Mellersta gravfältet på Visingsö

I samband med att jag hade åkt den där båtturen under "Hemliga rum" den 28 maj, så passade jag på att bege mig till det mellersta gravfältet på Visingsö. Det fanns nämligen en arkeolog på plats. Arkeologen berättade lite om gravfältet som vi befann oss på, och visade även några fynd man gjort där.

På Visingsö finns det idag tre gravfält - södra, mellersta och norra. Från början har det förmodligen var ett enda stort gravfält, men genom bebyggelse, odling och vägdragningar så har de blivit "avskiljda". Här på mellersta gravfältet finns ca 300 fornlämningar/gravar. Det är högar, runda stensättningar, treuddar, resta stenar och klumpstenar. Endast ett fåtal gravar är undersökta, fram till 1996 hade endast två gravar undersökts. Den ena daterades till ca 700 e.Kr. Men, stormarna som härjat på Visingsö de sista 20 åren, senast stormen Egon i januari 2015, har blottlagt gravar, som har efterundersökts. Äldsta graven är en flatmarksgrav, en grav utan markering ovan jord, från förromersk järnålder (ca 500 f.Kr fram till Kristi födelse). Den yngsta graven har utifrån fynden i graven daterats till vikingatid (ca 800-1050 e.Kr.). Mellersta gravfältet har alltså använts under hela järnåldern, under 1 500 år.

För den oinvigde ser det kanske inte så mycket ut för världen. Det är ju "bara" en massa kullar och så lite stenar ståendes här och där. Men, det är just det som är grejen. I kullarna finns det gravar. Och bland stenarna finns det också gravar!

På en av stenarna har Per Brahe d.y. på 1600-talet ristat in en text på latin till minne av sin företrädare Per Brahe d.ä. Översatt säger texten: Per Brahe Greve och Friherre född 1520 regerade i 30 år död 1591. Tyvärr hade jag inte koll på detta när jag besökte gravfältet, annars hade jag förstås frågat arkeologen om hon visste vilken sten det var!

Vägbeskrivning: Från hamnen, följ Hamnvägen förbi Brahekyrkan, upp mot öns huvudväg i nord-sydlig riktning. Gravfälten är belägna utmed denna huvudväg.

Besöksdatum: 28 maj 2016

Liten båttur på Vättern

Lördagen den 28 maj tog jag bussen till Gränna, för att sedan ta färjan över till Visingsö. Denna dag anordnade nämligen Statens Fastighetsverk ett evenemang runt om i Sverige som hette "Hemliga rum". Detta evenemang äger rum vart fjärde år, och man får då under en dag möjlighet att besöka platser som annars är stängda för allmänheten.

På Visingsö var det flera aktiviteter, men det som lockade mig var båtturen ner till södra udden och Näs. Alltsedan jag satte min fot på öa första gången 31 maj 2011 (eller om det var 30 maj) så har jag velat se slottsruinen från vattnet. Nu äntligen fick jag chansen, och jag tog den!

Denna dag hade Statens Fastighetsverk ordnat så att S/S Trafik från Hjo tog oss från gamla hamnen, nedanför Visingsborgs slottsruin, utmed östra stranden ner till Näs och sedan tillbaka till hamnen. Denna tur tog ca en timme och under båtturen fick vi en guidning.

S/S Trafik i gamla hamnen, innan avfärd.

Jag kan erkänna att jag inte lyssnade så jättenoga på vad som sades, men så jobbar jag ju på öa och har ju guidat där med. Men, visst, jag snappade upp lite godbitar som jag kan lägga till i ev nytt guidemanus. Nej, jag var ute efter att spana in öa från vattnet!

Redan vid hamnen såg vi Visingsborgs slottsruin. Grunden till Visingsborgs slott lades på 1560-talet då Per Brahe d.ä. hade krönts till greve av sin kusin, kung Erik XIV. Under Per Brahe d.ä:s tid uppfördes den västra längan. Sonen Magnus Brahe uppförde den södra längan, som med sina salar och gemak var slottets ståtligaste del, samt östra längan som innehöll köks- och ekonomiutrymmen. Under Per Brahe d.y:s tid uppfördes slottets norra länga, som var avsedd för betjäningen. Sex torn med förgyllda spiror höjde sig över tak och trappgavlar. Det var ett ståtligt slott. Bland inventarierna fanns ett imponerande bibliotek och en rustkammare med vapen för upp till 800 man!

Visingsborg var den första hörnstenen i den Braheska slottstriangeln. Per Brahe d.y. uppförde även Brahehus norr om Gränna, och han förvärvade Västanå slott söder om Gränna. När Per Brahe d.y. dog 1680 drogs både slott och grevskap in till kronan genom Karl XI:s reduktion.

Under Karl XII:s tid, mellan åren 1716-1718, fungerade slottet som fängelse. Här fanns uppåt 2 000 krigsfångar, de flesta från Ryssland. Många av dem avled under vistelsen av svält och umbäranden och begravdes på den s.k. Rysskyrkogården ett par kilometer in på ön. Vid juletid 1718, då budet om kung Karls död nått Visingsö, ödelades slottet av en eldsvåda, och har varit en ruin sedan dess...

Gamla hamnen och Visingsborgs slottsruin.
Lutningen i bilden beror enbart på fotografen.

Vi åkte sedan förbi/utmed Ekskogen, en av Sveriges största sammanhängande ekskogar med sina ca 360 hektar. Den stora ekplanteringen på ön påbörjades 1832, som ett led i en statlig plan för att säkra tillgången på virke till flottan. Ekollon köptes in från skilda platser i Sverige och olika metoder för sådd och utplanteringar prövades på flera ställen i Sverige. Man kom fram till att Visingsö var den ideala platsen. Under tio år planterades över 300 000 ekar. För att få ekarna långa och raka planterade man en undervegetation bestående av ask, alm, lönn, lärk, bok och silvergran. Skogen har hela tiden skötts med omsorg  och levererar idag många kubikmeter prima ekvirke. På 1970-talet då ekarna var avverkningsklara erbjöds marinchefen ekarna till fartygsbygge av den dåvarande förvaltaren Domänverket. Av förståeliga skäl avböjde han erbjudandet... Ekvirke från Visingsö har emellertid använts till fartyg såsom kopior av vikingaskepp, repliken Ostindiefararen Götheborg och uppförandet av Wasamuseet i Stockholm. Mackmyra Whiskey hämtar virke härifrån till sina whiskeytunnor.

Del av ekskogen

Mot södra udden!

Visingsö söderut

När vi när närmade oss den södra udden kunde vi se den s.k. Visingsöformationen. Vätterbygden är geologiskt sett ett nyckelområde, beläget inom den oroliga gränszonen mellan de två sydsvenska urbergsblocken, graniten i öster och gnejsen i väster. Rörelser mellan de båda blocken har vållat förskiffrings- och krossningsfenomen i urberget. För ca 850 miljoner år sedan inleddes den geologiska utveckling som danat Visingsöformationen.

Visingsöformationen.

Vittrat material har i sprickdalen under årmiljonerna bildat det 1 000 meter långa tjocka lager av bergarter som Visingsöformationen består av: underst finns en gulaktig sandsten, ovanpå den ihopläkt vittringsgrus, s.k. arkoser, och överst tät lerskiffer och kalksten.

Vattnet har under årens lopp bearbetat formationen så att det här och var bildats grottor, pelare och andra figurer som har fått namn som Näsbo stallar, kyrkan, predikstolen, Gilberts grotta osv. Formationen syns bäst i strandkanten från Stigby och söderut.

Visingsöformationen.

När vi rundade södra udden var vi då framme på turens höjdpunkt, ja om ni frågar mig alltså. Visingsöborgen på Näs. Namnet Näs slott, är ett senare påfund. Här på södra udden finns ruinen av "Sveriges" äldsta kungaborg. Slottet uppfördes i mitten av 1100-talet för att tjäna som ett ointagbart fäste under fejderna mellan de Sverkerska (Östergötland) och Erikska (Västergötland) ätterna. Läget är strategiskt valt på en udde med sikt åt alla håll. De fientliga anfallen beräknades komma från landsidan, därför är försvarsmuren med dess båda torn vänd mot norr.

Slottsruinen vid Näs.

Under 1100- och 1200-talen vistades kungarna ofta på Visingsö. Här föll Karl Sverkersson offer för sin medtävlare om makten, Knut Eriksson. Här ändade flera andra medeltidskungar sina dagar: Erik Knutsson (hetsig feber), Johan Sverkersson (sotdöden), Magnus Ladulås (sjukdom).

Slottsruinen vid Näs.
Klicka på bilden så ser ni den...

Till Näs och Johan I:s (Sverkersson) hov kom den store isländske sagoberättaren Snorre Sturlasson på besök. I den isländska sagan Rimbegla omtalas Visingsö och dess "ansenliga slott, där konungen förvarar sina dyrbarheter och som är det starkaste i hela riket". Skattkammaren var förmodligen i det runda, välvda rummet i östra tornet. Det var endast tillgängligt genom ett hål överst i kupolen.


Efter Magnus Ladulås död 1290, flyttades makten från Visingsö till Stockholm. Under striderna mellan Magnus Ladulås söner blev slottet nedbränd 1318. Idag återstår bara en liten del av slottet, då stora delar av slottet/ruinen har ätits upp av Vättern.

Slottsruinen vid Näs.

Det här var en alldeles perfekt båttur, även om jag hade hoppats få komma lite närmare ruinen vid Näs än vad vi gjorde, men jag vet å andra sidan inte hur det ser ut under vattnet och om vi ens skulle kunna kommit närmare. Om ni får chansen att antingen med egen båt, eller en liknande tur den jag gjorde, att få se Visingsö från sjösidan, så ta den. Det är annorlunda än det man ser från färjan som tar dig till och från öa, när du åker parallellt med ön!

Ekskogen. Vi är på väg norrut igen.

S/S Trafik är tillbaka i gamla hamnen.

Datum för båtturen: 28 maj 2016.

Hakarps kyrka

Hakarps kyrka ligger strax utanför Huskvarna. Kyrkan invigdes 1694, men har fanns förmodligen en kyrka redan på medeltiden. Äldsta uppgiften om en kyrka här i Hakarp är från Gustav Vasas klockuppbörd från 1530, där den omnämns som en liten träkyrka.

Hakarps kyrka

Initiativtagare till en ny kyrka, var ägaren till Hakarps säteri, generaltullinspektören Nils Hägerflycht. 1693 gav Hägerflycht sin inspektor, Johan Olsson Stråhle i uppdrag att bygga en ny kyrka med hjälp av säteriets bönder, dagverkare och ökar. Den nya kyrkan byggdes utanpå den gamla, som användes under hela byggnadstiden. Första söndagen i advent år 1694 skedde den högtidliga invigningen av Hakarps nuvarande kyrka.

Hakarps kyrka

Det är en rosa korskyrka med väggar av sten. Korsmitten bär upp ett torn. Tornet är liksom takkonstruktionen av trä. Tornet har en spira med en förgylld tupp. Själva innertaket är plant, utom i mittsektionen där takhöjden är högre och bidrar till att ge rymd åt kyrkorummet.

Hakarps kyrka

Första gången jag besökte kyrkan var i januari 2007. Då gifte sig en kompis i den här kyrkan. På den tiden bodde jag ju nere i Skåne, och det var också där jag lärde känna min kompis. Så jag och en annan kompis åkte från Österlen (och Lund) upp till Hakarp, var med på själva vigseln och sedan körde vi tillbaka ner till Skåne samma dag. I samband med detta bröllopet, så visste jag att jag måste tillbaka någon gång. Jag måste få kika närmare på den här kyrkan med takmålningarna... Vad jag inte visste då var att jag fyra år senare faktiskt skulle hamna i Småland och i Gränna. Det dröjde dock ett tag innan jag trots allt besökte kyrkan igen. Nästa tillfälle var, tror jag för jag minns inte riktigt, var när jag var och lyssnade på ett föredrag av och med Dick Harrison.

Interiör, Hakarps kyrka

Men, så en ledig dag i oktober 2015, tog jag beslutet att ge mig ut på en promenad. Jag hade spanat in en runda som i en karta jag har, kallas för Kyrkrundan. Och vad passar väl mig bättre än en runda som kallas för just kyrkrundan? När jag väl kom fram till kyrkan så hade jag absolut inga förhoppningar alls att komma in. Jag menar, det här var ju ändå mitt i veckan i oktober? Men, jag såg andra människor gå in i kyrkan, och till slut tog jag mod till mig och frågade kyrkvaktmästarna om det var ok att gå in i kyrkan? Självklart var det det, enligt kyrkvaktmästarna. Så jag klev helt enkelt innanför dörrarna.

Interiör, Hakarps kyrka

Takmålningarna fångade såklart min uppmärksamhet. De är målade 1729 av konterfejaren Edvard Blom. Kyrkmålningarna hade inte bara ett dekorativt syfte utan också ett pedagogiskt. De skulle för en icke läskunnig allmoge illustrera Bibelns berättelser.

Målningarna i norra korsarmen (över kororgeln) föreställer skapelse- och frestelseberättelserna. Över korpartiet skildras i symbolisk form Jesu försoningsverk, i mitten av den treeniga Guden - Fader, Son och Ande (duvan), omgiven av änglar, som bär redskap tillhörande korsfästelsen.

Skapelse- och frestelseberättelserna

I takets mittparti avbildas den yttersta domen, enligt Matteus 25, där Kristus är domare.

Yttersta domen

I södra korsarmens målningar har Orm med vild fantasi velat uttrycka den yttersta konsekvensen av ett nej till Kristi erbjudande om förlåtelse och nytt liv. Ett liv utan Kristus är ett helvete. Men - i koret möter försoningen.

Flera djävlar på bild

Målningarna ovanför orgelläktaren skildrar uppståndelsen. Nedanför kullen med de tre korsen syns Hakarps gamla och nya och därintill skymtar Jerusalem med murverk och mäktiga byggnader.

Tittar man noga ser man bl.a. de tre korsen...

Predikstolen är snidad på 1630-talet och pryds bl.a. de fyra evangelisterna med sina symboler.

Predikstolen

Altaruppsatsen är från 1636 och liksom predikstolen inköpt från Eksjö kyrka. Motiven är huvudsakligen hämtade ur Jesu liv.

Altaruppsatsen

I Hakarps kyrka finns en dopängel från 1759, som sänks ner vid dopakten. Den ersatte en illa medfaren dopfunt av sandsten.

Dopängeln

På en vägg hänger Nils Hägerflychts begravningsvapen (död 1702), ni vet han som var initiativtagare till kyrkan. Intill Hägerflychts begravningsvapen hänger Lejonstenska och Liljebergska vapensköldar.

Nils Hägerflychts begravningsvapen

I kyrkan kan fortfarande se den medeltida dopfunten i sandsten, som blev ersatt av dopängeln 1759. Dopfunten har en biskop med kräkla avbildad. Men, det som gör den speciell är att biskopen är barhuvad...

Den gamla dopfunten

Intill den gamla dopfunten finns det brädor som man hittade på vinden i samband med den senaste renoveringen av kyrkan samt en gammal dörr. Minns dock inte hur gammal dörren är, eller vart den suttit.

Gammal dörr och bräda

Utsmyckningar

Kyrkorummet, sett lite från ovan

Kyrkan har en fristående klockstapel som uppfördes 1747. Klockstapeln har tre klockor, varav två är medeltida.

Klockstapeln

Klockstapeln

På kyrkogården kan man se gamla gravstenar som ställts upp och skyddas av ett tak.

Skyddade gravstenar

Skyddade gravstenar

Till minne av de som är begravda
på Hakarps kyrkogård

Fina gjutjärnskors. Tittar man noga skymtar
Hakarps säteri fram långt borta i bilden.

Det här är en kyrka jag rekommenderar alla att besöka! Miljön runt kyrkan är också underbar, med Hakarps säteri, kyrkskolan och hembygdsgården i närheten.

Hitta hit: Från E4:an, sväng av mot Huskvarna, tag sedan väg 132 mot Aneby (Ådalsvägen). Kör mot Hakarp vid rondellen.

Senast besöksdatum: 15 oktober 2015

Boeryds gravfält

För ett par veckor sedan anordnade Länsmuseet i Jönköping en kulturvandring på Boeryds gravfält utanför Jönköping. Detta var förstås något som jag vill hänga med på, men visste att jag skulle få svårt att ta mig dit, då jag inte har någon bil. Så jag slängde helt sonika ut en mailförfrågan till min fornminneskunskapsgrupp och frågade om någon annan tänkt gå. Och det var det minsann.

Innan min fornminneskunskapskurs hade jag faktiskt aldrig hört talas om detta gravfält, men i och med att vi skulle ut på en utflykt så fick jag upp ögonen på det här gravfältet då det var med som förslag. Vi valde dock bort detta gravfältet till förmån för Fagertofta gravfält utanför Nässjö.

Boeryds gravfält ligger en bit utanför Taberg söder om Jönköping. Gravfältet består faktiskt av två gravfält som troligen är över 1 500 år gamla. Här finns två treuddar, en stensättning, resta stenar och 19 domarringar!

Treuddarna ligger närmast vägen och övriga gravar återfinns bland tallarna i skogen. För den oinvigde kan dessa stensättningar se ut som att det bara står massa stenar huller om buller där i skogen, men går man lite närmare och kikar så ser man snart att många av dem är uppförda i ringar.

Det var en duktig arkeolog från länsmuseet som höll i denna kulturvandring och utöver att han berättade om detta gravfältet, berättade han om andra gravfält från samma tid och vad man hittat vid olika utgrävningar av sådana här gravfält.

En av treuddarna

Det var en trevlig vandring, även om det var lite mycket bara stå still i början. Eller så var det bara jag som var trött i fötter och ben efter att redan ha stått upp ett helt arbetspass då jag var på Elmia i samband med en mässa.

Besöksdatum: 11 maj 2016

Hitta hit: Från Tabergs centrum, kör västerut  mot Angerdshestra. Efter 3 km kommer man till ett vägskäl som bl.a. leder till Sandseryd. Fortsätt mot Angerdshestra. Efter 200 meter finns en parkeringsplats på höger sida. Det finns en skylt med texten "Fornlämning" På alldeles innan parkeringen.

Den stora Amsterdamresan, dag 9. Schleswig-Nyborg

På den nionde dagen tog vi sikte mot Danmark och Stora Bältbron. Men först blev det ytterligare ett besök på Scandinavian Park. Efter att ha fått handlat lite, for vi ut på motorvägen igen, vi tog oss igenom gränskontrollen in till Danmark utan problem. Framåt lunchtid rullade vi in i Odense.

Odense är Danmarks tredje största stad och Fyns största. Odenses historia sträcker sig längre bakåt än vikingatiden och är en av Danmarks äldsta städer. Namnet Odense? Ja det kommer ju (självklart) från den gamle asaguden Oden. Odense kommer från Odins Vi, ungefär "Odens helgedom". Här finns mycket att se och upptäcka. Idag är väl Odense mest känd som H.C. Andersens födelseort.

Planen med vårt besök i Odense var att käka lunch. Men, är man i Odense, så måste man ju faktiskt spana in H.C. Andersens födelsehus. Så är det bara. Men, vi var alla tre hungriga så efter att vi efter lite velande hittade en parkeringsruta till vår husbil så promenerade vi in i city, för att först och främst leta upp en restaurang.

På vägen mot mat passerade vi bl.a. en kyrka, som jag nu i efterhand har konstaterat var S:t Albani kyrka, en romersk-katolsk kyrka. Den är uppförd i gotisk stil med en portal i romansk stil. Kyrkan började byggas 1906 och invigdes 25 oktober 1908 av biskop Johannes von Euch. Tornet är 54 meter högt.

S:t Albani kyrka

Intill S:t Albani kyrka noterade jag en byggnad som starkt påminde om en klosterbyggnad och visst är det så. År 1716 grundade Karen Brahe ett nunnekloster för ogifta danska adliga kvinnor. Det fungerade som ett kloster ända fram till 1972. Huvudbyggnaden var på 1500-talet en del av ett biskopspalats.

Klosterbyggnad

Klosterbyggnad

Albanikyrkan, och en ruin, jag skulle spana in lite närmare,
men helt glömde av...

Vi gick förbi Rådhuset från 1880-talet. Redan 1480 fanns det ett rådhus här, men på 1800-talet ansågs det vara fult och man byggde således ett nytt. Kikar man noggrant så ser man att det är uppfört i en italiensk-gotisk stil.

Rådhuset

Vi hittade en restaurang som föll oss alla i smaken. Det var en mexikansk restaurang. Vi blev alla tre mätta och belåtna. I närheten av restaurangen såg jag ytterligare en byggnad som såg klosterliknande ut. Denna gången var det Odense gråbrödrakloster jag fått syn på. Klostret grundades 1539, men redan på 1270-talet hade kung Erik Klippinge skänkt sin kungsgård till gråbröderna. Det var Danmarks största franciskanerkloster. Idag är det lägenheter här!

F.d. Gråbrödraklostret

Nu var det dags att leta rätt på H. C. Andersens födelsehus minsann. Och till slut hittade vi det! Vi besökte aldrig själva huset som idag är museum, utan vi nöjde oss med att spana på det från utsidan. Jag tror att de allra flesta känner till H. C. Andersen som föddes här i Odense 1805. Han föddes i en fattig skomakarfamilj, men lyckades trots detta och en problematisk skolgång, med sin dröm, att bli författare. Han skrev inte mindre än 200 sagor men även 1000 dikter, 6 romaner och 50 skådespel. Hans verk är översatta till nära 150 språk!

Simrishamnskänsla i Odense!

H. C. Andersens födelsehus

Fönsterspegling

När vi hade kollat klart på huset gick vi tillbaka till husbilen och på vägen gick vi förbi fattigskolan där H.C. Andersen gått samt H. C. Andersen Have (park). Nu hade vi inte så långt kvar till vår övernattningsplats, Nyborg Strandcamping, alldeles intill Stora Bältbron.

Mer Skånekänsla

Ett hus som pockade på min uppmärksamhet

Fattigskolan som H. C. Andersen gick i.

Mer Skånekänsla

H. C. Andersen Have

Efter incheckningen tog vi det lugnt resten av eftermiddagen och kvällen. Solen sken, men det blåste lite väl mycket för att, åtminstone jag, skulle njuta riktigt ordentligt.

Hyfsad plats på Nyborgs Strandcamping!

Nyborgs Strandcamping

Syrran ska spana in stranden!

Stora Bältbron!

Dagen därpå, dag 10 på vår resa var det dags att lämna Danmark och återvända till Sverige. Efter frukosten lämnade vi då Fyn och for över Stora Bältbron och sedan vidare till Köpenhamn och Öresundsbron. Gränskontrollen var inga problem. Vi behövde bara visa våra körkort, och sedan var det bara att köra på hemåt.

Jag blev avsläppt i Göteborg, där jag sedan tog Bus4You hem till Jönköping.

Det har varit en helt fantastisk resa, som jag är så otroligt tacksam för att få vara med på. Vilka minnen och vilka platser jag fått uppleva. Nästa husbilsresa blir till Dalarna i midsommar!