Christinehofs slott

Christinehofs slott på Österlen, byggdes på order av Christina Piper, som ägde Alunbruket i Andrarum, alldeles i närheten, och behövde en bostad i närheten av bruket. Man påbörjade bygget av huset 1737 och 1741 stod det klart. Det hete då Andrarums Gård, och namnet Christinehofs slott kom till efter Christinas död 1752 för att hedra hennes minne!

Slottet är byggt i s.k. barockstil och den gula färgen kommer e.g. från en slaggprodukt från aluntillverkningen. En period var faktiskt slottet rosa, men vid den senaste restuareringen av slottet så tog man fram den gula färgen igen.

Slottet ägs än idag av familjen Piper, och den nuvarande ägaren Carl Piper, har öppnat upp slottet för allmänheten.

Idag satsar man även på att göra våtmarkerna runt om tillgängliga, och det finns trevliga promenadslingor för den som vill upptäcka området. Under sommaren anordnas guidningar på slottet, vandringar och exkursioner i våtmarkerna. Man har även många specialarrangemang för barn! Det arrangeras även utomhuskonserter i parken, bl.a. har Bryan Adams och Carlos Santana spelat här!

Vill du veta mer? Besök Christinehofs egen hemsida!

Öppet: Parken och våtmarkerna är öppna året om. Slottet är öppet under sommaren.

Hitta hit: Skyltat från väg 19 mellan Tomelilla och Brösarp.

Ringugnen i Tjörnarp

Ringugnen i Tjörnarp är ett litet "annorlunda" utflyktsmål... Det användes vid Gunnarps tegelbruk, som var i drift mellan 1898-1958. Man använde ugnen för att bränna teglet, och det var olyckligtvis en brand som satte stopp för tegelbruket. Här finns (fanns) 18 stycken brännkammare och tegelklädda valvgångar. Ringugnen restaurerades av Tjörnarps Sockengille 1993-94, då ugnen fick ett tak.

Första gången jag besökte Ringugnen, så var det ganska nära skymningsdags, vilket gjorde att jag tyckte det var lite småläskigt att gå in. Det finns inga lampor därinne, och jag hade ju ingen ficklampa eller dyligt med mej...

Jag trodde även att jag körde fel, trots att jag följde skyltarna, för den lilla vägen, gick ju mot ett helt vanligt bostadshus. Men, det visade sig vara rätt, och kanske inte så konstigt ändå, då tegelbruket från början var ett gårdsbruk! För den nyfikne finns det bra informationsskyltar på plats som berättar om ringugnens historia.

Öppet: Året om

Entré: Fri entré

Hitta hit: Från Höör, kör rv 23 mot Hässleholm. Skyltat från norra infarten till Tjörnarp.

Kivik Art Centre

Kivik Art Centre, på Lilla Stenshuvud, strax norr om Kivik är ett relativt nytt konstprojekt. Stiftelsen Kivik Art Centre bildades i juli 2006, med ändamålet att etablera ett konst- och kulturcentrum på Österlen. Förutom konstverken i naturen, var tanken från början att konstnärer skulle hyra in sig i studios/ateljéer, så att besökarna skulle kunna följa konstnärernas arbete.

Sommaren 2007 kunde besökarna se fem paviljonger skapade av arkitekterna Snöhetta och fotografen Tom Sandberg. Man kallade det här första året för Kivik Start.

2008 var det David Chipperfield och Anthony Gormley som stod för den nya huvudattraktionen, ett 16 meter högt utsiktstorn. Det är indelat i tre delar, alla med lika stor volym, men formen är olika. Utsikten härifrån sägs vara fantastisk.

2009 tillkom tre nya verk - skulpturer av den brittiska konstnären Julian Opie och Matti Suuronens plasthus Venturo. Ventura fungerar idag som café och information.

Då jag aldrig kom till Kivik Art Centre 2010 så vet jag inte vad för spännande konstverk man kunde se.

Uppifrån toppen av Lilla Stenshuvud har man en fantastisk utsikt över Kivik! Det är värt promenaden.

Kivik Art har naturligtvis en hemsida, om man vill veta mer om projektet! Kivik Art Centre har stängt för säsongen, men man kommer annonsera på hemsidan när nästa säsong öppnar!

Hitta hit: Om man kommer norrifrån - kör igenom Kivik längs väg 9, i den södra delen svänger vägen kraftigt till höger, mitt i svängen går en väg rakt upp i en backe mot Stenshuvud. Sväng av där och följ sedan skyltar Kivik Art Centre. Kommer du söderifrån -Kivik Art Centre är skyltat från väg 9 mot Stenshuvud.

Statarmuseet

Statarmuseet, alldeles i närheten av Torups slott (Svedala kommun), är ett mycket intressant musuem för både barn och vuxna. Statarmuseet, belyser som namnet säger, statarlivet i Skåne. Men vad var en statare? Det var en helårsanställd, gift jordbruksarbetare på ett större jordbruk. Man fick ofta lönen i form av naturalön.

Museet är inrymt i den gamla statarlängan från 1886, "Långan".

Man har fokuserat på statarlivet under 1950-talet, och här går man verkligen in i de olika "lägenheterna" och ser hur det kunde se ut i en statarbostad. Det är också ganska fantastiskt att se hur mycket som har hänt på ungefär 60 år! Vilken otrolig utveckling det har skett!

Här finns även ett mycket trevligt café och en shop där man bla kan inhandla grönsaker odlade på plats! På gården finns även djur, som tex kaniner, och höns, som brukar vara mycket populära hos barnen, som besöker statarmuseet!

Statarmuseet är öppet för spontanbesök, 2:a veckan i januari - 3:e advent. För mer information om statarmuseet, besök deras hemsida!

Hitta hit: Följ Torupsvägen till skylt "Statarmuseet", sväng in på grusvägen.

Gräfsnäs slottsruin

Mitt första besök (och minne av) Gräfsnäs Slottsruin, alldeles intill sjön Anten i Västergötland, är i samband med att vi någon gång på låg- eller mellanstadiet, förmodligen lågstadiet, åkte ångtåget mellan Anten-Gräfsnäs. Då jag hade en historie-och kyrkointresserad lågstadiefröken så var väl ett stopp i slottsparken intill ruinen ett måste innan vi åkte tillbaka till Trollhättan. Sedan tänkte jag inte så mycket på den där ruinen under många år, utan det man mindes var ju självklart resan med ångtåget, och att jag fick följa med konduktören för att hämta och dela ut kritor och målarböcker till alla klasskompisar. Som var jätteavundsjuka för att de inte fick det hedervärda uppdraget!

Idag ser inte Gräfsnäs Slott ut att vara mycket för världen, men det har en ganska diger historia, vilket jag inte tänker tråka ut er med här. Är man mer intresserad, vilket jag naturligtvis är, så finns det andra mer matnyttiga sajter att besöka!

Slottet började i alla fall att byggas på 1500-talet, och när slottet var färdigbyggt ansågs det vara ett av Sveriges största slottsanläggningar. Sägnen säger att "Grev-Ebba" som var den som fullbordade slottsbygget, styrde hårt och tyrraniserade sitt folk. En av kvinnorna som jobbade vid bygget ska ha uttalat en förbannelse; att slottet ska brinna tre gånger, med 100 års mellanrum, och ingen trevnad skulle rymmas inom dess väggar. Och slottet har brunnit 1634, 1734 och 1834! Det vi ser idag av Gräfsnäs slott är efter den senaste restaureringen 1992-1995.

Sommartid är slottsruinen öppen för besök, och det finns även en liten utställning om slottets historia i ett av valven! Parken är perfekt för sin medhavda picknickkorg, och det finns även bänkar och bord alldeles i närheten av sjön Anten. Vill man inte ha med sig egen mat så finns det café och kiosk i parken! Här finns även en sandstrand som är välfylld varma sommardagar!

Vill du veta mer? Gräfsnäs egen hemsida med information om slottsruinen, parken och mycket mer!

Öppet? Slottsparken är tillgänglig året om. Slottsruinen är öppen under sommartid (mitten av maj-mitten av september).

Entré: Fri entré om jag inte missminner mej.

Hitta hit: Från Trollhättan, kör väg 42 (med riktning mot Borås), i Sollebrunn ta väg 190 mot Gräfsnäs!

Hällristningarna i Tanum

När jag pluggade på Tomelilla Turismutbildning skulle vi skriva ett arbete på engelska, och efter ett visst funderande så beslöt jag mej för att skriva om hällristningarna i Tanum, då jag ända sedan jag gick på lågstadiet och var där på studiebesök har fascinerats av dem. Och om jag då ändå skriver ett arbete om hällristningarna, så varför inte passa på att besöka dem, när jag ändå var "hemma" en helg?! Jag menar, finns det något bättre än att förena nytta med nöje?


I norra Bohuslän finns det ca 1 500 kända hällristningar och man hittar ständigt nya. Området kring Tanum består av mer än 350 variationsrika grupper med ristningar på de platta berghällarna! Här har man hittat ett tjugotal typer av figurer och motiv, t.ex. skålgropar, skepp, slädar, djur, människor, handflator, fotsulor, träd och vapen... Ristningarna tolkas som tidig symbolisk bildkonst, med motiv och placering som medvetet har placerats av de som gjort ristningen! Bilderna beskriver bronsåldersmänniskornas sociala liv, deras andliga upplevelser, trosföreställningar och riter.

På bilden här nedan ser ni en av de kanske mest kända ristningarna i Tanum, nämligen "Brudparet". Det är de två figurerna nästan mitt i bilden.

Hällristningarna i Tanum, är sedan 1994 en del av UNESCO:s "Världsarvslista", och består av ristningar på ett flertal ställen i kommunen; Vitlycke, Aspeberget/Tegneby, Fossum, Litsleby, Gerum och Kalleby. Vid mitt senaste besök vid Världsarvet så var jag vid flera av dessa platser. En bra plats att börja på är vid Vitlycke där det även finns ett museum som visar hällristningar samt en rekonstruerad bronsåldersgård.

Ett par kilometer söder om Vitlycke Museum ligger Litsleby. Här kan man se "Spjutguden", en 2.3 meter lång krigare, med riktigt kraftiga vader, om du frågar Jenny. Vissa anser att han ska föreställa Oden. Den här ristningen är tillgänglighetsanpassad!

Vill du veta mer? Då rekommenderar jag Vitlycke Museums hemsida och Riksantikvarieämbetets hemsida om våra svenska världsarv.

Öppet? Hällristningarna är tillgängliga året om. Vissa täcks dock över under vintern för att skyddas. Vitlycke Museum är öppet maj-oktober. Övriga tider öppet för bokade besök.

Hitta hit: Vitlycke Museum (bra startpunkt) ligger 1 km söder om Tanumshede. Från E6:an, tag av mot Tanumshede. Följ skyltning från Tanums kyrka.

Vätteryds Gravfält

Vätteryds gravfält mellan Tjörnarp och Sösdala, är väl kanske inte ett utflyktsmål i sig, men passerar man platsen till eller från en annan utflykt så ska man absolut passa på att stanna till. Om man, som jag då, är det minsta intresserad av forntiden! Det sägs vara Skånes största gravfält med ca 375 resta stenar. Det har dock funnits betydligt fler, men man har flyttat på stenar då de varit i vägen för odling, eller så har man tagit stenar för byggnads- och fyllnadsmaterial.

Här finns skeppssättningar, fyrsidiga stensättningar, men även solitärer (ensamstående resta stenar). Och vid utgrävningar har man funnit s.k. brandgravar. Man har alltså bränt sina döda. Sådana här gravfält anses härröra från järnåldern, och så även detta!

Jag måste nog trots allt säga att jag blev lite "besviken" när jag klev omkring bland stenarna, för jag hade förväntat mej lite mer, av Skånes största järnåldersgravfält. Jag tyckte mest det såg ut som lite stenar här och där. Jag fick inte riktigt kläm på hur stenarna hängde ihop med varandra. Sen så tyckte jag även att det ser ju verkligen stort ut när man kommer farandes på 23:an i 90 km/h! Och självklart så hade jag ju tagit reda på lite om gravfältet i samband med att jag såg det för första gången från vägen, och läser jag att det är Skånes största och bäst bevarade (järnålders)gravfält, så förväntade jag mej mer än stenar som stod lite huller om buller. Det kan också varit så att jag eg var lite trött och besviken från ett tidigare besök den dagen (Hovdala Slott)

Alldeles intill gravfältet finns det ett litet café som lämpligt nog heter Café Brevé, som man kan besöka om man är lite kaffetörstig. Dock fick jag inte med mej systeryster dit i somras, utan det får bli en annan gång!

Vill du veta mer? Besök Länsstyrelsen i Skånes hemsida.

Öppet? Gravfältet är tillgängligt året om.

Hitta hit? Gravfältet ligger alldeles intill RV 23 mellan Tjörnarp och Sösdala, på vänster sida av vägen (om man kommer från Tjörnarp).