Lite random badbilder bara...

Man kan nästan tro att jag inte hann med annat än att kika på minoiska lämningar, venetianska fästningar och spetälskekolonier på den där Kretaresan. Men självklart blev det en hel del badande. Så här kommer helt enkelt några badbilder.

Venetianska fästningen i Heraklion, och lite annat...

I Knossosutflykten ingick ett par timmars fri tid i Kretas huvudstad, Heraklion, och på plats i Heraklion så var det den venetianska fästningen, eller Koules som den heter, som stod i fokus. Från början var det tänkt att vi skulle besöka historiska (eller arkeologiska??) museet för att syrran och C inte hann med det förra året och de tänkte att det skulle intressera mig. Och det gjorde det, men väl på plats i Heraklion ville jag hellre till hamnen och den venetianska fästningen. Så efter att vi fått lite mat i magen så drog vi oss ner till hamnen där fästningen finns.

Fästningen Rocca al Mare, som venetianarna kallade den är Heraklions mest imponerande historiska byggnad och uppfördes 1526-1540 för att skydda hamninloppet när hotet från turkarna växte. Fästningen ligger längst ut på piren och man passerar Heraklions samlade fiskeflotta på väg ut. Små färggranna båtar ligger intill varandra med högar av gula nät som bara väntar på nästa dags fisketur!

Uppenbarligen ska man kunna gå in i fästningen, men när vi var i Heraklion så höll den på att restaureras, så vi hade inte möjlighet att gå in och kika. Men, man ska tydligen ha en fantastisk utsikt från fästningen!

Vi skymtade även den venetianska arsenalen (båtvarv) alldeles i närheten av hamnen. Här byggdes och reparerades de stora krigsfartygen som bidrog till Venedigs överlägsna sjömakt. Än idag fiskebåtar i trä hit till de pelarkantade valven för underhåll.

Vid pilen kan man se den venetianska arsenalen

Efter att ha stått en stund och bara njutit av vindarna nere vid piren började vi sakta promenera uppåt centrum och till bussen som skulle hämta oss.

Agios Titoskyrkan?

En byggnad jag inte har en aning om vad det är.
Kan det vara typ stadshus?
Rådhus?

Tyvärr var det alldeles för varmt för mig för att verkligen njuta av Heraklion och alla spännande hus överallt. Men, jag orkade knappt ens ta fram kameran och fota och då är det illa... Men jag minns att vi passerade kyrkan som idag är en konsthall, Morosinifontänen och att jag såg de venetianska bastionerna från bussfönstret. Hade det inte varit så varmt så hade jag gärna stannat ett par timmar till på Kretas huvudstad sedan 1971. Anledning till att Heraklion blev huvudstad? Här finns Kretas största hamn. Det är bra att man fokuserar på rätt saker tycker jag! =)

Maliapalatset

Jag är ju inte den som gärna missar en arkeologisk lämning. Och om denna arkeologiska lämning inte bara befinner sig på samma grekiska ö som jag befinner mig på utan inom radien av nån mil ifrån där jag är, och vi har tillgång till bil. Ja, då är det ju dumt att inte ta chansen! Ja i alla fall om ni frågar mig. Syrran var väl från början inte så jättepigg på att trampa omkring bland en hög med stenar precis. Inte när man kan ligga på stranden i alla fall... Men, nu frågade syrran och C om det var något jag ville se nu när vi ändå hade bil, och då jag upptäckt palatset i samband med den där lilla turen med turisttåget som vi var på i början av min semester så ville jag gärna dit... Så i samband med vår roadtrip till Vaistranden så blev det ett stopp vid Maliapalatset...

Förvaringsrum
Om jag inte minns fel...

Här, liksom vid Knossos så har det funnits flera palats. Det första byggdes omkring 1900 f.Kr (stenåldern i Sverige), och anledningen till att man började bygga ett palats här var ju för att det redan bodde människor i området. Det här första palatset förstördes i en jordbävning omkring 1700 f.Kr., men man beslöt sig för att bygga upp det igen omkring 1650 f.Kr. Det här palatset fick stå uppe i ca 200 år innan det förstördes för gott. Palatset, eller lämningarna av det föll i glömska och hittades inte förrän 1915! Inne i området finns det ett litet "museum" som berättar om palatsets historia och om utgrävningarna. Dessvärre minns jag inte så mycket mer än att det hittades 1915 och att det var en fransk arkeolog som började gräva ut här.

Det här palatset var det tredje största minoiska palatset, med en yta på 7 500 kvadratmeter. Knossos var förstås det största. Ska man tro på den grekiska mytologin så regerade Zeus och Europas tredje son - Sarpedon här. Han var då bror till kung Minos (Knossos). Det ska ha varit två våningar högt och påminner mycket om Knossos med en öppen gård i mitten, rum för gudadyrkan, förråd, kungliga gemak, "loggia", teater mm.

Många murar är det

Ett myller av rum...

Trappan upp mot loggian

Altaret

Maliapalatset är långtifrån lika exploaterat som Knossos, och det vete 17 om jag inte uppskattade det här besöket mer. Detta trots att den enda handledning vi fick var en liten folder med kort information på engelska. Ingen guide hade vi med oss heller. Men i och med att ingenting är uppbyggt här, utan det "enda" man ser är liksom grundmurarna så känns det mer äkta. Men, det är såklart för att jag vet att Knossos är rekonstruerat.

En av vägarna till palatset

Lite mer lämningar

Låt mig presentera:
"Man i hatt"

Östra förrådsrummen

Då en i sällskapet behövde uppsöka toaletten innan vi for vidare mot Vai så passade jag på att fråga lite om Maliapalatset och jag undrade då bla hur det kom sig att man inte hittade det här förrän 1915? Jag fick då svaret att det var odlingar här och att det var en bonde som upptäckte det hela då han var ute och plöjde sin åker! Än idag hittar man lämningar från det här palatset. Och man får inte ens plantera ett träd i sin trädgård utan att myndigheterna måste komma och kolla så man inte har någon lämning där hemma. Jag fick också veta att man fortfarande håller på att gräva ut i området.

En ganska nöjd besökare!
Synd bara att jag var tvungen att dra ner
solhatten så långt...

Palatset ligger ca 3 km utanför badorten Malia och det är lättillgängligt med bil eller cykel... Vad vi saknade var dock en skylt från "stora" vägen när vi kom Malia. Nu visste vi var vi skulle svänga av för vi var nämligen förbi dagen innan då vi kom från andra hållet. Kommer man däremot från Agios Nikoaloshållet så finns det en skylt.

Knossos

Är man på Kreta så måste man tydligen besöka Knossos. Så vi besökte Knossos. Fast jag vet ju förstås inte hur intressant syrran och C tyckte att det var eftersom de trots allt var där förra året...

Vi åkte med Ving på denna utflykt, för det är ändå skönt att bara bli upphämtad utanför hotellet och bli skjutsad mer eller mindre ända fram till entrén. Plus att man ju har en (skandinavisktalande) guide med sig så att man inte missar någon höjdpunkt av Knossos! Guidningen började egentligen redan på bussen mot Heraklion och Knossos där vår reseledare berättade lite om den grekiska mytologin. Och det kan jag säga att där är det inte lätt att hänga med...

När vi sedan kom fram till Knossos så mötte vi upp gruppen som kom från Chania och så var det bestämt att reseledaren från den bussen skulle guida oss inne på Knossos. Vi hade nämligen bara tillgång till en lokalguide. Och enligt grekisk lag så måste man ha en lokalguide om man ska berätta om någonting som är äldre än 200 år. Egentligen är det även lokalguiden som ska guida, men de brukar mest hänga med och vara behjälplig om det skulle vara något. Ibland händer det dock att det görs kontroller, men då brukar lokalguiden ta över!

Norra entrén.

Knossos är omgärdat av mystik och myter. Enligt legenden var det här kung Minos hade sitt säte. Under  palatset jagade den tjurhövdade Minotaurus sina offer i Daidalos labyrint.


I verkligheten var Knossos under bronsåldern navet i ett imperium som styrde den egeiska världen för mer än 4 000 år sedan. På platsen har funnits flera palats, det första palatset uppfördes ca 2000 f.Kr. under äldre palatstid, men detta palats förstördes i en jordbävning 300 år senare. Man byggde upp palatset igen under det minoiska rikets guldålder 1700 f.Kr. (yngre palatstid), och det är till stor del detta palats vi "ser" idag. När palatset var som störst var det flera våningar högt och hade 1 200 rum (guiden nämnde 1 500 rum), som täckte en yta på 20 000 kvadratmeter. Det var ett mycket komplext bygge med vattenledningssystem, centralvärme och AC! Man tror att en stor brand 1350 f.Kr orsakade en katastrofal förödelse och palatset ödelades. Trots detta bodde det människor här fram till 400-talet e.Kr. Knossos var sedan gömt och glömt ända fram till 1878 då en första (amatör)utgrävning skedde.

Nu hade arkeologen Arthur Evans fått nys om området och var på plats för att sedan 1900 köpa området för egna pengar så att han kunde göra ordentliga utgrävningar. Evans försök att återskapa palatset möttes av kraftigt motstånd från andra motståndare, men vad man än tycker om att det vi ser idag är fejk så är Knossos Kretas huvudattraktion. Helt förståeligt finns det ju inga gamla kartor/ritningar, avteckningar på hur palatset och dess delar verkligen såg ut så dagens Knossos är så som Arthur Evans kom fram till att det har sett ut, med färger och allt! =)

Arthur Evans.
Han som grävde ut Knossos

Vi kom in genom den västra ingången där det under Knossos storhetstid var platsen för ceremoniella och religiösa aktiviteter ägde rum, med offer och hela baletten, vi gick sedan runt till den södra ingången. Här ser man kopior av Processionsfresken. Originalet finns på Heraklions arkeologiska museum. Portens tak bars ursprungligen upp av fyra avsmalnade träpelare. Den uppmärksamme noterar också att här finns både fyrkantiga och runda pelare. Nu har jag ju förstås glömt exakt hur det var, men man använde sig av en variant när man byggde det första palatset och den andra när man då byggde palats nummer två. Men, jag kan inte minnas till vilket palats den fyrkantiga respektive runda pelaren hörde. Att den har en avsmalnande form berodde delvis på att den skulle stå emot ev. jordbävningar.

När vi kommit innanför västra ingången.

Södra entrén med Processionsfreskerna.

Processionsfreskerna

Efter stoppet vid södra ingången vandrade vi vidare...

Utsikt över Knossos

Utsikt över Knossos

Mer murar...

Ett av de över 1000 rum som funnits i palatset

Nästa stopp på rundturen blev vid lagerbyggnaderna, eller magasinen. Här har man hittat stora lerkärl som rymde upp till 200 liter. Här förvarade man olivolja, oliver, spannmål och andra livsmedel. De tillverkas faktiskt än idag!

Lagerbyggnaden/Magasinet.
Kikar ni noga kan ni se en kruka på bilden!

Piano Nobile (nobla salen) var nästa givna stopp på den här lilla turen genom Knossos. Evans gav rummet dess namn då han trodde att den kunde ha tjänat som representationsvåning för de antika minoiska kungarna. Väggarna pryds av de fantastiska freskerna (kopior såklart) som föreställer skuttande och dansande tjurar. Det här är de mest kända bilderna från Knossos. Jag hade förväntat mig ett ganska stort rum, när det ändå heter nobla salen, men se det är det inte. Det var till och med så att vår lokalguide stod och höll vakt för att ha koll på när det var fritt fram för vår grupp att gå in där och då sedan mota bort andra grupper som ville in, medans vi var där! =)

Nobla rummet

Nobla rummet

Inte helt oväntat var nästa stopp ute på centralgården. Alla minoiska palats är uppförda runt en centralgård. Det här var mittpunkten i byggnadskomplexet och användes förmodligen både för ceremoniella ändamål som vid kungliga audienser. Härifrån har man en vidsträckt panoramautsikt över dalen nedanför. Här passade även vår guide även berättade om Tronrummet, och självklart var jag tvungen att ta en titt på detta rum. Här ska det ju finnas en tron samt ett handfat som man då tror ha använts för rituell tvagning. Det är ju bara det att alla ska ju in i det här Tronrummet och kika så det var en lååång kö in...

Utsikt från centralgården.
Snett och vint som vanligt när jag fotar! =)

Kön till tronrummet, och del av centralgården

Tronrummet med handfatet

På väg mot nästa stopp var drottningens gemak så passade vi på att säga hej till självaste kung Minos! Ja, han finns där avbildad på en fresk på en av väggarna. För att kika in i drottningens gemak så var det återigen en lååång kö. Ibland fattar jag inte varför jag måste stå i de här köerna... Men har guiden sagt till oss att kika på delfinfreskerna så får jag ju göra det! I drottningens gemak fanns det även bad och till och med en toalett med rinnande vatten. Fint skulle det vara... =)

Låt mig presentera: kung Minos!

Drottningens gemak med delfinfresken

Sista stoppet innan vi fick lite fri tid, vilket för vår del blev ett toabesök och besök i museishopen, så stannade vi till vid norra ingången och även platsen för amfiteatern. Så klart att Knossos skulle ha en egen amfiteater!

Typ här låg då amfiteatern...

Men hur var det nu med Daidalos labyrint? Fanns/finns det någon sådan under palatset? Betänk att det här stället hade 1200 rum  (eller 1500 som guiden sade), och är på 20 000 kvadrameter... Det är ett myller av gångar och rum längs hela palatset. Det kanske är så att själva palatset är labyrinten...

Det var såklart kul att få komma till Knossos. Framför allt efter allt syrran berättade förra året. Men, det var ganska varmt när vi var där, vilket gjorde att jag inte riktigt orkade lyssna på allt vår guide berättade. Ytterligare en miss, enligt min mening, var att våra två reseledare/guider förmodligen inte pratade med varandra innan guidningen började med hur mycket de hunnit med på bussresan till Knossos, för vi i bussen från Hersonissos blev bara inkastade med att här i västra ingången så förekom de ceremoniella riterna... Vi fick inte veta när palatset byggdes och så. Visst jag kunde ha hojtat till, men då jag redan visste detta så struntade jag i det... Vi i vår buss fick bara höra talas om Daidalos labyrint väldigt snabbt innan vi klev av bussen, så när vår guide på Knossos då i slutet säger att ja det kanske är så att det är palatset i sig som är labyrinten, så hade vi ju inte hört hela storyn... Men, det är petitesser. Summa summarum så var det helt klart kul att få se den här platsen.

Båtutflykt och Spinalonga

Förutom utflykter på egen hand i bil på Kreta så hängde vi med på två utflykter som Ving ordnade. En av dessa var Spinalongautflykten. Förutom att turen gick till Spinalonga som bl.a. har fungerat som en spetälskekoloni som ingick det båttur, badstopp, BBQ och ett besök i Agios Nikolaos.

Bussen hämtade upp vid hotellet och sedan åkte vi raka vägen till Agios Nikolaos där båten väntade på oss.

Efter en båttur på lite drygt 30 minuter så var vi framme vid dagens första stopp - halvön Kolokitha där det blev bad- och matstopp. Här finns ingen jättestrand om man säger som så och vi var inte enda båten som lade till här denna dag. Då det var rätt så mycket folk på liten yta så bestämde jag och syrran oss för att vi skulle bada direkt från båten istället för från land. Tyvärr finns det ingen bild på mig när jag badar som jag kan lägga upp här, då jag har konstiga miner på allihop...

Innan vi lade till vid Kolokitha berättade vår reseledare att det uppe på "toppen" av halvön så finns det en liten kyrka och en fantastisk utsikt. Då jag trodde att det skulle ta typ hela badstoppet att ta sig dit upp och ner igen så avstod jag denna lilla promenad. Jag ville hellre bada. Syrrans sambo, ville dock inte missa tillfället så han tog och traskade uppför kullen. Och det är ju tacksam för så här i efterhand då han tog flera bra bilder. Och utsikten var det verkligen inget fel på. Det ser man ju på bilderna. Och han hann faktiskt med ett dopp med innan maten serverades!

Maten i sig var ingen jätte-BBQ precis. Man fick en köttskiva, rejäl sådan visserligen, och lite sallad som de kallade för grekisk, men det kan jag inte hålla med om, en brödbit, ett äpple och ett glas apelsinjuice eller vitt vin.

Utsikt från kyrkan

 

Hyfsat mätta och belåtna åkte vi sedan vidare mot huvudstoppet denna dag - Spinalonga! Spinalonga är idag kanske mest känd för att det var en spetälskekoloni, så sent som 1904-1957 faktiskt. Jag måste erkänna att jag hade inte den blekaste aning om att spetälska grasserade så sent. Det kan verka grymt, och det var det säkert också, att man blev hitskickad om man hade spetälska. Man fick inte träffa sin familj eller sina vänner. Men det här var ju ändå ett sätt att isolera sjukdomen. Trots isoleringen här på ön, inte ens 10 min båtfärd från Plaka på "fastlandet" så gjorde man allt man kunde för att de skulle ha det så bra som möjligt. Man byggde ett sjukhus, och här fanns taverna, butiker, kyrka, skola, frisör och bio! Man fick elektricitet ganska tidigt. Nu minns jag inte exakt när det var, men jag vet att man fick el på Spinalonga före man fick det i Plaka!

Spinalonga, sett från Plaka

Som jag skrev lite tidigare så är ön idag mest känd för att vara en spetälskekoloni. Europas sista faktiskt. Men här har bott människor under flera århundraden, även om ön är obebodd nu. 1570 anlade venetianerna en fästning för att skydda inloppet till den perfekta naturhamnen. Venetianerna var kvar på ön fram till 1715. Detta trots att turkarna (osmanerna) intagit Kreta mer än ett halvsekel tidigare. Turkarna ockupperade ön fram till 1903 då de sista turkarna lämnade ön. Så Spinalonga har varit med om mycket spännande, det är ju helt klart.

Rest av den venetianska fästningen?

Idag består Spinalonga av en mängd ruiner, vilket gör att man tror att husen är bra mycket äldre än vad de faktiskt är! Av någon anledning så beslöt man sig för att ta bort taket på alla hus när ön övergavs som spetälskekoloni. Jag fick aldrig klart för mig varför man beslöt att man skulle plocka bort taken. Kanske för att man inte vill att någon ska få för sig att bo här?

Kyrkan på Spinalonga

Jag på vandring...

 

Efter guidningen på Spinalonga fick vi lite fri tid på ön och då valde vi (jag, syrran och C) att vi tar en promenad runt ön. Det var en lite konstig känsla att gå omkring längs gatan och husen på Spinalonga när man vet att ca 700 personer ändå har bott här totalt. Helt avskärmade från familj och vänner. Men, det var inte bara elände här måste jag ju säga. Man lärde känna nya människor, och helt naturligt så uppstod tycke mellan två personer lite då och då, och här förekom både bröllop och barnafödande!

Begravningsplatsen.

 

Vi for sedan tillbaka till Agios Nikolaos - "Kretas lille hjärteby" (ska läsas på danska) där vi fick 45 minuter på oss att strosa omkring innan bussen tog oss tillbaka till hotellet. Lite kort om tid kan jag tycka. Vi hann med en snabbfika (glass och kall cola) och ett toalettbesök innan det var dags att börja bege sig till bussen igen. Men, jag fick allt besöka Agios Nikolaos vid ett senare tillfälle då vi hade hyrbilen, så jag fick se lite mer av staden!

Agios Nikolaos sett från båten

Det här var en underbar utflykt, även om jag hade förväntat mig lite mer av Spinalonga. Eller åtminstone lite mer tid att få gå omkring bland ruinerna och verkligen insupa atmosfären.