Rånnums gravfält

I en ekdunge söder om Vargöns samhälle hittar vi tydliga spår efter ett järnåldersgravfält. Det är Rånnums gravfält. 

Här finns ett femtiotal gravhögar ca 3-10 meter i diameter. Merparten av dessa högar är samlade på krönet av bergsknallen. Gravfältet har aldrig blivit arkelogiskt undersökt och man därför inte exakt när det anlades, men formarna på gravarna säger oss att det var någon gång under järnåldern (500 f.Kr-1050 e.Kr). Under järnåldern brände man sina döda, me då det inte gjorts någon undersökning här så vet man inte heller exakt hur gravarna ser ut, ibland lades de brända benen i en kruka, och ibland anlades graven direkt på bålet.

Det som är speciellt med Rånnums gravfält är att flera gravhögar har en kantkedja av sten, vilket är mycket ovanligt på järnåldersgravfält i Tunhemsområdet.

I den sydligaste delen av gravfältet, där berget går upp i dagen, kan man se ca 40 skålgropar, eller älvkarnar som de också kallas för. Man vet inte riktigt varför dessa har huggts in i berget här, men de kan ha hört ihop med religiösa eller magiska handlingar i samband med odling.

Gravfältet ligger väldigt naturskönt under mäktiga trädkronor mellan Göta Älv och Hunneberg, och det är lätt att förstå varför man valde att begrava sina döda här. Ett gravfält som detta anses ha tillhört en by eller en gård. Kan det ha varit folk från det förhistoriska Rånnum, Randhem - gården vid bergsranden, som begravde sina döda här?

I alla tider när jag har åkt till Vargön har jag sett den där sevärdhetskringlan, med texten gravfält under. Men det tog lång tid innan jag faktiskt svängde av vägen där och tog mej en titt. Första gången jag gjorde det, så visste jag nog egentligen inte riktigt vad som väntade. Jag hade föreställt mej rejäla domarringar och skeppsättningar. Men allt jag såg var små förhöjningar med stenar runt vissa. Skulle det här vara något? De där skålgroparna förstod jag mej inte heller riktigt på.

Ge mej några år bara så har jag ändrat åsikt, och kan nu faktiskt urskilja de där högarna, och förstår att stenarna runtomkring markerar graven... Visst, skålgroparna är väl inte riktigt lika häftiga som hällristningar i form av skepp, djur och människor, men det är likväl en hällristning. Och att järnålders- och bronsåldersmänniskor har traskat omkring på samma ställe som mig är en häftig känsla i sig!

Hitta hit: Från Trollhättan, kör mot Vargön, gravfältet ligger till höger alldeles innan rondellen med bensinstationerna. En skylt visar strax innan. Från Vänersborg, kör mot Vargön, fortsätt på vägen tills du kommer till rondellen vid bensinstationerna, sväng mot Trollhättan (höger), gravfältet ligger på vänster sida strax efter du svängt av i rondellen.

Öresjö

Häromdagen tyckte jag det var dags för en liten utflykt. Det gick ju inte att sitta inne och häcka när solen sken från en klarblå himmel. Egentligen var jag lite sugen på att åka ut till kusten (västkusten), men så ville jag inte bara ta syrrans bil och åka iväg så där bara. Men om jag nu inte kunde åka ut till kusten så fick jag ta det näst bästa. Öresjö här i Trollhättan!

Öresjö ligger inom 10 min bilresa från Trollhättan, och trots att jag är född och uppvuxen i stan så har jag i princip ALDRIG varit vid Öresjö. Det är en mycket populär fiske- & badsjö för oss Trollhättebor, och Lilla Edetbor... Men jag kan mej veterligen inte komma på att jag någonsin har badat där. Det får väl bli ändring på det nu till sommaren. Vill man fiska här så krävs det fiskekort!

Och det var alltså hit jag styrde kosan häromdagen. Men det blev inget bad. Kanske mest beroende på att isen fortfarande ligger på sjön! Men det var skönt att bara vara ute i solen ett tag. Och om jag känner mej själv rätt så kan det nog bli några här i sommar om jag inte har något annat för mig.

Lilla badplatsen, Öresjö

Vid Öresjö finns det två badplatser, lilla och stora, och när jag svängde av till första parkeringen, den vid Friluftsfrämjandets gård Munkebo, så hade jag ingen aning om jag var vid stora eller lilla badplatsen. Och det här är förresten det stället som jag känner till vid Öresjö. Här ser ni en som har koll på sin hemmiljö... Eller inte. Inte vågade jag åka vidare på vägen heller eftersom det var TVÅ skyltar som talade om att det minsann var en återvändsgata... Efter att ha parkerat bilen så promenerade jag iväg på en liten stig och bara njöt av solen. Och jag hade fortfarande ingen aning om vilken badplats jag var vid. Magkänslan var dock att jag var vid lilla badplatsen, då "stranden" här inte var så stor...

Stora badplatsen, Öresjö

Nu kunde ju inte jag nöja mej med att bara ha varit vid Öresjö, jag var ju tvungen att fråga syrran när hon kommit hem från jobbet vid vilken badplats jag var. Och då fick jag bekräftat att det var vid den lilla badplatsen jag var! =) Och bara för att jag skulle veta hur det ser ut vid stora badplatsen så tog vi bilen bort till Öresjö! Så nu vet jag vart stora badplatsen ligger...

Brygga vid Öresjö

Det finns flera sägner kring Öresjö, en är att det ska ha legat ett slott vid Öresjös mynning... Och tittar man på kartan så hittar man "Pettersborg", "Rönneborg" och "Öreborg", kan det ha varit här någonstans som detta slott låg?

Det ska ligga en kyrkklocka begravd på sjöns botten, och den kan bara plockas upp från botten av sju bröder, utan någon syster född mellan den äldstes och yngstes födelse. Bärgningen måste dessutom ske under total tystnad... Det ska dessutom ha dumpats lådor med granater på sjöbotten...

Öresjö var gränsen mellan Sverige och Norge/Danmark innan freden i Roskilde 1658, så det har förekommit en del stridigheter här. Vilket är svårt att tro när man besöker området idag!

  

Brygga vid Öresjö

Hitta hit: Från Trollhättan, kör till Strömslund, därifrån skyltat. För att komma till "lilla badplatsen" sväng vänster mot "Stora näset", parkering till höger. För att komma till "stora badplatsen", kör förbi skylten "Stora näset" och fortsätt på vägen tills "badplatsskylten" kommer.

Karlevistenen

Det här ingen utflykt som tar hela dagen i anspråk, utan det är mer ett stopp på väg ner till t.ex. Ottenby (om man nu kommer farandes på denna vägen). Karlevistenen är Ölands, ja kanske rent av Sveriges förnämsta runsten. Den är rest till minne av "Sibbe den vise", någon gång på 900-talet. Den är unik då den är huggen i granit, och inte i kalksten som Ölands övriga runstenar, och tack vare dess inskription. Texten är nämligen författad på det invecklade fornnordiska versmåttet sexstavigt drottkväde. Det här är den enda kvarvarande strofen i original på detta versmått.

När stenen restes stod den alldeles nära strandkanten, men genom landhöjning så står den nu en bit ifrån stranden.


Hitta hit: 7 km söder om Färjestaden, skyltat från väg 136.

Prästens Badkar

I det lilla fiskesamhället Vik, på Österlen finns en unik sevärdhet, som kallas för "Prästens Badkar", eller "Rosenstenen". Det är en geologisk formation som faktiskt saknar motsvarighet någonstans i världen! Exakt hur den kraterformade bildningen har uppkommit är det ingen som egentligen vet, bara det är ju lite spännande. Namnet "Prästens badkar" sägs komma av att byns präst, som ingen kommer ihåg, sägs ha tagit sina bad här!

Det som fick mig att åka till Prästens badkar, var delvis att vi pratat om det lite löst i skolan, men även att det stod med på Simrishamnskartan som jag försökte lära mig, då jag hade praktik/sommarjobb på en turistbyrå. Och allt som är lite udda är ju spännande att se. Framför allt när man redan sett de där självklara sevärdheterna! Vi hade faktiskt ingen aning om vart bland "klipporna" som det här badkaret egentligen fanns, utan vi gick lite på måfå där bland stenarna och gick på magkänsla, efter bilder vi sett på "Prästens badkar". Saken är att jag nog får göra likadant nästa gång jag åker dit, för jag minns inte exakt vart badkaret finns...

När man går omkring där bland stenarna kan man passa på att njuta av utsikten över Östersjön och ut över Stenshuvud. Och varför inte ta ett dopp, eller njuta av sin medhavda picknick?

Hitta hit: Kör till Vik, "Prästens badkar" hittar du strax söder Viks fiskeläge. Kör mot hamnen, och håll till höger. Strax söder om hamnen finns en parkering där det är skyltat mot Prästens badkar.

På genomresa i Blekinge

Den här "utflykten" blev till på en bilresa mellan Höör & Kalmar, och från början var det tänkt att vi bara skulle skulle köra rakt igenom landskapet längs med E22:an. Men hur kul är det? Inte alls om du frågar mig, och därför planerade vi in några stopp längs vägen.

Första stoppet blev i Mörrum, vid Mörrumsån, så vi stannade till vid Laxens Hus och tittade på forsen en liten stund. Några hoppande laxar fick vi dock inte syn på. Fast det hade bara varit grädden på moset, för forsen i sig var rätt häftig.

Nästa stopp var på syrrans önskelista, Karlshamn & Utvandrarmonumentet. Detta då hon en gång "för längesedan" var och såg på "Kristina från Duvemåla", och det är ju från Karlshamn som Karl-Oskar och Kristina åker med båten till det stora landet i väster! Själva statyn är gjord av Axel Olsson & man ser Karl-Oskar blicka ut mot havet & Kristina blickar bakåt. Utvandrarmonumentet finns i Hamnparken i Karlshamn.

Tredje stoppet var mitt önskemål; Amiralitetskyrkan & Gubben Rosenbom i Karskrona. Att örlogsstaden Karlskrona dessutom är ett världsarv gör ju inte saken sämre! Amiralitetskyrkan eller Ulrica Pia, efter Ulrika Eleonora d.ä. uppfördes i slutet av 1600-talet. Den röda träkyrkan har formen av ett grekiskt kors. Från början var det tänkt att den bara skulle vara tillfällig, & ersättas av en stenkyrka. Så blev dock aldrig fallet!
Kyrkans klockstapel från ca 1700 hittar vi en bort från kyrkan, i Amiralitetsparken. Arbetarna på varvet hade klockan som "riktmärke" så de visste när det var dags för rast & när man fick gå hem för dagen.

Framför kyrkan står Gubben Rosenbom med sin fattigbössa. För att stoppa i en slant lyfter man på hatten. Det är dock en kopia från 1956 som står här. Originalet hittar vi inne i kyrkan.
Rosenbom har faktiskt funnits i verkligehten! Historien säger att Mats Hindiksson Rosenbom, som var fattig, tiggde allmosor av ortsbefolkningen på en nyårsafton. Han fick en del supar, & blev rätt så berusad. När han tacksamt skulle buga för att tacka så tappade han hatten. Kaptenen som bjöd Rosenbom på supen, sade då att om man vill få ett tack från Rosenbom så får man själv lyfta på hatten. Detta tyckte Rosenbom var roligt & upprepade detta till nästa hus han knackade på hos. Detta tyckte dock inte galjonsbildhuggar Kolbe var roligt alls, utan slängde ut Rosenbom. Han ångrade sig dock & begav sig ut för att leta efter Rosenbom, utan att hitta honom. Kolbe & hans fru hittade Rosenbom dagen efter, utanför Amiralitetskyrkan, där han gömt sig dagen innan, ihjälfrusen. Kolbe byggde då en fattigbössa i trä intill kyrkan. Den ser precis ut som Rosenbom, & för att skänka pengar måste man lyfta på hatten. Än idag går pengarna till välgörande ändamål.

Vårt sista stopp innan vi kom fram till Kalmar blev vid fredsstenen i Brömsebro. Man har ju ända sedan "småskolan" hört talas om freden i Brömsebro 1645. Kanske inte att alla kommer ihåg just årtalet, men det gör ju jag! Så visst är väl ett stopp här på sin plats. Här gick gränsen mellan Sverige och Danmark fram till freden i Roskilde (1658). Själva minnesstenen är rest 1915.

Höörs Mölla

Ett av mina små smultronställen i Höör är området kring Höörs Mölla. Det har blivit ett otal promenader till möllan, under alla årstider! Och alla årstider har sin charm...

Höörs Mölla som vi ser idag är från 1839, och var i drift fram till 1947. Efter det att möllan slutat användas förföll den under många år, och rivningshotades. Ideella krafter ville dock annorlunda, och 1979-1980 restaurerades möllan av Föreningen Höörs Mölla. Möllan fungerar, men används inte, men vid speciella tillfällen kan man åter se vattenhjulet snurra, som t.ex. på Möllans Dag som är första helgen i juli.

I den gamla kvarnen finns ett litet möllemuseum, ett trevligt våffelcafé och B&B. Tyvärr har jag inte hunnit med att testa våfflorna själv, men jag har hört av andra att de ska vara riktigt goda.

Från Höörs Mölla utgår fina vandringsslingor, bl.a. "Brottets Bana" som går till Stanstorps stenbrott, där man bl.a. har huggt sten till Lunds Domkyrka (el i närheten i alla fall) och kvarnstenar. Det sägs att Lunds stift/Svenska kyrkan fortfarande äger en bit mark ute i Stenskogen där de kan bryta sten om det behövs till restaurering av domkyrkan i Lund.

Officiell invigning av "Brottets bana" är den 21 maj 2011, men redan nu finns det informationsskyltar och ledmarkeringar utsatta. Jag är dock osäker på om alla ledmarkeringar är utsatta, men jag vet att vandringsleden finns med i boken "Rundvandring för tågburna" av Karin Hoffmann, så det ska gå bra redan nu att vandra där.

Hitta hit: Skyltat från Södergatan i Höör.

Öppet: Sommartid

Malmöhus Slott

Malmöhus Slott - Nordens äldsta renässansslott, har anor från 1400-talet, då Erik av Pommern uppförde ett kastell här. Dagens renssansslott härstammar från den stora ombyggnaden 1537-1542, av den danske kungen Kristian III.

Slottet var även viktig försvarsanläggning under svenskt styre ända fram till 1700-talet. Efter detta har slottet fungerat som spannmålsmagasin, fängelse och sedan 1937 huserar Malmö Museer i lokalerna.

Här kan man se utställningar om Skånes och Malmös historia, konst, konsthantverk, akvarium (med fiskar, ormar...). Man kan även se några av slottssalarna och kanontornet, med sju meter tjocka väggar!

Jag har noterat att ganska många "gamla" slott och fästningar har fungerat som spannmålsmagasin, spritbrännier och fängelse, efter att den militära funktionen har upphört. Eller så är det bara jag som lyckats besöka just sådana slott!