklart av cykeln för att läsa på skylten. Men på den tiden krävdes det mer än några upphöjningar i jorden för att jag skulle fatta att det minsann var gravhögar...

Högst upp på gravfältet har man en underbar utsikt över Göta Älv och jag förstår varför man valde denna platsen till att begrava sina anhöriga på!

Hitta hit: Kör till Onsjö Golfbana och parkera där, promenera på gång-& cykelvägen som går rätt igenom golfbanan, i "slutet" av golfbanan hittar du gravfältet på din vänstra sida. Om man cyklar väljer man cykelvägen mellan Trollhättan-Vänersborg. Från Trollhättan sett har du gravfältet på din högra sida precis där golfbanan "börjar". Från Vänersborg på din vänstra sida där golfbanan "slutar".

Naglums kyrkoruin

Alldeles intill cykelvägen mellan Överby Köpcentrum (Trollhättan) och Onsjö Golfbana (Vänersborg) hittar man ruinen efter Naglums kyrka, förmodligen byggd på 1300-talet. Det har troligtvis funnits en kyrka här redan under 1100-talet. Kyrkplatsen ligger intill en gammal farväg och i närheten låg färjestället där man redan på vikingatiden tog sig över älven.

Naglums socken/församling var mycket fattig och man framförde flera klagomål om att kyrkan var förfallen och att man saknade pengar för att reparera kyrkan. På 1580-talet var det så illa att kyrkan sägs ha saknat tak, då fick man ett ekonomiskt bidrag till att lägga nytt tak. Lyckan var nog stor då fältmarskalk greve Lennart Torstensson (bördig från Forstena på andra sidan älven) 1640 skänkte en förgylld kalk med patén, en mässhake och två kyrkklockor. Kyrkklockorna var säkert krigsbyte från någon katolsk kyrka i Polen eller Tyskland!

Under 1600-talet blev Naglums kyrka gravkyrka för medlemmar av den adliga ätten Belfrage. Hans Belfrage var skotsk invandrare och var en av Brätte och Vänersborgs rikaste och mest inflytelserika borgare! Som gravkyrka åt familjen Brage fick kyrkan erhålla flera värdefulla donationer som: altartavla, förgylld kalk med patén samt en silverkanna.

Under slutet av 1700-talet förföll kyrkan alltmer, och 1792 vågade man inte längre hålla gudstjänst här då man var rädd att taket skulle ramla in. Under tiden man byggde en ny kyrka fick man låna Vassändas kyrka. År 1800 invigde man den nya kyrkan i Båberg, som man delade med Vassända församling. Naglums gamla kyrka förföll allt mer under 1800-talet, och 1804 revs det Belfrageska gravkoret då ingen ville ta ansvar för underhållet. Nådastöten för kyrkan var en midsommarnatt på 1850-talet, då en ovanligt kraftig storm störtade de sista murarna till marken. Ruinen restaurerades 1942. På kyrkogården kan man hitta tre resta stenar och en liggande gravhäll.

Första gången jag kom i kontakt med kyrkoruinen var i samband med att jag fick för mig att cykla till jobbet i Vänersborg, från Trollhättan, sommaren -06, eller om det var redan sommaren -05 jag fick för mig att cykla första gången. Då hade jag ingen aning om att det fanns en gammal kyrkoruin här då jag såg den från cykelvägen. Jag har stannat till här ett flertal gånger och varje gång så ramlar tankarna iväg... Vilka var det som kom hit? Hur såg kyrkan ut? Vilka ligger begravda här under marken där jag går?

Hitta hit: För att komma hit måste man promenera eller cykla. Jag har parkerat bilen vid vattenverket på Överby (utanför grinden), om det är helt ok vet jag inte, men det är ingen som sagt något i alla fall, och sedan promenerat bort till ruinen längs gång- och cykelvägen mot Vänersborg. Det går också bra att parkera vid Onsjö Golfklubb och därifrån promenera på gång- och cykelvägen. Det är dock en bra bit längre att promenera därifrån, men då kan man passa på att besöka Sundsbergets gravfält vid golfbanan... Eller så tar man helt enkelt cykeln och följer gång- och cykelvägen mellan Trollhättan-Vänersborg, den är skyltad från Trollhättan i alla fall!

Hunneberg

För några dagar fick jag för mig att ta en tur "på berget", och vi Trollhättebor vet ju då att jag menar Hunneberg! Ska jag till berget bredvid - Halleberg, så säger jag helt enkelt att jag ska till Halleberg. Hunneberg är liksom "vårt" berg, även om det rent geografiskt ligger i tre kommuner, Trollhättan, Vänersborg och Grästorp!

Egentligen finns det "hur mycket som helst" att se/göra på berget, men den här gången blev det bara en liten snabbvisit. Här finns många olika vandringsstigar, fiskesjöar, Kungajakts museet - älgens berg, grillplatser, utsiktspunkter. Och har man tur så springer man på just skogens konung här - älgen.

Första stoppet den här gången blev vid vattenfallet som man hittar vid vägen upp på berget från Vargön sett. Och visst märktes det att snö- och issmältningen var i full gång. Det brusade rejält. Och det här vattenfallet imponerade mer på mej den här gången än vad Forsakar i Skåne gjorde! Och Forsakar ska vara Skånes näst högsta vattenfall...

Vattenfallet vid By klev

Det finns en massa gamla torp runt om på berget. De flesta är idag tyvärr övergivna, men de står ändå kvar som ett minne från en svunnen tid. Det kan nog inte ha varit så lätt att bo på berget... Just det här torpet kallas för "Bomstugan", och här bodde han som hade hand om bommen vid in-/utfarten till Hunneberg. Det här torpet hittar du på väg upp på berget från Vargön sett.

Bomstugan

Jag körde sedan bort till en av Hunnebergs alla sjöar, Eldmörjan. För att hitta hit, kör du mot Bergagården/Kungajaktsmuseet, kör förbi parkeringen och så har du snart sjön på din högra sida. Om man känner för det så går det en vandringsstig runt sjön. Så långt har jag inte kommit än. Jag brukar nöja mej med att plocka fram engångsgrillen och grilla lite korv! Fast den här gången var jag mest nyfiken på hur mycket is det var kvar på sjön. En del faktiskt! Bron på bilden byggdes av bröderna Emil och Karl Kraft 1913. Vilket hantverk!

Stenvalvsbro vid Eldmörjan

Brygga. Lite svårtillgänglig för tillfället...

Eldmörjan

Och vad är väl ett besök på berget utan ett besök vid en utsiktspunkt? Det är nästan ett måste. Just den här utsiktspunkten kallas för "Älvutsikten" och man har då utsikt över Göta Älv, Stallbacka och Vargön! Här hade jag kunnat stå nästan hur länge som helst...

Utsikt över Göta älv

Bokenäs & Grundsund

Igår, söndag, blev det åter en tur ut mot kusten. Denna gång hade vi siktet inställt på Bokenäs och Grundsund! Första stoppet blev vid Bokenäs Hav Spa och Möten. Ett ställe där vi tillbringat några midsomrar, då Volvo äger stället, och pappa jobbade på Volvo Flygmotor. Fast på den tiden var det en renodlad fritidsby. Och då det har hänt en del sedan vi var där för kanske 25 år sedan så kände vi inte riktigt igen oss. Men det vi (jag och syrran) båda minns därifrån är hur vi sprang från badplatsen och upp till stugan då vi hörde åskan mullra mellan bergen!

Nästa stopp blev ett ministopp vid Bokenäs gamla kyrka. En av Bohusläns äldsta kyrkor, och en av få bevarade medeltidskyrkor. Kyrkan byggdes på 1100-talet, och det vackra röda tornet är från 1700-talet. Den nya kyrkan ligger alldeles på andra sidan vägen. På kyrkogården finns det en grav över en okänd soldat. Detta missade jag naturligtvis när jag var där igår. Men nu har jag ju skäl att åka tillbaka...

Färden gick sedan vidare till Grundsund, där stora delar av "Saltön" har spelats in. Ja utomhusscenerna i alla fall. Vi tog en liten promenad på både västra och östra hamnen, innan vi var tvungna att åka hemåt. Det vankades fotboll på TV:n nämligen!

Vi hann med ett litet bonusstopp med på hemvägen, nämligen vid Dragsmarks kyrka och Dragsmarks klosterruin. Kyrkan är från 1700-talet. Klosterruinen hittar man alldeles intill kyrkan. Klostret som tillhörde premonstraterorden uppfördes på 1200-talet. I och med reformationen så upplöstes klostret och under 1600-talet tog man sten härifrån för att bygga Bohus fästning.

Lyckorna och Gustafsberg!

En solig aprillördag (den 9:e), beslöt vi oss för, jag och min syster alltså, för att ta bilen som fått på sina "sommartassar" att åka ut mot kusten. Målet vi hade var Ljungskile och så kanske vidare en tur till Gustafsberg i Uddevalla. Syrran hade snöat in på Lyckorna i Ljungskile och jag var inte sen med att hänga på. Och då Lyckorna är en gammal badort alldeles alldeles utanför Ljungskile, så räknade vi med att hitta en skylt med symbolen för bad när vi kom in i Lyckorna.

Det gjorde vi inte. Däremot chansade vi på att svänga ner mot Lyckorna Havsbad(?). Där fanns ingen badplats. Däremot hittade vi "Klocktornet" ett sommarcafé som jag och min kompis Anna var vid när vi var bra mycket yngre och hennes mor bodde i Ljungskile!

Vi for istället vidare mot Lyckorna husvagnscamping. Fortfarande ingen badskylt. Där hittade vi i alla fall några bryggor. Men vi hade svårt att detta skulle vara själva badplatsen i Lyckorna.

Istället valde vi att åka in mot Ljungskile, där gick vi en snabb promenad längs huvudgatan innan vi fick för oss att leta upp Skarsjövallen. Eller "Starke Arvid" som vi fått till oss att den numer heter. Vi visste tyvärr inte var den låg och vi hade inte sett någon skylt från stora vägen. Syrran såg en liten "gångvägsskylt" mot Skarsjövallen, de hade inte ens bytt namn på skylten inne i byn, så vi tog bilen och styrde kosan åt det hållet. Och vi körde och körde och körde, och vägen blev mindre och mindre och mindre. Till slut kom vi fram till en fotbollsarena, som inte alls visade sig heta vare sig Skarsjövallen eller Starke Arvid, nej den hade namn efter ett byggföretag ingen av oss minns. Var detta verkligen Skarsjövallen/Starke Arvid? Och hur lång tid tar det inte att gå dit från tåg-/busstationen? En hel evighet, och det är ingen dålig backe upp precis. I ärlighetens namn kan det ju faktiskt varit så att det faktiskt fanns en skylt mot fotbollsplanen från stora vägen, fast vi hade fullt upp med att kolla in andra skyltar och vägar så vi missade den...

Utsikt från Lyckorna Havsbad(?)

Ljungs kyrka. Så otroligt vackert belägen!

Nästa anhalt blev vid Gustafsberg i Uddevalla. Gustafsberg är Sveriges första badort, med anor från  1700-talet. Riktigt känt blev det i början av 1800-talet då Gustav IV Adolf med gott resultat sänt sin sjuklige 4-årige kronprins till Gustafsberg för behandling.

Här har även funnits en skola för pojkar (internat). Denna skola och uppfostrningsanstalt kom till genom en donation av grosshandlare Anders Knape Hansson och hans hustru. Denna internatskola godkändes av Gustav III. Kungen medgav även att skolan skulle få heta Gustafsbergs barnhus. Verksamheten startade 1776 och upphörde 1924.

Kallbadhuset

Kallbadhuset

Våren har kommit till Uddevalla!

 

"Herrgården" från 1770. Första skolbyggnaden på Gustafsberg.

Även om kallbadhuset numer är ett vandrarhem, så går det fortfarande att bada här. Det finns en liten badplats. Någon vidare sandstrand är det inte att prata om men, det är bara att kliva i vattnet från bryggan. Som jag var tvungen att testa. Jag kan meddela att vattnet INTE är något vidare varmt just nu. Det dröjer nog ett tag till innan jag vågar mej i igen!

Sista stoppet innan hungern tog över, var vid Lindesnäs. Granne med Gustafsberg. Här passade vi på att njuta av både solen och utsikten mot Uddevallabron!

Rånnums gravfält

I en ekdunge söder om Vargöns samhälle hittar vi tydliga spår efter ett järnåldersgravfält. Det är Rånnums gravfält. 

Här finns ett femtiotal gravhögar ca 3-10 meter i diameter. Merparten av dessa högar är samlade på krönet av bergsknallen. Gravfältet har aldrig blivit arkelogiskt undersökt och man därför inte exakt när det anlades, men formarna på gravarna säger oss att det var någon gång under järnåldern (500 f.Kr-1050 e.Kr). Under järnåldern brände man sina döda, me då det inte gjorts någon undersökning här så vet man inte heller exakt hur gravarna ser ut, ibland lades de brända benen i en kruka, och ibland anlades graven direkt på bålet.

Det som är speciellt med Rånnums gravfält är att flera gravhögar har en kantkedja av sten, vilket är mycket ovanligt på järnåldersgravfält i Tunhemsområdet.

I den sydligaste delen av gravfältet, där berget går upp i dagen, kan man se ca 40 skålgropar, eller älvkarnar som de också kallas för. Man vet inte riktigt varför dessa har huggts in i berget här, men de kan ha hört ihop med religiösa eller magiska handlingar i samband med odling.

Gravfältet ligger väldigt naturskönt under mäktiga trädkronor mellan Göta Älv och Hunneberg, och det är lätt att förstå varför man valde att begrava sina döda här. Ett gravfält som detta anses ha tillhört en by eller en gård. Kan det ha varit folk från det förhistoriska Rånnum, Randhem - gården vid bergsranden, som begravde sina döda här?

I alla tider när jag har åkt till Vargön har jag sett den där sevärdhetskringlan, med texten gravfält under. Men det tog lång tid innan jag faktiskt svängde av vägen där och tog mej en titt. Första gången jag gjorde det, så visste jag nog egentligen inte riktigt vad som väntade. Jag hade föreställt mej rejäla domarringar och skeppsättningar. Men allt jag såg var små förhöjningar med stenar runt vissa. Skulle det här vara något? De där skålgroparna förstod jag mej inte heller riktigt på.

Ge mej några år bara så har jag ändrat åsikt, och kan nu faktiskt urskilja de där högarna, och förstår att stenarna runtomkring markerar graven... Visst, skålgroparna är väl inte riktigt lika häftiga som hällristningar i form av skepp, djur och människor, men det är likväl en hällristning. Och att järnålders- och bronsåldersmänniskor har traskat omkring på samma ställe som mig är en häftig känsla i sig!

Hitta hit: Från Trollhättan, kör mot Vargön, gravfältet ligger till höger alldeles innan rondellen med bensinstationerna. En skylt visar strax innan. Från Vänersborg, kör mot Vargön, fortsätt på vägen tills du kommer till rondellen vid bensinstationerna, sväng mot Trollhättan (höger), gravfältet ligger på vänster sida strax efter du svängt av i rondellen.

Öresjö

Häromdagen tyckte jag det var dags för en liten utflykt. Det gick ju inte att sitta inne och häcka när solen sken från en klarblå himmel. Egentligen var jag lite sugen på att åka ut till kusten (västkusten), men så ville jag inte bara ta syrrans bil och åka iväg så där bara. Men om jag nu inte kunde åka ut till kusten så fick jag ta det näst bästa. Öresjö här i Trollhättan!

Öresjö ligger inom 10 min bilresa från Trollhättan, och trots att jag är född och uppvuxen i stan så har jag i princip ALDRIG varit vid Öresjö. Det är en mycket populär fiske- & badsjö för oss Trollhättebor, och Lilla Edetbor... Men jag kan mej veterligen inte komma på att jag någonsin har badat där. Det får väl bli ändring på det nu till sommaren. Vill man fiska här så krävs det fiskekort!

Och det var alltså hit jag styrde kosan häromdagen. Men det blev inget bad. Kanske mest beroende på att isen fortfarande ligger på sjön! Men det var skönt att bara vara ute i solen ett tag. Och om jag känner mej själv rätt så kan det nog bli några här i sommar om jag inte har något annat för mig.

Lilla badplatsen, Öresjö

Vid Öresjö finns det två badplatser, lilla och stora, och när jag svängde av till första parkeringen, den vid Friluftsfrämjandets gård Munkebo, så hade jag ingen aning om jag var vid stora eller lilla badplatsen. Och det här är förresten det stället som jag känner till vid Öresjö. Här ser ni en som har koll på sin hemmiljö... Eller inte. Inte vågade jag åka vidare på vägen heller eftersom det var TVÅ skyltar som talade om att det minsann var en återvändsgata... Efter att ha parkerat bilen så promenerade jag iväg på en liten stig och bara njöt av solen. Och jag hade fortfarande ingen aning om vilken badplats jag var vid. Magkänslan var dock att jag var vid lilla badplatsen, då "stranden" här inte var så stor...

Stora badplatsen, Öresjö

Nu kunde ju inte jag nöja mej med att bara ha varit vid Öresjö, jag var ju tvungen att fråga syrran när hon kommit hem från jobbet vid vilken badplats jag var. Och då fick jag bekräftat att det var vid den lilla badplatsen jag var! =) Och bara för att jag skulle veta hur det ser ut vid stora badplatsen så tog vi bilen bort till Öresjö! Så nu vet jag vart stora badplatsen ligger...

Brygga vid Öresjö

Det finns flera sägner kring Öresjö, en är att det ska ha legat ett slott vid Öresjös mynning... Och tittar man på kartan så hittar man "Pettersborg", "Rönneborg" och "Öreborg", kan det ha varit här någonstans som detta slott låg?

Det ska ligga en kyrkklocka begravd på sjöns botten, och den kan bara plockas upp från botten av sju bröder, utan någon syster född mellan den äldstes och yngstes födelse. Bärgningen måste dessutom ske under total tystnad... Det ska dessutom ha dumpats lådor med granater på sjöbotten...

Öresjö var gränsen mellan Sverige och Norge/Danmark innan freden i Roskilde 1658, så det har förekommit en del stridigheter här. Vilket är svårt att tro när man besöker området idag!

  

Brygga vid Öresjö

Hitta hit: Från Trollhättan, kör till Strömslund, därifrån skyltat. För att komma till "lilla badplatsen" sväng vänster mot "Stora näset", parkering till höger. För att komma till "stora badplatsen", kör förbi skylten "Stora näset" och fortsätt på vägen tills "badplatsskylten" kommer.