Det stora Gotlandsäventyret, dag 9: Fårö-Oskarshamn

Måndagen den 13 juli var det dags för oss att lämna Gotland för den här gången. Men vi hade några timmar att spendera innan färjan avgick vid femsnåret på eftermiddagen. Från början hade vi tänkt att besöka Kutens bensin men vi hade gjort lite dålig research så det var inte öppet när vi kom dit vid 10-snåret. Istället åkte vi till Ryssudden då jag läst att där nånstans ska det finnas en kolerakyrkogård.
Ryssudden: är Fårös sydligaste del och namnet i sig är ju rätt spännande tycker jag. Ryssudden. Man tror att det här var en plats dit ryska handelsfartyg seglade för länge länge sedan. Troligtvis kommer namnet på udden därifrån. Här är ett naturreservat sedan 2009, men som jag skrev alldeles nyss så var det
Engelska kyrkogården som lockade. Anledningen till att det finns en engelsk kyrkogård här att det under Krimkriget 1853-56 använde engelska och franska flottenheter Fårösund som bas. I slutet av augusti 1854 utbröt en koleraepidemi i Fårösund. Denna epidemi drabbade främst besättningarna på de fartyg som låg här i hamnen. Här på kyrkogården fick ett tjugotal engelska sin sista vila. Under senare delen av 1900-talet och fram till den 31 oktober 2000 var Ryssnäs (en del av Ryssudden), ett övningsområde för kustartilleriet! Innan vi lämnade Ryssudden passade jag på att kika om jag såg ryssen, men jag såg ingen. Och tur var väl det kanske...

Hittade ett gammalt(?) (rekonstruerat?) hus på väg
till engelska kyrkogården

Ingen ryss i sikte!

Engelska kyrkogården

Minnessten över de döda engelska sjömännen

När vi kommit fram till att ryssen, åtminstone för tillfället inte var på plats tog vi färjan tillbaka till Gotland och styrde sedan husbilen mot Ar och ett gammalt stenbrott som numer är en populär badplats, nämligen
Blå Lagunen. På den tiden det var igång så var det här ett av de större stenbrotten och nu är det liksom så många andra nedlagda stenbrott vattenfyllt! Namnet kommer från färgen på vattnet. Tyvärr fick vi inte se något av de blå vattnet, då det var mulet och regnet hängde i luften när vi var där. Men, det blev ett dopp i alla fall. Och vad mig anbelangar så var det här det bästa badet på hela veckan!

Blå lagunen

Blå lagunen

Baddax i Blå lagunen!

Därefter var det dags att styra kosan mot Visby igen och kanske framförallt hitta nånstans att äta. Efter att ha hört reklam på bilradion en hel vecka om Gutegrillen i Visby så blev det lunch där. Sedan ville jag kolla in shoppinggatan, för den missade jag när vi hade vår Visbydag en vecka tidigare. Och den här gången hittade vi shoppinggatan, men inte shoppade jag nåt för det. Innan vi tog färjan över till fastlandet så avslutade vi vårt Gotlands- och Visbybesök där vi började. Nästan i alla fall. Det blev en fika på S:t Hans café!

Söderport i Visby

Huset i muren!

Sankt Hans café

Färjan tillbaka till fastlandet gick bra och syrran fick käka den där hamburgaren hon suktat efter sedan vi började planera Gotlandsresan på allvar! När vi kom tillbaka till fastlandet körde vi direkt till Gunnarsö camping där vi ju startade vårt Gotlandsäventyr 9 dagar tidigare. Fast husbilsäventyret var inte riktigt över än...

Jag ser ju ganska nöjd ut efter en vecka på Gotland!
Och så en skvallerblaska på det!

Om jag kan tänka mig att åka tillbaka till Gotland? You bet I can, and will do!

Det stora Gotlandsäventyret, dag 8: Fårö

Söndagen den 12 juli hade vi vikt helt åt Fårö, så direkt efter frukost begav vi oss ut på Fårös vägar för att utforska ön. Första stoppet var vid
Langhammars raukområde: hittar man på norra Fårö och här är det kargt och "eländigt" men samtidigt helt fantastiskt vackert, och jag förstår att det här är ett av Gotlands mest besökta sevärdheter. Här finns raukar som är uppemot 8-10 meter höga! Vägen till Langhammars går inte heller av för hackor. Och säga vad man vill men jag gillar när det är kargt och "eländigt".

Raukar vid Langhammar

Rauk vid Langhammar

Klapperstensstrand vid Langhammar

Langhammar

Efter att ha beundrat raukarna vid Langhammars åkte vi vidare till nästa raukområde, men innan vi kom dit så stannade vi till vid Helgumannens fiskeläge som jag någonstans läst att det var Gotlands mest fotograferade fiskeläge. Självklart var jag tvungen att stanna till där!
Helgumannens fiskeläge: användes under 1800-talet och tidigt 1900-tal av bönder som under fiskesäsonger under några veckor vår och höst landade den fisk de behövde under året här. Helgumannen består av en sisådär 15 bodar och de är riktigt välbevarade. Här finns även några båtar och annan utrustning kvar. Jag förstår att det här är ett välfotograferat fiskeläge! Och helt öde står det inte heller. Idag bedrivs det fritidsfiske härifrån.

Helgumannens fiskeläge

Helgumannens fiskeläge

Helgumannens fiskeläge

Helgumannens fiskeläge

Helgumannens fiskeläge

Helgumannens fiskeläge.
Några i sällskapet har tröttnat...

Vi for sedan vidare till nästa raukområde, och det var inte vilket raukområde som helst, nej vi skulle nu till Gotlands, ja till och med Sveriges största raukområde:
Digerhuvud: Raukområdet är inte mindre än 3,5 kilometer långt och sträcker sig från Lauterhorn i söder till Helgumannen i norr. Här finns flera hundra raukar och de högsta är uppemot 8 meter. Raukarna står på en klippkant som är belägen under vattenytan så det blir väldigt snabbt djupt här, strax utanför vattenlinjen når havet ett djup på 50-60 meter. Här stannade vi även för en liten fika. Av någon anledning så var vi inte så jätteimpad av själva raukarna här. Åtminstone på den platsen vid Digerhuvud som vi stannade, här fanns det inga bjässar på uppemot 8 meter vad jag minns…

Digerhuvud

Digerhuvud

Digerhuvud

Men vi var ju inte nöjda med raukarna nu. Trots att vi nu åkt längs med Sveriges längsta raukområde så hade vi ett litet raukområde kvar på vår lista. Vi skulle till
Gamle hamn och raukarnas rauk – kaffepannan. Eller hunden som den också kallas. Ja, kär rauk har många namn! Var namnet på rauken kommer ifrån är väl inte så konstigt när man står och tittar på den. Vi tre fick det inte till någon kaffepanna, men väl en hund. Så för oss är det hunden. För att komma till Gamle hamn fick vi åka på en jätteliten väg och det var tillfällen då jag tänkte att nu kör vi fast med husbilen. Det här kommer aldrig gå vägen. Men det gjorde det. Och det var värt det!

Gamle hamn

Kaffepannan eller hunden och Jabba the hut?

Jag framför hunden!

Här är raukarnas rauk i all sin prakt!

Selfie med hunden och Jabba the hut!

Här i Gamle hamn finns det inte bara raukar minsann, nej nej, här finns även ett gravfält, bestående av elva gravrösen, tre runda stensättningar och en kantställd häll. Detta visste dock inte jag förrän jag läste på informationsskylten när vi kom tillbaka till parkeringen, och då ville jag inte tvinga på mina färdkamrater detta. Man tror att gravfältet är från vikingatiden!

Däremot fick jag se en kyrkoruin här. Eller ruin och ruin, var väl att ta i. Det var en liten upphöjning i marken som jag förstår är rester av kyrkans murar. Kyrka och kyrka var väl också att ta i när jag tänker efter. Det var ett kapell som funnits här och som kallas för S:t Olofs kyrka. Olof den helige besökte Gotland i början av 1000-talet, och självklart reste man ett kapell för att hedra detta. Kapellet mätte 16 gånger 11 meter och var uppfört i trä. Vallarna/upphöjningarna är omkring 3 meter breda och 0,5 meter höga. På kyrkogården finns det flera gravar i form av ytliga stenkistor.

Ruinen efter S:t Olofs kyrka

Klapperstensstranden vid Gamle hamn

Namnet Gamle hamn kommer från den vattensamling som under vikingatid och medeltid utgjorde en hamn här. Sedan 1300-talet har dock vattnets utlopp blockerats av landhöjningen och hamnen flyttades. Fynd som är gjorda här tyder på att området kring Gamle hamn har varit en handelsplats. Man har hittat fynd från medeltiden som en barlaststen från Baltikum, skärvor av tegel och tyska stengods.

Nästa stopp på vår tur var vid:
Fårö kyrka, men egentligen var det faktiskt kyrkogården som lockade. Till och med min syster hade innan avresan påpekat att hon minsann vill se vart Ingmar Bergman är begravd! Men när vi nu ändå var där så passade vi på att gå in i Fårö kyrka också.

Här vilar Ingrid och Ingmar Bergman

Kyrkan uppfördes på medeltiden, men har till skillnad från de flesta gotländska kyrkor genomgått en del förändringar sedan den uppfördes. Kyrkans äldsta delar är tornet och långhuset som uppfördes i början av 1300-talet. I mitten av 1800-talet byggde man ut med tvärskepp åt norr och söder och det är från denna utbyggnad som kyrkan har sitt nuvarande utseende. När man kommer in i kyrkan är det en "typisk" 1800-talskyrka tycker jag.

Fårö kyrka

Fårö kyrka

Fårö kyrka

Fårö kyrka

Fattigbössan(?) i Fårö kyrka

Tavla i Fårö kyrka

Runsten i Fårö kyrka

Efter besöket i Fårö kyrka var det dags för mat och vi valde att äta på Ebbes som har både kafé, restaurang och en butik som säljer lite av varje men kanske ändå mest skinnprodukter. Mätta och belåtna var det dags att åka och bada. Syrran hade fått tipset om Norsta Auren på norra Fårö, så det var dit vi styrde husbilen. Men innan vi gick bort till sandstranden gick vi en runda runt:
Fårö fyr: som byggdes 1846-1847 och invigdes den 21 oktober 1847. 1953 blev den elektrifierad och 1977 avbemannades den, men den är allt jämt i bruk.

Fårö fyr

Fårö fyr

Klapperstensstrand vid Fårö fyr

Efter en promenad runt fyren och klapperstensstranden bytte vi om i husbilen och stegade iväg genom skogen och ut till:
Norsta Auren: som sägs vara kanske Fårös allra bästa sandstrand. Och ja, den är fin. Och den är lång, med fin sand och härliga sanddyner! Här kom även jag i vattnet, även om jag tyckte att det var lite väl kallt. Men syrran och C ansåg att jag minsann inte kunde ha varit på Gotland (och Fårö) i en vecka utan att ha badat. Jag ansåg dock att det var helt möjligt! Men, jag föll för "tjôtet" och tog mig i till slut.

Norsta Auren

Norsta Auren

Bad vid Norsta Auren

Färdigbadade åkte vi nu tillbaka till campingen och slappade lite innan någon tyckte det var en bra idé att bada även på Sudersand som också är en av Gotlands finaste stränder. Så det blev ett dopp även där för min del. Behöver jag säga att den kvällsduschen satt där den skulle sedan? Två kalla dopp, är minst ett kallt dopp för mycket för min del.

Bad vid Sudersand

Det stora Gotlandsäventyret, dag 7, del 2: Slite-Fårö

Som jag avslutade förra inlägget så for vi vidare till Slite efter att ha kollat in Gothems kyrka. I första hand var det mat som gällde. Samtidigt var vi ju alla lite nyfikna på Slite. Vi kände alla till att Cementa finns här, men det var väl ungefär det. Vi tänkte också att Slite är väl lite av en centralort så här bör det ju finnas nåt matställe åt oss. Och visst hittade vi en restaurang, eller vi hittade flera stycken, men den vi valde efter att till slut hittat en parkeringsplats för vår husbil var en som ligger vid torget i Slite. Mätta och belåtna handlade vi lite i den intilliggande ICA-butiken innan vi sedan tog en liten kort promenad till hamnen för att kika lite.

Hamnen i Slite, med Cementa i bakgrunden

Strax utanför Slite hittade vi en rastplats där man kan kika på Cementas dagbrott i Slite. Smart tycker jag. Vid rastplatsen fanns även en liten lottkiosk, bajamaja och en informationsskylt om Cementa! Efter att ha läst denna skylt så fick vi reda på att Cementa Slite inte bara är Sveriges största cementanläggning, nej det är till och med en av de största i hela Europa!

Cementa

Cementa

Efter att ha stått och stirrat på dagbrottet så for vi vidare norrut. Men, vi drog inte direkt till Fårö, nej nu var det dags att leta upp Ganns ödekyrka och Hångers källa. Varför då frågar du dig kanske? Läs vidare så får du veta varför!

Ganns ödekyrka och Hångers källa:  Kyrkan uppfördes någon gång under 1200-talet, och blev en ödekyrka under senare delen av 1500-talet. Ödekyrkan består av kor, långhus och torn. Alldeles intill kyrkan står det en fristående klockstapel.

Ganns ödekyrka

Ganns ödekyrka

Ganns ödekyrka

Ganns ödekyrka

Klockstapeln vid Ganns ödekyrka

Detta hindrade inte att man hade gudstjänster sporadiskt här under 1600-talet. Och det är nu det "roliga" börjar. Det sägs att på midsommardagen 1692 så skulle biskop, eller superintendent som hans titel var, Israel Kolmodin hålla högmässa i Ganns kyrka, men han kom lite tidigt.

Då gick han bort till den närbelägna Hångers källa, där han brukade hålla till med jämna mellanrum. Just denna gång blev han inspirerad till att skriva "Den blomstertid nu kommer". Detta är väl ändå nära på psalmernas psalm? Han skrev och översatte flera psalmer under sin livstid. Självklart var vi ju tvungna att åka hit! Både till ödekyrkan och källan. Källan blev klassad som naturminne 31 december 1968.

Minnessten över superintendenten
Israel Kolmodin.

Minnessten över superintendenten
Israel Kolmodin

Hångers källa

Hångers källa

Men nu var det dags att åka över till Fårö, vi var dock tvungna att stanna till snabbt vid ICA-butiken i Fårösund innan vi tog färjan över. Ja, vi glömde kanske handla ett par saker, och vi tänkte att det är lika bra att handla det direkt så kan vi åka direkt till campingen och bara vara!

Där på andra sidan sundet skymtar vi Fårö!

Vi hade tur så det var ingen kö till färjan utan det var i princip bara att åka på färjan. Men, det är ingen lång färjetur, nej det tar bara 7 minuter att åka mellan Fårösund och Broa på Fårö!

Den ena av två färjor som trafikerar Fårösund

När vi väl kommit över så körde vi faktiskt direkt till Sudersand och campingen vi skulle bo på, det hade ju varit en ganska intensiv dag redan med många stopp! Så nu ville vi alla tre bara fram och sitta utanför husbilen och njuta. Men, vi var ju såklart tvungna att börja med att spana in stranden som ska vara en av Gotlands bästa stränder. Och ja den är fantastisk. Det var som att komma utomlands. Två av tre i sällskapet var sugna på att bada så de gick så klart i och badade. Jag var inte en av dem! Nej, jag tyckte det var alldeles för kallt.

Vägen ner till stranden

Strandbaren!

Efter några timmar utanför husbilen så var vi tvungna att utforska campingen och vi var även sugna på att spela minigolf, men då var vi tvungna att gå till en annan camping. När vi kom fram dit så var äventyrsgolfen stängd och vi hittade inte vart vi skulle fixa klubbor och bollar vid den andra minigolfbanan heller. Så det blev helt enkelt ingen minigolf denna kväll...

Stranden vid Sundersand strax innan solen går ned!

Stranden vid Sudersand strax innan solen går ned.

Det var i alla fall tre trötta husbilsresenärer som kröp ner under täckena när solen gått ner!