Knossos

Är man på Kreta så måste man tydligen besöka Knossos. Så vi besökte Knossos. Fast jag vet ju förstås inte hur intressant syrran och C tyckte att det var eftersom de trots allt var där förra året...

Vi åkte med Ving på denna utflykt, för det är ändå skönt att bara bli upphämtad utanför hotellet och bli skjutsad mer eller mindre ända fram till entrén. Plus att man ju har en (skandinavisktalande) guide med sig så att man inte missar någon höjdpunkt av Knossos! Guidningen började egentligen redan på bussen mot Heraklion och Knossos där vår reseledare berättade lite om den grekiska mytologin. Och det kan jag säga att där är det inte lätt att hänga med...

När vi sedan kom fram till Knossos så mötte vi upp gruppen som kom från Chania och så var det bestämt att reseledaren från den bussen skulle guida oss inne på Knossos. Vi hade nämligen bara tillgång till en lokalguide. Och enligt grekisk lag så måste man ha en lokalguide om man ska berätta om någonting som är äldre än 200 år. Egentligen är det även lokalguiden som ska guida, men de brukar mest hänga med och vara behjälplig om det skulle vara något. Ibland händer det dock att det görs kontroller, men då brukar lokalguiden ta över!

Norra entrén.

Knossos är omgärdat av mystik och myter. Enligt legenden var det här kung Minos hade sitt säte. Under  palatset jagade den tjurhövdade Minotaurus sina offer i Daidalos labyrint.


I verkligheten var Knossos under bronsåldern navet i ett imperium som styrde den egeiska världen för mer än 4 000 år sedan. På platsen har funnits flera palats, det första palatset uppfördes ca 2000 f.Kr. under äldre palatstid, men detta palats förstördes i en jordbävning 300 år senare. Man byggde upp palatset igen under det minoiska rikets guldålder 1700 f.Kr. (yngre palatstid), och det är till stor del detta palats vi "ser" idag. När palatset var som störst var det flera våningar högt och hade 1 200 rum (guiden nämnde 1 500 rum), som täckte en yta på 20 000 kvadratmeter. Det var ett mycket komplext bygge med vattenledningssystem, centralvärme och AC! Man tror att en stor brand 1350 f.Kr orsakade en katastrofal förödelse och palatset ödelades. Trots detta bodde det människor här fram till 400-talet e.Kr. Knossos var sedan gömt och glömt ända fram till 1878 då en första (amatör)utgrävning skedde.

Nu hade arkeologen Arthur Evans fått nys om området och var på plats för att sedan 1900 köpa området för egna pengar så att han kunde göra ordentliga utgrävningar. Evans försök att återskapa palatset möttes av kraftigt motstånd från andra motståndare, men vad man än tycker om att det vi ser idag är fejk så är Knossos Kretas huvudattraktion. Helt förståeligt finns det ju inga gamla kartor/ritningar, avteckningar på hur palatset och dess delar verkligen såg ut så dagens Knossos är så som Arthur Evans kom fram till att det har sett ut, med färger och allt! =)

Arthur Evans.
Han som grävde ut Knossos

Vi kom in genom den västra ingången där det under Knossos storhetstid var platsen för ceremoniella och religiösa aktiviteter ägde rum, med offer och hela baletten, vi gick sedan runt till den södra ingången. Här ser man kopior av Processionsfresken. Originalet finns på Heraklions arkeologiska museum. Portens tak bars ursprungligen upp av fyra avsmalnade träpelare. Den uppmärksamme noterar också att här finns både fyrkantiga och runda pelare. Nu har jag ju förstås glömt exakt hur det var, men man använde sig av en variant när man byggde det första palatset och den andra när man då byggde palats nummer två. Men, jag kan inte minnas till vilket palats den fyrkantiga respektive runda pelaren hörde. Att den har en avsmalnande form berodde delvis på att den skulle stå emot ev. jordbävningar.

När vi kommit innanför västra ingången.

Södra entrén med Processionsfreskerna.

Processionsfreskerna

Efter stoppet vid södra ingången vandrade vi vidare...

Utsikt över Knossos

Utsikt över Knossos

Mer murar...

Ett av de över 1000 rum som funnits i palatset

Nästa stopp på rundturen blev vid lagerbyggnaderna, eller magasinen. Här har man hittat stora lerkärl som rymde upp till 200 liter. Här förvarade man olivolja, oliver, spannmål och andra livsmedel. De tillverkas faktiskt än idag!

Lagerbyggnaden/Magasinet.
Kikar ni noga kan ni se en kruka på bilden!

Piano Nobile (nobla salen) var nästa givna stopp på den här lilla turen genom Knossos. Evans gav rummet dess namn då han trodde att den kunde ha tjänat som representationsvåning för de antika minoiska kungarna. Väggarna pryds av de fantastiska freskerna (kopior såklart) som föreställer skuttande och dansande tjurar. Det här är de mest kända bilderna från Knossos. Jag hade förväntat mig ett ganska stort rum, när det ändå heter nobla salen, men se det är det inte. Det var till och med så att vår lokalguide stod och höll vakt för att ha koll på när det var fritt fram för vår grupp att gå in där och då sedan mota bort andra grupper som ville in, medans vi var där! =)

Nobla rummet

Nobla rummet

Inte helt oväntat var nästa stopp ute på centralgården. Alla minoiska palats är uppförda runt en centralgård. Det här var mittpunkten i byggnadskomplexet och användes förmodligen både för ceremoniella ändamål som vid kungliga audienser. Härifrån har man en vidsträckt panoramautsikt över dalen nedanför. Här passade även vår guide även berättade om Tronrummet, och självklart var jag tvungen att ta en titt på detta rum. Här ska det ju finnas en tron samt ett handfat som man då tror ha använts för rituell tvagning. Det är ju bara det att alla ska ju in i det här Tronrummet och kika så det var en lååång kö in...

Utsikt från centralgården.
Snett och vint som vanligt när jag fotar! =)

Kön till tronrummet, och del av centralgården

Tronrummet med handfatet

På väg mot nästa stopp var drottningens gemak så passade vi på att säga hej till självaste kung Minos! Ja, han finns där avbildad på en fresk på en av väggarna. För att kika in i drottningens gemak så var det återigen en lååång kö. Ibland fattar jag inte varför jag måste stå i de här köerna... Men har guiden sagt till oss att kika på delfinfreskerna så får jag ju göra det! I drottningens gemak fanns det även bad och till och med en toalett med rinnande vatten. Fint skulle det vara... =)

Låt mig presentera: kung Minos!

Drottningens gemak med delfinfresken

Sista stoppet innan vi fick lite fri tid, vilket för vår del blev ett toabesök och besök i museishopen, så stannade vi till vid norra ingången och även platsen för amfiteatern. Så klart att Knossos skulle ha en egen amfiteater!

Typ här låg då amfiteatern...

Men hur var det nu med Daidalos labyrint? Fanns/finns det någon sådan under palatset? Betänk att det här stället hade 1200 rum  (eller 1500 som guiden sade), och är på 20 000 kvadrameter... Det är ett myller av gångar och rum längs hela palatset. Det kanske är så att själva palatset är labyrinten...

Det var såklart kul att få komma till Knossos. Framför allt efter allt syrran berättade förra året. Men, det var ganska varmt när vi var där, vilket gjorde att jag inte riktigt orkade lyssna på allt vår guide berättade. Ytterligare en miss, enligt min mening, var att våra två reseledare/guider förmodligen inte pratade med varandra innan guidningen började med hur mycket de hunnit med på bussresan till Knossos, för vi i bussen från Hersonissos blev bara inkastade med att här i västra ingången så förekom de ceremoniella riterna... Vi fick inte veta när palatset byggdes och så. Visst jag kunde ha hojtat till, men då jag redan visste detta så struntade jag i det... Vi i vår buss fick bara höra talas om Daidalos labyrint väldigt snabbt innan vi klev av bussen, så när vår guide på Knossos då i slutet säger att ja det kanske är så att det är palatset i sig som är labyrinten, så hade vi ju inte hört hela storyn... Men, det är petitesser. Summa summarum så var det helt klart kul att få se den här platsen.

Båtutflykt och Spinalonga

Förutom utflykter på egen hand i bil på Kreta så hängde vi med på två utflykter som Ving ordnade. En av dessa var Spinalongautflykten. Förutom att turen gick till Spinalonga som bl.a. har fungerat som en spetälskekoloni som ingick det båttur, badstopp, BBQ och ett besök i Agios Nikolaos.

Bussen hämtade upp vid hotellet och sedan åkte vi raka vägen till Agios Nikolaos där båten väntade på oss.

Efter en båttur på lite drygt 30 minuter så var vi framme vid dagens första stopp - halvön Kolokitha där det blev bad- och matstopp. Här finns ingen jättestrand om man säger som så och vi var inte enda båten som lade till här denna dag. Då det var rätt så mycket folk på liten yta så bestämde jag och syrran oss för att vi skulle bada direkt från båten istället för från land. Tyvärr finns det ingen bild på mig när jag badar som jag kan lägga upp här, då jag har konstiga miner på allihop...

Innan vi lade till vid Kolokitha berättade vår reseledare att det uppe på "toppen" av halvön så finns det en liten kyrka och en fantastisk utsikt. Då jag trodde att det skulle ta typ hela badstoppet att ta sig dit upp och ner igen så avstod jag denna lilla promenad. Jag ville hellre bada. Syrrans sambo, ville dock inte missa tillfället så han tog och traskade uppför kullen. Och det är ju tacksam för så här i efterhand då han tog flera bra bilder. Och utsikten var det verkligen inget fel på. Det ser man ju på bilderna. Och han hann faktiskt med ett dopp med innan maten serverades!

Maten i sig var ingen jätte-BBQ precis. Man fick en köttskiva, rejäl sådan visserligen, och lite sallad som de kallade för grekisk, men det kan jag inte hålla med om, en brödbit, ett äpple och ett glas apelsinjuice eller vitt vin.

Utsikt från kyrkan

 

Hyfsat mätta och belåtna åkte vi sedan vidare mot huvudstoppet denna dag - Spinalonga! Spinalonga är idag kanske mest känd för att det var en spetälskekoloni, så sent som 1904-1957 faktiskt. Jag måste erkänna att jag hade inte den blekaste aning om att spetälska grasserade så sent. Det kan verka grymt, och det var det säkert också, att man blev hitskickad om man hade spetälska. Man fick inte träffa sin familj eller sina vänner. Men det här var ju ändå ett sätt att isolera sjukdomen. Trots isoleringen här på ön, inte ens 10 min båtfärd från Plaka på "fastlandet" så gjorde man allt man kunde för att de skulle ha det så bra som möjligt. Man byggde ett sjukhus, och här fanns taverna, butiker, kyrka, skola, frisör och bio! Man fick elektricitet ganska tidigt. Nu minns jag inte exakt när det var, men jag vet att man fick el på Spinalonga före man fick det i Plaka!

Spinalonga, sett från Plaka

Som jag skrev lite tidigare så är ön idag mest känd för att vara en spetälskekoloni. Europas sista faktiskt. Men här har bott människor under flera århundraden, även om ön är obebodd nu. 1570 anlade venetianerna en fästning för att skydda inloppet till den perfekta naturhamnen. Venetianerna var kvar på ön fram till 1715. Detta trots att turkarna (osmanerna) intagit Kreta mer än ett halvsekel tidigare. Turkarna ockupperade ön fram till 1903 då de sista turkarna lämnade ön. Så Spinalonga har varit med om mycket spännande, det är ju helt klart.

Rest av den venetianska fästningen?

Idag består Spinalonga av en mängd ruiner, vilket gör att man tror att husen är bra mycket äldre än vad de faktiskt är! Av någon anledning så beslöt man sig för att ta bort taket på alla hus när ön övergavs som spetälskekoloni. Jag fick aldrig klart för mig varför man beslöt att man skulle plocka bort taken. Kanske för att man inte vill att någon ska få för sig att bo här?

Kyrkan på Spinalonga

Jag på vandring...

 

Efter guidningen på Spinalonga fick vi lite fri tid på ön och då valde vi (jag, syrran och C) att vi tar en promenad runt ön. Det var en lite konstig känsla att gå omkring längs gatan och husen på Spinalonga när man vet att ca 700 personer ändå har bott här totalt. Helt avskärmade från familj och vänner. Men, det var inte bara elände här måste jag ju säga. Man lärde känna nya människor, och helt naturligt så uppstod tycke mellan två personer lite då och då, och här förekom både bröllop och barnafödande!

Begravningsplatsen.

 

Vi for sedan tillbaka till Agios Nikolaos - "Kretas lille hjärteby" (ska läsas på danska) där vi fick 45 minuter på oss att strosa omkring innan bussen tog oss tillbaka till hotellet. Lite kort om tid kan jag tycka. Vi hann med en snabbfika (glass och kall cola) och ett toalettbesök innan det var dags att börja bege sig till bussen igen. Men, jag fick allt besöka Agios Nikolaos vid ett senare tillfälle då vi hade hyrbilen, så jag fick se lite mer av staden!

Agios Nikolaos sett från båten

Det här var en underbar utflykt, även om jag hade förväntat mig lite mer av Spinalonga. Eller åtminstone lite mer tid att få gå omkring bland ruinerna och verkligen insupa atmosfären.

Lasithiplatån och Diktaiongrottan

Första dagen med hyrbil drog vi iväg mot Lasithiplatån med slutdestination Diktaiongrottan. Anledningen till att vi åkte dit var att det sägs vara i denna grotta som guden Zeus föddes! Min kära syster ansåg att jag förmodligen vill dit av just denna enkla anledning. Hon och hennes sambo var där redan förra gången de var på Kreta.

På väg till grottan kör man längs vindlande vägar utmed bergen, genom små bergsbyar, förbi små kapell, kyrkor och kloster. Här och där utmed vägen ser man små "helgedomar". Dessa helgedomar är uppförda där någon dött (förmodligen kört ihjäl sig). För även om kroppen är död så lever anden kvar, och anden behöver någonstans att bo. De här små helgedomarna kan vara allt från en enkel "plåtburk"" till kopior av kyrkor. Inne i dessa finns det ofta ljus, bild på den avlidne och/eller helgon. Jag har även sett vattenflaskor därinne.

Som jag skrev alldeles nyss så passerade vi kapell, kyrkor och kloster, ja det fullkomligt kryllar av dem. C frågade hela tiden om han skulle stanna bilen när vi närmade oss ett kapell, kyrka eller kloster, men hade vi gjort det hade vi väl aldrig kommit fram! Det blev dock stopp vid ett par tillfällen, bland annat vid "det heliga klostret av "Panagia Vidiani", med anor ända från 1200-talet, men då jag inte var korrekt klädd ville jag inte gå in i klosterkyrkan. För även om jag inte är någon anhängare av den grekisk-ortodoxa kyrkan så känns det inte rätt att kliva in i en helgedom iförd shorts och linne... Nej, jag nöjde mej med att kika lite utifrån!

Det är helt fantastiskt att åka utmed bergen och se hur de tornar upp sig och njuta av utsikten härifrån. Det finns flera utsiktsplatser runt om på Kreta, dessvärre är det ofta höga kanter mellan asfalten och ner till gruset så har man en låg bil så kan det skrapa ganska så rejält i bilen!

Lasithiplatån kallas för "väderkvarnarnas fält", trots att det inte så finns så jättemånga väderkvarnar kvar i bruk. Väderkvarnarna användes om jag inte förstått det helt fel till bevattning. Platåns lapptäcke av bördiga fält, odlingar och fruktträdgårdar står i en skarp kontrast till de omgivande kala och grå bergen.

När man kommit fram till parkeringen "vid" grottan så kan man ju tro att nu är det en liten ynka promenad till grottingången, men se det är det inte alls. Det är en ganska brant promenad uppåt. Om man vill kan man rida på en åsna upp för berget för 10 Euro, vill man även rida åsna ner får man punga upp med ytterligare 10 Euro. Och det är jag för snål för. Så det var bara att traska uppåt. Men när man tror att nu dör jag snart, så är man uppe vid ingången till grottan. Vill man ner i grottan där då självaste Zeus ska vara född så får man betala 4 Euro.

För att göra en lång historia kort, jag orkar ju inte rabbla hela den grekiska mytologin, så sägs det då att Zeus föddes här i grottan, då han mor Rhea inte ville att hennes man Kronos skulle äta upp det nyfödda barnet. Han hade nämligen, av rädsla för att bli störtad, ätit upp sina andra barn. Rhea hade då fått rådet att lämna Olympen och resa till Kreta och föda sitt barn i Dikteongrottan. Så det gjorde hon. Enligt legenden så blev Zeus ammad av en get! Andra legender säger att det var en nymf, duva, bin eller sugga som diade honom! Jodå minsann...

Grottan upptäcktes i alla fall 1883 av några bybor, och detta lockade ju självklart flera arkeologer till området, en av dem som var där och gjorde utgrävningar var Arthur Evans, kanske mest känd för att ha grävt ut Knossos. I grottan gjorde man många spännande fynd som ett bronsblad, offeraltare, gulddiadem, bronsfigurer, bronsverktyg, knivar, yxor med mera... Det här visar att den här grottan för flera tusen år sedan var en av Kretas största platser för (guda)dyrkan...

Vi gick i alla fall ner i grottan och så upp igen. Promenaden ner till parkeringen gick ju inte helt förvånande kanske betydligt lättare... Innan vi for vidare mot Agios Nikolaus (som jag kommer skriva lite om senare) så stannade vi till vid en taverna och åt underbar mat. På väg ner från berget så stannade vi till mitt ute i ingenstans där syrran och C tvingade mig att köpa lite olivolja av en man som stod där och sålde. Han stod visst vid samma plats förra året...

Vaistranden

Efter att precis ha tillbringat två veckor på Kreta så kommer det komma några inlägg med anknytning till just Kreta. Första inlägget är om Vaistranden som vi besökte en av de två dagar som vi hade hyrbil på Kreta.

Vaistranden ligger på nordöstra Kreta, ca 20 km från Sitia. Det är en vacker strand, mest känd för sina palmer. Det sägs vara Europas enda naturliga palm"skog". Det finns flera olika historier om hur skogen uppstod. En del påstår att det var egyptiska soldater som hade med sig dadelkärnor, andra hävdar att det är fenicierna eller arabiska pirater. Hur som helst så fanns det palmer här redan för 2000 år sedan, och dungen/skogen sträcker sig över ett 200 kvm stort område. Palmerna är klassade som naturvårdsområde sedan 1973 och de är inhägnade för att ge extra skydd.

Nu när vi var på Vaistranden så var det inte så jättemycket folk, men jag kan tänka mig att det är rätt så knôkat under högsäsongen. Vattnet är kristallklart och den dagen vi var där så var det riktigt varmt och skönt i vattnet. Inte ens jag, som är en riktig badkruka, ryggade tillbaka, utan kunde gå direkt i. Eller lite försiktigt fick jag ju gå förstås då det är berggrund i början när man går i vattnet.

Jag gillar att det finns både café/restaurang och kiosk(er) vid stranden. Här finns också helt ok toaletter, duschbås och omklädningsbås.

Copyright: Jenny Karlsson

Den stora nackdelen är väl att det tar ca 2,5 timme från Stalis att köra till Vai, i alla fall om man kör Agios Nicolaus och Sitia som vi gjorde. Men, det var kul att få komma till Vaistranden även om det kanske är något överreklamerat...