Maspalomas

Hoppsan, nu har det blivit en sån där jättelång paus. Men, nu är det dags att damma av den här bloggen igen! ;-) Det här inlägget som jag skriver nu hade jag faktiskt tänkt att det skulle ha kommit för lite drygt en månad sedan, men, den som väntar på något gott...

I mars fyllde jag 40 år. I samband med denna så for jag, min syster och hennes C, till Gran Canaria, och Playa del Inglés. Innan resan berättade min syster som var någon sorts reseledare att det finns minsann inte så mycket mer att göra än att sola och bada där. Och det var också vad vi gjorde mest hela tiden. Men, lite historia och kultur fick jag i alla fall.

Jag, nybliven 40-taggare, på en av sanddynerna i Maspalomasöknen.

Just det här inlägget handlar om Maspalomas, typ allra längst söderut på ön, som inte är mer än 50 km från norr till syd. På denna lilla yta finns det faktiskt inte mindre än fyra klimatzoner!

Idag är Maspalomas en av de största turistorterna på Kanarieöarna, men det är fortfarande lätt att hitta en lugn plats där man kan njuta av solen på avstånd från turisthorderna.

Maspalomas är väl mest känt för sina magnifika sanddyner, som är skyddade enligt lag. Reserva Natural de las Dunas de Maspalomas är ett 400 hektar stort naturreservat och består av tre ekosystem: palmdungen, dammen och sanddynerna.

Sanddynerna, sett från Playa del Inglés

Om man vill veta lite mer om sanddynerna, som tvärtemot vad många tror, inte blåst hit från Saharaöknen utan sköljts upp ur havet, så finns det ett litet informationscenter vid Hotel Riu Palace Maspalomas. Här kan man lära sig mer om hur dynerna uppkom, vilka växter och djur man kan räkna med att få se. Alldeles intill informationscentret finns "Miradoren" - en utsiktsplats som inte bara bjuder på en vacker utsikt utan även ett utmärkt fototillfälle. Härifrån utgår promenaderna genom sanddynerna. En stor del av dynerna är i ständig rörelse, men det finns också en permanent del, där det lever en rad växter och fåglar.

Sanddyner

Sanddyner

Tidigare fanns här en palmskog, men allt som återstår idag är några palmträd och dadelpalmer. Skogen totalförstördes av olika byggprojekt på 1960- och 1970-talen. Intill dungen finns det en lagun med flera fiskarter. Lagunen är en bra plats för fågelskådning.

Lagunen, som man passerar från busshållplatsen
vid Maspalomasstranden.

Stranden vid Maspalomas är kanske Gran Canarias bästa strand. Barnfamiljer väljer de lugna vattnen nära fyren, medan området vid Playa del Inglés är omtyckt av nudister! Det är mycket populärt att promenera mellan Maspalomas och Playa del Inglés, utmed vattenbrynet. På informationsmötet berättade Vingguiden, hur lång tid det tar ungefär. Självklart har jag glömt, men det var 45 eller 90 minuter... Så dryga timmen i alla fall. Ingen av oss tre i sällskapet kände att vi hade ork att göra denna promenaden, så vi tog taxi från vårt hotell och ner till Informationscentret och så gick vi lite bland dynerna där innan vi tog taxi tillbaka till hotellet.

Vi var faktiskt bara vid stranden en enda dag och solade och badade. Vi trivdes så bra på vårt hotell och "vårt" poolområde. Att vi hade drygt två kilometer ner till stranden och att vi hade All-inclusive, bidrog nog en del till det hela. Hotellet hade visserligen gratis badbuss till Maspalomasstranden. Men det visade sig att den körde runt hela Maspalomas och x antal hotell innan vi var nere. Det visade sig vara väldigt billigt att åka taxi, och det fanns en liten taxistation utanför vårt hotell, men trots det hade vi det väldigt gott i poolområdet!

Utsikt från solstolen vid Maspalomasstranden.

Men, Maspalomas är inte enbart känt för sina enorma ytor av sanddyner vid havet eller för det fina klimatet. Här finns ett av öns mest spektakulära landmärken. Faro de Maspalomas är ett 55 meter högt fyrtorn som uppfördes i slutet av 1800-talet av den lokale ingenjören Juan de Léon y Castillo. Fyren som är uppfört på ett palmkantat torg, tog 28 år att bygga. Fyrens ljus tändes för första gången den 1 februari 1890. När man byggde fyren var området ett obebott ökenområde. Utan kommunikationer med resten av ön. För att kunna bygga fyren gjordes en liten pir med ramp för att lossa materialet som endast kunde tas dit med båt. När fyren invigdes var det den enda byggnadskonstruktionen som fanns efter den långa sandremsan som började där nuvarande Playa del Inglés ligger och slutade i närheten av Oasis de Maspalomas. Fyren vägledde ångfartygen som täckte rutten Europa, Afrika och Amerika.

Faro de Maspalomas

Vid fyren börjar/slutar Meloneras strandpromenad, som är kantad med restauranger, barer och butiker. Vår näst sista kväll på Gran Canaria tog vi en taxi från hotellet ner till Faro de Maspalomas. Vi kikade lite på fyren innan vi promenerade utmed denna strandpromenad. Där butiker, barer och restauranger kändes mycket nyare och fräschare än de vid Playa del Inglés. Det var en helt perfekt kväll och avslutning på vår semester.

Sandskulptur, nedanför fyren.

En promenad på strandpromenaden.

Vi hann precis fånga solen innan hon gick ner i vattnet!

Gustafsberg - Sveriges äldsta badort

En dag i somras på min semester så blev jag sugen på att åka ut till Gustafsberg, ca 2,5 km sydväst om Uddevalla. Jag har varit där flera gånger, men kände att nu var det läge för en tur dit igen. Den här gången tog jag inte bilen, utan jag valde att åka kollektivt. Så jag tog cykeln från syrran till Öxnereds station, där hoppade jag på tåget som går till Uddevalla. Själva tågresan tar bara 16 min, så det är ingen lång resa precis. Framme i Uddevalla gick jag bort till skärgårdsbåtarna som avgår och anlägger vid turistbyrån, och tog M/S Sunningen ut till Gustafsberg. Ska man till en bad-/kurort så ska man väl ändå ta sig det med båt?! Tyvärr var inte vädret det bästa, men det blir ju inte bättre än vad man gör det till.

Gustafsberg, sett från M/S Sunningen

Innan Gustafsberg blev en populär havsbadort var det vattnet i hälsokällan som orten besöktes för. I århundraden hade allmogen druckit det järnhaltiga vattnet vid Baggetofta som platsen hette från början. I början av 1700-talet hade det blivit modernt att dricka brunn. På 1720-talet blev källan "kringmurad", och 1729 fick Göteborgs stadsläkare Jacob Boëthius i uppdrag att undersöka vattenkvalitén i Baggetofta. Han menade att vattnet här kunde bota ett 30-tal krämpor.

Hälsokällorna.

För extra hälsobringande effekt började man på 1780-talet komplettera brunnsdrickandet med salta bad. Gustafsberg kan därmed betraktas som Sveriges första badort. Här var lummigt, kuperat och låg vid saltvatten, vilket gjorde att orten blev mycket efterfrågad. Namnet Baggetofta ändrades nu till det mer eleganta Gustafsberg, efter nådigt tillstånd av Gustaf III.

Gustafsbergs stora uppsving inleddes 1804 då Gustav IV Adolf och drottning Fredrika lät sin fyraårige krasslige prins Gustav besöka orten. Kuren hade god verkan och den klena kronprinsen piggnade till efter de salta baden. Snart besöktes Gustafsberg av sjuka från både in- och utlandet.

Nu blåste det medvindar över Gustafsberg, och 1814 byggdes två varmbadhus. Förebild för dessa var den berömda badinrättningen i Doberan vid Rostock i Tyskland. I stora badhuset fanns sex badrum med betjäning. Havsvatten pumpades upp till en kopparpanna på vinden, värmdes och leddes ner i badkaren. Så småningom byggdes badhuset ut med en kallvattenkuravdelning. Idag är det stora varmbadhuset ett vandrarhem. I det enklare badhuset fanns sju badrum. Två var för "fattigbadande", som inte kunde betala själva, utan fick lita till välgörenhet.

Stora varmbadhuset. Idag är det vandrarhem.

Stora varmbadhuset.

Stora varmbadhuset.

I samband med att de båda badhusen stod färdiga fick Gustafsberg återigen flott besök. När kronprins Karl Johan (Bernadotte) drog i fält mot Norge 1814 samlades hovet i Uddevalla. Karl Johan, kung Karl XIII, drottning Hedvig Elisabeth Charlotta och den unge arvfursten prins Oscar skrevs in vid kurorten. Drottningen ägnade sex veckor åt nyttiga bad, medans kronprinsen och kungen var i Norge.

Den stora mängden havsväxter på botten utanför Gustafsberg ansågs bidra till vattnets goda verkan. Gyttja till gyttjebaden hämtades längre ut i fjordarna.

Baden ordinerades mot lamhet, reumatism, skrofler, engelska sjukan, stockningar i underlivet, hemorrojder, hysteri, hypokondri och många andra sjukdomstillstånd.

Lilla varmbadhuset.

Lilla varmbadhuset.

Det första kallbadhuset, en flotte ute i viken, byggdes 1820. Dit blev man rodd i en liten båt. I mitten av flotten fanns en stor korg där man kunde stiga ner utan att nå den otäcka dyiga botten. Det låter som något för mig det!

In på 1830-talet vill de välbärgade brunnsgästerna hellre dricka utländskt brunnsvatten än det som fanns på platsen. Det importerades därför vatten... Uddevallas apotekare drev Carlsbaderinrättning i brunnshuset. Ur vackra kranar strömmade Carlsbader, Embser, Marienbad-Kreutz, Selter, Spaa m.m.

Hälsobrunnen/Hälsokällan. Byggnaden är uppförd 1831.

Det är fortfarande möjligt att gå in i ett av brunnshusen.
Passa på att ta en klunk av det nyttiga vattnet,
och läs om brunnsdrickandet i den lilla utställningen.

Flera av husen som finns på området idag, byggdes efter de båda badhusens tillkomst år 1814, som gästhus för att härbärgera de celebra sommargästerna. Husen fick namn som Grevegården, Tvåan, Slottet och Snäckan, och heter så än idag.

Ettan, uppförd 1790.

Till vänster: Tvåan, uppförd 1830. Till höger: Bikupan, uppförd 1806.

Slottet, uppförd 1830.

Grevegården, uppförd 1827.

Gustafsberg var Sveriges mest fashionabla kurort fram till 1850-talet. Alla ville resa hit. Förutom högadeln märktes flertalet av dåtidens främsta skalder och författare, de mäktiga värmländska brukspatronerna, Göteborgs grosshandlarfamiljer m.fl. Lars Hierta, Fredrika Bremer, Esaias Tegnér och Carl von Linné skrev in sig i gästboken.

Villa Ekbacken, uppförd 1865

Förutom hälsosamma bad tillbringades dagarna med promenader i parken och samtal. Man byggde ett societetshus 1837. Runt "Skvallertorget" tillbringades dagarna förutom med samtal med handarbete och läsning. På kvällarna roade sig besökarna med baler, musik och lekar, bengaliska eldar och fyrverkerier. Resande teatersällskap, dockteatrar och marknadsgycklare besökte Gustafsberg för att underhålla gästerna. Många var även de mödrar som tog hit sina giftasvuxna döttrar i hopp om att hitta en framtida svärson.

Societetshuset, uppförd 1837.

Vid 1800-talets mitt drog badgästströmmen vidare till nya badorter i yttre havsbandet. Varberg, Särö, Marstrand, Lysekil och Strömstad hade ännu saltare luft och saltare vatten! Ungefär samtidigt började Uddevallas borgerskap bygga sommarvillor på Gustafsberg, och blev tongivande här. Många var släkt. Gustafsberg sågs av ungdomarna som en "levande familjegrav"!

Några av alla de villor som finns i området.

Kurorten låg på mark som tillhörde och var granne med Gustafsbergs barnhusskola. Det barnlösa, men ack så rika, skeppsredar- och grosshandlarparet Knape i Uddevalla hade 1772 donerat sin förmögenhet till en internatskola för faderlösa, studiebegåvade gossar. Barnhusskolan är Sveriges äldsta internatskola. Skolan startade 1776.

Gustafsbergs Barnhusskola, med en byst av Anders Knape.

Det var endast pojkar som kunde bo och studera vid Gustafsberg, men flickor kunde få ekonomiskt stöd för studier. Målet för de bohusländska gossarna, efter ca sex år på Gustafsberg, var att skapa dugliga yrkesmänniskor. Vid avslutad skolgång väntade ofta en lärlingsplats för dem, och de försågs med bibel, fickpengar och ett ombyte kläder.

Gustafsbergsskolan var speciell, då den genomsyrades av en pedagogik som vi kan relatera till än idag. Pojkarna studerade ämnen som slöjd, musik och språk. Ämnen som var mycket ovanligt på den tiden.

Rättarebostaden, uppförd 1814

Kurorten sköttes av barnhusets direktion. Men man oroade sig för att badgästernas "flärd, sysslolöshet och osedlighet" skulle vara ett dåligt exempel för pojkarna. Inte helt konstigt faktiskt. I sin ursprungliga form fungerade internatskolan fram till 1924. Än idag är Gustafsbergsstiftelsens viktigaste uppgift att stödja ungdomar, nu genom stipendier.

Arkivbyggnaden, uppförd 1882.

Flera av skolans byggnader finns fortfarande kvar, som Skolhuset, Arkivbyggnaden, Herrgården, Rättarbostaden, Bagarstugan m.fl.

Drängstugan/Verkstad, uppförd 1770

Bagarstugan, uppförd 1770.

Herrgården, uppförd 1770.

Till vänster: privat bostad uppförd 1913.
Till höger: Kamrerarebyggn., uppförd 1770.

Utsikt från Skolhuset. Villa Novilla, uppförd 1868.

Villa Novilla.

Efter en ljuvlig lunch på Café Snäckan och en promenad i området, med regnet i hängandes i luften så var det dags att ta sig tillbaka till Uddevalla centrum. Från början var min plan att jag skulle gå strandpromenaden tillbaka. En promenad på ca 3,5 km. Men, regnet hängde i luften och jag började dessutom bli lite lite trött i benen, så jag valde faktiskt att ta båten tillbaka till "fastlandet".

Café Snäckan, uppförd 1830.

Restaurangen, uppförd 1793-1891.

Strandpromenaden.

Båten som tog mig till och från Gustafsberg.

Gustafsbergsstiftelsen äger fortfarande stora markområden och 33 byggnader varav 26 är byggnadsminnen. Både hus och mark har klassats som riksintressen.

Precis som förr kommer många människor idag till Gustafsberg för att njuta av miljön, fira högtider, äta, bada, bo och leva sommarliv.

Vägbeskrivning
Från E6:an söderifrån: Sväng av vid Lerbromotet, kör 4 km, sväng av vid skylt Uddevalla Södra, Gustafsberg. Vägen går i en skarp sväng vid Bratteröds Bil AB. Tag till höger vid vägskylt Uddevalla, kör 2,5 km och sväng sedan vänster vid vägskylt Gustafsberg/Lindesnäs. Håll höger och kör 1 km till vandrarhemmet vid vattnet.

Från E6:an norrifrån: Sväng av vid Torpmotet, kör mot Uddevalla centrum i rondellen. Kör igenom båda tunnlarna efter 4 km. Tag andra avfarten till höger och kör mot centrum. Kör 500 m till rondellen och kör rakt fram i den. Fortsätt denna väg - Göteborgsvägen - i 2 km och ta sedan till höger vid vägskylt Gustafsberg/Lindesnäs. Håll höger och kör 1 km till vandrarhemmet vid vattnet.

Från väg 44: Kör förbi avfarten mot Uddevalla och fortsätt söderut. Sväng av vid Bratteröds Bil AB och kör mot Uddevalla. Efter 2,5 km sväng vänster vid vägskylt Gustafsberg/Lindesnäs. Håll höger och kör 1 km till vandrarhemmet vid vattnet.

Senaste besöksdatum: 25 augusti 2016

Sollidens slott

I samband med Ölands Skördefest i år (2016) passade jag och syrran på att besöka Sollidens slott; kungafamiljens privata sommarresidens. Man kommer inte in i själva slottet, men man kan gå omkring i slottsparken och njuta av slottet från utsidan.

Sollidens Slott

Slottet uppfördes 1903-06 av dåvarande kronprinsessan Victoria (gift med Gustav V). Kronprinsessan hade en "klen" hälsa (luftrörsbesvär) och hennes livläkare Axel Munthe ansåg att Ölands milda luft skulle göra henne gott. Och Victoria lyssnade på sin livläkare, och man började bygga Solliden. Att äktenskapet med Gustav V inte var det bästa gjorde väl saken till att Victoria påbörjade sitt "Borgholmsprojekt".

Sollidens Slott

Solliden är uppförd i en italiensk villa-stil med vitputsad tegel, och är tre våningar hög. Förlagan är var Axel Munthes villa San Michele på Capri. Man hittar många detaljer i italiensk marmor och ölandssten. Kronprinsessan var mycket delaktig i hur slottet skulle se ut, och hon satte verkligen arkitekten Torben Grut i arbete. De första ritningarna var inte tillräckligt italienska, men 1906 stod den stora vita villan klar.

Sollidens Slott

Slottet omges av en vacker slottspark med olika inriktningar. Här finns bl.a. en pergola, en holländsk rosenträdgård, en italiensk trädgård och en engelsk park. Pergolan är smyckad med klassiska skulpturdetaljer, och i den italienska trädgården som är geometriskt anlagd i renässansstil växer det buxbom, thuja, cypresser och en mängd olika blommor. Trädgården pryds av en bronsskulptur föreställande Merkurius.

Italienska trädgården

Den engelska parken har vidsträckta gräsytor och flera sydländska trädarter som plataner, cypresser och tulpanträd. I denna lummiga grönska står en byst, föreställande drottning Victoria, om given av skulpturer ur den grekiska mytologin.

Engelska parken?

Den holländska rosträdgården är en gåva av drottning Vilhelmina och är anlagd av holländska trädgårdsmästare 1926. I denna vackra trädgård med blommande perenner och rosor finns fyra marmorskulpturer av skulptören J. N. Byström.

Staty någonstans i slottsparken!

Precis när man passerat slottet och man blickar åt vänster så ser man en liten brun stuga. Den här lilla stuga var från början ett torp som hette Grönadal. Här bodde Johan Törngren, hans fru Maja och deras barn i över 30 år innan torpet införlivades med Sollidens parker. 1948 rustades stugan upp och gjordes om till en lekstuga för prinsessorna Margareta, Birgitta, Desirée, Christina och prinsen Carl Gustaf! Lekstugan var en present från farfarsfar, kung Gustav V!

Lekstugan

När man går omkring i parken så är det inte alls svårt att förstå att kungafamiljen älskar denna plats. Det finns massor att se på. Rätt var det är så är det installation bland buskarna!

Någonstans i slottsparken

1992 byggdes en paviljong där det visas utställningar på kungliga teman. I år var det kungliga stolar om jag inte missminner mig. I paviljongen finns det även en liten butik där man kan köpa presentartiklar.

Sollidens Slott sett från baksidan.

Vägbeskrivning: Kör väg 136 norrut, mot Borgholm. Sväng vänster mot Borgholms Slott. Kör förbi Borgholms Slott och följ skyltarna.

Senaste besöksdatum: 1 oktober 2016

Seby gravfält

För den fornhistoriskt intresserade är Öland som ett enda stort smörgåsbord! Och även om jag varit på ön fler gånger än jag kan räkna till, typ, så finns det alltid något "nytt" att besöka. Seby gravfält på sydöstra Öland är en sådan plats. Jag har åkt förbi gravfältet mängder av gånger. Och varje gång har jag tänkt: "nästa gång jag är på Öland, så ska jag minsann stanna till".

När jag var på Öland med mor och far i slutet av augusti så hade jag siktet inställt på Seby gravfält. Men, när vi kom farandes där med mig bakom ratten så hittade jag ingen parkering! Så det blev till att bara köra förbi. Dessutom hade jag redan tvingat mor och far att stanna till vid tre fornminnesplatser på Öland...

Väl hemma igen så spanade jag in området på Google och hittade till slut en liten traktor"stig" där jag nog skulle kunna köra in med bilen. Så när jag var på Ölands Skördefest med syrran, och vi ändå var nere vid Långe Jan så valde jag östra sidan norrut igen. Så när vi närmade oss Seby så letade jag efter den där lilla lilla vägen, och till min glädje hittade jag den. Men, syrran var väl inte så jättepepp på att springa omkring bland en massa stenar, så det blev ett snabbstopp. Men, jag fick ett par bilder i alla fall!

Seby gravfält är den östra landborgens motsvarighet till Gettlinge gravfält. På ett område som sträcker sig ca en kilometer finns det ungefär 285 fornlämningar! Här kan man hitta ett röse, högar, stensättningar, en skeppssättning, hällkistor, kalkstensflisor, resta stenar, klumpstenar, en skålgropsförekomst och en treudd. Särskilt iögonenfallande är de stora resta kalkstensflisorna, som ger området en monumental karaktär vid öppna och flacka kusten mot Östersjön.

Gravfältet med dess stora antal gravar har nyttjats under större delen av järnåldern. En av gravarna undersöktes på 1820-talet och man hittade bl.a. hornsmycken och järnföremål.

Vägbeskrivning: Gravfältet ligger norr om Seby by, intill landsvägen.

Besöksdatum: 30 september 2016.