torsdag 23 augusti 2018

Husaby kyrka

Husaby kyrka, invid Kinnekulles fot, har varit ett besöksmål i över 1 000 år. Redan på långt håll ser man de mäktiga tornen från kyrkan resa sig.


Den första kyrkan på platsen var en stavkyrka, till vilken ett torn byggdes på 1000-talet. Stavkyrkan ersattes i början av 1100-talet av ett långhus med absidförsett kor byggt av tuktad sandsten i romansk stil. Kyrkan med sitt mäktiga trippeltorn är Sveriges äldsta biskopskyrka, och en av landets äldsta byggnader.


Kyrkorummet har fortfarande en medeltida karaktär. Kyrkans valv tillkom på 1300-talet med målningar. Dessa överkalkades på 1700-talet men togs fram igen i samband med en restaurering 1901. De var då svårt skadade och målades om med bilder ur Jesu liv, utom i koret, där de ursprungliga målningarna är kvar.


Predikstolen från 1671
Dopfunten och triumfkrucifixet är från 1200-talet, liksom den gamla biskopsstolen som är en av Sveriges äldsta möbler. Andra inventarier som kan nämnas är rester av den medeltida altaruppsatsen och altartavlan, skänkt av Magnus Gabriel De la Gardie på Läckö.

Dopfunten från 1200-talet
Altartavlan skänkt 1671. Altaret från 1200-talet


Biskopsstolen från 1200-talet
Kyrkans korskrank är bevarat som under medeltiden. Det avskiljde, och avskiljer, långhuset från koret. I triumfbågens norra vägg finns en s.k. ambo - en medeltida predikstol. Från medeltiden finns ett kommunionfönster eller hagioskåp, kanske avsett för spetälska och andra som inte fick komma in i kyrkan, ta del av gudstjänsten och ta emot nattvarden.


Korskranket
Ambion mellan psalmtavlan och korskranket


Kommunionfönstret/hagioskåpet
Golvet i både långhus, kor och absid är täckt av gravhällar, bland annat en biskopsgrav.



Utanför kyrkan står det två medeltida gravar med märkliga reliefer. Dessa ska enligt traditionen vara Olof Skötkonungs och drottning Estrids gravar. Undersökningar av gravarna har dock visat att så inte är fallet.



På kyrkogården ligger Lasse i Berget och hans hustru begravda. Lasse Eriksson var en 1800-talets stora profiler i Husaby och kallas "Sveriges sista grottmänniska". Historierna om Lasse i berget levde kvar i bygden långt efter hans död. Lasse var ett original och en vildmarksmänniska, både egensinnig och envis. Älskad och hatad.



Enligt legenden var det här som Olof Skötkonung i början av 1000-talet lät döpa sig och därmed blev den första svenska kristna kungen. Detta ska enligt en legend ha skett i den källa som finns strax nordost om kyrkan. Den som ska ha utfört detta dop var en engelsk missionär vid namn S:t Sigfrid, och som också gett namn åt källan.

S:t Sigfrids källa


En annan legend säger att det inte alls var vid S:t Sigfrids källa som Olof Skötkonung lät döpa sig, utan i Brigidakällan, som fått sitt namn efter det irländska helgonet S:ta Brigida. Denna källa återfinns vid den södra sidan av landsvägen, strax nedanför biskopsborgen.

Brigidakällan var mer eller mindre uttorkad när vi var där.

S:ta Brigidas källa
I Arns fotspår:
På Kungsgården i Husaby blir romanens Arn förförd av Algot Pålssons dotter Katarina. När han senare ska öva julsånger i Husaby kyrka är det första gången han träffar Algots andra dotter Cecilia och ljuv musik uppstår på mer än ett sätt...


Jag blir helt andäktig av att kliva in i kyrkor som Husaby kyrka. Tänk att mer eller mindre få kliva rätt in i medeltiden! Det är vackra takmålningar, detaljer som man inte ser i kyrkor uppförda (eller ombyggda) efter reformationen. Första gången jag var i Husaby kyrka var jag 8 eller 9 år, och denna kyrka har sedan dess etsat sig fast i mitt minne.


Senaste besök: 29 juli 2018

Vägbeskrivning: Skyltat från rv 44 mellan Lidköping och Götene

onsdag 22 augusti 2018

Blomsholmsskeppet

Vid Blomsholms säteri i norra Bohuslän, finns ett av landskapets rikaste fornlämningsområden. Kring säteriet finns ungefär 160 gravar samlade på sju gravfält, som troligen har använts under hela järnåldern.

Det här inlägget kommer att handla om en av Sveriges största skeppssättningar - Blomsholmsskeppet.

Blomsholmsskeppet
Stenskeppet uppfördes troligen under folkvandringstiden (järnåldern). Skeppssättningen består idag av 49 stenar. Den är 42 meter lång och 9 meter bred. Stävstenarna är ungefär 4 meter höga. Stenarna på långsidan är ungefär 1 meter höga. Runt skeppssättningen ligger ett tjugotal mindre gravhögar.

Gravhögar intill Blomsholmsskeppet
Under järnåldern var havsnivån högre och gravfältet med skeppssättningen låg då vid stranden av en havsvik.

Blomsholmsskeppet
Inne i Blomsholmsskeppet hittar man en minnessten över general Sven Ranck och hans hustru Anna Bergengren, uppförd 1668. Sven Ranck var den femte ägaren av Blomsholms säteri som ligger alldeles i närheten av skeppssättningen.

Minnesstenen över Sven Ranck och hans hustru
I närheten av skeppssättningen, i en bergsslänt norr om säteriet ligger det flera fornåkrar och ett gravfält, med 40-talet fornlämningar i form av högar, domarringar och stensättningar.

Från Blomsholmsskeppet kan man även promenera till Grönehög, Bohusläns största gravhög, sex meter hög och med en diameter på 45 meter.

Grönehög
Själva säteriet har anor från tidigt 1600-tal. Dagens mangårdsbyggnad byggdes omkring 1710. Tack vare det strategiska läget nära den norska gränsen, så användes säteriet som fältsjukhus under Karl XII:s krigståg, men också som gränsbevakning under andra världskriget.


Senaste besök: 1 april 2018

Vägbeskrivning: 7 km no Strömstad. Skyltat gravfält från E6.

tisdag 21 augusti 2018

Mariestads domkyrka

Inför årets semester och eventuell(a) husbilstur(er) alt. dagsutflykter sade jag till min följeslagare (syrran) talat om att jag gärna skulle vilja åka till Mariestad. Och jag hade tur, det blev en liten husbilstur till Mariestad. Ett besök i Mariestads domkyrka var ett måste för min del. Mina medresenärer följde snällt med. Jag blev inte besviken.

Mariestads domkyrka ligger på stadens högsta punkt. Grundstenen till kyrkan lades i april 1593 på uppdrag av hertig Karl. En månad tidigare hade man på Uppsala Möte beslutat att Sverige skulle bli ett protestantiskt rike. Det är en storslagen och  mäktig kyrka. Kanske ett av Sveriges förnämsta byggnadsverk från sin tid. Både byggplats och byggnadssätt påverkades av det faktum att kyrkan redan från början var tänkt som domkyrka. Hertig Karl valde Klara kyrka i Stockholm som förebild.


Vid den här tiden befann sig det religiösa livet i Sverige i en omvandling. Reformationen inleddes i Sverige på 1520-talet, och man kan se Mariestads domkyrka som en symbol för reformationen och kampen som rådde mellan den katolska och den protestantiska läran i slutet av 1500-talet. Den lutherska läran hade inte mycket stöd hos folket och det var ett "medvetet drag" av hertig Karl och statsmakten att 1581 grunda ett nytt stift, en superintendentur*. Detta omfattades av Värmland och Vadsbo och Valle härad som i och med detta avskildes från Skara stift som fortfarande var katolskt. Ett par år senare blev den nya staden Mariestad stiftsstad. Mariestad och det nya stiftet kom att bli centrum för evangeliskt kyrkoliv och luthersk teologi. 1647 upphörde Mariestad att vara stiftsstad. Utöver Mariestad så har även Kalmar en domkyrka utan att vara stiftsstad.


Exteriört har kyrkan karaktären av en korskyrka i sengotisk stil, med flacka spetsbågar och strävpelare. Med sitt 82 meter höga torn intar kyrkan tionde plats bland våra svenska kyrkor. Läget och det höga tornet har gjort att kyrkan fungerat som sjömärke för sjöfarande på Vänern.


Predikstol och altare är uppförda i karolinsk stil och tillverkade av bildhuggaren och konstnären Börje Löfman år 1701.



Dopfunten är tillverkad 1646 och är ett av de föremål som klarade branden 1693.


Alla fönster i kyrkan har vetekärvar i grönt, gult och vitt. De olika färgerna visar på naturens gång samt på trons växt. Vetekärven är också Vasaättens symbol. Hertig Karl var ju son till Gustav Vasa.


I koret finns flera vackra gravhällar från den tid då gravsättningar ägde rum under kyrkan. De sista gravsättningarna inne i kyrkan ägde rum på 1700-talet.


* Stift som grundades efter reformationen kallades för superintendentur eller superintendentia.



Senaste besök: 28 juli 2018

Vägbeskrivning: I gamla stan, Mariestad. Nygatan 23.

måndag 20 augusti 2018

Kalkbrytningen vid Hunneberg

Längs Hunnebergs rasbrant mellan Nygårds egendom och Västra Tunhems prästgård finns spår efter ett drygt 50-tal kalkugnar. Mellan dessa av lövträd överväxta ruiner tornar mäktiga slagghögar av bränt skiffer upp sig och i berget där bakom gapar de många, djupa och fuktdrypande kalkbrotten tätt.

Rasbrant
I över 200 år har människor längs Hunnebergsbranten levt på brytning av bergets skiffer och kalk. Kalkbrytningen utmed Hunneberg startade under andra delen av 1700-talet.

Kalkgrottor
Kalkframställningen var som störst under 1800-talet. Som mest var 200 man och deras familjer beroende av inkomsten från arbetena här. Arbetarna, som oftast arrenderade brytningsrätten av bönderna i Västra Tunhem, bodde till största delen i det s.k. Floget, husraden längs bergskanten.

Under enkla och ofta mycket riskabla förhållanden öppnades de djupa schakt där man sedan hämtade kalk och skiffer. Meterdjupa hål borrades för hand vilka sedan fylldes med krut som antändes med krutstickor och svaveltråd. Dessa primitiva metoder orsakade många skador och det hände att arbetare blev av med både händer och syn. Några miste till och med livet i samband med sprängningar och ras.

Att fylla en ugn var mycket krävande, eftersom skiffer och kalk först måste krossas, ett arbete som främst sysselsatte barn och gamla. Ugnen byggdes av gråsten och fylldes med ved i botten. Därefter varvades kalk och skiffer tills ugnen fyllts, varefter öppningen sattes igen med diabassten. Veden antändes och brann i ca åtta timmar varefter skiffern svarade för uppvärmning under den vecka, 14 dagar som det tog för kalken att brännas.

Kalkugnsrest
Kalkugnsrest
Ur en bränning kunde upp till 700 liter kalk erhållas. När produktionen var som störst, mellan 1870-1890, levererades årligen 80 000 - 100 000 tunnor kalk från brotten kring berget. 1 tunna = ca 93 liter.

Det kunde bli tre till fyra bränningar per säsong, som oftast skedde under sommarsäsongen. Under vintersäsongen sprängde man fram skiffern och kalkstenen.

Kunglig krona och årtalet 1799.
Var det då detta kalkbrott öppnades?
Den brända kalken användes i första hand som gödning på åkrarna, och det berättas hur bönderna samlades i långa köer, ja till och med övernattade, vid ugnarna för att försäkra sig om leverans. Även den brända alunskiffern kunde nyttjas som jordförbättringsmedel, men användes främst vid cementtillverkning.

Kalkgrotta
Metoderna för brytning och bränning av kalk vid Hunneberg förändrades mycket lite under de 200 år som verksamheten pågick. De föråldrade metoderna blev under 1900-talet allt mindre lönsamma och från och med 1910-talet började brotten läggas ned. De sista brotten öppnades under slutet av 1800-talet och den sista bränningen skedde i en ugn vid prästgården i mars 1950.

Kalkgrotta
Att åka till de stora kalkgrottorna vid Hunneberg var en av de stora begivenheterna när jag var liten. När pappa föreslog en tur till Hunneberg och kalkgrottorna, ja då var det nästan så man rusade ut till bilen. Väl framme förundrades vi alltid över hur stora, ja både på höjden och djupet, de var! När jag sedan återigen besökte kalkgrottorna i vuxen ålder (efter att inte ha varit där på flera år), så förundrades jag (och förundras fortfarande) över att de faktiskt inte är så stora. Jo, djupa är de fortfarande, men speciellt höga är de inte. Samtidigt fascineras jag över det arbete som legat bakom den här kalkbrytningen och kalkbränningen. Tänk om man kunde få se hur det gick till...

Kalkgrottor
Senaste besök: 25 juli 2018.

Hitta hit: Från vägen mellan Trollhättan (Halvorstorp) mot Vargön, följ skyltning Hunneberg. Därefter följ skyltning Västra Tunhems kyrka. Kalkgrottorna ligger utmed bergskanten, innan Västra Tunhems kyrka.

söndag 12 augusti 2018

Skörstorps rundkyrka

Skörstorps kyrkby ligger på sydsluttningen av Gerumsberget, ett av Västergötlands karaktäristiska platåberg, omgärdad av öppna jordbruksslätter, fornlämningar och ett rikt kulturlandskap.

Skörstorp är en av Falbygdes många små församlingar. Bygdens tätt liggande kyrkor vittnar om att området under medeltiden var bland de rikast och tätast befolkade i Västergötland. Här passerade flera viktiga kommunikationsleder från söder åt norr.

På 1100-talet började bygdens kyrkor att uppföras i sten. Den lilla, enkla och vackra kyrkan i Skörstorp kan räkna sig till en liten  och exklusiv skara kyrkor - rundkyrkorna. De finns i ett mycket begränsat antal över stora delar av Europa. Skörstorps kyrka från mitten av 1100-talet är den enda bevarade i sitt slag i Skara stift.


Man ansåg länge att den enda orsaken till den runda formen var att de byggdes som försvarskyrkor. Den runda muren är svårare att bräcka än den plana. Som försvarsborgar mot fientliga arméer och andra illasinnade förbipasserande har alla stenkyrkor spelat en viss roll. Kyrkomurarna har i orostider kunnat skydda byns befolkning. Genom små gluggar i fasaden kunde männen hålla uppsikt och försvara sig mot inkräktare.

Idag anser man att rundkyrkorna byggdes med Den Heliga Gravens Rotunda i Jerusalem som förebild. Den romerske Kejsar Konstantin lät nämligen bygga en rund kyrka över Jesu grav år 336 e.Kr. Efter Jerusalems erövring under det första korståget 1099 påbörjade korsriddarna en renovering av denna rundkyrka - ett arbete som blev klar ca 1150. Under det kommande århundradet blev det helt enkelt på modet att bygga just runda kyrkor på flera håll i Europa. Faktum är att majoriteten av Europas medeltida rundkyrkor verkar ha byggts under en 50-100-årsperiod från mitten av 1100-talet och framåt. Ett sammanträffande som verkar mer än bara en slump. En del av dessa kyrkor har bevisligen tillhört Tempelriddarorden. Var det en hemvändande korsriddare som lät bygga rundkyrkan här i Skörstorp?

Idag finns det åtta bevarade rundkyrkor i Sverige, samt ungefär lika många raserade. Falbygden verkar ha varit extremt rik på rundkyrkor. Rundkyrkorna i Dimbo och Agnestad, som idag är ruiner, vittnar om att ytterligare två rundkyrkor funnits i Falbygden. Dessa uppfördes av biskop Bengt den Gode (1157-1190). Även Bestorp och Falekvarna sägs ha haft rundkyrkor.

Kyrkan i Skörstorp uppfördes i mitten av 1100-talet och från början fanns bara det låga rundhuset, endast försett med små gluggar, av vilka en fortfarande är synlig på fasadens västra del. Norra sidan var dock helt utan gluggar för att även kvinnor och barn skulle ha en säker plats i kyrkan.


Den originellt utformade spiran, koret med absid och ett gravkor (numer sakristia) uppfördes på 1660-talet. Vapenhuset ska vara något yngre än så och på 1700-talet uppfördes klockstapeln. Klockstapelns vindflöjel är från 1794. I klocktornet hänger två klockor där den större gjöts av Johannes Bosson 1526 och den mindre 1930.


År 1899 fick vapenhuset en sandstensomfattad barockportal.


Sakristian vid södra sidan av koret byggdes som gravkor åt ätten Spens på Orreholmens Kungsgård, inte långt från Skörstorps kyrka. Redan 1703 var gravkoret så förfallet att det föranledde klagomål. 1731 medgav emellertid änkefrun och sonen generalmajor Axel Spens, att gravkoret fick användas som sakristia. Deras förbehåll var dock att de dödes ben skulle ligga kvar och graven fyllas igen. Detta skedde dock inte förrän prosten Mellin kom till församlingen 1810. Han lät då mura igen golvet och sedan dess har gravkoret använts som sakristia.


Dopfunten är från 1200-talet. I vapenhuset står en medeltida stavkorshäll samt en gravhäll från 1599. Predikstolen är snidad av Johan Ullberg d.ä. år 1709. Altartavlan är tillverkad 1748 och skänkt av änkefru, baronessa och generalinna Anna Fredrika von Schants. Den mindre ljuskronan är tillverkad på 1700-talet och från samma århundrade finns en svart mässhake bevarad. Skörstorps syförening har skänkt den stora ljuskronan 1935, dopfatet 1966 och en brudkrona 1970.





Inför mitt stopp vid Skörstorps kyrka så hade jag läst att den skulle vara öppen dagligen maj-september, men jag hittade inget årtal, så jag var inte helt säker på att det skulle vara så i år. Kyrkan ligger väldigt vackert. Det är något pittoreskt över det hela.


Alldeles intill dörren till kyrkan finns det en skylt som säger att kyrkan är öppen maj-september. Men, ytterdörren var ju stängd. Av någon outgrundlig anledning så är jag inte så vidare värst förtjust att försöka öppna en stängd ytterdörr, tänk om jag drar något larm? Varför det nu skulle gå så länge jag inte får upp dörren? Men, jag tog mod till mig och gick fram till dörren och visst var den upplåst. Jag vet inte vad jag förväntade mig att se när jag väl kom in i kyrkan, men det är ett litet ljust kyrkrum som man kommer in i. Här finns inga vägg- eller takmålningar att fästa blicken vid. Så fort jag klivit in i kyrkorummet är det som ett lugn kommer över mig, och nästan andäktigt tar jag in kyrkorummet. Jag vet inte vad det är med kyrkor, men jag får detta lugn inombords så fort jag kliver innanför en kyrka. Går man igång på stora svulstiga kyrkor med vägg- och takmålningar eller stora katedraler, då är inte det här kyrkan för dig. Men, jag gillar kontrasterna. Ena gången kliver in i en träkatedral med målningar från golv till tak, ja även hela taket är fullt med målningar. Nästa gång kliver jag in i en liten, enkel kyrka med helt vita väggar och tak och knappt mer än psalmtavlan på väggen...


Senaste besök: 25 juli 2018.

Vägbeskrivning: Från Falköping, ta väg 47 mot Jönköping. Efter ca 9 km sväng vänster (väg 193) mot Tidaholm. Kör ca 3 km. Skörstorps kyrka ligger på vänster sida av vägen.

tisdag 7 augusti 2018

Borga kyrkoruin

Jag har åkt vägen Trollhättan-Falköping väldigt många gånger. Och för ett par år sedan fick jag syn på en kulle på vänster sida (åkte mot Falköping), vid denna kulle fanns det uppenbarligen en p-skylt samt ett par andra skyltar. Denna kulle fanns (finns) alldeles innan man tar av mot Kvänum (om man kommer från Grästorp sett). När jag nu i sommar hade tillgång till bil, och skulle köra hem till syrran, från Småland där jag nu bor, så tog jag tillfället i akt. Jag svängde av mot Kvänum, tog direkt till vänster och följde grusvägen (som går parallellt med rv 47) till den anvisade parkeringsplatsen.


Ett par dagar innan jag åkte så hade jag gått in på Fornsök och letat upp platsen och kunde konstatera att här finns det en kyrkplats och en domarring med mera. Detta bådade ju gott. Tyvärr var skyltarna helt tomma, så jag kunde inte få någon vidare information om platsen. Och jag har inte lyckats googla fram något heller. Så den lilla infon jag har är från Fornsök.


Men, det jag har fått fram är följande:
På platsen finns en kyrkplats, 70x40 meter. Mitt på kyrkplatsen finns en kyrkgrund som mäter 11x3,5 meter. Kyrkgrunden är idag helt övertorvad. I nordvästra hörnet finns en rest sten. I sydöstra hörnet ligger två stenar intill. I nordöstra delen av kyrkgrunden ligger en kvarnsten. Vid en provgrävning 1957 konstaterade man att området runt kyrkgrunden är en kyrkogård.




Alldeles intill kyrkoruinen står en minnessten med inskriften "HÄR STOD BORGA KYRKA".


Jag hittar tyvärr ingen mer info än att kyrkplatsen härstammar från medeltid, nyare tid.

Är det någon som kanske vet något mer?


Senaste besök: 25 juli 2018

Hitta hit: Utmed rv 47 (mellan Grästorp och Falköping). Ta av mot Kvänum, ta direkt till vänster in på grusvägen. Det finns parkering.