Eksjö - Den unika trästaden

Jag hade grandiosa planer för vad jag skulle göra på min semester, läs utflykter inom busskortets gränser, som då är Jönköpings län. Det blev inte riktigt så. För jag tyckte det var rätt så skönt att bara vara hemma och lulla. Men, jag kom till Eksjö i alla fall. Risken är nu att det här blir ett långt inlägg, men jag ska försöka hålla mig kortfattad...

Hade två mål med mitt Eksjöbesök, och det var dels att gå en stadsvandring och dels se/lyssna på musikkåren. Lyckades med båda målen, så besöket var mycket lyckat. Kom dessutom in i Eksjö kyrka, vilket jag inte hade räknat med, då det vankades bröllop senare under dagen! I det här inlägget ska jag försöka hålla mig kortfattad. Det kan komma separata inlägg om vissa hus/gårdar, och det kan ju vara bra att ta till detta fram i höst när utflykterna minskar drastiskt och jag ändå vill hålla bloggen vid liv!

Eksjö är en stad med gamla anor. Platsen omnämns som tingsplats redan på 1300-talet. Här löpte vägen mellan biskopssätena Linköping i norr, och Växjö och Kalmar i söder, samman med vägen från Västergötland mot Östersjökusten. Platsen blev en naturlig samlingsplats för handel och tingsförrättningar.

1403 fick Eksjö stad sina stadsrättigheter av Erik av Pommern, och det medeltida Eksjö låg ca 500 meter sydväst om den nuvarande stadskärnan. Under det Nordiska  sjuårskriget (1563-1570), och då man fick veta att den danske fältherren Daniel Rantau var på väg mot Eksjö, valde Eksjöborna att 1568 bränna ner sin egen stad. Samma år skickade Erik XIV ett brev till sin slottsbyggare i Vadstena, flamländaren Arendt de Roy, där han befalldes att skyndsamt ge sig till Eksjö... På Erik XIV:s befallning flyttades sedan staden till den ås där stads- och sockenkyrkan var belägen sedan medeltiden.

1856 inträffar en ny katastrof i Eksjö. Stadsdelen söder om kyrkan brinner ner nästan helt fullständigt efter att en vårdslös gesäll torkat sina kläder framför öppen eld. Den norra stadsdelen räddades efter att befolkningen gjort en brandgata genom att riva bort hälften av ett hus.

Eksjös sena historia präglas av verksamheten vid regementena. Eksjös militära traditioner daterar sig faktiskt ända tillbaka till 1400-talet, då Ränneslätt började användas som militär mötes- och övningsplats. Militära förband övade sedan slutet av 1600-talet utanför staden. 1686 kom Kungliga Smålands kavalleriregemente att knytas fastare till Eksjö. Flera regementen har därefter varit förlagda till Eksjö. Garnisonen är Eksjös tredje största arbetsgivare. Och mer än så tänker jag inte snöa in på Eksjös militära historia...

Nu till min dag i Eksjö... Strosade omkring lite i gamla stan och tog en fika innan jag drog mig mot Stora torget för att se när musikkåren passerade vid kyrkan ungefär. Inte visste jag att man faktiskt till och med stannade till vid kyrkan och spelade några marscher och lite annat. Vi fick höra någon Astrid Lindgrenlåt, men nu minns jag faktiskt inte vilken det var.

Varje lördag under sommaren så kan man se och höra hemvärnets musikkår då de går genom Eksjös centrala delar. Det här verkar vara något som både turister och Eksjöbor uppskattar! Jag som är lite svag för musikkårer ville ju självklart inte missa det här! Och jag blev inte besviken.

Musikkåren leddes av hästar

Uppställda på torget framför kyrkan

 

När musikkåren vandrat vidare såg jag att folk (som med all sannolikhet inte hörde till bröllopet) gick in i kyrkan, så passade jag på jag med. Vem vet när man är i Eksjö nästa gång och har möjlighet att komma in i kyrkan? På platsen har det legat en kyrka sedan medeltiden. Den nuvarande kyrkan är uppförd 1887-1889 i klassisk grekisk/romersk tempelstil, efter det att 1666 års kyrka, rivits. Tornet från 1784 fick vara kvar. Det är en ljus och luftig kyrka, utan direkta utsmyckningar, som vägg- och takmålningar och mängder av tavlor som det kan vara i en del kyrkor. På väggarna hittade jag några vapensköldar.

Eksjö kyrka

 

 

Nu var det dags att ta sig mot Turistbyrån, så att jag inte skulle missa stadsvandringen. Stadsvandringar är ett perfekt sätt att få lära sig lite mer om stadens historia och byggnader och personer.

 

Under stadsvandringen passerade vi bl.a. Fornminnesgården, vars äldsta byggnad uppfördes på 1600-talet. Gården var kopparslagargård under tre sekler. Den siste kopparslagaren är verksam fram till 1910. 1923 köper Eksjö fornminnes- och hembygdsförening gården och därav dagens namn på gården.

Fornminnesgården

Vi gick sedan vidare mot Eksjö museum, där jag (vi) fick veta att det tidigare varit ett garveri. Det röda trähuset fungerade som garveri under 1800-talet(?) och tegelbyggnaden under 1900-talet. Hann tyvärr inte med något besök på Eksjö den här gången, men jag ska ju ha ett skäl att åka tillbaka eller hur?

 

Eksjö Museum

Staty i museiparken

Nästa anhalt var vid Forssellska gården, med anor från 1600-talet. Här var ett garveri 1812-1867, och namnet på gården kommer från möss- och hattmakaren Axel Forssell som ägde gården från sent 1800-tal.

Vår guide inne på Forssellska gården

På vår vandring visade vår ciceron (guide) en dörr på ett hus, som kanske inte riktigt passade ihop med huset i övrigt. Man, tror att (är ganska säker på) att den här dörren ursprungligen är den gamla kyrkans dörr! Kul att man tagit tillvara på den tycker jag.

 

Gamla kyrkans dörr?

Vi gick även igenom innergården till Aschanska gården. Släkten Aschan kom till gården på 1830-talet. Idag är det ett museum. När fröken Hedda Aschan dog 1984, fanns inga arvingar. Gården med alla inventarier övertogs då av en stiftelse. När man kommer in i huset är det som att förflyttas tillbaka till förra sekelskiftet... Hann tyvärr inte med det här heller den här gången...

Skylt sedd från Norra Storgatan

 

Aschanska gården, sett från Norra Storgatan

Innergården på Aschanska gården

Innergården på Aschanska gården

 Vid Stortorget finns en ryttarstaty. Och i 9 fall av 10 så betyder ryttarstaty, kungastaty. Men inte i Eksjö. Så klart. Nej, det här en av Smålands ryttare från 30-åriga kriget! Bakom statyn finns Stadshotellet, som från början var rådhus.

 

Ryttarstatyn med stadshotellet i bakgrunden

Det är inte bara gamla kyrkans dörr som tagits tillvara i Eksjö, på en dörr så kan man faktiskt se hur man satt dit två kyrkbänksdörrar, som utsmyckning.

Kyrkbänksdörrar från gamla kyrkan

Från början var ju inte husen så färgglada som de är idag. Det var gråa hus. Men, för att piffa till det lite, så målade man oftast dörren i en avvikande färg. Så det är därför som man idag kan se hus med väldigt avvikande dörrfärg från övriga huset.

 

 

 

Eksjös minsta hus.

Vid Lilla Torget upptäckte jag när jag kom till Eksjö ett rosa hus med både locklistpanel och panel på förvandring, samt pilastrar! Och vore det inte för att intendenten på museet i Gränna hade visat mig detta på en vandring som hon höll för oss på turistbyrån/museet tidigare i år så hade jag ju inte haft en aning om det här. Men nu gick jag igång! Det här är då Falleniuska gården eller Peder Skomakares gård, det må vara osagt vilket, för det satt två skyltar på fasaden! Men, huset uppfördes under slutet av 1600-talet! Och Peder Skomakare ska ha bott här...

Fallenuiska gården/Peder Skomakares gård

Vid Lilla torget ligger även Societetshuset. Detta hus uppfördes 1829-30 av handlanden Samuel Aschan. Det blev snabbt ett centrum för stadens nöjesliv med teaterföreställningar, dans och allmän sällskaplig förströelse som det står på skylten på huset. Efter stadsbranden 1856, inkvarterades människor från den södra stadsdelen här. 2868 gör Eksjös första frikyrka sin entré i huset. Idag är det bostäder.

Societetshuset.

Jag hade en underbar dag i Eksjö, med fantastiskt väder, god fika, musikkår och stadsvandring. Hit kommer jag åka fler gånger. Och jag har ju faktiskt både Eksjö Museum och Aschanska gården kvar att upptäcka. Nästa gång skulle jag vilja ha bil och kunna åka lite utanför Eksjö för att upptäcka vad kommunen har ett erbjuda!

Jag vet att jag redan förra året sade att jag skulle ta mig till Eksjö under julmarknaden. Men när det väl var dags så var jag lite småkrasslig och jag var inte så sugen på att åka buss, tåg och buss för att ta mig dit. Men, nu har jag ju gjort det en gång, och det är ju inga bekymmer. Så jag ska verkligen försöka ta mig till Eksjö och dess julmarknad!

Lillåleden

Tidigare i veckan, då jag fick för mig att verkligen ta tag och städa i ett av mina rum, hittade jag en folder som heter "Till fots i Jönköping och Huskvarna", som jag hittat på turistbyrån eller biblioteket i Jönköping, jag minns inte vart det var. Jag hade helt glömt av den här foldern, men blev nu lite sugen på att ge mig ut på någon runda, men först skulle jag städa lägenheten ordentligt...

Igår när jag satt vid datorn och googlade för att ta reda på när Hakarps kyrka är sk sevärdhetskyrka så fick jag upp ögonen på Bråneryds kapell och kyrkogård, som ska finnas någonstans i Huskvarna. Jag fick syn på det kapell som jag trodde var Bråneryds, hade jag tittat lite mer noggrant (läs: läst hur text och bild hörde ihop) hade jag sett att det kapell jag trodde var kapellet på Bråneryds kyrkogård i själva verket finns på Huskvarna kyrkogård...

Men men, nu kom jag på den där foldern, där kanske Bråneryds kyrkogård finns med... Och ser man på, inte nog med att jag lokaliserade kyrkogården, jag kunde till min glädje se att en promenadslinga - Lillåleden, passerade kyrkogården. Det bästa med den här foldern är att den förutom har dels en stor översiktskarta, även har lite mer detaljerade kartor över lederna, och även en kortare beskrivning om själva promenaden samt var närmsta busshållplats finns. Och ser man på, linje 31 har en hållplats som heter just Bråneryds kyrkogård. Själva leden är 4,5 km. Efter lite velande fram och tillbaka så bestämde jag mig för att gå från Huskvarna centrum och till kyrkogården, för att sedan ta bussen tillbaka.

Jag kikade lite närmare på kartan och kom fram till att det kan inte vara så himla svårt att hitta till den där kyrkogården. Dessutom passerar jag ju andra trevligheter som då Huskvarna kyrka och kyrkogård, och jag ska mer eller mindre gå längs med Lillån. Och 4,5 km är ju inte så långt.

I foldern står följande om leden: "Följ Lillån från Bråneryds kyrkogård till Huskvarna centrum på lättgångna skogstigar och parkvägar. Mellan Lillåvägen i Bråneryd och Huskvarna centrum går leden på parkvägar och är lätt att gå, söder om Lillåvägen är terrängen lite svårare (just det där sista läste jag aldrig igår...).
Söder om Bråneryds kyrkogård går du över en gångbro och följer Lillåns västra sida på grusvägen norrut. Som alternativ kan du följa grusvägen västerut uppför backen till dammen och sedan följa skogsstigen norrut genom lövskogsområdet. Från Bråneryd följer du gångvägen i parkstråket längs Lillån, förbi Smedbyn, Sotarevallen och Huskvarna kyrka till Huskvarna centrum.
Busslinje 31, hållplats Bråneryds kyrkogård, körs endast vardagar med ett glest antal turer.
Busslinje 1, 13, 15, 32 och 121 (fast visst måste det vara 101, för 121 finns väl inte längre?), hållplats Esplanaden."

Men, för säkerhetsskull så packade jag ner en Jönköpingskarta i ryggsäcken, för jag litar inte helt på mig och skulle jag råka villa bort mig är det bra att ha en karta där jag kan lokalisera mig genom gatunamnen. I foldern finns nämligen inte alla gatunamn med...

I foldern står det: "Lederna är inte markerade i terrängen utan vandraren får själv söka sig fram med hjälp av kartan." Och det var väl egentligen det som fick att mig plocka med den vanliga kartan också. På kartan finns det som sagt var lämpliga busshållplatser, alternativa möjligheter på bra leder (om man skulle vilja avvika lite). Vidare kan man läsa att man själv tar ansvar för att man har rätt kläder skor för terräng och väder, och att lederna går på stigar, vägar och cykelvägar, och att de inte bara är reserverade för vandring...

Bara att följa prickarna...

Bäst att ha vanlig karta med sig också...

Efter att ha varit på Willys i Huskvarna och köpt en Mer och en Dubbeljapp (måste ju ha lite energi) så började jag min vandring mot Bråneryds kyrkogård. Första stoppet blev vid Huskvarna kyrka.

Kyrkan och kyrkogården hittar man mitt i centrala Huskvarna. Det är en röd träkyrka med fristående klockstapel, och uppfördes 1907-1908, på initiativ av brukspatron Wilhelm Tham vid Husqvarna vapenfabrik. Innan Huskvarna kyrka uppfördes använde man ett gammalt krutmagasin på fabriken, ja om man ska tro på Wikipedia, jag har faktiskt inte forskat vidare i om detta är sant... Tham gav byggnadsarkitekten vid vapenfabriken, Birger Damstedt. Kyrkan överlämnades som gåva till dåvarande köpingen den 26 november 1908.

Kyrkan har en fornnordisk byggnadsstil och liknar till viss del en norsk stavkyrka, med den skillnaden att Huskvarna kyrka har liggande virke. Personligen tycker jag att den har vissa drag med Kiruna kyrka...

Kyrkan har genomgått tre större renoveringar, 1930, 1955 och 1986, där renoveringen 1930 var den mest genomgripande. Arkitekten bakom den nya interiören och de nya inventarierna som då togs i bruk var stadsarkitekt Göran Pauli, Jönköping.

Jag har också läst att Huskvarnas första kyrkogård låg på någonstans inom fabriksområdet, men att man sedan flyttade kyrkogården till sin nuvarande plats i slutet av 1800-talet. I början av 1900-talet revs den gamla kyrkogården... Om jag inte minns fel så flyttade man även på kvarlevorna, och dessa ligger nu i en stor gemensamhetsgrav. Här kan man läsa mer om Huskvarna första kyrkogård.

Huskvarna kyrka

Klockstapeln på Huskvarna kyrkogård

Huskvarna kyrkogård med kyrkan och klockstapeln.

När jag gick där och letade bra fotovinklar hittade jag Alfred Dahlins grav. Och han måste ju ändå ha gjort något bra för Huskvarna om han till och med fått en skola döpt efter sig. Och det är ju en ståtlig gravsten med kolonner och en relief av karln...

 

Fast ska jag vara ärlig så "hoppades" jag hitta hans grav här, för på väg in till kyrkogården så läste jag på en informationsskylt om att han träffat Selma Lagerlöf, och inspirerat/uppmuntrat henne till att skriva en ny geografibok för skolan. Boken heter "Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige".

 

Efter lite mer forskning har jag nu fått veta at Dahlin arbetade som lärare här i Huskvarna och att han var en föregångsman för skolans utveckling. Inte bara i Huskvarna utan i hela Sverige. Man kan säga att han är grundskolans fader... Men jag ska inte snöa in mer på Dahlin nu.

 

Alfred Dahlins grav

 

Förutom Alfred Dahlins grav så hittade jag ett kapell på kyrkogården, som var misstänkt likt det som jag trodde låg på Bråneryds kyrkogård. Och det kan ju inte finnas två likadana kapell... Så jag måste ha läst fel tidigare. Kapellet uppfördes 1909 och arkitekten är även denna gång Damstedt. Kapellet står på en fornlämning från 1300-talet - Garpa skans.

 

Kapellet på Huskvarna kyrkogård

Nu var ju då frågan hur jag skulle göra. Skulle jag strunta i att promenera bort till Bråneryd, för nu hade jag fått se byggnaden jag var ute efter, även om jag inte kom in i den... Bestämde mig för att trots detta promenera bort. Jag hade ju redan bestämt mig, och 4,5 km är ju inte så långt att gå. Hittade ingen utgång från kyrkogården som tog mig direkt till den cykelväg jag såg bakom kyrkogården, så jag fick traska ut genom huvudingången och sedan liksom runda kyrkogården. Självklart fanns det en utgång närmare...

 

Jag hade foldern i fickan med rätt karta framme, så det skulle väl inte vara några problem att hitta. Jag stötte på patrull ganska omgående. Jag visste att jag skulle gå över en bro, men var det den första bron jag såg, eller finns det en bro längre bort? Jag valde det sistnämnda. Och hoppades att jag skulle komma till Vapenvallen och Zinkens Damm så småningom. Det gjorde jag. Men jag är tämligen säker på att jag gick fel väg. För när jag kom till Vapenvallen och även såg Zinkens damm så låg de inte på rätt sida i förhållande till hur jag skulle ha dem när jag läste på kartan. Jag korrigerade min väg och fortsatte traska.

 

Lillån

Var tämligen säker på att jag nog ändå kanske gått lite fel, så jag halade fram min kommunkarta och kollade upp ett par vägar som jag visste att jag passerat och sedan letade jag mig upp från cykelvägen mot en bilväg och hittar då, som tur är, Lillåvägen som jag nu ska följa. Traskar vidare längs Lillåvägen men känner mig osäker, även om jag samtidigt vet att jag är på väg åt rätt håll. När Lillåvägen tar slut ska jag gå på en cykelväg och sedan så ska jag korsa ån någonstans enligt foldern. Jag hittar cykelvägen (som är en grusväg) och promenerar in där. Efter en kort sträcka skymtar jag hustak åt vänster, men ser samtidigt en bro till höger... Vad ska jag välja? Jag väljer att ta till höger, men efter att ha gått i fyra fem minuter känner jag mig väldigt osäker. så jag väljer att gå tillbaka och gå mot husen. Jag vill ju inte gå helt vilse. Nu kollar jag växelvis på foldern och stadskartan. Kommer till husen och hittar snart ut till stora vägen. Nu är det bara att traska söderut...  Det är inte den här vägen som foldern "säger" att jag ska ta, men jag vill å andra sidan inte riskera att gå vilse, och jag har lokaliserat kyrkogården på kommunkartan.

 

Ser Bråneryds herrgård på min vänstra sida och vet nu att jag är på rätt väg, och en bit längre upp i backen ser jag en busshållplats, så jag tänker att jag går dit och ser vad det står på den, och ser man på, jag har hittat till Bråneryds kyrkogård!

 

Så här i efterhand så är jag tämligen säker på att jag hade kommit till kyrkogården om jag fortsatt gå på grusvägen, men better to be safe than sorry!

Bråneryds kyrkogård är Huskvarnas yngsta, och invigdes 1958. Men det hade förts diskussioner sedan 1920-talet om att en ny kyrkogård och nytt kapell behövdes. Det är en mycket vacker kyrkogård där områdena är uppbyggda i terrasser då man nyttjat den kuperade terrängen.

Jag kunde ganska snart konstatera kapellet jag först trott låg här faktiskt var det som finns på Huskvarna kyrkogård! Både kapellet och klockstapeln andas verkligen 1950-tal! På kapellet ska det finnas en gallerport i brons, men denna lyckades inte jag hitta. Nu letade jag inte så jättenoga heller, för jag ville inte missa bussen, som inte går så jätteofta, och jag orkade inte promenera tillbaka heller...

Klockstapeln på Bråneryds kyrkogård

Kapellet på Bråneryds kyrkogård

Vackert järnkors

Bråneryds kyrkogård

Busshållplatsen!

Summa summarum: ingenting är enkelt för Jenny. Jag kan konsten att virra bort mig, även med karta. Jag är som sagt var glad att jag tog med mig den "vanliga" kartan så jag kunde dubbelkolla när jag kommit lite fel. Vilket jag gjorde. Är man från trakten så är det nog inga större problem att tolka kartan, men jag har ju knappt promenerat bortanför Esplanaden i Huskvarna...

Men jag skulle inte klaga om kommunen trots allt får för sig att markera upp lederna. Jag tror att det lockar fler folk ut i naturen... För min del så var det ganska självklart att jag skulle virra bort mig, bara i och med det att jag läste i foldern: "Lederna är inte markerade i terrängen utan vandraren får själv söka sig fram med hjälp av kartan."

Om detta avskräckt mig från andra promenader som finns i foldern? Verkligen inte.

Dyrön

Häromdagen stod det utflykt och Dyrön på schemat. Målet var att vi skulle komma iväg vid 9, då vi hade ett par stopp på vägen att klara av. Som affären Göksäter och lunch i Skärhamn. Nu kom vi inte riktigt iväg då vi hoppades, så hela schemat blev något förskjutet. Men vad gör väl det när man har semester?

Mätta och belåtna tog vi bilen till Rönnäng där färjan mot Dyrön avgår ifrån. Färjeöverfarten till Dyrön tar ca 10-20 min, beroende på vilken rutt den går. Vissa turer går nämligen via Åstol. Jag visste ingenting om Dyrön innan den här utflykten, förutom att en gammal kompis föräldrar har en sommarstuga här ute. Men syrrans sambo som ibland får rycka ut och fixa elledningarna (eller vad han nu gör) här ute berättade att det fanns fina vandringsstigar, restaurang, kiosk, minigolfbana och fornminnen. Det sista reagerade jag ju förstås på!

Rönnäng

Hittade en liten folder om Dyrön i kiosken vid färjeläget i Rönnäng, där jag kunde läsa att:
det fanns bofasta här redan för 3 000 år sedan. Ön är präglad av sin bakgrund som fiske- och jordbrukssamhälle. Jordbruket med täppor, kor, grisar och höns är borta, men man har fortfarande ett aktivt yrkesfiske.

Ön är  ca 1,5 km2 stor, och har ca 300 bofasta, och varje år besöks Dyrön av närmare 15 000 båtgäster! Här finns två hamnar - nord- och sydhamnen. Färjan mellan Dyrön-Åstol-Rönnäng ingår i Västtrafik och gör drygt 20 turer per dag.

Här finns ICA-butik, bastu, tennisplan, fotbollsplan, boule, logi (Dyröns IF:S klubbstuga), diesel och gasol, restaurang, kiosk och café och en minigolfbana.

Vi hade laddat för en minigolfkamp, men var lite oense om vart banan låg nånstans. När jag googlade på Dyrön och var inne på dyron.nu så läste jag under "att göra" och sedan under "kiosk och café: "Nere vid Sörhamna ligger den gamla kiosken som vuxit till sig ett rejält bygge med inglasad servering. Här serveras enklare förtäring som kaffe, bullar och macka. Naturligtvis har man också glass och godis. Vid kiosken ligger också Dyröns minigolfbana som invigdes midsommar 2001". Så jag hävdade med bestämdhet att minigolfbanan fanns nere vid sydhamnen. Syrrans sambo som då ibland jobbar på ön hävdar att den finns vid nordhamnen. Och han borde ju veta som ju faktiskt sett en minigolfbana där. Men, kanske att det finns två... Det finns det inte. Så vi var lite besvikna efter att ha gått från nordhamnen till sydhamnen... Och jag hade dessutom huvudvärk.

Efter en välbehövlig glasspaus och en liten diskussion huruvida vi skulle gå samma väg tillbaka eller ta Dyröleden tillbaka så beslöt vi oss till slut för att ta den västra delen av Dyröleden tillbaka. C trodde att den skulle vara lite lättare att gå än den östra. Enligt skylten skulle det vara 1,5 km att ta den västra leden upp till nordhamnen. Inga problem tänkte vi...

Leden började bra med en spångad led, men så var det inte hela tiden. Men, det är inte svårt att hitta rätt, det är bara att följa de gula markeringarna. Fast det var på nåt ställe som jag höll på att leda oss fel då jag inte hittade någon markering, men C var uppmärksam och fick oss snabbt på rätt spår igen!

Dyröleden med bastun i bakgrunden

Vad jag inte visste, men som jag inte är förvånad över är att man under andra världskriget använde Dyrön som en försvarsanläggning. Man byggde bunkrar och andra militära grejer här, och man kan fortfarande hitta spåren efter dessa på ön.

Rester av en bunker?

Jag kan inte påstå att jag blev överlycklig när jag på en del ställen insåg att nu är det en ganska så kraftig stigning uppåt som vi ska bemästra. För inte nog med att kondisen är i bott, det var ruskigt varmt den här dagen också! Men, nu hade vi bestämt oss för att ta den här vägen, så det var bara att ta tag i trapporna och knata sig uppåt! =)

 

Dit upp ska vi!

Men, utsikten som vi bjöds på gick inte av för hackor, och det var (nästan) värt mödan! =) Eller, såklart det var. Men, det hade väl kanske inte skadat om det var lite molnigare eller åtminstone ett par grader svalare...


Längs med leden finns det gula markeringar!

Älskar det karga i Bohuslän!

Dynes ravin. Som vi valde att inte gå genom...

En av dammarna på ön...

 

Det går både nerför och uppför...

Åstol. Här bor visst både Peter Harrysson (som tydligen även åkte med samma färja som oss)
och Janne Josefsson. Janne är sommarboende om jag inte fattade det hela fel!

Efter att ha kämpat oss fram längs leden i lite drygt en timme var vi äntligen tillbaka i nordhamnen. Jag säger som syrran sade: det måste ha varit mer än 1,5 km. Och jag kan även säga att det var mina jobbigaste 1,5 km jag promenerat/joggat... Men, vi är alla tre sugna på att åka tillbaka till Dyrön för att gå den östra leden. Vi måste ju se den delen av ön också. Och när vi klarat av den leden så blir det välförtjänt fikapaus nere vid sydhamnen innan vi tar den "lätta" vägen tillbaka!

Nordhamnen sett lite från ovan

Hur blev det då med minigolfen? Ingen av oss orkade att spela någon minigolf. Så istället satt vi skuggan och åt glass i väntan på färjan.

Vad gäller fornminnen så passerade vi resterna av ett stenröse. Men, det förstördes i samband med att man byggde nåt försvarsaktigt under andra världskriget...

Road trip i Dalsland

Syrran har köpt ny bil, och har man en ny bil så måste den ju köras in. Jag hade inför denna road trip som jag blivit utlovad, snöat in på Dalsland. Det ligger ju så nära Trollhättan/Vänersborg, men ändå har jag knappt varit där. Nu var det dags att ändra på detta tyckte jag... Och "huvudmålet" för denna resa var Åmål, för där har jag aldrig varit tidigare. Vad jag vet. Eller det har jag, men bara åkt igenom, jag har aldrig satt mina fötter i Åmål... Men, nu kan ju inte jag bara ta mig från punkt A till punkt B, utan jag måste ha små stopp här och där.

Första stoppet på vår resa blev vid Bolstads kyrka från omkring 1175. Den är den äldsta kyrkan på Dal (vilket på svenska betyder den äldsta kyrkan i Dalsland), och om jag inte minns fel från skylten intill kyrkan så är det även den äldsta bevarade kyrkan i Karlstad stift. Den som kan sin arkitektur ser ju direkt att kyrkan har ett kraftigt romanskt torn. Nu var ju kyrkan inte öppen (det var för övrigt ingen av de kyrkor vi stannade vid) så jag kom inte in. Och då syrran inte är lika intresserad av kyrkor som jag är, så ville jag inte fråga vaktmästaren som var och krattade på kyrkogården om jag kanske ändå kunde komma in... Fast det gjorde inte så mycket, jag ville ju också vidare till slutmålet...

Bolstad kyrka

Dagens andra stopp blev vid Dalaborgs slottsruin. Nu var jag beredd på att det trots "hypen" kring den här ruinen, inte skulle vara så jättemycket att se. Det brukar faktiskt inte vara det vid ruiner efter slott/borgar som fanns på 1300-talet. Borgen anlades av hertigarna Valdemar och Erik i samband med kung Birger. Jag förstår valet av platsen, en udde vid Vänern. Men, jag förstår inte riktigt "hypen". Enligt vastsverige.com (dit jag kom när jag googlade på Dalaborgs slottsruin) så står det under Dalaborgssidan att: "Kvar finns vallgraven, vallar, en terrass och källaren till ett blockhus." Men det enda jag såg var en del av en mur. Men, utsikten över Vänern är underbar. Och det är inte långt att gå från parkeringen... Så även om jag var beredd på att kanske inte se mer några murar och lite upphöjningar i terrängen, så blev jag faktiskt lite besviken på ruinen. Eller inte på själva ruinen naturligtvis, men ni fattar säkert vad jag menar! Det ska faktiskt ha varit här som Margareta, drottning av Norge och Danmark, år 1388 erkändes som regent även över Sverige. Det var för övrigt hon som "grundade" Kalmarunionen 1397. Borgen förstördes 1434.

Dalaborgs slottsruin

Utsikten var det inget fel på i alla fall.

Innan vi kom till Åmål tvingade jag syrran att stanna vid ytterligare två kyrkor, Grinstad och Järn. Grinstad kyrka är från 1250, med ett torn från 1862, som faktiskt lutar! Detta beror på att beräkningarna för grunden inte var helt korrekta...

Grinstad kyrka

Järns kyrka är en tornlös kyrka från, ja det vet man faktiskt inte riktigt, men man brukar räkna 1200-talet som troligt ursprung. Intill kyrkan står klockstapeln täckt av skiffer. Men, det var inte klockstapeln som fångade mitt intresse, utan de smidda järnkorsen på kyrkogården. Dessa fann jag även på kyrkogården vid Grinstad kyrka. Jag har bara sett sådana här vid Ekshärad kyrka (Värmland) tidigare, och då fick jag höra att det var speciellt för det området med sådana här "gravstenar". Så varför finns de även här?

 

Järns kyrka

Järnkorsen

Väl framme i Åmål var det dags för lunch, och dagen till ära blev det en kebabtallrik. Sedan tog vi en promenad ner till hamnen där vi åt en glass, och på vägen dit såg jag ju ett par stiliga hus, som visade sig ha varit borgmästarboställen. I det ena ska dessutom kung Adolf Fredrik och hans hustru ha sovit i... Inte långt från hamnen fick jag syn på ett stort hus som jag trodde var ett magasin av något slag. Syrran hävdade att det är Åmåls gamla kyrka. Så efter glasspausen, var vi ju tvungna att ta en närmare titt. Och, syrran kan sitt Åmål, visst var det gamla kyrkan.

På husfasaderna till de där borgmästarhusen stod det information om husen, men jag tänkte att jag fotar inte denna info, för det bör ju gå att hitta på Åmåls officiella hemsida, men se det gör jag inte... Det går säkert att luska fram, men just nu så orkar jag inte detta...

Huset där Adolf Fredrik sovit...

Utsikt över Åmåls hamn och Åmåls nya kyrka

Gamla kyrkan uppfördes i slutet av 1660-talet och ersatte en medeltida kyrka på platsen. Kyrkan användes fram till slutet av 1700-talet. Därefter användes den faktiskt som magasin under många år! Nuförtiden används den som konsertlokal, och kallas helt sonika Kulturmagasinet. Så jag var ju inte helt fel ute trots allt!

Åmåls gamla kyrka

Efter Åmål tog vi svängen förbi Bengtsfors, för att besöka Dahls konfektyr och köpa lite godis. Vi tog sedan vägen via Bäckefors, där jag fick kika lite på sjukhuset som jag opererade korsbandet för en herrans massa år sedan (det känns så i alla fall).

Trots att vi for på en grusväg i flera kilometer, trots att syrran sade till mig innan vi for iväg: INGA grusvägar så var det här en alldeles underbar dag. Visst hade jag kört så hade vi nog stannat till vid ytterligare ett par kyrkor, och ytterligare ett par platser, men nu var det inte jag som körde och jag kan inte alltid göra som bara jag vill.

Nu har jag bara skrivit väldigt kort om de ställena vi stannade vid, men håll ut bara så ska jag skriva lite mer utförligt...