En liten promenad på öa!

Häromdagen var jag och mina kollegor på ett studiebesök på Wisingsö Hotell & Konferens, och när jag ändå var på plats passade jag på att klämma in en anställningsintervju.

Det sistnämnda var inte riktigt planerat, men för att göra en lång historia kort, jag blev uppringd av rektorn på Braheskolan, där han sade att han blivit tipsad om mig och ville att jag skulle söka tjänsten som administratör som ligger ute på arbetsförmedlingen. Då jag ville veta lite mer om skolan och jobbet, så tänkte jag att då jag ändå var ute på ön och på hotellet, som tillhör samma koncern som skolan, så kunde jag ju träffa rektorn. Men, det blev visst en liten anställningsintervju av det hela! Och då hade jag inte ens sökt tjänsten än... Men, jag lämnade in personligt brev och CV på plats! Men det var ju inte denna intervju jag skulle blogga om, utan promenaden från Kumlaby och ner till hamnen.

När turisterna vill veta hur långt det är från hamnen till Kumlaby kyrka brukar vi säga att det är ca 3 km, vilket det är, så då tänkte jag att det blir ju en jättebra promenad tillbaka till färjan efter studiebesök och träff med rektor. Och jag kunde knappt ha valt en bättre dag, för det var en underbar vårdag och solen sken!

Annexbyggnader Wisingsö Hotell & Konferens

Ett av de s k "hundrummen".
Här är alltså människans bästa vän välkommen!

Jag började dock min vandring ner mot hamnen, med att gå hundratalet meter norrut. Mot Kumlaby kyrka, från 1100-talet som på 1600-talet, under Per Brahe d y blev omvandlad till skola! Som ni kan se på bilden så är tornet avkapat, och det är ett verk av Per Brahe som ansåg att det var en bra plats att studera astronomi från. Idag är det populärt att "klättra" upp i tornet och njuta av utsikten. Nu var ju inte kyrkan öppen så jag kunde inte klättra upp i tornet. Men jag gjorde det i somras, och här kan du se ett par utsiktsbilder från tornet!

Intill Kumlaby kyrka ligger den gamla prästgården från 1600-talet, som idag fungerar som hembygdsgård.

Kumlaby kyrka och loftboden vid Hembygdsgården

"Baksidan" av en gravsten på kyrkogården

Inne på hotell-/skolområdet ligger Visingsö Museum, och under vår rundvandring på hotellet fick vi även titta in på museet, som är inrymt i det gamla tingshuset från 1663. Här inne kan man lära sig lite mer om öns historia. Och som grädde på moset är två runstenar inmurade i museets väggar.

Visingsö Museum

Runsten, inmurad i väggen

På min promenad söderut mot hamnen möts jag av inte minder än två stycken "mitt på öa-stenar", och de står med några hundra meters mellanrum. Den längst norrut, markerar öns mittpunkt anno 1673, den andra stenen, markerar öns mittpunkt anno 1863. Men, ingen av dem är rätt. För öns mittpunkt förskjuts, då öns konturer förändrats sedan dess. Strax söder om de båda "mittstenarna" ligger sockenmagasinet, uppfört 1770. Här förvarade man förr öns säd. Idag ligger "Skattkammaren" här med butik och galleri. Här hittar man även norra gravfältet, ett av öns tre gravfält.

Mitt på öa anno 1673

Mitt på öa anno 1863

Norra gravfältet

Sockenmagasin

Inte långt från sockenmagasinet delas vägen söderut, om man bara fortsätter "rakt fram" kommer man till Öbergs Kafé, som även har en nostalgimack på gården. Tyvärr hade inte kaféet öppnat för säsongen när jag var ute och promenerade, men det lär bli i alla fall något besök där i sommar! Som jag sade så delar sig vägen här, och jag blev självklart osäker på vilken av vägarna jag skulle välja. Och ingen karta hade jag med mig heller, för jag hittar ju tillbaka till hamnen från Kumlaby! Självklart valde jag att gå tillbaka och välja vägen mot "Näs". Vilket visade sig vara en omväg! Men, som plåster på såren fick jag ju se det mellersta gravfältet och Rysskyrkogården. Massgraven från 1700-talet och som är en påminnelse om Visingsborgs tid som fängelse 1716-1718!

Öbergs Kafé

Mellersta gravfältet

Rysskyrkogården

Efter att återigen ha hamnat på rätt väg passerade jag Visingsö Pensionat, och den s k Kungseken. Fast jag hittade bara skylten som sade att Kungseken stod där... Någon maffig ek kunde jag inte se! Jag var nu nästan framme vid hamnen, nu hade jag kommit fram till Brahekyrkan, som jag faktiskt var på studiebesök i dagen innan.

Brahekyrkan byggdes av Per Brahe d y, och invigdes 1636, på grunden på den medeltida Ströja kyrka... Lite ovanligt är att det finns ett klocktorn på kyrkogården, trots att kyrkan har ett torn. Men, tornet är tornet på Ströja kyrka, och när man skulle installera den nya klockan som greve Brahe beställt, visade det sig att kyrktornet inte klarade att hålla upp klockan! Därav klocktorn.

Klocktornet

Brahekyrkan

Kyrkporten med sina 1863 spikar

Brahekyrkan

Även om jag nu mer eller mindre såg hamnen, så var det ju inte bara att gå raka vägen ner, nej
nej, jag var ju tvungen att gå förbi kungsgårdsladorna, eller ryssladorna, som de även (felaktigt) kallas. Man har länge ansett att det var de ryska krigsfångarna som byggde ladorna, men de uppfördes på 1730-talet, efter att ryssarna försvunnit från ön! Innan jag kom ner till passerade jag Visingsborgs Örtagård, en kopia av Per Brahes örtagård som anlades här på 1600-talet!

Självklart kunde jag inte lämna ön utan en liten närmare titt på ruinen av Visingsborgs slott. Och jag hade ändå redan missat färjan... Visingsborgs slott var ett av 1600-talets vackraste slott, och medelpunkten i det Braheska grevskapet. I jultid 1718 utbröt en eldsvåda på slottet som ödelade det. Man har länge hävdat att det var de ryska krigsfångarna som startade elden. Det är dock inte sant. Däremot gjorde de väl inget för att förhindra att elden spred sig eller släcka den.

Nu var jag äntligen nere vid hamnen, och det var bara att invänta färjan som skulle ta mig över till fastlandet. Och det som var tänkt att bli en lättsam promenad på 3 km, blev tack vare min lilla omväg en fotorunda på 5,5 km istället!

Kungsgårdsladorna

Visingsborgs Örtagård

Visingsborgs slottsruin