Norra begravningsplatsen

Ända sedan jag började jobba i Gränna 2011 har jag velat besöka Norra begravningsplatsen i Stockholm (Solna, om vi ska vara petnoga). Anledningen till detta är att S.A. Andrée, K. Fraenkel och N. Strindberg, deltagarna i Andréexpeditionen, ligger begravda här. Lördagen den 13 december 2014 var då dagen jag äntligen fick till ett besök här. Jag hade faktiskt planerat in en helg i Stockholm, utifrån att jag skulle till just Norra begravningsplatsen.

Norra begravningsplatsen är en av Sveriges största (kanske till och med den största) kyrkogården i Sverige med sina drygt 600 hektar och en sisådär 33 000 gravar! 1815 uppläts ett område, som tillhörde Karlbergs kungsgård, till allmän begravningsplats för Stockholms invånare, då behovet av en ny begravningsplats blev akut. Den invigdes 1827 av biskop Johan Olof Wallin. Begravningsplatsen kom att utvidgas, särskilt under 1860-1870-talen, efter stadens växande behov.

Här hittar man allt från små enkla gravstenar till stora påkostade gravmonument, men även en stor mängd statyetter, byster, reliefer på gravstenarna och gravkors med invecklad ikonografi gör Norra begravningsplatsen till ett öppet skulpturmuseum, med verk av bl.a. Carl Milles och Carl Eldh.

Helt plötsligt dök det upp ett litet mausoleum

En del gravar är lite mer påkostade

Disponenten Knut Lundberg
vill inte att man glömmer hur han ser ut

Min plan inför den här lilla utflykten var att lägga max en timme här, nog för att den är stor, men en timme ska väl ändå räcka och bli över tänkte jag. Jag var där i två timmar. Och då hade jag ändå inte hittat alla gravar jag var nyfiken på. Här ligger nämligen flera kända personer begravda.

Redan innan mitt besök hade jag fått reda hur jag enklast skulle hitta Andréemonumentet på kyrkogården. Jag hade nämligen pratat med chefen för Norra begravningsplatsen, då han ringde till jobbet för att boka in en Andréevisning åt sig och sina medarbetare. De får tydligen många frågor om hur man hittar till just Andrées grav, och då kände de att de ville veta lite mer om Andréexpeditionen. Innan mitt besök hade jag dessutom fått tag på en karta över kyrkogården i en "guidebok" där Andrée samt andra namnkunniga låg begravda, så det var "bara" att utgå från kartan och leta mig fram.

Andréemonumentet

Andréemonumentet

Andréemonumentet

Jag letade mig sedan vidare till Ivar Kreuger, Vilhelm Moberg, Rikard Dybeck, August Strindberg och Alfred Nobels gravar.

Rikard Dybecks grav. Det var han som skrev
texten till vår nationalsång

Ivar Kreuger; tändstickskungen

Jag vet att det knappt går att utläsa,
men här ligger Alfred Nobel begravd

Vilhelm Moberg

August Strindberg

På området finns det inte mindre än två begravningskapell, norra begravningskapellet och stora begravningskapellet.

Stora begravningskapellet

Innanför murarna på Norra begravningsplatsen finns det även en mosaisk (judisk) och en katolsk begravningsplats, och om jag inte missminner mig såg jag även en och annan muslimsk grav.

Judiska begravningsplatsen

Judiska begravningsplatsen

Judiska begravningsplatsen

Kapellet vid judiska begravningsplatsen

Katolska begravningsplatsen

Katolska begravningsplatsen

Katolska begravningsplatsen

 

 

Kapellet vid katolska begravningsplatsen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det visade sig vara lättare än jag först trodde att hitta till Norra begravningsplatsen, trots att jag åkte kollektivt. Jag hade sån tur att det gick en buss direkt från mitt hotell till Karolinska sjukhuset, och därifrån var det en promenad på ett par minuter bara, och sedan stod jag vid grind 3 till Norra begravningsplatsen.

Torpa Stenhus

Det är ju inte bara syrran som jag gör mina små utflykter med, nej ibland är jag iväg med vänner jag fått via jobbet. Tidigt i somras, eller om det var sent i våras var i alla fall jag, Sara och Ingrid ute och for. Huvudmålet denna dag var Ulricehamn, men jag hade hoppats på att få komma till Torpa Stenhus även om jag visste att det inte var aktuellt. Planen var nämligen inte att vi skulle åka "bortanför" Ulricehamn. Men, när vi satt där och käkade lunch i Ulricehamn bestämde vi oss trots allt för en tur till Torpa Stenhus!

Torpa Stenhus som uppfördes omkring 1470 av riksrådet Arvid Knutsson ligger väldigt vackert vid sjön Åsundens södra del. Torpa Stenhus räknas som ett av Sveriges bäst bevarade medeltidsborgar med sin unika arkitektur och vackra interiörer. Godset är privatägt och har varit i samma familjs ägo sedan slutet av 1400-talet. "Enda" chansen att få se insidan av slottet är att gå en guidad visning, vilket jag varmt kan rekommendera. (För grupper går det att boka guidning året om).

Men varför ligger det ett befäst hus här, "mitt i" Västergötland? Slutet av 1400-talet var en orolig tid, förutom de ständiga danska krigshoten ägde flera bondeuppror rum här i trakten. Men det var inte bara för försvar som man uppförde vallgravar, bröstvärn och att den befästes på olika sätt, nej, det var även ett sätt att markera ägarens status. Det första stenhuset var av senmedeltida karaktär med trappstegsgavlar och skyttegånger och var ungefär hälften så stort som idag. På 1500-talet byggs huset om och till, bl.a. byggs trapptornet. Efter freden i Roskilde 1658, behövde man inte bo kvar i det befästa, kalla och obekväma stenhuset, så man byggde en ny och mer tidsenlig mangårdsbyggnad i trä. Den nya byggnaden stod klar 1660.

På en guidning får man se hela huset, från källaren och upp till vinden! Bland det första man ser när man kommer in i förstugan är en tavla med Torpas ägarlängd från 1300-talet och fram till idag. Torpa Stenhus har självklart ett eget kapell, som uppfördes på initiativ av Christian Catharina de la Gardie, och invigdes 1779. Altartavlan är förmodligen ett krigsbyte från 30-åriga kriget. Kapellet används ofta vid bröllop och barndop. Guidningen går sedan vidare ner i källaren där det bl.a. funnits fängelse. Borgstugan (som inte ligger i källaren) är det bäst bevarade rummet från den äldsta byggnaden, med kullerstensgolv och kryssvalvstak. Turen går vidare till ett av de bäst bevarade rummen från Vasatiden i Sverige - Riddarsalen. Här finns magnifika målningar både på tak och väggar. På bostadsvåningen finns en säng som sägs ha använts av Gustav Vasa vid hans besök på Torpa. På översta våningen finns gästvåningen och Kungssalen. I den sistnämnda salen hölls det grandiosa fester! På vinden kan se rester av en skyttegång med skottgluggar. Från 1700-talet och fram till början av 1900-talet användes stora delar huset som spannmålsmagasin, men vid en restaurering, 2008-2010 återställdes den gamla rumsindelningen.

Visste ni att det var på Torpa Stenhus Gustav Vasa fann sin tredje hustru? Jodå, visst är det så. 1552 när kungen för andra gången blivit änkling besökte han Torpa och blev störtförälskad i den blott 16 år gamla Katarina Stenbock, dotter till riksrådet Gustav Olofsson Stenbock och Brita Leijonhufvud. Jag tror ju inte att vare sig Katarina eller hennes föräldrar hade något större. Hade kungen bestämt sig så hade han... Katarina kom att bli hans tredje och sista gemål.

Men, vad vore väl ett medeltida hus utan ett par spökhistorier? Självklart har även Torpa några slottsspöken. Här finns bl.a. flickan som blev inmurad i väggen, då man var rädd att hon skulle ha smittats av pesten efter ett besök i Danmark. Grå frun ska ha varit dottern till en av borgens herrar för länge sedan. Hon ska ha blivit förälskad i en av fångarna som fadern tagit med sig hem från Danmark. Fadern fick veta detta och dödade fången varvid dottern blev sjuk av sorg och dog inom kort. Hon har därefter inte fått någon ro utan irrar nu omkring i slottets salar...

Hitta hit: 28 km sydost om Borås. Skyltat från Ulricehamn, Dannike och Långhem.

Gärdhems kyrkoruin

Strax utanför Trollhättan (ca 7 km söder om) finns resterna av Gärdhems gamla kyrka. Ruinen ligger inbäddad i lummig grönska, i omedelbar anslutning kring Gärdhems by. Hade det inte varit för att jag en gång för längesedan hade köpt en bok som heter "Sevärt i Trollhättans kommun", så hade jag nog aldrig fått reda på denna pärla. Den nämns inte på turistbyråns hemsida, och det finns inte heller någon skylt till själva ruinen från vägen... Det är som att man inte ens vill ha hit några besökare... Kanske vill byborna inte ha en massa folk springandes stup i kvarten? Men, den är helt klart sevärd, dock får man vara lite försiktigt då man utforskar ruinen då det är rasrisk i området...

Gärdhems första kyrka finns belagd i skrift från 1338, men här har med all sannolikhet funnits en kyrka redan på 1100-talet. Den var byggd i romansk stil, med ett rakslutet kor och sydportal, en vanlig kyrktyp i Västsverige. 

Vid en biskopsvisitation i början av 1700-talet konstaterade man att kyrkan var för liten, så med start 1727 byggdes den ut både mot öster och väster, då även en klockstapel byggdes. Samtidigt gjordes koret tresidigt och då återanvände man den ursprungliga korväggen i öster. Sakristian tillkom samtidigt. Kyrkan blev nu 32 meter lång. Kyrkan var uppförd i sten och hade tegeltak. Trots denna utvidgning av kyrkan ansågs den ändå för liten på 1860-talet och man diskuterade en ny ombyggnad av kyrkan. Man valde dock att bygga en ny kyrka, någon kilometer söderut, som stod klar 1879. När den nya kyrkan tagits i bruk, lämnades den gamla åt sitt öde, och det tog inte ens 50 år förrän den gamla kyrkan var en ruin.

Kyrkoruinen restaurerades under ledning av Erik Lundberg, 1942-43, och samtidigt gjordes arkeologiska utgrävningar för att fastställa kyrkans form. I koret finns en igenfylld gravkammare för ätten Natt och Dag. I samband med undersökningarna påträffades huggna stenfragment, bl.a. ett portallejon och delar av en stjärnformad sten, som prytt den romanska kyrkans portal. Man har även påträffat ett flertal s.k. liljestenar - gravstenar från den romanska perioden (1100-talet), ornerade med växtslingor, varav en dubbelhäll. Denna återfinns idag i Gärdhems nya kyrka, tillsammans med flera andra inventarier från gamla kyrkan. En av dessa är dopfunten som är daterad till1200-talet.

På den gamla kyrkogården alldeles intill kyrkan finns det fortfarande ett fåtal gravstenar, både stående och liggande.

Hitta hit: För att komma till kyrkoruinen kör man in på den lilla vägen mot Bol, som är mittemellan Gärdhemskorsningen och Gärdhems kyrka. Det går att stanna bilen alldeles intill ruinen.

Piratens gravplats

Förutom att springa omkring på gamla järnåldersgravfält, kika på gamla ruiner så gillar jag även att läsa. Det är till och med så att jag är med i inte mindre två bokcirklar. Och i den ena bokcirkeln läste vi alldeles nyss "Bokhandlaren som slutade prata" av Fritiof Nilsson Piraten. Då kom jag på att jag faktiskt besökt hans gravplats flera gånger, men jag har aldrig bloggat om det. Och så kan vi ju inte ha det. Så här kommer då ett litet blogginlägg om Piratens gravplats.

Ravlunda kyrka och kyrkogård är en av Ravlunda sockens mest besökta plats. En av anledningarna till detta är att författaren Fritiof Nilsson Piraten ligger begravd här. Men varför vallfärdar då folk hit? Jo man är så klart nyfiken på inskriptionen på hans gravsten som lyder så här: "Här under är askan av en man som hade vanan att skjuta allt till morgondagen. Dock bättrade han sig på sitt yttersta och dog verkligen den 31 januari 1972." Det kan inte hjälpas, men jag tycker den här gravstenen är fenomenal. Men, kan vi verkligen lita på att han verkligen dog just den 31 januari?

Det finns dock ytterligare en anledning till att människor gärna besöker kyrkan och kyrkogården och det är att även Olle Adolphsson ligger begravd här.

Även Ravlunda kyrka är väl värd ett besök. Kyrkan med de karaktäristiska trappgavlarna är från 1200-talet och ligger på en av socknens högsta kullar, och utsikten över himmel, hav och land är verkligen magnifik! Vi hittar Ravlunda strax söder om Brösarps backar bara någon kilometer från Östersjön. Kyrkan byggdes ut under 1400-talet då tornet byggdes och en tid senare tillkom även en korsarm i norr. Inne i kyrkan finns kalkmålningar från 1200- och 1500-talet. Inne i kyrkan finns även en inskription om Gustav II Adolfs fälttåg, men tyvärr hittar jag inte bilden på denna text.

Under sin skånska resa 1749 besökte Carl von Linné Ravlunda och han skriver följande om platsen: "Ravlunda Kyrka låg mycket höglänt, omgiven av de härligaste fält, som sluttade och änteligen liksom instängdes med de skönaste skogar. Alltså hade hon den härligaste situation, som man i landet finna kunde." Och jag kan inte säga det bättre själv.

Hitta hit: Mellan Brösarp och Kivik utmed väg 9.

Husbilssemester 2014

Förutom den där solsemestern på Kreta så hade jag faktiskt två veckors semester i juli. En av de här veckorna var jag och syrran ute och for i hennes och sambons husbil, som de hämtade i början av juli. Jag har ju redan bloggat lite om Falkenberg, men tänkte även blogga lite kort om resten av resan. Vi åkte söderut och till Apelvikens Camping i Varberg där jag bokat en elplats i två nätter. På eftermiddagen efter att vi kommit fram till Varberg tog vi cyklarna in till Varberg och kikade lite.

Copyright: Jenny Karlsson
På plats på Apelviken

Dag två på husbilssemestern tog vi då tåget ner till Falkenberg, planen var även att vi denna dag skulle gå en guidad visning på Varbergs fästning, men alla platser var redan tagna, så vi valde att besöka museet istället.

Tullbron i Falkenberg

Varbergs fästning

Dag 3 åkte vi till Blekinge och Karlskrona. Syrran ville nämligen ner i en ubåt, och som av en händelse så visste jag att man på Marinmuseet nu i sommar öppnat en utställning i en gammal ubåt. Så valet av nästa övernattning var självklart. Förutom Marinmuseet hann vi med att hälsa på Gubben Rosenbom och spela minigolf!

Utsikt utmed cykelvägen mellan campingen
och Karlskrona centrum

Marinmuseum i Karlskrona

Copyright: Jenny Karlsson
Blev lite star struck av att få träffa hr Rosenbom

Dag 4 for vi vidare till Öland, men jag lyckades fjäska till mig ett stopp vid Hagby kyrka utanför Kalmar. Hagby kyrka är en av få bevarade rundkyrkor i Sverige. Alltså var jag tvungen att få till ett stopp där. Dessvärre kom vi inte in i kyrkan pga en renovering.

Hagby kyrka

Efter att ha checkat in på Sonjas Camping på norra Öland så tog vi det ganska lugnt. Det blev t.ex. ett litet dopp i Östersjön från den fantastiska stranden alldeles i närheten av campingen.

Copyright: Jenny Karlsson
Sandstranden vid Sonjas Camping

Dag 5 var tanken att vi skulle ta en liten promenad i Trollskogen, men då man inte får parkera med husbil vid Trollskogens parkering, så blev det ingen promenad där. Istället for vi iväg till norra udden och Långe Erik innan vi for söderut. På vår väg ner till Borgholm och Kapelluddens camping där vi bokat in oss en natt så blev det ett lunchstopp vid Sandviks kvarn. Incheckade och klara på campingen tog vi våra cyklar och trampade iväg till Borgholms slott, där vi var med på en guidad visning. Efter guidningen cyklade vi tillbaka till Borgholm där vi bla valde att käka middag ute på restaurang.

Långe Erik

Sandviks kvarn

Borgholms slott

Copyright: Jenny Karlsson
Solnedgång vid Kapelluddens camping

Dag 6 lämnade vi Öland, men vi åkte inte så långt. Men innan vi lämnade Öland för den här gången var syrran snäll och hängde med till Himmelsberga - Ölands Museum. Här får man se hur det kunde se ut i en öländsk radby förr i tiden.

Himmelsberga

Efter att ha åkt över bron till fastlandet så stannade vi faktiskt i Kalmar. Campingen vi valt var Stensö Camping, som vi bott på många många gånger tidigare. Som så många gånger tidigare på vår husbilssemester så tog vi cyklarna in till stan efter att ha checkat in på campingen. Kalmar (liksom Öland) kan vi väldigt bra och det var lite som att cykla på hemmaplan. Syrran föreslog att vi skulle besöka Kalmar Läns Museum och jag tackade inte nej. Om det var för att hon själv var intresserad eller om hon bara var snäll då hon visste att jag gärna ville besöka museet vet jag inte.

Gamla Ångkvarnen, idag Kalmar Läns Museum

Dag 7, och vår sista dag på husbilssemestern tog vi återigen våra cyklar och trampade iväg. Den här gången till Kalmar Slott där vi planerat in en guidad tur i ett av slottets hemliga rum... Innan guidningen hann vi med en liten sväng på slottet. Efter guidningen unnade vi oss en lunch på det fashionabla haket McDonalds innan vi cyklade tillbaka till campingen, hängde på cyklarna bak på husbilen och körde hemåt!

Det var en ganska intensiv, men samtidigt väldigt rolig resa. Att vi sedan tidigare redan varit i Varberg, Karlskrona, Borgholm och Kalmar det gjorde ingenting. Jag hoppas självklart att det kan bli en liten husbilssemester nästa år. Då vore det kul att åka lite norröver...

Kramar ur det sista ur den där Kretaresan...

Här kommer ett sista inlägg från Kreta med lite random bilder som liksom blivit över, förutom de sista bilderna, men det kommer jag till lite senare.

Som ni vet (om ni läst de tidigare Kretainläggen) så hade vi hyrbil i två dagar. Under de här två dagarna så åkte vi bland bergen och njöt av desamma, av utsikterna, åt god mat, badade vid en underbar sandstrand, undersökte Zeus födelsegrotta och såg jag vet inte hur många kyrkor, kapell och kloster. Och vi såg hästar, får och getter. Rätt var det var så sprang det en get på vägen till och med! Inte brydde de sig om några stängsel inte.

Bilderna här nedan är utsikten vi hade från restaurangen i Hersonissos. Restaurangen låg alldeles vid vattnet i närheten av hamnen och den venetianska fästningen.

Som jag skrev lite högre upp, överallt stötte vi på kyrkor, kapell och kloster. Det här var ett kapell som bara står där, mitt ute i ingenstans!

Näst sista soldagen tillbringade vi på Nemos Beach i Stalis, och här hittade en urgullig katt, som helt enkelt lagt beslag på en av stolarna.

Jag kan ju inte ha skrivit en massa inlägg om Kretaresan utan att ha åtminstone en bild över poolområdet, sett från vår balkong!

Vi var inne i Hersonissos ytterligare en kväll och fick se en helt underbar solnedgång!

Den här bilden nedan är utsikten på väg till Stalis.

Som jag nämnde allra högst upp i inlägget så var det några bilder som egentligen skulle kunna få ett litet inlägg, men de får helt enkelt vara med här. Och det är bilderna på Toplouklostret.

Moni Toplou har som de flesta andra kloster på ön en stram fasad. Men låt dig inte luras av det, för liksom många andra grekiska kloster befästes Toplou till skydd mot banditer under medeltiden. Väl innanför murarna öppnar sig en värld av stilla, blomstrande innergårdar och korsgångar. Klosterkyrkan rymmer ett av Kretas viktigaste religiösa verk, ikonen Du är mäktig, Herre av Ioanna Kornaros.

Helt förståeligt är det inträdesavgift till klostret, men då jag inte var rätt klädd och jag faktiskt ville hem då jag visste att vi hade en lång bilresa framför oss så valde jag att avstå att gå in, även om C frågade. Flera gånger till och med.

Det här är vad jag har från Kreta. Och jag kommer minnas den här semesterresan länge och väl, och nu i vinter när jag ligger under filten och fryser ska jag tänka tillbaka på de här dagarna och hur jag emellanåt klagade på värmen!

Om jag kan tänka mig att åka tillbaka till Kreta? Japp det kan jag!