Göteborg!

I lördags (2/7) "lekte" jag och syrran turister i Göteborg, eller "kustens vackra stad", som vi sjunger på Blåvitts matcher! Anledningen till att jag skriver "lekte" är att vi aldrig ser oss som turister i Göteborg. Göteborg och Trollhättan är närapå nästgårds och vi har naturligtvis varit där fler gånger än vi kan räkna. Shoppat, gått på bio, gått på konserter, gått på hockey, gått på fotboll, varit på Liseberg... You name it. Syrran har till och med bott där ca 1,5 år. Men denna gången skulle vi minsann "leka" turister. Så vi köpte oss varsitt "Göteborg City Card", som gav oss fri entré till många sevärdheter och aktiviteter, samt fria resor med kollektivtrafiken!

Vi började vår dag med ett besök på Göteborgs Stadsmuseum. Museet som är inhyst i Ostindiska Kompaniets byggnad från 1750, inrymmer utställningar om Göteborgs och Västsveriges historia. Här finns även en utställning om Ostindiska kompaniet.

Göteborgs Stadsmuseum

Efter att ha gått igenom (nästan) alla utställningar gick vi vidare till Ostindiefararen Götheborg, som för närvarande ligger för ankar i centrala Göteborg. Det gäller att passa på! Nu fick jag tillfälle att skryta för syrran, genom att berätta att hon är byggd av virke från Ekskogen på Visingsö minsann! Ostindiefararen alltså...

Ostindiefararen Götheborg är en replika (säger man så?) av båten med samma namn som sjönk strax utanför Göteborg den 12 september 1745, efter en expedition på nästan 30 månader till och från Kina. Ostindiska Kompaniet grundades i Göteborg 1731...

Ostindiefararen Götheborg

Efter lite lunch tog vi vagnen (spårvagnen) till Linnéplatsen, och vi tog sedan sikte på säldammen inne i Slottskogen. Det är något speciellt med sälar, men jag kan inte sätta fingret vad det är som gör att jag fascineras av dessa djur.

Säldammen, Slottskogen

Ganska snart upptäckte vi något litet som låg och solade på en "klippa" i dammen. Och det visade sig vara en nyfödd sälunge. Mamman är hela 30 (eller om det var 33) år och man trodde inte hon skulle få några mer bebisar! Ungen föddes så sent som den 27 juni! Behöver jag säga att mamman inte lämnade sin bebis ur sikte!?

Nyfödd sälbebis solar sig!

Är man turist i Göteborg så är väl en tur med Paddanbåt ett måste? Och självklart tog vi en tur med detta klassiska inslag i sommar-Göteborg!

Paddan

Inte kan man missa Poseidon heller när man är i Göteborg, så självklart besökte vi honom!

Poseidon på Götaplatsen!

Då jag inte varit på Universeum, och det ingår i Göteborg City Card, så passade vi på att göra ett besök där! Här finns tex. flera akvarier, en tropisk regnskog, och ett terrarium, men det slapp jag gå igenom, för jag är verkligen vettskrämd för ormar!

Universeum

 Vi avslutade vår dag i Götet med ett besök på Liseberg! Vi åkte inte en enda attraktion, utan vi strosade omkring lite och spelade på lite hjul... Och gissa vem som vann??

Lisebergs huvudentré

Högvinsten!

Röttle by

Pingstdagen 2011, tog jag cykeln (som jag lånar av min hyresvärd) och trampade iväg till Röttle by, ca 4 km söder om Gränna. Först så kändes som att jag trampade 2 km i motlut, för att sedan tvingas bromsa konstant fram till parkeringen, där jag ställde cykeln!

Idag är Röttle en sommaridyll med röda stugor med vita knutar, Röttleån som "delar" byn i två delar, café och en gammal kvarn som (under sommartid) maler säd. Annat var det förr, då var det full rulle här i byn. Redan på 1200-talet utnyttjade munkarna vid Nydala kloster vattenkraften för att driva kvarnar som malde säd här i Röttle.

Sin första storhetstid hade Röttle under 1600-talet då greve Per Brahe d.y. anlade flera industrier här som bl.a. tillverkade vapen, krut, papper och kläde. I mitten av 1800-talet fanns här industrier som tillverkade järnspisar, öl och snus.

Vid "stora" parkeringen startar en 1,2 km vandringsled som jag valde att följa. Den är inte tillgänglighetsanpassad. Men misströsta inte "alla" kan njuta av Röttle ändå. Om man väljer att ignorera parkeringsskylten och istället fortsätter mot Västanå slott, så finns det en mindre parkering ett par hundra meter bort, därifrån kan man ta sig till caféet och Rasmus kvarn.

Jag valde då att följa Röttlestigen, och kom ganska snart ner till småbåtshamnen och den lilla sandstranden, sedan följde jag stigen längs med Röttleån. Namnet härstammar från 1200-talet då ån kallades Rytlofors (den rytande forsen), och jag hörde ganska snart ett vattenfall. Och denna dag var det ganska så bra tryck i fallet, efter två dagars ganska intensivt regnande i Gränna med omnejd.

Röttle hamn

Röttleån

Efter en närmare titt på vattenfallet blev det ett besök i caféet som är inhyst i den f.d. krogen i Röttle. Caféet är "gammaldags" och med ett inte allt för stort utbud, men det gör liksom ingenting, det är i min mening däremot charmen. Det är dock inte tillgänglighetsanpassat, inte vad jag kunde se. Då vädret var alldeles utmärkt så valde jag att avnjuta min fika i trädgården, men det finns även sittplatser inomhus. Så vitt jag vet, så är caféet enbart öppet söndagar under sommartid.

Röttle café

Fylld av ny energi tog jag mej ner för trappan, över Röttleån och upp för "berget" gick förbi Jerusalems kvarn från tidig medeltid och vidare till Rasmus kvarn, med anor från 1600-talet. Då jag var inne i Rasmus kvarn tidigare i veckan så struntade jag i det denna dag, men jag kan varmt rekommendera ett besök. Det är rätt så häftigt att se den gamla kvarnen mala säden!

Rasmus kvarn

Mycket nöjd med besöket i Röttle var det dags att trampa hemåt igen. Och denna gången tog jag "nedervägen" in till Gränna, vilket innebar att jag slapp mördarbacken. Att jag inte tänkte på denna väg när jag cyklade TILL Röttle. Men så brukar jag välja fel väg om det finns mer än ett alternativ.

Rasmus kvarn är öppen och mal säd: Kristi himmelsfärdsdag och pingstdagen samt från midsommardagen t.om. andra söndagen i augusti tisdag, lördag och söndag kl. 13-16. På tisdagar (midsommardagen-andra söndagen i augusti) är det kulturvandring genom Röttle by kl. 11.30!

Hitta hit: Från Gränna - kör söderut, vid rondellen med luftballongen ta till höger (mot Gyllene Uttern), sedan är det skyltat!

Visingsö by bike!

Jag var på Visingsö för allra första gången häromdagen. Och det kan väl tänkas vara på tiden, då jag ju faktiskt bor granne med ön! Det är det första jag ser på morgonen när jag vrider upp persiennerna och det är det sista jag ser när jag drar ner persiennerna!

Och Visingsö är verkligen rätt ställe för en historienörd som mig. Här finns två slottsruiner, den ena efter Sveriges första kungaborg, byggd på 1100-talet, den andra efter Per Brahes Visingsborg från 1600-talet. Här finns två vackra kyrkor, flera gravfält, runstenar, gravhögar, hällkista, domarring bara för att nämna något.

Och "alla" pratar om att man ska cykla på Visingsö, för den är alldeles lagom stor, och den är platt. Men, det tänkte jag inte tro på förrän jag upplevt det själv... Så självklart var jag ju tvungen att ta mig runt på ön cykelledes. För den som inte har egen cykel med sig kan man hyra det på Visingsö!

Mitt transportmedel på öa!

Första stoppet på denna cykeltur i historien var vid Visingsborgs slottsruin alldeles intill gamla hamnen. Slottet byggdes under 1600-talet, och var "kärnan" i Per Brahe d.y:s grevskap Visingsborg. Mellan åren 1716-1718 inhyste slottet ryska krigsfångar, och ryktet säger att det var de som orsakade eldsvådan som lade slottet i ruiner 1718!

Jag trampade vidare och tittade på Ryssladorna, byggda i korsvirkesteknik, Brahekyrkan från 1600-talet. Byggd av familjen Brahe och som skulle fungera som slottskyrka till Visingsborg. Sedan tog jag Hagavägen genom Ekskogen, som anlades på 1800-talet för att säkra virke till svenska flottan. Idag är träden avverkningsklara, men flottan använder sig av annat material. När jag trampat ur Ekskogen hamnade jag vid södra gravfältet. Tyvärr var det inhägnat så jag kunde inte klampa omkring bland gravhögarna. Sedan blev det ett snabbstopp vid mullbärsträden, som planterades på 1830-talet för att producera silke.

Visingsborgs Slottsruin

Jag trampade nu vidare ner mot Visingsöborgen Näs, som var Sveriges första kungliga borg, och som byggdes på 1100-talet. Borgen förstördes i strid 1318. Här har det bott och dött fyra kungar, bl.a. Magnus Ladulås 1290! Planen var att äta min medhavda lunch här, men det var lite väl mycket folk som tänkt samma tanke, så jag cyklade vidare ett par hundra meter bort till badplatsen.

Mätt och belåten tog jag östra kustvägen upp till Rökinge, och på vägen passerade jag Näs Jönsagård, en pietetsfullt restaurerad ladugård från 1700-talet. I Rökinge cyklade jag lite söderut till hällkistan, innan jag tog mig norrut igen. Nu passerade jag mellersta gravfältet, innan jag hittade till Rysskyrkogården. Rysskyrkogården är viloplatsen för de ryska krigsfångar som dog här på Visingsö 1716-1718.

Jag hade hört talas om två runstenar inmurade i väggen på Visingsö Museum och svängde självklart av vägen när jag kom dit, men inte hittade jag några runstenar. Vid närmare efterforskningar så vet jag nu att de är inmurade på insidan av huset. Och museet var självklart inte öppet när jag var där.

Nu var jag alldeles i närheten av Kumlaby kyrka. Kumlaby kyrka har en lite speciell historia. Den byggdes på 1100-talet. Under 1600-talet inrättade Per Brahe d.y en skola i kyrkan. En skola där både pojkar och flickor gick tillsammans. Per Brahe lät även kapa tornet på kyrkan så att eleverna skulle kunna göra astronomiska observationer. Kyrkan fungerade som skola i 175 år!

Kumlaby kyrka

Nu var det dags att cykla söderöver igen, och jag var ju bara tvungen att ta mig en liten närmare titt på karpdammarna från 1600-talet, som tillhörde Visingsborgs slott. Men, där hade jag absolut inget att hämta, då Jönköpings kommun håller på att restaurera dammarna. Inte en enda stackars fisk att glutta på!

Sista stoppet innan jag lämnade tillbaka cykeln var S:t Laurentii kapellruin. Ett medeltida kapell som utrymdes i samband med att grevskapet Visingsborg grundades.

Och vad är väl ett besök på Visingsö utan Remmalagen? Nu hade jag faktiskt inte råd att åka Remmalag denna gång, men jag lyckades fånga ett på bild! Men när syrran kommer i sommar, då är det tänkt att vi ska åka Remmalag.

Remmalag

Lagom mör i kroppen efter fyra timmar på cykelsadeln så tog jag båten tillbaka till Gränna. Och inser att det nog inte var sista gången jag tar cykeln på ön. För man kommer så mycket närmare allting. Hade jag kört bil så hade jag säkert åkt förbi flera sevärdheter, bara för att skylten kom på lite sent. Men med cykel är det ju bara att stanna till!

Brahehus slottsruin

Häromdagen tog jag beslutet att besöka Brahehus slottsruin, strax norr om Gränna. Ruinen hittar vi uppe på bergskammen, och det finns två sätt att ta sig dit. Antingen med bil via E4:an, man stannar till vid rastplats "Brahehus" och sedan tar man gångvägen under motorvägen till ruinen. Eller så väljer man att gå upp för berget! Och då jag ju inte har tillgång till bil för tillfället så blev det en promenad uppför berget för min del!

Brahehus sett från Uppgränna by

Jag började med att cykla byn Uppgränna ca 3,5 km norr om Gränna (enligt Funbeat, där jag mätte sträckan). Här svängde jag av vid informationstavlan och ställde cykeln där, för att sedan ta mig upp för berget. Och det här är ingen promenad för den som har dåliga leder, eller för folk med barnvagn om jag säger så. Jag fick stanna vid ett par tillfällen för att "hämta andan". Men, det är lätt att hitta upp i alla fall, för det är bara att följa de orangea markeringarna. Bitvis är det (i mina ögon) riktigt tufft. Men det är mödan värd när man väl är uppe!

Gångstigen uppför berget

Brahehus började byggas 1638 av Per Brahe d.y., och var ett av tre slott i den slottstriangel han lät bygga i sitt grevskap Visingsborg (Gränna-Visingsö). De andra två slotten är Västanå slott strax söder om Gränna och Visingsborg på Visingsö. Brahehus stod klart på 1650-talet, och var tänkt att fungera som änkesäte åt hans hustru Kristina Katarina Stenbock, men hon avled innan bygget stod klart. Istället kom det att fungera som en "turistanläggning". Per Brahe bodde aldrig här, däremot när han hade fint besök, så lät han sig och sina besökare bli buren upp för berget till slottet. Vyn över grevskapet var (och är) hänförande. Brahehus har varit en ruin sedan 1708, då elden kom lös i byn Uppgränna, och det ville sig inte bättre än att elden tog sig ända upp till Brahehus. Tur i oturen så var Brahehus tömd på alla inventarier när elden gjorde Brahehus till en ruin.

Mitt mål var ju förstås att komma in i ruinen, men se det gick inte, för ruinen är stängd p.g.a restaurering av flyglarna. Åtminstone är det som är kvar av flyglarna täckt med blått nät för tillfället, och hela ruinen är avspärrad. Ruinen ska tydligen restaureras under en två-årsperiod, och ska inte vara klar förrän till hösten 2012. Så jag måste erkänna att jag blev lite besviken efter att ha cyklat i mer eller mindre konstant motlut i 3,5 km, kämpat i 30 min för att ta mig upp för berget, och så upptäcker jag att jag bara får beundra ruinen från utsidan. Men utsikten är det ju inget fel på, men för mig så var ju det liksom pricken över i:et, inte det jag eg var ute efter!

Utsikt från Brahehus mot Gränna

Öppet: I vanliga fall, året om. Fram till hösten får vi nöja oss med att beundra ruinen utifrån.

Hitta hit: Med bil - Ruinen ligger intill E4:an, strax norr om Gränna. Rastplats "Brahehus". Till fots: Vid byn Uppgränna finns en parkering intill "turistvägen" mellan Gränna och Ödeshög. Därifrån finns det en promenadstig uppför berget. Självklart kan den som har bil men ändå är sugen på en bergsvandring ställa bilen här och promenera uppför berget.

Grännaberget

Grännabergets friluftsmuseum hittar man ovanför Gränna centrum, och detta var min första promenad/utflykt här i Gränna. För att komma dit tog jag trappan från södra parken, och enligt skylten intill trappans fot så står det att det är 243 trappsteg upp! Självklart tappade jag räkningen, så jag vet inte om det stämmer, men det får jag väl förmoda att det gör!

Och det är värt mödan då utsikten härifrån över Gränna och Visingsö inte går av för hackor. Man har även tänkt till, då det finns små "avsatser" där man kan sätta sig och pusta en stund om orken tryter och passa på att njuta av utsikten längs vägen! Om man nu inte orkar, eller faktiskt kan ta sig upp för trapporna så finns det en bilväg upp!

Tydligen har man haft problem med att folk kastar ner saker för berget, då man har satt upp sådana här skyltar längs med "utsiktsplatserna!

Från början fungerade Grännaberget som stadspark för Grännaborna, men från 1916 kom det att samlas alltfler byggnader i området. Tanken var att man skulle bygga upp något liknande som Skansen i Stockholm. Så man började flytta hit hotade byggnader från området.

Här hittar man bl.a. Röttlegården (bilden nedan), ett f.d. pappersmästarboställe vid pappersbruket i Röttle, strax söder om Gränna, som anlades av Per Brahe d.y. under 1600-talet. Röttlegården består av huvudbyggnad, loftbod och ett mindre uthus. Andra byggnader är bl.a. en klockstapel, visthusbod, soldattorp, marknadsbodar, kaptensboställe. Icke att förglömma är kaffestugan, med sina "världsberömda" räkmackor.

Öppet: Grännaberget är tillgängligt året om. Trapporna är dock avstängda vintertid. Kaffestugan är öppen varje dag maj-september 10-21. Husen är öppna när Kaffestugan har öppet.

Hitta hit: Till fots: ta Bergsgatan (gatan ovanför huvudgatan Brahegatan), från torget och promenera söderut, passera kyrkan och vidare en bit bort, vid södra parken hittar ni en skylt "Kaffestugan", där har ni sedan trappan upp. Självklart kan man gå längs med Brahegatan... Gå i så fall söderut, tills ni kommer till södra parken där Amalia Eriksson står staty, hon som började baka polkagrisar, gå igenom parken så har ni trapporna där. Med bil: Kör ut från Gränna (söderut), vid rondellen - den med en luftballong i mitten - kör mot Tranås. Efter ca 400 meter (enl. en kollega till mig, jag har inte kört själv än) så är det skyltat "Kaffestugan".

Borgholms Slottsruin

Det är svårt att inte bli imponerad av ruinen Borgholms Slott, strax söder om Borgholm på Öland. Det vi ser idag är resterna av det storslagna barockpalats som Karl X Gustaf byggde här vid mitten av 1600-talet.

Slottet har anor ända tillbaka till slutet av 1100-talet då ett runt försvarstorn, s.k. kastal, uppfördes. Under 1200-talets andra hälft började själva byggas. Slottet har förstörts och byggts upp igen flera gånger. Nådastöten blev en eldsvåda 1806, då endast kalkstensmurarna klarade sig.

Är man på semester på Öland är Borgholms Slottsruin ett "måste". Och även om det idag "bara" består av murarna, får man en uppfattning om slottets storhet. På Borgholms Slottsruin har man under sommaren speciella barnaktiviteter vilka brukar vara mycket populära!

Idag är ruinen en mycket populär konsertarena, och det är en ganska häftig känsla att stå innanför de kraftiga murarna och lyssna på musiken under en förhoppningsvis stjärnklar himmel!

För att få veta när ruinen är öppen, när det är guidningar, vilka evenemang som är på gång, barnaktiviteter m.m, så hittar man det på den här hemsidan!

Hitta hit: Följ skyltning mot Borgholm direkt efter Ölandsbron. Ruinen ligger på vänster sida av vägen, strax innan Borgholm. Skyltat.

Glimmingehus

Säg den Österlenbesökare som inte varit vid Glimmingehus! Eller Skånebesökare för den delen... Självklart finns det dem som inte besökt huset, men jag de är nog ganska få! Fast jag ska vara ärlig och säga att vid mina första besök nere i Skåne så var jag aldrig vid Glimmingehus. Inte vad jag minns i alla fall. Nu ska jag vara ärlig och säga att det var inte vid många tillfällen som jag var i Skåne innan jag flyttade ner hit. Jag vet att vi var i Trelleborg vid några tillfällen, och att vi då naturligtvis var i Smygehuk, och så minns jag första gången vi var i Malmö... Men, om jag någonsin kom till Glimmingehus, det har jag inget minne av. Och jag tycker ju att jag borde kommit ihåg det i så fall... Nog om detta, för under mina fyra år som importerad skåning, så har jag varit där nog så många gånger!

Under mina första 2.5 år i Skåne, så bodde jag ju på Österlen, och fick en del besök. Konstigt, bor man på Österlen, så vill alla hälsa på. Bor man i Höör - mitt i Skåne - så är man helt plötsligt inte lika intressant. Synd om dem, för de vet inte vad dem missar! I alla fall, under min tid som Österlenboende så blev det en del "Österlenturer", och visst hamnade man vid Glimmingehus. Det hade alla på önskelistan, liksom Ales stenar. Detta medeltida stenhus, som har stått orört i århundraden lockar onekligen fortfarande besökare. Det har inte hänt så mycket i själva huset, men verksamheten har följt med i tiden...

Är man intresserad av att se hur en medeltida borg var inredd så är man på fel plats. För det finns inte så mycket inredning i huset! Men, på andra våningen så hittar man ett fantastiskt åttkantigt bord i en pelare!

I trapphallen hittar vi Vildmannen, som en gång faktiskt stod uppe på taket! När man passerar honom får man inte glömma att hälsa och bocka (om man är av det manliga könet) och niga (om man är av det kvinnliga könet). Gör man inte det så drabbas man av olycka. Självklart så missade jag Vildmannen där i trappen vid mitt första besök, och, tro det eller ej, men efteråt fick jag en rejäl huvudvärk. Om det beror på Vildmannen, eller något annat, låter jag vara osagt. Efter denna gång, ser jag verkligen till att hälsa ordentligt!

Och se dig noga för när du går upp och ner i trappen, för det är fullt med dödsfällor här... ;)

Även om det idag inte finns så mycket möbler inne i huset, så är det ändå rätt så fascinerande. Man får ändå en sorts inblick hur det en gång kan ha sett ut!

Om jag ska vara helt ärlig så har jag blandade känslor inför Glimmingehus. Om jag (trots detta) rekommenderar ett besök hit? Ja, det gör jag. För även om jag då eg saknar möblemang och sånt, så är det ändå det som är charmen i det hela. Man får använda sig av sin egen fantasi om hur det en gång kan ha sett ut! Under sommaren har man desstuom många olika arrangemang, som levandegör Glimmingehus.

Vill man veta mer Glimmingehus och medeltiden i sig, så finns det en väldigt bra souvenirshop inne på borgområdet. Här finns även en restaurang om man vill få något i magen!

På Riksantikvarieämbetes hemsida finns mer information om Glimmingehus, för den som är intresserad.

Öppet? April-november

Entré? Ja det kostar en liten slant att gå in i borgen, 2010 var det 60 kr/vuxen.

Hitta hit: Glimmingehus ligger 12 km sydväst om Simrishamn. Där är skyltat från rv 9 mellan Ystad och Simrishamn.